Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 21 februari 1908, kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
rätt att i vissa fall utöfva rösträtt vid riksdagsmannaval
genom valsedels insändande till valförrättaren.

Uti en vid 1906 års riksdag inom Andra Kammaren väckt motion,
n:o 135, föreslog herr Carl J. Ödman, att Riksdagen måtte till godkännande
i grundlagsenlig ordning antaga

dels följande förslag till ändrad lydelse af § 24 riksdagsordningen:

§ 24.

De röstberättigade, som vistas inom riket, men på grund af sjukdom,
militär tjänstgöring eller annat laga förfall icke kunna personligen
inställa sig vid valtillfälle, äga att skriftligen sända sina röster till
valförrättaren, innan valet hållits.

Samma rätt äga de röstberättigade, som af resa eller vistande
utomlands äro förhindrade att vid riksdagsmannaval iakttaga personlig
inställelse.

För utöfvande af rösträtt, när därtill berättigad icke personligen
infinner sig vid valförrättningen, skola iakttagas de föreskrifter, som äro
i särskild lag gifna,

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 3 Sami. 2 Höft. (N:o 2.)

1

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

dels och ett vid motionen fogadt »Förslag till lag angående livad
iakttagas skall, när röstberättigad, hindrad att personligen inställa sig
vid riksdagsmannaval, ändock vill sin rösträtt utöfva.»

På angifna skäl hemställde konstitutionsutskottet, att motionen icke
måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd. Mot denna utskottets hemställan
reserverade sig tre af dess ledamöter under yrkande,

att Riksdagen med anledning af herr Ödmans ifrågavarande motion,
måtte i skrifvelse till Kungl. Magt anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta
utreda frågan, om och i hvilken utsträckning möjlighet kunde beredas
sådana röstberättigade, som vid valtillfället vistades utomlands, eller inom
riket, men af sin tjänst eller annan giltig orsak vore förhindrade att
vid valet sig inställa, att skriftligen få insända sina röster till valförrättar
en, samt därefter för Riksdagen framlägga resultatet af denna
utredning jämte det förslag, hvartill densamma kunde gifva anledning.

Vid ärendets behandling inom kamrarna biföll Första Kammaren
utskottets hemställan, under det att Andra Kammaren antog den vid
utskottets utlåtande fogade reservationen. Då kamrarne således stannat
i olika beslut, förföll frågan.

Vid innevarande års riksdag bär nu herr Ödman återupptagit sitt
förenämnda förslag, i det han uti en inom Andra Kammaren väckt, till
konstitutionsutskottet hänvisad motion, n:o 80, hvari herr Dan. Broström
instämt, hemställt, att Riksdagen måtte:

antingen bifalla den af motionären vid 1906 års riksdag väckta
motion n:o 135,

eller och bifalla en skrifvelse till Kungl. Maj:t i enlighet med ofvan
åberopade reservation.

Därjämte har motionären anhållit, att konstitutionsutskottet måtte
vid förslagens pröfning vidtaga den ändring i formuleringen, som möjligen
kunde finnas lämplig.

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:

»Med anledning af det under förliden riksdag antagna och nu i
grundlagsenlig ordning hvilande förslaget om allmän politisk rösträtt,
samt det understöd, som af 1906 års riksdag ägnades min då framlagda
motion om möjlighet för sjömän och storsjöfiskare m. fl. deras vederlikar,
som af sitt yrke eller tjänst äro förhindrade att personligen inställa
sig vid riksdagsmannaval, att skriftligen insända sina röster till valförrättare^
tager jag mig friheten att förnya min till 1903 och 1906 års
Riksdagar väckta motion i detta syfte.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

3

Konstitutionsutskottet, hvartill denna motion varit öfverlämnad,
har visserligen båda gångerna afstyrkt motionen, men synnerligast senaste
gången — efter en mycket välvillig motivering, hvaruti det bland
annat heter:

