Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.
1
M:o 47.
Kungl. Majds nådiga proposition till Riksdagen med förslag
till ny förordning angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst; gifven Stockholms slott den 15
februari 1907.
Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att antaga närlagda förslag till ny förordning angående bevillning af fast
egendom samt af inkomst jämte instruktion för taxeringsmyndigheterna.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
Carl Sivartz.
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami 1 Afd. 34 Höft.
1
2
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.
Förslag
till
Förordning angående bevillning af fast egendom samt
af inkomst.
Nuvarande lydelse:
Bevillning af
1 §•
För all inom riket belägen fast
egendom, hvartill ock räknas frälseränta,
skall, med de undantag, som
i 4 § upptagas, bevillning utgöras
efter fastighetens uppskattade värde.
Denna bevillning utgår:
a) för jordbruksfastighet med
kronor samt
b) för all annan fastighet och
frälseränta med fem öre för hvarje
fulla etthundra kronor af uppskattningsvärdet.
Föreslagen lydelse:
fast egendom.
1 §•
För all inom riket belägen fast
egendom, hvartill ock räknas frälseränta,
skall, med de undantag, som
i 4 § upptagas, bevillning utgöras
efter fastighetens för löpande året
fastställda taxeringsvärde.
sex öre för hvarje fulla etthundra
b) för all annan fastighet och
frälseränta med fem öre för hvarje
fulla etthundra kronor af taxeringsvärdet.
2 §. 2 §.
Bevillning för fast egendom er- Bevillning för fast egendom erlägges
af ägaren, utom i följande lägges af den, som för löpande aret
3
Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse.
fall, då bevillningen utgöres af inne- författningsenligt mantal sskrifvits eller
hafvåren, nämligen: lort mantalsskrifvas såsom ägare eller
innehafvare af fastigheten. Bevillningen
erlägges af ägaren utom i följande
fall, då bevillningen utgöres
af innehafvaren, nämligen:
a) för jordegendom, som besittes med stadgad åborätt eller är af
allmän myndighet eller af stiftelse till begagnande mot lifstidsstädja upplåten,
för i stad befintlig så kallad ofri tomt, hvarifrån innehafvaren ej
må skiljas, så länge han erlägger tomtören eller utan att vederbörlig
lösen gifves, samt för skogsområde, som blifvit upplåtet till bergsbandteringens
understöd, till sågverk eller kanalbolag eller ock innehafves af
stad eller annan menighet;
b) för jordegendom eller annan fastighet, som antingen är till boställe
eller eljest på lön anslagen, så vida ägaren enligt 4 § a) eller b) är
från fastighetsbevillning fri och hela fastigheten är åt endast en person
upplåten;
c) för lägenhet, som är till besittning på viss tid eller på lifstid från
annan egendom afsöndrad.
3 §•
1 mom. Fast egendom skall uppskattas till sitt verkliga värde. Detta
värde bestämmes med ledning af de om hvarje särskild egendoms storlek,
beskaffenhet och afkastning inhämtade upplysningar samt erhållna uppgifter
om areal och olika ägoslag samt arrende- eller hyresafgifter, köpeafhandlingar
och värderingar för egendomens belåning eller försäkrande
mot brandskada.
2 mom. Frälseräntas kapitalvärde uppskattas till tjugu gånger det
belopp, hvartill samma ränta efter nästföregående års markegång uppgått,
så framt icke räntan, i enlighet med 14 § kungl. kungörelsen den 11
maj 1855, utgår efter medelmarkegångspris, i hvilket fall detta senare bör
läggas till grund för beräknandet af räntans belopp. Dock iakttages, att
frälseräntas kapitalvärde alltid sättes i fulla hundratal kronor, så att möjligen
öfverskjutande belopp icke beräknas.
3 mom. Det värde, hvartill fast egendom blifvit uppskattad, skall
utan förnyad uppskattning bibehållas oförändradt under fem år, därest
4
Kungl. Moj-.ts Nåd. Proposition N:o 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
icke under tiden mellan två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar
sådana inträffade förhållanden, som i 2 § af den för taxeringsmyndigheterna
utfärdade instruktionen närmare omförmälas, påkalla förändrad
värdering.
