Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

1

N:o 220.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 29 maj 1907.
— — — — — Andra Kammaren den 29 — — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen med ny förordning angående
tillverkning af brännvin.

(Bevillningsutskottets betänkanden n:r IT och 21 samt memorial n:r 25 och 32.)

Till Konungen.

I en till Riksdagen aflåten proposition (n:r 79) liar Eders Kungl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga ett vid propositionen fogadt förslagtill
förordning angående tillverkning af brännvin.

Detta författningsförslag jämte de af Eders Kungl. Maj:t till
Riksdagens pröfning samtidigt framlagda förslagen till förordningar
angående tillverkning och beskattning af maltdrycker samt om beskattning
af socker har Riksdagen funnit innefatta förändrade bestämmelser
rörande kontrollen öfver ifrågavarande särskilt beskattade tillverkningar
i den riktning, som af Riksdagen angifvits uti dess skrifvelse den 12
maj 1906.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 62 Höft. (N:o 220). 1

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

Hvad först beträffar Eders Kungl. Maj:ts förslag till omorganisation
af kontrollväsendet, sedt såsom ett helt, finner Riksdagen, att
genom detsamma förverkligats, så långt förhållandena för närvarande
synas kunna medgifva, det i Riksdagens berörda skrifvelse uttalade
önskemålet om större enhetlighet i kontrollens organisation.

Med afseende å det nu förevarande förslaget till förordning angående
tillverkning af brännvin är att särskildt märka, att detta tillika
innefattar en afsevärd förändring af sj kifva kontrollsystemet vid brännerierna.
Enligt den detaljerade redogörelse för kontrollproceduren, som
chefen för finansdepartementet lämnat i det vid propositionen fogade
statsrådsprotokollet, har denna förändring ansetts kunna vidtagas med
hänsyn till de för närvarande använda kontrollapparaternas grundligt
pröfvade pålitlighet. Den förenklade kontrollproceduren karakteriseras
hufvudsakligen däraf, att kontrollörens personliga deltagande i kontrollen
skulle inskränkas, bland annat i det hänseende, att kontrollören i regel
endast två gånger i veckan skulle besöka hvarje bränneri.

Emot en dylik inskränkning hafva emellertid inom Riksdagen uttalats
betänkligheter. Det har sålunda gjorts gällande, att, då det nuvarande
systemet gåfve en kontroll, angående hvars ändamålsenlighet
och effektivitet alla voro ense, det icke vore tillrådligt att nu åter beträda
experimentens väg med risk att misslyckas. Och den besparing
i kontrollkostnaderna, hvilken i den kungl. propositionen ställes i utsikt,
eller omkring 100,000 kronor, kunde, med hänsyn till den stora skatteintäkt,
som genom de ifrågavarande tillverkningsafgifterna tillföres statskassan
— i rundt tal 40 miljoner kronor per år —, icke anses uppväga
den risk för minskning af kontrollens effektivitet, som det kungl. förslaget,
i hvad detta afsåge förändrade kontrollanordningar vid brännerierna,
syntes innebära. Kontrollörernas dagliga närvaro vid brännerierna
och personliga öfvervakande af tillverkningen borde därför icke
uppgifvas, helst denna anordning ändock icke torde lägga hinder i vägen
för vinnande af större enhetlighet i kontrollens organisation i enlighet
med Eders Kungl. Maj:ts förslag.

I anslutning till hvad sålunda uttalats finner ock Riksdagen, att
vid bedömande af den föreliggande frågan bör såsom grundprincip uppställas
främst fordran på en effektiv kontroll i förening med största
möjliga enhetlighet i densammas organisation, samt att i andra rummet
reformerna böra inriktas på vinnandet af besparing. Med hänsyn härtill
har Riksdagen beslutit, att den lokala kontrollen vid brännerierna skall
i hufvudsak bibehållas sådan den för närvarande är ordnad, hvaremot

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

Eders Kungl. Majrts förslag i öfrigt vunnit godkännande. Då härigenom
handhafvandet af kontrollens organisation, i likhet med hvad
Eders Kungl. Magt föreslagit, kommer att tillhöra den nya centrala
kontrollmyndigheten, beredes med den af Riksdagen sålunda vidtagna
förändring ändock tillfälle att i den utsträckning, kontroll- och justeringsstyrelsen
finner möjlig, på gemensam personal sammanföra kontrollen
öfver brännvins- och maltdryckstillverkningarna och att äfven i öfrigt
tillgodose krafvel! på enhetlighet i kontrollorganisationen.

Jämväl möjligheten att härvid göra besparingar synes Riksdagen
på sådant sätt vara bevarad, därigenom att Riksdagen godkänt den af
Eders Kungl. Maj:t föreslagna nedsättning i kontrollörernas dagarfvode.

Riksdagens nu omförmälda beslut hafva föranledt, att de i nu
gällande förordning förefintliga, den lokala kontrollen berörande bestämmelser
införts i stället för de i 4, 14 och 24 §§ af Eders Kungl. Maj:ts
författningsförslag ifrågasatta stadganden, hvarjämte 25 § i Eders Kungl.
Maj:ts förslag utgått. Dessa ändringar jämte två därmed sammanhängande
formella ändringar, den ena i 6 § och den andra i öfvergångsstadgandet,
samt erforderlig förändrad paragrafbeteckning, hafva blifvit
iakttagna i den vid denna skrifvelse fogade författningen.

