Riksdagens Skrifvelse N:o 131.

1

N:o 131.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 maj 1907.
— — — — Andra Kammaren den 14 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående ny aflöningsstat för statskontoret
jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande n:o 91.)

Till Konungen.

I en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 100) af den 15 sistlidne
mars har Eders Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag föreslagit
Riksdagen att

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 41 Höft. (N:o 131.) 1

o

Riksdagens Skrifvelse N:o 131.

dels godkänna följande förslag till aflöning*; st åt för statskontoret
att tillämpas från och med år 1908:

Kronor.

sättning, renskrifning

flitpenningar ..................

1 förste vaktmästare ......

1 vaktmästare ..................

5 dito....................................

och

1 generaldirektör

1 statskommissarie och byråchef

2 dito.

1 andra gradens tjänsteman,

sekreterare ...........

1 dito, räntmästare
1 dito, kamrerare och kassakontrollant
..............

1 dito, förste revisor

1 dito, kamrerare .....

il första gradens tjänsteman,
stämpelkassör,
dito, revisor .

8 dito, revisorer och bokhållare,
registrator

Till amanuenser, vikariatser-l

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Orts-

tillägg.

Arfvoden
eller miss-räknings-penningar.

7,000

3,000

1,000

5,000

2,500

600

—

10,000

5,000

1,200

—

3,600

1,800

400

_

3,600

1,800

400

500

3,600

1,800

400

_

3,600

1,800

400

—

3,600

1,800

400

—

2,200

1,500

300

500

2,200

1,500

300

—

17,600

12,000

2,400

—

30,700

900

450

150

—

700

350

150

—

3,500

1,750

750

—

Summa, j

11,000

8,1001 - —-c* c\c\c\'' (iönen höias med
16,200 ) eoo kronor.

Efter 5 år kan

5,800

6,300

5,800

5,800

5,800

4,500

4,000

32,000

30,700

1,500

1,200

Efter 5 år kan
lönen höjas med
500 kronor och
efter 10 år med
ytterligare 500
kronor.

Efter 5 år kan

I lönen höjas med
500 kronor, efter
10 år med ytter (ligare

500kronor
och efter 15 år
med än ytterligare
500 kronor.

Efter 5 år kan
lönen höjas med

6,000: f 100 kronor.

Summa]144,7001

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna förmån
kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

dels godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande
af de i staten upptagna aflöningsförmåner, nämligen

att innehafvare af ordinarie befattning i statskontoret skall vara
underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i
åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af
ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 131.

kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest ämbetsverkets
ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej
längre kan såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa
ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till annat
ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och
den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta
de med befattningen förenade göromål eller, efter Knngl. Maj:ts förordnande,
tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning i statskontoret icke må förenas annan
tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må
förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för
verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit
såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,
så framt ej, hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad
angår innehafvare af annan befattning, statskontoret, uppå därom gjord
framställning, och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket,
finner uppdraget eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas
och bibehållas;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra å den
särskilda befattning inom graden, där statskontoret, till befordrande af
arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men
för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till
den, som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos
Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag
eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten
utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller
ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt för tid, hvarunder
han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 131.

att därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af statskontoret
pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall
under tiden innehållas, såvida ej statskontoret finner skäligt låta honom
uppbära något däraf;

att, vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af
semester, tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas
till högre befattning i statskontoret, densamma, mot åtnjutande,
i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,
men i senare fallet af däremot svarande belopp i stället lör
egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än sammanlagdt
tre månader under ett och samma kalenderår;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor
att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som
erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst, dock att
härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester,
och för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem
år*, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen, därest sådan kan
ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes på samma villkor, under
iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjningar angår,
att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början åt kalenderåret
näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd;
börande löntagare därvid tillgodoräknas den tid, som före den
nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till
befattningen, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial eller på
grund af förordnande i följd af frågan om statskontorets omorganisation;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,
som berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generaldirektören,
statskommissarierna och tjänstemännen af andra lönegraden enhvar
under en och en half månad samt tjänstemännen af första lönegraden
enhvar under en månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af generaldirektören bestämmes,
begagna sig af semester;

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 131.

