Riksdagens Skrifvelse N:o 100.
7
N:o 100.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 2 maj 1907.
— — — — Andra Kammaren — 2 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om
ändring af §§ 5 och 6 i tulltaxeunder rättelser na.
(Bevillningsutskottets betänkande n:o 24).
Till Konungen.
Det lärer svårligen kunna bestridas och har allmänt erkänts, att
vid ett förtullningssätt efter värdet stora svårigheter möta att bestämma
det värde, efter hvilket förtullningen rätteligen skall ske. Visst är ock,
att de därom nu gällande bestämmelserna dels icke utgöra tillräcklig
garanti för tryggande af statsverkets rätt, dels ock bereda den enskilde
näringsidkaren ej obetydliga olägenheter.
I en inom Riksdagen i detta ämne väckt motion, innefattande
förslag till ändrad lydelse af §§ 5 och 6 i tulltaxeunderrättelserna, lämnas
ock i berörda afseenden många och talande vittnesbörd; och det må
vidare i detta sammanhang erinras, hurusom förlidet års Riksdag, under
framhållande af de svårigheter, som vore förenade med förtullning
efter värdet, gjort framställning i syfte att för den omfattande rubriken
maskiner, redskap etc. i tulltaxan infördes vikttullar i stället för värdetullar.
Ehuru det under sådana förhållanden med tämligen stor visshet
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 100.
kan antagas, att den af Eders Kungl. Maj:t tillsatta kommittén för revision
af gällande tulltaxa kommer att noga öfverväga, hvilka åtgärder
böra vidtagas för att så vidt möjligt undanröja de med värdetullarne
förenade olägenheter, synes emellertid denna fråga vara af den vikt
och betydelse, att, redan innan kommittén afslutat sina arbeten, det
torde böra tillses, i hvad mån dessa olägenheter kunna minskas.
Det af motionären i detta afseende framlagda förslag innehåller
enligt Riksdagens mening synnerligen beaktansvärda, synpunkter; och
ehuru Riksdagen af skäl, som här nedan angifvas, finner sig icke nu böra
vidtaga några ändringar i hithörande bestämmelser, har Riksdagen likväl
ansett sig böra i princip godkänna ifrågavarande förslag.
Riksdagen vill till en början beträffande det af motionären föreslagna
stadgande att i visst angifvet fall till grund för förtullningen
skulle läggas varans försäljningspris å produktionsorten jämte vissa tillägg
framhålla, att en dylik föreskrift synes Riksdagen vara af behofvet påkallad.
Tvist rörande varans värde i detta fall kan visserligen därigenom
icke undvikas, men i hvarje fall har dock för tvistens afgörande
viss utgångspunkt angifvits; och låt vara, att, såsom äfven generaltullstyrelsen
i ett öfver motionen afgifvit yttrande anfört, svårighet skulle
möta att fastställa icke blott, huruvida den angifna förutsättningen förefunnes,
utan äfven det gängse försäljningspriset å produktionsorten,
synas dock dessa svårigheter näppeligen vara större, än att de böra
kunna undanröjas.
Motionären har vidare föreslagit, att vid tvist om det värde, efter
hvilket tull skall beräknas för varor af nu ifrågakomna slag, bestämmandet
af detta värde skulle kunna hänskjutas till skiljemän. Mot ett
dylikt förslag har Riksdagen icke haft annat att erinra, än att Riksdagen
i likhet med generaltullstyrelsen anser sättet härför böra uttryckligen
angifvas och icke lagen den 28 oktober 1887 om skiljemän åberopas.
Hvad härefter angår det fall, att de af vederbörande tullkammare
tillkallade besiktningsmännen åsätta en vara olika värde, har
motionären föreslagit, att det lägre värdet skall läggas till grund för
förtullningen. Generaltullstyrelsen åter har i detta fall ansett medeltalet
mellan de olika värdesättningarne böra utgöra det värde, efter hvilket
varan skall förtullas. Utan att för närvarande vilja uttala sig om riktigheten
af vare sig den ena eller den andra af dessa båda uppfattningar,
anser sig dock Riksdagen böra framhålla, att ett uttryckligt stadgande
uti ifrågavarande afseende bör i paragrafen intagas samt att ett dylikt
stadgande synes böra gälla, äfven då värdets bestämmande hänskjutits
till skiljemän, nämligen då alla dessa stannat i olika beslut.
Riksdagens Skrifvelse N:o 100. 9
Om Riksdagen alltså funnit sig böra i princip godkänna det af
motionären nu framlagda förslaget, har Riksdagen likväl, på sätt redan
blifvit antydt, ansett sig icke böra för närvarande vidtaga någon ändring
uti hithörande föreskrifter.
Af bestämmelser intagna i slutprotokollet till artikel 8 åt den
mellan Sverige och Tyska riket för!idet år afslutade handels- och sjöfartstraktaten,
torde nämligen framgå, att Irågan om hvilka åtgärder
uti förevarande afseende lämpligen böra vidtagas är af den beskaffenhet,
att det otvifvelaktigt bör öfverlämnas åt Eders Kungl. Maj:t att härom
inkomma med förslag. Så mycket synes dock redan nu böra framhållas,
att, om också, på sätt nyss blifvit nämndt och äfven åt generaltullstyrelsen
betonats, rätten att vidtaga ändringar i nu gällande bestämmelser
är begränsad genom omförmälda traktat, dylika ändringar synas knappast
kunna ske i annan riktning än den af motionären föreslagna.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen
anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta verkställa utredning i berörda
ämne samt därefter till Riksdagen inkomma med det förslag,
hvartill en dylik utredning kan gifva anledning.
Stockholm den 2 maj 1907.
Med undersåtlig vördnad.
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 32 Raft.
2