Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 11 febr. 1908 kl. 4 e. m.

Betänkande, i anledning af väckta motioner angående ändringar
i gällande brännvinsförsäljningsförordning.

(2:a A.)

. Inom Andra Kammaren hafva väckts följande, till bevillningsutskottet
remitterade motioner, åsyftande ändringar i gällande förordning angående
försäljning af brännvin, nämligen:

n:o 22 af herr J. J. Byström om ändring af 26 § 1 mom. i förordningen
;

n:o 183 af densamme jämte fyra andra ledamöter af kammaren
om ändring af 29 § 4 mom. i förordningen; samt

n:o 52 af herr E. Hammarlund om ändring af 29 § 5 mom. i förordningen.

26 § 1 mom. i gällande förordning den 9 juni 1905 angående försäljning
af brännvin lyder sålunda:

»Försäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg eller torg.»

^ ^en förstnämnda motionen, n:o 22, hemställer herr Byström, att
Riksdagen måtte besluta, att ifrågavarande moment skulle erhålla födande
lydelse: J

. * Försälj ningsställe, som far inrättas först sedan närmaste grannar
blifvit hörda och gifvit sitt bifall, skall vara beläget vid öppen gata, väoeller
torg.» r ° °

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 5 Sami. 1 Afd. 6 Häft. (N:o 7)

Motion
IT: 23.

1

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

Till stöd för detta yrkande anför motionären:

»Meningen med lag och förordning är ju bland annat att främja
allmänt väl och att se till, att ingen skall få ''för egen nytta göra den

andre men eller skada’. . n „ . . i • , T„,

Med hänsyn härtill tinnes emellertid åtskilligt, som brister. Icke

minst är detta förhållandet i fråga om rusdryckslagstiftningen.

Så borde bland annat en krog icke få inrättas i ett hus, om det kan
visas, att närmaste granne lider men däraf. Och att den ene husägaren
och hans hyresgäster kunna utsättas för obehag och fara, genom att den
andre tätt invid den förres egendom öppnar lägenhet för krogrörelse, är

uppenbart. ^ det obehag, som en granne till en krog kan komma

att få, tillåter jag mig att efter en Stockholmstidning anföra följande,
som inträffade för ej särdeles länge sedan. .

’Utskänkningsstället i hörnet af Mästersamuelsgatan och Norrlandsgatan
besökes i mycket stor utsträckning af åkeri arbetare och andra, som
ha häst och åkdon. Medan dessa personer inne på krogen inte förtäring,
ställas åkdonen utanför. Passagen är här mycket trång med liflig koroch
gångtrafik, hvarför krogkundernas åkdon äro till stort hinder. Upprepade
klagomål häröfver ha ingått från flere håll, utan att dock polisen
kunnat göra något åt saken. Bland de många som klagat är äfven statsminister
Lindman, som bor i huset midt emot krogen. Han har särskild
klagat öfver att personer, som i vagn besöka honom, på grund åt de
många åkdonen utanför krogen haft stor svårighet att komma fram till

statsministerns port. . „

För att göra hvad på polisen ankommer och för att i någon man
råda bot för det onda har den på Norrlandsgatan patrullerande konstapeln
beordrats att under dagen hufvudsakligen uppehålla sig i nämnda gatukors.
Men därigenom blir bevakningen på Norrlandsgatans öfnga del och

angränsande tvärgator lidande.’ . t „

Denna krog måste emellertid bort. Men så var det också en åt
Sverio-es högst uppsatte män, som yrkade därpå. Det är ju bra, att en
krog sådan som denna kommer bort, men det är båttre, om den icke
någonsin blir inrättad.

Utom den ekonomiska förlust, som en krog kan tillföra grannen t. ex.
genom att hyggliga hyresgäster flytta, är den ju ock en moralisk fara för

omgifningen. , .

Där grannarna fördenskull protestera mot en krogs inrättande, där

bör den ej komma till stånd.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7. 3

Många hafva beklagat sig öfver nuvarande förhållandet, och mig
synes, att den lagförändring, jag nu föreslår, bör äfven af Riksdagen
kunna anses hafva fog för sig.»

