Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.
1
N:o 18.
Ank. till Riksd. kansli den 12 maj 1908, kl. 3 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändring af 5 § 2 och 3 mom. tryckfrihetsförordningen.
Lti en inom Andra Kammaren väckt, till konstitutionsutskottet
hänvisad motion, n:o 10, har herr Albin Ahlstrand hemställt, att Riksdagen
matte för sin del besluta att såsom hvilande till vidare grundlagsenlig
behandling antaga följande lydelse af tryckfrihetsförordningens 5
§ 2 och 3 mom.:
§ 5.
2: För hvarje landstingsområde utses årligen af landstinget och
för stad, som ej deltager i landsting, af stadsfullmäktige ett antal inom
landstingsområdet eller staden bosatta myndige och allmänt aktade män
af minst 25 års ålder att under nästföljande år i den ordning, här nedan
sägs, tjänstgöra som jurymän. För landstingsområde äfvensom för hvardera
af städerna Stockholm och Göteborg väljas 100, för annan stad,
som ej i landsting deltager, 50 män. Landstingets och stadsfullmäktiges
ordförande åligge att i god tid om valet underrätta vederbörande domstol.
Den, som är öfver sextio år gammal, vare icke skyldig att mottaga
uppdrag, hvarom nu är sagdt.
Juryn i hvarje mål skall, sedan rannsakningen fullbordats, bildas
sålunda, att bland ofvan omförmälda, af landstinget eller stadsfullmäktige
utsedda personer af rätten genom lottning uttagas femton; och skall,
sedan antingen dessa befunnits oj afviga eller, därest anfördt jäf pröfvas
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 3 Sami. 18 Höft. (N:o 18). 1
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.
enligt gällande bestämmelser om domare] äf, lagligen grundadt, den eller
de jäfvades rum blifvit medels ny lottning fylldt, hvardera parten bland
de sålunda utlottade utan anförda skäl utesluta tre. De återstående nio
skola utgöra juryn.
Undandrager sig part genom uteblifvande från rätten eller eljest
att utesluta jurymän, skall rätten genom lottning verkställa den uteslutning,
som i annat fall tillkommit parten. Äro å endera sidan flere, som
hafva del i saken, och drager sig någon af dem undan att utesluta jurymän,
vare den uteslutning, som göres af de öfriga, för honom gällande.
Kunna flera parter, som på samma sida hafva i saken del, ej förena sig
om uteslutning af juryman, skall uteslutningen ske medels lottning.
De, som blifvit valda till jurymän, skola af rätten eller dess ordförande
kallas att å viss tid infinna sig vid rätten och varde vid kallelsen
erinrade om den påföljd för förfallolöst uteblifvande, hvarom här nedan
stadgas.
Ämbets- eller tjänsteman, som af sin befattning är hindrad att i
visst mål tjänstgöra såsom juryman, vare ej skyldig att i juryn deltaga.
Eljest må icke någon utan laga förfall undandraga sig sådant uppdrag.
Sker det ändå, äge rätten förelägga den tredskande vid vite att inställa
sig, och ersätte han i ty fall besvär och kostnad, som genom hans tredska
tillskyndas part eller ledamot af juryn.
Är någon, som kallas att deltaga i jury, af förfall hindrad att
komma tillstädes, gifve det rätten tillkänna senast å tid, som af rätten
därtill utsättes. Godkännes förfallet, skall vid val af ny ledamot i den
afgångnes ställe förfaras på det sätt, att, sedan bland de i första punkten
af detta moment omförmälda personer med undantag af sådana, hvilka
redan blifvit till jurymän i målet valda, genom lottning uttagits så stort
antal, som erfordras för att juryn må blifva fulltalig, ökadt med sex,
hvardera parten utan anförda skäl utesluter tre af de sålunda uttagna.
Ledamot af juryn åtnjute ej annan godtgörelse än att rätten må
tillägga honom, om han sådant äskar, ersättning för resekostnaden enligt
hvad för landstingsman finnes stadgadt. Sådan ersättning skall, där enskild
part ålägges att gälda rättegångskostnaden, af honom godtgöras
statsverket.