''Ehuruväl den i omförmälda paragraf af riksdagsordningen uttalade
grundsats, att politisk rösträtt ej må utöfvas af annan valberättigad
än den, som vid valtillfället personligen sig inställer, bör
såsom allmän regel upprätthållas, vill utskottet dock icke bestrida,
att det ur billighetssynpunkt kan vara önskvärdt, att åt vissa klasser
af valberättigade, hvilka genom sitt yrke eller tjänst i regel.äro förhindrade
att vid riksdagsmannaval iakttaga personlig inställelse, beredas
tillfälle att afgifva sin röst medelst valsedelns insändande till valförrättaren
—’ etc.;

och trenne ledamöter af utskottet, nämligen herrar Kvarnzelius,
Beckman och Centerwall, hade yrkat bifall till motionens syfte med
fö lj ande reservation:

''att Riksdagen med anledning af herr Ödrnans motion n:o 135
ville i skrifvelse till Kung!. Maj: t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes
låta utreda frågan om och i hvilken utsträckning möjlighet må kunna
beredas sådana röstberättigade, som vid valtillfället vistas utomlands
eller inom riket, men af sin tjänst eller annan giltig orsak äro förhindrade
att vid valet sig inställa, att skriftligen få insända sina röster
till valförrättaren, samt därefter för Riksdagen framlägga resultatet af
denna utredning jämte det förslag, hvartill densamma kan gifva anledning’.

Vid behandlingen af denna fråga inom Riksdagen afslog Första
Kammaren förslaget i enlighet med utskottsmajoritetens hemställan.
Men i Andra Kammaren bifölls förslaget med antagandet af ofvanstående
reservation, med 112 röster mot 86, som afgåfvos för utskottets
förslag.

Af det här anförda framgår, att förslaget i fråga vinner alltmer
och mer terräng — och sedan frågan om allmän rösträtt antogs hvilande
vid förra årets riksdag, så kan Riksdagen icke billigtvis längre ställa
sig afvisande mot detta rättvisa kraf. Ty det kan icke vara rättvist
att utestänga många tusende oförvitliga medborgare från utöfvandet af
sin politiska rösträtt endast därför, att de af sin tjänst eller yrke —
i näringarnas eller rikets tjänst — äro förhindrade att infinna sig vid
valurnan. Konstitutionsutskottet har ju också i ofvan citerade utdrag
ur dess senaste betänkande i denna fråga vid 1906 års riksdag uttalat,
att utskottet icke bestrider, att det ur billighetssynpunkt kan vara.

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

Utskottets

yttrande.

önskvärd att biträda förslaget i motionens syfte, men synes frukta för
att, i händelse af bifall till förslaget, det såväl skulle förorsaka betydande
svårigheter vid valen som äfven leda till ett ökadt antal besvär öfver
val. Mig synes dock, att, om man erkänner ett förslag såsom rättvist,
man icke med skäl bör afslå detsamma därför, att det möjligen framdeles
kan medföra några mindre svårigheter vid valen. Skulle man
utgå ifrån sådan synpunkt, så skulle man sannerligen aldrig vågat sig
på att antaga lagen om proportionella val. Uppfinningsförmågan i lagstiftningsväg
är säkerligen ännu icke så uttömd, att man skall nödgas
afslå ett erkändt rättvist förslag därför, att man icke tror sig om att
i lagstiftningen kunna förekomma några mindre betänkligheter vid dess
införande.»