Grannskapet till ett bränn vinsförsäljningsställe torde understundom utskottet.
kunna föranleda obehag af den art, motionären anfört. I de fall, då
dylika obehag äro att hänföra till störande af allmän ordning å väg, gata
eller torg, synas obehagen dock med tillämpning af redan gällande bestämmelser
kunna undanröjas genom ordningsmaktens ingripande.

Hvad åter beträffar den moraliska fara, som kan uppstå genom
grannskap till ett brännvinsförsäljningsställe, torde fall hafva förekommit,
då nödig varsamhet icke iakttagits vid valet af plats för sådant försäljningsställe,
såsom då dylikt inrättats i närheten af kyrka eller skola.

Med det alltjämt stegrade intresse, som ägnas nykterhetsfrågor, torde
man emellertid kunna förutsätta, att för framtiden vid bestämmandet af
brännvinsförsäljningsställes läge vederbörande hafva sin uppmärksamhet
riktad därpå, att olägenheter sådana som de nu anmärkta icke uppstå.

Bevillningsutskottet vill i detta .sammanhang erinra, att enligt 11 §
i brännvinsförsäljningsförordningen stadsfullmäktige eller allmän rådstuga
äga att vid fattande af beslut rörande rätt till detaljhandel med brännvin,
där så anses nödigt, bestämma i hvilken trakt af staden hvarje försäljningsställe
må finnas.

Utskottet finner sig vidare böra framhålla, att en anordning, sådan
som den motionären föreslagit, skulle visa sig synnerligen svår att i praktiken
tillämpa.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer bevillningsutskottet,

l:o) att förevarande motion om ändring af 26 §

1 mom. brännvinsförsäljningsförordningen icke måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

} motionen II: 183 föreslås af herr Byström jämte medmotionärer, Motion n.
att Riksdagen ville besluta, att 29 § 4 mom. i brännvinsförsäljningsför- 183.
ordningen måtte få följande lydelse:

»Där särskilda omständigheter föranleda behof af försäljningstidens
inskränkning eller utsträckning äger Konungens befallningshafvande att på
framställning af kommunalstyrelse samt efter magistrats eller kommunal -

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

nämnds hörande därom förordna, dock md utskärning stid en ej utsträckas
längre än till kl. 12 midnatt.»

Detta yrkande motiveras sålunda:

»Flere gånger har från nykterhetsvänligt håll gjorts framställning om
att den rätt, som Konungens befallningshafvande har att utsträcka utskänkningstiden
utöfver den i lagen i allmänhet fastställda tiden, matte borttagas.
Riksdagen har emellertid ej velat gå med på detta. Men om ock Riksdagen
menat, att någon jämkning i här åsyftade tider skulle på grund af
särskilda omständigheter kunna göras, så måste väl i alla händelser denna
mening icke hafva varit att göra det till regel, att krogen på vissa ställen
skall året om hållas öppen halfva eller snart sagdt hela natten. Så sker
dock ej sällan.

Med kännedom om det inflytande krogen har, måste man beklaga de
nuvarande förhållandena och söka råda bot mot det onda. I det syftet
går också denna motion, om än det som däri yrkas är så litet, att det
för mången kan se rent af löjligt ut. Vi önska nämligen, att den rätt,
som nu tillkommer länsstyrelse, måtte så till vida inskränkas, att den ej kan
utsträcka utskänkningstiden längre än till klockan tolf midnatt.

Många skäl synas oss tala för, att det är högst olämpligt och mycket
fördärfligt att hålla krogarna öppna om nätterna.

Det är en fara för moralen, att så sker. Här gäller det särskildt
de så kallade finare krogarna, då ju de vanliga utskänkningsställena stängas
tidigare. Sålunda gäller det nu i väsentlig grad den så kallade öfverklassen,
och det kan ej vara rätt och riktigt, att denna folkklass skall
gifva öfriga folklager sådana exempel, som erbjudas från de nattliga kroglokalerna.

För de krogbesökandes ekonomi kan det icke vara nyttigt att alltför
mycket hållas på krogen. Exempel saknas ju icke till belysning af detta
förhållande.

Det är ock hälsovådligt att på nätterna vistas på krogen. Rörande
denna sak har med anledning af nattliga superiförhållanden i landets
största kommun flere läkare gjort varnande uttalanden.»