3: När fulltalig jury inför rätten tillstädeskommit, skola dess ledamöter
aflägga edlig försäkran att efter bästa förstånd och samvete besvara
de frågor, som af rätten till juryn framställas, och att i obrottslig tystnad
hålla såväl hvad som under öfverläggningen yttras som huru de särskilda
ledamöterna rösta.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.
3
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:
»Att vår sekelgamla tryckfrihetsförordning är i många stycken bristfällig
och tarfva!'' en grundlig omarbetning är ett sedan gammalt erkändt
sakförhållande. Framlagda förslag till ny tryckfrihetslag, utgångna dels
från regeringen, dels från Riksdagens konstitutionsutskott, dels från enskilda
motionärer, hafva emellertid ej ledt till något resultat, och här
som på så många andra lagstiftningsområden torde ''de partiella reformernas’
väg vara den mest hoppgifvande. Till de allmänt erkända brister,
som mest falla i ögonen och främst kräfva ett afhj alpari de, hör onekligen
beskaffenheten af stadgandena om bildandet af den niomannanämnd eller
jury, som enligt Tr. F. 5 § 1 mom. har att i hvarje särskilt mål pröfva
''lagligheten af åtalade tryckta skrifters innehåll’ och hvilka stadganden
innehållas i 2 mom. af sagda §.
Först och främst kan ju icke en enligt de där stadgade grunderna
sammansatt jury, i hvilken en tredjedel af antalet medlemmar utses af
domstolen, anses motsvara det med juryinstitutionen afsedda ändamålet
att undandraga domstolen afgörandet af frågan om åtalad skrifts brottslihet.
Då ju, som nogsamt bekant är, de af hvardera parten utsedda jurymedlemmarna
i regel lära söka värna om de respektiva parternas intressen
och det sålunda mestadels blifver de af domstolen utsedda ledamöternas
röster, som fälla utslaget, kan ju domstolen genom att utse sådana personer,
hvilkas uppfattning i frågan om den åtalade skriftens brottslighet
veterligen stämmer med domstolens egen, bestämma juryns utlåtande.
Detta domstolens alltför stora inflytande på juryns sammansättning bör
därför undanröjas.
Men äfven parternas rätt att välja hvar sin tredjedel af juryn
stämmer, i synnerhet i betraktande af det sätt, hvarpå denna rätt kan
och plär utöfvas, illa med den karaktär af opartisk domsmyndighet, som
bör tillkomma juryn. Analogien med förhållandet vid skiljedom i civila
tvister kan ej åberopas till försvar för dylik rätt i brottmål, där ju statens
intresse af den brottsliges straffande och den oskyldiges friande intager
främsta rummet. Alltså bör, äfven om man ej vill helt och hållet bryta
med den kanske alltför fast rotade principen om parternas rätt att öfva
inflytande på juryns sammansättning, deras rätt att nämna jurymän obetingadt
borttagas och endast en viss uteslutningsrätt bibehållas.
Tryckfrihetsförordningens här ifrågavarande föreskrifter äro emellertid
ej blott olämpliga och ändamålsvidriga; de äro därjämte genom sin
ofullständighet ägnade att vid sin tillämpning framkalla, och hafva faktiskt
flera gånger framkallat svårigheter af betänkligaste art. Så t. ex. saknas
Motionärens
motivering.
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.
bestämmelser om, huru förfaras skall, om part tredskas att nämna eller
utesluta jurymän, huru dessa skola utses eller uteslutas, när å endera
sidan flere hafva i saken del, samt huruvida j urymannaskaps mottagande
är en medborgerlig plikt, eller om man kan utan styrkt laga förfall
undandraga sig detsamma.
