Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.
1
N:o 15.
Ant. till Eiksd. kansli den 5 maj 1908, kl. 3 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o
tryckfrihetsförordningen.
Till konstitutionsutskottets handläggning hafva båda kamrarna hänvisat
Kungl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition, l\T:o 109, däruti Kungl.
Maj:t till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt följande
Förslag
till
ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.
§ 2.
4:o. I grund af — — — som helst.
Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakttagas:
Att protokoll — — — icke uppenbara.
Att ej några -—■ — — böte femtio riksdaler.
Bill. till Rilcsd. Prof. 1908. 3 Samt. 15 Höft. (N:o 15.)
1
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.
Att mobiliseringsplaner — — — skriften konfiskeras.
Att i hvad rättegångsmål--— höte femtio riksdaler.
Det skall ock —--sexton skillingar.
Att protokoll--- — sexton skillingar.
Att ingen må tillåtas —--- sexton skillingar.
Att utdrag---höte femtio riksdaler.
Att uppgifter----böte femtio riksdaler.
Att för officiell statistik lämnade uppgifter, som afse namngifna enskilda
personer, bolag eller andra enskilda samfälligheter, ej må utlämnas,
förrän fem år från uppgiftens datum förflutit, för så vidt utlämnandet kan
antagas lända till skada för den, som afgifvit uppgiften eller eljest däri
afses. Den häremot bryter, så ock den, som i tryck offentliggör dylik
uppgift, hvilken obehörigen utlämnats, höte femtio riksdaler.
Att de från bankinspektionen — — — höte femtio riksdaler.
Att ansökning — -— — höte femtio riksdaler.
Att sådant---hufvudsaken.
I öfrigt — — — stadgadt är.
Yid den kungl. propositionen finnes fogadt utdrag af det i statsrådet
mtntschefensden 20 Mars 1908 förda protokoll öfver justitiedepartementsärenden, utyttrande.
Yisan(je, att föredragande departementschefen, vid underdånig anmälan af
ifrågavarande förslag, anfört följande:
»Den af Kungl. Maj:t den 20 januari 1905 tillsatta kommitté med
uppdrag att verkställa utredning och afgifva förslag, huru inom rikets
officiella statistik största möjliga enhet och planmässighet äfvensom ökad
skyndsamhet i publikationen måtte kunna åstadkommas, har i underdånig
skrifvelse den 14 juni 1907 till Kungl. Maj:t inkommit med ett förslag
angående tillägg till 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen i syfte att bereda
skydd mot obehörigt offentliggörande af vissa för den officiella statistiken
lämnade uppgifter.
Statistiska primäruppgifter, som lämnats till offentlig myndighet, hänföras,
såsom bekant, hos oss till offentliga handlingar och äro sålunda tillgängliga
för en hvar, som af desamma önskar erhålla del. Intet undantag
göres härvid ens för s. k. nominativa uppgifter, d. v. s. sådana, som afse
namngifna personer eller samfälligheter. Äfvenledes äro frivilligt lämnade
uppgifter i förevarande afseende likställda med sådana, hvilkas afgifvande
innebär fullgörande af en lagstadgad förpliktelse.
Yid 1902 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t ett tillägg till förevarande
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.
3
lagrum af innehåll att för officiell statistik afsedda uppgifter, som enskilda
personer, bolag eller andra samfälligheter afgifva, utan att vara därtill
genom föreskrift i lag eller författning förpliktade, ej skulle få utlämnas,
dill stöd för detta förslag åberopades af dåvarande departementschefen,
bland annat, ett memorial, som afgifvits af förste aktuarien å kommerskollegii
statistiska afdelning i frågan rörande anordnandet af en permanent
arbetsstatistisk utredning.
I detta memorial anfördes beträffande behofvet af skydd mot offentliggörande
af vissa statistiska uppgifter, att erfarenheten af det försök, som
vid 1899 och 1900 års undersökningar af den mekaniska verkstadsindustrien
gjorts, att från arbetsgifvarne bekomma utförliga och exakta uppgifter
rörande verkstadsdriften i ett afsevärdt antal fall till fullo bekräftat
de farhågor, som redan förut uttalats rörande arbetsgifvarnes ovillighet att
i detta afseende lämna detaljerade upplysningar om sin verksamhet. Uppenbart
vore ju ock, att en arbetsgifvares benägenhet att till offentlig myndighet
lämna sådana upplysningar skulle vara skäligen ringa, och att håns
betänkligheter i förevarande fall måste vara fullt berättigade, så länge, enligt
hvad fallet vore i Sverige, i motsats till vissa andra länder, dylika
uppgifter betraktades såsom offentliga handlingar och sålunda tillhandahölles
en hvar, som påfordrade handlingarnas utlämnande i afskrift. Äfven om
sådant ännu icke skett, kunde det dock tänkas, att, därest detta förhållande
finge fortfara, de afgifna uppgifterna kunde blifva på detta sätt missbrukade
till enskilda personers synnerliga skada. Det syntes därför vara
högst angeläget, att, för så vidt statistiska uppgifter icke skulle, såsom
någon gång händt, rent af vägras eller afsiktligt förvanskas, det i lagstiftningsväg
blefve fastslaget, att sådana statistiska uppgifter, hvilka af enskilda
personer frivilligt afgåfves till offentlig myndighet, icke vore att
betrakta såsom offentliga handlingar, åtminstone icke förrän efter för
loppet
af så lång tid, att uppgifterna icke längre kunde anses hafva aktuellt
intresse. Hade väl en sådan lagbestämmelse bl rf vit införd, torde den
ovedersägligen svåraste stötestenen för bekommande af tillförlitliga primäruppgifter
vara aflägsnad.
.För egen del anförde departementschefen, att det icke torde kunna
betviflas, att sådant skydd, som i anförda memorial ifrågasatts, verkligen
vore nödigt, för att de arbetsstatistiska undersökningarna skulle kunna
komma att fullständigt uppfylla det ändamål, som med dem åsyftades.
Tydligt vore ock, att skyddet ej stode att vinna på annan väg än genom
införande af stadgande därom i tryckfrihetsförordningen. Några grundade
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.
betänkligheter häremot syntes icke böra möta, då skyddet skulle gälla endast
sådana uppgifter, som frivilligt aflämnades. Särskildt vore att märka,
att i fråga om en stor del af dessa uppgifter skyddets införande utgjorde
en förutsättning för uppgifternas erhållande.
Omförmälda förslag blef emellertid af konstitutionsutskottet afstyrkt.
Utskottet hade icke kunnat finna något giltigt skäl, på grund hvaraf
uppgifter, afsedda för officiell statistik, skulle, där de frivilligt lämnades,
varda i motsats mot dem, som afgåfves till åtlydnad af gifven föreskrift,
tillerkända en undantagsställning i afseende å tillämpningen åt tryckfrihetsförordningens
hufvudregel angående till publika verk inkomna handlingars
offentlighet. Äfven om, på sätt förste aktuarien å kommerskollegii statistiska
afdelning likasom ock departementschefen syntes antaga, arbetsgifvares
villighet att aflämna erforderliga uppgifter för den så kallade
arbetsstatistiken skulle genom den ifrågasatta sekretessen ökas, så vore
det däremot, enligt utskottets åsikt, ingalunda lika antagligt, att de primäruppgifter
för den officiella statistiken, hvilka sålunda komme att undandragas
offentlighetens ljus och den kontroll, som därigenom vunnes, också
skulle utgöra ett pålitligt och godt statistiskt material. Långt ifrån att
vara till gagn för den officiella statistiken, skulle en bestämmelse, sådan
som den i propositionen ifrågasatta, enligt utskottets åsikt, tvärtom försvaga
denna statistiks tillförlitlighet och sålunda minska dess värde.
I enlighet med utskottets hemställan blef nämnda proposition af
Riksdagen afslagen.
Det förslag, som den s. k. statistiska kommittén i sin ofvanberörda
skrifvelse nu framställt, innehåller, att för officiell statistik lämnade uppgifter,
som beröra namngifna enskilda personer, bolag eller andra samfälligheter,
ej skulle få utlämnas, förrän fem år från uppgiftens datum förflutit,
för så vidt utlämnandet kan lända till skada för den, som uppgiften
afser. I nämnda skrifvelse har kommittén, förutom angifvande af de skäl,
hvarå framställningen grundas, tillika lämnat en redogörelse för de tillägg,
som i syfte att vissa handlingar måtte undandragas offentligheten, tid efter
annan gjorts till 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen, äfvensom för de i
åtskilliga främmande länder rådande förhållanden i ämnet.»