»

Utskottet. Motionärernas förslag innebär, att den Kungl. Maj:ts befallnings hafvande

för närvarande tillkommande befogenheten att, där särskilda omständigheter
därtill föranleda, medgifva utsträckning af tiden för försäljning
af brännvin, skulle inskränkas därhän, att utskänkningstid icke finge
utsträckas längre än till klockan 12 midnatt.

Vid bedömandet af förevarande fråga måste, enligt bevillningsutskottets
åsikt, hänsyn tagas till lefnadsförhållandena å olika orter inom

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7. 5

landet. Det synes därför icke vara . lämpligt att, på sätt motionärerna
föreslå, genom en ändring i försäljningsförordningen fastslå eu för hela
riket gällande norm. Det torde fastmera böra anses riktigare, att de
kommunala myndigheterna, hvilka torde vara bäst skickade att afgöra, hvad
förhållandena å hvarje ort kräfva, härvid äga afgörandet. Beaktas bör
nämligen, att bestämmanderätten i fråga om utskänkningstidens utsträckning
måste anses i verkligheten ligga hos kommunalstyrelsen, enär enligt
det. ifrågavarande stadgandet i förordningen dylik utsträckning icke kan
if 1 agakomma, utan att nämnda styrelse därom gjort framställning. Denna
bestämmelse synes tillika innefatta tillräcklig garanti däremot, att utskånkningstiden
skulle utsträckas längre, än som befinnes för orten
lämpligt.

På giund af hvad sålunda anförts, hemställer bevillningsutskottet,

2:o) att förevarande motion om ändring af 29 § 4
mom. brännvinsförsäljningsförordningen icke måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

29 § 5 mom. i brännvinsförsäljningsförordningen lyder:

»Under gudstjänst skall utskänkningsställe alltid vara tillstängdt.»

I motionen II: 52, i hvars syfte åtta ledamöter af Andra Kammaren
instämt, har herr Hammarlund föreslagit, att Riksdagen måtte besluta,
att 1 nämnda moment uttrycket »gudstjänst» måtte utbytas mot »högmässogudstjänst».

Motionären, som förmäler sig hafva i särskild motion föreslagit enahanda
ändring i kungl. förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning
af vin och Öl, anför till stöd för sitt nu ifrågavarande yrkande följande
motivering:

»Sedan lång tid tillbaka har bland villkoren för försäljning af brännvin
och andra spirituösa drycker varit inryckt en bestämmelse af följande
lydelse: Under gudstjänst skall utskänkningsställe alltid vara tillstängdt.’

Härtill lades genom beslut af 1885 års Riksdag följande föreskrift: ’Det
vare ock förbjudet att, då utskänkning ej är medgifven, låta brännvin å
utskänkningsställe förtäras.’

1885 hade Kungl. Maj:t i särskilda fall bemyndigat öfverståthållareämbetet
att meddela tillstånd till utskänkning under tiderna för
otte- och aftonsångsgudstjänst. Med hänsyn till hvad 1885 års Riksdag
beslutat 1 frågan, ansåg sig Kungl. Maj:t ej kunna bevilja undantag från

Motion
IT: 52.

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

gällande bestämmelsers tillämpning i ett fall, där lagen icke föresatte
något undantag, hvadan Kungl. Maj:t afslog under år 1885 inkomna ansökningar
om tillstånd för restauranter att få liksom förut hålla öppet
under &otte- och aftonsångsgudstjänst. I stället ingick Kungl. Maj:t till
1886 års Riksdag med proposition om den ändring i gällande bestämmelser,
att § 26 mom. 5 i förordningen af den 29 maj 1885 måtte erhålla
följande lydelse: ''Under gudstjänst skall utskänkningsställe vara stängda
där ej för den tid, då otte- eller aftonsångsgudstjänst pågår, Kungl. Maj:ts
befallningshafvande på framställning af kommunalstyrelse samt efter magistrats
eller kommunalnämnds hörande finner särskilda omständigheter
böra föranleda undantag.