Beträffande det i 20 § omförmälda arfvodet åt öfverkontrollör har
Riksdagen ansett detta böra utgå med högst 3,000 kronor för år rälcnadt,
därest öfverkontrollör uppbär pension af statsmedel.

I annat sammanhang har Riksdagen anmält, att Riksdagen funnit
den särskilda tilläggsafgiften för brännvin, som tillverkas vid bränneri
under tid, då majs där användes, fortfarande böra bibehållas vid dess
enligt nu gällande brännvinstillverkningsförordning bestämda belopp,
äfven efter det den af Riksdagen innevarande år beslutade nedsättning
af tullen å omalen majs trädt i tillämpning, äfvensom att Riksdagen
besluta, det de i nämnda förordning meddelade föreskrifter angående
denna tilläggsafgift samt angående användningen af malen spannmål
skola träda i kraft den 1 januari 1908. I sista punkten af det vid Eders
Kungl. Maj:ts ifrågavarande författningsförslag fogade öfvergångsstadgande
hade föreslagits, att de i förslaget förekommande motsvarande
föreskrifter skulle träda i kraft först från och med den dag, som, efter
det Riksdagen beslutit upphäfvande af tull å majs, af Kungl. Maj:t
kungöres. Då den nya tillverkningsförordningen enligt Riksdagens beslut
träder i kraft den 1 oktober 1908, erfordras med hänsyn till nämnda
förhållanden i den förevarande förordningen intet särskildt stadgande
angående tiden för de ifrågavarande bestämmelsernas trädande i kraft.
Den af Eders Kungl. Magt i sådant hänseende i sista punkten af öfver -

4 Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

gångsstadgandet föreslagna bestämmelse har därför borttagits ur föi’-ordningen.

Riksdagen har alltså icke bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag oförändradt; hvaremot Riksdagen, med iakttagande af här ofvan
omförmälda ändringar, antagit en förordning angående tillverkning af
brännvin af den lydelse, bilagan A. till denna skrifvelse utvisar.

Med anmälan härom får Riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes till allmän efterrättelse kungöra Riksdagens ifrågavarande beslut.

Stockholm den 29 maj 1907.

Med undersåtlig vöfdnad.

''Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

5

Bil. A.

Förordning angående tillverkning af brännvin.

I KAP.

Om rättighet till brännvins tillverkning och destillering.

1 §•

1. Brännvin må, med de här nedan i 2 och 3 mom. omförmälda
undantag, tillverkas ej mindre af enhvar välfräjdad person, hvilken äger
eller innehar i mantal satt eller särskildt skattlagd jord, än äfven af
den, som är behörig att idka fabriksrörelse. Aflider brännvinstillverkare
eller varder han försatt i konkurs, må redan anmäld tillverkning utöfvas
af döds- eller konkursboet.

2. Öfverståthållare, underståthållare, landshöfding, landssekreterare,
landskamrerare, kronofogde, länsman, lands- och stadsfiskal, polistjänstemän,
domare på landet, borgmästare eller annan magistratsperson
i stad, ecklesiastik ämbete- eller tjänsteman, kyrkobetjänt, folkskollärare,
i tjänst varande läkare, brännerikontrollör eller tillsyningsman, eller i
allmänhet ämbets- och tjänsteman, som till följd af sin befattning kan
komma att deltaga i beslut om brännvinstillverkning eller kontroll därå,
må icke befatta sig med dylik tillverkning.

Detsamma gälle ock om bolag, däri någon i detta mom. nämnd
person är delägare, äfvensom om den, hvilken blifvit dömd till ansvar
för brott, som omförmäles i 31 eller 33 §§ af denna förordning.

3. Å ecklesiastika och andra boställen, så ock å annan kronans
jord, som ej med stadgad åborätt besittes, vare brännvinstillverkning
förbjuden.

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

2 §•

1. Brännvinstillverkning vare i allmänhet tillåten allenast från
klockan tolf på dagen första helgfria dag i oktober månad till första
helgfria dag i maj månad det därpå följande året vid samma timme.

2. I sammanhang med pressjästberedning äfvensom vid bränneri,
där allt det tillverkade brännvinet göres till förtäring obrukbart (denatureras),
må jämväl under den del af året, då brännvinstillverkning på
grund af 1 mom. i allmänhet icke är tillåten, brännvinstillverkning äga
rum under de särskilda villkor, Kungl. Maj:t pröfvar erforderliga.

3. Brännvinstillverkning eller mäskberedning därtill vare ej medgifven
från klockan tio om aftonen näst före sön- eller helgdag till
klockan tio om aftonen å sådan dag; dock att, om för särskilda tillverkningsmetoders
begagnande undantag från denna bestämmelse skulle
finnas oundgängligen nödigt, Kungl. Maj:t vill på särskild underdånig
ansökning pröfva, huruvida sådant undantag må medgifvas.

4. Kungl. Maj:t vare, oberoende af hvad förut i denna § är stadgadt,
obetaget att, där högst viktiga omständigheter sådant föranleda,
föreskrifva inställande under viss tid af all brännvinstillverkning.

3 §•

1. För brännvinstillverkning må begagnas redskap af hvilken
storlek och beskaffenhet som helst med allenast de inskränkningar, som
för kontrollens handhafvande äro eller varda föreskrifna. Äfven må
användas alla slags råämnen, majs och utländsk potatis dock endast i
den uti 8 § stadgade ordning samt malen spannmål allenast under den
särskilda kontroll, som af Kungl. Maj:t föreskrifves.