Sedan enligt hvad samma protokoll utvisar, föredraganden härefter
uppläst kommitténs ifrågavarande skrifvelse, anförde föredraganden ytterligare
:
»Efter afgifvande af omförmälda förslag har kommittén med underdånig
skrifvelse den 10 september 1907 öfverlämnat ett från den statistiska
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.
5
centralkom missionen i Wien till kommittén ingånget svar å det i kommitténs
förstberörda skrifvelse närmare omnämnda, af kommittén utsända frågoformulär.
Häraf framgår, att i Österrike liksom i flertalet andra länder,
hvarifrån yttrande inhämtats, primäruppgifterna för den officiella statistiken
äro konfidentiella. Hemlighållandet grundas å en i tjänsteinstruktion meddelad
allmän föreskrift om tystlåtenhet gent emot utomstående i tjänsteangelägenheter.
För andra ämbetsverk liksom för enskilda forskare, som
därom göra framställning, kunna emellertid efter vederbörlig pröfning dylika
uppgifter blifva tillgängliga. Åtgörande! härom tillkommer i sådant
fall chefen för vederbörande ämbetsverk.
Öfver kommitténs förslag har yttrande infordrats från statistiska centralbyrån,
som därvid i likhet med kommittén funnit det i hög grad angeläget,
att åtgärder vidtagas för att göra det möjligt för de statistiska ämbetsverken
att undandraga offentligheten vissa slag af statistiska primäruppgifter.
Den af kommittén föreslagna ändring af tryckfrihetsförordningen
är enligt statistiska centralbyråns åsikt lämplig och i allmänhet tillräcklig
för berörda måls uppnående. I vissa fall kunde dock den föreslagna
maximitiden af fem år för uppgifternas hemlighållande blifva för
kort. Skulle sålunda framdeles bestämmelser träffas om insändande till
vederbörande ämbetsverk af nominativa uppgifter rörande fångar eller läkares
dödsattester, torde det blifva erforderligt att i tryckfrihetsförordningen
medgifves samma skydd åt de förstnämnda som åt det i justitiedepartementet
förda straffregistret och åt de sistnämnda samma skydd som åt
kyrkoböckerna. För närvarande vore dock denna sak icke aktuell och,
därest den framdeles skulle blifva det, torde lämpligast vara, att den ordnades
genom särskilda grundlagsändringar.
På de af kommittén anförda skäl finner jag ett tillägg till tryckfrihetsförordningen
i den af kommittén angifna riktning vara af behofvet
pålcalladt. Efter hvad jag inhämtat, lärer kommitténs numera slutbehandlade
förslag rörande handelsstatistiken innehålla, bland annat, att
det sätt, som hittills användts för beräknande af exportens och importens
värde, nämligen med s. k. enhetsvärden, skulle upphöra att tillämpas.
I stället skulle exportören och importören åläggas att deklarera värdet af
hvarje varukvantitet, som ut- eller införes. Tydligen är emellertid denna
anordning genomförbar, endast för så vidt värdedeklarationerna blifva skyddade
af tryckfrihetsförordningen mot obehörigt offentliggörande, då gifvetvis
det pris, som en viss vara betingar, kan för den enskilde exportören
eller importören utgöra en viktig affärshemlighet. Därest den föreslagna
6
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.
Statistiska
kommitténs
skrifvelse.
ändringen i tryckfrihetsförordningen icke skulle vinna bifall, torde sålunda
kommitténs förslag till ordnande af handelsstatistiken icke kunna genomföras.
Därigenom att i förevarande förslag någon åtskillnad icke gjorts mellan
frivilliga uppgifter och sådana, som grundas å deklarationstvång, bortfaller
den anmärkning, som i dylikt hänseende framställdes mot 1902 års
förslag. Genom den föreslagna tidsbegränsningen samt genom föreskriften
att uppgifter af ifrågavarande beskaffenhet icke hemlighållas i vidare män,
än för så vidt uppenbarandet kan lända till skada för den, som uppgiften
afser, torde i hvarje fall vara tillbörligt sörj dt för, att sekretessen icke
skall komma att utsträckas längre än nödigt är. Hvad slutligen angår
den invändning, som framfördes mot 1902 års förslag, att uppgifternas
hemlighållande, långt ifrån att vara till gagn för den officiella statistiken,
tvärtom skulle minska uppgifternas tillförlitlighet, finner jag, i afseende å
sådana uppgifter, hvarom här är fråga, samma invändning genom hvad
kommittén, med hänvisning jämväl till utlandets erfarenhet, anfört vara
till fullo vederlagd.
På samma gång jag sålunda, hvad angår själfva saken, funnit mig
böra i allo biträda kommitténs förslag, har jag i afseende å den af kommittén
föreslagna affattningen af stadgandet ifråga endast ansett nödigt
vidtaga några smärre jämkningar af öfvervägande formell natur, genom
hvilka klarare uttryck för hvad med förslaget åsyftats, synts mig kunna vinnas.
Hvad angår den lämpligaste platsen för stadgandet i fråga har jag
ansett detsamma, i likhet med hvad år 1902 föreslogs, böra följa närmast
efter det stycke, som behandlar skattskyldiges uppgifter till ledning för
egen taxering».
Vid berörda protokollsutdrag finnes såsom bilaga fogad statistiska
kommitténs ofvannämnda, så lydande skrifvelse:
Till Konungen.
Den af Eders Kungl. Maj:t den 20 januari 1905 tillsatta kommitté
med uppdrag att verkställa utredning och afgifva förslag, huru inom rikets
officiella statistik största möjliga enhet och planmässighet äfvensom ökad
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.
7
skyndsamhet vid publikationen må kunna åstadkommas, har funnit den
ställning, som primäruppgifterna till den officiella statistiken för närvarande
intaga på grund af gällande lydelse af tryckfrihetsförordningens 2 § 4
mom., vara ett af de förnämsta hindren för en tillfredsställande utveckling
af den svenska statistiken. Undanrödjandet af detta hinder är afgörande
för utförbarheten af kommitténs förslag i flera hänseenden. Då emellertid
en ändring i nu bestående ordning endast kan ske genom bestämmelse i
grundlag och alltså kräfver tid för sitt genomförande, får kommittén redan
nu före afgifvande af sitt betänkande i öfrigt framlägga förslag i angifvet
syfte.
Genom grundlagsbestämmelse har med största eftertryck den allmänna
rättsregeln blifvit fastslagen i vårt land, att handlingar, som inkomma till
offentlig myndighet, skola vara i vidaste utsträckning tillgängliga, det vill
säga att enhvar skall äga tillgång till dem och äfven vara berättigad att
1 tryck offentliggöra dem.
Denna princip, som har funnit sitt uttryck i tryckfrihetsförordningens
2 § 4 mom., skapar i Sverige en tryckfrihet, hvartill intet land har någon
motsvarighet. Trots de många och stora fördelar principen medför,
kan den emellertid uppenbarligen icke tillämpas i hela sin vidd. Men då
Sverige ensamt bland alla länder har principen i lag fastslagen, har det
varit nödvändigt att äfven uttryckligen angifva alla de slag af handlingar,
som skola i större eller mindre mån undandragas offentligheten. Tryckfrihetsförordningen
af 1812 uppräknade också redan i sin ursprungliga
lydelse flera sådana undantag.
De viktigaste af dessa hörde till den grupp, som i trängre mening
plägar kallas statshandlingar: statsrådets protokoll och handlingar, handlingar
rörande banko- och riksgäldsverkens hemliga ärenden o. s. v., hvartill
ganska nyligen (1897), efter flera tidigare förkastade förslag, kommit
en ny kategori: militära handlingar, som Konungen i statsrådet förklarat
för hemliga.
Sådana inskränkningar i den allmänna principen kunde möjligen anses
tillfyllest i en tid, då staten sträfvade efter att inåt begränsa sin uppgift
till vården om den allmänna ordningen och rättssäkerheten, där dess
verksamhet borde ligga öppen för allas ögon. Men i den mån staten börjat
fatta sin uppgift mera vidsträckt, har det rusat sig, att ändamålet ej
kunnat vinnas utan insamlande af material af sådan beskaffenhet, att det
ej utan våda kan hållas allmänt tillgängligt, äfven om det, sammanställdt
och bearbetadt, aldrig så väl lämpar sig att framläggas inför offentligheten.
8
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.
Krafven på ändringar i ifrågavarande lagbestämmelse ba därför varit
så oafvisliga, att statsmakterna sett sig nödsakade att göra det ena tillägget
efter det andra till det redan från början oformliga lagrummet tryckfrihetsförordningens
2 § 4 mom. Detta moment, som ursprungligen utgjordes
af nio stycken, består därför numera af fjorton.
