12
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
]?f:o SO.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 23 april 1907.
— — — — Andra Kammaren — 20 — 1907.
Riksdagens skrifvelse till Konungen angående revision af bestämmelserna
om jordlösen vid expropriation.
(Lagutskottets utlåtande n:o 37.)
Till Konungen.
Vid innevarande års riksdag har enskild motionär hemställt, att Riksdagen
beträffande jordlösen vid expropriation måtte bos Eders Kungl. Maj:t
begära framläggande af förslag till en revision af de i gällande författningar
förekommande bestämmelser om grunderna för dylik lösen.
Hufvudstadgandet i fråga om grunderna för bestämmande af ersättning
vid expropriation finnes i 13 § af förordningen angående jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866. Enligt nämnda
lagrum skall jord eller lägenhet uppskattas efter hvad jord eller lägenhet
af lika beskaffenhet och godhet i orten högst gäller samt uppkommande
skada ersättas med högsta skäliga belopp. Grunden härtill är tydligen
den, att, da ingrepp sker i den rätt att fritt förfoga öfver egendomen,
som enligt lag tillkommer en ägare eller annan rättighetshafvare, man
velat tillägga honom ersättning härför, hvilken kunde hålla honom fullt
skadeslös. Emellertid hafva dessa föreskrifter i tillämpningen ofta föranledt
13
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
tillerkännande af oskäligt hög ersättning. Ifrågavarande ämne har ock
gjorts till föremål för Eders Kungl. Maj:ts öfvervägande genom en från
arméförvaltningen den 25 april 1906 afgifven framställning, hvilken likväl
hufvudsakligen riktats mot författningens processuella bestämmelser. I berörda
skrifvelse har nämligen arméförvaltningen, med erinran att, då mark
under senaste åren skolat för landtförsvarets behof förvärfvas, utgifterna
för de förvärfvade områdena vid flera tillfällen icke stått i rimligt förhållande
till deras värde, hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes taga
i öfvervägande, huruvida icke åtgärder skulle kunna vidtagas till framtida
förekommande af detta missförhållande. I detta afseende har arméförvaltningen
bland annat uttalat önskvärdheten af att åvägabringa en full objektiv
värdesättning vid expropriation och därvid framkastat tanke på förändring
af sättet för expropriationsnämndens sammansättning så, att denna nämnd
blefve af mera permanent natur samt genom sin sammansättning och
verksamhet erhölle den sakkunskap, som vore nödig för en jämn och
objektiv värdesättning.
I anledning af denna framställning hafva öfverståthållareämbetet och
samtliga länsstyrelser afgifvit infordrade utlåtanden, hvilka vitsorda behofvet
af bestämmelser, som omöjliggöra de numera vid expropriation högt
uppdrifna jordpris.
Visserligen är, såsom arméförvaltningen anmärker, af stor vikt, att
värdesättningen blir jämn och objektiv. Men om densamma jämväl skall
kunna såvidt möjligt träffa ett med billighet öfverensstämmande värde,
måste uppenbarligen i fråga om grunderna för värdesättningen meddelas
sådana lagbestämmelser, som berättiga och förplikta vederbörande uppskattningsnämnd
att taga i öfvervägande alla på bestämmandet af ersättningsbeloppet
inverkande omständigheter utan att vara bunden af prisstegring
å platsen. Sådan prisstegring torde ofta vara beroende just af
det tillämnade företaget, för hvars skull expropriation ifrågasättes, och
det kan ej vara rätt och billigt, att å ena sidan jordägaren ensam får
njuta förmånen af en utan något hans åtgörande tillkommen värdestegring,
medan å andra sidan den eller de, som genom arbete och uppoffringar
åstadkomma företaget i fråga, skola betungas med utgifvande af
ersättning, som icke står i skäligt förhållande till verkliga värdet före
företagets uppkomst. Att sådant i flera fall förekommit, torde nu mer
och mer ogillas af det allmänna rättsmedvetandet.
Enligt Riksdagens åsikt böra äfven beaktas de af arméförvaltningen
framställda erinringar i fråga om sättet för expropriationsnämnds sam
-
14
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
mansättande. Särskilt vill Riksdagen fästa uppmärksamheten därå, att,
om en tillämnad anläggning berör flera egendomar, hvarje jordägare för
sig är berättigad att för värderingen af den jord, han skall afstå, icke
blott föreslå sex ledamöter i nämnden, utan äfven utesluta bland de af
rätten och vederparten föreslagne, samt att således en särskild expropriationsnämnd
kan komma att fungera för hvarje egendom. Värdesättningen
kan uppenbarligen härigenom blifva ojämn, hvarförutom kostnaden för
hela expropriationsförrättningen i väsentlig mån uppdrifves.
Ändring i gällande lagstiftning synes således vara i angifna hänseendet
af verkligt behof påkallad, och frågan härom lärer böra till Eders
Kungl. Maj:t öfverlämnas, så att denna fråga må i hela dess vidd komma
under ompröfning i sammanhang med behandlingen af arméförvaltningens
förutnämnda framställning. ^ j'' é
Under
åberopande af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta utarbeta och snarast möjligt för Riksdagen
framlägga förslag till ändamålsenliga lagbestämmelser i fråga om
grunderna och sättet för bestämmande af de ersättningsbelopp, som skola
utgifvas i anledning af jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.
Stockholm den 23 april 1907.
Med undersåtlig vördnad.