Riksdagens Skrifvelse N:o 207.
13
N:o 207.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 28 maj 190/.
_ — — — Andra Kammaren den 28 — —
9
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring
i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken.
(Lagutskottets utlåtande n:o 70.)
Till Konungen.
Genom en den 8 sistlidne mars dagtecknad proposition, n:o 93, har
Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bilagdt
förslag till lag om ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken.
Riksdagen delar till fullo Eders Kungl. Maj:ts mening, att åtgärder
snarast måste vidtagas, ägnade att för framtiden förekomma balans i
högsta domstolens arbeten. I likhet med Eders Kungl. Maj:t anser Riksdagen
ock högst önskvärdt, att möjlighet beredes domstolen att, på sätt
jämväl från dess egen sida framhållits, gifva besluten en fylligare och
mera uttömmande motivering än nu kan vara fallet och att domstolen
sålunda sättes i tillfälle att fylla sin viktiga uppgift att värna om enhet
och konsekvens i lagtolkning och rättsskipning samt därigenom erbjuda
allmänheten säker ledning vid bedömande af förekommande rättsförhållanden.
14: Riksdagens Skrifvelse N:o 207.
Eders Kungl. Maj:ts förslag att för tillgodoseende af dessa syftemål
från fullföljd till högsta instans utesluta civila mål och brottmål, då värdet
af hvad som tappats icke öfverstiger 1,000 kronor, samt att till förekommande
af alltför omfattande fullföljd höja revisionsskillingen till 300
kronor, synes emellertid Riksdagen icke öfverensstämma med den uppfattning
rörande parters rättighet i berörda hänseende, som hos landets
befolkning allmänt gör sig gällande. Svårligen lärer det kunna förnekas,
att endast om verkliga, tungt vägande skäl göra sådant oundgängligen
nödvändigt, man kan anses försvarad med att använda ett medel, hvilket
så lätt framstår såsom en olikhet inför lagen. Riksdagen håller’således
före, att förutnämnda åtgärder endast i sista hand böra anlitas, och Riksdagen
anser icke uteslutet, att andra lika verksamma medel kunna erbjuda
sig till frågans lösning.
I likhet med hvad en ledamot af högsta domstolen framhållit, anser
Riksdagen till en början, att ett höjande af det nuvarande antalet justitieråd
med ytterligare tre vore en utväg, som, om än icke i och för sig
särskildt önskvärd, dock kunde ifrågasättas. Sedan numera justitierådens
löneförmåner väsentligt förbättrats, torde svårigheten att erhålla
detta högre antal till justitierådsbefattningen väl kvalificerade män väsentligen
undanröjts. Emot en sådan anordning kan med fog framställas den
betänkligheten, att rättsskipningens enhet skulle äfventyras genom ett så
stort antal justitieråd. Faran för enheten i lagskipningen, som en högsta
instans på tre afdelningar skulle innebära, skulle emellertid kunna väsentligen
motverkas därigenom, att hvarje afdelning finge sig tilldelade mål
åt viss beskaffenhet. Dessutom synes arbetet med laggranskningen kunna
öfverlämnas till en särskild därmed sysselsatt afdelning.
Sålunda ifrågasatta anordningar, hvilka för sitt genomförande kräfva
grundlagsändring, skulle lämpligen kunna redan nästkommande år underställas
Riksdagens pröfning. Skulle till samma års Riksdag, såsom möjligen
kan antagas, förslag framläggas om inrättande af en s. k. regeringsrätt,
synes såsom en åtgärd i syfte att lätta högsta domstolens arbete
med laggranskningen kunna ifrågakomma öfverflyttande å regeringsrätten
af granskning af alla utom den rena civil-, kriminal- och kyrkolagstiftningen
liggande lagförslag.
Vidare har framhållits, att högsta domstolens arbetstid betydligt upptages
af behandling af de s. k. nådemålen och andra ansökningsärenden.
Det torde åtminstone beträffande dessa sistnämnda kunna sättas i fråga
15
Riksdagens Skrivelse N:o 207.
att icke låta dessa mål af högsta domstolen behandlas, blott såsom hittills
två justitieråd öfvervore deras föredragning i statsrådet.
I samband med nu berörda åtgärder torde böra tagas under öfvervägande,
om man icke, i stället för att såsom i propositionen föreslås
göra rätten till fullföljd i högsta domstolen beroende af ett visst penningvärde,
^ skulle kunna från ifrågavarande rätt utesluta vissa klasser af mål.
En sådan anordning skulle lika träffa alla medborgare och sålunda icke
kunna anses innebära, att olika medborgare af lagen behandlades olika.
Skulle förslag om de nu af Riksdagen ifrågasatta åtgärder äfvensom
öfriga i propositionen omförmälda, af Riksdagen ej särskildt berörda utvägar
jämte andra, som af Eders Kungl. Maj:t må kunna anses lämpliga,
i ett sammanhang framläggas för nästkommande års Riksdag, håller Riksdagen
före, att den viktiga fråga, som här föreligger och som tarfvar sin
snara lösning, kunde ordnas på ett mera tillfredsställande sätt, än som
nu föreslagits.
På grund af hvad sålunda anförts har Riksdagen icke kunnat godkänna
Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition, hvilket Riksdagen
härmed får för Eders Kungl. Maj:t tillkännagifva.
Stockholm den 28 maj 1907.
Med undersåtlig vördnad.