Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
1
N:o 13.
Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1908, kl. 3 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner
angående ändrade bestämmelser i fråga om den politiska
rösträtten m. m.
Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft
följande fyra till utskottet hänvisade motioner, nämligen:
motionen n:o 46 inom Första Kammaren af herr G. A. Sjöcrona,
angående ändring af § 31 regeringsformen och § 16 riksdagsordningen
enligt det hvilande grundlagsändringsförslaget;
motionen n:o 125 inom Andra Kammaren af herrar Karl Staaff,,
friherre Carl Carlson Bonde1 Karl Starbäck, G. Lindgren i Islingby,
J. Bromée, Jakob Pettersson, Joll. Ström, Tli. af Callerholm, S. E. Kvarnzelius,
Aug. Henricson, Victor Moll, K. G. Karlsson, Johan Ericsson,
G. Jansson, Fridtjuv Berg och Ernst Beckman, om valrätt och valbarhet
för kvinnor till Riksdagens båda kamrar;
motionen n:o 143 inom Andra Kammaren af herrar Hjalmar
Branting, Aug. Nilsson, A. C. Lind,blad, Herm. Lindqvist, Victor Larsson,
Bernh. Eriksson, E. C. Kropp, C. A. Leksell, Ernst Blomberg, Charles
Bindley, L. J. Carlsson, Föra er Bydén, K. Teng däld, F. TF Thorsson,
ÅT. Fdr. Lindberg, ATRs Persson och A. J. Christiernson, om ändrad
lydelse af 49, 81 och 87 §§ regeringsformen samt 1, 6, 8, 9, 10, 13,
14, 16, 17, 19 och 64 §§ riksdagsordningen; samt
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 3 Sami. 13 Höft. (N:o 13.)
1
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
Herr Sjöcronas
motion.
motionen n:o 145 inom Andra Kammaren af herrar Carl Lindhagen,
Curt Wallis, Knut Kjellberg, A. Thylander, Lars G. Broonié,
Edvard Wavrinsky, Fr. Berglund och Jacob Larsson, om ändrad lydelse
af 49 § regeringsformen samt 1, 8, 16 och 19 §§ riksdagsordningen.
Uti dessa motioner hemställes:
af herr Sjöcrona,
att Riksdagen må för sin del besluta, att nedannämnda delar af
det sistlidet år antagna grundlagsändringsförslaget skola, om samma
förslag slutligen godkännes, erhålla följande ändrade lydelse:
Regeringsformen.
§ 31.
Till borgmästaretjänst i stad äge i stadens allmänna angelägenheter
röstberättigade invånare att föreslå tre behöriga personer, då
Konungen en af dem utnämne. På lika sätt förhålles med rådmansoch
magistratssekreteraresysslorna i Stockholm.
Riksdagsordningen.
§ 16-
Valrätt tillkommer enhvar välfrejdad svensk medborgare, såväl
man som kvinna, från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder
han uppnått tjugufyra års ålder, dock ej:
a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;
b) gift kvinna, som ej vunnit boskillnad och hvilkens man är i
konkurstillstånd;
c) den, som häftar för understöd, hvithet under löpande eller sistförflutna
kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats understödstagaren
själf eller dennes hustru eller minderåriga barn;
d) gift kvinna, hvilkens man häftar för understöd, som under
löpande eller sistförfluten kalenderåret tilldelats henne eller makarnes
minderåriga barn;
3
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
e) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat
och kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistförfluten
kalenderåren;
f) gift kvinna, som ej vunnit boskillnad och hvilkens man häftar
för honom påförda utskylder till stat och kommun, hvilka förfallit till
betalning under de tre sistförfluten kalenderåren;
g) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången
af sistförfluten kalenderaret åliggande värnpliktsöfningar.
-Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall, på sätt
i vallagen finnes närmare bestämdt, valrätten grundas påförhållandena
vid tiden för röstlängdens tillkomst, ändå att förändring före valet
inträffar.
af herr Staaff och medmotionärer,
att Riksdagen måtte för sin del besluta, att följande delar af regeringsformen
och riksdagsordningen skola erhålla nedanstående ändrade lydelse:
l:o) Regeringsformen.
§ 31.
dill borgmästaietjänst i stad äge i stadens allmänna angelägenheter
röstberättigade invånare att föreslå tre behöriga personer, då Konuno-en
cn af dem utnämne. Pa lika sätt förhalles med radmans- och magistratssekreteraresysslorna
i Stockholm.
2:o) Riksdagsordningen.
§ 9-
Till ledamöter i Första Kammaren kunna endast väljas män och
kvinnor, som uppnått trettiofem års ålder samt äga och minst tre år
före valet ägt fastighet till taxeringsvärde, ej understigande femtiotusen
riksdaler, eller ock till staten skatta samt under tid, som nyss är sagd,
skattat för minst tretusen riksdaler årlig inkomst. Kommer riksdagsman,
efter det han vald blifvit, i den ställning, att han ej längre skulle vant
valbar till ledamot i kammaren, frånträder han sin befattning.
Herr Staaffs
m. fl. motion.
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
§ 16-
Valrätt tillkomma!- en hvar välfrejdad svensk medborgare, såväl
man som kvinna, från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder
han uppnått tjugufyra års ålder, dock ej
a) den som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;
b) gift kvinna, som ej vunnit boskillnad och hvilkens man är i
konkurstillstånd;
c) den som häftar för understöd, hvilket under löpande eller sistförfluten
kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats understödstagaren
själf eller dennes hustru eller minderåriga barn;
d) gift kvinna, hvilkens man häftar för understöd, som under
löpande eller sistförfluten kalenderåret tilldelats henne eller makarnes
minderåriga barn;
e) den som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat
och kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistförfluten
kalenderåren;
f) gift kvinna, som ej vunnit boskillnad och hvilkens man häftalför
honom påförda utskylder till stat och kommun, hvilka förfallit till
betalning under de tre sistförfluten kalenderåren;
g) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången
af sistförfluten kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.
Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall, på sätt
i vallagen finnes närmare bestämdt, valrätten grundas på förhållandena
vid tiden för röstlängdens tillkomst, ändå att förändring före valet inträffar.
§ 19.
Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast utses män och
kvinnor, som äga valrätt inom valkretsen eller, där fråga är om stad,
bestående af flera valkretsar, inom någon af dessa.
§ 21.
Riksdagsman »---»----—''»---)> tre lagtima riksdagar.
Kvinna är berättigad att afsåga sig riksdagsmannauppdrag, äfven
om icke något af nu nämnda skäl är för handen.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13. 5
af herr Branting och medmotionärer,
att Riksdagen ville, jämte de vid 1907 års riksdag beslutade
grundlagsförslag i författningsfrågan, antaga såsom hvilande i grundlagsenlig
ordning följande förslag till ändrad lydelse af paragrafer i
regeringsform och riksdagsordning:
1) Beträffande valrätt och valbarhet till Andra Kammaren:
att nuvarande § 14 riksdagsordningen får följande lydelse:
Valrätt tillkommer en hvar välfräjdad svensk medborgare, såväl
man som kvinna, som före det kalenderår, hvarunder val äger rum,
uppnått 21 års ålder; dock ej den som står under förmyndarskap eller
fattigvårdsstyrelses målsmansrätt;
att nuvarande § 19 riksdagsordningen må lyda:
Till ledamot i Andra Kammaren kan endast utses man eller kvinna,
som uppnått 25 års ålder samt äger valrätt inom någon kommun i riket.
2) Beträffande valsättet:
att nuvarande § 13 riksdagsordningen må lyda:
l:o) Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af 230, däraf
165 för landet och 65 för städerna, väljas för eu tid af 3 år, räknade
från och med januari månads början året näst efter det, under hvithet
valet skett;
2:o) Riket skall vara indeladt i valkretsar, som välja hvar sin
riksdagsman.
