Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

1

N:o 21.

Ant till Riksd. kansli den 24 april 1908, kl. 12 midd.

Betänkande, i anledning af Kungl. Majds ‘proposition med förslag
till förordning angående restitution af erlagd sockerskatt
eller befrielse från sådan skatt för socker, som användts
vid tillverkning af exportvaror.

I en till Riksdagen aflåten proposition n:o 125, som remitterats
till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen
bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden
för den 27 nästlidne mars, föreslagit Riksdagen att antaga här nedan
intagna

Förslag

till

Förordning

angående restitution af erlagd sockerskatt eller befrielse från sådan skatt
för socker, som användts vid tillverkning af exportvaror.

§ I Vid

utförsel sjöledes från stapelstad eller med järnväg till Norge
af i Sverige framställda tillverkningar, innehållande socker, kan under
nedanstående villkor den för sockret erlagda skatt återbetalas eller,
Bih. till Riksd• Prot. 1908■ 5 Sami. 1 Afd. 20 Iläft. (N:o 21.) 1

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

därest tillverkningen skett vid sockerfabrik, befrielse från erläggande
af skatt medgifvas.

Restitution medgifves endast åt tillverkaren ocli utgår för den
kvantitet af det använda sockret, som ingår i exportvaran, såvida icke
tillverkningen ägt rum under offentlig kontroll, i hvilket fall restitution
må beviljas eller befrielse från erläggande af sockerskatt medgifvas för
den kvantitet socker, som i och för tillverkningen bevisligen blifvit använd.

§ 2-

1. Skall till framställning af exportvara användas till fritt bruk
utlämnadt socker, och ingå i densamma icke några utländska råmaterialier,
för hvilka restitution af erlagd tull ifrågasättes, skall tillverkaren hos
kontroll- och justeringsstyrelsen göra skriftlig anmälan härom med
uppgift om bearbetningens art samt exportvarans beskaffenhet; hvarefter
styrelsen, såvidt densamma finner tillförlitlig kontroll kunna astadkommas,
äger medgifva tillverkaren rätt att återfå den erlagda sockerskatten,
under iakttagande af följande villkor:

att exportvaran skall innehålla minst 10 procent socker,
att minst 100 kilogram eller 100 liter af exportvaran skola till
utförsel angifvas och med samma lägenhet ur riket utföras,

att varan angifves till utförsel vid vederbörlig tullkammare, och
att utförseln verificeras på sätt för utförsel af nederlagsgods är eller
varder föreskrifvet,

att vid utförseln angifningsinlagan skall vara åtföljd af dels tillverkarens
uppgift om exportvarans myckenhet, dels ock hans under
edlig förpliktelse afgifna och af två trovärdiga män till riktigheten
bestyrkta försäkran, att varan blifvit af honom inom landet tillverkad;
skolande denna försäkran dessutom innehålla, därest varan tillverkats
under offentlig kontroll, uppgift å den mängd socker, som i och för
tillverkningen användts, samt, i annat fall, att i varan icke ingår melass,
sirap, honung, stärkelsesocker eller maltsocker, och att varan innehåller
en viss uppgifven mängd socker, för hvilken sockerskatt blifvit
erlagd,

att dessa uppgifter, såvidt möjligt är, kontrolleras af därtill utaf
kontroll- och justeringsstyrelsen särskildt förordnad person, som skall
attestera exportvarans beskaffenhet och myckenhet samt den kvantitet
socker, för hvilken restitution bör utgå, plombera eller försegla de till
utförsel anmälda kollina och förpassa dem till den tullkammare, från
hvilken utförseln skall äga rum,

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

att tillverkaren ställer sig till efterrättelse de ytterligare föreskrifter,
Indika kontroll- och justeringsstyrelsen meddelar till förekommande
af missbruk, samt godtgör alla de i och för restitutionsförmånens
åtnjutande uppkommande kostnader.

att ansökning om restitution skall göras i landsorten hos Kung],
Maj:ts befallningshafvande, men i Stockholm hos statskontoret, Indika
myndigheter äga ansökningen pröfva och afgöra samt det till utgående
godkända beloppet af det å sjunde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag
till restitutioner utbetala.