Det är egentligen två kufvudgrupper af uppgifter, som måste undandragas
offentligheten på grund af den obehöriga och ofta skadliga inblick
i enskildas förhållanden, hvartill de gifva anledning. Den förra
gruppen består af sådana uppgifter, som röra enskildas privatlif och vandel,
den senare af sådana, som röra deras ekonomiska förhållanden.
I det förra hänseendet innehöll tryckfrihetsförordningen från början endast
en bestämmelse, nämligen ett förbud emot att, i andra fall än allmänna
lagen ooh gällande författningar utstaka, meddela eller till tryck
utlämna utdrag af kyrkoböcker eller af andra själavården och kyrkodisciplinen
rörande handlingar, i afseende på enskilda personers lefverne och seder,
så vidt de lända till skada eller förklenande.
Denna bestämmelses praktiska betydelse är visserligen numera icke
stor, men den har varit af vikt för andra frågor hörande till samma kategori.
Då frågan om införande af straffregister blef aktuell i Sverige,
erkändes det nästan allmänt, att stralfregistret ej kunde komma till stånd,
om ej åt ''detsamma genom tillägg till tryckfrihetsförordningen tillerkändes
samma skydd som kyrkoböckerna sedan gammalt åtnjutit; och sedan vissa
farhågor inom Riksdagen, att lagen om straffregister ej skulle få civillags
natur, blifvit undanröjda, infördes år 1900 ett tillägg till tryckfrihetsförordningens
2 § 4 mom., som förbjöd meddelande af utdrag ur straffregistret
utöfver föreskrifterna i lag, som stiftats enligt 87 § regeringsformen.
Ett annat slag af handlingar, tillhörande denna grupp, har man sökt
undantaga från den allmänna regeln i tryckfrihetsförordningen, ehuru hittills
ej med framgång. Det gäller handlingar och journaler rörande personer,
som äro intagna på sinnessjukanstalter, lasarett och andra sjukvårdsinrättningar.
Sedan bestämmelse härom upptagits i de två stora, resultatlösa
förslagen till en helt ny tryckfrihetsförordning (tryckfrihetslag) af
konstitutionsutskottet 1871 och 1872 samt af Kungl. Maj:t 1887, bragtes
saken mycket nära sin lösning vid 1902 års riksdag genom en kungl.
proposition, som föreslog åtskilliga tillägg till tryckfrihetsförordningens 2 §
4 mom. Konstitutionsutskottet förklarade ifrågavarande tillägg »i högsta
grad af behofvet påkalladt» och framlade ett eget förslag därtill, som antogs
af Första Kammaren, men afslogs af den Andra, ehuru med endast fem rös
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.
9
ters öfvervikt. Äfven i Andra Kammaren erkände nästan alla talare uttryckligen
eller underförstådt tilläggets behöflighet, och motståndet härledde
sig nästan uteslutande därifrån, att garantier ansågos behöfliga emot inspärrning
på hospital af icke-sinnessjuka.
Det är alltså uppenbart, att utvecklingen nödvändiggjort starkare trygghet
än den, som ursprungligen fanns emot missbruk af uppgifter beträffande
enskildas privatlif.
Af måhända större betydelse är emellertid den senare gruppen, som
omfattar uppgifter rörande enskildas ekonomiska förhållanden, detta på
grund af den förändring, som blifvit en följd af de senaste årtiondenas
ekonomiska utveckling och statens förhållande till densamma. Härigenom
har uppstått ett väsentligen ökadt behof för statsmakterna af tillförlitliga
upplysningar om ekonomiska och sociala förhållanden af olika slag; och
detta har åter ledt till en betydande utvidgning af enskildes deklarationsplikt
— en utvidgning, som säkerligen ännu icke nått sin gräns.
Redan Kungl. Maj:ts förslag till ny tryckfrihetslag af år 1887 upptog
(i § 7) bland handlingar, som ej fingo utlämnas: handlingar angående
patent; försändelser eller telegram från postverket eller telegrafverket; och
förslaget förbjöd dessutom utlämnande »från postverket, tullverket eller
statens järnvägstrafikförvaltning eller beskattningsmyndigheter af handlingar,
hvilka röra enskildas affärsförhållanden.»
Vid 1900 års riksdag intogs också i tryckfrihetsförordningens 2 § 4
mom. utan meningsskiljaktighet ett tillägg, som förbjöd utlämnande, utan
sökandens medgifvande, af patentansökningar och andra handlingar samt
patentmyndighets protokoll och beslut rörande uppfinning, hvarå patent
ej beviljats, i större utsträckning än som föranledes af gällande förordning
och ytterligare föreskrifter gifna i enlighet med 87 § regeringsformen.
Nästa ändring sammanhängde med utvidgningen af den direkta beskattningen
vid 1902 års riksdag. I den redan förut berörda kungl. propositionen
om tillägg till tryckfrihetsförordningens 2 § 4 mom. var förslaget
om deklarationsuppgifter för inkomstskatten kanske det viktigaste. Utan
votering antogo också båda kamrarne vid 1902 och 1903 års riksdagar
ett tillägg till det nämnda lagrummet, hvarigenom det blef förbjudet att
utlämna uppgifter, som skattskyldige till ledning för egen taxering afl ämnat
till beskattningsmyndigheter, åt andra än dem, som enligt skatteförfattningarna
äga taga del af samma uppgifter.
I enlighet härmed intogs i kuugl. förordningen angående inkomstskatt
34 § 2 mom. en sträng bestämmelse beträffande förfaringssättet med såBih.
till Bilcsd. Prof. 1908. 3 Sami. 15 Käft. 2
10
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.
dana uppgifter. Däri föreskrifves, att uppgiften ej, utan att den skattslcyldige
skriftligen medgifvit dess offentliggörande, får vara tillgänglig för
andra än de personer, hvilka skola granska dess innehåll, kronoombud hos
taxeringsnämnd och pröfningsnämnd samt de ämbets- och tjänstemän, hvilka
i och för sin befattning häraf erhålla del; och att den ej heller utan motsvarande
medgifvande får intagas i taxerings- eller pröfningsnämnds protokoll
i större utsträckning än oundgängligen nödvändigt; samt slutligen
att uppgifterna efter taxeringsårets utgång skola i försegladt konvolut
öfverlämnas till vederbörande kronofogde eller magistrat, hos hvilken de
skola behörigen förvaras intill dess fem år förflutit, hvarefter de skola
förstöras.
Genom ingendera af dessa bestämmelser hade emellertid införts något
förbud mot offentliggörandet af inkomstskattetaxeringens slutbelopp; och
det visade sig inom kort, att dessa publicerades i stor utsträckring och i
flera olika former. Eu enskild motionär föreslog därför vid 1906 och 1907
års riksdagar ett tillägg till tryckfrihetsförordningen, innehållande förbud mot
att i tryck meddela sådana uppgifter -—- däremot ej något förbud emot att
utlämna uppgifterna. .Vid 1906 års riksdag afstyrkte konstitutionsutskottet
motionen, men tillstyrkte densamma vid följande riksdag; Andra Kammaren
förkastade emellertid förslaget vid båda riksdagarna, medan Första Kammaren
vid båda riksdagarna antog detsamma.
Såsom framhölls under öfverläggningen i Andra Kammaren 1906 och
såsom kammarrätten påpekat i ett utlåtande den 31 december 1904, kommer
denna fråga sannolikt att få ännu större betydelse, om en förmögenhetsskatt
blir införd.
Införande af en inspektion öfver bankerna ledde nödvändigt till att i
offentliga handlingar kommo att beröras frågor ej blott om enskilda kreditinstituts,
utan äfven om enskilda personers affärsställning och solvens. Den
praktiska omöjligheten af att lämna skriftväxlingar och framställningar i
sådana frågor tillgängliga för hvem som helst föranledde 1897, att skrifvelse!’
och protokoll i dylika fall ersattes af muntlig förhandling samt
muntlig föredragning inför statsrådet och chefen för finansdepartementet.
För att råda bot härpå framlade Ivungl. Maj:t i sin redan nämnda
proposition till 1902 års riksdag förslag om ett tillägg till tryckfrihetsförordningens
2 § 4 mom., som visserligen antogs hvilande i båda kamrarna,
men som med stor majoritet förkastades af Andra Kammaren vid följande
riksdag. Motståndet gällde dock ej sakens princip — åtminstone ej uteslutande
denna; och sedan frågan — visserligen ingalunda i oförändradt
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.
11
skick — vid 1905 års riksdag förts fram genom en enskild motion, antogo
båda kamrarna utan öfverläggning eller votering vid denna och näst följande
riksdagar konstitutionsutskottets förslag i frågan. Det tillägg till tryckfrihetsförordningens
2 § 4 inom., som därigenom införts, undantager från offentlighet,
under femton år från brefvets eller handlingens datum, ämbetsbref,
som aflåtits af bankinspektionen till bank, och de handlingar, hvarpå
desamma grundas, äfvensom svarsskrifvelser på sådana ämbetsbref, nämligen
i hvad de röra enskildes förhållanden till bank.