ö:o) 8:o) — Å landet — .— (se motion 205 vidl907 års riksdag)
— — träder i tillämpning.
att nuvarande §§ 16 och 17 må utbytas mot:
Valen till Andra Kammaren äro omedelbara. Vid dessa val
tillkommer hvarje röstande en röst. Har någon erhållit godkända
röster till större antal än hälften af alla afgifna röster, vare han till
riksdagsman utsedd. Har ej någon erhållit sådan röstöfvervikt, skall inom
tre veckor från valets slutliga handläggning omval äga rum. Den, som
därvid erhållit flera godkända röster än någon annan, vare lagligen
vald, och skilje lotten mellan dem, som erhållit lika rösttal. Åro
vid omvalet valsedlar till större antal än hälften ogilda, och finnes det
inverka på valets utgång, varde nytt omval anställdt.
3) Beträffande Första Kammaren:
att valperioden, som i det hvilande förslaget sättes till sex år
och följaktligen i 6, 8 och 10 §§ riksdagsordningen orden »nio år»
utbytas mot »sex år»;
att arfvoden1 som i det hvilande förslaget, stadgas;
Herr
Brantings
m . Jl.
motioner.
6
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
att nuvarande § 9 riksdagsordningen må lyda:
Till ledamöter i Första Kammaren kunna endast väljas i kommunens
allmänna angelägenheter röstberättigade män och kvinnor, som uppnått
30 års ålder.
4) Beträffande suspensivt veto för Första Kammaren:
att i § 49 regeringsformen till satsen: »Kamrarna äga i alla
frågor lika behörighet och myndighet)) lägges: »där ej annorlunda i denna
regeringsform eller i riksdagsordningen föreslcrifves»;
att § 81 regeringsformen må lyda:
Denna regeringsform samt rikets öfriga grundlagar kunna icke
ändras eller upphäfvas utan genom Konungens och Riksdagens sammanstämmande
beslut, fattade på sätt här nedan och i § 64 1 mom. riksdagsordningen
närmare stadgas.
Riksdagens beslut--ej godkännes;
att § 87 mom. 3 regeringsformen må lyda:
Har Andra Kammaren vid två lagtima riksdagar, på sätt § 64
mom. 2 _ riksdagsordningen stadgar, fattat lika lydande beslut i fråga,
hvarom i l:o och 2:o åt denna paragraf förutses, eller rörande stiftande,
ändring eller upphäfvande af kommunallag eller vallag, hvarom i § 49
förutses, blifver det Riksdagens beslut, ändock att Första Kammaren
detsamma ej biträdt.
att § 1 riksdagsordningen må lyda:
Svenska folket representeras af Riksdagen, fördelad i två kamrar,
den första och den andra, h vilka i alla frågor, där ej annorlunda
stadgas, hafva lika behörighet och myndighet.
Riksdagsmännen kunna---rikets grundlagar.
att § 64 riksdagsordningen må lyda:
§ 64.
Ro Förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande
af grundlag kan endast vid lagtima riksdag väckas. Om sådant förslag
åt båda kamrarna eller af Andra Kammaren afslås, är det af Riksdagen
förkastadt. Antages eller bifalles det af båda kamrarna, är det dock icke
Riksdagens beslut i vidsträcktare män än såsom ett förslag, hvilket till
den lagtima riksdag, som, efter förrättade nya val i hela riket till
Andra Kammaren, först sammanträder, skall hvila för att då ånyo
pröfvas. Varder förslaget därvid af bägge kamrarna antaget, blifver
det Riksdagens beslut; ägande kamrarna ej rätt att uti hyflande förslag
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
7
ändring gorå. V årder förslag, hvarom nu är fråga, vid den riksdag
det väckes af Första Kammaren förkastadt, men af Andra Kammaren
bifallet, skall förslaget, om Andra Kammaren därom särskildt beslutar,
hvila till första lagtima riksdag efter nya val i hela riket till Andra
Kammaren för att då ånyo pröfvas. Bifalles förslaget därvid oförändradt,
vare sig af båda kamrarna eller enbart af Andra Kammaren,
skall det, utan särskildt beslut, ånyo hvila till första lagtima riksdag
efter förrättade allmänna val till Andra Kammaren, då det företages
till slutlig pröfning. Varder förslaget därvid af båda kamrarna eller
enbart af Andra Kammaren oförändradt antaget, bl ifver det Riksdagens
beslut. " ö
2:o Förslag till stiftande, ändring eller upphäfvande af civil-,
kriminal-, kommunal- och kyrkolag äfvensom vallag, hvarom i 49 §
regeringsformen förmäles, kan a den riksdag'' det väckes antag-as eller
förkastas, om bada kamrarna äro därom ense. Blifver förslaget af
Första Kammaren förkastadt men af Andra Kammaren bifallet, skall förslaget,
om Andra Kammaren därom särskildt beslutar, hvila till andra
lagtima riksdagen efter nya val i hela riket till Andra Kammaren för
att då ånyo pröfvas. Varder förslaget därvid af båda kamrarna eller
enbart af Andra Kammaren oförändradt antaget, blifver det Riksdagens
beslut.
3:o Beslut att förslag på sätt i denna paragraf sägs skall hvila,
ändock detsamma blifvit af Första Kammaren förkastadt, må af Andra
Kammaren fattas på framställning af det utskott, som frågan behandlat,
eller af enskild ledamot af kammaren. Sådan framställning skall göras
mom tio dagar efter det förslaget blifvit af kammaren antaget och må
kammaren, därest framställningen göres af enskild ledamot, utan utskotts
hörande, däröfver besluta. Har icke inom tid, som nu är sagd, framställning
blifvit gjord att förslag skall hvila, vare detsamma förfallet.
4:o Ej må beslut öfver hvilande förslag till annan riksdag, än
nu äi nämndt, uppskjutas, utan att Konungen och Andra Kammaren
därom äro ense.
. Motionärerna _ hafva därjämte hemställt, att utskottet i händelse
al bifall till den gjorda framställningen, ville vidtaga de jämkningar i
formuleringen af andra paragrafer i grundlagarna, som kunde blifva en
följd af ofvanstående förslag.
af herr Lindhagen och medmotionärer,
att Riksdagen ville, jämte de vid 1907 års Riksdag beslutade
Harr Lindhagens
m. fi.
motion.
8
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
grundlagsförslagen i författningsfrågan, antaga såsom hyllande i grundlagsenlig
ordning enahanda förslag med de ändringar eller tillägg
däri, som nedan omförmälas:
Regeringsformen.
49 §.
Riksdagen — — — — stadga. Om kamrarnes inbördes befogenhet
stadgas i riksdagsordningen; skolande---sammanhang.
Riksdagsordningen.
1 §''
Svenska folket representeras af Riksdagen, iördelad i två kamrar,
den första och den andra, Indika hvar för sig pröfva och afgöra till
Riksdagen hänskj liten fråga.
Hvad kamrarne sammanstämmande besluta, det vare Riksdagens
beslut, så ock hvad Andra Kammaren beslutar i grundlagsfrågor tre
gånger och i andra ärenden två gånger i följd, efter det för hvarje
upprepad gång ett nyval till hela kammaren mellankomma; dock att
i de uti 65 § omförmälda frågor olika beslut skola på sätt där stadgas
afgör as medelst gemensam omröstning samt att hvad därom äfvensom
i denna paragraf föreskrifves ej må ändras annorledes än genom beslut
af båda kamrarne.
Riksdagsmännen kunna i utöfningen åt sin befattning icke bindas
af andra föreskrifter än rikets grundlagar.
8 §■
Till ledamot i Första Kammaren kan endast väljas man eller kvinna,
som är röstberättigad inom sin kommun samt uppnått trettiofem års ålder.
16 §.
Valrätt till Andra Kammaren tillkommer enhvar välfrejdad svensk
medborgare, såväl man som kvinna, som före det kalenderår, hvarunder
val äger rum, uppnått tjugu ett års ålder; dock ej den som står under
förmyndarskap eller fattigvårdsstyrelses målsmansrätt.
Till----"--------
inträffa.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
9
19 §.