Bevillningsutskottet tillstyrkte den kungl. propositionen under framhållande,
att det till fullo instämde i hvad till statsrådsprotokollet anförts
beträffande behofvet för vissa fall af dylika undantag. Utskottet åberopade
ur föredragande departementschefens motivering särskildt följande uttalande: ''De

af sökandena anförda och af öfverståthållareämbetet vitsordade förhållanden
äro af ganska afsevärd beskaffenhet och kunna utgöra giltigt skäl för
en ändring i gällande förordning särskildt med hänsyn till de större städerna,
där utskänkningsställenas stängning vid tider, da resande och en mängd andra
äro vana att intaga sina måltider, onekligen är en olägenhet, och där för öfrigt
finnas vissa större utskänkningslokaler, som äro å eftermiddagarne sön- och helgdagar
så starkt besökta, att deras utrymmande vid aftonsångsgudstjänstens början
endast med svårighet och med fara för oordningar låter sig verkställa. Därtill
kommer att, då med den ändring sistlidne Riksdag föranledde i den då framlagda
nådiga propositionen afsetts att lämna Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
tillfälle att på kommunalstyrelsens framställning utsträcka försäljningstiden ej
blott för söcknedagar, utan jämväl för sön- och helgdagar, hvarigenom vederbörande
således kunna, såsom ock flerestädes faktiskt skett, medgifva utskänkning
å vissa ställen under hela eftermiddagen å sistnämnda dagar, utom under aftonsångsgudstjänsten,
det afbrott i sådant utskänkningsställes öppenhållande, som
uppstår under berörda gudstjänst, ingalunda kan ur nykterhetssynpunkt äga någon
betydelse, utan endast är ägnadt att framkalla missnöje bland allmänheten och
o-ifva anledning till oordningar och i smyg skeende lagöfverträdelser. Då man
tillika besinnar, att i större städer med flera territoriella församlingar icke alla
de ifrågavarande gudtjänsterna alltid hallas i alla församlingarna och desamma
kunna tänkas äga rum under olika tider i olika församlingar, blir lämpligheten
af stadgandet därigenom än mera tvifvelaktig. Det har därför synts mig, att,
så länge öfriga bestämmelser i den nu gällande förordningen äro oförändrade, en
ändring af det ifrågavarande stadgandet kan vara påkallad i den syftning, att
den utsträckning af försäljningstiden, som redan är medgitven, må kunna gälla
äfven för de tider, då otte- och aftonsångsgudstjänster hållas.’

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7. 7

förste Kammaren biföll utan votering utskottets tillstyrkande hemställan,
hvaremot Andra Kammaren med 108 röster mot 75 afsW densamma.
_ I föi.jd hnrafanmalde Riksdagen, att Kungl. Maj:ts förevarande
förslag icke blifvit af Riksdagen antaget.

. Då 1 de ofvan citerade föreskrifterna icke heller sedermera natron
ändring skott, kvarstå bestämmelserna oförändrade såväl i kuno-1. förordningen
af den 24 maj 1895 som ock i nu gällande kungl. förordning af
den 9 juni 1905 angående försäljning af brännvin.

föreskriften om att utskänkningsställe alltid skall vara tillstäno-dt
under gudstjänst och på grund däraf utskänkning under alla förhållanden
vara. förbjuden äfven under tiden för ottesång och aftonsång har einellerid
icke med vidare stränghet upprätthållits af polismyndigheterna. Så
har åtminstone vant förhållandet i Stockholm, och enligt hvad för miouppgifvits,
finnas ännu i dag orter, där aftonsångsgudstjänst förekommer
utan att annan inskränkning i serveringen å restaurator äger rum, än att
ingå nya gåster insläppas under tiden. Man har uppenbarligen ansett det
ornnhgt, att gäster som före aftonsångstiden inkommit på restaurant, icke
skulie fa förtära före nämnda tid beställda och erhållna varor. Den nu
23-ariga bestämmelsen har sålunda för åtskilliga orter kommit att hittills

t i sk Ia 1 if'' v e tÖ F CS k 11 f * endaSt på PaPPeret utan egentlig betydelse i det prak ,

