Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
1
N:o 79.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
förordning angående tillverkning af brännvin; gifven
Stockholms slott den 8 mars 1907.
Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att antaga härvid
fogadt förslag till förordning angående tillverkning af brännvin.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
Carl Swartz.
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 59 Höft.
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
Förslag
till
Förordning angående tillverkning af brännvin.
I KAP.
Om rättighet till brännvins tillverkning och destiliering.
} §•
1. Brännvin må, med de här nedan i 2 och 3 mom. omförmälda
undantag, tillverkas ej mindre af enhvar välfräjdad person, hvilken äger
eller innehar i mantal satt eller särskildt skattlagd jord, än äfven af
den, som är behörig att idka fabriksrörelse. Aflider bränn vinstillverkare
eller varder han försatt i konkurs, må redan anmäld tillverkning utöfvas
af döds- eller konkursboet.
2. Öfverståthållare, underståthållare, landshöfding, landssekreterare,
landskamrerare, kronofogde, länsman, lands- och stadsfiskal, polistjänstemän,
domare på landet, borgmästare eller annan magistratsperson
i stad, ecklesiastik ämbets- eller tjänsteman, kyrkobetjänt, folkskollärare,
i tjänst varande läkare, brännerikontrollör eller tillsyningsman, eller i
allmänhet ämbets- och tjänsteman, som till följd af sin befattning kan
komma att deltaga i beslut om brännvinstillverkning eller kontroll därå,
må icke befatta sig med dylik tillverkning.
Detsamma galle ock om bolag, däri någon i detta mom. nämnd
person är delägare, äfvensom om den, hvilken blifvit dömd till ansvar
för brott, som omförmäles i 31 eller 33 §§ af denna förordning.
3. Å ecklesiastika och andra boställen, så ock å annan kronans
jord, som ej med stadgad åborätt besittes, vare brännvinstillverkning
förbjuden.
Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 79.
3
2 §•
1. Brännvinstillverkning vare i allmänhet tillåten allenast från
klockan tolf på dagen första helgfria dag i oktober månad till första
helgfria dag i maj månad det därpå följande året vid samma timme.
2. I sammanhang med pressjästberedning äfvensom vid bränneri,
där allt det tillverkade brännvinet göres till förtäring obrukbart (denatureras),
må jämväl under den del af året, då brännvinstillverkning på
grund af 1 mom. i allmänhet icke är tillåten, brännvinstillverkning äga
rum under de särskilda villkor, Kungl. Maj:t pröfvar erforderliga.
3. Brännvinstillverkning eller mäskberedning därtill vare ej medgifven
från klockan tio om aftonen näst före sön- eller helgdag till
klockan tio om aftonen å sådan dag; dock att, om för särskilda tillverkningsmetoders
begagnande undantag från denna bestämmelse skulle
finnas oundgängligen nödigt, Kungl. Maj:t vill på särskild underdånig
ansökning pröfva, huruvida sådant undantag må medgifvas.
4. Kungl. Maj:t vare, oberoende af hvad förut i denna § är stadgadt,
obetaget att, där högst viktiga omständigheter sådant föranleda,
föreskrifva inställande under viss tid af all brännvinstillverkning.
1. För brännvinstillverkning må begagnas redskap af hvilken
storlek och beskaffenhet som helst med allenast de inskränkningar, som
för kontrollens handhafvande äro eller varda föreskrifna. Äfven må
användas alla slags råämnen, majs och utländsk potatis dock endast i
den uti 8 § stadgade ordning samt malen spannmål allenast under den
särskilda kontroll, som af Kungl. Maj:t föreskrifves.
2. Efter ansökning äge Kungl. Maj:t medgifva, att under den
kontroll och de villkor i öfrigt, som Kungl. Maj:t pröfvar erforderliga,
tillverkning af brännvin må äga rum för vetenskapligt ändamål eller
försöksvis för tekniskt ändamål utan iakttagande af de i denna förordning
meddelade bestämmelser.
4 §•
1. Den, som vill idka brännvinstillverkning, skall minst tio
dagar före den, då tillverkningen är afsedd att begynna, skriftligen
anmäla sådant hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande, med uppgift å
4
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 79.
stället för tillverkningens bedrifvande, dagen, då den skall taga sin början,
samt det antal liter brännvin, han beräknar i medeltal skall komma
att tillverkas för hvarje tillverkningsdygn, äfvensom därvid aflämna
bevis, att han är behörig att utöfva brännvinstillverkning. Af bolag
till ämnad brännvinstillverkning skall anmälas af den, som enligt gällande
lag äger för bolaget föra talan, och skall därvid lämnas uppgift om
samtliga delägare i bolaget.
2. Samtidigt med denna anmälan skall tillverkaren hos Kungl.
Maj:ts befallningshafvande ställa säkerhet för så stort skattebelopp, som
svarar mot den uppgifna medeltillverkningen under tio tillverkningsdygn.
3. Varder nyssnämnda säkerhet af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
godkänd, och finnes eljest ej hinder möta för handteringens
utöfvande, meddele Kung]. Maj:ts befallningshafvande tillståndsbevis.
4. Har under tio på hvarandra följande tillverkningsdygn i
medeltal för hvarje dygn tillverkats mer än en femtedel utöfver hvad
i anmälan uppgifvits, skall tillverkaren ofördröjligen ställa säkerhet för
det mot den ökade tillverkningen svarande skattebeloppet, vid äfventyr
att tillståndsbeviset eljest återkallas.
5. Med tillverkningsdygn förstås i denna förordning tiden från
klockan tolf på dagen den ena till samma timme å nästföljande helgfria
dag.
5 §.
Vill den, som erhållit tillstånd till brännvinstillverkning, afstå från
tillverkningens utöfvande, utan att densamma tagit sin början, skall anmälan
därom ske hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande, dock skall han
i sådant fall vara pliktig godtgöra den kostnad, som möjligen uppstått
genom kontrollörs inkallande.
6 §•
1. Vill brännvinstillverkare före den allmänna tillverkningstidens
utgång afstå från tillverkningsrätten, skall han därom göra skriftlig
anmälan hos den kontrollör, som är anställd vid bränneriet, minst tre
dagar före utgången af det tillverkningsdygn, med hvilket han anmäler
sig vilja afsluta tillverkningen; dock att, om bränneri eller däri begagnad
redskap genom vådeld eller annan olyckshändelse blifvit väsentligen
skadadt, tillverkningsrätten må upphöra omedelbart efter det tillverkaren
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
gjort skriftlig anmälan därom. Kontrollören åligger att dels lämna
tillverkaren bevis om gjord anmälan, dels ock ofördröjligen underrätta
Kungl. Maj:ts befallningshafvande och öfverkontrollören om tiden för
tillverkningsrättens upphörande.
2. I bränneri, där tillverkningen sålunda blifvit anmäld att upphöra,
må den ej efter den utsatta tiden äga rum utan förnyad anmälan,
som i 4 § sägs.
7 §•
Om anmäld brännvinstillverkning ej företages inom tre tillverkningsdygn
efter den i anmälan uppgifna tid, eller brännvinstillverkning
afbrytes utan sådan anmälan, som i 6 § 1 mom. omförmäles, eller utan
Kungl. Maj:ts därom meddelade föreskrift, och ej inom tre tillverkningsdygn,
det oräknadt, hvarunder afbrottet inträdde, ånyo företages, åligger
det brännvinstillverkaren att för de tillverkningsdygn, under hvilka
tillverkningen sålunda icke utöfvats, gälda på bränneriet belöpande
kontrollkostnader.
8 §.
1. Vill tillverkare för brännvinstillverkning använda majs eller
utländsk potatis, göre, med företeende af bevis att föreskrifven särskild
afgift enligt 13 § 4 mom. blifvit till landtränteriet inbetald, därom
skriftlig anmälan hos kontrollören minst tre dagar, innan den första inmäskningen
däraf är afsedd att ske. Kontrollören åligger att dels lämna
tillverkaren bevis om gjord anmälan, dels ock ofördröjligen därom
underrätta Kungl. Maj:ts befallningshafvande och öfverkontrollören.
2. Om tillverkare, som anmält sig ämna vid brännvinstillverkning
använda majs eller utländsk potatis, vill upphöra med användningen
af dylika råämnen före den allmänna till verkningstidens utgång,
göre han därom anmälan på sätt i 6 § 1 mom. sägs; och skall, då
sådan anmälan sker, förfaras på sätt i samma mom. är föreskrifvet.
9 §•
1. Vill någon under den tid, då han, enligt erhållet tillståndsbevis,
är till brännvinstillverkning berättigad, å bränneri ställe genom
särskild destillering rena brännvin, må sådant ske under tillsyn af kontrollör.
Destillering å bränneriställe under annan tid vare äfven medgifven;
dock att anmälan därom skall minst åtta dagar före den tid,
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
destilleringen hvarje gång företages, göras hos vederbörande öfverkontrollör.
2. I öfrigt må brännvins rening, vare sig genom destillering eller
på kall väg, verkställas såsom annan handtering, enligt hvad i gällande
författningar stadgas.
10 §.
Tillverkare vare skyldig hålla sina handelsböcker med tillhörande
verifikationer tillgängliga för vederbörande öfverkontrollör, då denne
önskar däraf taga del.
11 §■
Tillverkare ställe sig till efterrättelse hvad den ordningsstadga
för brännvinsbrännerierna i riket, som af Kungl. Maj:t utfärdas, innehåller
om tillverkares åligganden äfvensom de föreskrifter, kontrolloch
justeringsstyrelsen eller vederbörande kontrolltjänsteman i enlighet
med denna förordning eller nämnda ordningsstadga meddelar.
II KAP.
Om brännvins beskattning och uppläggande på nederlag.
12 §.
1. För brännvin, tillverkadt inom landet, skall efter afdrag af
två procent, som äro skattefria, tillverkaren påföras skatt med 65 öre
för hvarje liter af normalstyrka, hvarmed förstås brännvin, som vid
+ 15° å Celsii termometer innehåller 50 volymprocent alkohol.
2. Inbetalning af tillverkningsskatt verkställes i landtränteriet,
dock hvarje gång för minst 1,500 liter.
3. Vid utförsel af brännvin må, efter hvad särskildt finnes
stadgadt, åtnjutas restitution med 66,3 öre för hvarje liter renadt och
med 65 öre för hvarje liter icke renadt brännvin af normalstyrka.
4. Restitution af tillverkningsskatt må under de villkor och den
kontroll, Kungl. Maj:t vill föreskrifva, åtnjutas:
för brännvin, som vid staten tillhörigt krutbruk användes för
tillverkning af krut, afsedt för krigsbruk eller för öfningar i försvarsändamål;
-
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
för finkelolja, afsedd till tekniskt ändamål; samt
för brännvin, som denaturerats.
För brännvin, som denaturerats vid bränneri, där tillverkningsrätt
gäller, må åtnjutas skattefrihet.
Afgift för undersökning af finkelolja i och för restitution af tillverkningsskatt
utgår med två öre och för denaturering af brännvin
med ett öre för hvarje liter af normal styrka; dock att sistnämnda
afgift icke utgår för brännvin, tillverkadt vid bränneri, där allt det
tillverkade brännvinet denatureras.
13 §.
1. Har tillverkningen icke uppgått till 8,000 liter beskattningsbart
brännvin för hela den tid, tillverka ngsr ätten gällt, då skall förutom
stadgad skatt erläggas en afgift af 10 öre för hvarje liter, hvarmed
det tillverkade litertalet understiger nämnda belopp; och likaledes
skall, i händelse tillverkningen ej uppgått till 500 liter i medeltal för
hvarje tillverkningsdygn, utgå en afgift af 10 öre för hvarje liter,
hvarmed det tillverkade brännvinet understiger ett efter en medeltillverkning
af 500 liter beräknadt tillverkningsbelopp. Dessa afgifter
skola dock ej utgå, då tillverkningsrättens upphörande grundar sig på
anmälan efter olyckshändelse, hvarom i 6 § sägs, eller Kungl. Maj:ts
därom meddelade föreskrift; och ankomme på Kungl. Maj:ts pröfning,
huruvida eller i hvad mån befrielse från desamma må medgitvas, då
brännvinet erhålles såsom biprodukt vid annan tillverkning.
2. Har tillverkningen vid ett och samma bränneri under tiden
från den 1 oktober till den 1 därpå följande maj öfverstigit 600,000
liter beskattningsbart brännvin eller under tiden från den 1 maj till
den 1 oktober öfverstigit 435,000 liter, då skall förutom stadgad skatt
erläggas en afgift af 5 öre för hvarje liter, hvarmed det tillverkade litertalet
öfverstiger, i förra fallet 600,000 liter och i det senare 435,000 liter.
3. De enligt 1 och 2 mom. utgående särskilda afgifter skall
tillverkaren inom fjorton dagar efter tillverkningsrättens upphörande
inbetala till landtränteriet. Sker det ej, läte Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ofördröjligen utmäta afgifterna; och skall emellertid det vid
bränneriet tillverkade och vid tillverkningstidens slut under offentlig
vård kvarvarande bränneriet utgöra pant för afgifterna.
4. För brännvin, tillverkadt vid bränneri under tid, då jämlikt
anmälan enligt 8 § 1 mom. majs eller utländsk potatis där användes
för brännvinstillverkning, skall tillverkaren påföras en särskild afgift
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
af 5 öre för hvarje liter. Denna afgift inbetalas förskottsvis i landtränteriet,
dock hvarje gång för minst 10,000 liter; för mycket erlagd
afgift restitueras efter tillverkningsrättens upphörande på därom af tillverkaren
gjord framställning.
5. Hvad i denna § är stadgadt om tilläggsafgift vid brännvinstillverkning
gälle icke i fråga om bränneri, där allt det tillverkade
brännvinet denatureras.
14 §.
1. Af obeskattadt brännvin skola minst åttiofem procent såsom
säkerhet för skatten vara liggande på nederlag vid bränneriet; och skall det
förty åligga tillverkaren att på en förut bestämd dag i hvarje vecka (afräkningsdag)
till kontrollören för inläggande på nederlaget aflämna erforderlig
myckenhet brännvin. Underlåter tillverkare detta, skall kontrollören
ofördröjligen anmäla förhållandet hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som genast läte utmäta det felande skattebeloppet.
Därest Kungl. Maj:ts befallningshafvande finner sådant erforderligt för
bevarande af statens rätt, må Kungl Maj:ts befallningshafvande tillika
återkalla tillståndsbeviset.
2. För obeskattadt brännvin, som ej, enligt hvad i 1 mom.
sägs, inlagts på nederlag vid bränneriet, skall skatt vara erlagd före
den 1 oktober, vid påföljd att Kungl. Maj:ts befallningshafvande eljest
låter ofördröjligen utmäta densamma.
3. Denatureradt brännvin må ej ligga såsom säkerhet för
ogulden skatt.
15 §.
Magasin eller rum för nederlag af brännvin skall finnas vid hvarje
bränneri samt vara beläget i dess närhet och af tillverkaren upplåtet
uteslutande för brännvin, som skall utgöra säkerhet för ogulden skatt.
16 §.
Brännvinstillverkare må efter tillverkningens upphörande hafva
obeskattadt brännvin kvarliggande å nederlag vid bränneriet.
17 §.
1. Inträffar minskning, vare sig genom läckning, afdunstning
eller olyckshändelse, i det å nederlag upplagda brännvinets litertal eller
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
styrka, skall ändock tillverkningsskatt erläggas för allt det brännvin,
hvarför skatt är ogulden; dock vill Kungl. Maj:t, där minskningen
utan ägarens vållande uppkommit genom olyckshändelse, medgifva den
lindring i skatten, hvartill omständigheterna kunna föranleda.
2. Å nederlag befintligt brännvin utgör pant för ogulden skatt;
och skall detsamma till ytterligare säkerhet för skattens utbekommande
efter tillverkningsrättens upphörande städse vara mot eldskada försäkradt
till ett värde ej understigande den oguldna skattens belopp; hvarjämte
det åligger tillverkaren att, då nederlaget öfvertages af tillsyningsman,
till denne aflämna försäkringshandlingarna jämte behörigt
bevis, att kronan äger rätt till så stor del af försäkringssumman, som
fordras för skattens gäldande. Underlåter tillverkare att fullgöra hvad
sålunda är föreskrifvet, vare nederlagsrätten förverkad, och anmäle
kontrollör eller tillsyningsman genast förbållandet hos Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, som i så fall ofördröjligen förordnar om skattens
uttagande.
18 §.
På Kungl. Maj:ts särskilda pröfning i hvarje fall skall bero, om
och under hvilka villkor och kontroller samt mot hvilken nederlagsafgift
nederlag af inhemskt brännvin utan sammanhang med brännvinstillverkning
bör medgifvas; och må, på sätt särskildt därom är eller
kan varda stadgadt, såväl från sådant nederlag (allmänt brännvinsnederlag)
som från brännerinederlag brännvin ur riket utföras, utan att
tillverkningsskatt därför erlägges.
III KAP.
Om tillsyn vid bränneri och nederlag.
19 §.
1. Ofverinseendet öfver kontrollen öfver tillverkning af brännvin
utöfvas af kontroll- och justeringsstyrelsen.
2. Enligt de närmare föreskrifter, som innehållas i ordningsstadgan
för brännvinsbrännerierna i riket, utöfvas brännerikontrollen
af öfverkontrollörer, kontrollörer och till syningsmän.
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 59 Höft.
