Riksdagens Skrifvelse N:o 89.
1
N:o 89.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 27 april 1907.
— — — — Andra Kammaren den 27 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen angående införande af
skärpta bestämmelser i fråga om offentliga föreställningar
m. m.
[Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 7.]
[Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 24.]
Till Konungen.
Inom Riksdagen hafva framställningar gjorts i syfte, bland annat,
att införa skärpta bestämmelser i fråga om cirkus- och varietéföreställningar
af beskaffenhet att medföra uppenbar fara för människolif, samt att
inskränka barns medverkan vid teaterföreställningar.
Vidkommande till en början frågan om införandet af skärpta bestämmelser
till förekommande af uppenbar fara för människolif vid cirkusBih.
till Riksd. Brok 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 29 Höft. (Bris 89—91.) 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 89.
och varietéföreställningar, lär det icke kunna förnekas, att vid dylika föreställningar
ofta förekomma akrobatiska konststycken och därmed jämförliga
nummer af sådan beskaffenhet, att den uppträdandes lif uppenbarligen
sväfvar i fara. Otifvelaktigt är dock att det ligger något upprörande
i att sådana prestationer få förekomma och att skadliga intryck
däraf kunna alstras på en stor del af åskådarne. Båda dessa hänsyn
kräfva, att samhället söker i möjligaste män gripa in för att bereda utväg
till förebyggande eller inställande af föreställningar af ifrågavarande slag.
I)å under stadgandena i § 13 mom. 5 af ordningsstadgan för rikets
städer icke torde kunna inbegripas nu ifrågavarande fall, synes det Riksdagen
vara erforderligt, att åt berörda stadganden gifves ett vidsträcktare
innehåll, så att polismyndighet må äga befogenhet att ingripa jämväl då
föreställningen medför uppenbar fara för därvid uppträdandes lif.
Emellertid har Riksdagen, då föreställningar af ifrågavarande slag
sällan äga rum å rena landsbygden, ansett sig sakna skäl att ifrågasätta
annan åtgärd i ämnet än införandet af ett sådant tillägg till 13 § i ordningsstadgan.
Hvad beträffar frågan om möjligheten att inskränka barns medverkan
vid teaterföreställningar, vill Riksdagen erinra, hurusom Riksdagen år
1896 i skrifvelse till Eders Kung!. Maj:t hemställde, att barn och minderåriga
ej måtte tillåtas att uppträda å cirkus-, varieté och därmed jämförliga
föreställningar samt deras medverkan vid teaterföreställningar inskränkas.
I den af denna framställning föranledda kung!, förordningen
den 10 december 1897 stadgas vid ansvarspåföljd förbud mot att vare
sig i stad eller på landet vid lindansning, positivspelning eller dylikt,
akrobatiska konststycken, konstridning, djur före visning eller andra med
dessa jämförliga, offentliga tillställningar använda barn af mankön under
fjorton år och af kvinnkön under femton år, men har Riksdagens framställning,
i hvad den afsåg inskränkning i barns användande vid teaterföreställningar,
icke föranledt till någon åtgärd.
Riksdagen anser för sin del visserligen, att ett absolut förbud mot
barns användande vid teaterföreställningar icke lämpligen bör utfärdas, då
därigenom uppförandet af vissa teaterstycken, kanske af betydande konstnärligt
värde, skulle omöjliggöras. Men å andra sidan synes det icke
böra såsom hittills utan begränsning tillstädjas att vid dylika föreställningar
använda barn eller minderåriga, hvilka lätteligen kunna röna menlig
inverkan däraf för sin framtida utveckling, utan bör enligt Riksdagens
mening bestämmelse meddelas därom, att minderåriga icke må användas
Riksdagens Skrifvelse N:o 89. 3
vid offentliga teaterföreställningar, med mindre tillstånd för särskilda fall
meddelats af vederbörande myndigheter.
Under åberopande af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla,
dels att åt § 13 mom. 5 i ordniugsstadgan för rikets städer måtte
gifvas den ändrade lydelse, att den i momentet åt polismyndighet gifna
befogenhet utsträckes att gälla äfven för det fall, att tillställning af angifven
beskaffenhet medför uppenbar fara för därvid uppträdandes lif;
dels oek att kungl. förordningen den 10 december 1897 angående
förbud mot barns användande vid offentliga förevisningar måtte förklaras
gälla jämväl teaterföreställningar, dock att beträffande Stockholm öfverståthållareämbetet
och, hvad riket i öfrigt angår, vederbörande Konungens
befallningshafvande må i fråga om sistberörda föreställningar äga att för
särskilda fall medgifva undantag från det i förordningen stadgade förbudet.
Stockholm den 27 april 1907.
Med undersåtlig vördnad.