Fl’ai} den } oktober 1907, då förordningen af den 9 juni 1905
trådde i kraft, skedde emellertid i Stockholm den ändringen, att polismyndigheten
beslöt att strängt tillämpa förordningen i enlighet med ordaD®
Praktiska olägenheterna af de här ofvan citerade, alltsedan
1885 gällande bestämmelserna trädde nu genast i dagen. Stadsfullmäktig
härstädes besloto visserligen sådan ändring i ordningsföreskrifterna för
fetockholm, att gäster, som inkommit före stängningstiden, icke nödvändigt
behofde_ omedelbart aflägsna sig. Men då kungl. förordningen angående
försäljning af brännvin den 9 juni 1905, jämförd med kungl. förordningen
angående försäljning af vin och Öl samma dag, lägger hinder i vägen för
att vin eller Öl m. fl. drycker få å utskänkningsställe förtäras under
aftonsångsgudstjänst, har den ordningen numera måst å restauranterna inforas,
att da klockan slår sex en söndagseftermiddag, borttagas från borden
afla icke alkoholfria drycker. Detta väcker naturligtvis i måno-a fall förargelse,
. särskild! hos resande, som äro vana att vid denna tid få i lu<m
och ro intaga sin middagsmåltid. °

, . Bestämmelsen i fråga kan näppeligen vara tillkommen för att främja

det kyrkliga intresset. Det är knappast att antaga, att de personer, som
vid sextiden en söndagseftermiddag befinna sig på en restaurant för att

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

intaga sin middag men i förbittring öfver att fa åtskilliga beställda vaioi
borttagna från bordet, aflägsna sig från restauranten, i stället skola gå till
kyrkan för att åhöra aftonsången. Att bestämmelsens bibehållande ej är
inotiveradt ur kyrklig synpunkt framhölls ock starkt vid den debatt, som
inom Stockholms stadsfullmäktige förekom i denna fråga den 21 oktober
1907. En statskyrkans representant, kyrkoherden teol. doktor Sam. Fries,
yttrade nämligen. — efter att hafva förut beklagat två andra omständigheter,
som stode i sammanhang med den s. k. stängningsfrågan — följande:

''Det tredje, som jag också djupt beklagar, är, att, när vi. nu skola skrida
till att på något sätt ändra det föregående beslutet — ty en liten ändring blår
det i alla fall, hvad vi än taga oss till i afton — man ändock icke kan träna
det enligt min tanke allra viktigaste i denna sak, och det är, att allmänheten
icke har rättighet att äta sin middag i fred på söndagarna på grund af bestämmelsen
om att restauranterna skola vara låsta under gudstjänsten, hör mm de!
håller jag bestämdt på, att de böra vara låsta under högmässogudstjänsten, dartor
att samhället bör, såvidt möjligt är, söka bereda äfven den talrika kar, som kallas
kypare och vaktmästare, tillfälle, om de så önska, att besöka högmässogudstjänsten.
Hvad däremot aftonsången angår, måste jag för min del uttrycka den
meningen, att det är abderitiskt — för egen del har jag användt ordet barbariskt
— att människor, som satt sig ned att äta middag i efter vara förhållanden
vanlig tid, skola afbryta detta lofliga förehafvande; de få icke äta sin mat och
ej dricka vin, emedan andra människor vilja besöka aftonsången.. Ja, jag gar
så långt, att jag beklagar det för kyrkans skull, emedan det ju är alldeles
gifvet — det ligger nämligen i den mänskliga svaghetens natur — att man icke
kan låta detta vara detta, utan att man skjuter in något annat, som är främmande
för saken. När folk satt sig till middagsbordet vid femtiden och kl. b
få höra kyrkklockorna, och en hofmästare kommer fram till dem och säger, att
de måste aflägsna sig, ty nu är det aftonsång, då man hvarken får äta eller
dricka, tro herrarne, att matgästerna läsa några särdeles vackra, ord öfver kyrka
och prästerskap vid detta tillfälle? Nej, men för detta bär dock icke kyrkan eller
prästerskapet skulden; de hafva mig veterligen aldrig begärt någon sådan