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens
slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens
ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter
tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldigunderkasta
sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed;
dels förklara,

ej mindre att enhvar, som med eller efter 1908 års ingång tillträder
befattning i statskontoret, skall vara pliktig att underkasta sig
nu omförmälda villkor och bestämmelser;

än äfven att de förutvarande innehafvare af befattningar i statskontoret,
hvilka icke före den 1 november 1907 anmäla, att de vilja
underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nyssnämnda villkor och
bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda
bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i
den mån ej annat föranledes af bestämmelserna i förenämnda lag, vid
den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;

dels och höja det i riksstaten under sjunde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag till statskontoret från 112,000 kronor till 144,700
kronor, eller således med 32,700 kronor.

I sammanhang härmed har Riksdagen till behandling förehaft tre
särskilda motioner, däruti föreslagits:

dels att Riksdagen vid godkännande af ny lönest åt för statskontoret
måtte bestämma såsom villkor för utgående af de nya aflöningsförmånerna,
att föreskrift skall meddelas därom, att samtliga ordinarie
tjänstemän och betjänte skola, där ej för särskilda fall undantag efter
pröfning medgifves, vara å tjänsterummen tillstädes minst 6 timmar
hvarje söckendag;

dels, att Riksdagen vid godkännande af den föreslagna nya aflöningsstaten
för statskontoret och därvid fogade aflöningsvillkor måtte besluta,
att i fråga om villkoren för erhållande af ålderstillägg efter orden »eller,
på grund af förordnande, annan statens tjänst» skola inskjutas orden
»eller fullgjort annat offentligt uppdrag»,

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 131.

dels ock att Riksdagen vid beviljande af nya lönest åter för statskontoret
eller andra ämbetsverk under innevarande riksdagssession
måtte såsom villkor för de nya lönestaternas åtnjutande föreskrifva:

att ämbetsverket skall utan förmedling af kommissionär och utan
annan särskild kostnad än den. som genom förordningarne om expeditionslösen
och om stämpelafgiften må vara stadgad, skriftväxla med
allmänbeten i förekommande mål och ärenden; samt

att i instruktionen för verket skall intagas föreskrift om kungörande
af de tider af dagen, på hvilka tjänstemän mottaga besök på ämbetsrummet
af allmänheten för meddelande af upplysningar och besvarande
af förfrågningar.

Hvad först beträffar de af departementschefen gjorda uttalandena
angående statskontorets ämbetsverksamhet, bär Riksdagen icke funnit
dessa gifva anledning till annat Riksdagens yttrande än att, beträffande
det ifrågasatta upphörandet af ämbetsverkets befattning med en del
landtstatstjänster, det icke synts Riksdagen behöfligt att, på sätt departementschefen
ifrågasatt, föreskrift fortfarande bibehålies om statskontorets
skyldighet att ensamt eller gemensamt med kammarkollegium afgifva
yttrande angående tillsättningen af lediga landskamererare-, landträntmästare-
och kronofogdetjänster. I vanliga fall torde nämligen den
önskvärda likformigheten i behandlingen af dessa frågor blifva fullt
tillgodosedd genom Eders Kungl. Maj:ts omedelbara handläggning af de af
Eders Kungl. Majrts befallningshafvande upprättade förslagen till tjänsternas
återbesättande; och i fall af besvär öfver upprättadt förslag eller då
ärendet eljest kan anses tvistigt, lärer Eders Kungl. Maj:t icke underlåta
att genom remiss inhämta ämbetsverkets yttrande öfver förslaget.

Mot den ifrågasatta indragningen af notarietjänsten samt t. f.
kassabokhållarens uppförande å ordinarie stat i andra lönegraden med
benämning kamrerare och kassakontrollant, har Riksdagen intet att erinra.

