10
Riksdagens Skrifvelse N:o 181.
X:o tHi.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 24 maj 1907
— — — — Andra Kammaren den 24 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen angående tiden för ikraftträdandet af
tilläggsafgiften för brännvin, tillverkadt af majs, m. m.
(Bevillningsutskottets betänkande n:o 31.)
Till Konungen.
Jämlikt § 11 mom. 4 i nu gällande förordning angående villkoren
för tillverkning af brännvin, hvilket moment tillkommit genom kung],
kungörelsen den 10 juli 1903 på grund af beslutet af nämnda års
Riksdag, skall för brännvin, tillverkadt vid bränneri under tid, då majs
eller utländsk potatis där användes för brännvinstillverkning, tillverkaren
påföras eu särskild afgift af 5 öre lör hvarje liter. Enligt samma
kungörelse skola emellertid berörda föreskrift angående särskild afgift
för brännvin, som tillverkas vid bränneri under tid, då majs där användes,
äfvensom det likaledes genom 1903 års kungörelse stadgade
påbud, att malen spannmål må användas för brännvinstillverkning allenast
under den särskilda kontroll, som af Eders Kungl. Maj:t iöreskrifves,
träda i kraft först från och med dag, som, efter det Riksdagen
fattat beslut om upphäfvande af majstullen, af Eders Kungl.
Maj:t kungöres.
Sedan Riksdagen numera beslutit nedsättning af tullsatsen för
omalen majs till 1 krona 50 öre för 100 kilogram, hvilken tullsats skall
träda i kraft den 1 januari 1908, har Riksdagen haft att undersöka,
11
Riksdagens Skrifvelse N:o 181.
huruvida någon förändring borde ifrågakomma af den nu etadgade tillläggsaf^iften
af 5 öre per liter för brännvin tillverkadt af majs, hvilket
afgiftsbelopp, såsom nyss erinrats, är afsedt för eventuell tullfrihet å
omalen majs.
Ändamålet med den ifrågavarande tilläggsafgiften å majsbrännvin
är att åt majsen anvisa dess rätta plats bland råämnena för brännvinstillverkningen,
nämligen att utgöra en x-eserv, som tillgripeB, först sedan
de inhemska råpi-odukterna förbrukats. För vinnande af detta ändamål
borde enligt verkställda beräkningar en tilläggsafgift af 3 öre per liter
brännvin vara tillräcklig, därest vid bestämmandet af afgiftens belopp
hänsyn behöfde tagas endast till tullnedsättningen. Jämväl andra förhållanden
måste emellertid härvid komma till beaktande. Man får nämligen
icke förbise, att tilläggsafgiften bör vara satt. så hög, att densamma
äfven vid inträffande mera afsevärda prisfall å världsmarknaden
kan förhindra, att majs i betydligare mängd kommer i stället för potatis
och andra inhemska råämnen till användning vid brännvinstillverkningen
med däraf förorsakad nedtryckning af priserna å de inhemska råämnena.
Och af tillgängliga officiella siffror framgår, att icke ens den nu gällande
tullsatsen å majs är i berörda hänseende effektiv, utan att användningen
af majs såsom råämne vid brännvinstillverkningen växlar i omfattning,
därvid också följande tillgången på majs å världsmarknaden.
Enligt kontroll- och justeringsbyråns berättelser hafva nämligen under
de sista tio tillverkningsår, för hvilka afslutad statistik föreligger, följande
kvantiteter majs användts såsom råämne vid brännvins- och
pressjästtillverkningen i riket:
År.
1895- 96 ...
1896- 97 ...
1897- 98 ...
1898- 99 ...
1899- 1900
1900- 01 ...
1901- 02 ...
1902- 03 .
1903- 04 ....
1904- 05 ....
Kg.
2,543,176
3,690,005
10,983,316
30,674,236
31,792,472
8,904,473
6,877,014
1,791,365
3,624,037
14,560,773
Härtill kommer, att enligt inhämtade upplysningar, den drank,
som erhålles vid brännvinstillverkning efter inmäskning af majs, äger
så betydligt högre fodervärde än potatisdrank, att en tilläggsafgift af
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 181.
3 öre icke kan antagas hindra, att majsen kunde erhålla företräde framför
inom landet frambragta råämnen. •
På grund af de nu anförda förhållandena har Riksdagen besluta
att icke vidtaga någon förändring med afseende å den i gällande brännvinstillverkningsförordning
redan stadgade särskilda afgift för bi''ännvin
tillverkadt vid bränneri under tid, då majs eller utländsk potatis
där användes för brännvinstillverkning.
Då nedsättningen af tullen å omalen majs till 1 krona 50 öre skall
träda i kraft den 1 januari 1908, böra gifvetvis bestämmelserna om
nämnda särskilda afgift samt det därmed sammanhängande, stadgandet,
att malen spannmål må användas för brännvinstillverkning allenast
under den särskilda kontroll, som af Eders Kungl. Maj:t föreskrifves,
också börja att tillämpas den 1 januari 1908.
Med anmälan bärom får Riksdagen anhålla, att Eders Kungl.
Maj:ts täcktes till allmän efterrättelse knngöra, att de i gällande förordning
den 13 juli 1887 angående villkoren för tillverkning af brännvin
meddelade föreskrifter angående särskild afgift för brännvin, som
tillverkas vid bränneri under tid, då majs där användes, samt angående
användningen af malen spannmål skola träda i kraft den 1 januari 1908.
Stockholm den 24 maj 1907.
Med undersåtlig vördnad.