agstiftj “°par tagp. mig friheten uttala den meningen, att med gudstjänst, i detta
sammanhang icke bör förstås annat än högmässogudstjänst. Denna mening bär
jag grundat på åtskilliga skäl. För det första emedan det är mm lunga ofverty^else,
att lagstiftarne, då denna bestämmelse skrefs, tänkte på den gudstjänst,
som allmänneligen hålles i landet. Det torde vara herrarne bekant, att ute pa
landsbygden aftonsång endast förekommer en gång om året, nämligen på Långfredagen.
Det är endast för städerna, som aftonsång är i kyrkolag föreskrifven.
Skulle man nu tolka ordet gudstjänst så, att därmed menas hvarje offentlig
sammankomst i kyrkan till bön, predikan och sång, då menar jag, att man också
borde vara så konsekvent, att man aistängde alla restauranter äfven vid bibe -förklaringar, vid dopgudstjänster, vid liturgiska aftonböner, vid skriftermål och
nattvardsgång, ja, för öfrigt vid hvarje tillfälle, då prästerskapet af en eller
annan anledning vill utlysa en gudstjänst i kyrkan.. Jag tror emellertid icke,
att någon är med på den tolkningen, och därför har jag föreställt mig, att man

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7. 9

mycket val skulle kunna tolka frågan om stängning under aftonsången så, att
man betraktade denna jämställd med af mig nyss omnämnda slag af gudstjänster.

.Jag vill stddia detta älven därnå att. nivlpf. rrnrluflti ncf i r»ri 1 I r» «-» 1 Pj__''___

r 7 tt J ’ ,uaa aiujcKin pa siuan in i utskottets utlåtande, i mom. f>

heter: Under gudstjänst skall utskänkningsställe alltid vara tillstängdt, så tycker
jag för mm privata del att det icke vore så illa, om man ville tolka ordet gudstjänst
sa, som det ovillkorligen måste förstås i gällande prästvalsförordning där
<Tt h e,n Pa.ragraf star, att pålysning om frågodag skall ske vid gudstjänst. Det
star icke vid högmässogudstjänst, men vi veta alla, att därmed förstås högmässogudstjänst.
Emellertid har jag från auktoritativt håll fått den upplysningen, att
regeringen för ett eller annat år sedan eller kanske många år sedan fällt ett
■ltSla£ii, att aftonsångsgudstjänst skall betraktas såsom gudstjänst

jämställd med högmässogudstjänst. Under sådana förhållanden kan jag mycket
val första, att myndigheterna draga sig för att låta utskänkningen på restaulanterna
pågå under aftonsångsgudstjänst. Men jag undrar, om det skulle vara
a vJiu j re''sta l\a en, annan tolkningsmetod, till dess något prejudikat, som
upphäfde densamma, kunde blifva fälldt. Jag har, mina herrar, gjort detta
uttalande, det vill jag betona, af rent kyrkligt intresse.’

(Med anledning af detta anförande erinrade eu följande talare om
det beslut, som fattats af 1886 års Riksdag, under framhållande att en
annan tolkning eller en ändring af omhandlade bestämmelse icke kunde
komma i fråga med mindre än att Riksdagen härom beslöte.)

Lika litet som här föreligger ett intresse för kyrkan, lika litet kan
ett bibehållande af denna bestämmelse vara motiveradt ur nykterhetssynpunkt.
För nykterhetssträfvandena kan det omöjligt vara af nå<mn
särskild betydelse, att på restaurator, där servering utan alla inskränkningar
äger rum söndagseftermiddagar, en timmes uppehåll göres på de
orter, där aftonsång förekommer. Det är att märka, att dylikt uppehåll
el,fr °W''"at°™kt i församlingar, där aftonsång ej hålles. Inskränkningen
gäller sålunda i regeln icke landsbygden. Den begränsning, som härvidlag
f s^rre städerna, är ej nödvändig för gästgifvaregårdar å

landsbygden, för restaurator vid stationssamhällena o. s. v. Och i närheten
af större städer finnas vanligen flera restauranter, där servering
sker hela söndagseftermiddagen utan alla inskränkningar — af den anledningen,
att restauranten är belägen i församling, där aftonsång ej förekommer.
Stockholmaren behöfver sålunda endast fara exempelvis till
Stallmästaregården eller Ulriksdal eller Sundbyberg eller Djursholm eller
Nackanäs eller Saltsjöbaden eller Vaxholm (under sommaren äfven Rindöbaden^
eller Drottningholm) för att en söndagseftermiddag kl. 6—7 till
sin middag kunna erhålla de drycker han är van att intaga till måltiden.
Och göteborgaren kan t, ex. välja mellan Styrsö, Långedrag, Särö o. s. v.

Bi/i. till Rikad. Prot. 1908. 5 Sami. 1 Afd. 6 Höft.

