Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

1

N:o 22.

Ank. till Riksd. kansli den 24 april 1908, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts propositioner dels om
ändrad lydelse af vissa §§ i bevillningsförordningen
dels ock angående en inkomstskatt att upptagas i riksstaten
för år 1909.

I proposition n:o 34, som hänvisats till bevillningsutskottet, har
Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att besluta, att 1, 4, 7, 10, 11, 14,
56, 57 och 60 §§ i förordningen angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst den 13 september 1907, 10 § i den vid förordnjngen
fogade instruktionen för taxeringsmyndigheterna äfvensom vissa till förordningen
hörande formulär till taxeringslängder måtte erhålla den förändrade
lydelse, som vid propositionen fogade förslag utvisade.

Såsom af det i propositionen åberopade statsrådsprotokoll framgår,
afse de ifrågasatta ändringarna i 4 och 7 §§ att återställa bevillningen,
för 100 kronor af fastighetstaxeringsvärde och 100 kronors inkomst
räknadt, till de för år 1907 och dessförinnan gällande belopp eller för
jordbruksfastighet till sex öre för hvarje fidla 100 kronor och för all
annan fastighet och frälseränta till fem öre för hvarje fulla 100 kronor
af taxeringsvärdet samt med afseende å taxerad inkomst till en för
hundra af inkomstbeloppet. De i bevillningsförordningen af den 13
september 1907 stadgade skattesatser eller respektive tre och två och
ett hälft öre för 100 kronors taxeringsvärde samt en half för 100 af
inkomstbeloppet hafva som bekant ej heller varit ämnade att gälla annat
än under öfvergångsåret för nämnda författning eller under år 1908.
Mot de af Kungl. Maj:t föreslagna ändringar i 4 och 7 §§ af bevillningsförordningen
har bevillningsutskottet därför icke något att erinra.

Bill. till Biksd. Prot. 1908. 5 Sami. 1 Afd. 21 Höft. (N:o 22). 1

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

I anslutning till de sålunda föreslagna ändringarna med afseende
å skattesatserna, hvarigenom bevillningen skulle år 1909 under i öfrigt
likartade förhållanden utgå med dubbla belopp mot år 1908, bör gifvetvis
den s. k. bevillningsprocenten, sådan den bestämts i 1907 års förordning,
högst betydligt reduceras. Den i sådant afseende föreslagna
ändring af 57 § bevillningsförordningen finner utskottet sig kunna
biträda.

Utskottet bar sålunda icke haft något att anmärka mot de Kungl.
Majrts förslag, som innefattas i den föreslagna ändrade lydelsen af 4,
7 och 57 §§ i bevillningsförordningen, men finner däremot anledning till
erinringar beträffande öfriga ifrågasatta ändringar i samma förordning.
Särskildt gäller detta den föreslagna ändrade lydelsen af 14 §.

Den reform, som innefattas i 1907 års bevillnings- och inkomstskatteförordningar,
åsyftade bland annat att bringa reda och klarhet i
taxeringsförfarandet. Ett sådant syftemål sökte man vinna därigenom,
att icke vidare löpande årets utan ett tilländagånget eller sistförflutna
års inkomster skulle göras till föremål för taxeringen. Detta förhållande
uttrycktes i 7 § af bevillningsförordningen sålunda, att skattskyldig
skulle taxeras för den inkomst, han åtnjutit under det nästföregående
året. Och godkändes likaledes af Riksdagen en sådan förändrad lydelse
af 14 § bevillningsförordningen, att uppgift, som till ledning vid taxeringen
skulle aflämnas af statsdepartementet samt andra verk och
styrelser, skulle angifva de af vederbörande tjänstemän in. fl. under
nästföregående år uppburna särskilda belopp af lön, tjänstgöringspenningar
m. m.

I förevarande proposition har emellertid föreslagits sådan ändring
af sistomförmälda paragraf, att uppgift, hvarom nyss nämndes, skulle
afse lön, tjänstgöringspenningar m. m. icke under utan för nästföregående
år. Och åtföljes detta förslag af följande motivering.

»Ett af syftemålen med 1907 års reform i fråga om beskattningsåret
vid inkomsttaxeringen var att förekomma den sammanblandning af
olika års inkomst, som enligt förut gällande regler kunde uppstå vid
taxeringen för ett visst år, och att sålunda göra till föremål för taxeringen
ett års inkomst utan tillägg eller inskränkning. Med andra ord
uttryckt betyder detta, att beskattningens föremål skall vara den inkomst,
som intjänats under eller eljes belöper på det år, taxeringen afser. Om
således, såsom vanligt är, vissa bankräntor uträknas och utbetalas först
efter årsskiftet, äro de dock att anse såsom inkomst för nästföregående
år samt böra fördenskull deklareras och taxeras såsom nästföregående
års inkomst. Enahanda är förhållandet med vissa provisioner o. d.,

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

som kunna till sitt belopp bestämmas först efter årsskiftet. I detta
afseende torde praxis vara fullt bestämd, i den mån sådana frågor
kunnat under den förutvarande lagstiftningen uppkomma.

Nu stadgas i 14 § bevillningsförordningen, att de uppgifter, som
det åligger vederbörande ämbetsverk eller arbetsgifvare att aflämna,
skola innehålla underrättelse angående de af lön- och arfvodestagare
samt öfriga arbetare under nästföregående år uppburna särskilda belopp
af lön, tjänstgöringspenningar, dagaflöning, traktamente, arfvode, uppmuntrings-,
mil- eller felräkningspenningar, portions-, inkvarteringseller
beklädnadsersättning, provision eller gratifikation och andra löneförmåner
äfvensom pension. Det har visat sig, att denna föreskrift
understundom blifvit uppfattad så, som skulle i uppgiften intagas dylik
inkomst, som väl under nästföregående år uppburits men som belöpt
på ett tidigare år, samt å andra sidan icke intagas inkomst, som belöpt
på nästföregående år men utbetalats först under det löpande året.
I sistnämnda afseende förekommer t. ex., att vissa posttjänstemän åtnjuta
provision, ersättning för räknings hållande eller dylika tillfälliga
inkomster, hvilka, så vidt de afse den sista delen af nästföregående
året, icke kunna uträknas och fördelas förrän i början af det löpande
året. Sådana löneförmåner äro uppenbarligen att anse såsom nästföregående
års inkomst. Det är emellertid angeläget, att reglerna för
taxeringen af inkomst stå i fullständig öfverensstämmelse med stadgandena
angående de uppgifter, som skola aflämnas till ledning för taxeringen,
och detta gäller icke minst beträffande arbetsgifvares uppgifter,
hvilka skola tjäna till kontroll å afgifna själfdeklarationer eller omedelbart
läggas till grund för taxeringen, i fall själfdeklaration icke aflämnats.
På det att något missförstånd icke vidare må uppstå om författningens
mening, bör därför uttrycket »under nästföregående år
uppburna» utbytas mot »för nästföregående år uppburna». Detta skulle
gifvetvis icke utesluta, att om undantagsvis ifrågavarande slags inkomst
icke skulle vara till siffran bestämd, då uppgiften skall aflämnas före
den 1 mars, arbetsgifvaren vore skyddad genom upplysning, att dylik
förmån tillkommit tjänstinnehafvaren men att af angifven orsak beloppet
icke änmi kunde uppgifvas. Häraf blefve följden, att vederbörande
taxeringsmyndighet finge sedermera från den skattskyldige infordra
upplysning om sådan inkomsts belopp.»

Bevillningsutskottet finner det framställda förslaget till ändring
i 14 § bevillningsförordningen icke böra godkännas. Det är visser -

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

ligen riktigt, att, såsom i statsrådsprotokollet angifvits, syftemålet med
1907 års reform i fråga om beskattningsåret vid inkomsttaxeringen
varit bland annat att förekomma den — utskottet skulle vilja säga
irrationella — sammanblandning af olika års inkomster, som enligt
dittills gällande regler kunde uppstå vid taxeringen för ett visst år.
Men ett annat med reformen afsedt syftemål, som enligt utskottets förmenande
får anses val så viktigt som det i statsrådsprotokollet angifna,
bär varit, att deklarationerna skulle kunna omedelbarligen tjäna till
ledning vid taxeringen. Med förut gällande ordning kunde de på heder
och samvete afgifna deklarationerna, huru samvetsgrant desamma än
upprättats, icke utan vidare af taxeringsmyndigheterna användas. Sammalunda
var förhållandet i fråga om arbetsgifvares m. fl. uppgifter,
som lämnades till ledning för andras taxering.

Dessa båda nu angifna syftemål synas utskottet hafva vunnit sitt
fulla beaktande genom den i 7 § gifna konstitutiva bestämmelsen, att
skattskyldig skall taxeras för den inkomst han åtnjutit under det nästföregående
året, en bestämmelse, som, sedd i belysning af hela reformen,
enligt utskottets förmenande, afser de inkomster, af livilka de skattskyldiga
under samma år verkligen kommit i åtnjutande. Först härigenom
kan den skattskyldige tillförsäkras möjlighet att under alla
förhållanden i sin inom behörig tid afgifna deklaration upptaga alla de
inkomster, som skola taxeras, en omständighet, som å sin sida sätter
taxeringsmyndighet i stånd att med största möjliga noggrannhet och
utan allt för mycket användande af det för såväl myndigheter som
skattskyldige besvärliga anmaningsförfarandet fullgöra sitt uppdrag.

