18

Riksdagens Skrifvelse No 217.

N:o 217.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 29 maj 1907.
— — . — — Andra Kammaren den 29 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt
motion om skrifvelse till Kungl Maj:t angående rättegångsbiträde
åt genom olycksfall i arbete skadad
arbetare.

(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 6).

Till Konungen.

1 en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits, att Riksdagen
ville besluta att hos Eders Kungl. Maj:t hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t behagade öfverväga och till nästkommande Riksdag
framlägga förslag om, huru medellösa, genom olycksfall i arbete
skadade arbetare lämpligast skola beredas tillfälle att erhålla rättegångsbiträden,
antingen genom riksförsäkringsanstaltens tjänstemän
eller genom andra särskildt utsedda personer.

Riksdagen har trott sig finna, att de flesta ersättningstvister
af ifrågavarande art röra dels frågan, huruvida det arbete, hvarigenom
skadan skett, varit under olycksfallslagen hänförligt och dels

Riksdagens Skrifvelse No 217.

19

graden af den genom skadan orsakade invaliditeten. Rättegång
torde sålunda i många fall kunna undvikas, därest för riksförsäkringsanstalten
stadgades skyldighet att i hvarje fall, då ersättningsanspråk
enligt olycksfallslagen framställes, på begäran af endera
eller båda parterna afgifva yttrande i nämnda hänseenden. De för
närvarande i sådant afseende gällande bestämmelser återfinnas i
§ 15 af lagen den 5. juli 1901, däri stadgas, att, om den skadade
icke af arbetsgifvaren är försäkrad på sätt i 10 § afses, såväl
parterna, när de därom öfverenskomma, som ock, sedan tvist om
ersättningen hos domstol eller genom påkallande af skilj eaftals tillämpning
anhängiggjorts, domstolen eller skiljemännen må från
riksförsäkringsanstalten inhämta utlåtande, huruvida det arbete,
hvari den skadade var stadd, är sådant, som i lagen afses, eller i
hvad mån kroppsskadan må anses hafva åstadkommit nedsättning
i arbetsförmågan, och skall sådant utlåtande af riksförsäkringsanstalten
kostnadsfritt meddelas.

Enligt Riksdagens förmenande borde den sålunda stadgade
rättigheten för parterna att i vissa fall påkalla riksförsäkringsanstaltens
utlåtande utsträckas därhän, att i hvarje fråga om ersättning
enligt samma lag enhvar af de i frågan intresserade skulle
äga att påkalla yttrande i ofvan angifna hänseende från riksförsäkringsanstalten,
som efter hörande af motparten skulle afgifva
sådant utlåtande. För genomförande af en sådan anordning skulle
det emellertid sannolikt erfordras, att den nu i § 8 af kungi. kungörelsen
angående anmälande om olycksfall i arbete den 17 november
1906 stadgade skyldighet för polismyndighet att, därest den
skadade är försäkrad i riksförsäkringsanstalten, ofördröjligen lämna
anstalten underrättelse beträffande skedd anmälan om olycksfallet,
utsträckes till sådan skyldighet i afseende å alla de olycksfall, som
kunna medföra ersättning enligt olycksfallslagen. Skulle bestämmelser
i antydda riktningen komma att meddelas, anser Riksdagen,
att behofvet för skadad arbetare att erhålla rättegångsbiträde skulle
blifva väsentligt mindre, hvadan det ej torde vara erforderligt att
för dessa speciella slag af tvister meddela särskild bestämmelse om
rättegångsbiträde.

Riksdagen, som sålunda ej kunnat helt bifalla motionen, får
alltså anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t, i sammanhang med
omarbetning af lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för
skada till följd af olycksfall i arbete, taga under öfvervägande,

20 Riksdagens Skrifvelse N:o 217.

huruvida icke riksförsäkringsanstaltens skyldighet att vid inträffade
olycksfall i arbete afgifva utlåtande, på sätt ofvan antydts, skulle
kunna utsträckas.

Stockholm den 29 maj 1907.

Med undersåtlig vördnad.