Genom den i sammanhang med stadgandet om rätt att anlägga
tryckeri äfven i köping år 1900 vidtagna ändring af 5 § 2 mom. därhän,
att till jurymän kunna väljas, ej blott såsom förut ’i staden eller orten
därintill nära boende’, utan ’inom länet boende’ personer, hafva svårigheterna
ökats, i det möjligheten att erhålla en fulltalig jury, sammansatt
enligt nu gällande bestämmelser därigenom äfventyras. Härpå föreligger
från Västerbottens län ett synnerligen talande exempel från år 1903,
då i ett vid Umeå rådstufvurätt anhängigt tryckfrihetsmål till följd af
det sätt, hvarpå svaranden förstod att från aflägsna delar af det vidsträckta
länet välja sina jurymän, mer än tjugu sammanträden för juryns
komplettering måste hållas utan att dock en fulltalig; jury kunde erhållas.
(Bil. A.).
I samtliga de förslag till ny tryckfrihetslag, som framlagts efter
det nya representationsskickets genomförande, har man vid affattandet af
bestämmelserna om juryns bildande sökt mer eller mindre fullständigt
afhjälpa de oegentligheter och brister, som här påpekats. Så föreslås
redan i herr Hedlunds motion vid 1869 års riksdag bildandet af en
jurymannakår af 25 till 100 personer i hvarje stad, ur hvilken kår vid
förekommande tryckfrihetsmål de nio jurymännen skulle uttagas genom
lottning. Denna anordning med en ständig och genom periodiska val
förnyad jurymannakår, hvilken anordning har sina förebilder i länder, där
juryinstitutionen är äldre och af större betydelse än hos oss, återkommer
sedan i flera följande förslag, som dock skilja sig från hvarandra i fråga
om sättet för jurymannakårens bildande äfvensom beträffande antalet af
dess medlemmar. Än har man velat åt rådstufvurätten i hvarje särskild
stad anförtro att utse kårens medlemmar, än öfverlämnat valet åt landstingen
och i städer, som ej deltaga i landsting, åt stadsfullmäktige, eller
åt elektorer, utsedda af stadens vid riksdagsmannaval till Andra Kammaren
röstberättigade invånare, det sistnämnda eu alltför vidlyftig procedur i
betraktande af det ringa intresse, den stora allmänheten måste hysa för
saken. Af dessa förslag synes mig det att låta rådstufvurätten utse
jurymannakåren minst tilltalande. Juryn är en folklig, ej en byråkratisk
institution, och riktigast torde därför vara, att den relativt fåtaliga kår,
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.
5
ur hvilken dess medlemmar i hvarje fall skola tagas, utses icke af någon
Embetsmyndighet, utan af en representativ korporation.
Beträffande bildandet af juryn i hvarje särskildt mål skilja sig förslagen
ganska väsentligt från hvarandra. Dels föreslås kort och godt, att
ur jurymannakåren nio personer uttagas genom lottning, som verkställes
af rätten; dels att femton personer sålunda uttagas, hvaraf hvardera
parten har att utesluta tre; dels — i 1887 års kungl. prop. — att
rätten genom lottning ur jurymannakåren uttager fem och hvardera
parten bland kårens ledamöter eller andra personer nämner sex, hvarpå
hvardera parten har att utesluta en bland de af rätten utlottade och tre
bland de af andra parten nämnda. Sistnämnda förslag, som sålunda
bibehåller parternas hittillsvarande rätt oförminskad, afser med sin jurymannakår,
ur hvilken rätten skulle genom lottning uttaga fem medlemmar,
endast att undanröja olägenheten af rättens direkta inflytande på juryns
sammansättning.
Jurykårens numerär varierar i de olika förslagen mellan 20 och 100
och föreslås i regel till ett högre antal för landstingsområde än för stad,
eller högre för Stockholm än för andra städer. I allmänhet har man
ansett 30 ledamöter vara tillräckligt, ett antal, som dock synes alltför
knappt, i synnerhet om femton skola uttagas genom lottning och vid
förfall för kanske flera af dessa komplettering äga rum. Det bör icke
möta någon svårighet att inom ett landstingsområde eller en stad af den
storlek, att den ej deltager i landsting, finna ett större antal lämpliga
personer. Och det synes mig vara af största vikt till förekommande af
en alltför ensidig sammansättning af jurymannakåren, att dess numerär
ej tilltages för knappt. De största städernas — Stockholm och Göteborg
— jurymannakårer böra ock vara talrikare än de öfriga i landsting icke
deltagande städernas.
