Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.
1
N:o 12.
Ank. till Riksd. kansli den 21februari 1908, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj-t angående särskild beskattning af aktiebolag, som
äga fast egendom.
... v 1 .^n .in0m Andra Kammaren väckt motion,o n:o 79, som hänvisats
i t bevillningsutskottet, har herr E. G. H. Åkerlund hemställt, »att
-Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, det Kungl. Maj:t täcktes
taga under ompröfning, huruvida icke sådana aktiebolag, som här i
landet äga fast egendom, rättvisligen böra vidkännas särskild beskattning
lör de förmåner, som äro dem förunnade framför andra enskilda
fastighetsägare i riket, och att Kungl. Maj:t, där så pröfvas lämpligt
ville för Riksdagen tramlägga förslag till införande af sådan skatt».
Motiveringen lyder:
»Att. aktiebolag tagit och fortfarande taga stora sträckor af vårt
land i besittning, är visserligen ingen glädjande företeelse, då — efter
mitt förmenande — främst jordbrukets idkare och den svenska jordens
ägare, såvidt möjligt personligen böra ansvara för dess skötsel samt
:orJZld..deDSfm.ma an8tällda arbetares utkomst, men att denna sorts
jordförvärf därtill på ett alldeles särskild! sätt allt fortfarande gynnas
af statsmakterna, synes mig ännu mindre förenligt med god omtanke
för landets bästa.
Bih. till Riksd. Prot. 1908. 5 Sami. 1 Afd. 11 Käft. (N:o 12.)
1
Utiktttei.
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.
Medan hvarje, enskild person tillhörig, jordlapp måste »lagfaras»,
hvarje gång den byter ägare och sålunda lämna sin tribut till staten,
äfven om densamma förvärfvas af än så fattig person, äro aktiebolag,
huru rika och mäktiga de än må vara, befriade från alla lagfartskostnader
för fastighet för oinskränkt tid, blott de en gång för alla erlägga
dubbla sådana, hvarjämte de i form af aktier kunna försälja hvilka andelar
af sin jord, de åstunda, utan att besväras af landtmäterikostnader,
fastställelse? o. d. och utan att staten därvid erhåller ett enda öre, samt
med rätt tillika att på så sätt öfverlåta samma jord äfven till utländingar,
hvilket är hvarje annan fastighetsägare i landet förvägradt på grund åt
gällande författning därom, att utländsk undersåte icke utan Kungl.
Maj:ts tillstånd äger besitta fast egendom i riket,.
Då emellertid aktiebolag redan äga svensk jord till stor utsträckning,
och betydande utländska intressen uti dem äro till finnandes, torde
eu våldsam inskränkning uti speciellt deras rättigheter till jordbesittning
knappast vara att förorda. Däremot synes det mig, att staten bör äga
full rätt att utaf aktiebolag tillhöriga fasta egendomar räkna sig till
godo särskild afkomst, utöfver hvad som kan åligga landets öfriga jordegare,
till gengäld för den särskildt gynnade ställning, aktiebolag i
detta afseende erhållit,
Till hvilka värden, man rättvisligen bör kunna uppskatta de särskilda
förmåner, som äro aktiebolag förunnade för dem tillhöriga fastigheter,
blir ju vanskligt att afgöra, Men det oaktadt synes mig, att
staten i detta fall varit alldeles för släpphänd, tack vare. den en gång
så gängse uppfattningen om välsignelsen för land och rike af en »fri,
af inga konstlade skrankor hämmad utveckling», och numera så väl
behöfver som bör ålägga aktiebolag särskild skatt för deras fasta egendomar
här i landet, utgående med högre eller lägre procent i mån af
fastigheternas högre eller lägre värden.»
Frågan om särskild beskattning af aktiebolag, som äga fast ägendom,
har som bekant tillförne varit föremål för Riksdagens pröfning.
Redan genom bestämmelfien att vid lagfart å fång till fast egendom,
som förvärfvas af aktiebolag, dessa — med visst undantag hafva
att erlägga dubbla beloppet af den eljest utgående lagfartsstämpeln har
nämligen fastslagits, att uti ifrågavarande afseende aktiebolagen intaga
eu särställning af den art, att en dylik högre afgift ansetts böra af bolagen
uttagas. Det torde i detta sammanhang icke vara ur vägen att
här redogöra för de skäl, som därvid varit bestämmande.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12. 3
Den omförmälda, dubbla lagfartsstämpeln infördes vid 1883 års
Riksdag. I den till nämnda års riksdag aflåtna propositionen med förslag
till förordning angående stämpelafgiften framhölls i detta afseende
till en början, att de periodvis återkommande stämpelafgifterna,
Indika borde utgöras vid lagfart å fång till fast egendom, i längden
verkade såsom en grundskatt. Denna kunde för fastighet i allmänhet
årligen anses utgöra hvad på värdet däraf för år belöpte af samtliga
de dylika afgifter, som blifvit erlagda under eu tidrymd, hvarunder
fastigheterna i landet i medeltal ombytte ägare. Uppenbart vore emellertid,
att, där eu fastighet långt utöfver en dylik tidrymd fortfore att
vara i samma ägares hand, de ifrågavarande stämpelafgifterna för denna
fastighet, fördelade på en längre tid, icke kunde uppgå till lika högt
årligt belopp, som enahanda afgifter beräknades årligen utgöra för fastighet
i allmänhet inom landet. Då en skatteliudring i följd häraf gemenligen
skulle komma att äga rum i afseende å fastighet, hvilken kunde
antagas enligt regeln mera sällan ombyta ägare, hade i åtskilliga andra
länder en särskild skatt, afsedd att utjämna den sålunda anmärkta olikheten,
blifvit lagd på sådana fastigheter, som ägdes af aktiebolag,
fromma stiftelser eller andra därmed jämförliga institutioner. Utan att
vilja förorda införandet hos oss af en dylik skatt i hela den omfattning,
densamma existerade i vissa andra länder, ansåg dock dåvarande chefen
för finansdepartementet, att äfven hos oss någon åtgärd borde vidtagas,
hvarigenom åtminstone i afseende å vissa af nu omförmälda fastigheter
ersättning bereddes, därför att för dem mera sällan än för andra fastigheter
stämpelafgift för öfverlåtelse af äganderätten förekom me till
utgörande.