4 mom. Uppskattning af värdet å sådan fast egendom, som omförmäles
i 4 § c), äger icke rum.
4 §•
Fastighetsbevillning erlägges icke af
a) staten;
b) akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk och
barmhärtighetsinrättningar: för dem tillhöriga allmänna platser, tomter
och byggnader;
kommuner och andra menigheter: för dem tillhöriga, inom deras
eget område belägna allmänna platser, tomter och byggnader;
regementen och officerskårer: för deras vid mötesplatser till begagnande
under mötena uppförda byggnader; samt
enskilda personer eller samfund: för dem tillhöriga kyrkor och bönehus;
allt dock endast så framt nu omförmälda allmänna platser, tomter,
byggnader, kyrkor och bönehus icke lämna ägaren någon inkomst; börande
i motsatt fall fastighetsbevillning utgöras för så stor del af fastighetens
taxeringsvärde, som enligt den i instruktionen för taxeringsmyndigheterna
bestämda grund motsvarar inkomstbeloppet;
c) ägare af kanal, järnväg och annan farväg eller farled samt flottled:
för den mark, som af anläggningen upptages, äfvensom för själfva
kanal- och vägbyggnaden, hvarunder jämväl inbegripas de för anläggningens
begagnande erforderliga stationshus, verkstäder och andra byggnader;
och
d) ägare eller innehafvare af d) ägare eller innehafvare af
lägenhet med tillhörande åbyggnad, lägenhet med tillhörande åbyggnad,
då lägenhetens hufvudsakliga värde då lägenhetens hufvudsakliga värde
utgöres af åbyggnaden och ej öfver- utgöres af åbyggnaden och ej öfverstiger
500 kronor, därest lägenhetens stiger 500 kronor, därest lägenhetens
innehafvare ej eljest erlägger bevill- innehafvare ej eljest erlägger bevillning
af fast egendom eller inkomst ning af fast egendom eller hans in
-
5
Xungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.
•Nuvarande lydelse:
eller hans inkomster, däri inbegripet
det hyresvärde, åbyggnaden kan äga,
ej öfverstiga 500 kronor; skolande
hvad i denna punkt stadgas äga
tillämpning jämväl i det fall, att
någon äger byggnad å mark, som
af annan äges eller innehafves.
Föreslagen lydelse:
komster, däri inbegripet det hyresvärde,
åbyggnaden kan äga, ej öfverstiga
500 kronor; skolande hvad i
denna punkt stadgas äga tillämpning
jämväl i det fall, att någon äger
byggnad å mark, som af annan äges
eller innehafves.
5 §•
Vid uppskattning af fast egendom skola särskilda värden, slutande
å fulla hundratal kronor, utsättas:
a) å jordbruksfastighet:
för hvarje hemman och jordlägenhet eller, om hemmanet eller lägenheten
består af två eller flera brukningsdelar eller afsöndring af jord därifrån
ägt rum, för hvarje sådan brukningsdel eller jordafsöndring; samt
för skogsområde, som omförmäles i 2 § a);
b) å annan fastighet:
för tomt i stad, köping och därmed jämförlig ort;
för åbyggnad å sådan tomt;
för lägenhet med tillhörande åbyggnad, då lägenhetens hufvudsakliga
värde utgöres af åbyggnaden;
för byggnad, belägen på jordbruksfastighet, men icke afsedd för det
därå drifna jordbruk eller dit hörande näring;
för fiske, som är i jordebok särskilt upptaget; samt
för frälseränta.
6 §.
Fast egendom taxeras inom den ort, där egendomen är belägen.
Bevillning för inkomst af kapital och arbete.
7 §•
För all behållen inkomst, vare 1 mom. För inkomst, vare sig
sig af kapital eller arbete, skall, med af kapital eller af arbete, hvilken i
6
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse:
de undantag, som i ] 1 § omförmälas,
bevillning erläggas med en för hundra
af inkomstbeloppet.