2
10
Kungl■ Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
3. Of ver kontrollörer förordnas af Kungl. Maj:t.
4. Kontroll- och justeringsstyrelsen bestämmer tjänstgöringsdistrikt
för öfverkontrollörer och kontrollörer; skolande såväl öfverkontrollör
som kontrollör utöfva tillsyn äfven öfver de bryggerier, som
äro belägna inom tjänstgöringsdistriktet.
5. Kontrollörer till det antal, som bestämmes af kontroll- och
justeringsstyrelsen, utses af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, efter
förslag af vederbörande öfverkontrollör.
20 §.
1. Öfverkontrollör, som är inkallad i tjänstgöring, erhåller dels
arfvode, beräknadt efter 4,000 kronor om året, dels ock under tjänstgöringstiden
ersättning för rese- och expeditionskostnader med 250
kronor i månaden; Kungl. Maj:t dock obetaget att i särskilda fall bestämma
lägre arfvode eller ersättning.
Enahanda ersättning tillkommer jämväl vikarie, som kan varda
förordnad för öfverkontrollör.
2. Kontrollör erhåller under tjänstgöringstiden af staten ersättning
i förhållande till det antal tjänstgöringsställen — brännerier eller
bryggerier — som finnas inom hans tjänstgöringsdistrikt.
Finnes inom distriktet endast ett bränneri, erhåller kontrollör dagarfvode
med 8 kronor, men finnas inom detsamma flera tjänstgöringsställen,
äger kontroll- och justeringsstyrelsen bestämma högre arfvode,
dock ej mera än 15 kronor om dagen.
I dagarfvode ingår ersättning för resor inom tjänstgöringsdistriktet,
hvaremot, om resa förekommer för inträde i tjänstgöring eller vid förflyttning
från ett till annat tjänstgöringsdistrikt, kontrollör erhåller
reseersättning med 15 kronor för hvarje gång.
3. Biträdande kontrollör erhåller af staten dagarfvode med 8
kronor jämte resekostnadsersättning efter femte klassen i gällande resereglemente,
dock att, därest hans tillkallande föranledes af annan än
den i 24 § 2 mom. omförmälda anledning, det skall åligga tillverkaren
att gälda kostnaderna.
21 §.
1. Därest å landsbygden på grund af lokala förhållanden sådant
erfordras, vare tillverkare på öfverkontrollörens tillsägelse skyldig dels
att mot två kronor om dagen, som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
godtgöras genom afdrag å kontrollörsarfvodet, tillhandahålla kontrollören
11
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 79.
lämplig kost samt ett möbleradt, eldaclt och städadt boningsrum å plats,
som af öfverkontrollören godkännes, dels ock att mot ersättning enligt
gällande skjutstaxa åt honom anskaffa skjuts till öfriga tjänstgöringsställen
inom distriktet.
2. Vid bränneri, där allt det tillverkade brännvinet denatureras,
åligger det tillverkaren att godtgöra statsverket, hvad enligt de i 20 §
2 mom. angifna grunder utgått i arfvode eller ersättning till kontrollör
vid bränneriet.
22 §. •
1. Nederlag vid bränneri, där tillverkningsrätt upphört, skall
handhafvas af särskild, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnad
tillsyningsman.
2. Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämmer tillsyningsman
tillkommande arfvode; och åligger det tillverkaren att, innan tillsyningsmannens
tjänstgöring upphör till följd af nederlagets utrymmande eller
af annan anledning, till honom utbetala arfvodet.
23 §.
Brännvinstillverkning må ej företagas, innan kontrollapparat blifvit
i bränneriet anbragt, tillståndsbeviset för kontrollören uppvisadt samt
bränneri och nederlagsmagasin af honom besiktigade.
24 §.
1. Det tillverkade brännvinet uppmätes och reduceras till normalstyrka
förmedelst den i bränneriet uppställda kontrollapparaten.
2. Om kontrollapparat vid bränneri kommit i olag, åligger det
tillverkaren att därom genast underrätta kontrollören. Denne skall afläsa
kontrollapparaten, tömma sprithållaren samt sätta såväl sprithållaren
som sprithållarerummet under kronans lås, hvarefter han skall uppmäta
och profva det brännvin, som sedermera tillverkas. Därest kontrollör
till följd af sin öfriga kontrolltjänstgöring ej kan själf verkställa hvad
honom sålunda åligger, må han tillkalla annan pålitlig person att såsom
biträdande kontrollör tjänstgöra vid bränneriet. Öfverkontrollören, hvilken
kontrollören så fort ske kan skall underrätta om förhållandet, äger bestämma
ej mindre, huru med kontrollen vid bränneriet skall ordnas,
intill dess kontroll apparaten åter försatts i brukbart skick eller annan
sådan hunnit insättas i bränneriet, än äfven efter hvilken grund det
brännvin skall beräknas, som tillverkats från senaste aflysning af
apparaten, innan densamma kom i olag.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
25 §.
Därest öfverkontrollör för bevarande af statens rätt finner skärpt
kontroll vid bränneri erforderlig, äge han att inkalla ytterligare en
kontrollör eller, då sådan ej finnes att tillgå, tillkalla annan lämplig
person att vid bränneriet tjänstgöra såsom biträdande kontrollör äfvensom
att föreskrifva, att sprithållare och sprithål] arerum skola sättas
under kronans lås; skolande öfverkontrollören om sådan åtgärd ofördröjligen
göra anmälan hos kontroll- och justeringsstyrelsen.
26 §.
1. Kontrollapparat anskaffas, äges och underhålles af staten.
2. Tillverkaren är skyldig att på egen bekostnad låta afhämta
apparaten från plats inom länet, hvilken öfverkontrollören bestämmer,
samt att likaledes bestrida kostnaden för dess uppsättning.
3. Efter tillverkningens upphörande kvarstannar kontrollapparaten
vid bränneriet under tillverkarens vård, såvida denne ej hos öfverkontroliören
anmäler sig vilja återlämna apparaten eller densamma af
öfverkontrollören återfordras; och åligger i så fall tillverkare att på
egen bekostnad låta forsla apparaten till plats inom länet, hvilken
öfverkontrollören bestämmer.
4. All å apparaten eller dess tillbehör tippkommen skada, som
kunnat förekommas genom omsorgsfull vård, ersättes af tillverkaren.
27 §.
1. Anmäler tillverkaren hos kontrollören missnöje med kontrollapparatens
mätning, skall, så fort sig göra låter, öfverkontrollören
verkställa kontrollmätning. Om vid kontrollmätning, verkställd under
minst två tillverkningsdygn och å minst 1,000 liter sprit, apparatens
utslag visar sig öfverstiga det omedelbara mätningsresultatet med en
procent eller därutöfver, då skall afdrag å skatten härför ske från den
afösning å apparaten, som närmast föregick anmälan om missnöje.
Kostnaden för sådan kontrollmätning skall tillverkaren betala, i
händelse apparatens utslag ej med minst en procent öfverstiger det
omedelbara mätningsresultatet.
2. Om vid profning, som ligger till grund för beskattning, mellan
brännvin stillverkare och kontrollör uppstår tvist om brännvinets alkoholhalt,
skall af detsamma tagas prof, hvilket under bådas försegling
lämnas till öfverkontrollören, som efter verkställd profning med normaltermo-alkoholometer
bestämmer alkoholhalten.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
13
28 §.
1. Erforderliga föreskrifter såväl för kontrollapparats afösning
som för mätnings- och profningsförrättningar äge kontroll- och justeringsstyrelsen
meddela. Vid all beräkning af alkoholmängden på grund af
profning med alkoholometer skola af kontroll- och justeringsstyrelsen
fastställda tabeller begagnas.
2. Kontroll- och justeringsstyrelsen äge ock fastställa formulär
för samtliga för kontrollen behöfliga journaler och andra handlingar.
29 §.
Finner kontrollör eller tillsyningsman olaglighet vara begången
vid något under hans uppsikt ställdt bränneri eller nederlag, gifve
ofördröjligen sådant till känna för allmän åklagare äfvensom för öfverkontrollören.
30 §.
Därest tillverkare ej åtnöjes med af öfver kontrollör vid tilllämpningen
af denna förordning meddelad föreskrift eller vidtagen
åtgärd, äge han att hos kontroll- och justeringsstyrelsen däri söka
ändring.
IV KAP.
Om ansvar för öfverträdelse af förordningens föreskrifter.
31 §.
1. Den, som tillverkar brännvin utan därtill erhållet behörigt
tillstånd eller under tid, då på grund af Kungl. Maj:ts nådiga beslut
brännvinstillverkning blifvit inställd, gälde den i 12 § stadgade tillverkningsskatt
och böte för lönbränning från och med 100 till och
med 2,000 kronor eller straffes med fängelse från och med en till och
med sex månader.
2. Har lönbränning skett med enkel, omedelbarligen med eld
drifven redskap, varde skatten beräknad efter redskapens afverkningsförmåga,
som skall antagas under dygn uppgå till fyra gånger pannans
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
rymd.. Kan redskapens storlek icke ntrönas, bestämmes skatten efter
500 liters tillverkning för dygn.
År tillverkningen utöfvad med mera sammansatt eller medelst
ånga drifven redskap, beräknas skatten för den myckenhet, som, efter
hvad utrönas kan, blifvit tillverkad, dock för minst 800 liter på dygnet.
I bägge dessa fall skall skatten utgå för minst trettio dygn;
men har tillverkningen blifvit utöfvad öfver 30 men ej 60 dygn, utgöres
skatt för 60 dygn, och öfver 60 men ej 90 dygn för 90 dygn o. s. v.
32 §.
Då lönbränning skett, vare det vid förbrytelsen nyttjade redskap,
det vid beslagstillfället å stället befintliga brännvin och de kärl, hvari
det förvaras, förbrutna.
33 §.
1. Den, som vid brännvinstillverkning från beskattning undansnillar
något af det brännvin, som tillverkas, begagnar tillverkningsredskap,
ledningsrör eller sprithållare med dold öppning eller afledning,
hvarigenom brännvin kan lönligen uttagas, eller olofligen bryter försegling
eller öppnar eller borttager lås, som öfverkontrollör eller
kontrollör i bränneri åsatt, eller gör åverkan å den i bränneriet uppsatta
kontrollapparaten, straffes med böter från och med 500 till och
med 5,000 kronor eller dömes till fängelse från och med en månad till
och med ett år; dock må, där försnillning skett i större omfattning
eller omständigheterna eljest äro synnerligen försvårande, dömas till
straffarbete från och med två månader till och med två år. Den, som
efter detta lagrum dömes, skall ock utgifva den skatt, som belöper sig
för det undansnillade brännvinet, samt hafva forbrutit redskapen, det i
bränneriet med därtill hörande förvaringsrum och nederlagsmagasin vid
beslagstillfället befintliga brännvin och de kärl, i hvilka det förvaras.
2. Varder någon, som begagnar nederlagsrätt, beträdd med att
olofligen bortföra brännvin från nederlaget eller bryter han kronans
las, som blifvit satt å nederlagsmagasin, dömes till böter från och med
100 till och med 2,000 kronor eller fängelse från och med en till och
med sex månader. Äro omständigheterna synnerligen försvårande,
dömes till straffarbete från och med två månader till och med ett år.
Ifall det olofligen bortförda brännvinet återfinnes, vare det förverkadt;
kan det ej tillrättaskaffa^, gälde tillverkaren dess värde.
Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 79.
15
34 §.
Har tillverkare utan anmälan, som i 8 § 1 mom. sägs, vid
brännvinstillverkning användt majs eller utländsk potatis, erlägge han
för allt det brännvin, som vid bränneriet tillverkats under den tid, då
tillverkning där pågick på grund af det tillståndsbevis, som gällde,
när den olofliga användningen af nämnda råämnen ägde rum, en
särskild afgift af 5 öre för hvarje liter, dock minst 500 kronor.
35 §.
År tvist om beloppet af undansnilladt brännvin, äger domstol att
i frågan infordra yttrande från kontroll- och justeringsstyrelsen.
36 §.
Till redskap, som enligt 32 § eller 33 § 1 mom. är förbruten,
räknas hvarje i bränneri för kokning, mäskberedning, jäsning eller
bränning inrättad redskap, sprithållare, äfvensom ångmaskin med tillbehör.
37 §.
1. Öfverträder bränn vinstillverkare det förbud, som är gifvet i
2 § 3 mom., böte för hvarje gång, sådant sker, från och med 20
till och med 200 kronor.
2. Verkställes annat till bränneri hörande arbete utom tillsyn
vid malt- eller jästberedning mellan klockan 8 på morgonen och klockan
5 om aftonen å sön- eller helgdag, böte brännvinstillverkare från och
med 5 till och med 50 kronor.
38 §.
1. Underlåter brännvinstillverkare att ställa sig till efterrättelse
något af hvad i denna förordning eller gällande ordningsstadga föreskrifves
eller de föreskrifter i fråga om tillverkares åligganden, kontroll-
och justeringsstyrelsen, öfverkontrollör eller kontrollör i enlighet
med denna förordning eller ordningsstadgan meddelar, straffes han, där
ej särskildt ansvar är bestämdt, med böter från och med 20 till och
med 200 kronor.
2. Den, som tillverkar brännvin i sammanhang med pressjästberedning,
utan att samtidigt det af Kungl. Maj:t bestämda minsta
16
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 79.
utbyte af jäst i medeltal erliålles, eller underlåter att, på sätt i 9 §
1 mom. är föreskrifvet, hos öfverkontrollör göra anmälan om destillering
af brännvin, böte från och med 100 till och med 1,000 kronor.
39 §.
Vägrar man den, som äger anställa undersökning i afseende å förbrytelse
mot denna förordning, tillträde till rum eller byggnad, där,
enligt 49 §, undersökning får ske, böte från och med 100 till och med
1,000 kronor.
40 §.
1. Tillverkare ansvarar för förbrytelse mot denna förordning,
som med hans vetskap begås af hans hustru, barn, husfolk eller i hans
arbete antagen person, såsom vore förbrytelsen af honom själf begången.
Begagnar tillverkaren ombud vid brännerirörelsens utöfvande, ansvare
dock ombudet jämte tillverkaren och lika med denne för sådan förbrytelse.
2. Redskap, tillverkad vara och kärl, hvari den förvaras, skola,
fastän brännvinstillverkare icke är ägare däraf, dömas förbrutna, när
förbrytelse, som medför sådan påföljd, är begången.
41 §.
Brännvinstillverkare, som åt kontrolltjänsteman, hvilken öfver hans
bränneri eller nederlag utöfvar tillsyn, såsom gåfva något gifver eller
erbjuder, böte från och med 20 till och med 200 kronor. Kontrolltjänsteman,
som gåfva mottager, vare lika ansvar underkastad och
miste därjämte befattningen.
42 §.
Den, som innehar eller innehaft befattning såsom kontrolltjänsteman,
vare förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet eller affärsförhållanden.
Gör han detta och framgår ej af omständigheterna, att
han om den hemlighet eller de affärsförhållanden erhållit kännedom å
tid, då han dylik befattning ej innehaft, straffes med böter från och
med 50 till och med 1,000 kronor. Sker det för att göra skada eller
begagnar han sig af berörda yrkeshemlighet eller affärsförhållanden
till egen eller annans fördel, då må till fängelse dömas.
17
Kungl. Maj:tx Nåd. Proposition N:o 79.
Har i nu omförmälda hänseenden genom kontrolltjänstemans åtgörande
skada uppkommit, vare han oek skyldig den till fullo godtgöra.
43 §.
Skulle någon, hvilken det åligger att hålla tillsyn vid bränneri
eller vid nederlag, eller den, hvilken har till tjänsteåligganden att åtala
förbrytelser mot denna förordning, själf beträdas med oloflig brännvinstillverkning
eller att hafva främjat sådan förbrytelse eller förbrytelse,
som omförmäles i 33 §, varde dömd till fängelse eller straffarbete från
och med sex månader till och med två år.
44 §.
Om undersökning, hvarom i 49 § sägs, hos någon anställes emellan
klockan 9 om aftonen och klockan 5 om morgonen, men förbrytelse ej
upptäckes, böte förrättningsmannen från och med 5 till och med 50
kronor, där han ej haft giltig anledning till undersökningen.
45 §.
Böter, som efter denna förordning ådömas, skola, om tillgång till
deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.
46 §.
Då tillverkningsskatt jämte böter blifvit ådömd enligt denna förordning,
må, där tillgång saknas till skatten eller någon del däraf,
böterna ej kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i stället
undergå motsvarande förvandlingsstraff.
47 §.
1. Böter, som enligt denna förordning ådömas, äfvensom värdet
af bränneriredskap och annan egendom, som anses förbrutna, tillfälle
med en tredjedel kronan och med två tredjedelar åklagaren. Finnes
särskild angifvare, tage han hälften af åklagarens andel. Sådan del
tillkomme dock ej angifvare, då angifvelse skett af föräldrar mot barn,
Bih. till Biksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 59 Höft. 3
18
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 79.
barn mot föräldrar, makar eller syskon mot hvarandra, annan skyldeman
mot den, hos hvilken han njuter kost eller underhåll, fosterbarn mot
fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk under den tid, de äro i
tjänsten.
2. På Kungl. Maj:ts nådiga pröfning må bero, huruvida i något
tall åklagare eller annan för ådagalagdt nit vid efterspanande och hedrande
al förbrytelse mot denna förordning gjort sig förtjänt af någon
belöning utöfver honom möjligen tillkommande andel i ådömda böter
samt redskap eller annat förbrutet gods.
V KAP.
Föreskrifter i afseende å förordningens verkställighet.
48 §.
1. Lands- och stadsfiskaler, kronobetjänte samt de personer,
Indika särskildt förordnas att vaka öfver denna förordnings efterlefnad
åligger att åtala förbrytelser emot densamma.