att sådan ansökning skall åtföljas af:

a) bevis om varans utförsel, utfärdadt af vederbörande tullkammare
och grundadt på där förd utgående tulljournal, hvilket bevis bör upptaga
de utförda kollinas antal, nummer och märken, lägenheten, med
hvilken utförseln ägt rum, tiden, då sådan skett, samt det journalsnummer,
hvarunder varan upptagits; hvarjämte beviset skall innehålla,
att varan, med af kontrollanten åsatt orubbad plombering eller försegling,
blifvit under iakttagande af behöriga tullkontroller ur riket
utförd, och att utförseln blifvit på föreskrifvet sätt verificerad,

b) afskrifter såväl af tillverkarens här ofvan omförmälda försäkran
som af den eller de attester, kontrollanten afgifvit öfver varans beskaffenhet,
myckenhet och den kvantitet socker, för hvilken restitution må
utgå, hvilka afskrifter skola vara af tullkammaren bestyrkta.

2. Skola till framställning af exportvara användas, förutom till
fritt bruk utlämnadt socker, jämväl utländska råmaterialier, för hvilka
restitution af erlagd tull ifrågasättes, skall ansökning om rätt för tillverkaren
att återfå erlagd sockerskatt göras hos generaltullstyrelsen,
som, efter inhämtande af yttrande från kontroll- och justeringsstyrelsen.
äger medgifva tillverkaren dylik förmån under iakttagande i tillämpliga
delar af bestämmelserna i föregående mom., och har generaltullstyrelsen
tillika att meddela de närmare föreskrifter, som till förekommande af
missbruk kunna anses erforderliga; skolande härvid kontrollen öfver
tillverkarens uppgifter utöfvas af tullförvaltningen. Ansökning om
restitution af sockerskatten skall i sammanhang med ansökning om
återbekommande af tullafgifterna ingifvas till generaltullstyrelsen, som
äger att efter granskning af ansökningshandlingarna restituera jämväl
den erlagda sockerskatten.

3. Skall till framställning af exportvara användas utländskt socker,
för hvilket restitution jämväl af erlagd tull ifrågasättes, må den för
det använda sockret erlagda skatt af generaltullstyrelsen restitueras
under iakttagande af de villkor, som i och för återbekommande af vid

4

Bevillningsutskottets Betänkande N;o 21.

införseln erlagd tullafgift finnas omförmälda i § 9 mom. 5 af tulltaxeunderrättelserna.

§ 3-

Vill innehafvare af sockerfabrik inom fabriken framställa för export
afsedda sockertillverkningar, och ingå i exportvaran ej några utländska
materialier, för hvilka restitution af erlagd tull ifrågasättes, må han,
därest tillverkningen äger rum under tillsyn af vid fabriken anställd
kontrollpersonal, åtnjuta befrielse från erläggande af sockerskatt för det
använda sockret, sedan genom bevis från tullkammare styrkts, att
exportvarorna blifvit under vederbörliga tullkontroller ur riket utförda;
skolande härvid i öfrigt i tillämpliga delar iakttagas hvad här ofvan
i § 2 mom. 1 finnes omförmäldt.

§ 4.

I de fall, då generaltullstyrelsen har att restituera erlagd sockerskatt,
må styrelsen, om så erfordras, af tullmedlen utbetala restitutionsbeloppet,
hvilket sedermera skall af influten sockerskatt tullverket godtgöras.

Kan tillverkare af för export afsedda sockerfabrikat i de fall, då
tillverkningen icke ägt rum under offentlig kontroll, ej med full noggrannhet
uppgifva myckenheten af i dem ingående socker, må det anses
till fyllest, att han uppgifver den minsta kvantitet, om hvilken han med
visshet vet, att den ingår i exportvaran, och äge han att, såvidt vid
kontrolleringen intet häremot finnes att anmärka, för nämnda kvantitet
erhålla restitution.