Till ledamot i Andra Kammaren kan endast utses man eller kvinna
som uppnått tjugufem års ålder samt äger valrätt inom riket.
ut n M1?tl10narerna liafva därjämte hemställt, att utskottet, i händelse af
bifall till den gjorda framställningen, ville vidtaga den jämkning i formuleringen
af andra paragrafer i grundlagar^, som ''blefve en följd af
otvanstaende förslag.
De skäl, motionärerna anfört till stöd för de af dem framlagda
särskilda förslagen, har utskottet ansett sig böra här nedan återgifva.
, J^rr Sjöcrona har på följande sätt motiverat sitt uti motionen
n:o 46 framlagda förslag:
, ^ de motioner, som jag vid 1904, 1905 och 1906 årens riks
dagar
afgifva i fråga om rösträtt vid val till ledamöter i Riksdagens
Andra Kammare, har jag föreslagit, att sådan rätt skulle tillerkännas
icke blott man utan äfven kvinna, som vore röstberättigad i kommunens
allmänna angelägenheter och skattskyldig till staten på sätt i
motionen, närmare angifves. Min sålunda liera gånger uttalade åsikt,
om rättvisan och lämpligheten af att tillerkänna kvinnan politisk rösträtt,
vidhåller jag fortfarande orubbad, och riktigheten af denna åsikt
lärer knappast kunna af någon med giltiga skäl bestridas. Ingen kan
val på .allvar förneka, att kvinnorna böra deltaga i val af dem, som
skola stifta lagar och pålägga skatter, gällande för kvinnor likaväl som
för män.
^®ser|]Sen .både det varit önskligt, att politisk valrätt åtminstone
en början tillkommit endast kommunalt röstberättigade kvinnor,
en sedan numera antagits att hvila till grundlagsenlig behandling förs
ag om allmän rösträtt för man utan någon som helst begränsning
med afseende å lämplighet att utöfva sådan rätt, lärer väl icke gärna
kunna ifrågasättas sådan inskränkning i afseende å kvinnor, om eljest
påståendet att allmän rösträtt skall gälla i vårt land må anses inneBih.
till Riksd. Prof. 1908. 3 Sami. 13 Raft. 2
Herr Sjöcronas
motivering.
10
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
Herr Staaffs
ro. fl. motivering.
bära en sanning. Allmän rösträtt kan väl icke sägas vara införd, så
länge mera än hälften af Sveriges folk är därifrån utesluten.
Valbarhet för kvinna har åter icke blifvit uti mina förutnämnda
motioner ifrågasatt, och jag vidhåller äfven fortfarande min därigenom
uttalade uppfattning, att denna rätt åtminstone för närvarande icke bör
ifrågakomma. Sådant kan nämligen icke gärna tillstädjas, med mindre
kvinnan uti alla eller åtminstone de flesta andra hänseenden blifvit likställd
med mannen i fråga om icke blott rättigheter, utan äfven skyldigheter
och ansvar. Det synes mig vara en fullständigt bakvänd ordning
att börja med tillerkännandet af den högsta af alla medborgerliga befogenheter,
innan ännu landets kvinnor genom deltagande i offentliga
värf hunnit allmänt tillägna sig nödig erfarenhet och mognad för bedömande
af alla de skiftande frågor, som skola af Riksdagen behandlas.
Dessutom bör ju anses föga tilltalande, att en maka och moder skulle,
för att kunna deltaga i riksdagsgöromål, vara nödsakad att minst fyra
månaders tid hvarje år öfvergifva sitt hem och sina för det svenska
familjelifvets bevarande viktiga husmoderliga plikter, livilka icke kunna
af någon annan så som af henne fullgöras.
Då emellertid uti andra vid denna riksdag väckta motioner valrätt
och valbarhet för kvinna blifvit sammanbundna, får jag, för att
frågan om endast valrätt må komma under pröfning, härigenom vördsamt
hemställa, — — —))
Herr Staaff och medmotionärer hafva till stöd för det af dem uti
motionen n:o 125 framlagda förslaget andragit följande:
»Frågan om kvinnas politiska valrätt och valbarhet har vid upprepade
tillfällen varit föremål för de svenska statsmakternas öfverläggningar
och pröfning. Redan vid 1884 års riksdag väcktes af herr F.
T. Borg inom Andra Kammaren motion om tillerkännande åt kvinna
af valrätt och valbarhet till Andra Kammaren. Denna motion afstyrktes
af konstitutionsutskottet samt afslogs af bägge kamrarna, af Första
Kammaren enhälligt samt af Andra Kammaren med 53 röster mot 44.
Därefter förordades år 1886 a.f herr A. Hedin och år 1895 af
herr O. V. Vahlin, i reservationer till konstitutionsutskottets betänkanden,
valrätt för kvinnor.
Hvarken i 1900 års riksdagsskrifvelse angående reform af valrätten
till Andra Kammaren eller i den kung!, propositionen i samma ämne
till 1902 års Riksdag ifrågasattes medgifvande af valrätt eller valbarhet
åt kvinnor. 1 sistnämnda proposition antyddes tvärt om såsom ett
motiv till förslaget om förstärkt rösträtt för gifta män, att familjefadern
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
11
på visst sätt »kunde sägas representera äfven familjen och särskildt
hustrun». Vid sistnämnda års riksdag väcktes emellertid af herr C.
Lindhagen motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om framläggande,
efter verkställd utredning, af förslag till en särskild rösträttsreform
i ändamål att bereda kvinna rösträtt vid val till Andra Kammaren,
därest hon i öfrigt i tillämpliga delar uppfyllde de för dylik
rösträtt stadgade villkor. Till stöd för denna hemställan åberopades
hufvudsakligen, att den politiska rösträttens yttersta uppgift vore att i
samhället göra gällande och i samhällets intresse tillvarataga personlighetens
behof och intresse samt att kvinnan härutinnan ej kunde företrädas
af någon annan än henne själf. Konstitutionsutskottet medgaf,
att de sträfvanden, som kommit till uttryck i berörda motion, vore ur
teoretisk synpunkt tilltalande. Men då förslaget afsåge att i grundlagen,
införa en alldeles ny princip, som ej heller i andra med Sverige likställda
stater vunnit tillämpning, afstyrktes motionen. Denna hemställan
bifölls af Första Kammaren utan votering samt af Andra Kammaren
med 111 röster mot 64, som afgåfvos för bifall till motionen.
Vid 1904 års riksdag togs frågan åter upp genom motioner af
herr C. A. Sjöcrona i Första Kammaren samt af herr C. Lindhagen i
Andra Kammaren. 1 den förra motionen föreslogs, att kommunalt röstberättigad
kvinna måtte i likhet med kommunalt röstberättigad man
tillerkännas politisk rösträtt, hvilket yrkande motiverades med dess
obestridda och själf klara rättvisa. I den senare motionen åter, i hvilken
30 af Andra Kammarens ledamöter instämt, förnyades herr Lindhagens
förslag i ämnet vid 1902 års riksdag. I motiveringen åberopades, utom
hvad förut härutinnan anförts: att kvinnans fallenheter i många afseenden
vore olika mannens, hvilket från det allmännas synpunkt utgjorde en
bjudande anledning att låta desamma komma till sin rätt och göra sig
gällande; att kvinnans medborgaranda härigenom skulle stärkas, hennes
själfständighet och ansvarskänsla ökas samt hennes personliga anseende
höjas; samt att samhället särskildt behöfde den insats af medkänsla,
sparsamhet och praktiskt sinne, som kvinnan antagligen skulle göra
gällande i lagstiftningen och statshushållningen. Konstitutionsutskottet
ansåg att spörsmålet om beredande af rösträtt åt kvinnan vore förtjänt
att allvarligt uppmärksammas samt att en utredning af de förhållanden,
som kunde anses äga inflytande på frågans bedömande, borde föregå
afgörandet af densamma. Men enär utskottet var af den meningen att
den föreliggande frågan om beredande af utsträckt rösträtt åt män skulle
försvåras genom att sammanbindas med förslag i nu nämndt afseende,
afstyrkte utskottet såväl herr Sjöcronas som herr Lindhagens motioner.