2. I öfrigt äger enhvar rättighet att för sådana förbrytelser
anställa åtal, dock ej föräldrar och barn eller makar eller syskon mot
hvarandra, ej heller annan skyldeman mot den, hos hvilken han njuter
kost eller underhåll, ej fosterbarn mot fosterföräldrar och ej heller
tjänare mot husbondefolk, under den tid, de äro i tjänsten.
3. Då åtal anställes af annan person än den, som är nämnd i
1 mom., gifve han sin talan allmän åklagare till känna så tidigt, att
denne må kunna öfvervara målets utförande.
49 §.
1. De i 48 § 1 mom. omförmälda åklagare äga att anställa
undersökning om förbrytelse mot denna förordning äfvensom att verkställa
beslag.
2. Undersökningen må anställas i bränneri, så ock i annat rum
eller byggnad, som kan begagnas för brännvinstillverkning eller förvaring
af brännvin.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
19
50 §.
Beslag skall göras i två vittnens närvaro. Innehafvare af hvad i
beslag tages eller, i hans frånvaro, hans ombud på stället eller någon
af hans husfolk skall tillsägas om beslaget.
Öl §.
Sker beslag å bränneri under den tid, då tillverkningsrätt där
gäller, må ej panna utbrytas eller någon del af tillverkningsredskapen
borttagas eller tillverkningens fortsättande hindras, innan första domstol
i målet dömt redskapen förbruten, där ej vid tillverkningen begagnats
redskap, ledningsrör eller sprithållare med dold öppning eller afledning,
hvarigenom brännvin kunnat lönligen uttagas, eller åverkan skett å
kontrollapparaten.
52 §.
Redskap, som tages i beslag, skall, till förekommande af dess utbyte
mot annan, af beslagaren utmärkas med särskild stämpel, där ej
redskapen vid beslaget fråntages ägaren, i hvilket fall den skall sättas
i allmänt förvar.
Denna förordning skall träda i kraft den 1 oktober 1908, vid
hvilken tid nådiga förordningen den 13 juli 1887 angående villkoren
för tillverkning af brännvin med däri sedermera vidtagna ändringar
upphör att vara gällande; dock att anmälan om tillämnad brännvinstillverkning
äfvensom tillsättningen af kontrollörer skall för det tillverkningsår,
som tager sin början den 1 oktober 1908, ske i enlighet
med denna förordning; skolande föreskrifterna angående särskild afgift
för brännvin, som tillverkas vid bränneri under tid, då majs där användes,
samt angående användningen af malen spannmål träda i
kraft först från och med den dag, som, efter det Riksdagen besluta
upphäfvande af tull å majs, af Kungl. Maj:t. kungöres.
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
Protokoll öfver ett finansärende, hållet inför Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den
5 februari 1907.
Närvarande:
Statsråden: Hederstierna.
Dyrssen,
Roos,
SWARTZ.
Chefen för finansdepartementet statsrådet Swartz anförde i underdånighet:
»Med
anledning af en vid 1906 års riksdag väckt motion om
aflåtande till Kungl. Maj:t af skrifvelse med begäran om revision af
gällande bestämmelser angående kontrollen vid brännvins-, socker- och
maltdryckstill verkningarna har Riksdagen i skrifvelse den 12 maj 1906
till en början erinrat, hurusom Riksdagen i skrifvelse den 19 maj 1905
angående beskattningen af socker gjort följande uttalande i fråga om
det nu rådande förhållandet, att aflöningen till den underordnade
kontrollpersonalen fastställes af Riksdagen, under det att däremot ersättningen
åt öfverkontrollörerna bestämmes af Kungl. Maj:t.
»Från principiell synpunkt synes olikheten mellan det för öfverkontrollörerna
tillämpade aflöningssättet och det, som gäller för den
öfriga kontrollpersonalen, icke kunna motiveras. Skäl i öfrigt torde
icke heller kunna anses föreligga, hvarför de grunder, efter hvilka öfverkontrollör
skall äga åtnjuta ersättning, icke skulle blifva föremål för
Riksdagens pröfning. Bestämmanderätten i detta afseende borde så
21
Kunyl. Muj:ts Säd. Proposition X:o 70.
mycket hellre tillhöra Riksdagen, som de till öfverkontrollörerna utgående
ersättningarna för år uppgå till afsevärda belopp.
På grund häraf och då det tillhör Riksdagen att besluta öfver
statsutgifter, förutsätter Riksdagen, som icke ansett sig för närvarande
böra vidtaga någon ändring i den kungl. propositionen, att Kungl.
Maj: t för Riksdagen framlägger dels förslag till sådan ändring af förevarande
förordning, att bestämmelserna rörande ersättning till öfverkontrollör
komma att intagas i förordningen, dels ock förslag till motsvarande
ändringar i förordningarna angående tillverkning af brännvin
samt tillverkning och beskattning af maltdrycker.»
I sin förstberörda skrifvelse den 12 maj 1906 har Riksdagen vidare
anfört, bland annat, att enligt gällande praxis öfverkontrollörerna kunde
betraktas såsom anställda för kontroll öfver tillverkningsafgifterna i
allmänhet, hvaremot särskilda lägre kontroll tjänstemän funnes för hvar
och en af brännvins-, socker- och maltdryckstillverkningarna. T maltdryckstillverkningsförordningen
vore emellertid förutsatt det fall, att
åt där omförmäld kontrollör kunde vara anförtrodd tillsynen vare sig
vid mer än ett skattepliktigt bryggeri eller ock vid brännvinsbränneri
och skattepliktigt bryggeri, liksom ock i brännvinstillverkningsförordningen
att kontrollör kunde utöfva tillsyn å två brännerier. Vid sålunda
förenad tjänstgöring ägde kontrollör att uppbära icke dubbelt
utan endast ett enligt vissa angifna grunder förhöjdt arfvode. En dylik
anordning af kontrollen vore, därest den blefve i vidsträcktare mån
tillämpad, naturligen ägnad att medföra besparing i statens kontrollkostnader.
Enligt hvad ^Riksdagen hade inhämtat, hade emellertid hittills
endast undantagsvis sådan förening af kontrollörstjänster ifrågakommit.
På hvad sätt större enhetlighet och besparing med afseende
å kontrollen öfver de särskild beskattning underkastade tillverkningarna
skulle kunna vinnas, kunde gifvetvis icke afgöras utan föregående undersökning,
med |beaktande därvid af lokala, kontrolltekniska och andra
på frågan inverkande förhållanden. Särskildt med hänsyn till de beydande
belopp, hvartill kostnaden för denna kontroll årligen uppginge,
yntes det Riksdagen vara af vikt, att närmare utredning härom blefve
verkställd.
Med den nuvarande organisationen af kontrollen öfver ifrågavarande
tillverkningar syntes bristande enhetlighet i vissa afseenden
•‘vara rådande inom vårt kontrollväsende. Orsaken härtill torde emelertid
, åtminstone i viss mån, vara att finna i det förhållande, att de
olika tillverkningsafgifterna tillkommit å skilda tider. Möjligt vore
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
ock, att först med den utveckling denna del af vårt indirekta beskattningssystem
nu hunnit, tidpunkten vore inne för en undersökning angående
förutsättningarna för kontrollens ordnande efter mera enhetliga
grunder. Huruvida genom en ändrad organisation af kontrollsystemet
kostnaderna för kontrollen kunde nedbringas, kunde ju icke på förhand
med säkerhet afgöras, men anledning saknades icke för antagandet,
att sådant utan minskande af kontrollens effektivitet skulle kunna
äga rum.
På grund af hvad sålunda anförts, har Riksdagen anhållit, att
Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag
till förändrade bestämmelser rörande kontrollen vid brännvins-, sockerock
maltdryckst illverkningarna i syfte att, med bibehållande af nödig
effektivitet, åstadkomma större enhetlighet i kontrollens organisation
och minskade kontrollkostnader.
Jämlikt Kungl. Maj:ts vid underdånig föredragning den 4 augusti
1900 af Riksdagens ifrågavarande skrifvelse gifna bemyndigande har
jag uppdragit åt chefen för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå
att jämte annan sakkunnig person utarbeta förslag i ofvan
omförmälda syfte.
Sedan de af bemälde sakkunnige i ämnet afgifna förslag blifvit
inom departementet ytterligare öfversedda, får jag ånyo i underdånighet
anmäla ärendet inför Kungl. Maj:t.
Den nuvarande organisationen af den underordnade kontrollen är
i sina hufvuddrag följande:
Vid brännvinstillverkningen utgöras de lägre kontrolltjänstemännen
af kontrollörer och tillsyningsmän, af hvilka de förra utöfva kontroll
vid bränneri å de tider, då brännvinstillverkning enligt tillståndsbevis
där äger ram, samt de sistnämnda utöfva närmaste tillsyn öfver nederlag
vid brännerier, där tillverkningsrätt upphört, och vid allmänna
brännvinsnederlag. Kontrollörerna åtnjuta af staten arfvode under
tjänstgöringstiden med 10 kronor om dagen vid tillsyn å ett och 12
kronor om dagen vid tillsyn å två brännerier, samt dessutom reseersättning
och ersättning för skrifmaterialier in. m. Tillsyningsman vid
brännerinederlag skall aflönas åt tillverkaren, hvaremot tillsyningsman
vid allmänt brännvinsnederlag åtnjuter godtgörelse af staten med högst
3,000 kronor för år räknadt, utgående i form af arfvode efter 1,000
kronor för år räknadt samt dessutom 50 öre för hvarje helt tusental
liter brännvin af normalstyrka, som varit under året upplagdt på
23
Kung!,. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 79.
nederlaget. Den ersättning, statsverket utbetalar åt tillsyningsman vid
allmänna brännvinsnederlag, täckes dock af de nederlagsafgifter, som
innehafvare af dylikt nederlag bär att erlägga.
Enligt förordningen den 2 juni 1905 om beskattning af socker,
hvilken trädt i kraft den 1 september 190G, skall kontrollen vid sockertillverkningen
utöfvas af, förutom öfverkontrollörerna, förste kontrollörer,
kontrollörer och tillsyningsman. Vid hvarje fabrik skall finnas en förste
kontrollör samt erforderligt antal kontrollörer. Ersättning till dessa
utgår af statsmedel i form af dagarfvode under tjänstetiden till förste
kontrollör med 12 och till annan kontrollör med 6 kronor, dock att,
därest förste kontrollör varit inkallad till tjänstgöring mer än sex
månader om året, arfvodet för öfverskjutande tjänstetid utgör endast
8 kronor om dagen. För förste kontrollör tillkommer dessutom reseersättning.
Då arbete i sockerfabrik ej pågår och allt socker inlagts
i magasin därstädes under kronans lås, skola förste kontrollör och
kontrollörer återkallas och tillsynen vid magasinet öfverlämnas åt eu
tillsyningsman, som i arfvode för högst 85 dagar under tillverkningsåret
erhåller ersättning af statsmedel med 10 kronor för hvarje dag,
hans verksamhet vid magasinet påkallats. Ersättning för öfverskj utande
antal dagar skall gäldas af tillverkaren. Vid allmänt sockernederlag,
som blifvit med särskildt tillstånd inrättadt, utöfvas tillsyn jämväl af
särskild tillsyningsman, hvilken åtnjuter godtgörelse af staten med 10
kronor för hvarje dag, han varit i kontrolländamål tillstädes vid nederlaget.
Kontrollkostnaden vid allmänt sockernederlag skall emellertid af
nederlagsinnehafvaren återgäldas till statsverket.
Kontrollen öfver maltdryckstillverlcningen utöfvas vid skattepliktiga
bryggerier af kontrollörer och vid skattefria bryggerier af tillsyningsmän.
Kontrollör erhåller under tjänstgöringstiden af staten dagarfvode
med 3 kronor för tillsyn å ett bryggeri och med 1 krona för hvarje
ytterligare bryggeri, öfver hvilket han har tillsyn. Kontrollör, som
samtidigt utöfvar tillsyn vid brännvinsbränneri och skattepliktigt bryggeri,
åtnjuter för tillsyn å hvarje sådant bryggeri blott 1 krona om dagen.
Tillsyningsmännen vid de skattefria bryggerierna åtnjuta jämväl ersättning
af statsmedel, hvilken ersättning ej må utan Kungl. Maj:ts medgifvande
bestämmas till högre belopp än 20 kronor i månaden för
hvarje bryggeri.
Med undantag endast för tillsyningsmännen vid de skattefria
bryggerierna, hvilka förordnas af chefen för finansdepartementets kontroll-
och justeringsbyrå, utses de nu omförmälda lägre kontroll^ änste
-
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
männen af Kungl. Maj:ts befallningshafvande efter vederbörande öfverkontrollörs
hörande. Beträffande hela kontrollpersonalen gäller, att
förordnandena afse högst ett tillverkningsår.
Af hvad som förekommit under frågans handläggning inom finansdepartementet
har framgått, att för vinnande af de i Riksdagens förevarande
skrifvelse af den 12 maj 190(i angifna önskemål åtskilliga
förändringar erfordras i kontrollens nuvarande organisation.
Såsom en af de viktigaste reformerna vid en omorganisation af
kontrollen öfver tillverkningsafgifterna har redan vid frågans behandling
inom Riksdagen angifvits, att nämnda kontroll bör i största möjliga
utsträckning handhafvas af samma kontrollpersonal och icke, såsom
för närvarande är förhållandet, af för kontrollen öfver hvarje olika
tillverkning särskildt utsedde kontrolltjänstemän. Genom den undersökning
som företagits för att utröna, i hvilken utsträckning ett dylikt
sammanförande af kontrollen lämpligen kan äga rum, har det visat
sig, att den vid kontrollen öfver sockertillverkningen anställda personalen
är så upptagen af sin tjänstgöring vid sockerfabrikerna, — åtta timmar
hvarje dygn och i åtskilliga fall ännu längre tid — att det åtminstone
för närvarande ej synes vara möjligt att kunna samtidigt använda
denna personal vid bränneri- eller bryggerikontrollen. Det torde ock
vara för tidigt att, innan det nya systemet för beskattning af socker
varit i verksamhet ens ett helt tillverkningsår, föreslå några mera
väsentliga förändringar i detsamma. Det upprättade förslaget till omorganisation
afser därför, hvad den lokala kontrollen angår, endast
brännvins- och maltdryckstillverkningarna, hvaremot i fråga om öfverkontrollörsinstitutionen
eu förändring ifrågasattes beträffande sockerkontrollen.
Enligt den nya organisationen skulle riket indelas i smärre distrikt
och för hvart och ett af dessa utses en kontrollör, hvilken skall utöfva
tillsyn öfver samtliga inom distriktet befintliga brännvinsbrännerier
samt skattepliktiga och skattefria bryggerier. Till följd af tillverkningsställenas
ojämna fördelning öfver landet komma dessa tjänstgöringsdistrikt
att blifva synnerligen olika, såväl i fråga om antal tjänstgöringsställen
som, inom distrikt där mer än ett tjänstgöringsställe finnes,
beträffande afstånden mellan tjänstgöringsställena. Enär tjänstgöringsställena
i åtskilliga fall äro så belägna, att dels för besparing dels för
kontrollens lumpliga anordnande kontrollörsdistrikt måste sammansättas
af tjänstgöringsställen belägna inom olika län, får indelningen i distrikt
ej bindas vid länsindelningen.
25
Kungl. Mnj.ts Nåd. Proposition N:o 71).
Den nyss berörda olikheten i tjänstgöringsdistriktens storlek och
den däraf följande olikheten i kontrollörernas arbete gorå det omöjligt att
fortfarande hafva kontrollörernas arfvoden i vederbörande tillverkningsförordningar
fastställda till fixa belopp. Mitt förslag till omorganisation
innefattar ock, att detta aflöningssätt utbytes mot en anordning, hvarigenom
kontrollörs ersättning ställes i direkt förhållande till det arbete,
kontrollen inom tjänstgöringsdistriktet kräfver. I sådant hänseende
föreslår jag, att ersättningen hädanefter må utgå i förhållande till det
antal tjänstgöringsställen — brännerier eller bryggerier — som finnas inom
hvarje tjänstgöringsdistrikt. Ersättningsbeloppet bör gifvetvis icke stiga
i direkt progression med antalet tjänstgöringsställen utan efter pröfning
af hvad i hvarje särskildt fall kan anses utgöra skälig ersättning, hvarvid
afseende äfven bör fästas vid afståndet mellan tjänstgöringsställena,
enär särskild ersättning för resor inom distriktet icke skulle förekomma.
Äfven ur besparingssynpunkt finner jag denna anordning hafva
bestämdt företräde framför den nuvarande med fixa arfvoden. På det
att anordningen må medföra det ur denna synpunkt afsedda resultatet,
äfvensom för ernående af likformighet i aflöningsförhållandena inom
landets olika delar, är det emellertid nödvändigt, att såväl distriktsindelningen
som bestämmandet af kontrollörernas arfvoden inom gränser,
som fastställas af Riksdagen, öfverlämnas åt en enda myndighet och då
naturligtvis åt den centrala kontrollmyndigheten, hvilken i detalj bestämmer
kontrollörernas åligganden och därigenom är mest kompetent
att bedöma, huru stort hvarje distrikt kan göras och huru omfattande
arbetet med kontrollen därinom blir.
Det hade kanhända varit mest i konsekvens med hvad jag nu
föreslagit i fråga om den centrala kontrollmyndighetens befattning med
kontrollörsdistrikten, att öfverflytta utseendet och förordnandet af kontrollörerna
från länsstyrelserna till nämnda centralmyndighet, men jag
har ej velat föreslå denna förändring, enär det med afseende på den
större personalkännedom, som länsstyrelserna besitta, torde vara mest
ändamålsenligt att fortfarande låta dem tillsätta kontrollörerna efter
förslag af vederbörande öfverkontrollör.
