Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

N:o 134.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 maj 1907.
— — — — Andra Kammaren den 11 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående nedsättning i
eif giften för växelprotest.

[Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 10.1
[Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 5) utlåtande n:o 19.j

Till Konungen.

Inom Riksdagen hafva framställningar gjorts, åsyftande nedsättning i
afgifterna för växelprotest samt bestämmande af progressiv grund för
nämnda afgifters utgående.

Enligt kungl. förordningarna angående expeditionslösen den 7 december
J.883 samt angående stämpelafgiften den 2 juni 1899 utgår afgiften
för växelprotest dels såsom lösen för protokoll öfver protesten, dels såsom
lösen för bevis å växeln om verkställd protest, dels ock såsom ersättning för
besök för förrättningens verkställande, hvarjämte bevis om växelprotest
skall beläggas med stämpel.

Det kan icke förnekas att många växelprotester ha sin grund i gäl -

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 134.

denärens lättsinne att ikläda sig förbindelser utöfver sin förmåga. Men
mestadels bar nog oförmågan att fullgöra de åtagna förbindelserna sin
grund i olyckor och förluster.

Det torde emellertid ej böra förbises, att växelprotester mången gång
kunna föranledas af andra omständigheter. Det inträffar nämligen ej sällan,
i synnerhet på mera aflägsna orter å landsbygden, ätt mindre landtbrukare
ej kunna få inköpa jordbrukets nödvändighetsartiklar utan mot
accept å växlar. I fråga om sådana växelacceptanter förekommer ofta, att
de, ifall de sakna penningar å växelns förfallodag, af okunnighet om växellagens
bestämmelser, anse sig kunna såsom med ett vanligt lån utan risk
uppskjuta med infriandet någon kortare tid eller också att de på grund af
bristande bokföring förbise växelns förfallodag. Mången gång drabbas således
vederbörande växelacceptant hårdt af att nödgas vidkännas en så pass
stor utgift som kostnaden för växelns protest, hvilken kostnad framstår
som mera betungande i samma mån som växeln lyder å ett litet belopp.

Enligt Riksdagens mening är det obilligt att för växlar å helt obetydliga
belopp betalas samma protestkostnader som för sådana å stora
belopp.

Med hänsyn härtill anser Riksdagen, att en nedsättning af totalkostnaden
för växelprotest är erforderlig i fråga om växlar å mindre belopp,
och synes en reform i nu angifna riktning lättast kunna åstadkommas
genom att man i likhet med hvad som äger rum i andra länder äfven i
vårt land inför en progressiv skala för protestafgifter, ställd i förhållande
till växelsummans storlek. Därest en sådan grundsats vinner tillämpning
hos oss, bör emellertid enligt Riksdagens mening progressionen eller degressionen
komma till synes i fråga om lösen för protestprotokollet eller
lösen för protestbeviset eller möjligen bägge dessa afgifter, men däremot
icke i fråga om förrättningsmannens ersättning för besök vid protestens
verkställande, hvilken ersättning synes böra utgå på samma sätt som
hittills.

Vid genomförande af en sådan ändring af gällande bestämmelser härutinnan
torde emellertid böra tagas i betraktande, att växelprotest i de
flesta orter inom landet verkställes af städernas tjänstemän, som äro berättigade
till sportler.

Genom att på samma gång nedsättning ägde rum i fråga om protestkostnaden
för växlar å ringa belopp väl bibehålla den nuvarande protestkostnaden
för växlar till något högre belopp, men tillika höja kostnaden
för växelprotest i det fall, att växelsumman folie inom en ännu högre

7

Riksdagens Skrifvelse N:u ld4.

gradation, skulle emellertid tilläfventyrs en kompensation kunna äga rum
uti de vederbörande tjänstemän tillförsäkrade inkomster.

På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla om utarbetande
af sådan ändring i gällande expeditionsförordning, att den däri stadgade
lösen för protokoll öfver växelprotest samt för bevis därom å växel
må i fråga om växlar till mindre belopp nedsättas.

Stockholm den 11 maj 1907.

Med undersåtlig vördnad.