12
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
Mot detta utskottets beslut reserverade sig emellertid en ledamot, som
tillstyrkte eu skrifvelse i öfverensstämmelse med hen- Lindhagens motion.
Vid kamrarnes behandling af denna fråga afgåfvos inom Första Kammaren
49 röster för och 90 röster mot herr Sjöcronas motion samt inom
Andra Kammaren 93 röster för och 115 röster mot herr Lindhagens motion.
Vid 1905 års lagtima riksdag förnyade såväl herr Sjöcrona som
herr Lindhagen sina år 1904 väckta motioner, herr Lindhagen denna
gång med instämmande af 57 ledamöter af Andra Kammaren. Konstitutionsutskottet
afstyrkte motionerna liksom förut under framhållande
att krafvet på rösträtt för kvinnor, om hänsyn toges till befolkningen i
dess helhet, ännu icke vunnit någon allmännare eller lifligare anslutning
från kvinnornas egen sida, och att således anspråket på en dylik rätt
icke uppbures af någon stadgad mening bland kvinnorna själfva. Mot
detta beslut reserverade sig emellertid åtta af utskottets ledamöter, fyra
från Första och fyra från Andra Kammaren, livilka med något afvikande
motivering och formulering föreslogo en skrifvelse till Kungl. Maj:t
med begäran om utredning om och i hvilken utsträckning rösträtt vid
val till Andra Kammaren kunde böra beredas jämväl åt kvinnor. Vid
behandlingen af ärendet i kamrarna afslogs herr Sjöcronas motion utan
votering. Äfven reservanternas förslag om utredning förkastades, i
Första Kammaren med 89 röster mot 30 samt i Andra Kammaren med
109 röster mot 88.
Frågan togs åter upp vid 1906 års riksdag. Visserligen innehöll
icke den kungl. rösträttspropositionen något förslag i ämnet. Såsom
skäl härför åberopades, att, ehuru den kvinnliga rösträtten i sinom tid
torde komma att uppföras på dagordningen, det dock skulle vara oklokt
att förbinda detta spörsmål med frågan om utsträckning af rösträtt åt
män, hvarigenom hela reformens lösning på obestämbar tid skulle undanskjutas.
I stället framställdes förslag om rösträtt för kvinnor i motioner
dels af herrar P. E. Lithander och C. Sjöcrona i Första Kammaren, dels
ock af herr C. Lindhagen m. fl. samt af herr P. Hörnsten m. fl. i
Andra Kammaren. Af dessa motioner afsåg herr Lithanders skrifvelse
till Kungl. Maj:t med begäran om förslag till politisk rösträtt äfven för
gifta och ogifta kvinnor. Till stöd för detta förslag åberopades bland
annat, att det kvinnliga elementet i politiken skulle blifva ett skydd för
familjen och det husliga lifvet gentemot partityranniskt våld äfvensom
ett naturligt stöd för nykterhetssträfvanden och öfver hufvud för ett
religiöst och sedligt lif. I herr Sjöcronas motion förnyades ännu en
gång förslaget om valrätt till Andra Kammaren för alla kommunalt
röstberättigade kvinnor, — d. v. s. rösträtt för kvinnor på samma vill
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13. 13
kor som för män enligt samma motionärs förslag. Herr Lindhagen
jämte hans medmotionärer framlade förslag till sådan ändring i riksdagsordningen,
att valrätt till Andra Kammaren skulle tillkomma en
hvar välfrejdad svensk medborgare, såväl man som kvinna, som före
det kalenderår, hvarunder val ägde rum, uppnått 21 års ålder, dock
med undantag för den som stode under förmynderskap eller fattigvårdsstyrelses
målsmansrätt. Till motiverande af detta positiva förslag anfördes
bland annat, att de förut väckta motionerna om utredning af den
kvinnliga rösträttsfrågan närmast syftat till att bereda sinnena för själfva
saken och icke att fylla något verkligt behof af närmare uppgifter, huru
de eventuellt röstberättigade kvinnorna grupperade sig i olika yrken och
åldrar etc. För öfrigt vore det tämligen lönlöst att söka utgrunda de
möjliga verkningarna af den kvinnliga rösträtten, och ingen utredning
kunde rubba det sakförhållandet, att kvinnorna vore medborgarn och
som sådana borde samlas med männen till gemensamt arbete för fäderneslandets
bästa. Slutligen föreslogs i herr Hörnsténs m. fl.:s motion, att
rösträtt vid val till Andra Kammaren måtte tillerkännas kvinna under
samma förutsättningar som man.
Vid behandlingen af nu omförmälda motioner uttalade konstitutionsutskottet,
att tiden nu var inne att taga under allvarligt öfvervägande,
huruvida och i hvilken omfattning politisk rösträtt kunde beredas
jämväl kvinna, gift likaväl som ogift. Att från direkt politiskt
inflytande utestänga henne fann utskottet näppeligen förenligt med införande
af en vidsträckt valrätt för män. Hon hade nämligen lika stora
intressen som mannen att tillvarataga i samhället och borde därför sättas
i tillfälle att genom deltagande i de politiska valen göra dem tillbörligen
beaktade. Härtill komme, att kvinnan på grund af sina särskilda egenskaper
vore ägnad att utöfva ett gagneligt inflytande i synnerhet på
den sociala lagstiftningens område. Då emellertid beslut om en dylik
vidsträckt reform ej borde fattas utan en föregående allsidig utredning
rörande alla därmed sammanhängande spörsmål, inskränkte utskottet
sig till en hemställan om skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om
eu allsidig utredning af frågan om och i hvilken utsträckning rösträtt
vid val till Andra Kammaren borde beredas jämväl åt kvinnor samt om
framläggande för Riksdagen af utredningens resultat jämte det förslag,
hvartill densamma kunde gifva anledning. Nio af utskottets ledamöter
reserverade sig mot dess nu anförda hemställan, men densamma blef
af bägge kamrarne bifallen, af Första Kammaren med 69 röster mot
60 samt af Andra Kammaren med 127 röster mot 100. I Andra Kam
-
14
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
maren förekom därjämte särskild votering- angående herr Lindhagens
motion, som afslogs med 152 röster mot 55.
Kung!. Maj:ts proposition i rösträttsfrågan till 1907 års Riksdag
stod med hänsyn till spörsmålet om kvinnans rösträtt på samma ståndpunkt
som 1906 års kungl. proposition i ämnet. Föredragande departementschefen
erkände det berättigade i sträfvandena att bereda kvinnan, den
gifta såväl som den ogifta, rätt att lika med mannen deltaga i det
offentliga lifvet, men förklarade tillika på samma skäl, som anförts af
hans närmaste företrädare i ämbetet, att denna fråga ej vore aktuell,
förr än frågan om männens rösträtt omsider vunnit sin lösning. Frågan
bragtes emellertid under 1907 års Riksdags behandling genom motioner
af herr Alb. Bergström i Första Kammaren samt af herrar K. J. Warburg,
P. Hörnsten, friherre A. T. Adelswärd, C. Lindhagen m. fl. samt
II. Branting in. fl. Alla dessa motioner afsågo att bereda kvinna politisk
rösträtt under samma villkor som man, därvid emellertid herrar
Bergströms och Warburgs motioner endast afsågo valrätten till Andra
Kammaren, medan åter de öfriga förslagen innefattade rätt för kvinna
att deltaga jämväl i valen till Första Kammaren. Dessutom ingick i
herrar Hörnsténs, Lindhagens in. flis och Brantings in. flis motioner
förslag om valbarhet för kvinna till bägge kamrarna. Till stöd för
detta nya kraf anfördes, dels att detsamma vore en naturlig konsekvens
af medgifvandet af rösträtt åt kvinnor, dels att samhället behöfde dugliga
kvinnliga krafter äfven i lagstiftningsarbetet, enär många orättvisor hittills
fått kvarstå af det skälet att kvinnor saknat möjlighet att på verksamt
sätt i riksförsamlingen komma dem till lits, och dels slutligen att i Finland
kvinnorna erhållit valbarhet på samma gång som valrätt.