§

För så vidt tillverkningen af för export afsedda fabrikat, innehållande
socker, ej äger rum under offentlig kontroll, bör prof å dessa
fabrikat af kontrollanten eller tullförvaltningen i tillverkarens eller hans
ombuds närvaro tagas i och för kemisk undersökning af exportvarornas
sockerhalt, dock att, därest tillverkaren skriftligen förbundit sig att
under en bestämd benämning alltid utföra likartade varor af samma
sockerhalt och i öfverensstämmelse med aflämnade prof, det må bero
på kontrollantens eller tullförvaltningens pröfning, om och när undersökning
af exportvarornas sockerhalt skall äga^rum,

Bevillningsutskottets Betänkande. Ko 21. 5

Den kemiska undersökningen skall verkställas vid kemisk station
eller af handelskemist, såvida ej generaltullstyrelsen eller kontroll- och
justeringsstyrelsen i särskildt fall därtill förordnat annan person.

§ 7.

Vid undersökning af sockertillverkningar, innehållande frukt eller
fruktsaft, skall, med afseende å den naturliga sockerhalten i de använda
frukterna, den kvantitet socker, för hvilken restitution må utgå, beräknas
utgöra 90 procent af den genom undersökningen utrönta sockermängden.

§ 8.

Erfordras kemisk undersökning i och för kontrollering af den
uppgifna sockerhalten i en exportvara, och vill tillvei’karen före undersökningens
afslutande utföra varan, äge han, sedan prof å varan af
kontrollanten eller tullförvaltningen tagits, därtill rätt; skolande i så
fall kontrollanten härom göra anteckning i den af honom afgifna attesten
och sedermera, efter det undersökningen blifvit verställd, till den tullkammare,
från hvilken utförseln ägt rum, afsända eller öfverlämna en
på grund af undersökningen utfärdad attest öfver den i exportvaran
ingående sockerkvantitet, för hvilken restitution må utgå.

§ 9.

Befinnes efter kemisk undersökning den därvid utrönta sockermängden
icke understiga den af tillverkaren uppgifha, må restitution
för den sistnämnda beviljas, men i annat fall skall restitution utgå
endast för den på grund af undersökningen utrönta kvantiteten.

§ io.

De närmare föreskrifter, som kunna anses erforderliga i och för
verkställande af undersökning rörande sockerhalten i olika slags sockertillverkningar,
äge kontroll- och justeringsstyrelsen att i hvarje särskildt
fall meddela.

Denna förordning träder i kraft genast efter utfärdandet.

Departements chefen.

6 Bevillningsutskottets''Betänkande N:o 21.

Enligt ofvan omförmälda statsrådsprotokoll liar chefen för finansdepartementet
vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t anfört
följande:

»I det förslag till förordning om beskattning af socker, som år
1905 af Kungl. Maj:t för Riksdagen framlades och livilket åsyftade
införande af konsumtionsbeskattning i stället för den dittillsvarande
råämnesbeskattningen, funnos jämväl införda vissa bestämmelser rörande
frihet från sockerskatt i vissa fall vid export af socker eller af varor,
för livilkas tillverkning användts socker.

Sålunda stadgades i förslagets 4 §, att från fabrik, som stode under
kontroll, eller från allmänt sockernederlag socker finge, utan erläggande
af sockerskatt, från riket utföras, om utförseln skedde genom
tullkammare under den kontroll och de villkor, som i tullstadgan bestämdes
för utförsel af nederlagsgods.

Denna bestämmelse blef ock af Riksdagen antagen, med tillägg
dock att densamma icke skulle äga tillämpning, så länge den i Bryssel
den 5 mars 1902 afslutade konventionen angående beskattningen af
socker vore för Sverige gällande.

1 samma § i förslaget fanns tillika införd en bestämmelse af
följande lydelse:

»Om och under hvilka villkor frihet från sockerskatt må äga rum
för socker, som användes för tillverkning af andra varor, hvilka ur
riket utföras; därom förordnar Kungl. Maj:t».

I den skrifvelse den 19 maj 1905, däri Riksdagen anmälde sina
beslut med anledning af Kungl. Maj:ts ifrågavarande författningsförslag,
yttrade Riksdagen i fråga om sist omförmälda bestämmelse till en
början, att densamma för det dåvarande endast hade betydelse med
afseende å artikeln punsch, men att det emellertid vore af vikt att så
ordna förhållandena, att till denna ingalunda obetydliga exportartikel
kunde användas svenskt socker. Såsom framdeles möjliga exportartiklar,
hvilka kunde beröras af stadgandet, märktes tillverkningar af våra
skogsbär äfvensom kondenserad mjölk.