Beträffande villkoren för den föreslagna nya lönestatens åtnjutande
har, såsom ofvan nämnts, föreslagits, att föreskrift skall meddelas därom,
att samtlige ordinarie tjänstemän och betjänte skola, där ej för särskilda
fall undantag, efter pröfning medgifves, vara å tjänsterummet
tillstädes minst sex timmar hvarje söckendag. Detta förslag står i full
öfverensstämmelse med den af löneregleringskommittén uttalade åsikt,
att såsom - en allmän förutsättning för de nya löneregleringsförslagen
för de centrala ämbetsverken borde antagas, att stadgande af ofvan

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 131.

angifna innebörd blefve för ämbetsverken, fastställdt. Såsom af statsrådsprotokollet
inhämtas, har jämväl departementschefen vid behandlingen
af de allmänna aflöningsvillkoren upptagit frågan om utsträckning
af arbetstiden å tjänsterummet och därvid uttalat bland annat
att, hvad statskontoret beträffade, med hänsyn till den väsentligen
olika beskaffenheten af de särskilda tjänstemannagruppernas arbete, en
för alla lika bestämmelse beträffande tjänstgöringstiden å tjänsterummet
icke torde böra meddelas. Det syntes emellertid departementschefen
lämpligt, att i en blifvande arbetsordning för statskontoret meddelades
föreskrift om eu reglementerad arbetstid å tjänsterummen, att såsom
regel gälla med afseende å första gradens äfvensom vissa af andra
gradens tjänstemän; och syntes denna tid böra fastställas till ungefärligen
den tid, kommittén föreslagit, vederbörande förmän dock förbehållet
att efter pröfning i särskilda fall därifrån medgifva undantag.
De närmare bestämmelser, som i förevarande afseende erfordrades, borde
emellertid i sammanhang med utfärdande af instruktion och arbetsordning
för ämbetsvei’ket komma under öfvervägande.

Den sålunda af såväl kommittén och departementschefen som
motionären uttalade grundsatsen om viss bestämd tjänstgöringstid å
tjänsterummet kan Riksdagen icke annat än godkänna. Det synes nämligen
Riksdagen otvifvelaktigt att den hittills af tjänstemännen å deras ordinarie
statstjänst å tjänsterummmet använda arbetstid i allmänhet måste
anses hafva varit kortare än hvad önskligt varit. Då staten emellertid
måst låta sig nöja med detta, såväl inom som utom Riksdagen vid
upprepade tillfällen öfverklagade missförhållande, har detta haft sin
väsentliga grund i tjänstemännens efter nuvarande förhållanden knappt
tilltagna löneförmåner, hvilka gjort det nödvändigt, att tjänstemännen
icke genom utsträckning af arbetstiden beröfvades möjlighet att genom
tjänstgöring i olika ämbetsverk eller enskildt arbete förvärfva sig den
erforderliga inkomstökningen. Genom de i den för statskontoret föreslagna
lönestaten upptagna, betydligt ökade lönerna är emellertid,
enligt Riksdagens förmenande, denna anledning till att icke i vanliga
fall fullt utkräfva tjänstemannens arbetskraft i ämbetsverkets tjänst
undanröjd; och i likhet med kommittén och motionären anser Riksdagen,
att den dagliga arbetstid, som i allmänhet kan af tjänstemannen fordras,
bör kunna sättas till 6 timmar. Däremot kan Riksdagen icke biträda
departementschefens till statsrådsprotokollet uttalade mening därom,
att en bestämmelse af ifrågavarande art endast skulle afse första gradens
och vissa af andra gradens tjänstemän. Äfven om Riksdagen
ingalunda förbiser, att det arbete, som åligger tjänstemännen i de

8

Ililcs dagens Skrifvelse N:o 131.