Den enkelhet och klarhet i taxeringsförfarandet, som härigenom
vinnes, måste alltså, ej minst för de skattskyldige själfva, hafva ett så
högt värde, att icke utan synnerligen vägande skäl en afvikelse därifrån,
äfven om så endast undantagsvis skulle ske, kan anses tillrådlig. Redan
den omständigheten att enligt Kungl. Maj:ts förslag i skatteförfattningarna
skulle införas ett mera abstrakt begrepp för inkomståret måste under
sådana förhållanden väcka betänkligheter. 1 många fall, där ersättning
på en gång utgår för arbete, som utförts under längre tid än ett år
eller eljest på tider under två eller flera år, torde nämligen svårigheter
möta för den skattskyldige att i deklaration uppgifva, i hvad mån
inkomsterna belöpt på ena eller andra året. Äfvenledes torde det kunna
ifrågasättas, huruvida det ens skulle anses väl öfverensstämma med
skatteförfattningarnas anordning att i beskattningsafseende till ett förflutet
år hänföra inkomster, af hvilka den skattskjddige icke kan
komma i åtnjutande förrän långt fram på det nästkommande. Skatte -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22. 5

lindring och framför allt progression böra nämligen bestämmas efter den
skattskyldigas skatteförmåga, mätt efter lians inkomster under ett enda
år. För den del af befolkningen, som af förhållandena tvingas att lefva så
att säga för dagen, skulle det ju icke utan skäl kännas obilligt, om skatten
t. ex. år 1909 tillmättes efter ej blott de inkomster, som han uppburit
och förbrukat år 1908, utan äfven inkomster, som han uppbär långt fram
på året 1909. Skatteförmågan, utmätt efter progressionsskalan, kan i
de flesta fall icke sägas hafva varit för 1908 års inkomster större, därför
att i den skattskyldiges kassa, visserligen tack vare den skattskyldiges
arbete år 1908, men dock först långt fram på året 1909 inflyter ett
större eller mindre penningbelopp. Detta sludle emellertid, om Kungl.
Maj:ts förslag, sådant det angifvits i statsrådsprotokollet, blefve gällande,
bland vissa kategorier löntagare i stort sedt varda regel, nämligen i de
fall, då i den skattskyldiges ordinarie inkomster ingå tantiemer och provisioner,
inkomster, som åtminstone delvis oftast tillfalla den skattskyldige
till och med långt efter det tiden för deklaration af nästföregående
års inkomster tilländagått. För öfrigt skulle det ju mot förslaget
kunna anmärkas, att, därest taxeringsmyndigheterna underläte att
år 1909 taga till beskattning på år 1908 belöpande inkomster, sagda
inkomster komme att undgå beskattning. Ehuru desamma uppburits
år 1909, skulle nämligen enligt förslaget inkomsten, såsom belöpande
för år 1908, icke kunna taxeras till skatt år 1910 eller följande år.

På grund af hvad sålunda anförts har utskottet icke kunnat tillstyrka
bifall till Kungl. Maj:ts förslag till ändring af 14 § bevillningsförordningen.
I anslutning till hvad utskottet ofvan framhållit rörande
förhållandet mellan deklaration och taxering och då det nu visat sig, att
betydelsen af ett stadgande om uppgiftsskyldighet rörande inkomster
för ett år skulle, äfven efter 1907 års reform, kunna tolkas såsom afseende
inkomster, som belöpte för visst år, har utskottet emellertid ansett
lämpligt föreslå några smärre ändringar i nu omhandlade paragraf.
Medan enligt 2:o b) af sagda paragraf uppgift från statsdepartement
m. fl. skall afse de vederbörande skattskyldige under nästföregående år
uppburna inkomster, stadgas i 2:o c) och d), att uppgift af förmyndarekammare
eller gode män för tillsyn af förmynderskap äfvensom agent
för utländskt försäkringsbolag skall afse i förra fallet inkomst af kapital
och i senare fallet, bland annat, premiebeloppet, allt för nästföregående
år. Af förut angifna skäl torde emellertid med afseende å dylika uppgifter
äfven böra uttryckligen stadgas, att desamma skola afse inkomst
eller premiebelopp under nästföregående år.

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

I anledning af Riksdagens i skrifvelse den 27 april 1904 gjorda
framställning, att Kungl. Maj:t täcktes för Riksdagen framlägga förslag
till sådana bestämmelser, att gift kvinna med egendom, däröfver hon
enligt lag ägde ensam råda, blefve med särskild debetsedel för sig beskattad,
hafva slutligen i propositionen föreslagits vissa ändringar i bevillningsförordningen
i syfte att skilja mans och hustrus taxering i fråga
om egendom af nyssnämnda slag.

Enligt nu gällande bestämmelser, sådana de enligt gängse praxis
tillämpas, är gift man, men också endast mannen, deklarationspliktig.
Mannen deklarerar all makarnas inkomst, äfven sådan hustruns inkomst,
däröfver hon enligt lag äger ensam råda. Deklarationsplikt inträder,
om makarnas sammanräknade inkomster under nästföregående år uppgått
eller taxerats till minst 1,000 kronor. Och vidare varder mannen
ensam taxerad för makarnas inkomst.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag åter skulle hustrun likaväl som gift
man vara deklarationsskyldig, hustrun för de inkomster, däröfver hon
enligt lag ägt ensam råda, samt mannen för makarnas öfriga inkomster.
Makes deklarationsplikt skulle göras oberoende af andra makens inkomster.
1 anslutning till nu gällande bestämmelser skulle sålunda hustrun deklarera,
då sådana hennes inkomster, däröfver hon enligt lag ägt ensam råda,
nästföregående år uppgått eller taxerats till minst 1,000 kronor. Hade
makarnas öfriga inkomster taxerats eller uppgått till minst sagda belopp,
vore mannen deklarationsskyldig. Makarna skulle taxeras, en hvar för
sig, hustrun för inkomst, däröfver hon enligt lag ägt ensam råda,
och mannen för all annan makarnas inkomst.

De nu angifna reglerna skulle undantagslöst tillämpas.

Att åtgärder böra vidtagas i det i statsrådsprotokollet angifna
syfte, finner bevillningsutskottet vara så mycket angelägnare som, på
sätt i statsrådsprotokollet erinras, de under förutsättning af genomförandet
af nya grunder för den politiska rösträtten beslutade ändringar
i kommunalförfattningarna innefatta befogenhet för gift kvinna, som är
röstberättigad i kommunala ärenden, att, utan hinder däraf att hon står
under mannens målsmanskap, mottaga kommunala förtroendeuppdrag.
För att föra en dylik rätt ut i lifvet, måste först och främst tillses, att
de hinder, som förefinnas i skatteförfattningarna, undanröjas. Om utskottet
sålunda biträder den meningen, att det nu rådande systemet i
afseende å makars taxering bör underkastas revision, har dock iitskottet
ansett, att förhållandena icke påkalla en så omfattande förändrad anordning,
som Kungl. Maj:ts förslag innebär.

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

Till en början skulle då, på sätt kammarrätten i sitt i ämnet afgifna
utlåtande gjort, kunna framhållas, att, i händelse hustru och ingen
annan under några omständigheter skulle kunna taxeras för inkomst,
däröfver hustrun enligt lag ägt ensam råda, och deklaration af dylik
inkomst förty icke skulle åligga annan än hustrun, åtskillig inkomst
skulle undgå beskattning. Det torde nämligen kunna tagas för gifvet,
att, vid tillämpning af de utaf Kungl. Maj:t föreslagna regler, underlaget
för taxeringarna särskildt till inkomstskatt i en långt större utsträckning
än med 1907 års skattereform afsetts komrae att saknas.

Enligt inkomstskatteförordningen sammanfalla i hufvudsak deklarationsplikt
och skattskyldighet. I Kungl. Maj:ts förslag göres ingen ändring
med afseende å bestämmelserna för skattskyldigheten, utan inträder denna
skyldighet, så snart makarnas sammanräknade inkomster nästföregående år
uppgått till 1,000 kronor. Men deklarationsskyldigheten skulle i dylika fall i
stort sedt bortfalla, om inkomsterna varit mellan makarna på det sätt
fördelade, att de hvar för sig haft en inkomst under 1,000 kronor.
Vore detta förhållandet med allenast den ena af makarna, förefunnes i
allt fall icke någon deklarationsskyldighet för denne. Ehuru taxeringsmyndigheterna
det oaktadt hade både rätt och plikt att, såsom i statsrådsprotokollet
framhållits, till taxering upptaga äfven icke deklarerad
beskattningsbar inkomst, om hvilken de ägde kännedom, torde dock
otvifvelaktigt saknaden af tillförlitligt underlag vid taxeringen verka därhän,
att bägge eller åtminstone den ene makens inkomster allt som oftast
skulle undgå taxering. Detta förhållande skulle komma att i många fall
framstå såsom en ojämnhet i beskattningen.

Men äfven om man frånsåge nu anmärkta förhållande, vidlåda dock
förslaget, synes det utskottet, vissa praktiska olägenheter, som icke uppvägas
af motsvarande fördelar vare sig för skattskyldige eller taxeringsmyndigheter.

Hvad först angår de skattskyldige, synes det vara påtagligt, att
något i vida kretsar kändt behof af obligatorisk åtskillnad i taxeringen
af mans och hustrus inkomster icke förefinnes. Att under sådana förhållanden
tvångsvis genomföra en dylik åtskillnad och i anledning
häraf ålägga både man och hustru att i förekommande fall afgifva särskilda
deklarationer, är ur statsfinansiell synpunkt onödigt samt torde
i en mängd fall för de skattskyldige framstå såsom ett påbud utan motsvarande
nytta.