Beträffande artikeln punsch — anförde Riksdagen vidare — gällde
jämlikt § 9 mom. 5 tulltaxeunderrättelserna och generaltullstyrelsens med
stöd däraf meddelade resolutioner, att restitution vid utförseln beviljades
för den tull, som erlagts för de till exportvaran använda kvantiteter socker
och arrak, hvilken restitution beräknades och utginge med visst belopp
för liter utförd vara. Med hänsyn därtill och med afseende å hvad
författningsförslaget i öfrigt innehölle i fråga om tidpunkten och ordningen
för sockerskattens erläggande kunde det ifrågasättas, huruvida

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 7

ej det lämpligaste vore, att socker, som användes vid tillverkning af
punsch, afsedd för export, blefve i vanlig ordning beskattadt, med rätt
lör tillverkaren att sedermera vid varans utförsel erhålla restitution
af skatten för sockret likaväl som af den tull, som kunde belöpa på
de vid tillverkningen använda ingredienser. Därest utländskt socker
.invändes vid exportvarans framställning, blefve det inkonseqvent, om,
såsom Kung! Maj:ts förslag syntes afse, befrielse från skatten skulle
äga rum medelst skatteafföring, under det att belöpande tull skulle
erläggas för att efter exporten restitueras. Samma inkonsekvens kommu
äfven i viss mån att göra sig gällande vid användningen af svenskt
socker, då i detta fall tull restitution för arraken skulle ifrågakomma.
Onskligt vore väl, att ett likartadt förfarande med tull och skatt i
livilketdera fallet som helst kunde vinna tillämpning. Därest tullmedlen
icke borde definitivt vidkännas en eventuell utgift för sockerskattens
restituerande, syntes svårighet icke möta att vederbörligen
godtgöra tullverket af det på sjunde hufvudtiteln uppförda anslag till
restitutioner. Kontrollen borde dock ankomma på tullverket, som ju
i hvarje fall hade att anordna kontroll med afseende å arraken samt
äfven i fråga om sockret, därest detta vore importeradt. Men denna
omständighet och det förhållande, att med afseende å tullrestitution
åtminstone för en i varan ingående ingrediens (arraken) bestämmelser
mnehölles i de af Riksdagen beslutade tulltaxeunderrättelserna, borde
emellertid föranleda, att hufvudgrunderna för en eventuell skatterestitution
blefve Riksdagen underställda.

Med afseende a sadana artiklar som tillverkningar af skogsbär
samt kondenserad mjölk syntes — fortsätter Riksdagen — förhållandena
gestalta sig något annorlunda, beroende därpå, att därvid oftast icke
kunde blifva fråga om tullrestitution samtidigt med skatterestitution,
och att följaktligen kontrollen icke i regeln kunde läggas å tullverket.

Enär frågan sålunda syntes tarfva en närmare utredning, uteslöt
Riksdagen ifrågavarande stadgande ur 4 § i förordningen och anhöll
i stället, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa närmare utredning angående
lämpligaste formen för beviljande af frihet från sockerskatt för
socker, som användes vid tillverkning af vissa slag af exportvaror,
samt för Riksdagen framlägga förslag till de grunder, Indika därvid
borde tillämpas.

Sedan, jämlikt nådigt bemyndigande, byråchefen i generaltullstyrelsen
A. Eklund tillkallats för att inom finansdepartementet biträda
med verkställande af utredning angående lämpligaste formen för beviljande
af frihet från sockerskatt för socker, som användes vid till -

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

verkning af vissa slag af exportvaror, har sådan utredning å finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå ägt rum äfvensom i sammanhang
därmed utarbetats förslag till författning i ämnet.

I den till chefen för finansdepartementet ställda skrifvelse af
den 28 februari 1906, hvarmed berörda utredning öfverlämnades,
erinrades till en början, att Sverige enligt artikel 6 i Brysselkonventionen
vore fritaget från vissa i konventionen omförmälda förpliktelser, så
länge någon export af socker icke ägde rum, men att i nämnda artikel
sockertillverkningar ej likställts med socker, hvadan det ville synas
som om dylika tillverkningar kunde utföras, utan att Sveriges undantagsställning
enligt konventionen upphörde att vara gällande.

