Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

1

N:o 82.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 27 april 1907.
— — — — Andra Kammaren den 27 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till lag angående stadsplan
och tomtindelning m. m., dels ock tio med föranledande
af nämnda proposition väckta motioner.

(Riksdagens Särskilda Utskotts (n:o 2) Utlåtande N:o 1).

Till Konungen.

Genom proposition den 1 februari 1907 har Eders Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bilagda förslag till

T.o) lag angående stadsplan och tomtindelning, samt

2:o) lag om ändrad lydelse af 2 § i lagen den 26 maj 1899 angående
förändring af tomts område.

I sammanhang med nämnda proposition har Riksdagen tagit under
öfvervägande några af enskilda motionärer framställda yrkanden, hvilka
afse ändringar i eller tillägg till vissa detalj bestämmelser i förslaget till
lag angående stadsplan och tomtindelning.

Den förevarande propositionen har i hufvudsak vunnit Riksdagens
bifall. Endast i vissa delar af förslaget till lag angående stadsplan och
tomtindelning har Riksdagen funnit ändringar böra äga rum. Dessa ändringar
gå, där de ej äro af redaktionell art, hufvudsakligen ut på att
något lindra de bördor, som enligt detta lagförslag skulle påläggas stäBih.
till Riksd. Prot. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 27 Häft. (N:o 82). 1

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

derna i och för genomförandet af stadsplan och tomtindelning, äfvensom
att möjliggöra en utsträckt användning af det nya tomträttsinstitutet, hvarjämte
Riksdagen funnit vissa inskränkningar höra vidtagas i den i lagförslaget
upptagna skyldigheten för kronan att afstå mark.

Härförutom anser Riksdagen sig emellertid böra betona nödvändigheten
af att för köpingar, municipalsamhällen och andra områden å landet,
i fråga om stadsplans och tomtindelnings uppgörande samt byggnadsverksamhetens
ordnande, varda fastställda särskilda bestämmelser af lindrigare
art än som för städerna kan finnas lämpligt.

Riksdagen, som, på sätt ofvan nämnts, finner Eders Kungl. Maj:ts
proposition icke kunna i oförändradt skick godkännas, får alltså tillkännagifva,

att Riksdagen för sin del antagit lag angående stadsplan och tomtindelning
af den lydelse bilagan A utvisar,

samt att Riksdagen bifallit det i propositionen innefattade förslaget
till lag om ändrad lydelse af 2 § i lagen den 26 maj 1899 angående förändring
af tomts område.

Stockholm den 27 april 1907.

Med undersåtlig vördnad.

.Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

3

Bil. A.

LAG

angående stadsplan och tomtindelning.

Med ändring af hvad lag eller författning innehåller häremot
stridande förordnas som följer:

Om stadsplan.

1 §•

För stads ordnande och bebyggande skall finnas plan, omfattande
såväl byggnadskvarter som ock gator, torg och andra allmänna platser
samt dessas höjdlägen (gatuprofiler).

2 §•

Stadsplan antages af stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,
af allmän rådstuga men vare ej gällande, innan därom fattadt beslut
blifvit af Konungen fastställdt. Innan stadsplan antages, skall ägare af
mark inom det område, hvars planläggning är i fråga, lämnas tillfälle att
yttra sig öfver uppgjordt förslag till plan.

I fråga om ändring i stadsplan eller om dess utsträckande så ock
om särskild plan för viss del af stadens område i öfrigt galle hvad nyss
är sagdt; dock att stadsfullmäktiges eller allmän rådstugas beslut om
jämkning af ringa betydenhet i byggnadskvarters gränser, gatuprofiler
eller dylikt skall, där ej kronans rätt beröres, vara gällande, om beslutet
af Konungens befallningshafvande fastställes.

Stadsplan, som af ålder består eller före denna lags ikraftträdande
blifvit fastställd, skall fortfarande lända till efterrättelse, till dess ändring
däri göres i den ordning nu är stadgad.

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

Om tomtindelning.

3 §•

År stadsplan till större eller mindre del grundad på viss tomtindelning,
som därmed står i omedelbart samband, skall den tomtindelning
jämte stadsplanen underställas Konungens pröfning.