2. Efter ansökning äge Kungl. Maj:t medgifva, att under den
kontroll och de villkor i öfrigt, som Kungl. Maj:t pröfvar erforderliga,
tillverkning af brännvin må äga rum för vetenskapligt ändamål eller
försöksvis för tekniskt ändamål utan iakttagande af de i denna förordning
meddelade bestämmelser.

4 §•

Den, som vill idka brännvinstillverkning, skall minst tio dagar
före den, då tillverkningen är afsedd att begynna, skriftligen anmäla
sådant hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande, med uppgift å såväl

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

stället för tillverkningens bedrifvande som ock dagen, då den skall
taga sin början, samt därvid aflämna bevis, att han är behörig att
utöfva brännvinstillverkning. Af bolag tillämnad brännvinstillverkning
skall anmälas af den, som enligt gällande lag äger för bolaget
föra talan, och skall därvid lämnas uppgift om samtliga delägare i bolaget.
Finner Kungl. Maj:ts befallningshafvande hinder icke möta för
handteringens utöfvande, varde tillståndsbevis utfärdadt.

5 §.

Vill den, som erhållit tillstånd till brännvinstillverkning, afstå från
tillverkningens utöfvande, utan att densamma tagit sin början, skall anmälan
därom ske hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande, dock skall han
i sådant fall vara pliktig godtgöra den kostnad, som möjligen uppstått
genom kontrollörs inkallande.

6 §•

1. Vill brännvinstillverkare före den allmänna tillverkningstidens
utgång afstå från tillverkningsrätten, skall han därom göra skriftlig
anmälan hos den kontrollör, som är anställd vid bränneriet, minst tre
dagar före utgången af det tillverkningsdygn, med hvilket han anmäler
sig vilja afsluta tillverkningen; dock att, om bränneri eller däri begagnad
redskap genom vådeld eller annan olyckshändelse blifvit väsentligen
skadadt, tillverkningsrätten må upphöra omedelbart efter det tillverkaren
gjort skriftlig anmälan därom. Kontrollören åligger att dels lämna
tillverkaren bevis om gjord anmälan, dels ock ofördröjligen underrätta
Kungl. Maj:ts befallningshafvande och öfverkontrollören om tiden för
tillverkningsrättens upphörande.

2. I bränneri, där tillverkningen sålunda blifvit anmäld att upphöra,
må den ej efter den utsatta tiden äga rum utan förnyad anmälan,
som i 4 § sägs.

3. Med tillverkningsdygn förstås i denna förordning tiden från
klockan tolf på dagen den ena till samma timme å nästföljande helgfria
dag.

7 §•

Om anmäld brännvinstillverkning ej företages inom tre tillverkningsdygn
efter den i anmälan uppgifna tid, eller brännvinstillverkning

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

afbrytes utan sådan anmälan, som i 6 § 1 mom. omförmäles, eller utan
Kungl. Maj:ts därom meddelade föreskrift, och ej inom tre till ver kningsdygn,
det oräknadt, hvarunder afbrottet inträdde, ånyo företages, åligger
det brännvinstillverkaren att för de tillverkningsdygn, under livilka
tillverkningen sålunda icke utöfvats, gälda på bränneriet belöpande
kontrollkostnader.

3 §•

1. Vill tillverkare för brännvinstillverkning använda majs eller
utländsk potatis, göre, med företeende af bevis att föreskrifven särskild
afgift enligt 13 § 4 mom. blifvit till landtränteriet inbetald, därom
skriftlig anmälan hos kontrollören minst tre dagar, innan den första inmäskningen
däraf är afsedd att ske. Kontrollören åligger att dels lämna
tillverkaren bevis om gjord anmälan, dels ock ofördröjligen därom
underrätta Kungl. Maj:ts befallningshafvande och öfverkontrollören.

2. Om tillverkare, som anmält sig ämna vid brännvinstillverkning
använda majs eller utländsk potatis, vill upphöra med användningen
af dylika råämnen före den allmänna tillverkningstidens utgång,
göre han därom anmälan på sätt i 6 § 1 mom. sägs; och skall, då
sådan anmälan sker, förfaras på sätt i samma mom. är föreskrifvet.

9 §•

1. Vill någon under den tid, då han, enligt erhållet tillståndsbevis,
är till brännvinstillverkning berättigad, å bränneriställe genom
särskild destillering rena brännvin, må sådant ske under tillsyn af kontrollör.
Destillering å bränneriställe under annan tid vare äfven medgifven;
dock att anmälan därom skall minst åtta dagar före den tid,
destilleringen hvarje gång företages, göras hos vederbörande öfverkontrollör.

2. I öfrigt må brännvins rening, vare sig genom destillering eller
på kall väg, verkställas såsom annan handtering, enligt hvad i gällande
författningar stadgas.

10 §.

Tillverkare vare skyldig hålla sina handelsböcker med tillhörande
verifikationer tillgängliga för vederbörande öfverkontrollör, då denne
önskar däraf taga del.

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

9

11 §•

Tillverkare ställe sig till efterrättelse hvad den ordningsstadga
för brännvinsbrännerierna i riket, som af Kuugl. Maj:t utfärdas, innehåller
om tillverkares åligganden äfvensom de föreskrifter, kontrolloch
justeringsstyrelsen eller vederbörande kontrolltjänsteman i enlighet
med denna förordning eller nämnda ordningsstadga meddelar.

II KAP.