Det återstår att omnämna behandlingen af ett ändringsförslag till tryckfrihetsförordningens
2 § 4 mom., nämligen rörande frivilligt aflämnade statistiska
uppgifter, en fråga, som blef särskildt aktuell, då den svenska arbetsstatistiken
skulle lämna försöksstadiet. I den kungliga propositionen till 1902
års riksdag föreslogs följande tillägg till nämnda lagrum: »Att för officiell
statistik afsedda uppgifter, som enskilda personer, bolag eller andra samfälligheter,
utan att vara därtill genom föreskrift i lag eller författning
förpliktade, afgifva, ej må utlämnas. Den häremot bryter — — —- —.»
Konstitutionsutskottet afstyrkte emellertid förslaget och dettas betänkande
antogs utan öfverläggning af båda kamrarna.
Af ofvanstående redogörelse synes framgå,
att tryckfrihetsförordningens 2 § 4 mom. i sitt ursprungliga skick visat
sig medföra högst allvarliga olägenheter;
att detta förhållande också blifvit alltmera allmänt erkändt, så att
det motstånd, som ofta mött vid ändringsförslagens första framträdande,
ganska snart gifvit vika och en följd af tillägg kunnat genomföras, vanligen
nästan utan meningsskiljaktighet; men tillika
att statistikens ofantligt förändrade ställning under det gångna århundradet
ännu ej vunnit tillräckligt beaktande vid behandlingen af frågor
om officiella handlingars offentlighet.
I själfva fverket är en tillfredsställande lösning af frågan om hemlighållande
af statistiska prim är uppgifter en oundgängligen nödvändig förutsättning
för den officiella statistikens tidsenliga utveckling.
Det torde nämligen numera vara allmänt erkändt, att den officiella statistiken
har till uppgift att lämna material för en djupare insikt i alla delar
af samhällets byggnad, så långt en sådan insikt kan erhållas på statistisk
väg. Men detta ändamål kan vinnas endast genom infordrande af de mest
olikartade upplysningar af ofta mycket intim art, som, då de i regel af
12
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.
vederbörande själfva skola afgifvas, aldrig kunna väntas blifva så fullständiga,
som önskligt är, eller ens fullt sanningsenliga, därest de ej äro skyddade
mot offentliggörande. Om uppgifterna åter erhålla ett sådant skydd,
blir följden dels att sådana uppgifter, som redan nu infordras, blifva fullständigare
och pålitligare, dels också att man kan erhålla uppgifter om nya
frågor, som det vore obilligt att kräfva besvarade, så länge svaren måste
hållas tillgängliga för alla. Och eftersom de statistiska ämbetsverkens ändamål
är att bringa till offentligheten resultaten af sina undersökningar,
skulle också följderna af denna förbättring komma just offentligheten till
godo. Långt ifrån att eu ändring i den antydda riktningen skulle minska
det kunskapsmaterial, som ställes till den stora allmänhetens förfogande,
blefve följden alltså, att ett större och pålitligare material därigenom bragtes
till allmänhetens kännedom, och tryckfrihetsförordningens syfte blefve sålunda
efter ändringen bättre tillgodosedt än för närvarande är fallet.
Betraktad från synpunkten af ett skydd för medborgerliga rättigheter
skulle tryckfrihetsförordningen likaledes bli betydligt mera tillfredsställande
efter ett tillägg i den antydda riktningen. Kungl. Maj:t äger för närvarande
en rätt af obestämd omfattning att ålägga enskilda personer deklarationsplikt
beträffande olika förhållanden. Det synes därför vara eu för deklaranterna
behöflig garanti, att deras uppgifter åtminstone i ömtåliga fall ej göras
tillgängliga i större utsträckning än ändamålet krafvel’.
Mot den föreslagna ändringen har visserligen anförts, att ett hemlighållande
af uppgifterna, långt ifrån att öka deras tillförlitlighet, tvärtom
skulle minska densamma, emedan personer i sådant fall utan fara för upptäckt
skulle kunna meddela falska uppgifter.
Men denna invändning, som framfördes af konstitutionsutskottet vid
1902 års riksdag, har giltighet endast för ett helt annat slag af uppgifter
än de statistiska. Beträffande dessa är förhållandet nämligen det, att så
snart uppgifternas offentlighet upphör, försvinner i regeln äfven hvarje
anledning att lämna afsiktligt falska uppgifter. Det statistiska primärmaterialet
användes ej till att pålägga eller aflyfta enskildas bördor, dess
enda uppgift är att ligga till grund för en sammanfattning, hvari hvarje
enskilds andel försvinner för ögat.
Och om ej detta vore förhållandet, skulle i alla händelser den kontroll,
som offentligheten utöfvar, alldeles ej vara af något värde som garanti för
statistiska uppgifters sanningsenlighet, ty dessa uppgifters offentlighet är
af helt annat slag än exempelvis taxeringsuppgifternas. Dessa sistnämnda
komma nästan hvar och en för ögonen och kunna därför möjligen få något
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.
13
gagn af flen verkliga offentlighetens kontroll. Det statistiska primärmaterialet
däremot blir vanligen ej i större utsträckning publiceradt och kan
alltså icke draga nytta af en sådan kontroll; i stället användes det alltmera
i sitt otryckta skick af sådana, som, särskilt i konkurrenssyfte, önska
intränga i en viss persons eller ett visst företags affärsställning. Och medvetandet
hos den, som lämnat uppgiften, om att materialet skall erhålla
en sådan användning, kan aldrig bidraga till att öka dess pålitlighet, utan
endast — och i hög grad — till motsatsen.
Allra mest olämpligt och orimligt är det nuvarande tillståndet i afseende
på sådana uppgifter, som frivilligt aflämnas af enskilda till statistiska
myndigheter, såsom förhållandet är främst med det arbetsstatistiska
materialet. Om en person eller organisation förklarar sig villig att lämna
alla önskade upplysningar under villkor att de ej hållas offentligen tillgängliga,
men också endast på detta villkor, tvingas vederbörande ämbetsverk
af bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen att afstå från uppgifterna,
då det af lagen hindras att taga emot dem under betingelser, som för
ändamålet skulle vara fullt tillfredsställande.
Ehuru den ifrågavarande ändringen i tryckfrihetsförordningen är nödvändig
icke minst från synpunkten af hvad den svenska statistiken bör
kunna komma att innehålla, så är dess betydelse för statistiken redan i
dess nuvarande skick högst afsevärd, hvadan en redogörelse för det nuvarande
läget bär torde vara på sin plats.
Af de för statistiskt ändamål aflämnade uppgifterna märkas först
sådana, som beröra namngifna personers enskilda lif och vandel. Beträffande
dessa finnas redan vissa bestämmelser i tryckfrihetsförordningen.
Inom befolkningsstatistiken märkas härvid de transsumter af kyrkoböckerna
— upptagande kyrkoböckernas hela innehåll, med undantag af
vissa kolumner ■— som ingå till statistiska centralbyrån. I dessa transsumter
förekomma upplysningar, som väl kunna missbrukas, sålunda exempelvis
om dödsorsak och lyte, liksom anteckningen »oäkta» vid barn, födt
utom äktenskapet. Å andra sidan ha dessa uppgifter ganska länge användts
för utredning af arfsfrågor af släktforskare och andra. Tryckfrihetsförordningens
redan förut återgifna bestämmelse om utdrag af kyrkoböcker
i afseende .på enskilda personers lefverne och seder, såvidt de lända till
skada eller förklenande, har emellertid otvifvelaktigt sin tillämplighet äfven
på transsumterna i fråga.
Med uppgifterna för rätts- och fångvårdsstatistiken är förhållandet något
likartadt. Det stora flertalet af de nominativa uppgifter, som inkomma
14
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.
till justitiedepartementets statistiska byrå, utgöres af sådana som ligga till
grund för stralfregistret och som alltså redan äro skyddade genom tryckfrihetsförordningens
bestämmelse angående detta. Dock inkomma därjämte
uppgifter angående åtalade, som icke blifvit sakfällda, och för dem linnes
för närvarande intet skydd i tryckfrihetsförordningen. — Till fångvårdsstyrelsen
inkomma däremot inga nominativa uppgifter för statistisk behandling.
I hvad mån detta förhållande kan fortfara under en reformerad rättsstatistik,
blir åter en ny fråga.
Det är tydligen de uppgifter, som beröra namngifna personers och
företags ekonomiska förhållanden, hvilka äro af ojämförligt största vikten i
detta sammanhang, medan de å andra sidan åtnjuta långt mindre skydd af
tryckfrihetsförordningen i dess nuvarande gestalt än de förut behandlade
uppgifterna.