Väckes förslag, att för visst område skola tillämpas särskilda bestämmelser
med afseende å sättet för byggnadstomternas användande, skall
om beslut öfver sådant förslag samt beslutets fastställande så ock, där så
nödigt pröfvas, om antagande och fastställande af tomtindelning för området
gälla hvad i 2 § är sagdt om antagande och fastställande af
stadsplan.

I andra fall tillkommer det stadens byggnadsnämnd att handlägga
frågor om kvarters indelande i byggnadstomter; dock vare nämndens beslut
ej gällande, innan det blifvit af Konungens befallningshafvande fastställdt.
Innan nämnden fattar beslut, skall ägare af mark, som af tomtindelningen
beröres, lämnas tillfälle att yttra sig i ärendet, och må beslut, som angår
kronan tillhörigt område, ej fastställas, utan att Konungen därtill gifvit lof.

4 §•

Skall enligt fastställd stadsplan mark läggas till byggnadskvarter
eller därifrån afskiljas eller har byggnadskvarter utlagts å mark, som förut
ej varit planlagd, skall, såvidt ej tomtindelning fastställts i sammanhang
med stadsplanen, kvarters indelande i tomter äga rum, när ägare af mark
inom kvarteret det begär; dock att ändring af befintlig tomtindelning må
ske endast i den mån sådant finnes för kvarterets ändamålsenliga bebyggande
nödigt.

År befintlig tomtindelning ej öfverensstämmande med bestående
äganderättsförhållanden eller har kvarter helt och hållet eller till större
delen afbrunnit, skall fråga om ny tomtindelning företagas, när ägare
af mark inom kvarteret det begär eller byggnadsnämnden så nödigt
finner.

Ej må i andra fall än nu är sagdt befintlig tomtindelning ändras,
med mindre ägame till de tomter, som af ändringen beröras, därom äro
ense och ändringen finnes för ett ändamålsenligt bebyggande lämplig.

Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

5

Om förbud mot nybyggnad i vissa fall.

5 §.

Ä mark, som enligt gillande stadsplan ingår i gata, torg eller
annan allmän plats, må ej nybyggnad företagas.

Är beslut fattadt om antagande af stadsplan för förut ej planlagdt
område eller om ändring i gällande stadsplan, må, innan frågan om beslutets
fastställande blifvit pröfvad, nybyggnad ej företagas inom område,
som beslutet afser; dock äge Konungens befallningshafvande i särskildt
fall till sådant byggnadsföretag gifva tillstånd.

Har stad eller stadsdel helt och hållet eller till större delen afbrunnit
och väckes fråga om ändring i den för det afbrända området gällande
stadsplan, eller väckes fråga om stadsplans utsträckande öfver visst område,
må Konungens befallningshafvande på framställning af staden meddela
förbud mot nybyggnad inom område, som af frågan beröres, till dess
beslut i frågan blifvit fattadt, dock i intet fall för längre tid än sex
månader.

6 §•

I fall, som i 4 § 1 mom. sägs, vare nybyggnad inom kvarteret ej
tillåten, innan tomtindelning blifvit fastställd. Ej heller må, där på grund
af 4 § 2 och 3 mom. fråga om ny tomtindelning för större eller mindre
område blifvit väckt, nybyggnad inom området företagas, innan frågan
slutligen pröfvats. Konungens befallningshafvande äge dock i särskildt
fall gifva tillstånd till byggnadsföretag, hvarom nu är sagdt.

7 §•

Nybyggnad inom kvarter må ej ske utöfver gällande tomtgräns.
Å område, som enligt gällande tomtindelning utgör en tomt, men hvaraf
särskilda delar äro i olika ägares hand, vare nybyggnad ej tillåten. Har
tomt bildats genom åtgärd, till hvilken enligt lagen angående förändring
af tomts område rättens medgifvande skall sökas, vare nybyggnad å tomten
i intet fall tillåten, innan sådant medgifvande lämnats.

6

Riksdagens Skrifvelse A:o 82.