Om brännvins beskattning och uppläggande på nederlag.

12 §.

1. För brännvin, tillverkadt inom landet, skall efter afdrag af
två procent, som äro skattefria, tillverkaren påföras skatt med 65 öre
för hvarje liter af normalstyrka, hvarmed förstås brännvin, som vid
+ 15° å Celsii termometer innehåller 50 volymprocent alkohol.

2. Inbetalning af tillverkningsskatt verkställes i landtränteriet,
dock hvarje gång för minst 1,500 liter.

3. Vid utförsel af brännvin må, efter hvad särskildt finnes
stadgadt, åtnjutas restitution med 66,3 öre för hvarje liter renadt och
med 65 öre för hvarje liter icke renadt brännvin af normalstyrka.

4. Restitution af tillverkningsskatt må under de villkor och den
kontroll, Kungl. Maj:t vill föreskrifva, åtnjutas:

för brännvin, som vid staten tillhörigt krutbruk användes för
tillverkning af krut, afsedt för krigsbruk eller för öfningar i försvarsändamål; för

finkelolja, afsedd till tekniskt ändamål; samt

för brännvin, som denaturerats.

För brännvin, som denaturerats vid bränneri, där tillverkningsrätt
gäller, må åtnjutas skattefrihet.

Afgift för undersökning af finkelolja i och för restitution af tillverkningsskatt
utgår med två öre och för denaturering af brännvin
med ett öre för hvarje liter af normalstyrka; dock att sistnämnda
afgift icke utgår för brännvin, tillverkadt vid bränneri, där allt det
tillverkade brännvinet denatureras.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 62 Häft.

o

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

13 §.

1. Har tillverkningen icke uppgått till 8,000 liter beskattningsbart
brännvin för hela den tid, tillverkningsrätten gällt, då skall förutom
stadgad skatt erläggas eu afgift af 10 öre för hvarje liter, hvarmed
det tillverkade litertalet understiger nämnda belopp; och likaledes
skall, i händelse tillverkningen ej uppgått till 500 liter i medeltal för
hvarje tillverkningsdygn, utgå en afgift af 10 öre för hvarje liter,
hvarmed det tillverkade brännvinet understiger ett efter en medeltillverkning
af 500 liter beräknadt tillverkningsbelopp. Dessa afgifter
skola dock ej utgå, då tillverkningsrättens upphörande grundar sig på
anmälan efter olyckshändelse, hvarom i 6 § sägs, eller Kungl. Maj:ts
därom meddelade föreskrift; och ankomme på Kungl. Maj:ts pröfning,
huruvida eller i hvad mån befrielse från desamma må medgifvas, då
brännvinet erhålles såsom biprodukt vid annan tillverkning.

2. Har tillverkningen vid ett och samma bränneri imder tiden
från den 1 oktober till den 1 därpå följande maj öfverstiga 600,000
liter beskattningsbart brännvin eller under tiden från den 1 maj till
den 1 oktober öfverstigit 435,000 liter, då skall förutom stadgad skatt
erläggas en afgift af 5 öre för hvarje liter, hvarmed det tillverkade litertalet
öfverstiger, i förra fallet 600,000 liter och i det senare 435,000 liter.

3. De enligt 1 och 2 mom. utgående särskilda afgifter skall
tillverkaren inom fjorton dagar efter tillverkningsrättens upphörande
inbetala till landtränteri et. Sker det ej, läte Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ofördröjligen utmäta afgifterna; och skall emellertid det vid
bränneriet tillverkade och vid tillverkningstidens slut under offentlig
vård kvarvarande brännvinet utgöra pant för afgifterna.

4. För brännvin, tillverkadt vid bränneri under tid, då jämlikt
anmälan enligt 8 § 1 mom. majs eller utländsk potatis där användes
för brännvinstillverkning, skall tillverkaren påföras en särskild afgift
af 5 öre för hvarje liter. Denna afgift inbetalas förskottsvis i landtränteri,
dock hvarje gång för minst 10,000 liter; för mycket erlagd
afgift restitueras efter tillverkningsrättens upphörande på därom af tillverkaren
gjord framställning.

5. Hvad i denna § är stadgadt om tilläggsafgift vid brännvinstillverkning
gälle icke i fråga om bränneri, där allt det tillverkade
brännvinet denatureras.

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

11

14 §.

1. Af obeskattadt brännvin skola minst åttiofem procent såsom
säkerhet för skatten vara liggande på nederlag vid bränneriet. Återstoden
äger tillverkaren utbekomma utan skattens erläggande, dock med
skyldighet att före den 1 påföljande oktober erlägga därpå belöpande
skatt, vid påföljd att Kungl. Maj:ts befallningshafvande eljest låter ofördröjligen
utmäta densamma.

2. Denatureradt brännvin må ej ligga såsom säkerhet för ogulden

skatt.

io §.

Magasin eller rum för nederlag af brännvin skall finnas vid hvarje
bränneri samt vara beläget i dess närhet och af tillverkaren upplåtet
uteslutande för brännvin, som skall utgöra säkerhet för ogulden skatt.

16 §.

Brännvinstillverkare må efter tillverkningens upphörande hafva
obeskattadt brännvin kvarliggande å nederlag vid bränneriet.