Det särskilda utskott, som behandlade rösträttsfrågan vid 1907
års riksdag, afstyrkte samtliga nu anförda förslag under hänvisning till
Riksdagens året förut beslutade begäran om en fullständig och allsidig
utredning af frågan samt om framläggande af förslag i ämnet. Att
föregripa resultatet af denna utredning utan att närmare kunna bedöma
alla de synnerligen invecklade spörsmål, som stode i sammanhang med
ifrågavarande nya princips upptagande i vår offentliga rätt, fann utskottet
ej tillrådligt. Mot detta utskottets beslut reserverade sig två af dess
ledamöter. Utskottets hemställan bifölls af Första Kammaren utan votering
samt af Andra Kammaren med 133 röster mot 91, som afgåfvos
för bifall till herr Hörnsténs motion.
Af förestående redogörelse framgår, att tanken på utsträckande af
den politiska rösträttsreformen till att omfatta jämväl kvinnorna alltmer
vunnit insteg hos den svenska Riksdagen. Motiveringen för de
Konstitutionsutskottets Utlåtande K:o 13.
15
särskilda förslag, som härutinnan under de senaste åren framburits, har
naturligt nog skiftat i öfverensstämmelse med förslagsställarnes olika
partiställning och åskådning. Men inom vida kretsar synes alltmer
den meningen hafva stadgat sig, att hvilka verkningar man än må kunna
hoppas eller befara af kvinnans deltagande i det politiska lifvet, låter
det ej längre förena sig med kvinnans ställning såsom medborgare i
samhället att fortfarande utestänga henne från direkt politiskt inflytande.
Mot förslaget att tilldela kvinnan politiska rättigheter ha i vårt
land under de senaste åren egentligen endast framställts två invändningar:
att krafvet på denna reform icke uppbäres af någon utbredd
opinion bland kvinnorna sj kifva och att frågans upptagande till omedelbart
afgörande skulle fördröja lösningen af männens rösträttsfråga.
Hvad den första invändningen beträffar, må visserligen medgifvas, att
ännu för ett tiotal år sedan kvinnornas intresse för vinnande af politiska
rättigheter icke i större utsträckning tagit sig offentligt uttryck. Men
detta förhållande har väsentligt förändrats i samma mån som männens
rösträttsfråga mognat till lösning. Redan i slutet af år 1899 inlämnade
Fredrika Bremer-förbundet en petition till Kungl. Maj:t, hvari hemställdes,
att Kungl. Maj:t måtte taga i öfvervägande angelägenheten att
bereda kvinna rösträtt vid val till Riksdagens Andra Kammare, därest
hon i öfrigt uppfyllde de för dylik rösträtt stadgade villkor. Den 4
juni 1902 bildades i Stockholm Sveriges första förening för kvinnans
politiska rösträtt. Sedan i ett flertal andra städer dylika föreningar
uppstått, sammanslöto sig dessa under år 1903 till landsföreningen för
kvinnans politiska rösträtt. Antalet af de till denna anslutna lokalföreningarna
utgjorde vid slutet af år 1904 35, vid slutet af år 1905 47,
vid slutet af år 1906 73 samt vid slutet af år 1907 113, spridda öfver
alla rikets län. Ett kraftigt uttryck tog sig kvinnornas intresse för
ernående af politiska rättigheter i deras till 1907 års Riksdag afgifna
masspetition att svensk kvinna måtte erhålla politisk rösträtt på samma
villkor som svensk man. Denna petition var undertecknad af 142,128
kvinnor, d. v. s. 8,13 procent af Sveriges kvinnor öfver 18 år. Till
jämförelse härmed kan förtjäna erinras, att undertecknarne af 1898 års
stora rösträttspetition (af hvilka öfver 63,000 voro kvinnor) utgjorde
12,78 procent af Sveriges myndiga befolkning och att antalet röstberättigade
utgör 8,2 procent af landets befolkning. Redan förut hade
vid olika tillfällen dels till Kungl. Maj:t och till Riksdagen afgifvits ett
femtiotal petitioner i frågan från särskilda rösträttsföreningar samt från
andra kvinnoföreningar eller tillfälliga sammanslutningar af kvinnor.
16
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
Det torde ej kunna förnekas, att omförmälda opinionsyttringar
ådagalägga ett lifligt och ganska utbredt intresse för reformen bos
kvinnorna själfva. Frånvaron eller den ringa omfattningen af ett sådant
intresse kan således ej längre rättvisligen åberopas såsom skäl mot
ifrågavarande rösträttsutvidgning.
Hvad den andra af ofvan anförda invändningar beträffar, så framställdes
den vid en tidpunkt, då männens rösträttsfråga ännu icke
erhållit ens preliminär lösning. Innan det lyckats att förena kamrarne
om ett gemensamt beslut beträffande utsträckning af den politiska rösträtten
för män, kunde det med fog sägas, att svårigheterna att härutinnan
komma till ett resultat skulle ökas genom att i väsentlig mån
vidga reformkrafvet.
Emellertid hafva under förra årets riksmöte bägge kamrarne för
första gången enat sig om ett beslut beträffande utsträckningen af
männens politiska rösträtt; och det torde få anses sannolikt, att 1909
års Riksdag kommer att till grundlag upphöja 1907 års beslut i rösträttsfrågan.
Vid sådant förhållande kan man ej längre med skäl påstå, att ett
positivt beslut om medgifvande af politiska rättigheter åt kvinnorna
skulle fördröja lösningen af männens rösträttsfråga.
Visserligen har resultatet af den utaf 1906 års Riksdag begärda
utredningen i frågan ännu icke offentliggjorts. Men det kan sättas i
fråga, om framläggandet af denna utredning verkligen bör anses som
ett oeftergifligt villkor för att Riksdagen skall kunna fatta ett positivt
beslut i ämnet. Utredningen kommer gifvetvis, i hvad den är af statistisk
art, att komplettera den kännedom vi redan äga om kvinnornas fördelning
i olika åldersklasser, yrken och civilstånd. Men näppeligen lära
de sålunda erhållna upplysningarna blifva af sådan beskaffenhet, att
man på dem kan grunda ett förslag till politisk rösträtt för kvinnor
under andra villkor än dem, som 1907 års Riksdag fastställt i fråga om
männens rösträtt. Ej heller den formellt juridiska delen af utredningen
lärer kunna lämna material till konstruerandet af några extra »streck»
utöfver dem som uppdragits till begränsande af männens rösträtt. Ty
sistnämnda del af utredningen skulle väl så godt som uteslutande komma
att behandla frågan huruvida gift mans målsmanskap öfver hustrun kan
anses utgöra ett hinder för den senares politiska myndighet, och för
denna frågas besvarande torde någon vidlyftigare utredning ej vara
erforderlig. Redan nu har praxis alltmer utvecklat sig i den riktningen,
att mannens målsmanskap anses innefatta hufvudsakligen endast rätt att
förvalta hustruns egendom jämte de befogenheter som häraf kunna här
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
17
ledas. Det skulle stå i full öfverensstämmelse med denna utveckling
att i grundlagen uttryckligen fastslås, att gift kvinna i politiskt afseende
är att betrakta såsom fullt sjanständig.
Under frågans föregående behandling bar såväl af reformens anhängare
som af dess motståndare framhållits, att fordran på politisk
valbarhet för kvinna utgör eu konsekvens af medgifvandet af kvinnas
valrätt. Det måste ock medgifvas, att skall man till fullo kunna uppnå
det uppställda syftet med ifrågavarande reform: beredande af möjlighet
för kvinnorna att bevaka sina särskilda intressen inom riksförsamlingen
samt till gemensamt gagn där göra sina säregna egenskaper gällande,
då måste kvinnorna tillerkännas ej blott valrätt utan äfven valbarhet.»
