Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.
1
N:o 20.
Ant. till Riksd. kansli den 3 april 1908, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till ändring i förordningen den 11 oktober 1907
angående tillverkning af brännvin.
I proposition, n:o 126, som hänvisats till bevillningsutskottet,
har Kungl. Maj:t under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af
statsrådsprotokollet öfver finansärenden för den 27 nästlidne mars föreslagit
Riksdagen att antaga ett vid propositionen fogadt förslag till
förordning om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 11 oktober
1907 angående tillverkning af brännvin.
Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t ofvan förstnämnda
dag har chefen för finansdepartementet, enligt berörda protokollsutdrag,
anfört följande:
»Uti det vid Kungl. Maj:ts proposition den 8 mars 1907 (n:o 79)
fogade förslag till förordning angående tillverkning af brännvin både
1 § erhållit följande lydelse:
1 §•
1. Brännvin må, med de här nedan i 2 och 3 mom. omförmäld a
undantag, tillverkas ej mindre af enhvar välfrejdad person, hvilken äger
eller innehar i mantal satt eller särskild! skattlagd jord, än äfven af
den, som är behörig att idka fabriksrörelse. Aflider brännvinstillverkare
eller varder han försatt i konkurs, må redan anmäld tillverkning utöfvas
af döds- eller konkursboet.
Bill. till Riksd. Prot. 1908. 5 Sami. 1 Afd. 19 Höft. (N:o 20.)
2 Bevillningsutskottets Betänkande Ko 20.
2. Öfverståthållare, underståthållare, landshöfding, landssekreterare,
landskamrerare, kronofogde, länsman, lands- och stadsfiskal, polistjänstemän,
domare på landet, borgmästare eller annan magistratsperson
i stad, ecklesiastik ämbete- eller tjänsteman, kyrkobetjänt, folkskollärare,
i tjänst varande läkare, brännerikontrollör eller tillsyningsman, eller i
allmänhet ämbets- och tjänsteman, som till följd af sin befattning kan
komma att deltaga i beslut om brännvinstillverkning eller kontroll därå,
må icke befatta sig med dylik tillverkning.
Detsamma galle ock om bolag, däri någon i detta mom. nämnd
person är delägare, äfvensom om den, hvilken blifvit dömd till ansvar
för brott, som omförmäles i 31 eller 33 §§ af denna förordning.
3. Å ecklesiastika och andra boställen, så ock å annan kronans
jord, som ej med stadgad åborätt besittes, vare brännvinstillverkning
förbjuden.
Mot omförmälda § har från Riksdagens sida ej någon erinran
blifvit gjord. Däremot föranledde författningsförslaget i vissa öfriga
delar åtskilliga ändringar. Sålunda hade förslaget, i hvad detsamma
innefattade en omläggning af den lokala kontrollen vid brännerierna,
väckt vissa betänkligheter, på grund hvaraf Riksdagen beslutit, att
sagda kontroll skulle i hufvudsak bibehållas sådan den ännu är ordnad.
Af dylik anledning blefvo de i nu gällande förordning angående villkoren
för tillverkning af brännvin förefintliga, den lokala kontrollen berörande
bestämmelser införda i stället för vissa i författningsförslaget ifrågasatta
stadganden, hvarjämte 25 § i Kungl. Maj:ts förslag utgått.
Den af sistberörda omständighet påkallade förändrade paragrafbeteckningen
har blifvit iakttagen i den vid Riksdagens skrifvelse den
29 maj 1907 (n:o 220) fogade, af Riksdagen antagna författningen, och
blef till följd häraf nummerordningen sådan, att 31 § i Kungl. Majrts
förslag erhöll nummer 30 samt 33 § nummer 32. I 1 § af förordningen,
sådan samma § blifvit af Riksdagen antagen, bibehölls däremot hänvisningen
till »31 eller 33 §§». I öfverensstämmelse härmed upptogs
ifrågavarande 1 § oförändrad i den af Kungl. Maj:t den 11 oktober
1907 utfärdade nådiga förordning angående tillverkning af brännvin.
Då emellertid berörda felaktighet kommer att förrycka den i paragrafen
afsedda påföljden af vissa öfverträdelse!- af författningens föreskrifter,
lärer rättelse böra vidtagas.
Den föreslagna förändrade lydelsen af 1 § torde böra träda i kraft
samma dag som förordningen i öfrigt eller den 1 oktober 1908.»
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20. 3
Emot Kungl. Maj:ts förevarande framställning- liar bevillningsutskottet
intet att erinra.
Bevillningsutskottet hemställer därför,
att Riksdagen, med bifall till hvad Kungl. Maj:t
i propositionen n:o 12G föreslagit, måtte antaga följande
-
Förordning
om ändrad lydelse af 1 § i nådiga f örordningen den 11
oktober 1907 angående tillverkning af brännvin.
Härigenom förordnas, att 1 § i nådiga förordningen
den 11 oktober 1907 angående tillverkning af
brännvin skall erhålla följande förändrade lydelse:
1 §-
1. Brännvin må, med de här nedan i 2 och
ö mom. omföx-mälda undantag, tillverkas ej mindre af
enhvar välfrejdad person, hvilken äger eller innehar i
mantal satt eller särskildt skattlagd jord, än äfven af
den, som är behörig att idka fabriksrörelse. Aflider
brännvinstillverkare eller varder han försatt i konkurs,
må redan anmäld tillverkning utöfvas af döds- eller
konkursboet.
2. Öfverståthållare, underståthållare, landshöfding,
landssekreterare, landskamrerare, kronofogde, länsman,
lands- och stadsfiskal, polistjänstemän, domare på landet,
borgmästare eller annan magistratsperson i stad, ecklesiastik
ämbete- eller tjänsteman, kyrkobetjänt, folkskollärare,
i tjänst varande läkare, brännerikontrollör eller
tillsyningsman, eller i allmänhet ämbets- och tjänsteman,
som till följd af sin befattning kan komma att
deltaga i beslut om brännvinstillverkning eller kontroll
därå, må icke befatta sig med dylik tillverkning.
Detsamma gälle ock om bolag, däri någon i detta
inom. nämnd person är delägare, äfvensom om den,
hvilken blifvit dömd till ansvar för brott, som omförmäles
i 30 eller 32 § af denna förordning.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.
3. Å ecklesiastika och andra boställen, så ock å
annan kronans jord, som ej med stadgad åborätt
besittes, vare brännvinstillverkning förbjuden.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober
1908.
Stockholm den 3 april 1908.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. C A VALLI.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.