17 §•

1. Inträffar minskning, vare sig genom läckning, afdunstning
eller olyckshändelse, i det å nederlag upplagda brännvinets litertal eller
styrka, skall ändock tillverkningsskatt erläggas för allt det brännvin,
hvarför skatt är ogulden; dock vill Kungl. Maj:t, där minskningen
utan ägarens vållande uppkommit genom olyckshändelse, medgifva den
lindring i skatten, hvartill omständigheterna kunna föranleda.

2. Å nederlag befintligt brännvin utgör pant för ogulden skatt;
och skall detsamma till ytterligare säkerhet för skattens utbekommande
efter tillverkningsrättens upphörande städse vara mot eldskada försäkradt
till ett värde ej understigande den oguldna skattens belopp; hvarjämte
det åligger tillverkaren att, då nederlaget öfvertages af tillsyningsman,
till denne aflämna försäkringshandlingarna jämte behörigt
bevis, att kronan äger rätt till så stor del af försäkringssumman, som
fordras för skattens gäldande. Underlåter tillverkare att fullgöra hvad
sålunda är föreskrifvet, vare nederlagsrätten förverkad, och anmäle kontrollör
eller tillsyningsman genast förhållandet hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som i så fall ofördröjligen förordnar om skattens uttagande.

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

18 §.

På Kung].. Maj:ts särskilda pröfning i hvarje fall skall bero, om
och under hvilka villkor och kontroller samt mot hvilken nederlagsafgift
nederlag af inhemskt brännvin utan sammanhang med brännvinstillverkning
bör medgifvas; och må, på sätt särskildt därom är eller
kan varda stadgadt, såväl från sådant nederlag (allmänt brännvinsnederlag)
som från brännerinederlag brännvin ur riket utföras, utan att
tillverkningsskatt därför erlägges.

III KAP.

Om tillsyn vid bränneri och nederlag.

19 §.

1. Öfverinseendet öfver kontrollen öfver tillverkning af brännvin
utöfvas af kontroll- och justeringsstyrelsen.

2. Enligt de närmare föreskrifter, som innehållas i ordningsstadgan
för brännvinsbrännerierna i riket, utöfvas brännerikontrollen
af öfverkontrollörer, kontrollörer och till syningsmän.

3. Öfverkontrollörer förordnas af Kungl. Maj:t.

4. Kontroll- och justeringsstyrelsen bestämmer tj änstgöringsdistrikt
för öfverkontrollörer och kontrollörer; skolande såväl öfverkontrollör
som kontrollör utöfva tillsyn äfven öfver de bryggerier, som
äro belägna inom tjänstgöringsdistriktet.

5. Kontrollörer till det antal, som bestämmes af kontroll- och
justeringsstyrelsen, utses af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, efter
förslag af vederbörande öfverkontrollör.

§ 20.

1. Öfverkontrollör, som är inkallad i tjänstgöring, erhåller dels
arfvode, beräknadt efter 4,000 kronor om året, dels ock under tjänstgöringstiden
ersättning för rese- och expeditionskostnader med 250
kronor i månaden; Kungl. Maj:t dock obetaget att i särskilda fall bestämma
lägre arfvode eller ersättning.

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

Därest öfverkontrollör uppbär pension af statsmedel, må arfvodet
icke i något fall bestämmas till högre belopp än 3,000 kronor, för år
räknad t.

Ersättning enligt nu angifna grunder tillkommer jämväl vikarie,
som kan varda förordnad för öfverkontrollör.

2. Kontrollör erhåller under tjänstgöringstiden af staten ersättning
i förhållande till det antal tjänstgöringsställen —• brännerier eller
bryggerier — som finnas inom hans tjänstgöringsdistrikt.

Finnes inom distriktet endast ett bränneri, erhåller kontrollör dagarfvode
med 8 kronor, men finnas inom detsamma flera tjänstgöringsställen,
äger kontroll- och justeringsstyrelsen bestämma högre arfvode,
dock ej mera än 15 kronor om dagen.

I dagarfvode ingår ersättning för resor inom tjänstgöringsdistriktet,
hvaremot, om resa förekommer för inträde i tjänstgöring eller vid förflyttning
från ett till annat tjänstgöringsdistrikt, kontrollör erhåller
reseersättning med 15 kronor för hvarje gång.

3. Biträdande kontrollör erhåller af staten dagarfvode med 8
kronor jämte resekostnadsersättning efter femte klassen i gällande resereglemente,
dock att, därest hans tillkallande föranledes af annan än
den i 24 § 2 mom. omförmälda anledning, det skall åligga tillverkaren
att gälda kostnaderna.

21 §.

1. Därest å landsbygden på grund af lokala förhållanden sådant
erfordras, vare tillverkare på öfverkontrollörens tillsägelse skyldig dels
att mot två kronor om dagen, som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
godtgöras genom afdrag å kontrollörsarfvodet, tillhandahålla kontrollören
lämplig kost samt ett möbleradt, eldadt och städadt boningsrum å plats,
som af öfverkontrollören godkännes, dels ock att mot ersättning enligt
gällande skjutstaxa åt honom anskaffa skjuts till öfriga tjänstgöringsställen
inom distriktet.

2. Vid bränneri, där allt det tillverkade brännvinet denatureras,
åligger det tillverkaren att godtgöra statsverket, hvad enligt de i 20 §
2 mom. angifna grunder utgått i arfvode eller ersättning till kontrollöi
vid bränneriet.

22 §.

1. Nederlag vid bränneri, där tillverkningsrätt upphört, skall
handhafvas af särskild, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnad
tillsyningsman.