Föreslagen lydelse:
nedan angifven ordning taxeras, skall,
med de undantag, som i 11 § omförmälas,
bevillning erläggas med en
half för hundra af inkomstbeloppet.
2 mom. Skattskyldig taxeras för
den inkomst, han åtnjutit under det
nästföregående året.
8 §•
1 mom. Till inkomst af kapital räknas:
a) ränta af utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda eller
hos penniDgförvaltande verk eller enskilde insatta penningar; samt
b) krono- och kyrkotionde eller ersättning därför, som åtnjutes af
patronus ecclesise.
2 mom. Till inkomst af arbete räknas:
a) inkomst af rörelse eller yrke, såsom:
l:o) af bergsbruk, kalk- och stenbrott jämte därtill hörande verk,
inrättningar och näringar; kvarnar och sågverk; fabriker, mekaniska verkstäder,
brännvinsbrännerier och andra för varors tillverkning eller förädling
anlagda inrättningar; mejerihandtering, potatismjölfabriker och andra
binäringar till jordbruket, i den mån de icke afse tillgodogörande af eget
jordbruks produkter; penningrörelse, handelsrörelse, skeppsrederi, sjöfart,
handtverk eller annan näring;
2:o) af till allmän trafik upplåten kanal, järnväg eller annan farled
samt flottled; och
3:o) hvad som förvärfvas genom utöfning af vetenskap, konst eller
handaslöjd;
b) inkomst och förmån af tjänst eller särskilt uppdrag, såsom: aflöning,
arfvode, traktamente, sportler, bostad, därest icke fastighetsbevillning
därför af löntagaren utgöres, och annan med allmän eller enskild
tjänst förenad förmån; så ock den behållna inkomst, som, enligt gällande
föreskrifter, kan vid lediga ecklesiastika sysslor tillfalla de under konsistoriernas
vård eller annan allmän förvaltning ställda kassor;
•c) pension, årligt understöd (gratifikation), lifränta eller undantagsfÖrmån; -
7
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
d) all annan i denna § ej särskilt omförmäld inkomst, som icke är
genom fastighetsbevillning beskattad.
9 §• 9 §.
Skyldige att utgöra inkomstbevillning
äro:
a) svensk medborgare, som är
i riket bosatt: för all den inkomst,
han åtnjuter, vare sig här eller från
utrikes ort;
b) svensk medborgare, som icke
är i riket bosatt: för den inkomst,
han härifrån åtnjuter;
c) utländing, som är i riket bosatt
eller bär uppehållit sig såsom
resande vare sig fortfarande under
ett år eller under större delen af tre
på hvarandra följande år, eller som
här idkar näring, eller härifrån uppbär
lön eller pension: för den inkomst,
som af honom här förvärfvas eller
härifrån åtnjutes eller ock, utifrån införd,
här användes.
Hvad här ofvan — — — —
dock att för inkomst, som åtnjutes
af vanliga handelsbolag —--
— — inkomst.
Skyldige att utgöra inkomstbevillning
äro:
a) svensk medborgare, som är i
riket mantals skr ifven: för all den
inkomst, han åtnjutit, vare sig här
eller från utrikes ort;
b) svensk medborgare, som icke
är i riket mantalsskrifven: för den
inkomst, han härifrån åtnjutit;
c) utländing, som är i riket bosatt,
äfvensom sådan utländing, hvilkens
vistelse här utan andra än tillfälliga
afbrott fortfarit under det nästföregående
året eller under större delen
af de tre närmast före taxeringsåret
förflutna åren: för den inkomst, som
af honom här förvärfvats eller härifrån
åtnjutits eller ock, utifrån införd,
här användts;
d) annan utländing: för inkomst
af näring, som han här bedrifvit,
samt för lön eller pension, som han
härifrån uppburit.