Mot den nuvarande anordningen vid maltdrycks- och sockerkontrollen
att kontrollörerna utses af länsstyrelserna men inkallas till tjänstgöring
af öfverkontrollör, har af en Kungl. Maj:ts befallningshafvande
erinrats, att därigenom länsstyrelserna beröfvades hvarje möjlighet att
utöfva någon bestämmanderätt eller ens något reglerande inflytande på
valet af de personer, som verkligen komma i tjänstgöring såsom konBih.
till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 59 Höft. 4
20
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 79.
trollörer. Jag anser emellertid denna anmärkning icke böra föranleda till
någon ändring af det anmärkta förhållandet. Då det ju är öfverkontrollören,
som bär ansvaret för kontrollen inom det distrikt, där lian tjänstgör,
bör lian ock hafva vederbörligt inflytande på valet af kontrollörer och äga
att placera dein på de tjänstgöringsställen, där han finner hvar och en bäst
passa. Länsstyrelsernas uppgift beträffande valet af kontrolltjänstemän är
däremot att tillse, det ej någon med hänsyn till det allmännas intresse
af pålitlig kontroll mindre lämplig person blir förordnad till kontrollör.
Äro därför de af en öfverkontrollör till kontrollörer föreslagna personer
sådana, att de kunna ur nämnda synpunkt godkännas, lär skäl saknas
för Kungl. Maj:ts befallningshafvande att afvika från öfverkontrollörens
förslag. Hvad beträffar frågan huruvida kontrollörerna böra inkallas
till tjänstgöring af Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller af öfverkontrollörerna,
finner jag detta åliggande såsom varande eu af föreliggande
behof af kontrollörer föranledd expeditionsåtgärd, böra tillkomma
öfverkontrollörerna. De af Kungl. Maj:ts befallningshafvande utsedda
kontrollörer måste nämligen förutsättas alla vara för uppdraget kompetenta,
och det lärer vid sådant förhållande vara af underordnadt
intresse för Kungl. Majits befallningshafvande, i hvilken ordning kontrollörerna
blifva inkallade i tjänstgöring samt vid hvilka kontrollställen
de anställas.
Om sålunda kontrollörerna fortfarande höra utses af länsstyrelserna,
bör det däremot, därest enhetlighet i kontrollen skall kunna vinnas,
öfverlämnas åt den centrala kontrollmyndigheten att bestämma det antal
kontrollörer, som skall förordnas inom hvarje län. Det är nämligen å
ena sidan af vikt, att icke så få kontrollörer utses, att tillgång kommer
att saknas för det i författningarna föreskrifna ombytet af kontrollörer
eller för inkallande af biträdande kontrollörer vid behof, medan det å
andra sidan äfven måste tillses, att kontrollörernas antal icke blir större,
än att flertalet af dem kan hafva att påräkna en tämligen lång tjänstgöringstid.
Jag ämnar nämligen föreslå en viss nedsättning i de för
kontrollörerna nu bestämda arfvoden. Med stöd af den vid ett föregående
tillfälle, då kontrollörsarfvodet minskats, vunna erfarenhet
anser jag emellertid, att denna nedsättning icke är tillrådlig, såvida
den ej kompenseras genom en utsträckning af den tid, hvarunder en
kontrollör kan få tillfälle att årligen tjänstgöra. Sedan nämligen år
1871 arfvodet för kontrollörerna blifvit nedsatt, yppade sig svårighet
att erhålla tillräckligt antal lämpliga kontrolltjänstemän, i följd hvaraf
arfvodet år 1876 åter måste höjas. Enligt det föreliggande förslaget
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7''.i. 27
kornme i många fall kontrollörernas hela arbetstid att tagas i anspråk,
hvilken omständighet gör det yttermera nödvändigt, att tillfälle beredes
dem till en icke alltför ringa inkomst af kontrollarbetet.
För närvarande får tjänstgöringstiden under samma tillverkningsår
icke öfverskrida för brännvinskontrollör fyra månader vid samma bränneri
och för bryggerikontrollör sex månader vid samma bryggeri. Enligt
det utarbetade förslaget till omorganisation skulle dessa tider utsträckas
därhän, att kontrollör skulle äga att tjänstgöra inom samma distrikt i
nio månader. Genom denna utsträckning vinnes ock den fördel, att inom
tjänstgöringsdistrikt, där brännerier finnas, kontrollörsombyte icke skulle
behöfva ifrågakomma under den allmänna tillverkningstiden (1 oktober—
1 maj).
Genom de af mig nu föreslagna reformerna, rikets indelning i kontrollörsdistrikt
och förening af flera, äfven olikartade, tjänstgöringsställen
under en kontrollör, skulle en betydande besparing i kostnaden för den
lokala kontrollen kunna göras, i det att, enligt en å finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå verkställd beräkning, det belopp, som utgår
i arfvoden till kontrollörer vid brännerier och skattepliktiga bryggerier
samt till tillsyningsmän vid skattefria bryggerier, år 1905 uppgående
till något mera än 500,000 kronor, konnne att nedbringas med sammanlagdt
omkring 100,000 kronor, d. v. s. 20 procent af hela kostnaden.
Vidkommande öfverkontrollörerna föreslår jag ingen annan förändring,
än att, då numera vid hvarje sockerfabrik finnes anställd en
förste kontrollör såsom förman för den öfriga kontrollpersonalen, de
tjänsteåligganden vid nämnda fabriker, som hittills ålegat öfverkontrollörerna,
skola öfverlämnas åt bemälde förste kontrollörer under särskild
inspektion af en utaf den centrala kontrollmyndighetens tjänstemän. För
utöfvandet af denna inspektion erfordras visserligen anställandet af
ytterligare en tekniskt bildad tjänsteman hos nämnda myndighet, hvilken
tjänsteman dock skulle hafva äfven andra uppgifter. Genom vidtagandet
af ifrågavarande förändring kan emellertid eu öfverkontrollörsbefattning
indragas redan vid omorganisationens genomförande, hvarjemte möjlighet
förefinnes till indragning af ännu eu sådan befattning. Någon ökad
kostnad skulle genom den nu berörda reformen därför icke uppstå för
statsverket. Snarare torde därigenom en besparing kunna beredas.
Jag anhåller att härmed få öfvergå till en redogörelse för det
förslag till omorganisation af den centrala kontrollmyndigheten, hvilket
blifvit utarbetadt af förbemälde sakkunnige.
28
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
Uppkomsten af den nuvarande centrala myndigheten för kontrollen
öfver tillverkningsafgifterna daterar sig från år 1855. I den skrifvelse,
hvarmed Rikets ständer till Kungl. Maj: t öfver lämnade den vid 1853 — 54
årens riksdag antagna brännvinstillverkningsförordningen, anfördes, bland
annat, att, enär öfverkontrollörerna hade en så maktpåliggande och
ansvarsfull befattning, de borde äga eu föreningspunkt och öfverstyrelse
i något allmänt ämbetsverk, hvars bestämmande ständerna öfverläinnade
till Kungl. Maj:ts bepröfvande. Med anledning häraf beslöt Kungl. Magt
genom nådigt bref den 1 juni 1855 bildandet af en centralstyrelse för
kontrollen å brännvinsförfattningarnas tillämpning genom anställande
vid civildepartementet af en byråchef. Från och med år 1874 öfverflyttades
de till »byrån för kontrollen öfver brännvinsförfattningarnas
tillämpning» hörande ärenden till en inom finansdepartementet anordnad
»byrå för kontrollen å tillverkningsafgifter», hvilken byrås chef tillika
skulle utöfva öfverinseendet öfver hvitbetssockerbeskattningen. I enlighet
med därom af Kungl. Maj:t framställdt förslag har sedermera
1884 års Riksdag besluta, att med justeringsstyrelsens indragning de
densamma tillhörande göromål skulle från och med 1885 års ingång
öfvertagas af byrån för kontrollen å tillverkningsafgifter samt att under
finansdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli finge upptagas,
med anslag å ordinarie stat, eu kontroll- och justeringsbyrå. Enligt
nu gällande författningar utöfvas öfverinseendet öfver brännvins- och
bryggerikontrollen samt öfver kontrollen vid sockertillverkningen af
chefen för nämnda kontroll- och justeringsbyrå. Denne byråchef är
sålunda för närvarande den centrala kontrollmyndigheten. Byråns tjänstepersonal
utgöres af en byråingenjör, en kanslisekreterare samt två
amanuenser, däraf en tekniskt bildad.
Ursprungligen hade den ifrågavarande centralstyrelsen endast ringa
befattning med själfva kontrollväsendet. Till följd af bränneriernas stora
antal under de första årtiondena efter husbehofsbränningens afskaffande,
det dåvarande kommunikationsväsendets beskaffenhet samt bristen på
en fastare organiserad öfverkontroll i orterna, måste öfverinseendet
öfver kontrollen anförtros åt länsstyrelserna. Centralstyrelsen för kontrollen
öfver brännvinsförfattningarnas tillämpning fick med anledning
häraf till snart sagdt hufvudsaklig uppgift att utarbeta statistik samt att
handlägga ärenden rörande försäljning af brännvin. Sedermera hafva
emellertid dels genom spritkontrollapparaters införande vid brännerierna
under åren 1883—84, dels särskildt genom utfärdandet af 1887 års
brännvinstillverkningsförordning allt flera detaljer af brännerikontrollen
öfverflyttat6 från länsstyrelserna till öfverkontrollörerna och därigenom
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
medelbart till centralstyrelsen d. v. s. förbemälcle byråchef, under hvilken
öfverkontrollörerna direkt lyda . Alltsedan år 1873 bär äfven öfverinseendet
öfver hvitbetssockerbeskattningen tillhört nämnde byråchef, hvarjämte från
och med år 1885 justeringsväsendet sorterar under kontroll- och justeringsbyrån.
Ytterligare hafva sedermera såsom föremål för byråns verksamhet
tillkommit öfverinseendet öfver denatureringen af brännvin och
öfver bryggerikontrollen i riket samt beredningen af alla till afgörande
hos Kungl. Maj:t förekommande ärenden rörande försäljning af vin och Öl
m. m. Denna alltjämt ökade arbetsbörda bär emellertid sedan år 1884,
då byrån såsom nämndt erhöll sin nuvarande organisation, icke föranledt
förstärkning af byråns ordinarie personal. Det ytterligare ökade arbete
för byrån, som blifvit en följd af det förändrade system för beskattning
af socker, som tillämpats från och med den 1 september 1906, gör
emellertid anställandet af ännu en tekniskt bildad tjänsteman vid byrån
önskligt, på det att öfverkontrollörernas befattning med sockerkontrollen,
såsom förut antydts, må kunna undvaras. Af den redogörelse, jag lämnat
ej mindre för den centrala kontrollmyndighetens nuvarande göromål än
äfven för den befogenhet, som därutöfver skulle tillkomma densamma
enligt det föreliggande förslaget, framgår, enligt min uppfattning, att
det är nödvändigt att bereda denna myndighet eu själfständig ställning.
Detta finner jag lämpligast kunna ske genom den nuvarande kontrolloch
justeringsbyråns ombildande till ett särskildt, fristående ämbetsverk,
bestående af en chef och visst antal ansvariga ledamöter.
Frågan att förändra den nuvarande centrala kontrollmyndigheten
till en särskild styrelse är icke ny utan har redan förut varit under
öfvervägande. Sålunda har till det statsrådsprotokoll, som åtföljde
Kungl. Maj:ts proposition till 1903 års Riksdag med förslag till förordning
angående tillverkning och beskattning af maltdrycker, dåvarande
chefen för finansdepartementet anfört, att det, i sammanhang med vissa
af honom ifrågaställa förändringar beträffande kontrollen, borde tagas
under ompröfning, huruvida icke åt den öfverordnade kontrollmyndigheten
borde beredas en själfständigare ställning, än densamma nu innehar.
Det syntes emellertid departementschefen lämpligast att låta med denna
och öfriga organisationsfrågor anstå, tilldess de särskilda kommitterade,
hvilka vid denna tidpunkt hade åt sig uppdraget att utreda frågan
om ändrad sockerbeskattning, hunnit afgifva sitt betänkande.
Den centrala kontrollmyndighetens verksamhet är otvifvelaktigt,
beträffande såväl omfattning som betydelse, af den art, att densamma
lämpligast bör utöfvas af en utaf flera personer sammansatt styrelse.
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
Såsom ännu ett skäl härför bör. utöfver hvad jag förut anfört rörande
omfattningen af det chefen för kontroll- och justeringsbyrån och byråns
tjänstemän åliggande arbete, i detta sammanhang erinras därom, att
öfverinseendet öfver kontrollen i själfva verket innefattar förvaltningen
af det för kontroll å tillverkningsafgifter anvisade förslagsanslaget, i
1907 års riksstat upptaget till 1,100,000 kronor. Vidare bör härvid
komma till beaktande, att genom dels maltskattens införande dels ock
sockerbeskattningens förändrande till en konsumtionsskatt antalet af
chefen för kontroll- och justeringsbyrån underlydande tjänstebefattningar
stigit till mellan 1,500 och 1,600.
Också möttes redan vid 1887 års Riksdag ett då framställdt förslag
att i visst afseende utvidga den nuvarande centrala kontrollmyndighetens
befogenhet med den invändningen, att en byråchef i ett statsdepartement
ej hade tillräckligt själfständig ställning för en dylik utvidgning.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra föreslår jag alltså,
att i ledet af de förändringar, hvartill den af mig nu ifrågaställda
omorganisationen af kontrollen öfver tillverkningsafgifterna föranleder,
måtte ingå jämväl ombildning af den nuvarande centrala kontrollmyndigheten
till ett själfständigt centralt ämbetsverk, som lämpligen
kunde benämnas kontroll- och justering sstyr elsen.
Denna nya styrelse skulle dels handhafva öfverinseendet öfver
kontrollen öfver tillverkningen och beskattningen af brännvin, maltdrycker
och socker samt öfvertaga öfriga i samband därmed stående
göromål, hvilka nu tillhöra kontroll- och justeringsbyrån, dels ock utgöra
styrelse för justeringsverket. Nämnda byrå och särskildt den där
anställde byråchefen har emellertid äfven till åliggande att biträda
chefen för finansdepartementet med handläggning af sådana ärenden
rörande tillverkning och beskattning af brännvin, maltdrycker och
socker äfvensom försäljning af brännvin, vin och Öl m. in., hvilka ankomma
på Kungl. Maj:ts pröfning och afgörande, ett åliggande som
naturligen skulle i och med byråns ombildning till ett själfständigt
ämbetsverk bortfalla, hvaremot styrelsens underdåniga yttrande kommer
att i alla dylika mål, där så finnes erforderligt, infordras.
Till frågan huru den nya styrelsen lämpligast bör organiseras, torde
jag senare få återkomma. Redan nu vill jag emellertid nämna, det jag
tänkt mig, att nämnda ämbetsverk, vid livilkets organisation landtbruksstyrelsen
i flera afseenden synes kunna tjäna till förebild, skulle bestå
af en chef jämte tre ansvariga ledamöter, däraf två tekniskt bildade
och en tillika sekreterare. Utöfver den nuvarande kontroll- och justeringsbyråns
personal skulle sålunda tillkomma ytterligare en tekniskt bildad
Kungl. Maj: In Nåd. Proposition N:o 79. 31
tjänsteman. Detta sammanhänger med den af mig förut omnämnda ändring
af kontrollen vid sockerbeskattningen, i det att denne nye tjänsteman
skulle, på sätt förut angifvits, utöfva den inspektion öfver sockerfabrikerna,
som nu åligger öfverkontrollörerna. Därjämte skulle han
tjänstgöra såsom öfverkontrollör vid brännvins- och maltdryckskontrollen
i Stockholms stad och trakten närmast däromkring. Denna anordning,
att en tjänsteman vid den centrala kontrollmyndigheten skulle tjänstgöra
såsom öfverkontrollör torde medföra en väsentlig fördel, i det att
sagda myndighet därigenom kommer i en nära och personlig beröring
med den lokala kontrollen och blir i tillfälle att inhämta noggrannare
kännedom om densamma, än hvad nu kan ske endast genom tillfälligtvis
företagna inspektionsresor.
Utöfver de åligganden och befogenheter, hvilka enligt det af mig
nu framlagda förslaget till omorganisation skulle tillkomma den centrala
kontrollmyndigheten, torde därjämte vissa andra åligganden böra öfverllyttas
till den nya styrelsen.
Till följd af den ställning, chefen för kontroll- och justeringsbyrån
intager, har det i gällande författningar uppdragits åt chefen för finansdepartementet
att bestämma tjänstgöringsområden för öfverkontrollörer
och för justerare af mått och vikt, att konstituera justerare, att inkalla
öfverkontrollörer till tjänstgöring samt att i vissa fall bevilja öfverkontrollörer
och justerare tjänstledighet. När Kungl. Maj:t i proposition
till 1905 års Riksdag angående beskattning af socker föreslog, att
förste kontrollörer vid sockerfabrikerna skulle förordnas af nämnde
departementschef, uttalade däremot Riksdagen den uppfattning, att det
syntes icke stå i öfverensstämmelse med andan i vår författning att åt chefen
för ett statsdepartement öfverlämna tillsättandet af tjänstebefattningar.
Detta uttalande torde äga tillämpning äfven på departementschefens
nyss omnämnda befattning med öfverkontrollörer och justerare, hvilken
därför bör öfverflyttas till den nya centralstyrelsen.