Då landstingsområde utser sin särskilda jurymannakår bland de
därinom bosatta medborgarna, så böra naturligtvis de i landsting icke deltagande
städernas jurymannakårer väljas uteslutande bland de respektive
städernas invånare.
Genom förefintligheten af eu utom domstolens medverkan utsedd
jurymannakår, bland hvars medlemmar juryn i ett tryckfrihetsmål uttages
medels lottning antingen med eller utan en viss bestämd uteslutningsrätt
för parterna, undanröjes icke blott allt inflytande af rätten på juryns
sammansättning; äfven parternas obehöriga inflytande försvinner, då ju
ingen af juryns medlemmar kan på grund af sitt uppdrag befinna sig
under trycket af särskild hänsyn till någon af parterna såsom uppdrags
-
6
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.
gifvare. Någon möjlighet för parterna att förhala eller förhindra bildandet
af en fulltalig jury finnes ej heller, om, såsom ock föreslagits, tredskande
parts rätt att utöfva den uteslutningsrätt, som kan anses böra tillkomma
honom, öfverflyttas på rätten, som dock, i öfverensstämmelse med
förut uttalade grundsatser, endast genom lottning bör kunna utöfva denna
rätt, liksom ock sådan lottning bör äga rum, då enighet ej kan uppnås
mellan flera, som å samma sida hafva i saken del, hvaremot, då någon
af dem tredskas, den eller de andras åtgärd bör bli gällande äfven för
honom.
Att mottagande af jurymannaskap bör vara en medborgerlig plikt,
hvars fullgörande kan framtvingas, därom hafva de olika förslagsställarne
varit ense. Motsatsen innebär i själfva verket en ren omöjlighet, om man
tänker på, hvilka konsekvenser den kunde medföra. Viss uppnådd ålder
— man har föreslagit 60 år — bör dock befria från skyldighet att mottaga
inval i jurymannakår, och naturligtvis måste laga förfall gälla för
juryman såväl som för parter och vittnen.
Beträffande jurymans rätt till godtgörelse synes man vara tämligen
enig om, att sådan icke bör utgå; däremot har det ansetts billigt, att
eventuell resekostnadsersättning utgår af statsmedel efter samma grund
som för landstingsman och med skyldighet för part, som ålägges att
ersätta rättegångskostnaden, att godtgöra statsverket denna ersättning.»
Ofvannämnda vid motionen fogade bilaga är af följande lydelse:
Till Riksdagens herr justitieombudsman.
Sedan Kungl. Maj:ts och Rikets Svea hofrätt genom utslag den 26
juni 1903 till rådstufvurätten i Umeå i och för förnyad handläggningåterförvisat
ett af mig mot redaktören Johan Fällman anhängiggjordt mål
angående brott mot tryckfrihetsförordningen, anmälte jag målet den 10
därpå följande augusti. Oaktadt icke annat erfordrats än ett nytt sammanträde
af juryn för besvarande af vissa af kungl. hofrätten uppställda
frågor, har målet, ehuru det förevarit icke mindre än 23 gånger, ännu
icke kommit till afgörande. Något jury sammanträde har nämligen af
orsaker, som af närlagda protokoll framgå, icke kunnat hållas, och synes
det som om jag i förevarande fall skulle stå alldeles rättslös. Jag har
därför vågat fästa herr justitieombudsmannens uppmärksamhet på förhållandena
i förevarande mål och de olägenheter, bestämmelserna därom
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.
7
att juryman kan väljas från hvilken ort som helst inom ett vidsträckt län
medföra, och vågar lika vördsamt hemställa om herr justitieombudsmannens
hjälp för erhållande af den rätt, som bör mig tillkomma.