14 Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

2. Kung!. Majrts befallningshafvande bestämmer tillsyningsman
tillkommande arfvode; och åligger det tillverkaren att, innan tillsyningsmannens
tjänstgöring upphör till följd af nederlagets utrymmande eller
af annan anledning, till honom utbetala arfvodet.

23 §.

Brännvinstillverkning må ej företagas, innan kontrollapparat blifvit
i bränneriet anbragt, tillståndsbeviset för kontrollören uppvisadt samt
bränneri och nederlagsmagasin af honom besiktigade.

24 §.

1. Det tillverkade brännvinet uppmätes och reduceras till normalstyrka
förmedelst den i bränneriet uppställda kontrollapparaten.

2. Om kontrollapparat vid bränneri kommit i olag, skall kontrollör
därom genast underrätta öfverkontrollören samt tömma sprithållaren
och afläsa apparaten; hvarjämte kontrollören, intill dess öfverkontrollören
annorlunda föreskrifver, skall uppmäta och profva det brännvin,
som sedermera tillverkas; ägande öfverkontrollören bestämma, efter
hvilken grund det från närmast föregående afösning af apparaten
tillverkade brännvin skall beräknas.

25 §.

1. Kontrollapparat anskaffas, äges och underhålles af staten.

2. Tillverkaren . är skyldig att på egen bekostnad låta afhämta
apparaten från plats inom länet, hvilken öfverkontrollören bestämmer,
samt att likaledes bestrida kostnaden för dess uppsättning.

3. Efter tillverkningens upphörande kvarstannar kontrollapparaten
vid bränneriet under tillverkarens vård, såvida denne ej hos öfverkontrollören
anmäler sig vilja återlämna apparaten eller densamma af
öfverkontrollören återfordras; och åligger i så fall tillverkare att på
egen bekostnad låta forsla apparaten till plats inom länet, hvilken
öfverkontrollören bestämmer.

4. All å apparaten eller dess tillbehör uppkommen skada, som
kunnat förekommas genom omsorgsfull vård, ersättes af tillverkaren.

26 §.

1. Anmäler tillverkaren hos kontrollören missnöje med kontrollapparatens
mätning, skall, så fort sig göra låter, öfverkontrollören

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

verkställa kontrollmätning. Om vid kontrollmätning, verkställd under
minst två tillverkningsdygn och å minst 1,000 liter sprit, apparatens
utslag visar sig öfverstiga det omedelbara mätningsresultatet med eu
procent eller därutöfver, då skall afdrag å skatten härför ske från den
afösning å apparaten, som närmast föregick anmälan om missnöje.

Kostnaden för sådan kontrollmätning skall tillverkaren betala, i
händelse apparatens utslag ej med minst en procent öfverstiger det
omedelbara mätningsresultatet.

2. Om vid profning, som ligger till grund för beskattning, mellan
brännvinstillverkare och kontrollör uppstår tvist om brännvinets alkoholhalt,
skall af detsamma tagas prof, livilket under bådas försegling
lämnas till öfverkontrollören, som efter verkställd profning med normaltermo-alkoholometer
bestämmer alkoholhalten.

27 §.

1. Erforderliga föreskrifter såväl för kontrollapparats afösning
som för mätnings- och profningsförrättningar äge kontroll- och justeringsstyrelsen
meddela. Vid all beräkning af alkoholmängden på grund ar
profning med alkoholometer skola af kontroll- och justeringsstyrelsen
fastställda tabeller begagnas.

2. Kontroll- och justeringsstyrelsen äge ock fastställa formulär
för samtliga för kontrollen behöfliga journaler och andra handlingar.

28 §.

Finner kontrollör eller tillsyningsman olaglighet vara begången
vid något under hans uppsikt ställdt bränneri eller nederlag, gifve
ofördröjligen sådant till känna för allmän åklagare äfvensom för öfverkontrollören.

29 §.

Därest tillverkare ej åtnöjes med af öfverkontrollör vid tilllämpningen
af denna förordning meddelad föreskrift eller vidtagen
åtgärd, äge han att hos kontroll- och justeringsstyrelsen däri söka
ändring.

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

IV KAP.

Om ansvar för öfverträdelse af förordningens föreskrifter.

SO §.

1. Den, som tillverkar brännvin utan därtill erhållet behörigt
tillstånd eller under tid, då på grund af Kungl. Maj:ts nådiga beslut
brännvinstillverkning blifvit inställd, gälde den i 12 § stadgade tillverkningsskatt
och böte för lönbränning från och med 100 till och
med 2,000 kronor eller straffes med fängelse från och med en till och
med sex månader.

2. Har lönbränning skett med enkel, omedelbarligen med eld
drifven redskap, varde skatten beräknad efter redskapens afverkningsförmåga,
som skall antagas under dygn uppgå till fyra gånger pannans
rymd. Kan redskapens storlek icke utrönas, bestämmes skatten efter
500 liters tillverkning för dygn.

År tillverkningen utöfvad med mera sammansatt eller medelst
ånga drifven redskap, beräknas skatten för den myckenhet, som, efter
hvad utrönas kan, blifvit tillverkad, dock för minst 800 liter på dygnet.

I bägge dessa fall skall skatten utgå för minst trettio dygn;
men har tillverkningen blifvit utöfvad öfver 30 men ej 60 dygn, utgöres
skatt för 60 dygn, och öfver 60 men ej 90 dygn för 90 dygn o. s. v.

31 §.