Om marks afstående och inlösande.

8 §•

Mark, som erfordras för de i fastställd stadsplan upptagna gator,
torg och andra allmänna platser, skall, ehvad marken tillhör kronan eller
enskild man, menighet eller inrättning, afstås till staden.

Har tomtindelning ägt rum, och finnes, att efter frånskiljande af
gatumark, hvarom nyss är sagdt, ägaren ej har kvar hel byggnadstomt
invid gatumarken, vare staden pliktig lösa gatumarken.

9 §.

Allmän väg, som enligt fastställd stadsplan ingår i gatumark, tillfälle
staden utan ersättning.

10 §.

Varder stadsplan fastställd öfver trångt eller eljest olämpligt bebyggdt
område, äger Konungen förordna, att jämväl mark, som ingår i byggnadskvarter
skall, där marken tillhör enskild man, menighet eller inrättning,
till staden afstås.

Lag samma vare, där i fastställd stadsplan upptaget tomtområde, som
finnes vara för stadens utveckling oundgängligen erforderligt, icke annorledes
kan på skäliga villkor förvärfvas för bebyggande.

11 §•

Vill stad inom den del af dess område, som ej ingår i stadsplan,
för hufvudgator, som framdeles kunna blifva erforderliga, förvärfva mark,
tillhörig enskild man, menighet eller inrättning, må staden hos Konungen
söka förordnande, att marken skall till staden afstås.

12 §.

Aro, sedan ett år förflutit från denna lags ikraftträdande, särskilda
delar af område, som enligt därförut fastställd tomtindelning utgör en tomt,
uti olika ägares hand, må staden till sig lösa de särskilda tomtdelarna;
den vare ock, då det äskas, därtill pliktig, dock ej i det fall, att tomtdel

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

utgör mer än halfva tointen och återstoden af tomten år obebyggd. Fastställes
tomtindelning, efter det denna lag trädt i kraft, och äro, sedan ett
år förflutit från fastställandet, särskilda delar af område, som enligt tomtindelningen
utgör en tomt, uti olika ägares hand, vare lag samma.

Utan hinder af hvad nu är sagdt må staden, där på grund af 8 §
2 mom. yrkande väckes om stadens förpliktande att lösa gatumark, genast
lösa tomtdel, som för gatumarkens ägare invid gatumarken kan återstå.

Hvad i denna § är stadgadt om stads rätt och plikt att lösa tomtdel
skall gälla jämväl om kronan tillhörigt område.

13 §.

Hafva särskilda delar af fastighet kommit i olika ägares hand, efter
det stadsplan blifvit fastställd eller af stad antagen, må däraf ej föranledas
skyldighet för staden att lösa mark enligt 8 eller 12 §.

Hvad nu är sagdt skall icke äga tillämpning, där förändringen i
äganderätt skett före denna lags utfärdande.

Om ersättning för mark och annat skadestånd så ock om dess bestämmande

och gäldande.

14 §.

Skall enligt denna lag mark till staden afstås eller af staden lösas,
njute den, som af markens afträdande skada lider, ersättning därför af staden.

I fall, som nu afses, skola de i förordningen den 14 april 1866
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof meddelade föreskrifter
äga tillämpning, med iakttagande af hvad nedan i 15—24 §§ finnes
stadgadt.

15 §.

Ansökan om tillsättande af särskild nämnd må, där staden enligt 8
eller 12 § är skyldig lösa mark, göras såväl af staden som af markens
ägare.

16 §.

Skall mark afstås enligt 10 eller 11 §, må stämning ej af rätten
utfärdas, innan staden visat, att tiden för afträdandet blifvit genom Konungens
förordnande eller parternas öfverenskommelse bestämd.

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

I fall, hvarom förmäles i 8 och 12 §§, skall, där ej parterna annorlunda
åsämjas, mark afträdas å den fardag för afträdande af förhyrd lägenhet,
som infaller näst tre månader, efter det stämning af rätten utfärdats.

17 §.