Härtill kommer, att den af Kungl. Maj:t föreslagna anordningen
skulle för taxeringsmyndigheterna innebära en icke ringa ökning i arbetet.
Det har redan framhållits, hurusom dessa myndigheter i långt flere fall

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

än under nu rådande förhållanden skulle sakna nödigt underlag vid
taxeringsarbetet. Denna brist måste af taxeringsmyndigheterna på något
sätt afhjälpas, om taxeringsmyndigheterna skola med behörig noggrannhet
utföra taxeringsarbetet. Den enda verkligt effektiva utväg, som
då stode öppen, vore användandet af det tidsödande anmaningsförfarandet.
Men icke blott det förberedande taxeringsarbetet skulle enligt Kungl. Maj:ts
förslag ökas, utan förslaget torde äfven komma att vålla ökadt besvär och
tidsutdräkt vid den egentliga taxeringen. Medan för närvarande makarnas
inkomster uppföras i sammanräknade summor under mannens namn, skulle
enligt förslaget i alla de fall, där makarnas sammanräknade inkomster uppgått
till beskattningsbart belopp och däri ingått en än så liten inkomst, däröfver
hustrun enligt lag ägt ensam råda, taxeringsmyndighet vara skyldig
att i längden uppföra under makamas skillda namn särskilda summor
för mannen och särskilda summor för hustrun.

Dessutom torde böra framhållas, att själfva uträkningen af skatten,
vid tillämpning af de föreslagna bestämmelserna, komme att vålla
därmed sysselsatta tjänstemän en icke ringa ökning i arbetet.

Med hänsyn till den relativt korta tiden för taxeringsarbetet, måste
under nu angifna förhållanden förslaget väcka starka betänkligheter.
Och har utskottet funnit så mycket mindre lämpligt att, omedelbart
efter 1907 års omorganisation af taxeringsarbetet och innan ännu
erfarenhet om detsamma i praktiken vunnits, öka taxeringsarbetets omfång,
som det mål, hvilket med förslaget närmast alses att vinna, eller
gift kvinnas rätt att varda med egen debetsedel beskattad, kan nås
med en i gällande skattelagstiftning mindre ingripande anordning.

Utskottet har därvid låtit sig ledas af den princip, hvilken, på
sätt i statsrådsprotokollet angifvits, legat till grund för ett år 1904 i
sammanhang med revision af inkomstbeskattningen utarbetadt förslag i
ämnet. Gift kvinnas beskattning genom särskild taxering gjordes i
detta förslag beroende på hennes egen önskan; och hennes egen taxering
skall, såsom Kungl. Maj:t föreslagit, omfatta egendom, hvaröfver
hon enligt lag äger ensam råda.

Det förslag, utskottet i förevarande afseende nu framlägger, innefattas
i vissa föreslagna ändringar af 2 och 7 §§ i bevillningsförordningen
samt 10 § i den vid samma förordning fogade instruktion för
taxeringsmyndigheterna äfvensom af 5, 20 och 21 §§ i inkomstskatteförordningen.
Vid redogörelse för utskottets förslag torde i ett sammanhang
böra angifvas ändringarna i sagda bägge förordningar.

Såsom nyss nämndes, har utskottet ansett, att gift kvinna icke
bör särskildt för sig taxeras i andra fall, än då hon själf så önskar.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

9

Sill vilja därutinnan skall hon anses hafva uttryckt antingen genom eu
direkt framställning till taxeringsmyndigheterna eller ock genom aflämnandet
af deklaration. I anledning häraf skall begäran i ifrågavarande
afseende, för att vinna beaktande, hafva i nyss angifna ordning gjorts
inom utgången af den regelmessiga deklarationstiden.

En dylik begäran bör icke föranleda någon ändring i mannens
deklarationsskyldighet, enär eljest i många fall, där makars sammanräknade
inkomster uppgått eller taxerats till mindre än 2,000 kronor, underlag
för taxeringsarbetet skulle saknas. I anledning häraf har i 20
§ inkomstskatteförordningen inryckts en bestämmelse därom, att mannens
uppgiftsskyldighet skall räknas efter makarnas sammanlagda taxerade
eller åtnjutna inkomster. Å andra sidan bör i fall, där hustrun
särskildt deklarerar, mannens deklaration icke omfatta andra inkomster
än sådana, därför han skall taxeras. Stadgande härom har införts i 21
§ inkomstskatteförordningen.

Med den af utskottet sålunda föreslagna anordningen har gift
kvinna beredts möjlighet att i ungefärligen samma ordning som mannen
varda särskildt taxerad och därmed komma i åtnjutande af de fördelar,
som en egen taxering kan medföra. Då emellertid säkerligen i långt
■öfvervägande antal fall icke någon sådan önskan förefinnes, har allt
onödigt taxeringsarbete med afseende å makars taxering undvikits.
Och i de fall åter, där makarna varda särskildt taxerade, hafva taxeringsmyndigheterna
såsom regel till sitt förfogande allt det material, som
för en noggrann taxering erfordras.

Därest Riksdagen skulle godkänna hvad utskottet sålunda föreslagit,
torde de vid bevillningsförordningen fogade formulär till längder
böra undergå en del omarbetningar, åtminstone hvad angår exemplifieringen.
De häraf påkallade ändringarna i längderna synas böra genom
Kungl. Maj:ts försorg vidtagas.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer bevillningsutskottet

1) att Riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.
Maj:ts proposition om ändrad lydelse af vissa §§ i
förordningen angående bevillning af fast egendom samt
af inkomst den 13 september 1907 m. m. icke kunnat
oförändrad bifallas, besluta att 1, 2, 4, 7, 10, 11, 14,
56, 57 och 60 §§ af samma förordning äfvensom 10 §
af den vid samma förordning fogade instruktion för
taxeringsmyndigheterna skola från och med den 1
Bih. till Biksd. Prot. 1908. 5 Sami 1 Afd. 21 Käft. 2

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

januari 1909 erhålla den lydelse, härvid fogade förslag
utvisar, samt

2) att Riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte, i sammanhang med kungörandet af Riksdagens
beslut i ämnet, låta utfärda däraf föranledda ändrade
formulär till taxeringslängder.

I Kungl. Maj:ts till bevillningsutskottet remitterade proposition
n:o 35 har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen

dels att till upptagande i riksstaten för år 1909 åtaga sig en särskild
bevillning af 15,000,000 kronor under namn af inkomstskatt, att på^
enahanda sätt som bevillningen af fast egendom samt af inkomst åt
vederbörande vid de för betalning af kronoutskylder infallande uppbördsstämmorna
uppbäras samt i behörig ordning redovisas,

dels ock besluta, att nämnda inkomstskatt skall utgå i enlighet
med gällande förordning om inkomstskatt, dock att 5, 8, 10, 11, 40,
41 och 43 §§ i förordningen jämte det vid förordningen fogade deklarationsformuläret
skulle erhålla den förändrade lydelse, som vid propositionen
fogade förslag utvisade.

Bevillningsutskottet, som, med hänsyn till hvad för fyllande åt
statens inkomstbehof kräfves, anser sig böra tillstyrka, att Riksdagen
jämväl för år 1909 åtager sig en särskild direkt skatt under namn af
inkomstskatt, har vidkommande den förordning i ämnet, som bör för
samma år följas, funnit, att, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit, samma
grunder, som enligt förordningen om inkomstskatt af den 13 september
1907 under innevarande år gälla för taxeringen till inkomstskatt, fortfarande
böra i hufvudsak tillämpas.

Mot den af Kungl. Maj:t föreslagna ändrade lydelsen af 11 och
41 §§, afseende skattesatsen och den s. k. inkomstskatteprocenten, har
utskottet af de skäl, utskottet ofvan anfört beträffande Kungl. Maj:ts
förslag till ändringar i fråga om 1, 7 och 57 §§ bevillningsförordningen,
icke funnit något att erinra.

Öfriga af Kungl. Maj:t föreslagna ändringar i nuvarande affattningen
af 5, 8, 10, 40 och 43 §§ i gällande inkomstskatteförordning stå i
samband med frågan om gift kvinnas rätt att varda med särskild debetsedel
för sig beskattad för inkomst, däröfver hon enligt lag ägt ensam

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

råda. Under åberopande af hvad utskottet i denna fråga ofvan anfört,
hemställer utskottet,

3) att Riksdagen ville besluta, att förordningen
om inkomstskatt af den 13 september 1907 skall fortfarande
under år 1909 bibehållas vid dess nuvarande
lydelse, dock att 5, 8, 10, 11, 20, 21, 40, 41 och 43 §§
i förordningen skola erhålla den förändrade lydelse,
bifogade förslag utvisar.

Därest utskottets hemställan under punkten 3:o vinner Riksdagens
bifall, bör. det vid den kungl. propositionen fogade deklarationsformuläret
undergå vissa ändringar. Dessa ändringar torde lämpligen böra genom
Kungl. Maj:ts försorg vidtagas.

I anledning häraf hemställer utskottet,

4:o) att Riksdagen ville anhålla, det Kungl. Maj:t
måtte i sammanhang med kungörandet af Riksdagens
beslut i förevarande ämne låta utfärda till förordningen
om inkomstskatt hörande deklarationsformulär.

Utskottet kommer framdeles, sedan Riksdagen fattat beslut i
förevarande ämne, att afgifva utlåtande öfver hvad Kungl. Maj:t i ifrågavarande
proposition föreslagit beträffande inkomstskattesummans storlek;
hvilket utskottet får för Riksdagen

5:o) anmäla.

Stockholm den 24 april 1908.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

Förslag.