Hvad först beträffar arbetsstatistiken, framkallade dess behof, som redan
nämndt, en kungl. proposition till 1902 års riksdag, i sin tur föranledd
af en skrifvelse från kommerskollegium. Arbetsstatistiken bygger i
hög grad på uppgifter af mycket privat natur, som också endast frivilligt
aflämnas och som ofta ej kunna göras tillgängliga utan allvarlig skada för
den, som lämnat dem. Några exempel må anföras. Arbetsgivare i olika
yrken afgifva på begäran detaljerade nominativa uppgifter om hvarje arbetares
ålder, yrkesspecialitet, verkliga arbetstid samt lön under året, det
sistnämnda på grundval af utdrag ur arbets- och aflöningsböekerna. Yid
specialundersökningar, som äro af särskild vikt inom denna gren af statistiken,
fördjupas dessa frågor ytterligare högst betydligt genom insamlande
af veckouppgifter om olika slag af lön och arbetstid, och därjämte får
hvarje arbetare under sitt namn lämna dels motsvarande upplysningar, dels
uppgifter om många rent personliga förhallanden. Yid konflikter erfordras
särskilda upplysningar från båda parterna angående flera ömtåliga frågor,
och efter konflikternas slut begäras aftal och prislistor. Dessutom infordras
särskildt vid specialundersökningarna i hög grad detaljerade uppgifter om
fabrikernas drift i allmänhet. Slutligen insamlas material till en så vidt
möjligt fullständig statistik öfver såväl arbetsgifvarnas som arbetarnas organisationer,
hvarvid många uppgifter behöfvas, som vederbörande icke vilja
meddela offentligheten.
Redan vid den andra större arbetsstatistiska undersökning, som företogs
i Sverige, beträffande tobaksindustrien, visade det sig också, att undersökningens
värde i hög grad förminskades genom vissa arbetsgifvares
förbehåll mot offentliggörande af ackordsprislistor och andra utdrag ur
jKonstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.
15
räkenskaper — en vägran, som motiverades därmed, att affärsmännen i fråga
ej kunde göra sådana uppgifter tillgängliga för sina konkurrenter. I andra
fall göras de försiktighetsåtgärder, som vidtagits vid uppgifters insamlande,
på ett senare stadium illusoriska genom tryckfrihetsförordningens i öreskrift.
Så t. ex. har kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik ålagt sina ombud
att aldrig utfråga arbetarna i arbetsgifvarens eller annan persons närvaro
och att icke under några förhållanden låta de af arbetarna lämnade uppgifterna
komma under arbetsgifvarens eller andras ögon samt att iakttaga
motsvarande hänsyn i förhållande till arbetsgifvarnas uppgifter — allt
detta uppenbarligen i syfte att hindra en påtryckning, som kunde medföra
antingen felaktiga uppgifter eller blifvande efterräkningar för den tillfrågade.
Ett verkligt skydd åstadkommes dock icke härigenom, då såväl
arbetsgifvaren som arbetaren nu äger rätt att när som helst begära att få
se och taga afskrift af uppgifterna, sedan de inkommit till ämbetsverket.
Exempel på att arbetsgivare sålunda tilltvungit sig inblick i sina arbetares
deklarationer ha ej heller saknats, ehuru de lyckligtvis varit sällsynta.
Skulle arbetsgivare i större utsträckning begagna sig af sin grundlagsenliga
rätt i detta hänseende eller skulle arbetarna börja misstänka att så
sker eller utan svårighet kan ske, råkade hela denna lofvande gren af
samhällsforskningen i allvarlig fara.
Öfvergår man sedan till näringsstatistiken i egentlig mening, har man
uppnått det område, där det nuvarande tillståndets olägenheter gjort sig
mest kännbara. För bergverks- och fabriksstatistiken måste, jämlikt kungl.
kungörelsen den 13 november 1896, icke allenast kvantitet och värde för
hvarje under året framställd produkt uppgivas, utan äfven redogörelse
lämnas för — bland annat -—- arbetsstyrkan, antalet verkställda dagsverken
samt beloppet af den för bevillning uppskattade inkomsten af de resp.
företagens drift. Det sistnämnda är en uppgift, som i många fall går
mera i detalj än slutsiffran för en skattskyldigs deklarationsuppgift och
som alltså i viss mån föranleder ett kringgående af grundlagens påbud om
hemlighållande af deklarationsuppgifterna för inkomstskatten.
Att dessa uppgifter innehålla produktions- och affärshemligheter af
många olika slag synes ligga i öppen dag. Konkurrenter kunna i många
fall genom ett studium af dessa uppgifter komma en produktionsteknisk
hemlighet på spåren och ännu oftare draga slutsatser om det ifrågavarande
företagets afsättningsförhållanden.
Verkan häraf är den gifna: dels mindre pålitliga uppgifter och dels
ovilja mot att lämna uppgifter. Det förra är en sak, som svårligen kan
16
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15 .
ledas i bevis, äfven om den är ganska uppenbar. Beträffande det senare
förhållandet har kommerskollegii afdelning för näringsstatistik haft upprepad
erfarenhet under senare åren. Ett af vårt lands större järnverk har
vägrat att meddela den föreskrifna specifikationen på de olika slagen af sin
produktion, emedan det vore eu affärshemlighet. För att icke saken skulle
drifvas till sin spets, anmodades då verkets chef att insända uppgiften
privat till förste aktuarien på kommerskollegii näringsstatistiska afdelning,
så att exakta uppgifter skulle kunna läggas till grund för den officiella
berättelsen öfver bergshandteringen. De önskade upplysningarna erhöllos
då omedelbart, med förklaring att de gärna lämnades privat, under förutsättning
att säkerhet då funnes för att de icke blefve i detalj tillgängliga.
Detta exempel visar den naturliga verkan af en lagbestämmelse, som
icke kan tillämpas, och det företer vissa likheter med bankinspektionens
ställning före den sista ändringen i tryckfrihetsförordningen.
Förhållandet är detsamma beträffande sjöfartsstatistiken. Det är kär
särskildt de jämlikt nådiga brefven den 24 maj 1901 och den 4 december
1903 infordrade uppgifterna från rederierna om intjänta bruttofrakter,
specificerade efter resor mellan alla olika orter i utrikes fart, som i hög
grad äro af ömtålig natur. På grund häraf har också ett af Sveriges
största rederier årligen, sedan dylika uppgifter började infordras från rederierna,
på sina ifyllda blanketter infört eu understruken anteckning af
följande lydelse: »Då uppgifterna om bruttofrakterna lätt kunna missbrukas,
är det endast under det bestämda förbehåll, att desamma ej meddelas allmänheten,
som vi härmed lämna dessa uppgifter.»
Hvad statistiken rörande utrikeshandeln beträffar, mottager generaltullstyrelsens
revisionsbyrås statistiska afdelning från tullkamrarna alla
tullinlagor, sådana de inkommit, med nominativa uppgifter. I fråga om
dessa uppgifter har behof af skydd hittills icke gjort sig i nämnvärd mån
kännbart.
Vid den reformering af handelsstatistiken, som otvifvelaktigt förestår,
blifva däremot dessa förhållanden alldeles förändrade, särskildt med afseende
på varuvärderingen, hvars omläggning stått på dagordningen i vårt land i
tio år. Kommittén, som behandlat men ej slutbehandlat handelsstatistiken,
torde komma att framlägga förslag om obligatorisk värdedeklaration för
exporten, och äfven för importen är samma föreskrift inom kommittén
starkt ifrågasatt. Såsom redan för flera år sedan framhållits, särskildt af
representanter för handelskåren, är det en oumbärlig förutsättning för eu
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.
17
sådan anordning, att åtgärder dessförinnan blifvit vidtagna för att skydda
de deklarerade värdeuppgifterna mot offentlighet.
För att utröna läget jämväl i främmande länder med hänsyn till den
fråga kommittén här behandlat och för att om möjligt draga nytta af
utländska erfarenheter i detta hänseende, aflat kommittén den 11 februari
detta år bilagda frågeformulär till de centrala statistiska ämbetsverken
eller därmed jämförliga institutioner i följande länder: Norge, Danmark,
Finland, Tyska riket, Preussen, Österrike, Ungern, Schweiz, Nederländerna,
Belgien, Frankrike, Italien, Storbritannien och Förenta staterna. Svar ha
erhållits från samtliga dessa länder med undantag af Österrike, hvarifrån
upplysningar inom kort väntas inkomma. Dock märkes, att det amerikanska
materialet i hufvudsak är begränsadt till Förenta staternas Bureau
of Labor och att ej heller det engelska svaret (från Board of Trade) anger
förhållandet för alla de verk, som publicera officiell statistik. På grundval
af de sålunda erhållna upplysningarna äfvensom hvad därutöfver inhämtats
får kommittén härmed lämna följande korta redogörelse för de utländska
förhållandena.