Frågan om rätt för valman att i vissa fall deltaga i riksdagsmannaval
utan att iakttaga personlig inställelse har, såsom motionären
ofvan erinrat, vid flera föregående tillfällen varit föremål för Riksdagens
pröfning. Första gången förslag i denna riktning förelåg var vid
1902 års riksdag, då samme motionär, som nu upptagit frågan, jämte
herr W. T. Lundgren uti eu inom Andra Kammaren afgifven motion
hemställde, att § 24 riksdagsordningen måtte erhålla enahanda lydelse
som uti den nu föreliggaude motionen föreslagits. Konstitutionsutskottet
afstyrkte emellertid enhälligt motionen och denna blef af båda
kamrarna afslagen. Vid 1903 års riksdag återkom motionären med
sitt förslag, hvilket jämväl denna gång blef af konstitutionsutskottet
afstyrkt. Mot utskottets hemställan reserverade sig emellertid åtta
ledamöter från Andra Kammaren, af hvilka sju ansågo, att utskottet
bort med anledning af den väckta motionen hemställa om en skrifvelse
till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning af, i hvad män''och under
hvilka villkor undantag kunde, vid förfall för valberättigad, göras från
den i § 24 riksdagsordningen gifna bestämmelsen, att rösträtt ej Unge
utöfvas af annan valberättigad än den, som vid valtillfälle personligen
inställde sig, samt om framläggande för Riksdagen af de förslag, hvartill
denna utredning kunde gifva anledning. Vid ärendets behandling inom
kamrarna blef emellertid utskottets hemställan af båda kamrarna bifallen.

Vid 1906 års riksdag återupptog motionären sitt förslag i samband
med den då föreliggande kungl. propositionen om ändrade bestämmelser
rörande valrätten till Andra Kammaren. Som motionären
uti sin ofvanintagna motivering erinrat, ställde sig konstitutionsutskottet
denna gång icke principiellt afvisande mot förslaget. Utskottet erkände
nämligen, att det ur billighetssynpunkt kunde vara önskvärdt, att åt

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2. 5

vissa klasser af valberättigade, Indika genom sitt yrke eller sin tjänst
i regel vore förhindrade att vid riksdagsmannaval iakttaga personlig
inställelse, bereddes tillfälle att afgifva sin röst medelst valsedels insändande
till valförrättare^ Då emellertid ett medgifvande att på detta
sätt utöfva valrätt, till följd af uppkommande frågor såväl om anmäldt
laga förfalls giltighet som ock, huruvida formerna för röstsedelns insändande
vore behörigen iakttagna, (»tvifvelaktigt skulle förorsaka betydande
svårigheter vid valen äfvensom leda till ökadt antal besvär
öfver val, och då utredning icke förebragts, huruvida dessa svårigheter
kunde på ett tillfredsställande sätt undanröjas, ansåg sig utskottet icke
kunna i det sammanhang, hvari frågan framkommit, tillstyrka eu grundlagsändring
i den riktning motionären föreslagit. Utskottet hemställde
därför, att motionen icke måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd. Såsom
ofvan erinrats blef denna utskottets hemställan af Första Kammaren
bifallen, under det Andra Kammaren antog förutnämnda, vid utlåtandet
fogade reservation, gående ut på eu skrifvelse i ämnet till Kungl. Magt.

Af det anförda torde framgå, att den hufvudsakliga anledningen
till att 1906 års konstitutionsutskott, trots sitt erkännande af motionens
syfte, likväl underlät att hemställa om en skrifvelse till Kungl. Magt med
begäran om utredning i ämnet, var, att utskottet under den dåvarande
rösträttspolitiska situationen icke ville tillstyrka sådana förslag, hvarigenom
rösträttsfrågan kunde ytterligare kompliceras. I öfverensstämmelse
härmed ansåg sig utskottet böra afstyrka alla sådana i samband
med nämnda fråga väckta förslag, som ej med densamma ägde ett
omedelbart sammanhang. Sedan emellertid rösträttsfrågan genom Riksdagens
förra året fattade beslut erhållit en förberedande lösning, och
det af 1906 års konstitutionsutskott mot förslaget åberopade skäl således
icke längre äger samma giltighet, förefinnes för utskottet icke anledning
att ställa sig- afvisande mot ett förslag, hvars principiella riktighet utskottet
måste erkänna.