Hvad här ofvan säges om enskild
person galle ock i tillämpliga
delar om menigheter, samfund, stiftelser,
verk och inrättningar samt
andra juridiska personer, i den mån
de icke äro i denna förordning från
inkomstbevillning frikallade, äfvensom
om oskiftadt stärbhus och bolag,
8
Kungl. Maj:ts
Nuvarande lydelse:
10 §•
Grunder för inkomsternas beräknande.
1 mom. Inkomst af kapital och
arbete taxeras för det löpande året.
2 mom.
a) Inkomst af kapital och annan
inkomst af arbete än lön eller
pension upptages med det belopp,
hvartill inkomsten under nästföregående
året uppgått, med iakttagande
likväl dels att inkomsten första året
den åtnjutes, äfvensom då den icke
åtnjutits för hela föregående året, skall
upptagas med det belopp, hvartill
densamma, enligt de upplysningar
taxeringsmännen kunnat förskaffa sig,
skäligen må anses för det löpande
året uppgå, dels ock att, då inkomsten
under det löpande året upphör,
densamma upptages med det belopp,
som, med det nästföregående årets
inkomst till beräkningsgrund, motsvarar
den tidrymd af det löpande
året, för hvilken inkomsten åtnjutes.
b) Med allmän eller enskild
åd. Proposition N:o 47.
Föreslagen lydelse:
därunder jämväl inbegripna sådana,
som enligt särskild författning äro
skyldiga afstå sin vinst; dock att
för inkomst, som åtnjutits af vanliga
handelsbolag, kommanditbolag, enkla
bolag och rederier, som ej äro aktiebolag,
bevillning utgöres af delägarne,
en hvar efter hans andel af bolagets
inkomst.
10 §.
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
tjänstebefattning förenad lön så ock
pension upptages med det belopp,
hvartill densamma för det löpande
året blifvit i stat eller annorledes bestämd;
börande däremot med tjänstebefattning
förenade tjänstgöringspenningar,
dagaflöning, sportelersättning
och obestämda eller extra inkomster
beräknas på sätt under a) är föreskrifvet.
c) Vikariatsarfvode, arfvode för
uppdrag af öfvergående beskaffenhet
och all dylik tillfällig inkomst, som
härflutit af annan den skattskyldiges
verksamhet än hans redan till beskattning
taxerade tjänst, rörelse eller
yrke och som tillfallit honom så
sent under ett år, att densamma icke
kunnat af det årets taxerings- eller
pröfningsnärand beräknas, taxeras
till bevillning det näst därpå följande
året.
d) Lön och annan inkomst, som
utgår i spannmål eller persedlar, upptages
med det kontanta belopp, den
efter senast för orten fastställdt markegångspris
utgör.
3 mom. Vid beräkning af in- 1 mom. Vid beräkning af skattkomst
utaf kapital och arbete må skyldigs inkomst nästföregående år
afdrag icke ske: må afdrag icke ske:
a) för den skattskyldiges och hans familjs utskylder och lefnadskostnader
samt därtill hänförliga utgifter;
b) för arrende- eller hyresvärde b) för arrende- eller hyresvärde
—— —- — som enligt 4 § är fri å sådan, kanal, järnväg och annan
från bevillning; farled samt flottled tillhörande mark
och byggnad, som enligt 4 § varit
fri från bevillning;
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Samt. 1 Afd. 34 Höft.
2
10
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
c) för ränta å den skattskyldiges eget, i hans rörelse eller yrke ned
lagda kapital;
d) för hvad som användes till
fast--— — — skuld.
d) för hvad som användts till
fast egendoms förbättring, tillökning
af inventarier eller kapitalafbetalning
å skuld.
