Riksdagens Skrifvelse N:o 177.

3

N:o 177.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 maj 1907.
— — — — Andra Kammaren den 22 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående ordningsföreskrifter
för landskommuner.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 15).
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n;o 1) utlåtande n:is 21 och 28)

Till Konungen.

Inom Riksdagen har framställts förslag om sådan ändring i gällande
föreskrifter, att § 13 i ordningsstadgan för rikets städer må i tillämpliga
delar och i den ordning, som § 30 af samma stadga föreskrifver rörande
visst område invid eller i närheten af stad, kunna förklaras gällande för
landskommun, som därom gör hemställan.

Jämlikt § 30 i ordningsstadgan för rikets städer kan denna stadga
komma att tillämpas i fråga om köping, hamn, fiskläge eller annat ställe med
större sammanträngd befolkning, hvarjämte § 13 i nämnda stadga genom
särskildt beslut af vederbörande myndighet kan blifva gällande för visst
område å landsbygd, nämligen för område invid eller i närheten af stad.

Vidare stadgas uti § 7 af kungl. förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862, att kommunalstämma äger att för upprätthållande
af de ordningsstadgar, som kommunalstämman kan finna skäl att
för kommun uppgöra, bestämma viten från och med en till och med tjugu

4

Biksdagens Skrifvelse N:o 177.

riksdaler riksmynt, hvilka dock, för att blifva gällande, måste vara af
Konungens befallningshafvande pröfvade och godkända; men efter Riksdagens
mening bör denna bestämmelse icke utgöra något hinder för att
hvad ordningsstadgan för rikets städer i § 18 föreskrifver äfven må kunna
göras tillämpligt för hvarje landskommun, som sådant önskar och därom
i behörig ordning gör framställning. Då redan nu på grund af stadgandet
uti § 30 dessa föreskrifter kunna göras tillämpliga och äfven tillämpas på
flera ställen uti vissa delar af landskommuner, torde det icke kunna anses
annat än som en nära till hands liggande utveckling af nämnda förhållande
likasom en afsevärd fördel för en landskommun, hvilken finner sådana föreskrifter
för sig lämpliga, att dessa kunna göras gällande inom hela kommunen.

På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla om sådan
ändring i gällande föreskrifter, att § 13 i ordningsstadgan för rikets städer
må i tillämpliga delar och i den ordning, som § 30 af samma stadga föreskrifver
rörande visst område invid eller i närheten af stad, kunna förklaras
gällande för landskommun, som därom gör hemställan.

Stockholm den 22 maj 1907.

Med undersåtlig vördnad.