I enlighet med de grunder till en omorganisation af kontrollen
öfver tillverkningsafgifterna, för hvilka jag nu redogjort, hafva utarbetats
förslag till nya förordningar angående tillverkning af brännvin, angående
tillverkning och beskattning af maltdrycker samt om beskattning af socker.
I öfverensstämmelse med hvad som är förhållandet enligt nu gällande
lagstiftning i berörda ämnen, innehålla dessa författningsförslag alla de
grundläggande och i öfrigt de viktigare bestämmelserna, hvaremot de
mera detaljerade bestämmelserna äro afsedda att, likasom hittills, inflyta
i särskilda ordningsstadgar.
32
Kungl. Ma j ds Nåd. Proposition N:o 79.
Jag anhåller att få underställa Kungl. Majt:s pröfning hvart
och ett af författningsförslagen för sig, därvid jag blir i tillfälle att
närmare redogöra för de skiljaktigheter, som förefinnas mellan dessa
förslag och de uti förevarande ämnen nu gällande författningar.
Förslag afseende upprättande af den nya kontroll- och justeringsstyrelsen
med hvad därmed står i samband kommer att af mig särskilt
föreläggas Kungl. Maj:t.»
Härefter föredrog departementschefen det nyss omförmälda förslaget
till förordning angående tillverkning af brännvin; och anförde
departementschefen därpå följande.
»Det nu upplästa författningsförslaget. hvithet torde såsom bilaga
få fogas vid detta protokoll, skiljer sig, utom hvad angår de bestämmelser,
som äga samband med det af mig nyss framlagda förslaget till
förändrad organisation af kontrollen, jämväl i andra delar från den nu
gällande brännvinstillverkningsförordningen.
Sålunda hafva till en början vidtagits vissa redaktionella förändringar,
åsyftande att bringa större öfverskådlighet åt förordningens
bestämmelser och äfven i vissa fall att förtydliga desamma. Dessa
formella ändringar torde emellertid icke vara af beskaffenhet att erfordra
vidare omnämnande. Jag öfvergår därför till att lämna en redogörelse
för de ändringar af mera saklig innebörd, som det ansetts lämpligt och
erforderligt att låta förordningen nu undergå.
Såsom jag förut erinrat, är det nu öfver tjugu år sedan spritkontrollapparater
kommo till användning vid brännvinskontrollen. Dessa
apparater hafva alltjämt visat sig vara synnerligen pålitliga, och med
anledning af det sålunda alltmera stadgade förtroendet till apparaternas
tillförlitlighet har jag ansett tidpunkten vara inne att i enlighet med
den af Riksdagen uttalade önskan föreslå vidtagandet af vissa förenklingar
i kontrollproceduren, i syfte att med bibehållen effektivitet kunna
inskränka kontrollörernas personliga deltagande i kontrollen.
Enligt nu gällande lagstiftning är kontrollen vid brännerierna
ordnad i hufvudsak på följande sätt. Det tillverkade brännvinet ledes
från rektifikationsapparatens imkylare genom slutna rör till kontrollapparaten,
som uppmäter detsamma och äfven angifver dess litertal
af normalstyrka (50 % alkoholhalt). Från kontrollapparaten rinner
brännvinet, alltjämt i slutet rör, till en sprithållare, som är uppställd
i ett särskildt rum, sprithållarerummet. Såväl sprithållare som nämnda
rum äro satta under kronans lås.
Vid hvarje bränneri — med endast ett par undantag, där två
brännerier äro belägna alldeles invid hvarandra — är anställd en kon
-
Kungl. Maj:tt Nåd. Proposition N:o 79.
trollör, hvilken skall bo antingen i bränneriets närhet eller hos tillverkaren.
Kontrollören skall minst två gånger om dagen alläsa kontrollapparaten.
Vidare skall lian, i allmänhet dagligen, uppmäta och
profva det brännvin, som finnes i sprithållaren — denna rymmer i de
flesta fall icke mycket mera än ett dygns tillverkning. Uppmätningen
sker antingen genom brännvinets tappande på krönta transportkärl
eller medelst målkärl om 20 eller 30 liters rymd. Efter uppmätningen
inlägges brännvinet på nederlaget vid bränneriet, såvida icke tillverkaren
redan betalat skatt för detsamma, i hvilket fäll han äger att fritt förfoga
öfver brännvinet.
Kontrollören skall vidare ombesörja förandet af föreskrifna journaler
och längder vid bränneriet, utlämna brännvin från nederlaget,
när tillverkaren så önskar och är därtill berättigad, afsända rapporter
till länsstyrelsen, kontroll- och justeringsbyrån och öfverkontrollören
den 1 och 15 i hvarje månad samt slutligen uppmäta och profva
mäsken och noggrant tillse, att gifna föreskrifter efterlefvas och intet
olofligt sker i bränneriet.
Det föreliggande författningsförslaget innebär följande förändringar
i det nu tillämpade kontrollförfarandet.
1. Den direkta uppmätningen af brännvinet ur sprithållaren har
ansetts icke vidare behöfva förekomma. Ändamålet med berörda uppmätning
bär varit endast att kontrollera apparaternas utslag. Enligt
förslaget skulle därför sprithållare och sprithållarerum i allmänhet icke
vara satta under kronans lås, utan tillverkaren skulle städse, jämte kontrolltjänstemännen,
hafva tillträde till dem och äga att själf omhändertaga
det tillverkade brännvinet.
2. Kontrollören skulle icke längre behöfva bo i bränneriets
omedelbara närhet, hvilket äfven i många fall skulle blifva omöjligt
för honom, då kontrollörerna ju icke vidare skulle anställas vid visst
bränneri utan inom visst distrikt med kanske flera tjänstgöringsställen.
Kontrollör skulle ej heller vidare behöfva besöka bränneriet dagligen
utan endast två gånger i veckan, den ena gången på en af vederbörande
öfverkontrollör förut bestämd dag, afräkningsdagen, och den andra
gången på oregelbundet återkommande tid.
På afräkningsdagen skall tillverkaren till kontrollören aflämna
dels de bevis, som berättiga honom att få skatt affärd i afräkningslängdeu,
det vill säga ränterikvittenser å inbetald skatt, bevis öfver
vid allmänt bränn vinsnederlag påförd skatt, denatureringsbevis samt
utförselbevis, dels ock, för inläggande på nederlag, så mycket brännvin,
att på nederlaget komma att såsom säkerhet för skatten ligga minst
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Åfd. 59 Höft. 5
34
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 79.
85 procent af det vid bränneriet tillverkade, obeskattade brännvinet.
Kontrollören skall på afräkningsdagen afläsa kontrollapparaten och införa
afläsningen i tillverkningsjournalen, däri sedan myckenheten tillverkadt
brännvin beräknas. Därefter skall han verkställa skatteafräkning,
d. v. s. efter införande i afräkningslängden af nyss omförmälda
bevis, för hvilka skatt där må afföras, uträkna för huru stor myckenhet
brännvin skatt är ogulden.
Underlåter tillverkare att aflämna erforderlig myckenhet brännvin,
skall kontrollören ofördröjligen anmäla förhållandet hos länsstyrelsen,
som genast skall låta utmäta det felande skattebeloppet samt tillika,
därest det anses erforderligt för bevarande af statens rätt, såsom
exempelvis om den af tillverkaren ställda säkerheten befinnes icke vara
tillräcklig eller tillverkare upprepade gånger låter ifrågavarande underlåtenhet
komma sig till last, återkalla tillståndsbeviset.
Enär vid bränneri, där cisterner begagnas för brännvinets förvarande
på nederlag, det kan vålla svårighet för tillverkaren att.
innan brännvinet kan öfverföras på cistern, på lösa kärl förvara en hel
veckas tillverkning, skall kontrollör vara skyldig att, om tillverkare så
önskar, vid hvarje besök företaga inläggning af brännvin på nederlaget
och äfven att på tillverkarens kallelse, såvidt hans öfriga tjänstgöring
det medgifver, särskilt infinna sig vid bränneriet för inläggning på
eller uttagning från nederlaget.
Den i nu berörda hänseenden grundläggande bestämmelsen återfinnes
i förslagets 14 §. De mera detaljerade föreskrifter, som erfordras,
komma att sedermera inflyta i ordningsstadgan för brännerierna.
3. Såsom nyss anförts, skall tillverkaren endast en gång i veckan
till kontrollören aflämna det brännvin, som skall utgöra säkerhet för
ogulden skatt. Sålunda kommer tillverkaren att mellan hvarje skatteafräkning
under sex dygn fritt förfoga öfver det tillverkade brännvinet.
Därvid kan det understundom inträffa, att tillverkaren å afräkningsdagen
befinnes hafva afhändt sig hela veckans tillverkning. För att emellertid
i dylika och andra tänkbara fall alltid må finnas för täckande af
statens skattefordran lätt utmätningsbar tillgång har i 4 § föreslagits,
att, innan tillståndsbevis till brännvinstillverkning utfärdas, tillverkare
skall hafva ställt af länsstyrelsen godkänd säkerhet för så
stort skattebelopp, som svarar mot medeltillverkningen under tio
tillverkningsdygn. Den ställda säkerheten skall sedermera under tillverkningsperioden
alltid hållas vid sådan höjd, att den svarar mot det
på tio dygns medeltillverkning belöpande skattebeloppet. Häraf följer,
att vid ökning af tillverkningen säkerheten bör höjas. Emellertid
85
Kungl. blåjon Nåd. Proposition N:o 79.
bör endast eu mera konstant och mera afsevärdt ökad tillverkning medföra
skyldighet att höja den ställda säkerheten, och har därför blifvit
i 4 § 4 mom. föreslaget, att denna skyldighet skall inträda, därest under
tio på hvarandra följande tillverkningsdygn i medeltal för hvarje dygn
tillverkats mer än eu femtedel utöfver hvad i driftsanmälan uppgifvits.
Statens skatteintresse motiverar den föreslagna stränga påföljden för
uraktlåtenhet härutinnan, nämligen återkallande af tillståndsbeviset.
4. Såsom en ytterligare kontroll på tillverkaren skall enligt det
föreliggande förslagets 10 § denne vara skyldig att hålla sina handelsböcker
med tillhörande verifikationer tillgängliga för vederbörande öfverkontrollör.
Motsvarande skyldighet är i gällande förordning angående
tillverkning och beskattning af maltdrycker stadgad för där omförmäld
tillverkare.
5. Då kontrollören ej behöfver dagligen besöka bränneriet. blir
det honom omöjligt att vidare föra den föreskrift^ journalen öfver
inmäskningen. I öfverensstämmelse med hvad som gäller beträffande
bryggerierna, där tillverkaren för såväl krossnings- som bryggjournal,
skulle därför enligt förslaget inmäskningsjournalen vid brännerierna
föras af tillverkaren eller dennes med hänsyn till brännvinstillverkningen
särskildt befullmäktigade ombud.
6. Därest kontrollapparat vid bränneri kommit i olag, kan det
inträffa, antingen att kontrollörens närvaro där erfordras på sådant sätt,
att han blir hindrad i sin öfriga kontrolltjänstgöring eller ock att han
till följd af nämnda tjänstgöring ej kan själf verkställa den provisoriska
kontroll med uppmätning af det tillverkade brännvinet m. m., som
måste träda i stället för kontrollapparaten. För kontrollens behöriga
utöfvande har därför i 24 § föreslagits befogenhet för kontrollören att
tillkalla annan pålitlig person att mot åtnjutande af ersättning af statsmedel
såsom biträdande kontrollör tjänstgöra vid bränneriet, dock
endast under den korta tid, som bör förflyta, till dess öfverkontrollören
hinner närmare förordna, huru kontrollen vid bränneriet skall ordnas.
Kontrollapparaterna bruka endast sällan råka i olag och vanligen
afhjälpes felet genast af öfverkontrollören, hvilken ofördröjligen skall
underrättas af kontrollören. Äfven om ny kontrollapparat skulle behöfva
rekvireras från kontroll- och justeringsstyrelsen, kunna i allmänhet
kontrollanordningarna åter vara reglerade efter några få dagar. Ersättningarna
åt biträdande kontrollörer kunna därför icke stiga till något
för statskassan afsevärdt belopp.
På det att kontrollör må genast erhålla underrättelse om upp -
36
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
kommet fel å kontrollapparat, har i förslaget stadgats skyldighet för
tillverkaren att meddela sådan underrättelse.
7. För att undersöka, huru kontrollapparat fungerar, skall enligt
nu gällande bestämmelser öfverkontrollör anställa profmätning, hvarvid
sprithållaren fullständigt tömmes två dagar å rad. Dylika profmätningar
blifva jämväl fortfarande behöfliga, och för detta ändamål skulle öfverkontrollör
äga rätt att vid sådana tillfällen sätta sprithållare och sprithållarerum
under kronans lås.
Genom förenkling af kontrollen på sätt jag nu föreslagit blir det
möjligt att genomföra kontrollörs tjänstgöring inom distrikt med flera
kontrollställen.
Det kontrollsystem, som, efter vidtagande af förut berörda förändringar,
skulle komma till tillämpning, är enligt såväl de i frågan
hörda sakkunniges som min egen öfvertygelse ägnadt att på ett fullt
tillfredsställande sätt tillgodose statens anspråk på eu effektiv kontroll
öfver brännvinstillverkningen. Man måste ju dock vara beredd på, att
något förfarande från eu tillverkares sida kan komma att göra skärpt
kontroll erforderlig för bevarande af statens rätt. Detta sker lämpligast
därigenom, att en kontrollör anställes att tjänstgöra uteslutande vid
ifrågavarande bränneri samt att sprithållare och sprithållarerum sättas
under kronans lås. Sådan åtgärds vidtagande skulle ankomma på
kontroll- och justeringsstyrelsen, men, enär omedelbar åtgärd kan vara
af nöden, bör öfverkontrollör äga befogenhet att vid förefallande dylikt
behof provisoriskt vidtaga erforderliga åtgärder. Bestämmelse i förevarande
hänseende har införts i 25 §.
Ytterligare några af de i det föreliggande förslaget upptagna bestämmelser
anhåller jag att få särskilt omnämna, nämligen:
3 §■
I syfte att befrämja sträfvandena att på ekonomiskt fördelaktigt
sätt framställa brännvin för tekniskt behof af billiga råämnen, företrädesvis
torf, vidtog 1905 års Riksdag efter förslag af Kungl. Maj:t
vissa ändringar i gällande brännvinstillverkningsförordning.
Att i möjligaste mån öka den inhemska tillverkningen af sprit,
afsedd till bränsle och andra tekniska behof, anser jag vara af stor
nationell: betydelse. Särskildt de försök att tillgodogöra förut ej använda
råämnen, som pågå och kunna antagas komma att än vidare
utsträckas, synas vara förtjänta af beaktande från statens sida. I den
mån så kan ske med behörigt iakttagande af statens skatteintresse, anser
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79. 37
jag därför, att för dylika försök lättnader böra medgifvas i de restriktioner
beträffande villkoren för tillverkning af brännvin, hvilka gällande
lagstiftning innehålla.
Hvilka lättnader böra ifrågakomma, torde emellertid lämpligast
tagas i öfvervägande för hvarje särskildt fall efter sig företeende omständigheter.
I 3 § af det föreliggande förslaget har därför införts bestämmelse
därom, att Kungl. Magt efter ansökning må äga medgifva,
att under den kontroll och de villkor i öfrigt, som pröfvas erforderliga,
tillverkning af brännvin må äga rum för vetenskapligt ändamål eller
försöksvis för tekniskt ändamål, utan iakttagande af de för brännvinstillverkning
eljest gällande föreskrifter.
20 §.
För att tillmötesgå Riksdagens i dess förut berörda skrifvelse den
19 maj 1905 uttalade önskan hafva bestämmelserna om ersättning till
öfverkontrollör öfverflyttats från deras nuvarande plats i ordningsstadgan
för brännvinsbrännerierna till tillverkningsförordningen, därvid förbehållits
rätt för Kungl. Maj:t att i särskilda fall bestämma lägre
aflöningsbelopp än de i §:n förutsatta normalbeloppen.
Beträffande kontrollörernas ersättning bär jag förut omförmält
de förändrade grunder, hvilka jag ansett höra hädanefter tillämpas för
dessa tjänstemäns aflönande, äfvensom erinrat, att en viss nedsättning i
deras arfvode funnits lämplig. Dagarfvodet för kontrollör med tjänstgöring
inom distrikt, där endast ett bränneri finnes, skulle enligt det föreliggande
förslaget utgöra 8 kronor, emot nu 10 kronor för kontrollör,
som har tillsyn öfver ett bränneri. Inom distrikt, där mer än ett
tjänstgöringsställe finnes, skulle kontroll- och justeringsstyrelsen, med
beaktande af de af mig förut angifna synpunkter, äga att bestämma
högre dagarfvode för kontrollören, dock högst 15 kronor.
Någon ersättning utöfver dagarfvodet åt kontrollör för resor inom
tjänstgöringsdistriktet skulle icke förekomma. Däremot skulle kontrollör
i likhet med hvad nu äger rum erhålla reseersättning med 15 kronor,
om resa förekommer för inträde i tjänstgöring eller vid förflyttning
från ett till annat tjänstgöringsdistrikt.
Ersättningen åt biträdande kontrollör skulle utgöras af dagarfvode,
8 kronor, jämte reseersättning efter femte klassen i gällande resereglemente.