Det af herr Branting och medmotionärer uti motionen n:o 143
framlagda förslaget beledsagas af en så lydande motivering:
»Det förslag till sammanbunden politisk och kommunal rösträttsreform,
som vid 1907 års riksdag slutligen antogs som hvilande, har
allt sedan den dag det lotsades i hamn af talrika och högljudda stämmor
utgifvits som en utslutning- på den långa kampen om rösträtten i
vårt land. Därmed är rösträttsfrågan löst, försäkrar oss hela det högerparti,
som ehuru under mycket knot öfver förslagets ''radikalism’
väsentligen bar detsamma till seger i riksdagen: och däri instämma
många indifferenta och många, som tröttnat på en till synes hopplös
kamp för en lösning efter andra linjer. Ja, äfven det liberala partiet,
som inom sig torde räkna det största antalet principiella motståndare
till det proportionella valsystemet, har i riktig känsla af att dess eget
förslag icke längre kunde med utsikt till godkännande läggas fram
inför valmännens pröfning, beslutat att för närvarande böja sig, då
man icke var färdig att som parti ansluta sig till den konsekventa
demokratins rösträttsprogram: den socialdemokratiska författningsrevisionen.
Gentemot denna mycket relativa tillfredsställelse eller matt resignerade
stämning hos vissa politiska grupper kan emellertid arbetarklassens
parti hänvisa till det faktum, att den med så mycken möda
och så många jämkningar in i det sista i fjol genomförda kompromissen
ingenstädes i landet väckt sådana känslor till lif, som en storstilad
lösning af en stor fråga alltid framkallar. Nya skaror af valmän skola
rycka upp bredvid de gamla, men detta framsteg är köpt mycket dyrt
med en ängslig uppflyttning af åldersstrecket och ett fasthållande vid
censusprincipen i form af fordran på både stats- och kommunalutskyldsBih.
till Rilesd. Prof. 1908. 3 Sami. 13 Höft. '' 3
Herr Brantings
m. fl.
motivering.
18
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
streck. Den vidunderliga kommunala rösträtten är något hyfsad, men
den 40-gradiga skalan liar kommit i stället som en ständig utmaning
från penningväldet i den lika rösträttens tidevarf. Trots arfvodena
och den lilla jämkningen på valbarhetsstrecket till Första Kammaren
blir det stora vanskligheter för det arbetande folket att kunna med
män ur sin egen midt besätta ens det fåtal platser i denna kammare,
som de proportionella landstingsvalen oaktadt den 40-gradigas gallring
möjligen skola kunna öppna för de breda lagren. Hela den störa
frågan om den folkvalda kammarens företrädesrätt framför den graderade
skalans församling är fullständigt lämnad åsido. Och sist, men icke
minst, har halfva nationen, kvinnorna, lämnats utanför i fortsatt medborgerlig
rättslöshet, när högern löste rösträttsfrågan’.
Det verkar under sådana förhållanden nästan parodiskt att tala
om 1907 års stora rösträttskompromiss som en lösning’. Tvärtom bör
det genast vid denna riksdag sägas ut högt och tydligt från de organiserade
arbetarnes talemän: rösträttsfrågan blir icke löst förr än demokratins
princip fidlt ut segrat i stat och kommun. Det förslag till en
författningsrevision, som vi i fjol framlade, förblir alltså, med hänsyn
till alla dess bärande demokratiska grundtankar, vårt aktuella program
i rösträttsfrågan, tills det blifvit i alla sina väsentliga syftemål förverkligadt.
Då sålunda, som i vår reservation till fjolårets beslut anfördes,
den då antagna lösningen Icke är ur folklig synpunkt tillräckligt
genomgripande’, finna vi det vara vår plikt att ånyo frambära vårt
förslag till en verklig lösning af rösträttsfrågan. Vi göra detta så
mycket hellre som det hastigt stigande intresset för kvinnornas rösträttsfråga
ställt i ännu skarpare belysning särskildt eu af de stora
bristerna i det hvilande förslaget. Den sista Riksdagen i valperioden
bör, som sakerna nu ligga, icke få gå utan ett det allvarligaste försök
att få antaget Itvilande, vid sidan af 1907 års förslag, ett annat ur
demokratisk synpunkt mera tillfredsställande. Valmännen, som i höst
skola döma om, hvad deras representanter gjort och uraktlåtit, ha rätt
att begära att få välja ej blott för eller mot 1907 års förslag, utan
också mellan detta och ett längre gående.
Det kunde i denna situation visserligen sättas i fråga att stanna
för ögonblicket vid att söka vinna gehör endast för en radikalisering
af det hvilande förslaget, upptagande då i första rummet kvinnorösträtten
och öfver hufvud fidlt allmän rösträtt (och valbarhet) till Andra
Kammaren. Detta är ju intet annat än demokratins gamla kraf, det
innebär bortrensande af de s. k. ''garantierna’ (åldersstreckets höjning,
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:0 13.
19
det nya utskrida- och värnpliktsstrecket m. in.) och låter sig'' synnerligen
lätt och enkelt inpassas äfven i det hyflande förslaget genom att
ändra §§ 16 och 19 riksdagsordningen i öfverensstämmelse med §§ 14
och 17 riksdagsordningen i vår fjolårsmotion.
Emellertid resa sig mot ett så beskaffadt partiellt förslag flere betänkligheter.
Det hyllande förslaget är hopkoppladt med den 40-gradiga
kommunala röstskalan och öppnar, i motsats till vårt fjolårsyrkande,
ingå som helst utsikter till en utsträckning af den kommunala rösträtten
äfven till kvinnornas stora flertal. Härtill kommer att de hufvudsakliga
betänkligheter, som hindrade oss att i vårt förslag till författningsrevision
införa en proportionalistisk valordning, ännu tills vidare
kvarstå i kraft. Proportionalismens egentliga fält är enkammarsystemet;
när t. ex. alldeles nyss våra partivänner i Tyskland åter framfört fordran
på proportionella val till Riksdagen i samband med allmän rösträtt för
män och kvinnor öfver 20 års ålder, så må man minnas att den tyska
riksdagen blott består af en kammare. Och om också vårt förslag praktiskt
sedt närmar sig enkammarsystemets typ och det alltjämt är vår öfvertygelse
att, som vi i fjol skrefvo, Het proportionella valsättet nog
kommer att få en viktig uppgift att fylla i en utvecklad demokratisk
samhällsorganisation’, så har ännu intet bestämdt tecken gifvit till känna,
att det svenska folkets breda lager öfvervunnit den misstro mot hvarje
proportionalistisk anordning, som blifvit den naturliga följden af högerns
hela taktik, att söka snedvrida hvad som skulle innebära eu åt alla håll
rättvisare valordning till att tjäna orättfärdiga parti-politiska anspråk.
Vi anse oss i en sådan situation icke ha rätt att föregripa vårt partis
-och våra valmäns afgörande, utan vi lägga äfven i år fram vårt förslag
på majoritetsvalens grund.
När vi sålunda ånyo vädja till Riksdagen för en klart demokratisk
författningsrevision, denna gång blott med fråga, om man icke vill medgifva,
att eu sådan blir hyflande vid sidan af den i fjol segrande, vilja
vi än en gång betona att en reform, som icke innebär en verklig lösning,
aldrig kan afföra en gammal tvistefråga från dagordningen, som
man helt visst nu på god tro i åtskilliga kretsar föreställer sig skall
bli fallet genom ett eventuellt godkännande 1909 af 1907 års förslag.
Arbetarklassen, som skall se sitt politiska inflytande hotadt vid hvarje
ekonomisk depressionsperiod genom den oundvikliga återverkan en sådan
får på antalet skatterestantier från de mindre bärkraftiga, kommer att
alltjämt på nytt erinras om detta fortsatta samband mellan medborgarrätten
och pengarna, och dess politiskt liksom kulturellt så lifligt intresserade
ungdomselit skall förvisso icke uppgifva sin kamp mot det höjda
20
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
åldersstrecket. Men framför alla andra skola Sveriges kvinnor ha skäl
att fråga hvar Riksdagens lagstiftare ha sin rättskänsla och sitt omdöme,
om de föreställa sig, att rösträttsfrågan skall kunna afskrifvas för en
längre tid framåt utan rösträtt och valbarhet för kvinnorna i samma
utsträckning som för männen. Regeringens afvisande hållning, skjuter
genom sin motivering kvinnornas politiska rösträtt här i landet ett
årtionde fram i tiden, och det fastän vi nyss bevittnat hur Finlands
exempel redan vunnit efterföljd äfven i vårt västra grannland, i det
stortinget beviljat politisk rösträtt åt ett flertal af Norges kvinnor och
en mycket stark minoritet önskade att man genast skulle gifva denna
rätt åt dem alla. Med sådana exempel för ögonen är det dubbelt nedslående
att finna vår berömda ''nationella samling’ och ''uppryckning’
manifestera sig i en nationell räddhåga för att ge kvinnorna deras rätt.