Hvad anginge sättet för denna ersättnings beredande, ansågs en
förhöjning i lagfartsstämpeln vara för detta ändamål lämplig, samt att
nämnda stämpel, där sådan förhöjning skulle äga rum, kunde fördubblas.
En sådan förhöjning ansågs likväl icke böra utsträckas att omfatta
äfven fångeshandling, på grund hvaraf lagfart söktes för fromma
stiftelser eller därmed jämförliga inrättningar. Vidkommande åter aktiebolagen,
hvilka under åtnjutande af förmånen af begränsad ansvarighet
utöfvade verksamhet med lukrativt ändamål, syntes alla skäl tala för att
ett sådant bolag i allmännet finge för fångeshandling å fast egendom,
som ofta till stor betydenhet af dem förvärfvades, vidkännas förhöjning
i lagfartsstämpeln. Den utsträckning, bolagsinstitutionens tillämpning
under senare tid vunnit, så att den större bruks-, sågverks- och fabriksrörelsen
mer och mer öfvergått i händerna på aktiebolag och äfven för
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.
jordbruksrörelses bedrifvande bolag börjat bilda sig, måste komma åt;,
hafva till följd, att fast egendom till betydande värde samlades hos dessa
bolag Och att den omsättning af fastigheten, som i allmänhet ägde rum,
då den befunne sig i fysiska personers ägo, icke på långt när blefve
lika liflig, sedan fastigheten kommit att tillhöra ett bolag. För den
skatt, staten ansåge sig böra upphämta af fastighet vid dess öfvergång
från eu till annan ägare, kräfde därför billigheten, att ersättning bereddes
genom eu särskild beskattning å de i bolags hand komna fastigheterna.
Då bolagsordning för sådant aktiebolag, som drefve bankrörelse,
gemenligen innehölle föreskrift, att bolaget icke enligt regeln
finge äga annan fastighet, än som erfordrades för bankens inrymmande,
ansågos sistnämnda slag af aktiebolag böra från den särskilda beskattningen
undantagas.
Hvad sålunda tillförne åberopats till stöd för en dylik särskild beskattning
i fråga om aktiebolag synes utskottet fortfarande äga giltighet,
och det torde för öfrigt knappast kunna förnekas, att de anförda
skälen numera framträda med allt större styrka. Utskottet syftar härmed
på det förhållande, att under de sista åren bolagsväseudet här i
landet nått en högst betydande utveckling, äfven hvad angår bolag,
som äga eller förvärfva fast egendom. I den mån bolagen intaga en
i något afseende framför fysiska personer gynnad ställning, bör ock
staten äga full rätt att såsom ersättning för en dylik förmån uttaga ett
efter omständigheterna afpassadt vederlag. I hvilken form åter ett
sådant vederlag lämpligast bör uttagas, exempelvis huruvida detta bör
ske medelst en viss afgift en gång för alla eller annorledes, därom
kunna naturligen olika meningar göra sig gällande. Hvad nu motionärens
framställning beträffar, synes — om också icke ordalagen i motionen
fullt tydligt bekräfta denna uppfattning — dock anledning vara att
antaga, att han åsyftat införande af en särskild, årligen utgående skatt
med högre eller lägre procent i mån af fastigheternas högre eller lägre
värden. Bevillningsutskottet, ense med motionären om behofvet af
en utredning rörande den särskilda beskattning, som på sätt ofvan
nämnts bör af bolagen uttagas, anser emellertid för sin del denna utredning
för närvarande lämpligen kunna begränsas till att omfatta
allenast frågan om höjning af den nuvarande lagfartsstämpeln, nämligen
såvidt gäller bolags förvärf af fast egendom; och har utskottet därför
funnit sig böra tillstyrka en skrifvelse i ämnet till Kungl. Maj:t med
begäran om en utredning i berörda syfte.
Bevillningsutskottets Betänkande N;o 12.
_ Under åberopande af hvad sålunda blifvit
villningsutskottet,
anfördt, hemställer be
att Riksdagen, i anledning af herr E. G. H. Åkerlunds
förevaratfde motion, ville i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa
utredning angående höjning af nu gällande stämpelafgift
vid lagfart å fång till fast egendom, som här i
landet förvärfvas af aktiebolag, samt därefter till Riksdagen
afgifva det förslag, hvartill denna utredning
gifver anledning.
Stockholm den 21 februari 1908.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALLI.
Reservationer:
af herr Wester;
af herr friherre Klingspor, som yrkat afslag å motionen;
af herrar Sandvall, Åkerberg och Hedenlund, hvilka instämt med
herr friherre Klingspor; samt
af herr E. A. Lindblad i Närlunda mot vissa delar af utskottets
motivering.
Herrar friherre C. J. Beck-Friis, A. Hammarström, friherre Trolig,
Hakanson och Almqvist hafva begärt få autecknadt, att de icke deltagit
i behandlingen af detta ärende inom utskottet.
Bih till Riksd. Prof. 1908. 5 Sami. 1 Afd 11 Häft.
2