Då lönbränning skett, vare det vid förbrytelsen nyttjade redskap,
det vid beslagstillfället å stället befintliga brännvin'' och de kärl, hvari
det förvaras, förbrutna.

32 §.

1. Den, som vid brännvinstillverkning från beskattning undansnillar
något af det brännvin, som tillverkas, begagnar till verk n In gsredskap,
ledningsrör eller sprithållare med dold öppning eller afledning,
hvarigenom brännvin kan lönligen uttagas, eller olofligen bryter försegling
eller öppnar eller borttager lås, som öfverkontrollör eller
kontrollör i bränneri åsatt, eller gör åverkan å den i bränneriet upp -

17

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

satta konirollapparaten, straffes med böter från och med 500 till och
med 5,000 kronor eller dömes till fängelse från och med en månad till
och med ett år; dock må, där försnillning skett i större omfattning
eller omständigheterna eljest äro synnerligen försvårande, dömas till
straffarbete från och med två månader till och med två år. Den, som
efter detta lagrum dömes, skall ock utgifva den skatt, som belöper sig
för det undansnillade brännvinet, samt hafva förbrutit redskapen, det i
bränneriet med därtill hörande förvaringsrum och nederlagsmagasin vid
beslagstillfället befintliga brännvin och de kärl, i hvilka det förvaras.

2. Varder någon, som begagnar nederlagsrätt, beträdd med att
olofligen bortföra brännvin från nederlaget eller bryter han kronans
lås, som blifvit satt å nederlagsmagasin, dömes till böter från och med
100 till och med 2,000 kronor eller fängelse från och med en till och
med sex månader. Åro omständigheterna synnerligen försvårande,
dömes till straffarbete från och med två månader till och med ett år.
Ifall det olofligen bortförda brännvinet återfinnes, vare det förverkadt;
kan det ej tillrättaskaffas, gälde tillverkaren dess värde.

33 §.

Har tillverkare utan anmälan, som i 8 § 1 mom. sägs, vid brännvinstillverkning
användt majs eller utländsk potatis, erlägge han för
allt det brännvin, som vid bränneriet tillverkats under den tid, då tillverkning
där pågick på grund af det tillståndsbevis, som gällde, när
den olofliga användningen af nämnda råämnen ägde rum, en särskild
afgift af 5 öre för hvarje liter, dock minst 500 kronor.

34 §.

År tvist om beloppet af undansnilladt brännvin, äger domstol att
i frågan infordra yttrande från kontroll- och justeringsstyrelsen.

35 §.

Till redskap, som enligt 31 § eller 32 § 1 mom. är förbruten,
räknas hvarje i bränneri för kokning, mäskberedning, jäsning eller
bränning inrättad redskap, sprithållare, äfvensom ångmaskin med tillbehör.

■_ Bik. till Riksd. Frat. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 62 Höft

3

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

36 §.

1. Öfverträder brännvinstillverkare det förbud, som är gifvet i
2 § 3 mom., böte för hvarje gång, sådant sker, från och med 20
till och med 200 kronor.

2. Verkställes annat till bränneri hörande arbete utom tillsyn
vid malt- eller jästberedning mellan klockan 8 på morgonen och klockan
5 om aftonen å sön- eller helgdag, böte brännvinstillverkare från och
med 5 till och med 50 kronor.

37 §.

1. Underlåter brännvinstillverkare att ställa sig till efterrättelse
något af hvad i denna förordning eller gällande ordningsstadga föreskrifves
eller de föreskrifter i fråga om tillverkares åligganden, kontroll-
och justeringsstyrelsen, öfverkontrollör eller kontrollör i enlighet
med denna förordning eller ordningsstadgan meddelar, straffes han, där
ej särskildt ansvar är bestämdt, med böter från och med 20 till och
med 200 kronor.

2. Den, som tillverkar brännvin i sammanhang med pressjästberedning,
utan att samtidigt det af Kungl. Maj:t bestämda minsta
utbyte af jäst i medeltal erhålles, eller underlåter att, på sätt i 9 §
1 mom. är föreskrifvet, hos öfverkontrollör göra anmälan om destillering
af brännvin, böte från och med 100 till och med 1,000 kronor.

38 §.

Vägrar man den, som äger anställa undersökning i afseende å förbrytelse
mot denna förordning, tillträde till rum eller byggnad, där,
enligt 48 §, undersökning får ske, böte från och med 100 till och med
1,000 kronor.

39 §.

1. Tillverkare ansvarar för förbrytelse mot denna förordning,
som med hans vetskap begås af hans hustru, barn, husfolk eller i hans
arbete antagen person, såsom vore förbrytelsen af honom själf begången.
Begagnar tillverkaren ombud vid brännerirörelsens utöfvande, ansvare
dock ombudet jämte tillverkaren och lika med denne för sådan förbrytelse.

Riksdagens Skrifvelse N:o 220. ly

2. Redskap, tillverkad vara och kärl, hvari den förvaras, skola,
fastän brännvinstillverkare icke är ägare däraf, dömas forbrutna, nar
förbrytelse, som medför sådan påföljd, är begången.

40 §.

Brännvinstillverkare, som åt kontrolltjänsteman, hvilken öfver hans
bränneri eller nederlag utöfva!'' tillsyn, såsom gåfva något gifver ellei
erbjuder, höte från och med 20 till och med 200 kronor Kontrolltjänsteman,
som gåfva mottager, vare lika ansvar underkastad och
miste därjämte befattningen.

41 §.