högre lönegraderna och ämbetsverkets chef, i regeln är af den maktpåliggande
art, att det i vida högre grad än de lägre tjänstemännens
kräfver tillfälle till ostördt tankearbete samt att omständigheterna
kunna vara sådana, att svårigheter yppas för utförande af arbete af
dylik art å tjänsterummet, håller Riksdagen dock före, att genom bestämmande
af viss, lika lång daglig arbetstid för samtlige tjänstemännen,
arbetsmängden i allmänhet skulle ökas och ärendenas snabbare
afgörande befordras, utan att arbetets kvalitet därigenom behöfde försämras.
En enligt Riksdagens förmenande synnerligen effektiv åtgärd
till förekommande af den ofvan antydda olägenheten, att byråchefer
och verkets chef ofta störas i sitt arbete å tjänsterummet, i synnerhet
genom besök af allmänheten, torde vara bestämmande och kungörande
af viss tid på dagen, då tjänstemännen, med undantag af registratorn,
hvilken enligt sakens natur bör under hela tjänstgöringstiden vara för
allmänheten tillgänglig, mottaga besök på ämbetsrummet för meddelande
af upplysningar och besvarande af förfrågningar i tjänsteärenden. Att,
på sätt i en af ofvanberörda motioner föreslagits, bland de allmänna
aftoningsvillkoren upptaga bestämmelse därom, att i instruktionen för
ämbetsverket skall intagas föreskrift om bestämd mottagningstid, torde
emellertid icke af formella skäl vara lämpligt. Behof af införande af
ett sådant aflöningsvillkor lärer ej heller förefinnas, då Eders Kungl.
Maj:t icke torde underlåta att med ledning af ett Riksdagens uttalande
i nu angifna riktning i den blifvande instruktionen meddela nödiga
föreskrifter i förevarande hänseende.

Om än Riksdagen sålunda icke anser några principiella hinder förefinnas
för en i regeln till 6 timmar bestämd tjänstgöringstid för samtliga
ordinarie tjänstemän och betjänte, ligger det emellertid i sakens
natur att, såsom ock i den hithörande motionen ifrågasatts, undantag
från denna regel bör kunna medgifvas. Det i motionen härför använda
uttryck »där ej för särskilda fall undantag efter pröfning medgifves»
synes emellertid Riksdagen icke äga den tänjbarhet, som lärer vara nödvändig
för dess användande å alla de fall eller tidsperioder, då en inskränkning
i arbetstiden å tjänsterummet visar sig lämplig och behöflig.
Riksdagen har därför ansett lämpligt, att i stället för den af kommittén
och motionären begagnade formuleringen i förevarande afseende använda
uttrycket: »i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas
eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas». Härvid har afsetts,
att under det senare fallet skulle inrymmas t. ex. de tillfällen, då en
tjänsteman för utförande af ett eller annat arbete i tjänsten å annan
plats än tjänstelokalen, såsom i annat ämbetsverk, arkiv eller dylikt, under

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 131.

eu eller flera timmar måste vara från tjänstelokalen frånvarande. Med uttrycket
»i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas» har Riksdagen
afsett, bland andra, de fall, då en mera allmän föreskrift om inskränkning
i arbetstiden, afseende t. ex. en längre tidsperiod och hela ämbetsverket,
finnes böra medgifvas. Riksdagen har härvid i första rummet haft
sin uppmärksamhet riktad på tjänstgöringen under sommarmånaderna.
Då nämligen erfarenheten gifver vid handen, att ett behörigt skötande
af tjänsten under denna del af året, på grund af det i allmänhet i
något mindre mängd inkommande arbetsmaterialet, ställer mindre kraf
på arbetsintensiteten inom ämbetsverken än under året i öfrigt och då
därtill kommer, att ett strängt fasthållande af regeln om 6 timmars
tjänstgöring under ifrågavarande tid otvifvelaktigt i många fall skulle
ställa sig hindrande i vägen för tjänstemannen att tillbringa den tjänstefria
delen af dygnet på landet, har Riksdagen ansett, att möjlighet bör
förefinnas att under exempelvis tiden juni—augusti medgifva skälig
nedsättning i ifrågavarande tjänstgöringstid.