För att export af sockertillverkningar — heter det i samma
skrifvelse vidare — skulle med någon utsikt till framgång kunna äga
rum, vore det emellertid nödvändigt, att för det socker, som vid tillverkningen
användts, beviljades frihet från sockerskatt, enär det i annat
fall säkerligen skulle visa sig omöjligt för den svenska industrien att
uppträda täflande på den utländska marknaden. Dylik frihet kunde
beredas tillverkare af ifrågavarande för export afsedda varor antingen
därigenom, att honom tillerkändes rätt att från sockerfabrik
uttaga obeskattadt socker för att användas vid exportvarornas framställning,
eller därigenom att han, efter användande af till fritt bruk
utlämna dt och således beskattadt socker, erhölle restitution af den för
sockret erlagda skatt. Att det sistnämnda sättet i de flesta fall borde
vara det lämpligaste, syntes icke utan skäl kunna antagas, ty det
skulle säkerligen medföra ganska många svårigheter i afseende å kontrollen
och redovisningen af sockerskatten, därest hvilken som helst
tillverkare af sockerfabrikat medgåfves rätt att från sockerfabrik uttaga
obeskattadt socker för att användas vid framställningen af fabrikat,
afsedda att möjligen exporteras; och äfven om säkerhet för sockerskattens
utgående kunde genom ställande af borgen eller på annat sätt
beredas, skulle dock alltid utlämnandet af obeskattadt sockel föranleda,
förutom ökadt besvär, antagligen äfven dröjsmål med sockerskattens
redovisning och inbetalning. Detta vore för statsverket af ganska
afsevärd betydelse, hvaremot användandet af till fritt bruk utlämnadt
och således beskattadt socker, för hvilket restitution af sockerskatten
efter utförseln medgåfves, icke kunde medföra någon annan olägenhet,
än att tillverkaren gjorde eu ränteförlust, som troligen skulle blifva
ganska obetydlig, då det vore antagligt, att svenskt sockel Lomme
att användas endast vid export af mindre betydande omfång. Skulle
nämligen export i större skala af sockertillverkningar aga rum, komme

<)

Bevillningsutskottets Betänka inte N:o 21.

säkerligen utländskt socker att därtill begagnas, hvilket borde ställa
sig billigare för tillverkaren, då såväl tull som sockerskatt i så fall
kunde restitueras. Användandet af obeskattadt socker borde emellertid
ej vara helt och hållet uteslutet, ty för den händelse framställning af
sockertillverkningar i och för export skulle äga rum inom sockerfabrik
under tillsyn af där anställd kontrollpersonal, vore det säkerligen i
hvarje hänseende lämpligast att använda dylikt socker.

I fråga om de villkor, under hvilka restitution af eller befrielse
från sockerskatt kunde medgifvas, borde dessa å ena sidan icke vara
alltför stränga, så att exporten omöjliggjordes eller onödigtvis försvårades,
men å andra sidan måste de med hänsyn till statsverkets säkerhet
vara af den beskaffenhet, att de beredde nödig trygghet mot missbruk.
Dessa villkor kunde emellertid endast mera allmänt angifvas,
men därutöfver torde mången gång särskilda föreskrifter vara erforderliga,
enär de sockerfabrikat, som möjligen blefve föremål för export,
kunde vara af ganska växlande sockerhalt och beskaffenhet samt kunde
tillverkas under mycket olikartade förhållanden. Till följd häraf vore
det vid vissa tillfällen önskvärd!, att kontroll utöfvades jämväl å tillverkningsorten,
och därför hade det ansetts lämpligast, att, därest i
exportvaran icke inginge några utländska materialier, för hvilka restitution
jämväl af erlagd tull ifrågasattes, lämplig person särskild! förordnades
att kontrollera exportvarans myckenhet och beskaffenhet, samt
att chefen för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå, hvilken
hade öfverinseendet öfver kontrollen vid sockerbeskattningen, meddelade
de närmare bestämmelser, som kunde erfordras för restitution af eller
befrielse från sockerskatt. Användes däremot dylika utländska materialier,
så måste kontrollen ankomma på tullverket, hvarvid det syntes
höra tillkomma generaltullstyrelsen att, om restitution kunde medgifvas,
ej allenast meddela de närmare föreskrifter, som därför kunde påkallas,
utan äfven att restituera sockerskatten, som i så fall borde vara inbetald.
Det vore nämligen oegentligt, om för samma exportvara
tullen, som måste vara erlagd, restitueradas, under det att sockerskatten
afskrefves, och lika oegentligt vore det äfven, om kontrollen
af en exportvaras beskaffenhet skulle i vissa delar utöfvas af olika
myndigheter, eller om restitution af de olika afgifterna för samma
exportartikel ej utbetalades af en och samma myndighet.