Den första fråga, som därvid synes komma i betraktande, är den,
huruvida främmande länders lagstiftning innehåller någon allmän rättsprincip,
som antingen gör statistiska prim är uppgifter tillgängliga för allmänheten
eller som tvärtom gör dessa uppgifters hemlighållande till eu plikt
för vederbörande ämbetsverk.
I intet af de länder, hvarifrån svar inkommit, förekommer det, att
allmänheten såsom i Sverige äger tillgång till alla offentliga handlingar på
grund af en i lag eller grundlag fastslagen allmän medborgerlig rättighet;
och endast från ett land, nämligen Storbritannien, omtalas en sådan i lag
föreskrifven tillgång till vissa uppgifter, som emellertid till stor del ej är o
af egentligt statistisk beskaffenhet, exempelvis testamenten, fackföreningars
stadgar, och register öfver födelser, äktenskap och dödsfall.
Tvärtom råder i några länder, såsom Norge, Tyska riket, Frankrike,
Belgien och Ungern, den motsatta rättsprincipen, i Norge, Frankrike och
Ungern uttryckligen formulerad i lag, i Tyska riket och Belgien beroende
på förvaltningsföreskrift, nämligen att ämbetshandlingar i allmänhet eller
särskildt statistiska handlingar ej utan särskildt bemyndigande få delgifvas
utomstående. Den norska lagen af 25 april 1907 angående uppgifter för
den officiella statistiken föreskrifver sålunda i 3 §, att uppgifter från enskilda
ej få användas i annat än statistiskt syfte och ej offentliggöras på
Bill. till Rissel. Prof. 190S. 3 Sami 15 Käft. 3
18
Konstitutionsutskottets Utlåtande K:o 15.
något sätt, som kan befaras skada vederbörandes intresse. Och den gällande
lagen om Ungerns statistiska centralämbetsverk (lag XXXV af 1897) föreskrifver
dels (i 17 §), att det statistiska ämbetsverket ej får offentliggöra
uppgifter om enskilda personer, dels (i 15 §), att tjänstemän eller andra,
som på något sätt lämna utomstående personer eller myndigheter del af
statistiska individualuppgifter, straffas med fängelse och böter, utom disciplinstraff
och eventuellt skadestånd, dels slutligen särskild! (i 17 §), att de
statistiska primäruppgifterna ej få läggas till grund för beskattningen.
Det är emellertid undantag att dessa frågor öfver hufvud taget genom
lagstiftning blifvit föremål för ett generellt afgörande i andra länder.
Öfvergår man då från den rättsliga till den faktiska behandlingen af
dessa förhållanden, visar det sig, att två länder finnas, där handlingarnas
tillgänglighet i praxis uppgifves vara regel och deras hemlighållande undantag,
nämligen Nederländerna och Finland. I Finland kunna dock handlingar
undandragas offentligheten genom instruktion för vederbörande tjänstemän
eller helt enkelt genom ändrad praxis.
I de flesta öfriga länder, hvarifrån svar erhållits, är det en i praxis
genomförd princip, att för statistiskt ändamål erhållna primäruppgifter behandlas
såsom konfidentiella, åtminstone i den mån de äro nominativa. Sålunda
lyda svaren på kommitténs första fråga (huruvida primäruppgifterna
för den officiella statistiken äro konfidentiella och afsedda uteslutande för
statistisk bearbetning i vederbörande ämbetsverk) på följande sätt:
Tyska riket: Ja;
Preussen: Ja, i princip;
Frankrike: De nominativa uppgifterna äro konfidentiella;
Italien: De individuella uppgifterna äro undandragna offentligheten;
Schweiz: Ja, i princip;
Ungern: Uppgiftsmaterialet är af konfidentiell beskaffenhet och får
endast användas till bearbetning i det statistiska centralämbetsverket;
Förenta
staterna: I allmänhet behandlas alla uppgifter för den officiella
statistiken såsom konfidentiella.
Äfven i England är det statistiska primärmaterialet till öfvervägande
delen att betrakta såsom konfidentiella handlingar, ehuru någon allmän
princip lika litet där som i de öfriga nu ej uppräknade länderna synes
vara genomförd ens i praxis.
I flera länder förekomma särskilda föreskrifter eller anordningar beträffande
vissa slag af uppgifter. Sålunda hemlighållas särskild! straffupp
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.
19
gifter (såsom i vårt land) i Italien (på grund af lag) äfvensom i Finland;
hvar jämte i Italien (på grund af förordning) uppgifter om dödsorsaker äro
hemliga och förstöras efter tio år. Längderna för inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
hemlighållas i Nederländerna. Det arbetsstatistiska
materialet blir i Frankrike i vissa fall efter tio år förstördt. Det handelsstatistiska
primärmaterialet är i flera länder skyddadt genom särskilda bestämmelser.
I Tyska riket får sålunda enligt lagen om statistiken öfver
utrikes handeln den 7 februari 1906 § 10 uppgifterna endast användas
för den officiella statistikens syften. I Österrike skola enligt förordningen
den 10 februari 1907 § 58 uppgifterna likaledes endast tjäna statistiska
syften och därför af alla myndigheter behandlas såsom strängt konfidentiella;
i Nederländerna hemlighållas alla tull handlingar för importen, och i Finland
järnvägsfraktsedlar samt fakturor. Det industristatistiska materialet intager
en skyddad ställning i Italien, och det har i Storbritannien erhållit ett
synnerligen starkt skydd genom den år 1906 antagna lagen om en produktionsräkning,
detta ehuru de uppgifter, som enligt denna lag komma
att infordras, ej gå väsentligt mera i detalj än exempelvis uppgifterna till
den svenska årliga fabriksstatistiken. På grund af den engelska lagens
stora betydelse meddelas här i öfversättning ett utdrag ur dess bestämmelser
(Census of Production Act, 6 Edw. YII ch. 49, sect. 6):
»1) Ingen enskild uppgift och ingen de! af eu enskild uppgift lämnad
i denna lags syften liksom intet svar på någon fråga framställd i samma
syften må, utan föregående skriftligt medgifvande af dåvarande ägaren till
det företag uppgiften eller svaret gäller, offentliggöras; ej heller må, utom
för åtal enligt denna lag, någon person, som ej har anställning i sammanhang
med produktionsräkningen, taga del af någon sådan enskild uppgift
eller någon sådan del af en enskild uppgift; och hvarje person med anställning
i sammanhang med produktionsräkningen skall vara skyldig att
afge förbindelse i föreslcrifven ordning, att han ej skall yppa eller, utom
i denna lags syften, begagna sig af innehållet i någon sådan enskild uppgift
eller någon sådan del af en enskild uppgift eller något sådant svar
som förut är sagdt; och hvarje person, som medvetet handlar i strid med
en sålunda afgifven förklaring, skall anses saker till en förbrytelse och skall,
om han förvunnen blifver, dömas till fängelse, med eller utan straffarbete,
för en tid ej öfverstigande två år, eller till böter, eller till både fängelse
och böter.
3) Board of Trade skall icke vid utarbetandet af någon berättelse,
20
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.
något statistiskt sammandrag eller annan publikation på grundval af denna
lag yppa, på hvad sätt det vara månde, någon af detaljerna i någon enskild
uppgift, eller anordna dem på något sätt, som skulle sätta en person i stånd
att igenkänna några detaljer såsom gällande någon enskild person eller något
enskildt företag.
5) Om någon person, som är i besittning af upplysningar, hvilka han
vet vara yppade i strid mot föreskrifterna i denna paragraf, offentliggör
eller meddelar annan person någon sådan upplysning, skall han anses saker
till en förbrytelse och skall, om han förvunnen blifver, dömas till fängelse,
med eller utan straffarbete, för en tid ej öfverstigande två år, eller till
böter, eller till både fängelse och böter.»
Till dessa nu uppräknade slag af särskilt hemlighållna uppgifter komma
slutligen i alla länder sådana, särskildt frivilligt afgifna uppgifter, hvilkas
hemlighållande utlofvats vid uppgifternas infordrande, hvarom mera i det
följande.