Endast då biträdande kontrollör inkallats till följd däraf att
kontrollapparat kommit i olag, d. v. s. det enda tänkta fallet för inkallande
af biträdande kontrollör Titan af tillverkaren gifven anledning,
38
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 79.
bör kostnaden härför drabba statsverket. I öfriga fall, då biträdande
kontrollör anlitats, exempelvis vid förefintligt behof af skärpt kontroll
vid bränneri, skall det enligt förslaget åligga tillverkaren att gälda
kostnaden.
Den enligt nu gällande förordning till kontrollör utgående ersättning
för skrif- och förseglingsmaterialier samt postporto med 10 öre
för hvarje tjänstgöringsdag har vid den af mig nu föreslagna omreglering
af afiöningsförhållandena ansetts böra bortfalla.
21 §•
Den ersättning, som skall tillkomma tillverkare för tillhandahållande,
där så erfordras, åt kontrollör af kost samt möbleradt, eldadt
och städadt rum har i förslaget blifvit nedsatt från nu utgående tre
kronor till två kronor, till hvilket senare belopp ifrågavarande ersättning
är fastställd i förordningen angående tillverkning och beskattning
af maltdrycker.
37 §.
År 1905 tillkom ett nytt moment i 2 §. Af förbiseende blef
icke samtidigt erforderlig förändring vidtagen beträffande en i 28 §
af nu gällande förordning förekommande hänvisning till förstnämnda
§. Detta förbiseende har nu blifvit rättadt i 37 § af förslaget, hvilken
§ motsvarar nyssnämnda 28 §.
40 §.
Denna § i förslaget innehåller i sitt 1 mom. bestämmelse, att
tillverkare skall ansvara för förbrytelse mot förordningen, som med
hans vetskap begås af hans hustru, barn, husfolk eller i hans arbete
antagen person, såsom vore förbrytelsen af honom själf begången.
Samma grundsats för tillverkares ansvarighet har vunnit tilllämpning
i gällande förordningar angående tillverkning och beskattning
af maltdrycker samt om beskattning af socker. Likaså är enligt
de år 1905 utfärdade förordningarna angående försäljning af brännvin,
vin och Öl samt tillagade, alkoholfria drycker m. m. ansvaret uti förevarande
hänseende för försäljare på enahanda sätt begränsadt.
I den nu gällande brännvinstillverkningsförordningen är däremot
stadgadt, att brännvinstillverkare svarar för förbrytelse, begången af hans
hustru, barn, tjänstefolk och i bränneriet anställda arbetare, därest icke om
-
39
Kungl. Maj:tv Nåd. Proposition N:o 79.
ständigheterna göra sannolikt, att förbrytelsen skett utan hans vetskap och vilja.
Denna strängare ansvarsbestämmelse synes mig icke vidare böra bibehållas.
Till stöd för denna min uppfattning tillåter jag mig åberopa
hvad som yttrades i den föreliggande frågan vid föredragning inför Högsta
domstolen den 19 december 1902 af det kommittéförslag, som ligger
till grund för nu gällande förordning angående tillverkning och beskattning
af maltdrycker.
Beträffande tillverkarens ifrågavarande ansvar innehöll 42 § i
berörda kommittéförslag en bestämmelse, lika med den för brännvinstillverkare
för närvarande gällande. I fråga om nämnda bestämmelse, erinrades
inom Högsta domstolen, att densamma stode i strid mot de allmänna
bevisreglerna i brottmål. Redan det att i vissa fall straffet för en förbrytelse
skulle träffa icke gärningsmannen utan annan, som antoges hafva
haft fördel af brottet, innefattade en allvarlig afvikelse från grunderna för
kriminallagstiftningen; men, om än en dylik afvik else i fråga om förbrytelser
af nu ifrågavarande art finge anses nödig’ torde den dock icke
kunna med fog sträckas längre, än att straffskyldigheten gjordes beroende
däraf, att den, som skulle straffas, haft kunskap om gärningsmannens
förehafvande, men underlåtit att afstyra detsamma. Att gå än vidare
och omkasta bevisskyldigheten, så att näringsidkaren presumerades
vara medveten om förbrytelsen och för att undgå ansvar måste förebringa
omständigheter, som gjorde sannolikt, att brottet skett utan
hans vetskap och vilja, syntes betänkligt och lämnade så liten säkerhet
mot ett materiellt orättvist domslut, att domstolarna i många fall måste
tveka att tillämpa ett dylikt lagbud, helst om frågan gällde urbota
straff af den stränghet, som här stadgades. Att liknande bestämmelse
inkommit i ett par gällande förordningar syntes ingalunda innefatta
giltigt skäl att fortgå i denna riktning, utan borde förebilden till ifrågavarande
bestämmelse sökas i de stadganden, som för liknande fall
gåfves i förordningarna angående försäljning af brännvin och angående
försäljning af vin och maltdrycker.
Den allmänna princip rörande vidden af den ansvarighet, som
enligt det anförda uttalandet i Högsta domstolen i här åsyftade fall
bör påhvila tillverkaren, har, såsom jag redan nämnt, accepterats i
1908 års maltskatteförordning och 1905 års sockerskatteförordning och
bör enligt mitt förmenande vinna tillämpning jämväl med afseende å
lagstiftningen angående brännvinstillverkningen.
42 §.
I öfverensstämmelse med hvad redan nu finnes stadgadt dels i
44 § förordningen angående tillverkning och beskattning af maltdrycker
40
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
dels ock i 40 § förordningen om beskattning af socker, bär i förslagets
42 § införts bestämmelse om förbud för den, som innehar eller innehaft
befattning såsom kontrolltjänsteman, att röja tillverkares yrkeshemlighet
eller affärsförhållanden, äfvensom meddelats bestämmelser
om ansvar, eventuellt skadeståndsskyldighet vid öfverträdelse af sådant
förbud.
47 §.
Enligt 37 § 1 mom. i nu gällande bränn vinstill verkningsförordning
skall, där särskild angifvare finnes, hälften af åklagaren i målet
tillkommande andel i böter och värdet af förbruten egendom tillfalla
angifvaren. Med bibehållande af denna bestämmelse har till 47 §
1 mom. i förslaget, hvilket mom. innehåller ifrågavarande stadgande,
gjorts det tillägg, att sådan del ej tillkommer angifvare, då angifvelse
skett af föräldrar mot barn, barn mot föräldrar, makar eller syskon
mot hvarandra, annan skyldeman mot den, hos hvilken han njuter kost
och underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk
under den tid, de äro i tjänsten. Genom nämnda tillägg haT förevarande
stadgande bringats till öfverensstämmelse med motsvarande
bestämmelser i förordningarna angående tillverkning och beskattning
af maltdrycker samt om beskattning af socker.
48 §.
Enligt nu gällande brännvinstillverkningsförordning tillkommer
det, förutom lands- och stadsfiskaler, bland andra äfven stads- och
polisbetjänte att åtala förbrytelser emot förordningen. För att bringa
detta stadgande till öfverensstämmelse med motsvarande stadgande i
förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning af brännvin hav
bestämmelsen om stads- och polisbetjänts befogenhet i förevarande
hänseende uteslutits ur förslaget.
De förarbeten, som erfordras för genomförandet af den utaf mig
föreslagna omorganisationen af kontrollen, särskild! distriktsindelningen
med hvad därtill hörer, kunna antagas komma att kräfva ganska
afsevärd tid. Äfven om, såsom jag förutsatt, den nya kontroll- och
justeringsstyrelsen träder i verksamhet den 1 januari 1908, bär omorganisationen
i öfrigt icke ansetts kunna i sin helhet medhinnas förrän
till det tillverkningsår, som börjar den 1 oktober 1908. Med anledning
häraf har jag föreslagit, att den förordning angående tillverkning
41
Knngl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 79.
Af brännvin, till hvilken jag nu framlagt förslag, skall träda i kraft den
1 oktober 1908. Tillsättningen af kontrollörer för tillverkningsåret
1908—09 bör dock gifvetvis ske i enlighet med de bestämmelser,
som den nya förordningen härom innehåller.
Då det föreliggande författningsförslaget innefattar, bland annat,
vissa ändringar dels i de i nu gällande förordning i ämnet stadgade
ansvarsbestämmelser dels ock i däri meddelade föreskrifter rörande
hvilka personer, som äro pliktiga att åtala förbrytelser emot förordningen,
hemställer jag, att Kungl. Maj:t täcktes genom utdrag af detta
protokoll inhämta högsta domstolens yttrande öfver de i förslaget sålunda
förekommande nya eller förändrade bestämmelser af kriminalrättslig
natur.
Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten
bifalla.
In fidem:
Algot Wahlin.
Bih. tiU Biksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 59 Höft.
6
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
Bilaga.
Förslag
till
Förordning angående tillverkning af brännvin.
I KAP.
Om rättighet till brännvins tillverkning och destillering.
1 §•
1. Brännvin må, med de här nedan i 2 och 3 mom. omförmälda
undantag, tillverkas ej mindre af enhvar välfräjdad person, hvilken
äger eller innehar i mantal satt eller särskild! skattlagd jord, än äfven
af den, som är behörig att idka fabriksrörelse. Aflider brännvinstillverkare
eller varder han försatt i konkurs, må redan anmäld tillverkning
utöfvas af döds- eller konkursboet.
2. Öfverståthållare, underståthållare, landshöfding, landssekreterare,
landskamrerare, kronofogde, länsman, lands- och stadsfiskal, polistjänstemän,
domare på landet, borgmästare eller annan magistratsperson
i stad, ecklesiastik ämbete- eller tjänsteman, kyrkobetjänt, folkskollärare,
i tjänst varande läkare, brännerikontrollör eller tillsyningsman, eller i
allmänhet ämbets- och tjänsteman, som till följd af sin befattning kan
komma att deltaga i beslut om brännvinstillverkning eller kontroll därå,
må icke befatta sig med dylik tillverkning.
Detsamma gälle ock om bolag, däri någon i detta mom. nämnd
person är delägare, äfvensom om den, hvilken blifvit dömd till ansvar
lör brott, som omförmälas i 31 eller 33 §§ af denna förordning.
3. Å ecklesiastika och andra boställen, så ock å annan kronans
jord, som ej med stadgad åborätt besittes, vare brännvinstillverkning
förbjuden.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 79.
43
2 §•
1. Brännvinstillverkning vare i allmänhet tillåten allenast från
klockan tolf på dagen första helgfria dag i oktober månad till första
helgfria dag i maj månad det därpå följande året vid samma timme.
2. I sammanhang med pressjästberedning äfvensom vid bränneri,
där allt det tillverkade brännvinet göres till förtäring obrukbart (denatureras),
må jämväl under den del af året, då brännvinstillverkning på
grund af 1 inom. i allmänhet icke är tillåten, brännvinstillverkning äga
rum under de särskilda villkor, Kungl. Maj:t pröfvar erforderliga.
3. Brännvinstillverkning eller mäskberedning därtill vare ej medgifven
från klockan tio om aftonen näst före sön- eller helgdag till
klockan tio om aftonen å sådan dag; dock att, om för särskilda tillverkningsmetoders
begagnande undantag från denna bestämmelse skulle
finnas oundgängligen nödigt, Kung]. Maj:t vill på särskild underdånig
ansökning pröfva, huruvida sådant undantag må medgifvas.
4. Kungl. Maj:t vare, oberoende af hvad förut i denna § är stadgadt,
obetaget att, där högst viktiga omständigheter sådant föranleda,
föreskrifva inställande under viss tid af all brännvinstillverkning.
3 §•
1. För brännvinstillverkning må begagnas redskap af hvilken
storlek och beskaffenhet som helst med allenast de inskränkningar, som
för kontrollens handhafvande äro eller varda föreskrifna. Äfven må
användas alla slags råämnen, majs och utländsk potatis dock endast i
den uti 8 § stadgade ordning samt malen spannmål allenast under den
särskilda kontroll, som af Kungl. Maj:t föreskrifves.
2. Efter ansökning äge Kungl. Maj:t medgifva, att under den
kontroll och de villkor i öfrigt, som Kungl. Maj:t pröfvar erforderliga,
tillverkning af brännvin må äga rum för vetenskapligt ändamål eller
försöksvis för tekniskt ändamål utan iakttagande af de i denna förordning
meddelade bestämmelser.
4 §■
1. Den, som vill idka brännvinstillverkning, skall minst tio
dagar före den, då tillverkningen är afsedd att begynna, skriftligen
anmäla sådant hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande, med uppgift å
44
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 79.
stället för tillverkningens bedrifvande, dagen, då den skall taga sin
början, samt det antal liter brännvin, han beräknar i medeltal skall komma
att tillverkas för hvarje tillverkningsdygn, äfvensom därvid aflämna
bevis, att han är behörig att utöfva brännvinstillverkning. Af bolag
tillämnad brännvinstillverkning skall anmälas af den, som enligt gällande
lag äger för bolaget föra talan, och skall därvid lämnas uppgift om
samtliga delägare i bolaget.
2. Samtidigt med denna anmälan skall tillverkaren hos Kungl.
Maj:ts befallningshafvande ställa säkerhet för så stort skattebelopp, som
svarar mot den uppgifna medeltillverkningen under tio tillverkningsdygn.
3. Varder nyssnämnda säkerhet af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
godkänd, och finnes eljest ej hinder möta för handteringens
utöfvande, meddele Kung]. Maj:ts befallningshafvande tillståndsbevis.
4. Har under tio på hvarandra följande tillverkningsdygn i
medeltal för hvarje dygn tillverkats mer än en femtedel utöfver hvad
i anmälan uppgifvits, skall tillverkaren ofördröjligen ställa säkerhet för
det mot den ökade tillverkningen svarande skattebeloppet, vid äfventyr
att tillståndsbeviset eljest återkallas.
5. Med tillverkningsdygn förstås i denna förordning tiden från
klockan tolf på dagen den ena till samma timme å nästföljande helgfria
dag.
5 §•
Vill den, som erhållit tillstånd till brännvinstillverkning, afstå från
tillverkningens utöfvande, utan att densamma tagit sin början, skall anmälan
därom ske hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande, dock skall han
i sådant fall vara pliktig godtgöra den kostnad, som möjligen uppstått
genom kontrollörs inkallande.
6 §•
1. Vill bränn vinstillverkare före den allmänna till verkningstidens
utgång afstå från tillverkningsrätten, skall han därom göra skriftlig
anmälan hos den kontrollör, som är anställd vid bränneriet, minst tre
dagar före utgången af det tillverkningsdygn, med hvilket han anmäler
sig vilja afsluta tillverkningen; dock att, om bränneri eller däri begagnad
redskap genom vådeld eller annan olyckshändelse blifvit vänsetligen
skadadt, tillverkningsrätten må upphöra omedelbart efter det tillverkaren
-15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
gjort skriftlig anmälan därom. Kontrollören åligger att dels lämna
tillverkaren bevis om gjord anmälan, dels ock ofördröjligen underrätta
Kungl. Maj:ts befallningshafvande och öfverkontrollören om tiden för
tillverkningsrättens upphörande.
2. I bränneri, där tillverkningen sålunda blifvit anmäld att upphöra,
må den ej efter den utsatta tiden äga rum utan förnyad anmälan,
som i 4 § sägs.
7 §•
Om anmäld brännvinstillverkning ej företages inom tre tillverkningsdygn
efter den i anmälan uppgifna tid, eller brännvinstillverkning
af bry tes utan sådan anmälan, som i 6 § 1 mom. omförmäles, eller utan
Kungl. Maj:ts därom meddelade föreskrift, och ej inom tre tillverkningsdygn,
det oräknadt, hvarunder afbrottet inträdde, ånyo företages, åligger
det brännvinstillverkaren att för de tillverkningsdygn, under hvilka
tillverkningen sålunda icke utöfvats, gälda på bränneriet belöpande
kontrollkostnader.
8 §•
1. Vill tillverkare för brännvinstillverkning använda majs eller
utländsk potatis, göre, med företeende af bevis att töreskrifven särskild
afgift enligt 13 § 4 mom. blifvit till landtränteriet inbetald,'' därom
skriftlig anmälan hos kontrollören minst tre dagar, innan den första inmäskningen
däraf är afsedd att ske. Kontrollören åligger att dels lämna
tillverkaren bevis om gjord anmälan, dels ock ofördröjligen därom
underrätta Kungl. Maj:ts befallningshafvande och öfverkontrollören.
2. Om tillverkare, som anmält sig ämna vid brännvinstillverkning
använda majs eller utländsk potatis, vill upphöra med användningen
af dylika råämnen före den allmänna tillverkningstidens utgång,
göre han därom anmälan på sätt i 6 § 1 mom, sägs; och skall, då
sådan anmälan sker, förfaras på sätt i samma mom. är föreskrifvet.
9 §.
X, Vill någon under den tid, då han, enligt erhållet tillståndsbevis,
är till brännvinstillverkning berättigad, å bränneriställe genom
särskild destillering rena brännvin, ma sadant ske under tillsyn af kontrollör.
Destillering å bränneriställe under annan tid vare äfven medgifven;
dock att anmälan därom skall minst åtta dagar före den tid,
46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 79.
destilleringen hvarje gång företages, göras hos vederbörande öfverkontrollör.
2. I öfrigt må brännvins rening, vare sig genom destillering eller
på kall väg, verkställas såsom annan handtering, enligt hvad i gällande
författningar stadgas.
10 §.
Tillverkare vare skyldig hålla sina han delsböcker med tillhörande
verifikationer tillgängliga för vederbörande öfverkontrollör, då denne
önskar däraf taga del.
