Riksdagens Skrifvelse N:o Öl.
i
N:o Öl.
Uppläst och go clkändt af Första Kammaren den 30 april 1907.
— — — — Andra Kammaren den 30 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen med begäran om utredning
och förslag rörande inrättandet af en statens
arbetsförmedlingsanstalt till tjänst för utomlands bosatta
svenskar.
[Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 4.]
[Andra Kammarens tillfälliga utskott (n:o 1) utlåtande n:o 4 ]
Till Konungen.
Uti en inom Riksdagen väckt motion har framställts förslag om inrättande
af en statens arbetsförmedligsanstalt till tjänst för utomlands bosatta
svenskar.
Till stöd för denna framställning bar anförts hufvudsakligen följande:
Under det sista halfseklet både vårt land otvifvelaktigt genom emigrationen
tillfogats en oerhörd skada. Men inför den redan skedda natio
-
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 91.
nella förlusten Ange man icke stanna såsom inför ett beklagligt, men
ohjälpligt faktum. Man borde nämligen, förutom att vidtaga åtgärder till
hämmande af emigrationen — hvilken fråga för närvarande vore föremål
för Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet — jämväl söka draga tillbaka
en del af de från Sverige redan utvandrade.
Detta skulle för landet själft vara en stor förmån, i första hand ur
nationalekonomisk synpunkt. Hvarje svensk på främmande botten representerade
genom sin uppfostran och sin arbetskraft ett icke ringa penningvärde.
Ivunde en del af dessa landets forna söner återförvärfvas åt hemlandet,
skulle vårt land därigenom göra en betydande vinst. De flesta
skulle komma åter med stegradt kapitalvärde, icke blott med hänsyn till
deras i utlandet möjligen gjorda besparingar utan särskildt med hänsyn
till deras utomlands ofta i hård kamp för utkomsten förvärfvade grundliga
kännedom om utländska förhållanden, uppfinningar, arbetsmetoder och
uppslag på olika arbetsområden.
Härjämte förtjänade påpekas, att å andra sidan i vårt land ofta funnes
alldeles direkt användning för i utländska arbetsförhållanden kunnigt folk.
Särskildt vid startandet af nya företag införskrefves utlänningar, hvilkas
kunskap och erfarenhet mången gång måste betalas till öfverpris. Om,
såsom i många, kanske de flesta fall läte sig göra, härtill skulle kunna
erhållas utomlands anställde svenskar med fullt ut samma kompetens och
utan större anspråk, skulle härigenom den fördelen vinnas, att de språkliga
svårigheterna vid arbetets ledning undginges.
Därtill komme, att en sådan immigration skulle gifva oss ett icke
föraktligt tillskott af ett fosterlandsälskande folkelement, som skulle verka
befruktande på många olika sidor af folkets lif. Lifvet utomlands, där
man måste starkt häfda sin svenskhet för att bevara den, väckte ofta till
lif en stark kärlek till hemlandet. En från detsamma utgående önskan
att återvinna så många som möjligt af dess utomlands vistande söner skulle
därför helt visst också mötas af störa sympatier från deras sida.
Stora svårigheter förefunnes emellertid för desse att återvända till
hemlandet, emedan de saknade kännedom om de tillfällen, som funnes här
att få anställning i deras respektive yrken och själfva vore okända, hvartill
komme, att mången bildat familj och af hänsyn därtill icke kunde
återvända utan att på förhand få sådana ekonomiska vilkor erbjudna, att
familjens uppehälle betryggades.
Af den stora kategori utvandrare, som härstammade från den jordbrukande
befolkningen och som emigrerat i afsikt att skaffa sig egen jord,
9
Riksdagens Skrifvelse N:o 91.
skulle helt visst mången med glädje begagna sig af möjligheten att få ett
eget hemman eller nybygge här i hemlandet med det lilla kapital, han
genom sitt arbete kunnat hopspara som grundplåt.
Ett sätt, hvarigenom redan nu en icke obetydlig mängd lefvande
kraft af svenskt ursprung säkerligen skulle kunna tillföras vårt land, vore
inrättandet af en arbetsförmedlingsanstalt, som gentemot i utlandet anställda
svenskar fyllde samma uppgift, som de nu af staten understödda
kommunala arbetsförmedlingsanstalterna gjorde inom landet. En sådan
arbetsförmedlingsanstalt borde gifvetvis inrättas af staten, enär inrättandet
af en dylik för det enskilda initiativet blefve alltför kostsamt och för litet
direkt inkomstbringande. Staten ensam hade bärkraft att upptaga denna
fråga och medel att föra den fram.