Äfven om handlingar i princip betraktas såsom konfidentiella, behöfver
det emellertid ej medföra, att alla personer utom vederbörande ämbetsverks
tjänstemän äro afstängda från tillgång till dem. I Tyska riket äfvensom
i Ungern är visserligen principen i sin renhet genomförd, i det att inga
undantag där göras för vare sig andra ämbetsverk, enskilda forskare eller
en större allmänhet. I motsats härtill råder i de flesta länder möjlighet
att efter vederbörlig pröfning erhålla tillgång till materialet. Tillstånd meddelas
i dessa fall vanligen af det statistiska ämbetsverkets chef eller af den
minister, under hvilken statistiken sorterar. Den praxis, som af dessa
myndigheter följes, är något växlande i olika länder. Irånsedt ett allmänt
förbud mot uppgifternas användning i skattesyfte står allt material i I reussen
till andra ämbetsverks förfogande, och så är äfven förhållandet bland annat
i Norge och Schweiz, men däremot icke i Frankrike. Enskilda personer,
som legitimera sig såsom forskare, erhålla i de flesta länder utan svårighet
tillgång till handlingarna; så uppgifves särskildt från Norge, Preussen,
Schweiz, Belgien, Frankrike och Italien. Äfven en större allmänhet kan i
många fåll få del af handlingarna, om ej särskilda betänkligheter förefinnas
och om personerna i fråga — såsom svaret från Schweiz lyder »förete
bevis för ett berättigad! intresse af offentlig eller allmän natur».
Från flera länder omtalas dock särskilda försiktighetsåtgärder. Sålunda
är det praxis i Danmark, »att det icke på någon punkt meddelas offentligheten
eller enskilde upplysningar, som man icke kan gå ut ifrån att
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.
21
vederbörande själfva frivilligt skulle hafva lämnat vid efterfrågan». Och
från Norge meddelas det: »Då upplysningar begäras rörande en enskild
person, en enskild sammanslutning o. s. v., ställer [det Statistiske Centralbureau]
sig mycket försiktigt, om uppgifterna på något sätt kunna tänkas
använda för särskilda syften (t. ex. för skattetaxering).»
En viktig fördel med det utländska systemet, som sätter vederbörande
ämbetsverk i stånd att undandraga offentligheten vissa uppgifter, är att
löften kunna gifvas de tillfrågade på frågoformulär eller i särskilda cirkulär
eller upprop, af innehåll, att de enskilda uppgifterna skola hållas mer eller
mindre strängt hemliga samt användas endast för att bearbetas tillsammans
med en mängd andra uppgifter af samma slag och utgifvas i en form, som
förhindrar all inblick i en enskild uppgiftslämnares förhållanden.
Sådana åtgärder vidtagas i stor utsträckning i de flesta länder, beträffande
dels obligatoriska, dels och framför allt frivilliga uppgifter. En sådan
garanti erhålla de tillfrågade exempelvis vid de regelbundet återkommande
folkräkningarna i Tyskland och Storbritannien och vid yrkesräkningarna
i Tyskland och Österrike (allt med obligatoriska uppgifter). I Italien äger
samma förhållande rum beträffande medicinalstatistikens uppgifter. Särskildt
kommer emellertid metoden till användning i statistiken (och i synnerhet
vid enquéter) rörande närings-, inkomst- och arbetsförhållanden. Flera
länder (bland andra Storbritannien och Frankrike) afge sådana löften beträffande
uppgifterna till jordbruksstatistiken. I Danmark förekomma löften
om hemlighållande beträffande uppgifterna för industristatistiken om produktionens
mängd och värde, för handelsstatistiken om importkvantiteter
och värden samt för sjöfartsstatistiken om in tjäll ta sjöfrakter. I Finland
är förhållandet likartad! beträffande bland andra uppgifterna om inkomstförhållanden,
aflöning och beskattning. Allra vanligast torde dessa löften
dock vara med hänsyn till de frivilliga uppgifterna för arbetsstatistiken;
Särskilt i Storbritannien, Förenta staterna och Frankrike lägges det i
dessa fall stor vikt vid att göra det klart för alla tillfrågade, att deras
uppgifter ej skola användas annat än för rent opersonliga statistiska framställningar.
Om verkningarna af dessa löften råder också tämligen stor enighet.
Sålunda heter det i svaret från Förenta staternas Commissioner of Labor,
att det vid många undersökningar skulle vara omöjligt att erhålla uppgifter
utan löfte om att betrakta svaren såsom strängt konfidentiella, men att
det är ytterst ovanligt att uppgifter undanhållas, då ett sådant löfte blifvit
gifvet. Äfven från Norge, Finland och Tyska riket meddelas, att sådana
22
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.
löften visat sig vara en nödvändig förutsättning för att erhålla de begärda
uppgifterna, och från flera länder framhålles dessa löftens betydelse för
upplysningarnas vederhäftighet.
Det torde alltså icke kunna råda något tvifvel om att den möjlighet,
som de statistiska ämbetsverken i alla länder utom Sverige äga att hemlighålla
infordrade statistiska primäruppgifter, visat sig vara af den största
vikt för statistikens tillfredsställande utveckling.
Af det föregående torde vara klart, att statistiska primäruppgifter i
vårt land oundgängligen behöfva samma skydd emot olämplig offentlighet,
som redan gifvits flera andra slag af officiella handlingar och särskildt
detalj uppgifterna vid deklaration för inkomstskatten.
Att det ytterligare undantag från tryckfrihetsförordningens allmänna
princip, som alltså måste införas, bör göras så begränsadt som lämpligen
kan ske, är emellertid gifvet.
Med fasthållande af denna synpunkt har kommittén uppgjort nedanstående
förslag till ändring i tryckfrihetsförordningens 2 § 4 mom.
Skyddet omfattar enligt kommitténs förslag endast sådana uppgifter,
som lämnas för statistiskt ändamål, medan uppgifter för förvaltningsändamål,
äfven om de göras till föremål för statistisk bearbetning, behålla sin
ställning såsom allmänt tillgängliga.
Det är emellertid i flera hänseenden, som bestämmelsen om hemlighållandet
måste begränsas.
Främst erfordras en tidsbegränsning. Med nutidens hastiga utveckling
på de flesta ekonomiska områden kunna endast ganska färska upplysningar
vara af något värde i konkurrenssyfte, liksom det exempelvis äfven är
förbundet med ganska ringa olägenhet, om uppgifterna till arbetsstatistiken
efter några år blifva tillgängliga för allmänheten. Under dessa förhållanden
torde en tidsbegränsning af fem år från uppgiftens datum anses tillfyllestgörande.
Femårsperioden är emellertid endast att betrakta såsom den längsta
tid uppgifterna må hållas hemliga, medan många af dem, som en tid måste
undanhållas offentligheten, före fem års förlopp böra kunna göras tillgängliga.
Det vore emellertid ej heller lämpligt, om alla utom vederbörande statistiska
ämbetsverks tjänstemän skulle vara utestängda från tillträde till uppgifterna
under en hel femårsperiod. Förbudet bör ej gälla alla personer
utan undantag. Hvad som i första rummet skulle blifva lidande vore den
vetenskapliga forskningen på olika områden. För grundliga ekonomiska
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15-
23
och sociala studier, de må ske i direkt praktiskt syfte eller för rent vetenskapliga
ändamål, är det ofta nödvändigt att gå längre än till de klumpsiffror,
som den publicerade statistiken meddelar; i sådana fall är det ofta
nödvändigt att gå ned till mindre enheter. Yisserligen har detta hittills
icke skett i större omfattning i vårt land, men så mycket mera i utlandet,
och det kan ej anses riktigt att genom en lagändring spärra vägen för ett
systematiskt utforskande af Sveriges ekonomiska och sociala förhållanden.
Det synes framgå häraf, att tillämpningen af en lagbestämmelse i nu
berörda hänseende måste göras med noggrann hänsyn till hvarje särskildt
fall, så att det ämbetsverk, som har sig vården af de statistiska primäruppgifterna
anförtrodt, bildar sig ett omdöme beträffande det ändamål, för
hvilket uppgifterna begäras, såsom förhållandet är i andra länder. Eedan
häri ligger enligt kommitténs mening ett starkt skäl emot att i lag uppräkna
eller efter yttre kännemärken angifva det slag af uppgifter, som bör
vara undandraget offentligheten under en tid af högst fem år. Kommittén
har haft under öfvervägande ett flertal förslag till sådana lösningar, men
har stannat vid det, att alla för officiell statistik lämnade uppgifter skola
vara konfidentiella under den nämnda tidrymden, för så vidt deras utlämnande
kan lända till skada för den, som uppgiften afser, men också endast
i detta fall.