Beträffande frågan af hvilken myndighet och i hvilken ordning
pröfningen af nu omhandlade undantagsfall skall verkställas, har Riksdagen
funnit lämpligast, att föreskrifter i detta afseende meddelas af
Eders Kungl. Maj:t i ämbetsverkets instruktion.

Vidkommande förslaget, att meddelande i instruktionen af föreskrift
i nu förevarande hänseende skulle upptagas bland de allmänna aflöningsvillkoren,
har Riksdagen ansett detta, likaledes ur formell synpunkt,
mindre lämpligt. Däremot torde bestämmelse i nu angifven riktning
böra uppställas såsom förutsättning för Riksdagens godkännande af den
föreslagna aflöningsstaten. Riksdagen anser därför, att efter lönestaten
bör intagas en bestämmelse af följande lydelse:

»Denna lönestat träder i kraft den 1 januari 1908 under förutsättning
att Kungl. Maj:t dessförinnan meddelat föreskrift därom, att
samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte skola, i den mån ej undantag
kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,
vara å tjänsterummet tillstädes minst 6 timmar hvarje söckendag.»

Beträffande villkoren för erhållande af ålderstillägg har, såsom
ofvan nämnts, föreslagits, att efter orden »eller på grund af förordnande
annan statens tjänst» i mom. C. 9:de punkten skulle inskjutas
orden »eller fullgjort annat offentligt uppdrag».

Detta förslag står i öfverensstämmelse med hvad löneregleringskommittén
i förevarande hänseende hemställt; och har Riksdagen ansett
sig böra godkänna detsamma.

Bih. till Riksd. Prat. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 41 Höft.

2

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 131.

I en af ofvan omförmälda motioner har föreslagits att såsom
villkor för den nya lönestatens åtnjutande skulle föreskrifvas, att ämbetsverket
skall utan förmedling af kommissionär och utan annan särskild
kostnad än den, som genom förordningarne om expeditionslösen
och om stämpelafgiften må vara stadgad, skriftväxla med allmänheten
i förekommande mål och ärenden.

Enligt hvad Riksdagen inhämtat, tillämpas redan nu i statskontoret
den praxis, att, om en enskild person vänder sig till ämbetsverket med
skriftlig förfrågan i ett tjänsteärende, svar härå meddelas genom vederbörande
byråtjänsteman utan någon som helst kostnad för den upplysningssökande.
Något principiellt hinder för att meddela bestämd föreskrift
angående detta redan tillämpade förfaringssätt torde icke förefinnas,
om det än vill synas Riksdagen som om en sådan åtgärd, hvad statskontoret
beträffar, icke skulle vara af någon särskildt trängande natur.
Af motionen framgår emellertid icke med full tydlighet, huruvida med
densamma jämväl afses skyldighet för ämbetsverket att direkt genom
posten eller annorledes tillställa allmänheten hos ämbetsverket rekvirerade
penningmedel. Skulle emellertid en sådan skyldighet vara afsedd,
är denna otvifvelaktigt af en i statskontorets nuvarande medelsförvaltning
och redovisningsväsende så ingripande natur, att Riksdagen icke
tilltror sig att, utan att ämbetsverket blifvit i ärendet hördt eller en
mera fullständig utredning än den af motionären förebragta blifvit
verkställd, kunna tillstyrka, att en dylik skyldighet ålägges ämbetsverket.
Under alla omständigheter lära eventuella bestämmelser angående
sättet för ämbetsverkets uppehållande af den skriftliga kommunikationen
med allmänheten icke, på sätt föreslagits, böra upptagas bland villkoren
för tjänstemännens rätt till åtnjutande af dem tillerkända aflöningsförmåner,
utan i stället införas i ämbetsverkets instruktion, vid hvars
utfärdande Eders Kungl. Maj:t icke lärer underlåta att taga i öfvervägande,
i hvad mån de af motionären angifna önskemålen kunna och
böra blifva tillgodosedda.