Att detta förslag hvilar på eu erkändt riktig tanke och är förtjänt.
åt synnerligt beaktande, i orde nämligen icke kunna bestridas. Väl är
det åt vikt, att den i § 24 riksdagsordningen fastslagna grundsats om
skyldighet att tör röstsedels utlämnande iakttaga personlig inställelse
upprätthålles såsom allmän hufvudregel. Men å andra sidan måste det
medgifvas, att på grund af ifrågavarande bestämmelse sådana hinder
kunna uppstå för rösträttens utöfvande, att lagstiftaren bör finna angeläget
att, såvidt möjligt är, undanröja desamma. ,Sålunda kunna på
vissa orter i vårt land hela grupper af röstberättigade medborgare,
t. ex. sjömän och storsjöfiskare, på grund af sitt yrke nästan full -

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

ständigt blifva uteslutna från möjligheten att deltaga i ett till viss dag
utsatt riksdagsmannaval. Likaså måste äfven inom andra verksamhetsområden,
t. ex. bland järnvägstjänstemän, ett stort antal valmän utöfver
hela landet på grund af sin verksamhet i regeln se sig uteslutna från
möjligheten att personligen inställa sig vid valtillfället. Det torde icke
kunna förnekas, att dessa medborgare äfvensom andra, som hafva verkligt
förfall, äga rättmätiga anspråk på att tillfälle, såvidt möjligt är, beredes
dem att göra bruk af den rätt, hvaraf de enligt grundlagen äro i
besittning, men som de på grund af faktiska förhållanden icke kunna
utöfva. Utskottet finner åtgärder i angifven riktning vara så mycket
mera af behofvet påkallade, som med det hvilande rösträttsförslagets
eventuella antagande ett betydligt större antal valmän, än för närvarande
är fallet, skulle se sig beröfvadt sin valrätt, därest den i § 24 riksdagsordningen
gifna bestämmelsen oförändrad bibehålies. Under sådana
förhållanden har utskottet ansett det vara med rättvisa och billighet
öfverensstämmande, att det göres till föremål för ompröfning, huruvida
icke, med bibehållande af den i nämnda paragraf uppställda liufvudregel
med afseende å rösträttens utöfvande, undantag därifrån i vissa fall
skulle kunna medgifvas.

Då, såsom 1906 års konstitutionsutskott jämväl antydde, åtskilliga
omständigheter böra tagas under öfvervägande för ett allsidigt bedömande
af frågan, huruvida de svårigheter, som otvifvelaktigt äro
förbundna med förslagets genomförande, kunna undanröjas, och då
ett grundlagsstadgande uti ifrågavarande riktning torde behöfva fullständigas
med en särskild lag angående den ordning, i hvilken vid
hinder för personlig inställelse rösträtt ändock kunde få utöfvas, kar
utskottet i frågans nuvarande läge icke kunnat tillstyrka motionärens
förslag, såvidt det afser att redan nu antaga en ändrad lydelse af
§ 24 riksdagsordningen. Då emellertid utskottet af skäl, som ofvan
anförts, gillar motionens syfte, har utskottet ansett sig böra, i enlighet
med hvad motionären alternativt föreslagit, tillstyrka aflåtandet af en
skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag i
ämnet.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, i anledning af herr Odmans
ifrågavarande motion, i skrifvelse till Kungl. Magt
anhålla, det Kungl. Magt täcktes låta utreda, huruvida
och under livilka villkor undantag må kunna
göras från den i 24 § riksdagsordningen gifna be -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

7

stämmelsen, att rösträtt ej må utöfvas af annan valberättigad.
än den, som vid valtillfälle personligen inställer
sig, samt för Riksdagen framlägga de förslag,
hvartill denna utredning kan gifva anledning.

Stockholm den 21 februari 1908.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

Det skulle här antecknas, att herrar Befon, Berlin, Clason och
friherre Bonde icke deltagit i detta ärendes afgörande inom utskottet.