Nekar stad att lösa mark, då ägaren, på grund af hvad i denna lag
är stadgadt, det yrkar, eller varder stads rätt att lösa mark af ägaren
bestridd, meddele rätten beslut i frågan, innan nämnd må sättas, och skall
klagan öfver rättens beslut föras genom besvär.

Har stad sökt anstånd enligt 27 eller 28 § i denna lag, varde frågan
om nämnds tillsättande hvilande, till dess sig visat, om anstånd varder
beviljadt.

18 §.

Hvad i 14 § af förordningen angående jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof är stadgadt skall icke medföra skyldighet att lösa jord
eller lägenhet, som ligger inom det område, stadsplanen omfattar.

19 §.

Finnes å mark, som afses i 8 eller 11 §, byggnad, stängsel, plantering
eller annat, som till marken hör och lösas skall, bör särskild! värde
sättas å själfva marken, och skola, där ej all mark, som uppskattas, pröfvas
hafva lika värde, de särskilda värdena utsättas.

20 §.

Har ägare af mark, som afses i 8 eller 11 §, enligt särskild! aftal
upplåtit marken till enskild utfartsväg eller till allmänt begagnande, skall
vid ersättningens bestämmande hänsyn tagas till sådant förhållande.

21 §.

Vid bestämmande af ersättning, som skall utgå enligt 8 eller 10 §,
må hänsyn icke tagas till den ökning i värde, som allenast i följd af
stadsplanens fastställande eller genomförande uppstår för den mark, hvarom
fråga är.

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

22 §.

Varder ersättningsbelopp, som stad förpliktats att utgifva, ej erlagdt
eller nedsatt inom den i 24 § af förordningen angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof stadgade tid, skall, i händelse någon till
ersättning berättigad det yrkar, frågan om markens afträdande, såvidt på
hans rätt inverkar, vara förfallen.

23 §.

All undersöknings- och rättegångskostnad skall gäldas af staden,
dock att, där på grund af 15 § ansökan om nämnds tillsättande gjorts
af markens ägare och nämnd ej varder tillsatt, kostnaden skall gäldas
efter ty i 21 kap. rättegångsbalken är stadgadt.

24 §.

Hvad i 29 § af förordningen angående jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof är stadgadt om rätt att återlösa afträdd jord eller
lägenhet skall icke äga tillämpning i fråga om mark, som i denna lag
afses.

25 §.

Varder vid genomförandet af fastställd stadsplan allmän väg, gata,
torg eller annan allmän plats helt eller delvis igenlagd, eller varder gata,
torg eller annan allmän plats till sitt höjdläge ändrad, och uppstår därigenom
skada för ägare af invid liggande mark eller för den, som har
nyttjanderätt till marken eller byggnad därå, eller för innehafvare af servitut,
som å marken hvilar,*den skada vare staden pliktig att ersätta.

26 §.

Tvist, huruvida skadestånd, hvarom i 25 § sägs, utgå bör, pröfvas
af rätten.

År genom laga kraft ägande dom eller parternas åsämjande afgjordt,
att skadestånd skall utgå, och kunna parterna ej enas om skadeståndets
belopp, skall frågan härom afgöras af särskild nämnd, tillsatt i den ordning,
förordningen angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
föreskrifver. Ansökan om nämnds tillsättande i sådant fall må göras såväl
af ersättningstaganden som af staden. Nämnden uppskatte skadan till högsta

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 27 Håft. 2

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

skäliga belopp, dock att beloppet ej må sättas lägre än staden medgifvit
eller höjas utöfver hvad ersättningstaganden yrkat. Skadestånd skall utgifvas
inom tre månader efter det beloppet blifvit bestämdt. Godtgörelse
till nämnden och annan kostnad gäldas af staden, då skadeståndet varder
satt till högre belopp än staden medgifvit, men eljest af ersättningstaganden.

Om anstånd med genomförande af stadsplan och tomtindelning.

27 §.

Kan det befaras, att omedelbart genomförande af stadsplan i dess
helhet skulle för stad medföra alltför betungande utgifter, må staden med
afseende å visst område hos Konungen söka anstånd med planens genomförande.