Den, som innebar eller innehaft befattning såsom kontrolltjänsteman,
vare förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet eller affärsförhållanden.
Gör han detta och framgår ej åt omständigheterna, att
han om den hemlighet eller de affärsförhållanden erhållit kännedom a
tid, då han dylik befattning ej innehaft, straffes med böter från och
med 50 till och med 1,000 kronor. Sker det för att gorå skada ellei
begagnar han sig af berörda yrkeshemlighet eller affarsforhallanden
till egen eller annans fördel, då må till fängelse dömas. _

Har i nu omförmälda hänseenden genom kontroll^anstemans åtgörande
skada uppkommit, vare han ock skyldig den till fullo godtgöra.

42 §.

Skulle någon, hvilken det åligger att hålla tillsyn vid bränneri
eller vid nederlag, eller den, hvilken har till tjänsteåliggande att
åtala förbrytelser mot denna förordning, sjalf betradas med oloflig
brännvinstillverkning eller att hafva främjat sådan förbrytelse eller förbrytelse,
som omförmäles i 32 §, varde dömd till fängelse eller straffarbete
från och med sex månader till och med två år.

43 §.

Om undersökning, hvarom i 48 § sägs, hos någon anställes emellan
klockan 9 om aftonen och klockan 5 om morgonen, men förbrytelse ej
upptäckes, böte förrättningsmannen från och med 5 till och med öf
kronor, där han ej haft giltig anledning till undersökningen.

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

44 §.

Böter, som efter denna förordning ådömas, skola, om tillgåno- till
deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.

45 §.

Då till v erknin gsskatt jämte böter blifvit ådömd enligt denna förordning,
må, där tillgång saknas till skatten eller någon del däraf,
böterna ej kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i stället
undergå motsvarande förvandlingsstraff.

46 §.

1. Böter, som enligt denna förordning ådömas, äfvensom värdet
af bräunenredskap och annan egendom, som anses förbrutna, tillfälle
med en tredjedel kronan och med två tredjedelar åklagaren. Finnes
särskild angifvare, tage han hälften af åklagarens andel. Sådan del
tillkomme dock ej angifvare, då angifvelse skett af föräldrar mot barn,
barn mot föräldrar, makar eller syskon mot hvarandra, annan skyldeman
mot den, hos hvilken han njuter kost eller underhåll, fosterbarn mot
fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk under den tid, de äro i
tjänsten.

»fi ^ Kungl. Maj:ts nådiga pröfning må bero, huruvida i något
all åklagare eller annan för ådagalagdt nit vid efterspanande och beltrande
af förbrytelse mot denna förordning gjort sig förtjänt af någon
belöning utöfver honom möjligen tillkommande andel i ådömda böter
samt redskap eller annat förbrutet gods.

V KAP.

Föreskrifter i afseende å förordningens verkställighet.

47 §.

•1T Lands- och stadsfiskaler, kronobetjänte samt de personer,
i^lka särskilt förordnas att vaka öfver denna förordnings efterlefnad
åligger att åtala förbrytelser emot densamma.

21

Riksdagens Skrifvelse N:o 220-

2. I öfrigt äger enhvar rättighet att för sådana förbrytelser
anställa åtal, dock ej föräldrar och barn eller makar eller syskon mot
hvarandra, ej heller annan skyldeman mot den, hos hvilken han njuter
kost eller underhåll, ej fosterbarn mot fosterföräldrar och ej heller
tjänare mot husbondefoik, under den tid, de äro i tjänsten.

3. Då åtal anställes af annan person än den, som är nämnd i
1 inom., gifve han sin talan allmän åklagare till känna så tidigt, att
denne må kunna öfvervara målets utförande.

48 §.

1. De i 47 § 1 mom. omförmälda åklagare äga att anställa
undersökning om förbrytelse mot denna förordning äfvensom att verkställa
beslag.

2. Undersökningen må anställas i bränneri, så ock i annat rum
eller byggnad, som kan begagnas för brännvinstillverkning eller förvaring
af brännvin.

49 §.

Beslag skall göras i två vittnens närvaro. Innehafvare af hvad i
beslag tages eller, i hans frånvaro, hans ombud på stället eller någon
af hans husfolk skall tillsägas om beslaget.

50 §.

Sker beslag å bränneri under den tid, då tillverkningsrätt där
gäller, må ej panna utbrytas eller någon del af tillverkningsredskapen
borttagas eller tillverkningens fortsättande hindras, innan första domstol
i målet dömt redskapen förbruten, där ej vid tillverkningen begagnats
redskap, ledningsrör eller sprithållare med dold öppning eller afledning,
hvarigenom brännvin kunnat lönligen uttagas, eller åverkan skett å
kontrollapparaten.

51 §.

Redskap, som tages i beslag, skall, till förekommande af dess utbyte
mot annan, af beslagaren utmärkas med särskild stämpel, där ej
redskapen vid beslaget fråntages ägaren, i hvilket fall den skall sättas
i allmänt förvar.

Bih. till Riksd. Prat. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band, 62 Häft.

4

22

Riksdagens Skrifvelse N:o 220.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 oktober 1908, vid hvilken
tid nådiga förordningen den 13 juli 1887 angående villkoren för tillverkning
af brännvin med däri sedermera vidtagna ändringar upphör
att vara gällande; dock att tillsättningen af kontrollörer skall för det
tillverkningsår, som tager sin början den 1 oktober 1908, ske i enlighet
med denna förordning.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG^ 1907.