Umeå den 2 januari 1904.
G. Ahrling.
Auditör.
Att vår nu gällande tryckfrihetsförordning är behäftad med stora
brister, därom torde icke någon meningsskiljaktighet råda. De många
försök, som tid efter annan blifvit gjorda, att åstadkomma en allmän
revision af denna lag, vittna tillräckligt tydligt därom. Att dessa försök
icke ledt till något resultat, torde hufvudsakligen hafva berott på svårigheten
att framlägga ett reformprogram, hvarom enighet kunnat vinnas.
Synnerligen talrika hafva också de förslag varit, hvilka åsyftat att partiellt
förbättra denna grundlag.
Ö O
Bland de bestämmelser i tryckfrihetsförordningen, hvilka framstå
såsom mest bristfälliga, torde förvisso de vara att räkna, som röra rättegången
i tryckfrihetsmål, och främst de, som afse juryn.
Enligt nu gällande bestämmelser bildas jury i tryckfrihetsmål på
det sätt, att parterna utse hvar sina fyra och domstolen fem, i staden,
där målet anhängiggöres, eller inom länet boende, för medborgerlig dygd
väl kända personer. Sedan dessa blifvit af domstolen förklarade ojäfvige,
äger hvardera parten utan anförda skäl utesluta en bland de af vederparten
och en bland de af domstolen nämnda, så att antalet af juryns ledamöter
blifver nio.
Att dessa bestämmelser äro föga ägnade att åt vår jury gifva de
egenskaper, som erfordras, för att densamma skall motsvara sin uppgift,
torde vara uppenbart. Utskottet är också med motionären fullständigt ense
därom, att en revision af dessa stadganden är i hög grad af behofvet
påkallad. Då man från domstolens pröfning undantagit och till en särskild
jury hänskjutit frågan om åtalad skrifts brottslighet, har anledningen
härtill i främsta rummet varit, att man ansett tryckfrihetsmålen
ofta vara af den natur, att man ej hos en domstol kunde vänta det
hänsynstagande till samtliga i målet föreliggande omständigheter, och särskilt
till den åtalade skriftens syfte, som hos en för målets bedömande
Utskottets
yttrande.
8
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.
särskildt tillsatt nämnd af förtroendemän. Att emellertid detta syfte med
vår tryckfrihets]ury icke kunnat fullt vinnas, torde vara uppenbart. De
af parterna valda jurymännen uppfatta ofta sin ställning såsom talemän
för den part, som utsett dem, och icke såsom opartiske domare. Deras
röstgifning torde ock i många fall vara förutbestämd. Vid sådant förhållande
blifva, såsom ock af motionären framhållits, de af domstolen
utsedda ledamöternas röster de afgörande. Ett så starkt inflytande för
domstolen synes vara mindre välbetänkt, särskildt då man tager hänsyn
till icke blott att domstolen själf skall fälla slutlig dom i målet utan
äfven att jurymän för hvarje mål utses först sedan själfva rättsförhand1
ingarna ägt rum.
Utskottet vill också särskildt fästa uppmärksamheten på den af
motionären framhållna svårighet att, därest part tredskas, öfverhufvud
få en jury till stånd. I tryckfrihetsförordningen finnas nämligen inga
som helst bestämmelser om huru förfaras skall, därest part vägrar att
begagna sig af sin rätt att nämna och utesluta jurymän eller begagnar
sin nämningsrätt på sådant sätt, att en jurys konstituerande uppskjutes
i det oändliga. Det ligger sålunda i en parts skön att undandraga sig
allt straff genom att omöjliggöra den för lagens tillämpning nödiga
proceduren. Ett dylikt förhållande måste naturligen betecknas såsom en
synnerligen betänklig brist i gällande bestämmelser.