H §•
Tillverkare ställe sig till efterrättelse hvad den ordningsstadga
för brännvinsbrännerierna i riket, som Kungl. Maj:t vill utfärda, innehåller
om tillverkares åligganden äfvensom de föreskrifter, kontrolloch
justeringsstyrelsen eller vederbörande kontrolltjänsteman i enlighet
med denna förordning eller nämnda ordningsstadga meddelar.
II KAP.
Om brännvins beskattning och uppläggande på nederlag.
12 §•
1. För brännvin, tillverkadt inom landet, skall efter afdrag af
två procent, som äro skattefria, tillverkaren påföras skatt med 65 öre
för hvarje liter af normalstyrka, hvarmed förstås brännvin, som vid
+ 15 å Celsii termometer innehåller 50 volymprocent alkohol.
2. Inbetalning af tillverkningsskatt verkställes i landtränteriet,
dock hvarje gång för minst 1,500 liter.
3. Vid utförsel af brännvin må, efter hvad särskildt finnes
stadgadt, åtnjutas restitution med 66,3 öre för hvarje liter renadt och
med 65 öre för hvarje liter icke renadt brännvin af normalstyrka.
4. Restitution af tillverkningsskatt må under de villkor och den
kontroll, Kungl. Maj:t vill föreskrifva, åtnjutas:
för brännvin, som vid staten tillhörigt krutbruk användes för
tillverkning al krut, afsedt för krigsbruk eller för öfningar i försvarsändamål;
-
47
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 79.
lör lin kelolja, afsedd till tekniskt ändamål; samt
för brännvin, som denaturerats.
För brännvin, som denaturerats vid bränneri, där tillverkningsrätt
gäller, må åtnjutas skattefrihet..
Afgift för undersökning af finkelolja i och för restitution af tillverkningsskatt
utgår med två öre och för denaturering af brännvin
med ett öre för hvarje liter af normalstyrka; dock att sistnämnda
afgift icke utgår för brännvin, tillverkadt vid bränneri, där allt det
tillverkade brännvinet denatureras.
13 §.
1. Har tillverkningen icke uppgått till 8,000 liter beskattningsbart
brännvin för hela den tid, tillverkningsrätten gällt, då skall förutom
stadgad skatt erläggas en afgift af 10 öre för hvarje liter, hvarmed
det tillverkade litertalet understiger nämnda belopp; och likaledes
skall, i händelse tillverkningen ej uppgått till 500 liter i medeltal för
hvarje tillverkningsdygn, utgå en afgift af 10 öre för hvarje liter,
hvarmed det tillverkade brännvinet understiger ett efter en medeltillverkning
af 500 liter beräknadt tillverkningsbelopp. Dessa utgifter
skola dock ej utgå, då tillverkningsrättens upphörande grundar sig på
anmälan efter olyckshändelse, hvarom i 6 § sägs, eller Kungl. Maj:ts
därom meddelade föreskrift; och ankomme på Kungl. Maj:ts pröfning,
huruvida eller i hvad mån befrielse från desamma må medgifvas, då
brännvinet erhålles såsom biprodukt vid annan tillverkning.
2. Har tillverkningen vid ett och samma bränneri under tiden
från den 1 oktober till den 1 därpå följande maj öfverstigit 600,000
liter beskattningsbart brännvin eller under tiden från den 1 maj till
den 1 oktober öfverstigit 435,000 liter, då skall förutom stadgad skatt
erläggas en afgift af 5 öre för hvarje liter, hvarmed det tillverkade litertalet
öfverstiger, i förra fallet 600,000 liter och i det senare 435,000 liter.
3. De enligt 1 och 2 mom. utgående särskilda afgifter skall
tillverkaren inom fjorton dagar efter tillverkningsrättens upphörande
inbetala till landtränteriet. Sker det ej, läte Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ofördröjligen utmäta afgifterna; och skall emellertid det vid
bränneriet tillverkade och vid tillverkningstidens slut under offentlig
vård kvarvarande brännvinet utgöra pant för afgifterna.
4. För brännvin, tillverkadt vid bränneri under tid, då jämlikt
anmälan enligt 8 § 1 mom. majs eller utländsk potatis där användes
för brännvinstillverkning, skall tillverkaren påföras en särskild afgift
48
Kungil. Maj:ts Nåd. Proposition No 79.
af 5 öre för hvarje liter. Denna afgift inbetalas förskottsvis i landtränteriet,
dock hvarje gång för minst 10,000 liter; för mycket erlagd
afgift restitueras efter tillverkningsrättens upphörande på därom af tillverkaren
gjord framställning.
5. Hvad i denna § är stadgadt om tilläggsafgift vid brännvinstillverkning
gälle icke i fråga om bränneri, där allt det tillverkade
brännvinet denatureras.
u §.
1. Af obeskattadt brännvin skola minst åttiofem procent såsom
säkerhet för skatten vara liggande på nederlag vid bränneriet; och skall det
förty åligga tillverkaren att på en förut bestämd dag i hvarje vecka (afräkningsdag)
till kontrollören för inläggande på nederlaget aflämna erforderlig
myckenhet brännvin. Underlåter tillverkare detta, skall kontrollören
ofördröjligen anmäla förhållandet hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som genast läte utmäta det felande skattebeloppet.
Därest Kungl. Maj:ts befallningshafvande finner sådant erforderligt för
bevarande af statens rätt, må Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillika
återkalla tillståndsbeviset.
2. För obeskattadt brännvin, som ej, enligt hvad i 1 mom.
sägs, inlagts på nederlag vid bränneriet, skall skatt vara erlagd före
den 1 oktober, vid påföljd att Kungl. Maj:ts befallningshafvande eljest
låter ofördröjligen utmäta densamma.
3. Denatureradt brännvin må ej ligga såsom säkerhet för
ogulden skatt.
15 §.
Magasin eller rum för nederlag af brännvin skall finnas vid hvarje
bränneri samt vara beläget i dess närhet och af tillverkaren upplåtet
uteslutande för brännvin, som skall utgöra säkerhet för ogulden skatt.
16 §.
Brännvinstillverkare må efter tillverkningens upphörande hafva
obeskattadt brännvin kvarliggande å nederlag vid bränneriet.
U §•
1. Inträffar minskning, vare sig genom läckning, afdunstning
eller olyckshändelse, i det å nederlag upplagda brännvinets litertal eller
49
Kunyl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 79.
styrka, skall ändock tillverkningsskatt erläggas för allt det brännvin,
hvarför skatt är ogulden; dock vill Kung!. Magt, där minskningen
utan ägarens vållande uppkommit genom olyckshändelse, medgifva den
lindring i skatten, hvartill omständigheterna kunna föranleda.
2. Å nederlag befintligt brännvin utgör pant för ogulden skatt;
och skall detsamma till ytterligare säkerhet för skattens utbekommande
efter tillverkningsrättens upphörande städse vara mot eldskada försäkradt
till ett värde ej understigande den oguldna skattens belopp; hvarjemte
det åligger tillverkaren att, då nederlaget öfvertages af tillsyningsman,
till denne aflämna försäkringshandlingarna jämte behörigt
bevis, att kronan äger rätt till så stor del af försäkringssumman, som
fordras för skattens gäldande. Underlåter tillverkare att fullgöra hvad
sålunda är föreskrifvet, vare nederlagsrätten förverkad, och anmäle
kontrollör eller tillsyningsman genast förhållandet hos Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, som i så fall ofördröjligen förordnar om skattens
uttagande.
18 §.
På Kungl. Maj:ts särskilda pröfning i hvarje fall skall bero, om
och under hvilka villkor och kontroller samt mot hvilken nederlagsafgift
nederlag af inhemskt brännvin utan sammanhang med brännvinstillverkning
bör medgifvas; och må, på sätt särskildt därom är eller
kan varda stadgadt, såväl från sådant nederlag (allmänt brännvinsnederlag)
som från brännerinederlag brännvin ur riket utföras, utan att
tillverkningsskatt därför erlägges.
in kap.
Om tillsyn vid bränneri och nederlag.
19 §.
1. Ofverinseendet öfver kontrollen öfver tillverkning af brännvin
utöfvas af kontroll- och justeringsstyrelsen.
2. Enligt de närmare föreskrifter, som innehållas i ordningsstadgan
för brännvinsbrännerierna i riket, utöfvas brännerikontrollen
af öfverkontrollörer, kontrollörer och tillsyningsman.
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 59 Höft.
7
50
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
3. Ofverkontrollörer förordnas af Kungl. Maj:t.
4. Kontroll- och justeringsstyrelsen bestämmer tjänstgöringsdistrikt
för ofverkontrollörer och kontrollörer; skolande såväl öfverkontrollör
som kontrollör utöfva tillsyn äfven öfver de bryggerier, som
äro belägna inom tjänstgöringsdistriktet.
5. Kontrollörer till det antal, som bestämmes af kontroll- och
justeringsstyrelsen, utses af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, efter
förslag af vederbörande öfverkontrollör.
20 §.
1. Öfverkontrollör, som är inkallad i tjänstgöring, erhåller dels
arfvode, beräknadt efter 4,000 kronor om året, dels ock under tjänstgöringstiden
ersättning för rese- och expeditionskostnader med 250
kronor i månaden; Kungl. Maj:t dock obetaget att i särskilda fall bestämma
lägre arfvode eller ersättning.
Enahanda ersättning tillkommer jämväl vikarie, som kan varda
förordnad för öfverkontrollör.
2. Kontrollör erhåller under tjänstgöringstiden af staten ersättning
i förhållande till det antal tjänstgöringsställen — brännerier eller
bryggerier — som finnas inom hans tjänstgöringsdistrikt.
Finnes inom distriktet endast ett bränneri, erhåller kontrollör dagarfvode
med 8 kronor, men finnas inom detsamma flera tjänstgöringsställen,
äger kontroll- och justeringsstyrelsen bestämma högre arfvode,
dock ej mera än 15 kronor om dagen.
I dagarfvode ingår ersättning för resor inom tjänstgöringsdistriktet,
hvaremot, om resa förekommer för inträde i tjänstgöring eller vid förflyttning
från ett till annat tjänstgöringsdistrikt, kontrollör erhåller
reseersättning med 15 kronor för hvarje gång.
3. Biträdande kontrollör erhåller af staten dagarfvode med 8
kronor jämte resekostnadsersättning efter femte klassen i gällande resereglemente,
dock att, därest hans tillkallande föranledes af annan än
den i 24 § 2 mom. omförmälda anledning, det skall åligga tillverkaren
att gälda kostnaderna.
21 §.
1. Därest å landsbygden på grund af lokala förhållanden sådant
erfordras, vare tillverkare på öfverkontrollörens tillsägelse skyldig dels
att mot två kronor om dagen, som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
godtgöras genom afdrag å kontrollörsarfvodet, tillhandahålla kontrollören
51
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 79.
lämplig kost samt ett möbleradt, eldadt och städadt boningsrum å plats,
som af öfverkontrollören godkännes, dels ock att mot ersättning enligt gällande
skjutstaxa åt honom anskaffa skjuts till öfriga tjänstgöringsställen
inom distriktet.
2. Vid bränneri, där allt det tillverkade brännvinet denatureras,
åligger det tillverkaren att godtgöra statsverket, hvad enligt de i 20 §
2 mom. angifna grunder utgått i arfvode eller ersättning till kontrollör
vid bränneriet.
22 §.
1. Nederlag vid bränneri, där till verbum gsrätt upphört, skall
handhafvas af särskild, af Kungl. Majrts befallningshafvande förordnad
tillsyningsman.
2. Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämmer tillsyningsman
tillkommande arfvode; och åligger det tillverkaren att, innan tillsyningsmannens
tjänstgöring upphör till följd af nederlagets utrymmande eller
af annan anledning, till honom utbetala arfvodet.
23 §.
Brännvinstillverkning må ej företagas, innan kontrollapparat blifvit
i bränneriet anbragt, tillståndsbeviset för kontrollören uppvisadt samt
bränneri och nederlagsmagasin af honom besiktigade.
24 §.
1. Det tillverkade brännvinet uppmätes och reduceras till normalstyrka
förmedelst den i bränneriet uppställda kontrollapparaten.
2. Om kontrollapparat vid bränneri kommit i olag, åligger det
tillverkaren att därom genast underrätta kontrollöi’en. Denne skall afläsa
kontrollapparaten, tömma sprithållaren samt sätta såväl sprithållaren
som sprithållarerummet under kronans lås, hvarefter han skall uppmäta
och profva det brännvin, som sedermera tillverkas. Därest kontrollör
till följd af sin öfriga kontrolltjänstgöring ej kan själ!'' verkställa hvad
honom sålunda åligger, må han tillkalla annan pålitlig person att såsom
biträdande kontrollör tjänstgöra vid bränneriet. Öfverkontrollören, hvilken
kontrollören så fort ske kan skall underrätta om förhållandet, äger bestämma
ej mindre, huru med kontrollen vid bränneriet skall ordnas,
intill dess kontrollapparaten åter försatts i brukbart skick eller annan
sådan hunnit insättas i bränneriet, än äfven efter hvilken grund det
brännvin skall beräknas, som tillverkats från senaste afösning af
apparaten, innan densamma kom i olag.
52
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
25 §.
Därest öfverkontrollör för bevarande af statens rätt finner skärpt
kontroll vid bränneri erforderlig, äge han att inkalla ytterligare en
kontrollör eller, då sådan ej finnes att tillgå, tillkalla annan lämpligperson
att vid bränneriet tjänstgöra såsom biträdande kontrollör, äfvensom
att föreskrifva, att sprithållare och sprithållarerum skola sättas under
kronans lås; skolande öfverkontrollören om sådan åtgärd ofördröjligen
gorå anmälan hos kontroll- och justeringsstyrelsen.
26 §.
1. Kontrollapparat anskaffas, äges och underhålles af staten.
2. Tillverkaren är skyldig att på egen bekostnad låta afhämta
apparaten från plats inom länet, hvilken öfverkontrollören bestämmer,
samt att likaledes bestrida kostnaden för dess uppsättning.
3. Efter tillverkningens upphörande kvarstannar kontrollapparaten
vid bränneriet under tillverkarens vård, såvida denne ej hos öfverkontrollören
anmäler sig vilja återlämna apparaten eller densamma af
öfverkontrollören återfordras; och åligger i så fall tillverkare att på
egen bekostnad låta forsla apparaten till plats inom länet, hvilken
öfverkontrollören bestämmer.
4. All å apparaten eller dess tillbehör uppkommen skada, som
kunnat förekommas genom omsorgsfull vård, ersättes af tillverkaren.
27 §.
1. Anmäler tillverkare hos kontrollören missnöje med kontrollapparatens
mätning, skall, så fort sig göra låter, öfverkontrollören
verkställa kontrollmätning. Om vid kontrollmätning, verkställd under
minst två tillverkningsdygn och å minst 1,000 liter sprit, apparatens
utslag visar sig öfverstiga det omedelbara mätningsresultatet med en
procent eller därutöfver, då skall afdrag å skatten härför ske från den
afösning å apparaten, som närmast föregick anmälan om missnöje.
Kostnaden för sådan kontrollmätning skall tillverkaren betala, i
händelse apparatens utslag ej med minst en procent öfverstiger det
omedelbara mätningsresultatet.
2. Om vid profning, som ligger till grund för beskattning,
mellan brännvinstillverkare och kontrollör uppstår tvist om brännvinets
alkoholhalt, skall af detsamma tagas prof, hvilket under bådas försegling
lämnas till öfverkontrollören, som efter verkställd profning med
normaltermo-alkoholometer bestämmer alkoholhalten.
Kung!,. Maj.ts Nåd. Proposition No 79.
53
28 §.
1. Erforderliga föreskrifter såväl för kontrollapparats aflösning
som för mätnings- och profningsförrättningar äge kontroll- och justeringsstyrelsen
meddela. Vid all beräkning af alkoholmängden på grund af
profning med alkoholometer skola af kontroll- och justeringsstyrelsen
fastställda tabeller begagnas.
2. Kontroll- och justeringsstyrelsen äge ock fastställa formulär
för samtliga för kontrollen behöfliga journaler och andra handlingar.
29 §.
Finner kontrollör eller tillsyningsman olaglighet vara begången
vid något under hans uppsikt ställdt bränneri eller nederlag, gifve
ofördröjligen sådant till känna för allmän åklagare äfvensom för öfverkontrollören.
30 §.
Därest tillverkare ej åtnöjes med af öfverkontrollör vid tilllämpningen
af denna förordning meddelad föreskrift eller vidtagen
åtgärd, äge han att hos kontroll- och justeringsstyrelsen däri söka
ändring.
IV KAP.
Om ansvar för öfverträdelse af förordningens föreskrifter.
31 §.
1. Den, som tillverkar brännvin utan därtill erhållet behörigt
tillstånd eller under tid, då på grund af Kungl. Maj:ts nådiga beslut
brännvinstillverkning blifvit inställd, gälde den i 12 § stadgade tillverkningsskatt
och böte för lönbränning från och med 100 till och
med 2,000 kronor eller straffes med fängelse från och med en till och
med sex månader.
2. Har lönbränning skett med enkel, omedelbarligen med eld
drifven redskap, värde skatten beräknad efter redskapens afverkningsförmåga,
som skall antagas under dygn uppgå iill fyra gånger pannans
54
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
rymd. Kan redskapens storlek icke utrönas, bestämmes skatten efter
500 liters tillverkning för dygn.
År tillverkningen utöfvad med mera sammansatt eller medelst
ånga drifven redskap, beräknas skatten för den myckenhet, som, efter
hvad utrönas kan, blifvit tillverkad, dock för minst 800 liter på dygnet.