Bevillningsförordningen.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

1 §•

För all inom riket belägen fast egendom, hvartill ock räknas frälseränta,
skall, med de undantag, som i 4 § upptagas, bevillning utgöras
efter fastighetens uppskattade värde.

Denna bevillning utgår:

a) för jordbruksfastighet med sex öre för hvarje fulla etthundra
kronor samt

b) för all annan fastighet och frälseränta med fem öre för hvarje
fulla etthundra kronor af taxeringsvärdet.

2 §•

Bevillning för fast egendom
erlägges af den, som för nästföregående
året författningsenligt mantalsskrifvits
eller bort mantalsskrifvas
såsom ägare eller innehafvare
af fastigheten. Bevillningen erlägges
af ägaren utom i följande fall, då
bevillningen utgöres af innehafvaren,
nämligen:

a) för jordegendom, som besittes
med stadgad åborätt eller är af
allmän myndighet eller af stiftelse
till begagnande mot lifstidsstädja

13

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

upplåten, för i stad befintlig så
kallad ofri tomt, hvarifrån innehafvaren
ej må skiljas, så länge lian
erlägger tomtören eller utan att
vederbörlig lösen gifves, samt för
skogsområde, som blifvit upplåtet
till bergshandteringens understöd,
till sågverk eller kanalbolag eller
ock innehafves af stad eller annan
menighet;

b) för jordegendom eller annan
fastighet, som antingen är till boställe
eller eljest på lön anslagen,
såvida ägaren enligt 4 § a) eller b)
är från fastighetsbevillning fri och
hela fastigheten är åt endast en
person upplåten;

c) för lägenhet, som är till besittning
på viss tid eller på lifstid
från annan egendom afsöndrad.

Har efter mantalsskrifningen för
nästföregående år skattskyldig ägare
eller innehafvare af fastigheten
aflidit, påföres bevillningen hans
stärbhus.

År skattskyldig gift, skall mannen
taxeras för hustrun tillhörig fast
egendom, dock under iakttagande att
hustru, som haft fastighet, däröfver
hon enligt lag ägt ensam råda, må
för sådan fastighet särskilt taxeras,
såvidt hon före den 1 mars därom
gör framställning hos vederbörande
taxeringsnämnd. Genom aflämnande
af sådan uppgift till ledning för egen
taxering, som i förordningen om inkomstskatt
omförmäles, skall framställning
i dylikt afseende anses hafva

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

(Kungl Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

blifvit gjord, såvidt angår fastighet,
å den ort, där uppgift enligt inkomstskatteförordningen
aftämnats.

4 §.

Fastighetsbevillning erlägges icke af

a) staten;

b) akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk
och barmhärtighetsinrättningar: för dem tillhöriga allmänna platser,
tomter och byggnader;

kommuner och andra menigheter: för dem tillhöriga, inom deras
eget område belägna allmänna platser, tomter och byggnader;

regementen och officerskårer: för deras vid mötesplatser till begagnande
under mötena uppförda byggnader;

nykterhetsföreningar: för dem tillhöriga byggnader, afsedda för
deras verksamhet; samt

enskilda personer eller samfund: för dem tillhöriga kyrkor och
bönehus;

allt dock endast såframt nu omförmälda allmänna platser, tomter,
byggnader, kyrkor och bönehus icke nästföregående år lämnat ägaren
någon inkomst; börande i motsatt fall fastighetsbevillning utgöras för
så stor del af fastighetens taxeringsvärde, som enligt den i instruktionen
för taxeringsmyndigheterna bestämda grund motsvarar inkomstbeloppet;

c) ägare af kanal, järnväg och annan farväg eller farled samt
flottled: för den mark, som af anläggningen upptages, äfvensom för
själfva kanal- och vägbyggnaden, hvarunder jämväl inbegripas de för
anläggningens begagnande erforderliga stationshus, verkstäder och
andra byggnader; och

d) ägare eller innehafvare af lägenhet med tillhörande åbyggnad,
då lägenhetens hufvudsakliga värde utgöres af åbyggnaden och ej öfverstiger
500 kronor, därest lägenhetens innehafvare eller, om han är gift,
den andra maken ej eljest erlägger bevillning af fast egendom eller
inkomst eller innehafvarens eller makarnas inkomster, däri inbegripet
det hvresvärde, åbyggnaden kan äga, ej öfverstiga 500 kronor; skolande
hvad i denna punkt stadgas äga tillämpning jämväl i det fall, att någon
äger byggnad å mark, som af annan äges eller innehafves.

I fall, då, af anledning att ägare eller innehafvare af fastighet
aflidit, stärbhus jämlikt 2 § bör erlägga bevillning för fastigheten, må
taxeringsmyndighet kunna medgifva befrielse från bevillning, därest

15

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

(Kungl. Maj:ts förslog.) (Utskottets förslag.)

behållningen i boet ej öfverstigit 5,000 kronor samt deri aflidne efterämnat
änka, oförsörjda barn eller andra stärbhusdelägare, som varit
beroende af honom för sin försörjning.

n

i

§•

1 mom. För inkomst, vare sig af kapital eller af arbete, hvilken i
nedan angifven . ordning taxeras, skall, med de undantag, som i 11 §
omförmälas, bevillning erläggas med en för hundra af inkomstbeloppet.

2 mom. Skattskyldig taxeras för 2 mom. Skattskyldig taxeras för
den inkomst, han åtnjutit under det den inkomst, han åtnjutit under det
nästföregående året. nästföregående året.

Gift man taxeras för all makar- Är skattskyldig gift, skall i hans
nas inkomst, i den mån inkomsten taxering inbegripas jämväl hustruns
icke varit af beskaffenhet att hustrun inkomst, dock under iakttagande att
enligt lag ägt att ensam däröfver hustru, som haft inkomst, däröfver
råda. För inkomst af dylik be- hon enligt lag ägt att ensam råda, må
skaffenhet taxeras hustrun. för dylik inkomst särskilt taxeras,

såvidt hon före den 1 mars därom

gör framställning hos vederbörande
taxeringsnämnd. Genom aflämnande
af sådan uppgift till ledning för
egen taxering, som i förordningen om
inkomstskatt omförmäles, skall framställning
i dylikt afseende anses hafva
blifvit gjord, såvidt angår beskattningsbar
inkomst, å den ort, där uppgift
enligt inkomstskatteförordningen
aflämnats.

10 §.

Grunder för inkomsternas beräknande.

1 mom. Vid beräkning af skattskyldigs inkomst nästföregående
ar må afdrag icke ske:

a) för den skattskyldiges och hans familjs utskylder och lefnadskostnader
samt därtill hänförliga utgifter;

16

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

b) för arrende- eller hyresvärd© a sådan, kanal, järnväg och annan
farled samt flottled tillhörande mark och byggnad, som enligt 4 § är

fri från bevillning; .. .

c) för ränta å den skattskyldiges eget, i hans rörelse eller yrke

nedlagda kapital; _ . ......

d) för hvad som användts till fast egendoms förbättring, tillök ning

af inventarier eller kapitalafbetalning å skuld.

2 mom. Däremot må afdrag ske:

l:o) vid beräkning af inkomst utaf kapital:

för ränta å upplånadt kapital;

ägande, därest hustru är enligt 7 § 2 mom. särskild!, skattskyldig,
den af makarna, som haft behållen inkomst af kapital, åtnjuta afdrag
äfven för den andre åliggande skuldränta, som icke kunnat täckas åt

dennes egen inkomst af kapital;

2:6) vid beräkning af inkomst utaf arbete;

a) för det genom fastighetsbevillning beskattade, hyresvärdet
motsvarande belopp af fem för hundra af taxeringsvärdet å fastighet,
som af ägaren begagnats till utöfvande af sådan verksamhet, hvarom
i 8 § 2 mom. a) l:o) och 3:o) sägs;

b) för ränta å lånt rörelsekapital;

c) för omkostnader för bedrifvande af rörelse eller yrke, såsom:
arrende- eller hyresafgift, underhåll af fastighet och inventarier, aflöning,
föda och öfriga kostnader för de i och för rörelsen använda biträden
och arbetare samt andra därmed jämförliga utgifter;

d) för kostnader, som varit förenade med utöfning af vetenskap,

konst eller handaslöjd;

e) för hvad som anvisats till bestridande af de med erhalina
tjänster eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom resekostnadsérsättning,
å stat uppförd häst- och båtlega, officerares lönetillägg för
tjänstehästar samt furageringsersättning, anslag till skrifmaterialier,
kontorshyra och andra expenser, dagaflöning. eller traktamente tör
förrättning å annat ställe än tjänstemans eller i förrättning deltagande
persons vanliga boningsort, arfvode, dagaflöning eller traktamente för
kommendering utom station, fältaflöning under krigstid samt arfvode eller
traktamente för riksdag eller revision å annan ort, än där arfvodes- eller
traktamentstagaren varit bosatt;

f) för följande med ämbete och tjänst förenade utgifter, nämligen:
den afgift tjänsteman, såsom sådan, åiegat _ utgöra till pensions-, änkeoch
pupill- eller annan understödskassa, aflöning eller annan ersättning till

17

Bevillningsutskottet» Betänkande N:o 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

vikarie eller tjänstebiträde, prästernas i jordeboken upptagna utlagor, i den
mån de icke äro eftergifna, ränta och amorteringsbidrag till öfverbyggnadsamorterings
fonden för prästgårdarna i Skåne, samt kostnader för sådana
särskilt anbefallda tjänsteresor, för Indika ersättning icke varit särskilt
anvisad.

11 §•

Undantag från de i 7—10 §§ meddelade stadganden.