2

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

I somliga städer, exempelvis Malmö, har aftonsången hållits på olika
tider i olika församlingar. Här har man då blott behöft förflytta sig
från den ena restauranten till den andra kanske blott tvärs öfver
gatan — för att hela söndagseftermiddagen blifva serverad hvad man

önskar

En lagbestämmelse, som har till följd dylika besynnerliga konsekvenser,
kan omöjligt vara af betydelse för nykterhetsrörelsen — snarare
tvärtom, enär en sådan lagstiftning är ägnad att framkalla protest mot de
underliga former nykterhetssträfvandena tagit.

Ått den af Kungl. Maj:t år 1886 framlagda propositionen i ämnet
blef afslagen af Andra Kammaren synes hufvudsakligen hafva berott
därpå, att man icke ville vara med om en utsträckning af Kungl. Maj.ts
befallningshafvandes makt att medgifva undantag från de allmänna bestämmelserna.
Men då enligt gällande brännvinsförordnmg Kungl.
Maj:ts befallningshafvande äger att på framställning af vederböran e
kommunalstyrelse medgifva utskärning för hela söndagseftermiddagen
utom för den enstaka timme, då aftonsångsgudstjänst hålles i församlingen,
böra några principiella betänkligheter ej möta att gifva Kungl.
Maj:ts befallningshafvande enahanda rätt beträffande nämnda timme, helst

det här gäller endast ett fåtal orter. . ,

Det är dessutom att märka, att en ändring i den riktningen, att det
ovillkorliga stängningsförbudet endast skulle gälla högmässogudstjänsten,
iu icke alls innebär, att utskänkning utan vidare blir medgifven under
tiden för ottesång och aftonsång. Beträffande ottesångstiden har tragan
mycket ringa omfattning och är af praktisk betydelse endast för det fåtal
restauranter, som stå i förbindelse med stora hotell och som åt sig u -verkat tillåtelse att hafva öppet söndagsförmiddagen för att kunna åt de
resande servera frukost. Större räckvidd har frågan däremot beträffande
aftonsångstiden, men här innebär förändringen endast, att restaurant, som
har rätt att hålla öppet under tiden närmast före och närmast efter aftonsåno-sgudstjänsten,
äfven kan af vederbörande, om skål därtill föreligga,
erhålla rätt att hafva öppet under den mellanliggande timmen, då

aftonsång förekommer. .

Som med nuvarande förändrade lefnadsvanor denna, timme för en
mäno-d personer just är själfva middagstimmen, är en ändring af ej ringa
betydelse i det praktiska lifvet. Särskilt ur turistsynpunkt är det .nuvarande
förbudet ägnadt att verka hinderligt och. åstadkomma misstämning.
Turister och andra resande, som under alla årstider i stort antal uppehålla
sig i en stad af Stockholms storlek, hafva svårt att finna annan förklaring
till denna lagstiftning, än att den tillkommit för att trakassera de många,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

11

som äro nödsakade att intaga sina måltider ute på restauranter. Det är
för öfrigt ej blott främlingar, som hafva olägenhet af de förhållanden,
hvilka uppstått i hufvudstaden efter den 1 oktober 1907, på grund af att
förordningen numera efterlefves. På senare åren har det blifvit alltmera
vanligt, att smärre familjer gifvit sina tjänarinnor en välbehöflig ledighet
under söndagseftermiddagen. För möjliggörande af denna ledighet bär
familjen intagit sin middagsmåltid ute. Men numera uppstå härvid hinder,
som ej behöfva förekomma vid en middag i hemmet.

Då enligt min uppfattning det hvarken för kyrkan eller för nykterhetssaken
är af betydelse, att de nuvarande bestämmelserna bibehållas, oeh
då det därjämte visat sig, att dessa bestämmelser äro ägnade att åstadkomma
olägenheter och obehag af mångahanda slag, för att ej tala om
bristande vördnad för lagstiftningen, har jag vågat med hopp om framgång
väcka motion om ändring i de hittills gällande föreskrifterna. Fn nykter
uppfattning om hvad som är praktisk nykterhetspolitik fordrar sådana reformer
i lagstiftningen, som verkligen kunna leda till en minskning i
rusdrycksförtärandet, men finner sig ej betjänad med pappersbestämmelser,
som enligt vunnen erfarenhet äro ur saklig synpunkt betydelselösa och vid
den praktiska tillämpningan leda till absurditeter, jämte det att de åstadkomma
förtret och obehag för laglydiga medborgare, hvilka intet annat
ondt hafva i sinnet än att de önska en söndagseftermiddag i fred och ro
intaga sin middag på en offentlig restaurant.