2 mom. Däremot må afdrag ske:
l:o) vid beräkning af inkomst
utaf kapital:
för ränta å upplånadt kapital;
2: o) vid beräkning af inkomst
utaf arbete:
a) för det genom fastighetsbe -
4 mom. Däremot må afdrag ske:
vid beräkning af inkomst utaf
kapital:
för ränta å upplånadt kapital;
vid beräkning af inkomst utaf
arbete:
a) för det genom — — —
--som af ägaren begagnas till vinning beskattade, hyresvärdet mot
—
— — — — sägs; svarande belopp af fem för hundra
af taxeringsvärdet å fastighet, som
af ägaren begagnats till utöfvande
af sådan verksamhet, hvarom i 8 §
2 mom. o) l:o) och 3:o) sägs;
b) för ränta å lånt rörelsekapital;
c) för omkostnader för bedrifvande af rörelse eller yrke, såsom:
arrende- eller hyresafgift, underhåll af fastighet och inventarier, aflöning,
föda och öfriga kostnader för de i och för rörelsen använda biträden
och arbetare samt andra därmed jämförliga utgifter;
d) för kostnader, som är o före- d) för kostnader, som varit förenade
med utöfning af vetenskap, nade med utöfning af vetenskap,
konst eller handaslöjd; konst eller handaslöjd;
e) för hvad — — — — — e) för hvad som anvisats till be
än
där arfvodes- eller traktamente- stridande af de med erhållna tjänster
tagare är bosatt; ''eller uppdrag förenade särskilda kost
nader,
såsom resekostnadsersättning,
å stat uppförd häst- och båtlega,
officerares lönetillägg för tjänstehästar
samt fourageringsersättning,
anslag till skrifmaterialier, kontorshyra
och andra expenser, dagaflöning
eller traktamente för förrättning
11
Kungl. Maj:18 Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
å armat ställe än tjänstemans eller i
förrättningen deltagande persons vanliga
boningsort, arfvode, dagaflöning
eller traktamente för kommendering
utom station, fältaflöning under krigstid
samt arfvode eller traktamente
för riksdag eller revision å annan
ort, än där arfvodes- eller traktamentstagaren
varit bosatt;
/) för följande----- /) för följande med ämbete och
såsom sådan, åligger utgöra — — tjänst förenade utgifter, nämligen:
—;---ersättning icke är särskildt den afgift tjänsteman, såsom sådan,
anvisad. ålegat utgöra till pensions-, änke
och
pupill- eller annan understödskassa,
aflöning eller annan ersättning
till vikarie eller tjänstebiträde,
prästernas i jordeboken upptagna utlagor,
i den mån de icke äro eftergifna,
ränta och amorteringsbidrag
till öfverbyggnadsamorteringsfonden ''
för prästgårdarna i Skåne, samt kostnader
för sådana särskildt anbefallda
tjänsteresor, för hvilka ersättning
icke varit särskildt anvisad.
11 §•
Undantag från de i 7—10 §§ meddelade stadganden.
1 mom. Bevillning för inkomst af 1 mom. Bevillning för inkomst
kapital eller arbete äger icke rum: af kapital eller arbete äger icke rum,
när den skattskyldiges sammanräk- när den skattskyldiges sammanräknade
årsinkomster, däri inbegripna nade årsinkomster, däri inbegripna
äfven hustruns, understiga 500 kronor, äfven hustruns, understigit 500 kronor.
Uppgå dessa inkomster icke till Hafva dessa inkomster icke upp1,
200 kronor, äro 450 kronor, uppgå gått till 1,200 kronor, äro 450 krode
till 1,200 kronor, men icke till nor, hafva de uppgått till 1,200
1,800 kronor, äro 300 kronor af kronor, men icke till 1,800 kronor,
12
inom annan kommun än den, där den
skattskyldig är mantalsskrifven,
samt ej heller af bolag.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
inkomsten af kapital och arbete fria äro 300 kronor af inkomsten af kafrån
bevillning. pital och arbete fria från bevillning.
Det belopp, för hvilket bevillning sålunda icke äger rum eller som
får från uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt afdragas, må å ort, där
kostnaden för bostad är synnerligen hög i jämförelse med förhållandet
inom riket i allmänhet, äfvensom undantagsvis i de fall, där särdeles ömmande
omständigheter (talrik familj, långvarig sjuklighet, olyckshändelse
och dylikt) förekomma, ökas; dock så att denna ökning, vare sig den
äger rum på grund af hög bostadskostnad eller ömmande omständigheter
eller båda dessa skäl, icke må för någon skattskyldig öfverstiga 200 kronor.