Beträffande härefter de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna lönebeloppen
har Riksdagen, ehuru desamma innebära en högst väsentlig förhöjning
af de nu utgående aflöningarna, likväl med hänsyn till den betydliga
stegringen i lefnadskostnaderna sedan senaste löneregleringen för
ämbetsverket, hvilken stegring, enligt hvad de i ärendet verkställda statistiska
utredningar gifva vid handen, måste beräknas till allra minst 25
procent, och under förväntan, att de sålunda föreslagna beloppen skola, på
sätt af departementschefen uttalats, visa sig tillräckliga för en lång tid

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 131.

framåt, ansett sig böra lämna desamma utan erinran. Det har visserligen
icke undgått Riksdagens uppmärksamhet, att lönesatserna äro något högre
än statskontoret själft i sitt utlåtande den 22 juni 1905 öfver löneregleringskommitténs
förslag förordat, men då dels ämbetsverket framhållit,
att de i dess berörda utlåtande föreslagna beloppen vore synnerligen knappt
tilltagna, dels vederbörlig hänsyn därvid icke kunnat tagas till de afsevärda
bidrag till egen pensionering, som tjänstemännen hädanefter skola
vidkännas, dels ock arbetstiden å tjänsterummet i väsentlig mån kominer
att utsträckas, har Riksdagen funnit giltiga skäl föreligga för den af
Eders Kungl. Maj:t gjorda förhöjningen.

Mot den föreslagna fördelningen af aflöningen i lön, tjänstgöringspenningar
och ortstillägg har Riksdagen icke haft något att erinra.

Likaledes har Riksdagen funnit lämpligt att, på sätt föreslagits,
första gradens tjänstemän komma i åtnjutande af tre ålderstillägg till
lönen i stället för nuvarande två.

Den föreslagna förhöjningen af anslaget till amanuenser, vikariatsersättning,
renskrifning och flitpenningar från 25,900 kronor till 30,700
kronor har Riksdagen funnit vara af behofvet påkallad, särskildt för
beredande, på sätt föreslagits, af möjlighet att kunna höja de nu i
allmänhet med 1,200 kronor utgående amanuensarfvodena till högst
2,000 kronor. Riksdagen har emellertid velat uttala, att, i den mån
ett sådant arfvode förhöjes, en något längre arbetstid å tjänsterummet
än den nu för amanuenserna gällande skäligen synes kunna utkräfvas
af den, som får uppbära det förhöjda arfvodet.

Hvad i öfriga här ofvan ej vidrörda delar departementschefen till
statsrådsprotokollet uttalat eller Eders Kungl. Maj:t föreslagit, har Riksdagen
ej funnit gifva anledning till erinran.

12

Riksdagens Skrifvelse N;o 131.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har Riksdagen,
dels godkänt följande aflöningsstat för statskontoret:

Kronor.

Lön.

1

Tjänst-

görings-

pennm-

gar.

Ortstill-

>ägg-

Arfvoden
eller miss-räknings-penningar.

Summa.

1 generaldirektör ...........

7,000

3,000

1,000

_

11,000

1 statskommissarie och
byråchef .....................

5,000

2,500

1

600!

—

8,100 |

2 dito................-...........

10,000

5,000

1,200

—

16,200

1 andra gradens tjänste-man, sekreterare —

3,600

1.800

400

_

5,800

1 dito, räntmästare .......

3,600

1,800

400

500

6,300

1 dito, kamrerare och
kassakontrollant ......

3,600

1,800

400

_

5,800!

il dito, förste revisor ...

3,600

1.800

400

—

5,800

1 dito, kamrerare .........