Afgörandet af frågan, när detta förhållande inträder, torde åter böra
förläggas hos vederbörande ämbetsverk. Hvar och en, som är missnöjd
med afgörandet, har då gifvetvis rätt att göra anmälan hos vederbörlig
myndighet, lika väl i det fall, att ett ämbetsverk utlämnat uppgifter, som
bort hemlighållas, som i det fall, att tillgång vägrats till uppgifter, som
bort vara tillgängliga. Om uppgifterna icke skulle komma att undandragas
forskningen, måste det i hvad fall som helst tillkomma vederbörande
ämbetsverk att afgöra, huruvida en person, som begärde del af uppgifter,
önskade dem för berättigade syften; och ämbetsverket skulle sålunda i
hvarje fall få ungefär samma befogenhet, som det erhåller enligt kommitténs
förslag. De statistiska primäruppgifterna erhålla enligt detta förslag
samma ställning, som kyrkoboksutdragen för närvarande intaga; ty äfven
beträffande dem måste vederbörande pastor, resp. statistiska centralbyrån
i hvarje fall afgöra, om de höra under tryckfrihetsförordningens undantagsbestämmelse
eller icke.
Af kommitténs förslag följer, att det afgörande för frågan om offentlighet
eller icke ej blir själfva uppgifternas karaktär, utan den verkan,
som kan antagas följa af uppgifternas utlämnande. Den myndighet, som
24
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.
har att bestämma i saken, är då oförhindrad att under nödig kontroll utlämna
vissa nppgifter till personer, som gjort sig kända eller kunna legitimera
sig såsom opartiska forskare, men neka att lämna samma uppgifter
i fall, då ingen säkerhet mot missbruk förefinnes. En viss öfverensstämmelse
med förhållandena i andra länder blir därigenom uppnådd.
Hemlighållandet begränsas slutligen ytterligare därigenom, att genom
det föreslagna tillägget icke hela innehållet af en handling behöfver undandragas
offentligheten, utan endast sådana uppgifter i handlingarna, som ej
lämpa sig för utlämnande. Därigenom möjliggöres, att transsumter kunna
lämnas af sådana handlingar, som icke i sin helhet få göras tillgängliga.
Motsvarande syfte beträffande bankinspektionens handlingar har numera
vunnits på det sätt, att från offentlighet undantagits bref och handlingar
»i hvad de röra enskildes förhållanden till bank» o. s. v.
På dessa grunder får kommittén i underdånighet hemställa, att Eders
Kung!. Maj:t behagade för Riksdagen framlägga förslag till ett tillägg i
tryckfrihetsförordningens 2 § 4 mom. i den af kommittén angifna riktningen,
ett förslag, som enligt kommitténs mening torde böra erhålla följande
lydelse:
Tryckfrihetsförordningen 2 § 4 mom.
4:o) I grund af — — — — — som helst.
Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakttagas :
Att protokoll — — — — — icke uppenbara.
Att ej några — — — — — böte femtio riksdaler.
Att mobiliseringsplaner —---— skriften konfiskeras.
Att i hvad rättegångsmål — — — — — böte femtio riksdaler.
Det skall ock —--— — sexton skillingar.
Att protokoll — — — — — sexton skillingar.
Att ingen må tillåtas — — — — — sexton skillingar.
Att utdrag — -— — — — böte femtio riksdaler.
Att uppgifter — — —--böte femtio riksdaler.
Att de från bankinspektionen — — — — — böte femtio riksdaler.
Att för officiell statistik lämnade uppgifter, som beröra namngifna
enskilda personer, bolag eller andra samfälligheter, ej må utlämnas, förrän
fem år från uppgiftens datum förflutit, för så vidt utlämnandet kan lända
till skada för den, som uppgiften afser. Den som häremot bryter, så ock
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.
25
den, som i tryck offentliggör dylik uppgift, hvilken obehörigen utlämnats,
böte femtio riksdaler.
Att ansökning — — — — —• böte femtio riksdaler.
Att sådant •— — — — — hufvudsaken.
I öfrigt — — — — — stadgadt är.
Stockholm den 14 juni 1907.
Underdånigst
ALFE. LAGEEHEIM.
Axel Eklund. P. Fahlbeck. Wilhelm Flack.
Hjalm. Gullberg. Gustav Sundbärg.
Eli F. Heckscher.
De af statistiska kommittén anförda, af departementschefen åberopade
skäl hafva synts utskottet innebära giltig anledning till vidtagande
af en grundlagsändring i den riktning, som i den kungl. propositionen
föreslagits.
Den affattning, som det föreslagna tillägget till 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen
erhållit i den kungl. propositionen, har utskottet dock icke
ansett sig kunna oförändradt förorda utan funnit nödigt föreslå vissa
ändringar i densamma. Såsom af kommitterades skrifvelse framgår,
hafva de ansett, att det afgörande för frågan, om viss statistisk uppgift
må utlämnas före förbudstidens utgång eller icke, ej är själfva uppgiftens
karaktär, utan den verkan, som i det särskilda fallet kan antagas följa af
uppgiftens utlämnande. Åt den myndighet, som äger att pröfva, huruvida
en uppgift på därom gjord anmälan må tillhandahållas eller icke, måste
därför inrymmas befogenhet att vid denna sin pröfning taga hänsyn till
samtliga i det särskilda fallet föreliggande omständigheter, sålunda såväl
till uppgiftens natur som till det ändamål, för hvilket uppgiften begäres
s. v. Eiktigheten af denna ståndpunkt har synts utskottet obe
Bili.
till Biksd. Prof. 1908. 3 Sami. 15 Käft. 4
Utskottets
yttrande.
26
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.
stridlig. Kommitterade hafva äfven ansett, att, i den mån endast en
del af en statistisk uppgift beköfver hendighållas, densamma i öfrigt bör
kunna sökanden tillhandahållas, äfvensom att utlämnande af viss uppgift
kan tänkas ske under vissa förbehåll från den profvande myndighetens
sida till förekommande af missbruk. Ej heller häremot har utskottet
funnit någon invändning med fog kunna göras. Däremot har det synts
utskottet tvifvelaktigt, huruvida den föreslagna formuleringen verkligen
är af beskaffenhet att åt den profvande myndigheten medgifva en dylik
handlingsfrihet. Utskottet har därför velat föreslå, att det uttryckligen
utsäges, att den profvande myndigheten äger att vid sin pröfning taga
hänsyn till samtliga i det särskilda fallet föreliggande omständigheter,
äfvensom att vid utlämnandet uppställa förbehåll. Naturligen måste också
den föreslagna straffbestämmelsen utsträckas att jämväl gälla den, som
bryter mot förbehåll, hvarunder statistisk uppgift blifvit till honom utlämnad.
Förutom detta tillägg till den af Kung!. Maj:t föreslagna straffbestämmelsen
har utskottet emellertid ansett sig böra föreslå vissa ändringar
i densamma. Jämte den ämbets- eller tjänsteman, som utlämnat viss
uppgift, ehuru utlämnande icke bort ske, bör enligt utskottets mening
endast den person, som med kännedom härom offentliggör uppgiften,
drabbas af straff. Om en person offentliggör uppgift, utan att äga kännedom
om att den obehörigen utlämnats, bör han naturligen ej drabbas
af straff, äfven om vederbörande tjänsteman insett eller bort inse, att
uppgiftens utlämnande kunde lända annan till skada, och sålunda obehörigen
utlämnat densamma.
Då de brottsliga handlingar, hvilka kunde komma att falla under
dessa bestämmelser, med hänsyn till graden af straffbarhet kunna tänkas
betydligt växlande, har utskottet jämväl ansett skäligt förorda viss böteslatitud
i stället för af Jvungl. Maj:t föreslagna fixa bötesstraff.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att Eiksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition icke kan i oförändradt skick
bifallas, ville antaga att hvila till vidare grundlagsenlig
behandPng följande förslag om tillägg till 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen
att däri införas näst efter stadgandena
om själfdeklarationer:
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.
27
§ 2.
Att för officiell statistik lämnade uppgifter, som
afse namngifna enskilda personer, bolag eller andra
enskilda samfälligheter, ej må utlämnas, förrän fem år
från uppgiftens datum förflutit; dock att, såvida med
hänsyn till uppgiftens natur eller det ändamål, för
hvilket den åstundas, och omständigheterna i öfrigt
trygghet kan antagas vara för handen, att ett tidigare
utlämnande icke kommer att missbrukas till skada
för den, som afgifvit uppgiften eller eljes däri afses,
utlämnande äfven före sagda tidpunkt må äga rum;
ägande vederbörande myndighet att därvid göra de
förbehåll, som kunna pröfvas erforderliga. Den, som
obehörigen utlämnar uppgift eller i tryck offentliggör
uppgift, som han vet vara obehörigen utlämnad, så
ock den, som bryter emot förbehåll, hvarunder utlämnande
skett, böte från och med femtio till och med
trehundra riksdaler.
Stockholm den 4 maj 1908.
På utskottets vägnar:
HUGO BLOMBERG.
af herr Nyström.
Reservation:
Det skulle här antecknas, att friherre Bonde icke deltagit i detta
ärendes afgörande inom utskottet.