Konungens befallningshafvande må, när skäl därtill äro, på framställning
af stad medgifva anstånd med genomförande af tomtindelning
inom visst kvarter eller del däraf. År anstånd med stadsplans eller tomtindelnings
genomförande beviljadt, skall stadsplanen eller tomtindelningen,
i fråga om rätt att verkställa nybyggnad samt rätt eller plikt att lösa mark,
vara utan verkan under den tid, för hvilken anståndet beviljats; dock att
mark, som enligt stadsplan ingår i gata, torg eller annan allmän plats,
skall, enligt 8 § 1 mom., till staden afstås, när staden det begär.

28 §.

Med afseende å område, för hvilket anstånd, som i 27 § sägs, ej
gäller, äger Konungen, på framställning af stad, förordna, att med stadens
skyldighet att enligt 8 § lösa gatumark, som är bebyggd, och enligt 12 §
lösa bebyggd tomtdel skall under viss tid anstå.

Om gatas upplåtande och underhåll.

29 §.

Ny gata skall i behörigt skick upplåtas för allmänt begagnande i
den mån bebyggandet kvarter efter kvarter fortskrider från förut upplåten
gata, med iakttagande att hvarje särskild gatudel skall upplåtas, då
tomter med en sammanlagd längd utmed gatudelen af minst en tredjedel

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

af de vid gatudelen befintliga tomtlinjer blifvit bebyggda. Konungens befallningshafvande
må, når synnerliga skäl därtill äro, på framställning af
stad för viss tid medgifva uppskof med upplåtande af sådan del af gata,
därå byggnad finnes uppförd.

Hvad nu är sagdt skall med afseende å torg och annan dylik allmän
plats tillämpas så, att marken till en bredd af aderton meter från
tomtlinjerna betraktas såsom gata. Platsen skall i sin helhet upplåtas, då
tomter med en sammanlagd längd utmed densamma af minst två tredjedelar
af de därvid befintliga tomtlinjer blifvit bebyggda.

Då redan befintlig gata skall utvidgas, skall ny gatudel upplåtas för
allmänt begagnande i den mån tomt invid den nya gatudelen blifvit bebyggd.

30 §.

För gatas upplåtande till allmänt begagnande å tid, som i 29 § sägs,
vare staden ansvarig. Genom detta stadgande göres ej rubbning i hvad
för stad må vara gällande i afseende å tomtägares skyldighet att bekosta
gatas anläggande; och skall, där på grund af hvad nu föreskrifvits stad
utfört gatuanläggning, som eljest ålegat tomtägare att ombesörja, tomtägare
till staden återgälda kostnaden för anläggningen.

Angående sättet för ordnande och anläggning af gata äfvensom skyldigheten
att ombesörja och bekosta gatas underhåll galle hvad för hvarje
stad är föreskrifvet. Underhållet af allmän väg, som ingått i gatumark,
skall i den mån, som för gatas upplåtande för allmänt begagnande är stadgadt,
öfvertagas af den, som, enligt hvad föreskrifvet är, har att underhålla
gatan.

Hvad nu är sagdt skall ock äga tillämpning beträffande torg eller
annan dylik allmän plats.

Om tomtägares skyldighet att ersätta värdet af gatumark.

31 §.

Ägare af tomt vid gata, som efter denna lags ikraftträdande upplåtes
för allmänt begagnande, vare skyldig ersätta staden värdet af gatumarken
utmed tomten intill gatans midt, dock ej till större bredd än nio
meter. Har tomtägare utan lösen öfverlåtit gatumark till staden, vare han
från skyldighet att ersätta den mark fri. Ingår allmän väg i gatumarken,
skall tomtägare utgifva godtgörelse för hälften af den för gatans utläggning
därutöfver erforderliga mark till en bredd af högst nio meter.

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

År tomt belägen vid gatukors, omfattar ersättningsskyldigheten tilllika
den del af gatukorset, som inneslutes af den nyss angifna gatumarkens
utdragna gränslinjer.

Hvad i denna § är sagd!, skall med afseende å torg eller annan
dylik allmän plats tillämpas så, att marken till en bredd af aderton meter
från tomtlinjen betraktas såsom gata.