Den ifrågasatta anstalten borde lämpligast ställas under utrikesdepartementets
handelsafdelning. De svenska konsulerna utomlands vore naturliga
organer för ett samarbete med anstalten, liksom de svenska handelskamrarne,
där sådana funnes utomlands, kunde lämna sitt bidrag till uppgiftens
lösning. — I konsulernas instruktion borde då ingå, att de skulle,
såsom också mångenstädes redan skedde, en hvar i sitt distrikt hafva till uppgift
att arbeta för att samhörighetskänslan med fäderneslandet icke förlorades
utan stärktes, och att svenskheten hölles uppe ibland där bosatta
svenskar. De skulle ock söka få kännedom om de svenskar, som där hade
anställning, om deras förstudier, kunskaper och arbetsduglighet samt deras
villighet att mottaga anställning i hemlandet.
Konsulerna skulle meddela de uppgifter, de i berörda hänseende erhållit,
till den ifrågasatta anstalten, som å sin sida skulle på lämpligt
sätt ställa sig i förbindelse med olika svenska organisationer, såsom de
kommunala arbetsförmedlingsanstalterna, exportföreningen, arbetsgivareföreningar,
köpmannaföreningar, egnahemsföreningar, hushållningssällskapens
utskott för egna hem o. s. v.
Det bästa resultat af en sådan verksamhet att återförvärfva åt hemlandet
utomlands bosatta svenskar skulle emellertid kanske ernås därigenom
att man i Amerika, där ju det öfvervägande antalet utvandrade svenskar
bodde, och måhända äfven å större orter i Europa upprättade kontor och filialer,
som skulle på samma gång göra tjänst som upplysningsbyråer och drifva
ett intensivt upplysningsarbete rörande hemlandets förhållanden ibland de
svenska emigranterna därstädes. Den ifrågasatta institutionen borde så
anordnas, att den kunde uppfylla skäliga anspråk på initiativkraft, föreRih.
till Riksd. Prot. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Rand. 29 Häft. 2
10 Riksdagens Skrifvelse N:o 91.
tagsamhet och af de skilda förhållandeaa framkalladt klokt och praktiskt
tillvägagående.
Om och i hvad mån det för att främja en återinvandring af svenskar
till hemlandet läge i statens intresse att ingripa för att lämna reshjälp åt
sådana arbetsföra, välfräjdade personer, som vore utan tillgångar, finge en
vidare utredning af frågan utvisa.
Riksdagen finner de uti den väckta motionen framhållna synpunkterna
i detta ärende synnerligen beaktansvärda och håller icke för osannolikt,
att inrättandet af en arbetsförmedlingsanstalt af den art, som i
motionen omförmäles, skulle komma att medföra, att åtskilliga i utlandet
bosatta svenskar skulle kunna förmås att återvända till hemlandet. Visserligen
torde åvägabringandet af rikare förvärfsmöjligheter inom landet
vara den riktigaste och i längden den enda säkra vägen ej blott för emigrationens
minskande utan ock för främjandet af återinvandring. Men just
för att sådana förvärfsmöjligheter genom ett uppsving i vårt ekonomiska
lif måtte kunna bringas till stånd, hafva vi behof af att söka göra oss till
godo alla för detta syfte lämpliga krafter och medel, som till äfventyra
stå till buds. Och utan tvifvel skulle en betydande insats i sträfvandet
för nämnda mål kunna göras af företagsamma svenskar, hvilka i utlandet
förvärfvat kapital eller yrkesskicklighet, därest de kunna föranledas att
återvända till fosterlandet och ägna sig åt förkofrandet af dess näringsväsen.
Den ifrågasatta arbetsförmedlingsanstalten skulle hafva till uppgift
uteslutande att söka betjäna i utlandet bosatta svenskar, hvilka kunde befinnas
villiga att återvända till hemlandet. Dess verksamhet skulle därför
falla utanför ramen af de kommunala arbetsförmedlingsanstalternas, i
det den skulle afse att i lika mån gagna alla trakter af landet och betjäna
svenskar i utlandet utan hänsyn till deras härkomst från den ena
eller andra delen af fosterlandet. Den måste därför, om den skall komma
till stånd, blifva en genom statens försorg anordnad och med statsmedel
underhållen inrättning.
Beträffande en dylik anstalts organisation och formerna för dess verksamhet
torde det vara för tidigt att i frågans nuvarande läge uttala någon
bestämd mening. Nödiga uppslag i detta afseende lära utan tvifvel komma
att gifvas vid en blifvande utredning. I hvarje fall synes dock en medverkan
för anstaltens syfte böra kunna påräknas från de svenska konsulaten
i utlandet. I öfrigt torde värdefulla anvisningar beträffande anstaltens
inrättning och arbetssätt kunna erhållas från de befintliga kommu
-
11
Riksdagens Skrifvelse N:o 91.
nala arbetsförmedlingsaustalterna, hvilka i detta afseende redan torde hafva
vunnit en ej obetydlig erfarenhet.
På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes låta anställa undersökning rörande behofvet och
lämpligheten af att inrätta en statens arbetsförmedlingsanstalt till tjänst
för utomlands bosatta svenskar samt vidtaga de åtgärder, hvilka af en
sådan undersökning kunna påkallas.
Stockholm den 30 april 1907.
Med undersåtlig vördnad.