1 mom. Bevillning för inkomst af kapital eller arbete äger icke
rum, när den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras sammanräknade
årsinkomster understigit 500 kronor.

Hafva dessa inkomster icke uppgått till 1,200 kronor, äro 450
kronor, hafva de uppgått till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor,
äro 300 kronor af inkomsten af kapital och arbete fria från bevillning.

Det belopp, för hvilket bevillning sålunda icke äger rum eller som
får från uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt afdragas, må å ort,
där kostnaden för bostad är synnerligen hög i jämförelse med förhållandet
inom riket i allmänhet, äfvensom undantagsvis i de fall, där särdeles
ömmande omständigheter (talrik familj, långvarig sjuklighet, olyckshändelse
och dylikt) förekomma, ökas; dock så att denna ökning, vare
sig den äger rum på grund af hög bostadskostnad eller ömmande omständigheter
eller båda dessa skäl, icke må för någon skattskyldig eller,
i fråga om äkta makar, för dem gemensamt öfverstiga 200 kronor.

Befrielse ^ från eller lindring i bevillningen, hvarom här stadgas,
får dock icke åtnjutas af enskild skattskyldig för inkomst, som beskattas
inom annan kommun än den, där den skattskyldige är mantalsskrifven,
eller, om taxeringen afser under nästföregående år afliden persons inkomst,
där han då varit mantalsskrifven, samt ej heller af bolag.

Hafva enligt 7 § 2 mom. makar blifvit särskildt taxerade, skall
bevillning, beräknad efter den samfällda inkomsten, påföras makarna
efter förhållandet emellan denna inkomst och hvarderas taxerade inkomst.

För inkomst, som afliden person i lifstiden åtnjutit, må taxeringsmyndighet
kunna medgifva befrielse från bevillning, därest behållningen
i boet ej öfverstiga 5,000 kronor samt den aflidne efterlämnat änka,
oförsörjda barn eller andra stärbhusdelägare, som varit beroende af honom
för sin försörjning.

Bill- till Biksd. Prof. 1908. 5 Sami. 1 Afd. ''fl Höft.

3

1Ö> Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

(Kungi. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

För bevillning, som påföres för inkomst, hvilken afliden person i
lifstiden åtnjutit, svare stärbhus icke med mera än tillgångarna i boet.
År boet skiftadt, svare bodelägare icke för mera än hvad af bevillningen
å hans lott belöper och i intet fall med mera, än hans lott i boet utgör.

2 mom. Från utgörande af inkomstbevillning frikallas:

a) staten;

b) kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,
stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar
jämte andra fromma stiftelser: för all annan inkomst än
den i 8 § 2 mom. b) nämnda;

landsting, hushållningssällskap, städer och andra menigheter: för
sådan inkomst, som icke härflutit af rörelse eller yrke;

allmänna hypoteksbanken, allmänna hvpotekskassan för Sveriges
städer och hypoteksföreningar;

järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt
nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare; samt

sparbanker, som afses i lagen åt den 29 juli 1892, äfvensom sådana
rånte- och kapitalförsäkringsanstalter, som afse att bereda vinst endast
åt insättare;

c) medlem af konungaätten: för af staten anvisadt anslag samt
för inkomst af kapital;

d) olönad svensk konsul: för annan inkomst än den, han härifrån
åtnjutit;

e) främmande makters härvarande beskickningar och konsulat tillhörande
personer jämte deras betjäning:

om de icke är o svenska medborgare: för all annan inkomst än den,
som utgjorts af från Sverige uppburen allmän eller enskild pension
eller erhållits genom här idkad rörelse;

om de åro svenska medborgare: för den inkomst, de åtnjutit af sin
tjänst hos den främmande makten;

f) utlänning, som här vistas för att idka studier; samt

g) lappallmogen: för inkomst af renskötsel.

14 §.

Till ledning vid taxeringen skola följande uppgifter meddelas:

l:o) de år, då allmän fastighetstaxering skall verkställas:

a) af stadsdomstol samt domare på landet:

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

1!)

(Kanyl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

uppgift å beloppet af den vid senaste försäljning betingade köpeskilling
för hvarje fast egendom, hvarå, efter det enahanda uppgift sist
meddelades, lagfart på grund af köp beviljats; börande i denna uppgift,
hvilken skall angifva köpares och säljares namn samt köpeaf han dlingens
datum, anmärkas, när försäljningen skett af föräldrar till barn, om och i
så fall till hvilket belopp i köpeskillingen inbegripits godtgörelse för
inventarier eller inbärgad gröda, om förbehåll gjorts om s. k. undantagslörmäuer
samt om köpet skett a exekutiv eller konkursauktion;

b) af direktion för hypoteksinrättning:

uppgift å det värde, hvartill hvar ocli eu i samma hypoteksinrättning
till belåning anmäld fast egendom blifvit uppskattad vid därå,
efter det enahanda uppgift senast meddelades, för dylikt läns erhållande
anställd och godkänd värdering;

2:o) hvarje år:

a) af styrelse öfver brandförsäkringsinrättning eller dess agenter
eller vederbörande brandstodskommitté:

uppgift rörande försäkringsvärdet å de i 5 § b) omförmälda hus
och byggnader; börande denna uppgift, hvilken skall meddelas särskildt
lör hvarje fastighet, afse samtliga hit hörande byggnader, Indika blifvit
mot brandskada försäkrade under den tid af samma år och det näst
föregående, för hvilken enahanda uppgift icke förut meddelats;

b) af statsdepartementet jämte
hvarje ämbetsmyndighet eller äm -

betsverk, vare sig statens, stads
eller menighets, äfvensom af styrelse
för allmän inrättning eller stiftelse,
där ämbets- eller tjänsteman, vaktbetjänt
eller annan ägt utbekomma
aflöning eller pension:

uppgift angående de af hvar
och en person för nästföregående
år uppburna särskilda belopp af
lön, tjänstgör ingspenningar, dagaflöning,
traktamente, arfvode, uppmuntrings-,
mil- eller felräkningspenning-ar,
portions-, inkvarteringseller
beklädnadsersättning, provision
eller gratifikation och andra löneförmåner
äfvensom pension, hvar -

bj af statsdepartementet jämte
hvarje ämbetsmyndighet eller ämbetsverk,
vare sig statens, stads
eller menighets, äfvensom af styrelse
för allmän inrättning eller stiftelse,
där ämbets- eller tjänsteman, vaktbetjänt
eller annan ägt utbekomma
aflöning eller pension:

uppgift angående de af hvar
och en person under nästföregående
år uppburna särskilda belopp af
lön, tjänstgöringspenningar, dagaflöning,
traktamente, arfvode, uppmuntrings-,
mil- eller felräkningspenningar,
portions-, inkvarteringseller
beklädnadsersättning, provision
eller gratifikation och andra löneförmåner,
äfvensom pension, hvar -

20

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

(Kungi. Maj:ts förslag.)
jämte, då med tjänstebefattning följt
fri kost, boställe, bostad eller löningsjord
eller inkomst af sportler,
expeditionslösen, bötes- eller beslagsandelar
eller andra obestämda
eller extra inkomster, sådant bör i
uppgiften särskildt antecknas;

c) af förmyndarekammare eller
gode män för tillsyn å förmynderskap
:

uppgift angående sammanlagda
beloppet af hvarje omyndigs inkomst
af kapital för nästföregående
år, för så vidt den uppgått till minst
500 kronor;

d) af agent för utländskt försäkringsbolag
:

uppgift angående antalet försäkringar
och premiebeloppet för
nästföregående år inom agenturens
område, äfvensom beloppet af utbetalda
återförsäkringspremier;

(Utskottets förslag.)

jämte, då med tjänstebefattning följt
fri kost, boställe, bostad eller löningsjord
eller inkomst af sportler,
expeditionslösen, bötes- eller beslagsandelar
eller andra obestämda
eller extra inkomster, sådant bör i
uppgiften särskildt antecknas;

c) af förmyndarekammare eller
gode män för tillsyn å förmynderskap
:

uppgift angående sammanlagda
beloppet af hvarje omyndigs inkomst
af kapital under nästföregående
år, för så vidt den uppgått
till minst 500 kronor;

ä) af agent för utländskt försäkringsbolag
:

uppgift angående antalet försäkringar
och premiebeloppet under
nästföregående år inom agenturens
område, äfvensom beloppet af utbetalda
återförsäkringspremier;

e) af styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts
oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt eller står under
offentlig kontroll, samt af annat bolag eller rederi, så ock af enhvar
annan, som under nästföregående år varit taxerad för inkomst af rörelse
eller yrke till belopp af minst 5,000 kronor:

enahanda uppgift, hvarom i i) stadgas, angående lön- och arfvodestagares
samt öfriga arbetares löneförmåner.

I uppgift, hvarom i 2:o) l) och e) stadgas, må icke något slag af
de vederbörande tillkommande aflöningsförmåner uteslutas, äfven om
enligt denna förordning afdrag för någon del däraf må vara vid taxeringen
medgifvet, dock att pension eller gratifikation å belopp, understigande
200 kronor, må från sådan uppgift uteslutas, då för den, som
åtnjutit dylik pension eller gratifikation, annan inkomst ej uppgifves.

56 §.

1 mom. Ordförande i och ledamot af taxeringsnämnd och pröfningsnämnd
skall vid fullgörandet af sitt uppdrag ställa sig till ovill -

2J

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

(Kungl. Maj ds förslag:) (Utskottets förslag.)

korlig efterrättelse de föreskrifter, denna förordning oeli den till ledning
för taxeringsmyndigheterna utfärdade instruktionen innehålla, samt,
efter. sorgfällig granskning och samvetsgrann pröfning af meddelade
uppgifter och för öfrigt upplysta eller kända förhållanden, efter bästa
förstånd samt pa heder och samvete bestämma och fastställa taxeringen,
så att densamma varder i möjligaste måtto jämlik och rättvis.