En ändring i den af mig åsyftade riktningen synes enklast kunna
åstadkommas genom att i § 29 mom. 5 af kungl. förordningen angående
försäljning af brännvin den 9 juni 1905 ordet ''gudstjänst’ utbytes mot
''högmässogudstjänst''. Skulle emellertid bevillningsutskottet anse målet
bättre vinnas genom annan formulering, t. ex. i enlighet med den kungl.
propositionen n:o 23 vid 1886 års riksdag, har jag intet att häremot invända.
»

Bevillningsutskottet finner de af motionären anförda skäl väl motivera
vidtagande af den af honom föreslagna ändringen af 5 mom. i 29 §
brännvinsförsäljningsförordningen.

Bibehållandet af det nuvarande stadgandet lärer icke kunna tillmätas
någon betydelse från nykterhetssynpunkt, då den ifrågasatta reformen
endast innebär, att utskärning skulle få fortgå under de tider, då ottesång^-
eller aftongudstjänst äger rum. Att däremot vissa praktiska olägenheter
skulle genom förändringen komma att undanröjas, finner utskottet
ådagalagdt genom hvad motionären i sådant hänseende anfört.

Utskottet.

12

vara

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

Jämväl den af motionären föreslagna formulering anser utskottet
tillfredsställande.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer bevillningsutskottet,

3:o) att Riksdagen, med bifall till herr Hammarlunds
förevarande motion, ville besluta, att 29 § 5 mom.
i kungl. förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning
af brännvin skall erhålla följande lydelse:

Under högmässogudstjänst skall utskänkningsställe
alltid vara tillstängdt.

Stockholm den 10 februari 1908.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C A VALLI.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

13

Reservationer:

vid punkten 2:6):

af herrar O. A. Ericsson i Ofvanmyra och F. O. Berg i Göteborg,
hvilka anfört:

»De skäl motionären anfört för bifall till sin förevarande motion äro
enligt vårt förmenande värda allt beaktande; det kan dock tänkas fall
förekomma, då en sträng tillämpning af ett sådant stadgande på vissa
orter och under vissa förhållanden kunde anses något hårdt; och hafva vi
därför inom utskottet yrkat, att utskottet med anledning af den föreliggande
motionen ville hemställa,

att Riksdagen ville besluta, att 29 § 4 mom. i
kungl. förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning
af brännvin skall hafva följande lydelse:

Där särskilda omständigheter föranleda behof af
försäljningstidens inskränkning eller utsträckning, äger
Konungens befallningshafvande att på framställning af
kommunalstyrelse samt efter magistrats eller kommunalnämnds
hörande därom förordna, dock att för tid efter
klockan tolf tillåtelse till utskänkning endast medgifves
festliga samkväm inom lokaler, till hvilka allmänheten
under tiden icke äger tillträde.»

samt af herrar G. Jansson i Krakerud och C• J• Hammarström.

vid punkten 3:6):

af herrar O. A. Ericsson i Ofvanmyra och F. O. Berg i Göteborg,
hvilka anfört:

»Då vi anse det föreliggande ändringsförslaget utgöra ett steg tillbaka,
såväl med afseende å sabbatens hållande i helgd som äfven betraktadt
från nykterhetsprincipiell synpunkt, hafva vi inom utskottet yrkat,
att bevillningsutskottet skulle hemställa,

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 5 Sami. I Afd. 6 Höft.

3

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

att herr E. Hammarlunds motion, n:r 52, om
ändring «f 29 § 5 mom. i kungl. förordningen den 9
juni 1905 angående försäljning af brännvin icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.»

samt af herrar G. Jansson i Krakerud och C. J. Hammarström.

Ledamoten i utskottet, herr friherre Trolle har begärt få antecknadt,
att han icke deltagit i den slutliga behandlingen af de i detta betänkande
omförmälda frågor.

“%8

Stockholm 1908. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.