Vidare hade det synts riktigast, att, för den händelse tillverkningen
skedde under offentlig kontroll, då någon kemisk undersökning af
exportvarans sockerhalt ej erfordrades, restitution lämnades eller befrielse
Bih. till Biksd. Brok 1908. 5 Sami. 1 Åfd. 20 Höft. 2

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

medgåfves äfven för vid framställningen uppkommen sockerförlust, och
i så fall borde det äfven vara tillåtet att använda stärkelsesocker eller
andra obeskattade sockerslag, som kunde erfordras för framställningen
af vissa sockerfabrikat. Skedde däremot tillverkningen icke under
offentlig kontroll, i kvilket fall kemisk undersökning i allmänhet borde
äga rum, syntes restitution kunna beviljas endast för den kvantitet
beskattadt socker, som inginge i exportvaran, och för att kunna utröna
denna kvantitet vore det nödvändigt, att icke några sockerslag, som
vore befriade från sockerskatt, användes till exportvarans framställning.
Frukt och fruktsaft, som vanligen innehölle något socker, borde dock
få användas, äfven om kemisk undersökning af exportvarans sockerhalt
skulle kunna ifrågakomma, och med afseende å den ringa mängd
naturligt socker, som inginge i frukten, syntes det vara fullt betryggande,
om restitution beviljades för endast 90 procent af den genom undersökningen
utrönta sockermängden.

öfver det utarbetade författningsförslaget bär generaltullstyrelsen
den 5 april 1906 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, däri styrelsen
förklarat, att styrelsen, under förutsättning att utförsel af produkter,
hvari inginge inhemskt socker, ansåges förenlig med villkoren
för den Sverige enligt artikel 6 i Brysselkonventionen af den 5 mars
1902 tillförsäkrade undantagsställning, icke funnit något att erinra mot
de föreslagna bestämmelserna.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst det
ifrågavarande författningsförslaget, anförde han vidare:

Tydligt är, att den ifrågasatta skattebefrielsen är ett icke oviktigt
villkor för en framgångsrik export af vissa varor, vid hvilkas tillverkning
socker användes. Det synes därför vara önskvärdt, att en lagstiftning
i sådan riktning må komma till stånd.

Enligt artikel 6 i Brysselkonventionen är Sverige fritaget från
skyldigheten att underkasta sig vissa bestämmelser i konventionen —
bland andra den att begränsa den s. k. surtaxen, eller skillnaden mellan
tullen å socker och tillverkningsafgiften för sådan vara, till visst i
konventionen angifvet belopp — så länge Sverige icke exporterar socker.
Då emellertid i nämnda artikel — i motsats till hvad fallet är i artikel
1 af konventionen — sockerhaltiga tillverkningar icke likställts med
socker, synes den tolkning ligga närmast för handen, att konventionen
icke afser att göra uteblifvandet af export af dylika tillverkningar till
villkor för berörda Sverige medgifna undantagsställning.

Med anledning af generalltullstyrelsens nyssnämnda uttalande
har emellertid på min begäran genom utrikesdepartementets försorg

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 11

inhämtats upplysning, huruvida och i hvad män export af sockerhaltiga
varor äger rum från Italien, som enligt nyssnämnda artikel i Brysselkonventionen
intager samma ställning som Sverige, äfvensom huruvida
restitution af sockerskatt i sådant fall medgifves. Af härutinnan meddelade
uppgifter framgår, att i Italien enligt gällande föreskrifter
restitution af sockerskatt beviljas för socker, som ingår i vissa exportvaror,
samt att den sålunda beviljade restitutionen uppgått till
ganska betydande belopp. Sålunda utfördes från nämnda land under
år 1906 sockerhaltiga varor, hufvudsakligen konfekt, konfityrer och
chokolad, till ett värde af nära 5,700,000 lire, och uppgick restitutionen
af skatt för det däri ingående sockret till ett belopp af inemot
1,500,000 lire, eller öfver en miljon kronor.