2 mom. Ordförande i och ledamot af taxeringsnämnd och pröfningsnämnd
samt kronans ombud hos pröfniugsnämnd äfvensom beskattningsnämnd
biträdande tjänsteman får icke, utom vid vederbörande
nämnds sammanträde, yppa innehållet af skattskyldigs meddelade uppgift
eller upplysning; och må de under öfverläggningarna inom nämnderna
lämnade upplysningar och yttrade åsikter rörande enskildas ekonomiska
ställning icke på något sätt utspridas. Den häremot bryter vare, därest
han på grund af tjänstebefattning erhållit kännedom om det yppade
förhållandet, underkastad ansvar såsom för tjänstefel och straffes eljest
med böter från och med tjugufem till och med femhundra kronor.''

Har genom sådant yppande af hvad hemligt hållas bort skada uppkommit,
vare den felande därjämte skyldig skadan till fullo godtgöra.

3 mom. Ordförande i och ledamot af taxeringsnämnd och pröfningsnämnd
skall afträda såväl då fråga förekommer om hans egen, hans
hustrus, föräldrars, barns eller syskons taxering som ock då fråga är
om taxering af bolag eller förening, hvars styrelse han tillhör, eller af
skattskyldig, af hvilken han uppbär aflöning.

4 mom. Ofvanstående 1, 2 och 3 mom. skola vid hvarje taxeringsnämnds
och pröfningsnämnds första sammanträden uppläsas.

57 §.

1 mom. Till ersättning åt ordförandena i taxeringsnämnderna,
till arfvoden för protokollsföringen och andra anteckningar under pröfningsniimndens
sammankomster, till kostnad för tryckning eller utskrift
af förteckningar öfver de till pröfningsnämnden inkomna besvärsskrift^-äfvensom till vedergällning för det i samband med taxeringsförrättningarna
för öfrigt lämnade biträde af städernas tjänstemän eller andra
personer, som icke äga att vid samma förrättningar beräkna rese- och
traktamentsersättning, må hvarje pröfningsnämnd, med undantag af
Stockholms stads, för hvilken nedanstående särskilda stadgande gäller,
använda och fördela högst ett belopp, motsvarande tre procent af de
första 50,000 kronor, hvartill länets hela bevillningssumma efter denna

22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

förordning för året uppgår, två procent af därpå följande 100,000 kronor,
eu och en half procent af därefter följande 100,000 kronor och eu
procent af allt livad bevillningssumman öfverstiger 250,000 kronor; dock
får, om än denna bevillningssumma sedermera skulle visa sig öfverstiga
dess af pröfningsnämnden beräknade belopp, hvarken någon ytterligare
kostnadsersättning eller vedergällning än den då beviljade för samma
år utdelas eller ett sådant öfverskott tagas i beräkning vid bestämmande
af enahanda ersättning och vedergällning under ett följande år; börande
vid de särskilda ersättningarnas bestämmande afseende fästas på för
uppdragets utförande erforderlig skicklighet, tid och arbete. Landsstatstjänsteman,
som i och för tjänsten är skyldig att närvara vid taxeringsförrättning,
äger icke att därför åtnjuta arfvode af bevillningen.

2 inom. Angående det för ofvan uppgifna ändamål af pröfningsnämnden
anvisade belopp och dess fördelning bör till Kungl. Majtts
befallningshafvande aflåtas särskild! utdrag af nämndens protokoll, hvarefter
det beviljade beloppet i vanlig ordning utbetalas af länets landtränteri
och med bifogande af sagda protokollsutdrag i kronoräkenskaperna
redovisas.

3 mom. Till bestridande af kostnaderna för blanketter till taxeringslängder,
till ersättning åt ordförandena i taxeringsnämnderna, till
arfvode åt kronans ombud, till arfvode för anteckningar under taxeringsnämndernas
och pröfningsnämndens sammankomster samt för protokollsföringen
hos pröfningsnämnden äfvensom till vedergällning förödet i
samband med taxerings förrättningar na för öfrigt lämnade biträde af
personer, som icke äga att vid samma förrättningar beräkna traktamentsersättning,
må af Stockholms stads pröfningsnämnd användas och
disponeras ett belopp, som svarar emot högst en och eu half procent
af samma stads efter denna förordning utgående hela bevillningssumma
för året; gällande jämväl för bemälda pröfningsnämnd det i 1 mom .''af
denna § gjorda förbehåll för det fall, att bevillningssumman skulle
komma att öfverstiga pröfningsnämndens beräkning. Om det af pröfningsnämnden
sålunda beviljade beloppet och detsammas fördelning
skall underrättelse genom utdrag af nämndens protokoll ineddelas statskontoret,
hvarifrån beloppet utbetalas.

4 inom. Ersättning med 50 öre arket för de alskrifter åt taxerings1
ängd erna, som det enligt 39 § 4 inom. och 50 § o mom. åligger häradsskrifvaren
att till kommunalstämmas ordförande afkunna, samt den i
51 § bestämda rese- och traktamentskostnadsersättning enligt därå ingifna,
vederbörligen granskade räkningar äfvensom godtgörelse till den,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

23

(Kungl. Mnj:ts förslug.) (Utskottets förslug.)

hvilken, i anledning af landskamrerare jämlikt 47 § beviljad ledighet
från vissa tjenstegöromål, förordnas att samma göromål förrätta, motsvarande
landskamrerares tjänstgöringspenningar, böra, utan sammanblandning
med de i föregående tre moment omförmälda taxeringskostnader
och arfvoden med flera utgifter, utbetalas för länen af vederbörande
landtränteri och för hufvudstaden af statskontoret.

5 mom. Statskontoret åligger att till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i länen efter rekvisition utlämna erforderligt antal exemplar
af denna förordning äfvensom blanketter till taxeringslängder, jämte
sammandrag, samt till pröfningsnämndernas längder, för att genom
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes försorg vederbörande tillställas. För
Stockholms stad ombesörjer öfverståthållareämbetet tryckning och tillhandahållande
af blanketter till taxeringslängder.

60 §.

1 mom. Inom kammarrättens revisionsafdelning må vid granskning
af kronoräkenskaperna anmärkning visserligen framställas beträffande
den af vederbörande tjänsteman för skattskyldig uträknade bevillning
äfvensom till rättelse däraf, att oriktig person upptagits såsom skattskyldig
för fäst egendom, men däremot icke i afseende å verkställd
taxering i annan män än för så vidt den afser skattskyldig medgifven
lindring i bevillningen; ägande kammarrätten i anledning af sålunda
framställd anmärkning föreskrifva erforderlig rättelse.

2 mom. Om kammarrätten vid pröfning af anförda besvär i
taxeringsmål finner, att taxering verkställts å orätt ort eller underlåtits
eller ej skett till riktigt belopp å rätt ort, äger kammarrätten, efter
vederbörandes hörande, vidtaga erforderliga rättelser i taxeringen å ort,
som vederbör; dock att skattskyldigs hela taxering i sådant fall icke
må höjas utöfver hvad taxeringsmyndigheterna bestämt, därest besvären
icke- innefatta yrkande om sådan höjning. Jämväl må, om någon af
kammarrätten befrias från bevillning på den grund, att annan person
bort uppföras till utgörande af densamma, kammarrätten öfverflytta
taxeringen å denne. Åro makar hvar för sig taxerade, äger kammarrätten,
där ändring göres i den enes taxering, äfven att i den andres
taxering vidtaga af ändringen påkallad rättelse i fråga om frihet från
eller lindring i bevillningen.

24 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

Instruktionen för taxeringsmyndigheterna.

10 §.

Vid tillämpning af 11 § 1 mom.
i bevillningsförordningen, angående
befrielse från eller lindring i bevillning
för inkomst af kapital eller
arbete, skall den skattskyldiges
eller, i fråga om äkta makar, deras
behållna afkomst nästföregående år
såväl af vederbörande då tillhörig
fast egendom som ock af sådan
särskildt beskattad rörelse, som
drifvits i bolag eller idkats å annan
ort än den, där den skattskyldige
är mantals skri fven, tagas i beräkning
vid bestämmandet af de sammanräknade
årsinkomsterna, hvarvid
i fråga om fast egendom iaktta^es,
att inkomst af jordbruksfastighet
beräknas till G procent
och inkomst af annan fastighet till
5 procent af taxeringsvärdet. Om
sålunda skattskyldig finnes i sin
mantalsskrifningsort hafva liaft t. ex.
450 kronors inkomst af kapital eller
arbete samt tillika ägt stadsfastighet,
taxerad till 2,000 kronor och
hvilken alltså bör upptagas till 100
kronors afkomst, så att hans sammanräknade
årsinkomst uppgått till
550 kronor, får enligt föreskriften
i andra stycket af det ifrågavarande
momentet, jämfördt med hvad ofvan
sagts, sådan skattskyldig tillgodonjuta
bevillningsfrihet för ett be -

10 §.