Vi räkna med visshet på att särskildt denna punkt, där ohållbarheten
af det beslutade så skärande hjärt framträder, skall öppna mångas ögon
för det oundgängliga i att få ett nytt förslag hyflande vid sidan af
fjolårets. Och hvarför då icke taga steget fullt ut och godkänna det,
som — vi våga säga det — visade sig i fjol våras besitta bland de
rösträttslösa massorna, bland dem, hvilka det just gäller att upptaga i
samhällets falla gemenskap, de ojämförligt starkaste sympatierna?
Att utförligt upprepa argumentationen för vårt förslags olika
hufvudpunkter anse vi onödigt, utan hänvisa för den närmare utvecklingen
af vår åsikt till fjolårets motioner 205—207, särskildt den allmänna
motiveringen i motion 205. Det må här vara nog att erinra
om förslagets grundtankar. Den folkvalda Andra Kammaren utgår från
hela nationen, bygger på verkligt allmän rösträtt för alla fullmyndiga
och välfrejdade män och kvinnor; valrätten inträder vid 21 år, valbarheten,
obunden af köns- eller bostadsstreck, vid 25. Vid sidan af
denna verkligt folkvalda kammare står en Första Kammare, byggd icke
på någon ny graderad skala, utan på den lika kommunala rösträttens
breda grund; formerna för en vidgning af denna lika rösträtt till fullt
allmän, sålunda upptagande äfven dem, hvilka icke nu direkt bidraga
till bärande af kommunens bördor, hänskjutas i ett skrifvelseförslag till
utredning. Valbara till denna nya Första Kammare, våra demokratiserade
kommuners ''störa råd’, äro alla kommunalt valberättigade;
3,000-kronorsstrecket slopas. Den allmänna likställigheten mellan kamrarna
består, men i lag- och grundlagsfrågor tillerkännes den Första
Kammaren blott ett suspensivt veto mot den andras beslut; en regulator
på folkviljans uttryck bör Första Kammaren vara, men ingalunda kunna
upphäfva sig till förmyndare. I detta syfte föreslås en ny procedur,
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
21
hvarigenom Andra Kammaren kan genom särskild t beslut förklara lagoch
grundlagsförslag hyllande; bli de då efter ett eller respektive två
nyval på nytt af Andra Kammaren oförändrade antagna, så varder det
Riksdagens beslut med eller utan Första Kammarens bifall.
Dessa grundtankar och däraf följande omedelbara konsekvenser
blefvo i våra fjolårsmotioner omsatta till erforderliga ändringsförslag i
regeringsform, riksdagsordning, kommunallagar och landstingsförordning.
Då emellertid åtskilliga af dessa ändringar endast äro den direkta
följden af ett godkännande af de nya grundprincipernas införande samt
stå och falla med dessa, föredraga vi att i år för öfverskådlighetens
skull blott formulera yrkanden i själfva haf vudpunkterna, med vördsam
hemställan till vederbörande utskott att med ledning af fjolårsmotionerna
tillse de däraf följande nödiga förändringarna i andra paragrafer.»
Till stöd för sitt uti motionen n:o 145 framlagda förslag hafva
herr Lindhagen och medmotionärer anfört följande:
»Sedan vid 1907 års Riksdag båda kamrarne enat sig om ett
förslag till representationsreform, kan med sannolikhet emotses att
detta förslag kommer att ligga till grund äfven för den definitiva lösningen.
Främst gäller detta den nya principen proportionella val. Man
sväfva!'' visserligen i ovisshet om, huru dessa val skola verka. Det är
icke uteslutet, att de såsom mången befarar skola leda till en försvagande
splittring i för många partigrupper och till ett skärpande under någon
tid i stället för ett utjämnande af klassmotsatserna. Men det kan också
inträffa, att dylika farhågor skola visa sig ogrundade eller öfverdrifna.
Däremot äro förvecklingar gifvetvis att vänta vid tillämpningen af det
nu antagna systemet för proportionella val. Här är man hänvisad blott
till den förhoppningen, att detta missförhållande blir öfverkomligt på
det ena eller andra sättet.
Hvad som däremot aldrig bestridts är de proportionella valens rättvisa
i princip. När proportionalitetsidéen först framfördes doldes dock
under förslagen ett mycket orättvist innehåll. Men förslagsställarne
blefvo slagna med sitt eget vapen samt aftvungna det ena medgifvandet
efter det andra, till dess att innehållet i så pass stor omfattningmotsvarade
idéen, att äfven en majoritet inom Andra Kammaren befanns
villig att slå sig till ro med anbudet.
Den, som hoppats på en verklig lösning kan dock ej stillatigande
böja sig inför kompromissen. Just det proportionella valsystemet mer
än något annat klöfver rena oförfalskade linjer. Utsikterna för en
Herr Lindhagens
m. fl,
motivering.
22
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
verklig lösning nu af författningsfrågan må vara inga. Det kräfves då
så mycket mera, att äfven inom riksdagen i det sista uttalas, att det
antagna förslaget endast är ett steg, som måste och kommer att efterföljas
af de återstående.
Det må i detta afseende beträffande grundlagsfrågorna endast
erinras om, huruledes förslaget begränsar valrätten till Andra Kammaren
genom de många obehöriga strecken: könstrecket, fattigstrecket, utskyldsstrecket,
konkursstrecket, värnepliktsstrecket och åldersstrecket
öfver myndighetsåldern; vidare om de hindrande villkoren för valbarhet
särskild! till Första Kammaren; slutligen om Första Kammarens lika
behörighet och myndighet med den folkvalda kammaren, hvilken likställighet
är så mycket mer förkastlig, som den förra kammaren enligt förslaget
är byggd på en oproportionerlig representation för förmögenheten.
På ett särskild! sätt faller en skugga öfver hela förslaget
från de utestängda kvinnliga medborgarskarorna. Därmed har tydligare
än genom något annat fastslagits, att det hela slutats på samma
sätt som det begynts och hela tiden bedrifvits nämligen såsom en byteshandel.
När frågan ännu icke var afgjord och det kunde tänkas, att
kvinnans medtagande möjligen skulle gifva något ideellt innehåll, eu
viss glans och lyftning åt det framförda förslaget, ägnadt att underlätta
dess framgång, både man i bakhand både vänliga ord och tankar
för den kvinnliga rösträtten. Men så snart det visat sig, att flera erbjudanden
ej behöfdes för att få saken med minsta möjliga uppoffring
i hamn, kastas utan vidare alla onödiga idéer åt sidan. Icke ens Riksdagens
begäran om utredning och förslag i den kvinnliga rösträttsfrågan
anser sia: regeringen numera behöfva taga hänsyn till. Ehuru
utredningen blir färdig i februari, är man utan att ens taga kännedom
om densamma färdig att utlämna saken till ovissa framtidsöden.
Den summariska förklaringen i trontalet från regeringens sida,
att Riksdagen ej nu har att emotse något förslag om kvinnornas rösträtt,
är därför något vida mer än ett blott meddelande. Den utgör
en själfanklagelse, som skall minnas, och den sätter en särskild prägel
af obetydlighet öfver det antagna förslaget.
Vi nödgas sålunda afgifva vår reservation, icke mot det proportionella
valsystemets princip för den händelse, att den konsekvent
genomföres, utan mot de många betydelsefulla afvikelser från densamma,
Indika kvarstå i förslaget, äfven sedan däri numera på sätt jämväl
af oss påyrkats införts bestämmelse om arfvoden åt Första Kammarens
ledamöter.»