Då, nämnda förhållande oaktadt, påstående icke veterligen gjorts
därom, att Italien på grund af nämnda utförsel skulle anses såsom
sockerexporterande och i följd däraf förlora den undantagsställning,
som nämnda land, liksom Sverige, enligt konventionen hittills intagit,
torde någon risk icke föreligga för att, om den föreslagna skattebefrielsen
för varor, hvarom här är fråga, införes äfven hos oss, Sverige
skulle därigenom i fråga om rätten att råda öfver sin tullagstiftning
komma i en ogynnsammare ställning än förut, i allt fall" så länge
exporten af dylika varor icke antager mycket störa dimensioner.

I fråga om det omförmälda författningsförslagets affattning har
jag ingen annan erinran att göra än att, sedan öfverinseendet öfver
kontrollen vid sockerbeskattningen, såvidt denna ej åligger tullverket,
öfverflyttats till kontroll- och justeringsstyrelsen, den befattning med
kontrollen öfver de för export afsedda sockerhaltiga varor, som enligt
förslaget skolat åligga chefen för kontroll- och justeringsbyrån, gifvetvis
bör tillkomma kontroll- och justeringsstyrelsen.

Därest, på sätt i tidigare aflåten proposition till Riksdagen föreslagits,
sockerskatten höjes, lärer få anses gifvet, att restitution icke
får medgifvas till högre belopp, än som visas hafva erlagts för det
använda sockret.

Enär nu gällande system för beskattning af socker varit i tillämpning
alltsedan den 1 september 1906, torde de föreslagna bestämmelserna
om restitution af erlagd sockerskatt eller befrielse från sådan
skatt böra träda i kraft så snart lämpligen ske kan.*

I anledning af den i statsrådsprotokollet berörda frågan huruvida
utförsel af sockerhaltiga tillverkningar från Sverige skulle medföra,
att Sverige icke vidare finge åtnjuta den Sverige enligt artikel 6 i

Uhkottet.

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

Brysselkonventionen tillförsäkrade undantagsställning, har, såsom i förenämnda
protokoll omförmäles, upplysning inhämtats, huruvida från
Italien, som i berörda afseende likställts med Sverige, någon utförsel
af sockerhaltiga tillverkningar förekommer. Därvid har den upplysning
vunnits, att en icke obetydlig export af dylika varor äger rum
från Italien, samt att restitution af erlagd skatt för däri ingående
socker beviljas.

Enligt hvad chefen för finansdepartementet erinrat, har emellertid
det oaktadt Italien icke ansetts böra förlora sin nyssnämnda undantagsställning.
Detta förhållande synes ock öfverensstämma därmed,
att i artikel 6 af konventionen — i motsats mot hvad fallet är i
artikel 1 — sockerhaltiga tillverkningar icke uttryckligen upptagits
såsom likställda med socker och vinner för öfrigt ytterligare bekräftelse
af hvad som förekommit vid de förhandlingar, som föregingo konventionens
antagande. Enligt hvad den internationella sockerkonferensens
protokoll för den 23 januari 1902 utvisar, förklarades nämligen på förfrågan
af Italiens ombud, att hinder icke mötte för export af sockerhaltiga
tillverkningar, så länge icke den därvid medgifna skatterestitutionen
innebure någon exportpremie.

Af det anförda torde framgå, att, såvidt utskottet kunnat finna,
ett bifall till den kungl. propositionen icke skulle medföra några
olägenheter, hvad angår Sveriges ställning till Brysselkonventionen,
och då bevillningsutskottet i öfrigt icke har något att erinra mot de
föreslagna bestämmelserna, hvilka innefatta en tillämpning af de grundsatser,
som af 1905 års Riksdag uttalades i detta ämne, har bevillningsutskottet
ansett sig böra tillstyrka bifall till den kungl. propositionen.

Bevillningsutskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition n:o
125 må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 24 april 1908.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAYALLI.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.