Vid tillämpning af 11 § 1 mom.
i bevillningsförordningen, angående
befrielse från eller lindring i bevillning
för inkomst af kapital eller
arbete, skall den skattskyldiges
eller, i fråga om äkta makar, deras
behållna afkomst nästföregående år
såväl af vederbörande då tillhörig
fast egendom som ock af sådan
särskildt beskattad rörelse, som
drifvits i bolag eller idkats å annan
ort än den, där den skattskyldige
är mantalsskrifven, tagas i beräkning
vid bestämmandet af de sammanräknade
årsinkomsterna, hvarvid
i fråga om fast egendom iakttages,
att inkomst af jordbruksfastighet
beräknas till 6 procent
och inkomst af annan fastighet till
5 procent af taxeringsvärdet. Om
sålunda skattskyldig finnes i sin
mantalsskrifningsort hafva haft t. ex.
450 kronors inkomst af kapital eller
arbete samt tillika ägt stadsfastighet,
taxerad till 2,000 kronor och
hvilken alltså bör upptagas till 100
kronors afkomst, så att hans sammanräknade
årsinkomst uppgått till
550 kronor, får enligt föreskriften
i andra stycket af det ifrågavarande
momentet, jämfördt med hvad ofvan
sagts, sådan skattskyldig tillgodonjuta
bevillningsfrihet för ett be -

Bevillningsutskottets Betänkande N:0 22.

(ICungl. Maj.ts förslag.)
lopp af 450 kronor och kommer
således i det förutsatta fallet icke
att erlägga någon bevillning för
inkomst, hvaremot den skattskyldige,
som jämte 450 kronors inkomst
af kapital tillika åtnjutit exempelvis

2,000 kronors inkomst af aktier,
skall erlägga full bevillning för de
450 kronorna. Ilnr gift man haft
1,100 kronors inkomst af kapital
eller arbete och därjämte ägt jordbruksfastighet
till ett taxeringsvärde
af 5,000 kronor med 300 kronors
däraf beräknad afkomst, samt har
hans hustru tillika haft 400 kronors
inkomst af aktier, däröfver hon enligt
lag ägt att ensam råda, i följd
hvaraf makarna i sammanräknade
årsinkomster åtnjutit tillhopa 1,800
kronor, kommer bevillning att. utan
medgifvande af något afdrag, mannen
påföras för hans först berörda
inkomst af 1,100 kronor. Härmännen
haft 1,500 kronois in! Olust af
kapital eller arbete och hustrun 400
kronors inkomst af tjänst, så att
deras sammanlagda inkomst utgjort
1,900 kronor, skall hvardera taxeras
för hela sin inkomst och därför
erlägga bevillning utan afdrag.

25

(Utskottets förslag.)

lopp af 450 kronor och kommer
således i det förutsatta fallet icke
att erlägga någon bevillning för
inkomst, hvaremot den skattskyldige,
som jämte 450 kronors inkomst
af kapital tillika åtnjutit exempelvis

2,000 kronors inkomst af aktier,
skall erlägga full bevillning för 4e
450 kronorna. Hav den skattskyldige
haft 1,100 kronors inkomst af
kapital eller arbete, 400 kronors inkomst
af aktier samt därjämte ägt
jordbruksfastighet till ett taxeringsvärde
af 5,000 kronor med 300 kronors
däraf beräknad afkomst och
således i sammanräknade årsinkomster
åtnjutit tillhopa 1,800 kronor, kommer
bevillning att, utan medgifvande af
något afdrag, honom påföras för
hans först berörda inkomst af 1,100
kronor. Har gift man haft 1,500
kronors inkomst af kapital eller arbete
och hustrun 400 kronors inkomst af
tjänst, så att deras sammanlagda inkomst
utgjort 1,900 kronor, skall,
under förutsättning att hustrun begärt
att varda särskildt taxerad, hvardera
maken taxeras för hela sin inkomst
och därför erlägga bevillning utan
afdrag.

Bih. till Éiksd. Prof. 1908. 5 Samt. 1 Af dr 21 Höft. 4

26

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets föi''slag.)

Förordningen om inkomstskatt.

5 §. 5 §.

1 mom. Skattskyldig taxeras för
den inkomst, han åtnjutit under det
nästföregående året.

År skattskyldig gift, skall i lians
taxering inbegripas jämväl hustruns
inkomst, dock under iakttagande att
hustru, som haft inkomst, däröfver
hon enligt lag ägt att ensam råda, må
för dylik inkomst särskildt taxeras,
såvidt hon inom tid, som i 29 §
stadgas, af gifven sådan uppgift till
ledning vid egen taxering, som i
21 § omförmäles.

2 mom. Vid taxeringen iakttaga, att skattskyldigs sammanräknade
inkomst utföres i fulla hundratal kronor, så att Överskjutande belopp,
som icke uppgår till fullt hundratal, bortfaller.

8 §•

1 mom. Från skattskyldigs inkomst må afdrag vidare ske för
skuldränta, som det ålegat skattskyldig att för nästföregående år gälda.

Svensk medborgare, som icke är i riket mantalsskrifven, äfvensom
utlänning äge dock åtnjuta afdrag endast för ränta å sådan gäld, som
ådragits för förvärfvandet af inkomst, för hvilken inkomstskatt skall
här i riket erläggas.

2 mom. Vid taxeringen för inkomstskatt må skattskyldig njuta
afdrag för sådan förlust å rörelse eller yrke, som ej är att hänföra till
kapitalförlust.

Utvisar vid beräkning enligt 7 § b) och c) af skattskyldigs inkomst
viss inkomstkälla förlust, må dylik förlust afdragas från den skattskyldiges
öfriga inkomst; dock må sådant afdrag ej åtnjutas af svensk
medborgare, som icke är i riket mantalsskrifven, ej heller af utlänning.

3 mom. Skulle i fall, där hustru 3 mom. Skulle i fall, där hustru
enligt 5 § 1 mom. är särskildt enligt 5 § 1 mom. särskildt taxeras,
skattskyldig, den ena makens in- den ena makens inkomst icke förslå
komst icke förslå till täckande af till täckande af skuldränta eller

1 mom. Skattskyldig taxeras för
den inkomst, han åtnjutit under det
nästföregående året.

Gift man taxeras för all makarnas
inkomst, i den mån inkomsten
icke varit af beskaffenhet att hustrun
enligt lag ägt att ensam däröfver
råda. För inkomst af dylik beskaffenhet
taxeras hustrun.

•27

Bevillningsutskottets

(Kungl. Maj.ts förslag.)
skuldränta eller förlust, hvarför
denne på grund af bestämmelserna
här ofvan äger åtnjuta afdrag, må
samma skuldränta och förlust, i den
mån afdrag därför sålunda ej kunnat
ske, afräknas från den andra makens
behållna inkomst.

Betänkande N:o 22.

(Utskottets förslag.)

förlust, hvarför denne på grund af
bestämmelserna här ofvan äger åtnjuta
afdrag, må samma skuldränta
och förlust, i den mån afdrag därför
sålunda ej kunnat ske, afräknas
från den andra makens behållna
inkomst.

10 §.

Skyldighet att erlägga inkomstskatt äger icke rum, när den skattskyldiges
eller, i fråga om äkta makar, deras sammanräknade inkomst
understigit 1,000 kronor.

Har denna inkomst uppgått till 1,000 kronor, men icke till 2,000
kronor, äro 800 kronor, har den uppgått till 2,000 kronor, men icke
till 3,000 kronor, äro 600 kronor, och har den uppgått till 3,000 kronor,
men icke till 4,000 kronor, äro 400 kronor fria från skatt.

Har i fall, hvarom nu är sagdt, skattskyldig eller, i fråga om äkta
makar, dessa samfälldt haft inkomst af fast egendom, uppgående enligt
de i 2 § stadgade beräkningsgrunder till 600 kronor eller därutöfver,
och har den sammanräknade inkomsten utgjort minst nämnda belopp,
skall skatt likväl erläggas för hela den beräknade inkomsten af fast
egendom, dock icke för mera än beloppet af den sammanräknade inkomsten.

Har inkomsten uppgått till 4,000 kronor, men icke öfverstigit

6,000 kronor, erlägges skatt efter inkomstens hela belopp.

Om inkomsten öfverstigit 6,000 kronor, skola för bestämmande
af det belopp, efter hvilket skatt beräknas, 6,000 kronor af inkomsten
upptagas till oförändradt belopp, hvaremot

den del af inkomsten, som öfverstigit

» » » » » »

» » »

» » »

» » >

3> » » »

»

»

» »

» »

»

»

» »

» »

6,000 kr. men icke 10,000 kr., ökas med

10.000 » » » 15,000 » » »

15.000 » » » 20,000 » » »

20.000 » » » 30,000 » » »

30.000 » * » 50,000 » > »

50.000 » » » 80,000 » » »

80.000 » , ökas med

50 %,
100 JK,
150 JK,
200 JK,
250 JK,
300 JK,
400 JK,

dock att det belopp, hvarefter skatten skall utgå, icke må i något
fäll beräknas högre än fyra gånger hela det uppskattade inkomstbeloppet,
. allt på sätt den vid denna förordning fogade tabellen närmare
utvisar.

28

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

För inkomst, som afliden person i lifstiden åtnjutit, må taxeringsmyndighet
kunna medgifva befrielse från inkomstskatt, därest behållningen
i boet ej öfverstigit 5,000 kronor samt den aflidne efterlämnat
änka, oförsörjda barn eller andra stärbhusdelägare, som varit beroende
af honom för sin försörjning.

Hvad i denna § är stadgadt om frihet från skatt gäller allenast
svensk medborgare, som är i riket mantalsskrifven, och oskiftadt stärbhus
efter sådan svensk medborgare.

Vid bestämmande enligt denna § af det belopp, efter hvilket
skatt beräknas, iakttages, att detsamma utföres i fulla hundratal kronor,
så att Överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal, bortfaller.