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
23
Motionärerna hafva därjämte till stöd för sitt förslag åberopat det
liufvudsakliga innehållet uti motionerna n:is 208 och 209 i Andra
Kammaren vid 1907 års riksdag.
Såsom af den ofvan gjorda sammanställningen framgår, ansluta
sig de af herrar Sjöcrona, Staaff in. fl. samt Lindhagen m. fl. afgifna
motioner till det af nästlidet års Riksdag såsom hvilande antagna rösträttsförslaget
och åsyfta vissa ändringar i och tillägg till detsamma.
Herr Sjöcronas motion äfvensom den af herr Staaff in. fl. afgifna
afse båda beredande af politisk rösträtt åt kvinnor. Motionärerna
föreslå i detta hänseende, att kvinnor skola erhålla valrätt till Andra
Kammaren under samma betingelser som uti det hvilande rösträttsförslaget
stadgats beträffande män, dock med iakttagande däraf, att gift
kvinnas befogenhet att utöfva sin rösträtt i vissa fall göres beroende af
huruvida mannen är berättigad att i valen deltaga. Ilerr Staaff och medmotionärer
påyrka därjämte, att kvinnor skola kunna väljas till ledamöter
af båda kamrarna äfvensom att de skola äga obegränsad rätt till
afsägelse af riksdagsmannauppdraget.
Herr Lindhagens m. fl. motion afser jämväl en ändring i fråga
om valrättsbestämmelserna till Andra Kammaren. Motionärerna föreslå
nämligen, att valrätt till denna kammare skall tillkomma enhvar
välfräjdad svensk medborgare, såväl man som kvinna, som före det
kalenderår, hvarunder val äger rum, uppnått 21 års ålder och icke står
under förmyndarskap eller fattigvårdsstyrelses målsmansrätt. Äfven i
denna motion påyrkas, att kvinna skall blifva valbar till båda kamrarna.
Motionärerna föreslå vidare, att det s. k. bostadsbandet upphäfves
samt att för valbarhet till Första Kammaren icke skola uppställas andra villkor
än att vara kommunalt röstberättigad samt hafva uppnått 35 års
ålder. Slutligen hafva motionärerna framlagt förslag om införande af
suspensiv! veto för Första Kammaren. I detta afsende föreslå de, att
hvad Andra Kammaren tre gånger i följd beslutat i grundlagsfrågor och
i andra ärenden, två gånger i följd, efter det för hvarje gång nyval till
hela kammaren mellankommit, skall blifva Riksdagens beslut. De
uti § 65 riksdagsordningen omförmälda frågor skola dock såsom hittills
afgöras genom gemensam votering. I fråga om ändring af dessa
bestämmelser skall dock Första Kammaren fortfarande äga absolut veto,
liksom ock i fråga om sin egen existens.
Den af herr Branting in. fl. väckta motion innebär ett återupptagande
af det förslag till författningsrevision, som af herr Branting
Utskottets
yttrande.
24
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
m. fl. frambära vid nästlidet års riksdag i sammanhang med den
då föreliggande kungl. propositionen i rösträttsfrågan. Beträffande
valrätt och valbarhet till Andra Kammaren, föreslå motionärerna enahanda
bestämmelser, som herr Lindhagen m. fl. uti sin ofvannämnda
motion. Valen skola ske efter principen majoritetsval i enmansvalkretsar
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som föreslogs uti den till
1906 års Riksdag aflåtna propositionen i rösträttsfrågan. Hvad Första
Kammaren angår, föreslå motionärerna, att dess ledamöter skola väljas
för en tid af sex år och af samma valkorporationer som hittills. Till
ledamöter skola kunna väljas såväl män som kvinnor och för valbarhet
endast fordras att äga kommunal rösträtt samt att hafva uppnått
30 års ålder. Arfvode och resekostnadsersättning skola jämväl tillkomma
denna kammares ledamöter. I likhet med herrar Lindhagen m. fl.
föreslå motionärerna, att Första Kammaren endast skall äga suspensiv!
veto mot Andra Kammaren. Därest ett förslag till stiftande, ändring
eller upphäfvande af civil-, kriminal-, kommunal- och kyrkolag äfvensom
vallag blifvit af Andra Kammaren bifallet, men af Första Kammaren
förkastadt, skall det nämligen ankomma på Andra Kammaren att genom
särskild! beslut förklara förslaget hvilande till ny pröfning vid andra
lagtima riksdagen efter nya allmänna val. Blifver det då af Andra
Kammaren på nytt oförändradt bifallet, skall det blifva Riksdagens beslut,
oafsedt huruvida Första Kammaren då bifaller eller afslår detsamYna.
Ett motsvarande förfaringssätt föreslås för grundlagsfrågor,
dock med den skillnad, att förslaget måste vara af Andra Kammaren
oförändradt antaget tre gånger i följd, etter det för hvarje gång allmänna
val till kammaren ägt rum, och att förnyadt beslut fattas vid
första årets riksdag.
Den fråga, som vid behandlingen af förevarande motioner främst
varit föremål för utskottets uppmärksamhet, har varit spörsmålet om beredande
af politisk rösträtt åt kvinnor. Uti samtliga motioner har
nämligen yrkande därom blifvit framställdt. Då denna fråga vid nästlidet
års Riksdag förelåg, afstyrkte det särskilda utskott, som hade att behandla
de föreliggande förslagen om utvidgning af den politiska rösträtten, samtliga
framställningar om valrätt och valbarhet för kvinnor. Med erkännande
af att sträfvandena att bereda kvinnan likställighet med mannen i socialt
och politiskt afseende vore värda allt beaktande, anförde utskottet såsom
skäl för sin hemställan, att Riksdagen hade, hvad pa den ankomme, så långt
dittills varit möjligt tillmötesgått kvinnans rösträttskraf genom att hos
Kungl. Maj:t anhålla om verkställande af eu fullständig och allsidig
25
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
utredning af frågan samt om framläggande af förslag i ämnet. Att
föregripa resultatet af denna utredning och föreslå införandet af politisk
rösträtt för kvinnor, utan att närmare kunna bedöma alla de synnerligen
invecklade spörsmål, som stode i sammanhang med denna nya
princips upptagande i vår offentliga rätt, ansåge utskottet hvarken tillrådligt
eller välbetänkt. Frågan om utvidgning af rösträtten för män
hade dessutom visat sig vara så svårlöst, att den icke borde fördröjas
genom att kombineras med spörsmålet om politisk rösträtt för kvinnor.
Mot utskottets hemställan reserverade sig endast två af dess ledamöter.
Då de skål, som af nämnda utskott anfördes mot ett bifall till de
då väckta förslagen, fortfarande synas äga full giltighet, har utskottet
funnit sig böra afstyrka samtliga de yrkanden om politisk rösträtt och
därmed förbunden valbarhet för kvinnor, som blifvit i de nu föreliggande
motionerna framställda,
Hvad beträffar öfriga uti förevarande motioner framställda förslag,
bär utskottet funnit sig böra afstyrka desamma.
På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att l:o) herr Sjöcronas motion n:o 4G,
2:o) herr Staafls in. fl. motion n:o 125,
3:o) herr Brantings m. fl. motion n:o 143'',
4:o) herr Lindhagens m. fl. motion n:o 145
icke må föranleda någon Riksdagens åtgärd.
Stockholm den 27 april 1908.
»
På utskottets vägnar:
HUGO BLOMBERG.
Bih. till Biksd. Vrot. 1908. 3 Sami. 13 Haft.
4
26
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.
Reservation:
af herrar af Callerholm, Säve, Beckman, Ericsson i Vallsta, Staaff,
friherre Bonde, Kvarnzelius, von Schéele och Sundström, som ansett, att
herr StaafFs m. fl. motion bort af utskottet tillstyrkas.
Det skulle här antecknas, att herr Centerwall icke deltagit uti
ifrågavarande motioners behandling inom utskottet.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.