Ehuru utskottet sålunda finner uppenbart, att en fullständig omarbetning
af bestämmelserna rörande juryns organisation äro af nöden,
har utskottet dock icke ansett sig kunna tillstyrka det af motionären framlagda
förslag. Enligt detsamma skulle juryn bildas på det sätt, att dess
ledamöter för hvarje särskildt mål uttages genom lottning inom jurymannakårer,
som af landsting eller stadsfullmäktige i de städer, hvilka ej i landsting
deltaga, årligen utses. Parterna skulle endast vara bibehållna vid viss
uteslutningsrätt. För den händelse part underläte att begagna sig af denna
sin rätt, skulle uteslutning ske genom lottning. Vidare skulle juryman,
som förfallolöst uteblefve, drabbas af ansvar. Ehuru förslaget att införa
en ständig jurymannakår synes utskottet i flera hänseenden vara förtjänt
af beaktande, har utskottet dock icke kunnat öfvertygas om att det sätt,
hvarpå motionären sökt att lösa detta spörsmål innefattar en tillfredsställande
lösning af detsamma. För ett slutgiltigt omdöme i denna så
ytterst betydelsefulla, men svårlösta fråga, fordras en omfattande och
grundlig utredning. Då en dylik utredning icke föreligger och utskottet
icke heller varit i tillfälle att åstadkomma en sådan, har utskottet ansett
frågan böra hänskjutas till Kungl. Maj:ts förberedande behandling.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18. 9
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må, i anledning af herr Ahlstrands
förevarande motion, i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det Kungl. Maj:t täcktes verkställa utredning,
huru bristerna i nu gällande bestämmelser rörande
tryckfrihetsj uryns organiserande skola kunna afhjälpas,
samt därefter för Riksdagen framlägga de förslag till
ändringar och tillägg i tryckfrihetsförordningen, hvartill
nämnda utredning kan gifva anledning.
Stockholm den 11 maj 1908.
På utskottets vägnar.
HUGO BLOMBERG.
Reservationer:
af herr Clason, som ansett, att fjärde stycket af utskottets yttrande
bort hafva följande lydelse:
»Att* dessa bestämmelser äro föga ägnade att åt vår jury gifva de
egenskaper,''"som erfordras, för att densamma skall motsvara sin uppgift,
torde vara uppenbart. . En’ jury såväl som en domstol bör framför allt
vara opartisk. De regler, som ligga till grund för juryns bildning, böra
därför gå ut på att i all måtto främja dess opartiskhet. Första villkoret
för att detta skall kunna ske är emellertid, att juryn icke såsom nu väljes
för hvarje särskildt mål. Fastmera bör en stående jury mannakår för
lämpligt tilltagen period utses och därur genom lottning uttagas juryn för
det särskilda målet.1 Parternas inverkan på juryns sammansättning kan
på detta sätt lämpligen begränsas till en viss rätt till uteslutning. Och
domstolens inflytande, som i sin nuvarande form icke alltid torde visat
sig lyckligt, bör jämväl undergå förändringar.»
Bill. till Iiihsd. Prot. 1908 3 Sami. 18 Häjt. (N:o 18).
2
10
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.
af herr Beckman, som anfört:
»Enligt min uppfattning bör Riksdagens konstitutionsutskott icke
tillstyrka aflåtande af skrivelser till Kungl. Maj:t, hvilka afse revision i
mera väsentliga delar af tryckfrihetsförordningen, med mindre utskottet
samtidigt angifver, åtminstone i allmänna drag, revisionens riktning och
vissa begränsningar för densamma. Alldeles särskild! bör detta, synes
det mig, gälla i fråga om revision af så djupt ingripande bestämmelser
som föreskrifterna rörande tryckfrihetsjuryns organisation. Då utskottet
icke så förfarit, har jag yrkat på afslag å den gjorda framställningen.»
af herr Staaff, som, med skiljaktighet i fråga om vissa delar af
motiveringen, särskild! ansett, att utskottet bort söka närmare angifva
konturerna för juryreformen än som skett i utlåtandet.
Det skulle här antecknas, att herr Fahlbeck icke deltagit i detta
ärendes behandling inom utskottet.
STOCKHOLM, SVENSKA BOKTRYCKEBIAKTIEBOLAGET, 1908.