I bägge dessa fall skall skatten utgå för minst trettio dygn;
men har tillverkningen blifvit utöfvad öfver 30 men ej 60 dygn, utgöres
skatt för 60 dygn, och öfver 60 men ej 90 dygn för 90 dygn o. s. v.
32 §.
Då lönbränning skett, vare det vid förbrytelsen nyttjade redskap,
det vid beslagstillfället å stället befintliga brännvin och de kärl, hvari
det förvaras, förbrutna.
33 §.
1. Den, som vid brännvinstillverkning från beskattning undansnillar
något af det brännvin,'' som tillverkas, begagnar tillverkningsredskap,
ledningsrör eller sprithållare med dold öppning eller afledning,
hvarigenom brännvin kan lönligen uttagas, eller olofligen bryter försegling
eller öppnar eller borttager lås, som öfverkontrollör eller
kontrollör i bränneri åsatt, eller gör åverkan å den i bränneriet uppsatta
kontrollapparaten, straffes med böter från och med 500 till och
med 5,000 kronor eller dömes till fängelse från och med en månad till
och med ett år; dock må, där försnillning skett i större omfattning
eller omständigheterna eljest äro synnerligen försvårande, dömas till
straffarbete från och med två månader till och med två år. Den, som
efter detta lagrum dömes, skall ock utgifva den skatt, som belöper sig
för det undansnillade brännvinet, samt hafva förbrutit redskapen, det i
bränneriet med därtill hörande förvaringsrum och nederlagsmagasin vid
beslagstillfället befintliga brännvin och de kärl, i hvilka det förvaras.
2. Varder någon, som begagnar nederlagsrätt, beträdd med att
olofligen bortföra brännvin från nederlaget eller bryter han kronans
lås, som blifvit satt å nederlagsmagasin, dömes till böter från och med
100 till och med 2,000 kronor eller fängelse från och med en till och
med sex månader. Åro omständigheterna synnerligen försvårande,
dömes till straffarbete från och med två månader till och med ett år.
Ifall det olofligen bortförda brännvinet återfinnes, vare det förverkadt;
kan det ej tillrättaskaflfas, gälde tillverkaren dess värde.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 79.
34 §.
Har tillverkare utan anmälan, som i 8 § 1 mom. sägs, vid
brännvinstillverkning användt majs eller utländsk potatis, erlägge lian
för allt det brännvin, som vid bränneriet tillverkats under den tid, dä
tillverkning där pågick på grund af det tillståndsbevis, som gällde,
när den olofliga användningen af nämnda råämnen ägde rum, en
särskild afgift af 5 öre för hvarje liter, dock minst 500 kronor.
35 §.
År tvist om beloppet af undansnilladt brännvin, äger domstol att
1 frågan infordra yttrande från kontroll- och justeringsstyrelsen.
36 §.
Till redskap, som enligt 32 § eller 33 § 1 mom. är förbruten,
räknas hvarje i bränneri för kokning, mäskberedning, jäsning eller
bränning inrättad redskap, sprithållare, äfvensom ångmaskin med tillbehör.
37 §.
1. Öfverträder bränn vinstillverkare det förbud, som är gifvet i
2 § 3 mom., böte för hvarje gång, sådant sker, från och med 20 till
och med 200 kronor.
2. Verkställes annat till bränneri hörande arbete utom tillsyn
vid malt- eller jästberedning mellan klockan 8 på morgonen och klockan
5 om aftonen å sön- eller helgdag, böte brännvinstillverkare från och
med 5 till och med 50 kronor.
38 §.
1. Underlåter brännvinstillverkare att ställa sig till efterrättelse
något af hvad i denna förordning eller gällande ordningsstadga föreekrifves
eller de föreskrifter i fråga om tillverkares åligganden, kontroll-
och justeringsstyrelsen, öfverkontrollör eller kontrollör i enlighet
med denna förordning eller ordningsstadgan meddelar, straffes han, där
ej särskildt ansvar är bestämdt, med böter från och med 20 till och
med 200 kronor.
2. Den, som tillverkar brännvin i sammanhang med pressjästberedning,
utan att samtidigt det af Kungl. Maj:t bestämda minsta
56
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
utbyte af jäst i medeltal erhålles, eller underlåter att, på sätt i 9 §
1 mom. är föreskrifvet, hos öfverkontrollör göra anmälan om destillering
af brännvin, böte från och med 100 till och med 1,000 kronor.
39 §.
Vägrar man den, som äger anställa undersökning i afseende å förbrytelse
mot denna förordning, tillträde till rum eller byggnad, där,
enlig-t 49 S, undersökning får ske, böte från och med 100 till och med
1,000 kronor.
40 §.
1. Tillverkare ansvarar för förbrytelse mot denna förordning,
som med hans vetskap begås af hans hustru, barn, husfolk eller i hans
arbete antagen person, såsom vore förbrytelsen af honom själf begången.
Begagnar tillverkaren ombud vid brännerirörelsens utöfvande, ansvare
dock ombudet jämte tillverkaren och lika med denne för sådan förbrytelse.
2. Redskap, tillverkad vara och kärl, hvari den förvaras, skola,
fastän brännvinstillverkare icke är ägare däraf, dömas förbrutna, när
förbrytelse, som medför sådan påföljd, är begången.
41 §.
Brännvinstillverkare, som åt kontrolltjänsteman, hvilken öfver hans
bränneri utöfvar tillsyn, såsom gåfva något gifver eller erbjuder, böte
från och med 20 till och med 200 kronor. Kontrolltjänsteman, som
gåfva mottager, vare lika ansvar underkastad och miste därjämte
befattningen.
42 §.
Den, som innehar eller innehaft befattning såsom kontrolltjänsteman,
vare förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet eller affärsförhållanden.
Gör han detta och framgår ej af omständigheterna, att
han om den hemlighet eller de affärsförhållanden erhållit kännedom å
tid, då han dylik befattning ej innehaft, straffes med böter från och
med femtio till och med ett tusen kronor. Sker det för att göra skada
eller begagnar han sig af berörda yrkeshemlighet eller affärsförhållanden
till egen eller annans fördel, då må till fängelse dömas.
57
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
tiar i nu omförmälda hänseenden genom kontrolltjänstemans åtgörande
skada uppkommit, vare han ock skyldig den till fullo godtgöra.
43 §.
Skulle någon, hvilken det åligger att hålla tillsyn vid bränneri
eller vid nederlag, eller den, hvilken bär till tjänsteåliggande att åtala
förbrytelser mot denna förordning, själf beträdas med oloflig brännvinstillverkning
eller att hafva främjat sådan förbrytelse eller förbrytelse,
som omförmäles i 33 §, varde dömd till fängelse eller straffarbete från
och med sex månader till och med två år.
44 §.
Om undersökning, hvarom i 49 § sägs, hos någon anställes emellan
klockan 9 om aftonen och klockan 5 om morgonen, men förbrytelse ej
upptäckes, böte förrättningsmannen från och med 5 till och med 50
kronor, där han ej haft giltig anledning till undersökningen.
45 §.
Böter, som efter denna förordning ådömas, skola, om tillgång till
deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.
46 §.
Då tillverkningsskatt jämte böter blifvit ådömd enligt denna förordning,
må, där tillgång saknas till skatten eller någon del däraf,
böterna ej kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i stället
undergå motsvarande för vandlin gsstraff.
47 §.
1. Böter, som enligt denna förordning ådömas, äfvensom värdet
af bränneriredskap och annan egendom, som anses förbrutna, tillfälle
med en tredjedel kronan och med två tredjedelar åklagaren. Finnes
särskild angifvare, tage han hälften af åklagarens andel. Sådan del
tillkomme dock ej angifvare, då angivelse skett af föräldrar mot barn,
Bih. till Rilcsd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 59 Höft. 8
58
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
barn mot föräldrar, makar eller syskon mot hvarandra, annan skyldeman
mot den, hos hvilken han njuter kost och underhåll, fosterbarn mot
fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk under den tid, de äro i
tjänsten.
2. På Kungl. Maj:ts nådiga pröfning må bero, huruvida i något
fall åklagare eller annan för ådagalagdt nit vid efterspanande och beifrande
af förbrytelse mot denna förordning gjort sig förtjänt af någon
belöning utöfver honom möjligen tillkommande andel i ådömda böter
samt redskap eller annat förbrutet gods.
y kap.
Föreskrifter i afseende å förordningens verkställighet.
48 §.
1. Lands- och stadsfiskaler, kronobetjänte samt de personer, hvilka
särskildt förordnas att vaka öfver denna förordnings efterlefnad, åligger
att åtala förbrytelser emot densamma.
2. I öfrigt äger enhvar rättighet att för sådana förbrytelser
anställa åtal, dock ej föräldrar och barn eller makar eller syskon mot
hvarandra, ej heller annan skyldeman mot den, hos hvilken han njuter
kost eller underhåll, ej fosterbarn mot fosterföräldrar och ej heller
tjänare mot husbondfolk, under den tid de äro i tjänsten.
3. Då åtal anställes af annan person än den, som är nämnd i
1 mom., gifve han sin talan allmän åklagare till känna så tidigt, att
denne må kunna öfvervara målets utförande.
49 §.
1. De i 48 § 1 mom. omförmälda åklagare äga att anställa
undersökning om förbrytelse mot denna förordning äfvensom att verkställa
beslag.
2. Den, som förrättar undersökningen, bör för att tillgodonjuta
det skydd, honom därvid lagligen tillkommer, vid förrättningen på sig
synbart bära påbjudet tjänstetecken eller, innan förrättningen företages,
uppvisa fullmakt eller förordnande. I orten boende eller känd kronobetjänt
vare likväl frikallad från skyldigheten att sålunda styrka sin
behörighet.
59
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 79.
3. Undersökningen må anställas i bränneri, så ock i annat rum
eller byggnad, som kan begagnas för brännvinstillverkning eller förvaring
af brännvin.
50 §.
Beslag skall göras i två vittnens närvaro. Innehafvare af hvad i
beslag tages eller, i hans frånvaro, hans ombud på stället eller någon
af hans husfolk skall tillsägas om beslaget.
Öl §.
Sker beslag å bränneri under den tid, då tillverkningsrätt där
gäller, må ej panna utbrytas eller någon del af tillverkningsredskapen
borttagas eller tillverkningens fortsättande hindras, innan första domstol
i målet dömt redskapen förbruten, där ej vid tillverkningen begagnats
redskap, ledningsrör eller sprithållare med dold öppning eller afledning,
hvarigenom brännvin kunnat lönligen uttagas, eller åverkan skett å
kontrollapparaten.
52 §.
Redskap, som tages i beslag, skall, till förekommande af dess utbyte
mot annan, af beslagaren utmärkas med särskild stämpel, där ej
redskapen vid beslaget fråntages ägaren, i hvilket fall den skall sättas
i allmänt förvar.
Denna förordning skall träda i kraft den 1 oktober 1908, vid
hvilken tid nådiga förordningen den 13 juli 1887 angående villkoren
för tillverkning af brännvin med däri sedermera vidtagna ändringar
upphör att vara gällande; dock att tillsättningen af kontrollörer skall
för det tillverkningsår, som tager sin början den 1 oktober 1908, ske
i enlighet med denna förordning; skolande föreskrifterna angående särskild
afgift för brännvin, som tillverkas vid bränneri under tid, då majs
där användes, samt angående användningen af malen spannmål träda
i kraft först från och med den dag, som, efter det Riksdagen besluta
upphäfvande af tull å majs, af Kungl. Maj:t kungöres.
60
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 79.
Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kungl. Ma jäs
högsta domstol torsdagen den 14 februari 1907.
Andra rummet.
Närvarande:
Justitieråden: Huss,
Carlson,
Thollander,
Cassel,
friherre Marks von Wurtemberg,
Petrén,
Sundberg.
Amanuensen i finansdepartementet Fredrik Lambert-Meuller uppviste
dels utdrag af protokollet öfver ett finansärende, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 5 februari
1907, hvaraf framgick, att Kungl. Maj:t föreskrifvit, att högsta domstolens
yttrande skulle inhämtas öfver de uti uppgjordt förslag till förordning
angående tillverkning af brännvin förekommande nya eller förändrade
bestämmelser af kriminalrättslig natur, dels ock en af chefen
för justitiedepartementet den 8 februari 1907 aflåten skrifvelse, däruti
tillkännagifvits, att Kungl. Maj:t samma dag förordnat Lambert-Meuller
att, i egenskap af revisionssekreterare, i högsta domstolen föredraga
nämnda författningsförslag i hvad det afser omförmälda bestämmelser;
varande förslaget bilagdt detta protokoll.
Amanuensen Lambert-Meuller föredrog härefter förslaget i de
delar, hvilka blifvit till högsta domstolen remitterade.
Öl
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 79.
I fråga om 49 § 2 mom. yttrade justitierådet friherre Marks von
Wiirtemberg, med hvilken justitieråden Huss, Thollander och Petrén
instämde:
»Enligt stadgandena i detta mom. skulle för vissa under sökningsförrättare
— nämligen lands- och staclsfiskaler äfvensom personer, som
särskildt förordnats att vaka öfver förordningens efterlefnad — det
skydd, som skulle tillkomma dem såsom tjänstemän, vara beroende af
iakttagandet utaf föreskriften om bärande af tjänstetecken eller uppvisande
af fullmakt eller förordnande. Genom åsidosättande af nämnda
föreskrift skulle alltså en dylik undersökningsförrättare äfven gent
emot personer, som ägde full kännedom om hans tjänstemannaställning,
gå förlustig det särskilda skydd mot våld eller ärekränkning, som
ligger i strafflagens bestämmelser om straff för brott mot tjänsteman
i tjänsteutöfning. Ett sådant förhållande synes emellertid hvarken
lämpligt eller väl förenligt med strafflagen.
För öfrigt torde kunna ifrågasättas, huruvida icke hela momentet
kunde såsom öfverflödigt utgå.>
I öfrigt föranledde förslaget uti de delar, hvarom nu vore fråga,
icke någon anmärkning.
Ur protokollet:
Lennart Berglöf.
62
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms
slott den 8 mars 1907.
Närvarande:
Hans excellens lierr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,
Statsråden: TlNGSTEN,
Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Dyrssen,
Hammarskjöld ,
Roos,
Juhlin,
Swartz.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde härefter:
Vid underdånig föredragning den 5 nästlidne februari af ett inom
finansdepartementet utarbetadt förslag till förordning angående tillverkning
af brännvin förordnade Kungl. Maj:t, att, då nämnda författningsförslag
innefattade, bland annat, vissa ändringar dels i de i
nu gällande förordning i ämnet stadgade ansvarsbestämmelser dels ock
i däri meddelade föreskrifter rörande hvilka personer, som äro pliktiga
att åtala förbrytelser emot förordningen, högsta domstolens yttrande
skulle inhämtas öfver de i förslaget sålunda förekommande nya eller
förändrade bestämmelser af kriminalrättslig natur.
63
Kungl. Maj.ts Nätt. Proposition N:o 79,
Sedan högsta domstolens yttrande numera inkommit till finansdepartementet,
får jag ånyo i underdånighet anmäla ärendet inför
Kungl. Maj:t.
Efter det föredragande departementschefen härefter erinrat om de
ändringar i hittills gällande lagstiftning i ämnet, som med förslaget
åsyftades, anförde departementschefen vidare:
Vid den granskning förslaget i remitterade delar undergått i
högsta domstolen förekom däremot endast en anmärkning. Det erinrades
nämligen, att enligt stadgandena i förslagets 49 § 2 mom. skulle
för vissa undersökningsförrättare — lands- och stadsfiskaler äfvensom
personer, som särskild! förordnats att vaka öfver förordningens efterlefnad
— det skydd, som skulle tillkomma dem såsom tjänstemän,
vara beroende af iakttagandet utaf föreskriften om bärande af tjänstetecken
eller uppvisande af fullmakt eller förordnande. Genom åsidosättande
af nämnda föreskrift skulle alltså en dylik undersökningsförrättare
äfven gent emot personer, som ägde full kännedom om hans
tjänstemannaställning, gå förlustig det särskilda skydd mot våld eller
ärekränkning, som läge i strafflagens bestämmelser om straff för
brott mot tjänsteman i tjänsteutöfning. Ett sådan förhållande syntes
emellertid hvarken lämpligt eller väl förenligt med strafflagen. För
öfrigt torde kunna ifrågasättas, huruvida icke hela momentet kunde
såsom öfverflödigt utgå.
Sistnämnda inom högsta domstolen uttalade åsikt har jag funnit
mig höra biträda. Uti det ifrågavarande författningsförslaget, sådant
det nu föreligger, har därför berörda moment i 49 § borttagits.
Vid den öfverarbetning, som förslaget nu ytterligare undergått
inom finansdepartementet, hafva ännu några smärre förändringar vidtagits,
af hvilka endast ett i det vid förslaget fogade öfvergångsstadgande
gjordt tillägg torde erfordra särskild! omnämnande.
De i 4 § af förslaget förekommande bestämmelser angående hvad
som är att vid anmälan om tillämnad brännvinstillverkning iakttaga,
skilja sig i väsentliga afseenden från motsvarande bestämmelser i nu
gällande förordning. Med hänsyn härtill bör gifvetvis dylik anmälan,
afseende tiden från och med den 1 oktober 1908, då den nya förordningen
är afsedd att träda i kraft, ske i enlighet med de härutinnan
föreslagna nya bestämmelserna. Det af mig berörda tillägget hänför
sig till nämnda förhållande.
Sedan departementschefen härefter uppläst det förevarande författningsförslaget,
hemställde departementschefen i underdånighet, att
Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga
detsamma.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 79.
Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll
utvisar.
Ex protocollo:
A. W. Cygnmis.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1907.