32 §.

Ersättning, som tomtägare enligt 31 § har att utgifva, skall, där ej
parterna kunna enas om dess belopp, bestämmas af särskild nämnd, som
på enderas ansökan tillsättes i den ordning, förordningen angående jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof föreskrifter. Nämnden har att
efter de för uppskattning af gatumark, som till staden afstås, stadgade
grunder uppskatta värdet af själfva marken vid tiden för ersättningens
utgifvande utan hänsyn till kostnad, som staden må hafva vidkänts för
markens planerande och ordnande. Uppstår tvist om vidden af den gatumark,
tomtägaren har att ersätta, skall särskildt värde sättas å den mark,
tvisten gäller. Godtgörelse till nämnden och annan kostnad gäldas utaf
staden, då ersättningen varder satt till lägre belopp, än staden fordrat,
men eljest af tomtägaren.

33 §.

Ersättning för gatumark skall af tomtägare utgifvas, då efter stadsplans
fastställande nybyggnad blifvit å tomten uppförd, dock ej innan
gatan upplåtits för allmänt begagnande.

Har tomt utfartsväg åt en för allmänt begagnande upplåten gata,
vare tomtägaren ej skyldig utgifva ersättning för mark till annan gata,
som utmed tomten upplåtes, förrän nybyggnad å tomten varder verkställd
invid den nya gatan.

Nybyggnad, som i denna § afses, må ej företagas, innan tomtägaren
hos byggnadsnämnden för ersättningens utgifvande ställt säkerhet, som af
nämnden godkännes. Från ställande af säkerhet, hvarom nu är sagdt,
vare kronan fri.

34 §.

Skall gata vidgas, och medför vidgningen, efter ty därom är åt
Konungen stadgadt, rätt att vid gatan uppföra högre byggnad än förut
tillåtits, vare den, som äger tomt vid någondera sidan af gatan, skyldig

Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

13

ersätta staden en fjärdedel af värdet å den mark, som fordras för gatans
vidgning intill aderton meter framför hans tomt.

I fråga om ersättningbeloppets fastställande skola de i 31 och 32
§§ meddelade bestämmelser äga motsvarande tillämpning. Beloppet skall
utgifvas, då, efter det beslut om vidgningen fastställts, byggnad, som här
är sagd, blifvit uppförd, dock ej innan gatan framför tomten blifvit vidgad
; och må sådan byggnad ej uppföras, innan tomtägaren hos byggnadsnämnden
ställt säkerhet, som af nämnden godkännes. Kronan vare från
ställande af säkerhet fri.

Om vissa ofria tomter.

35 §.

Hvad här förut är sagdt om ägare af mark eller tomt skall ock
gälla om den, som till ofri tomt i stad har sådan rätt, hvarom förmäles i
lagen den 24 maj 1895 angående hvad till fast egendom är att hänföra.

Föreskrifter angående vissa områden å landet.

36 §.

Hvad i denna lag är stadgadt för stad skall äga motsvarande tillämpning
för köping så ock för annan ort, för hvilken på grund af
hittills gällande föreskrifter byggnadsstadgan för rikets städer förklarats
skola gälla.

Konungen må ock förordna, att denna lag skall äga motsvarande
tillämpning för hamnplats, fiskläge eller annan ort med större sammanträngd
befolkning; och medföre sådant förordnande enahanda verkan, som
enligt hittills gällande lag följt utaf förordnande om tillämpning af byggnadsstadgan
för rikets städer. Konungens befallningshafvande åligger att,
när omständigheterna sådant förordnande påkalla, efter kommunalstämmas
och ortsinvånarnas hörande, med anmälan därom till Konungen inkomma.

Då förordnande, hvarom nu är sagdt, meddelas för någon ort, äger
Konungen förklara, att med afseende å viss bebyggd del af dess område
skall gälla hvad i 2 § sägs angående stadsplan, som af ålder består. Inom
området i öfrigt må icke, förrän stadsplan blifvit fastställd, nybyggnad
äga rum, med mindre Konungens befallningshafvande för särskildt fall
därtill gifver lof. Är stadsplan icke fastställd för ort, som i 1 mom.