Befrielse från eller lindring i Befrielse från eller lindring i
bevilluingen, hvarom här stadgas, får bevillningen, hvarom här stadgas, får
dock icke åtnjutas af enskild skatt- dock icke åtnjutas af enskild, skattskyldig
för inkomst, som beskattas skyldig för inkomst, som beskattas
inom annan kommun än den, där den
skattskyldige är mantalsskrifven,
eller, om taxeringen af ser under nästföregående
år afliden persons inkomst,
där lian då varit mantalsskrifven, samt
ej heller af bolag.
För inkomst, som afliden person
i lif stiden åtnjutit, må taxeringsmyndighet
kunna medgifva befrielse från bevillning,
därest behållningen i boet ej
öfverstigit 5,000 kronor samt den
aflidne efterlämnat änka, • oförsörjda
barn eller andra siärbhusdelägare, som
varit beroende af honom för sin försörjning.
För bevillning, som påföres för
inkomst, hvilken afliden person i lifstiden
åtnjutit, soaré stärbhuset icke
med mera än tillgångarna i boet. Är
boet skiftadt, soaré bodelägare icke
för mera än hvad af bevillningen å
hans lott belöper och i intet fall
med mera än hans lott i boet utgör.
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.
In
O
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
2 mom. Från utgörande af inkomstbevillning frikallas:
a) staten;
b) kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,
stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar
jämte andra fromma stiftelser: för all annan inkomst än den i 8 §
2 mom. b) nämnda;
landsting, hushållningssällskap, landsting, hushållningssällskap,
städer och andra menigheter: för så- städer och andra menigheter: för sådan
inkomst, som icke härflyter af dan inkomst, som icke härflutit af
rörelse eller yrke; rörelse eller yrke;
allmänna hypoteksbanken, allmänna hypotekskassan för Sveriges städer
och bypoteksföreningar;
järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt
nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare; samt
sparbanker, som afses i lagen af den 29 juli 1892, äfvensom sådana ränteoch
kapitalförsäkringsanstalter, som afse att bereda vinst endast åt insättare;
c) medlem af konungaätten: för af staten anvisadt anslag samt för
inkomst af kapital;
d) främmande makters härvarande
beskickningar och konsulat tillhörande
personer jämte deras betjäning:
om
de icke åro svenska medborgare:
för all annan inkomst än den,
som utgöres af från Sverige uppburen
allmän eller enskild pension eller
erhålles genom här idkad rörelse;
om de åro svenska medborgare:
för den inkomst, de åtnjuta af sin
tjänst hos den främmande makten;
e) utländing, som här vistas för
att idka studier; samt
/) lappallmogen: för inkomst af
renskötsel. . .....
d) olönad svensk konsul: för
annan inkomst än den, han härifrån
åtnjutit;
e) främmande makters härvarande
beskickningar och konsulat tillhörande
personer jämte deras betjäning:
om
de icke äro svenska medborgare:
för all annan inkomst än den,
som utgjorts af från Sverige uppburen
allmän eller enskild pension eller
erhållits genom här idkad rörelse;
om de äro svenska medborgare:
för den inkomst, de åtnjutit af sin
tjänst hos den främmande makten;
f) utländing, som här vistas för
att idka studier; samt
g) lappallmogen: för inkomst af
renskötsel.......... . -
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse:
12 §.
Föreslagen lydelse:
Beskattningsort.