Hafva enligt 5 § 1 mom. makar blifvit särskildt taxerade, skall
inkomstskatt, beräknad efter den samfällda inkomsten, påföras makarna
efter förhållandet emellan denna inkomst och hvarderas taxerade inkomst.

För inkomstskatt, som påföres för inkomst, hvilken afliden person
i lifstiden åtnjutit, svare stärbhuset icke med mera än tillgångarna i
boet. År boet skiftadt, svare bodelägare icke för mera än hvad af
inkomstskatten å hans lott belöper och i intet fall med mera än hans
lott i boet utgör.

11 §

Inkomstskatt utgår med en krona för hvarje hundratal kronor af
det belopp, efter hvilket enligt 10 § skatt beräknas.

20 §.

1 mom. Skyldige att utan särskild
anmaning på heder och samvete
årligen afgifva uppgifter till
ledning vid taxeringen äro:

a) verk eller bolag, som är med
Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller
blifvit såsom aktiebolag registreradt
eller står under offentlig kontroll,
samt

b) annan skattskyldig, som nästföregående
år varit taxerad till

29

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

inkomtskatt för minst 1,000 kronors
inkomst eller samma år åtnjutit
inkomst till enahanda belopp af
beskaffenhet att den bör till inkomstskatt
taxeras; skolande gift mans
uppgiftsskyldighet räknas efter makarnas
sammanlagda taxerade eller åtnjutna
inkomster.

2 mom. En hvar annan vare
efter anmaning, som i denna förordning
sägs, skyldig lämna dylik
uppgift.

21 §.

Uppgift, som i 20 § omförmäles,
skall, i enlighet med fastställdt
formulär, skriftligen afgifvas och
utvisa:

dels den fasta egendom, för
hvilken uppgiftspliktig är skyldig
erlägga fastighetsbevillning, egendomens
beskaffenhet af jordbruksfastighet
eller annan fastighet eller
frälseränta, samt, därest egendomen
varit under nästföregående år åsatt
taxeringsvärde, nämnda värde,

dels beloppet af hans inkomst
nästföregående år af kapital och
arbete,

dels ock de‘afdrag för skuldränta
och förlust nästföregående år,
som han yrkar att få tillgodonjuta
vid taxeringen, äfvensom, då inländskt
aktiebolag eller enskildt
bankbolag yrkar afdrag, hvarom i
9 § förmäles, beloppet af inbetaldt
aktie- eller lottkapital och den för
nästföregående år bestämda utdelningen
därå.

30

Bevillningsutskottets Betänkande N:a 22.

(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

I fall, där hustru afgifvit särskild
uppgift om de inkomster, däröfver
hon enligt lag ägt att ensam råda,
skola dessa inkomster icke upptagas
i mannens uppgift. Eljest skall uppgift
af gift man inbegripa makarnas
alla inkomster.

Uppgift enligt 20 § 2 mom., som
infordrats af ordförande i taxeringsnämnd,
må skattskyldig dock äga
att muntligen hos nämnden meddela.

Vid uppgift för verk eller bolag,
som i 20 § 1 mom. a) sägs, skall
fogas bestyrkt afskrift af in- och
utgående balansräkning samt vinstock
förlustkonto för senaste räkenskapsår,
hvarmed, då räkenskapsår
icke sammanfaller med kalenderår,
förstås det räkenskapsår, som gått
till ända närmast före den 1 mars
det år, taxeringen sker. Bestyrkt
afskrift eller tryckt exemplar af
verkets eller bolagets revisionsberättelse
för samma räkenskapsår
bör ock till ledning för taxeringen,
så fort ske kan, aflämnas.

Uppgift för utländsk försäkringsanstalt
skall innehålla, förutom hvad
ofvan föreskrifvits om fast egendom,
antalet försäkringar och premie»
beloppet för nästföregående år inom

riket äfvensom beloppet af under
samma tid utbetalade återförsäkringspremier.

40 §.

1 mom. Ordförande i och ledamot af taxeringsnämnd och pröfningsnämnd
skall vid fullgörandet af sitt uppdrag enligt denna för -

31

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

(Kmgl. Maj.is förslag.) (Utskottets förslag.)

ordning ställa sig till ovillkorlig efterrättelse de föreskrifter, samma
förordning innehåller eller meddelar, samt, efter sorgfällig granskning
och samvetsgrann pröfning af meddelade uppgifter och för öfrigt upplysta
eller kända förhållanden, efier bästa förstånd samt på heder och
samvete bestämma och fastställa taxeringen.

2 mom. Om ansvar och ersättningsskyldighet för ordförande i
och ledamot af taxeringsnämnd och pröfningsnämnd samt kronans ombud
hos pröfningsnämnd och biträdande tjänsteman, som utom vid
vederbörande nämnds sammanträde yppar ''innehållet af skattskyldigs
meddelade upjjgift eller upplysning eller som utsprider de under öfverlaggnmgarna
inom nämnderna lämnade upplysningar och yttrade åsikter
rörande enskildas ekonomiska ställning, är stadgadt i bevillningsförord 3

mom. Ordförande i och ledamot af taxeringsnämnd och pröfningsnämnd
skall afträda såväl då fråga förekommer om hans egen, hans
hustrus, föräldrars, barns eller syskons taxering, som ock då fråga är
om taxering af bolag eller förening, hvars styrelse han tillhör, eller af
skattskyldig, af hvilken han uppbär aflöning.

41 §.

1 mom För beredande af ersättning för det vid taxering enligt
denna förordning vållade särskilda besvär för ordförandena i taxeringsnämnderna,
för protokollsföringen och andra anteckningar under pröfningsnamndens
sammankomster äfvensom för det i samband med taxeringslorrattnmgarna
för öfrigt lamnade biträde af städernas tjänstemän eller
andra personer, som icke äga att vid samma förrättningar beräkna reseoch
traktamentsersättning, må hvarje läns pröfningsnämnd använda och
fördela högst ett belopp, motsvarande tre procent af de första 50,000
kronor, hvartill länets hela inkomstskattesumma för året uppgår två
procent afdarpå följande 100,000 kronor, en och en half procent af
därefter följande 100,000 kronor och en procent af allt hvad inkomstskattesumman
öfverstiger 250,000 kronor, samt Stockholms stads pröfningsnämnd
högst ett belopp, motsvarande tre fjärdedels procent af de
orsta 100,000 kronor, hvartill stadens hela inkomstskattesumma för året
uppgår, en half procent af därpå följande 50,000 kronor och eu fjärdedels
procent af allt hvad inkomstskattesumman öfverstiger 150 000
kronor; dock får, om än denna inkomstskattesumma sedermera skulle
visa sig öfverstiga dess af pröfningsnämnden beräknade belopp, hvarken

32

Bevillningsutskottets Betänkande N:ö 22.

(Kungl. Maj ds fät-slag.) (Utskottets förslag.)

någon ytterligare kostnadsersättning eller vedergällning än den då beviliade
för samma år utdelas eller ett sadant öfverskott tagas i beräkning
vid bestämmande af enahanda ersättning och vedergällning under ett
följande år. Kronans ombud hos pröfningsnämud äger icke på grund
af denna paragraf åtnjuta ersättning.

2 mom. Angående det för ofvan uppgift» ändamål åt protmngsnämnden
anvisade belopp och dess fördelning bör i länen till Kungl.
Maj:ts befallningshafvande aflåtas särskilt utdrag af nämndens protokoll
hvarefter det beviljade beloppet i vanlig ordning utbetalas af länets
landtränteri och med bifogande af sagda protokollsutdrag i kronoräken -

skaperna redovisas. , , ,

För Stockholms stad skall dylik underrättelse meddelas statskontoret,

hvarifrån ersättningen utbetalas.

43 §.

1 mom. Inom kammarrättens revisionsafdelning må vid gransk ning

af kronoräkenskaperna anmärkning visserligen framställas beträffande
den för skattskyldig beräknade skatt för inkomst, men däremot
icke i afseende å verkställd taxering i annan mån, än för så vidt den
afser frihet från skatt eller nedsättning i belopp, hvarefter enligt 10 §
skatt beräknas; ägande kammarrätten i anledning af sålunda framställd
anmärkning föreskrifva erforderlig rättelse.. .. .

2 mom. Om kammarrätten vid pröfning af anförda besvär i taxeringsmål
finner, att taxering verkställts å orätt ort eller underlåtits eller
ei skett till riktigt belopp å rätt ort, äger kammarrätten, efter vederbörandes
hörande, vidtaga erforderliga rättelser i taxeringen å ort, som
vederbör; dock att skattskyldigs hela taxering i sådant fall icke ma
hö i as utöfver hvad taxeringsmyndigheterna bestämt, därest besvären
icke innefatta yrkande om sådan höjning. Jämväl må, om någon af
kammarrätten befrias från skatt på den grund, att annan person bort
uppföras till utgörande af densamma, kammarrätten öfverflytta taxeringen
å denne. Åro makar hvar för sig taxerade, äger kammarratten,
där ändring gores i den enas taxering, äfven vidtaga dåra! pakallad
rättelse med afseende på den andres skyldighet att erlägga inkomstskatt.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 22.

33

Reservationer:

i fråga om bestämmelserna rörande gift kvinnas taxering:
af herrar Cavalli, friherre Trolle, Wester och Håkanson.

Dessutom hafva herrar A. Hammarström och Håkanson begärt få
antecknadt, att de icke deltagit i den slutliga behandlingen — den förstnämnde
af de i detta betänkande omförmälda frågor och den sistnämnde
af 14 § bevillningsförordningen.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 5 Sand.

1 Afd, 21 Häft.