3,600

1,800

400

—

5,800

i

1 första gradens tjänste-man, stämpelkassör ..

2,200

1,500

300

500

4,500''

1 dito, revisor

2,200

1,500

300

—

4,000

8 dito, revisorer och bok-hållare, registrator...

17,600

12,000

2,400

32,000

Till amanuenser, vika-riatsersättning, ren-skrifning och flitpen-ningar ........-...............

30,700

30,700

1 förste vaktmästare .....

900

450

150

—

l,500i

1 vaktmästare..................

700

350

150

—

1,200

15 dito........................-.....

3,500

1

1,750

750

—

6,000

Efter 5 år :
kan lönen
höjas med
600 kronor.

Efter 5 år
kan lönen
höjas med
500 kronor
och efter 10 1
år med ytterligare
500
kronor.

Efter 5 år
kan lönen
höjas med
500 kronor,
efter 10 år
med ytterligare
500
kronor och
efter 15 år
med än ytter
ligare 500
kronor.

Efter 5 år
kan lönen

Summa |144,700

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor
årligen.

Denna lönestat träder i kraft den 1 januari 1908 under förutsättning
att Kungl. Maj:t dessförinnan meddelar föreskrift därom, att
samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte skola, i den mån ej undantag

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 131.

kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,
vara å tjänsterummet tillstädes minst G timmar hvarje söckendag;

dels godkänt följande villkor och bestämmelser för åtnjutande af
de i staten upptagna aflöningsförmåner, nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning i statskontoret skall vara
underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i
åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af
ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest ämbetsverkets
ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej
längre kan såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa
ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till annat
ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och
den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta
de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,
tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning i statskontoret icke må förenas annan
tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må
förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för
verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit
såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,
så framt ej, hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad
angår innehafvare af annan befattning, statskontoret, uppå därom gjord
framställning, och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket,
finner uppdraget eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas
och bibehållas;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra å den
särskilda befattning inom graden, där statskontoret, till befordrande af
arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för
den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den,
som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos
Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag

14 . Riksdagens Skrifvelse N:o 131.

eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten
utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller
ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt för tid, hvarunder
han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af statskontoret
pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall
under tiden innehållas, såvida ej statskontoret finner skäligt låta honom
uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af
semester, tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas
till högre befattning i statskontoret, densamma, mot åtnjutande,
i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,
men i senare fallet af däremot svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar,
bestrida, dock ej längre än sammanlagdt tre månader
under ett och samma kalenderår;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor
att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som
erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid, han åtnjutit semester, och för andra föi’höjningen, om
sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för
tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år,
äfvenledes på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af
omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas
förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den
stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas
den tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft
förflutit från hans tillträde till befattningen, vare sig på grund af fullmakt
eller konstitutorial eller på grund af förordnande i följd af frågan
om statskontorets omorganisation;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhål -

15

Biksdagens Skrifvelse N:o 131.

lande af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,
som berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generaldirektören,
statskommissarierna och tjänstemännen af andra lönegraden enhvar under
en och en half månad samt tjänstemännen af första lönegraden enhvar
under en månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af generaldirektören bestämmes,
begagna sig af semester;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens
slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens
ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter
tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed;
dels förklarat

ej mindre, att en hvar, som med eller efter 1908 års ingång tillträder
befattning i statskontoret, skall vara pliktig att underkasta sig
nyssberörda villkor och bestämmelser;

än äfven att de förutvarande innehafvare af befattningar i statskontoret,
hvilka icke före den 1 november 1907 anmäla, att de vilja
underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda
bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i
den mån ej annat föranledes af bestämmelserna i förenämnda lag, vid
den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;

dels ock höjt det i riksstaten under sjunde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag till statskontoret från 112,000 kronor till 144,700
kronor, eller således med 32,700 kronor.

Stockholm den 14 maj 1907.

Med undersåtlig vördnad.