14 Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

sägs, vare i fråga om sådant förklarande och om förbud mot nybyggnad
lag samma.

37 §.

Är större byggnadsverksamhet att förvänta inom område å landet,
å hvilket 36 § icke äger tillämpning, äger Konungen förordna, att- stadsplan
för området skall upprättas; och må efter sådant förordnandes meddelande
nybyggnad icke, förrän stadsplan blifvit fastställd, inom området
äga rum, med mindre Konungens befallningshafvande för särskilt fall
därtill gifver lof.

Framställning om sådant förordnande, som nyss är nämndt, så ock
om fastställande af stadsplan må göras af Konungens befallningshafvande
eller af områdets ägare Ej må stadsplan fastställas utan att områdets
ägare däröfver blifvit hörd.

Sedan stadsplan blifvit fastställd, må nybyggnad ej ske å mark, som
enligt planen skall ingå i gata, torg eller annan allmän plats.

Varder sedermera förordnande, som i 36 § sägs, för området meddeladt,
skall stadsplanen jämväl i öfrigt vinna omedelbar tillämpning inom
området.

38 §.

Är stadsplan fastställd för område, som i 37 § afses, äger Konungens
befallningshafvande på framställning af områdets ägare fastställa tomtindelning
för området eller viss del däraf. Tomtindelning, enligt hvilken
särskilda delar af tomt skulle förblifva i olika ägares hand, må ej fastställas.

Fastställd tomtindelning må ej ändras i andra fall, än då enligt fastställd
ändring i stadsplanen mark skall läggas till byggnadskvarter eller
därifrån afskiljas eller ock ägare till de tomter, som af ändringen beröras,
därom äro ense. Sedan tomtindelning blifvit fastställd, må ej nybyggnad
ske utöfver gällande tomtgräns.

Allmänna bestämmelser.

39 §.

Företages nybyggnad i strid mot hvad i 5, 6, 7, 36, 37 eller 38 §
är stadgadt, äge öfverexekutor till rättelse i hvad olagligen skett meddela
handräckning; och gälle därom enahanda bestämmelser, som för det i 157

Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

15

§ utsökningslagen afsedda tall äro stadgade. Genom denna föreskrift
göres ej ändring i lagen den 26 maj 1899 om hvad i vissa fall bör iakttagas,
då byggnad uppförts utöfver tomtgräns.

Ansökan om handräckning, hvarom nu är sagdt, må göras af allmän
åklagare eller byggnadsnämnd, där sådan finnes. År ansökan gjord af
allmän åklagare, och äskar utmätningsmannen, att kostnad för förrättningen
skall förskjutas, må det ske af allmänna medel.

40 §.

Hvad i denna lag är sagdt om nybyggnad skall ock gälla om sådan
förändring af befintlig byggnad, hvilken, efter ty därom är af Konungen
stadgadt, är att till nybyggnad hänföra.

41 §.

De närmare föreskrifter, som må anses erforderliga i fråga om stadsplans
och tomtindelnings uppgörande, om byggnadsnämnds sammansättning
och åligganden samt om bebyggande af stad, köping och annat område,
som i denna lag afses, meddelar Konungen.

På framställning af stad, köping och annat samhälle, som i denna
lag afses, må Konungen förordna, att särskilda föreskrifter skola tillämpas
med afseende å byggnadsverksamhetens ordnande inom sådan del af samhällets
område, som ej finnes upptagen i gällande stadsplan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1908, dock att hvad däri
är stadgadt om antagande och fastställande af stadsplan, om ändring i
stadsplan eller dess utsträckande, om tomtindelning samt om förbud mot
nybyggnad i vissa fall skall lända till efterrättelse genast efter lagens
utfärdande.

År vid lagens ikraftträdande fråga om ändring i fastställd stadsplan
eller tomtindelning på pröfning beroende, skola föreskrifterna om plikt
att lösa gatumark eller tomtdel ej vinna tillämpning med afseende å
område, som af ändringen beröres, förrän frågan blifvit slutligen pröfvad.