Skattskyldig taxeras för inkomst af kapital och arbete:
a) patronus ecclesioe: för inkomst a) patronus ecclesise: för inkomst
af tionde eller ersättning därför: där af tionde eller ersättning därför: där
inkomsten utgår;
b) bank-, järnvägs- och kanalbolag:
där bolagets rörelse drif ees,
vare sig genom hufvud-, ofdelningseller
kommissonskontor eller vid större
och mindre stationer;
c) annat bolag: å den eller de
orter, där bolagets rörelse eller någon
hufvudsaklig gren däraf på mera
själfständigt sätt eller i afsevärd omfattning
drifves; men i fall sådana
bestämda orter icke förefinnas: där
bolaget har sin styrelse;
d) handlande, fabriksägare samt
annan yrkes- och näringsidkare: för
inkomst af rörelsen eller yrket: å den
eller de orter, där rörelse eller yrke
inkomsten utgått;
b) den, som drifver bankrörelse:
för inkomst däraf: där rörelsen genom
hufvud-, afdelnings- eller kommissionskontor
utöfvats;
den, som idkar järnvägsdrift: för
inkomst däraf : där kontor och stationer
varit belägna;
den, som idkar kanaldrift: för inkomst
däraf: där kontor funnits samt
å hvarje ort, som af kanalanläggningen
berörts;
den, som med hjälp af ledning
tillhandahåller vatten eller elektrisk
energi: för inkomst däraf: där vattenverk
eller kraftstation varit förlagda,
där kontor funnits samt där
vatten eller elektrisk energi förbrukats;
c) bolag: för inkomst af annan
rörelse än sådan, hvarom i b) stadgas:
å den eller de orter, där bolagets
rörelse eller någon hufvudsaklig
gren däraf på mera själfständigt sätt
eller i afsevärd omfattning drifvits;
men i fall sådana bestämda orter icke
föi-efunnits, äfvensom för inkomst af
kapital: där bolaget har sin styrelse;
d) handlande, fabriksägare samt
annan yrkes- och näringsidkare: för
inkomst af rörelsen eller yrket: å den
eller de orter, där rörelse eller yrke
15
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.
Nuvarande lydelse:
eller någon hufvudsaklig gren däraf
på mera själfständigt sätt eller i afsevärd
omfattning idkas; dock skola
handlande i de städer, hvilka innefatta
flera församlingar, för den handelsrörelse
de därstädes idka, äfvensom
de skattskyldige, hvilkas rörelse
eller yrke utöfvas på flera orter,
men endast kortare tid på hvarje ort,
taxeras inom den församling, där de
äro mantalsskrifna;
Föreslagen lydelse:
eller någon hufvudsaklig gren däraf
på mera själfständigt sätt eller i afsevärd
omfattning idkats; dock skola
handlande i de städer, hvilka innefatta
flera församlingar, för den handelsrörelse
de därstädes idkat, äfvensom
de skattskyldige, hvilkas rörelse
eller yrke utöfvats på flera orter,
men endast kortare tid på hvarje ort,
taxeras inom den församling, där de
äro mantalsskrifna;
e) ägare af fartyg, hvaruti flera hafva del: för inkomst af fartyget:
där hufvud- eller korrespondentredaren är mantalsskrifven; eller om sådan
ej finnes: där fartyget har sin hemort;
f) de under konsistoriernas vård eller annan offentlig förvaltning
ställda kassor: för den i 8 § 2 mom. b) omförmälda inkomst vid lediga
ecklesiastika sysslor: i den ort, där densamma eljest bort beskattas;
g) utrikes boende, här i riket icke mantalsskrifven löntagare: för
lön från svenska statsverket: i Stockholms stad och S:t Nikolai församling;
samt
h) utrikes boende pensionstagare: h) utrikes boende pensionstagare:
för pension från svenska statsverket för pension från svenska statsverket
eller allmän inrättning: där pensionen
utbetalas.
För annan inkomst än den här
ofvan i denna § omförmälda taxeras
skattskyldig: där han är mantalsskrifven
; eller om han icke är inom
riket mantalsskrifven: där han inom
riket hufvudsakligen vistas.
eller allmän inrättning: där pensionen
utbetalats.
För annan inkomst än den här
ofvan i denna § omförmälda taxeras
skattskyldig: där han är mantalsskrifven
; eller om han icke är inom
riket mantalsskrifven: där han inom
riket hufvudsakligen vistas; eller då
sådan ort ej finnes: där inkomsten
hufvudsakligen åtnjutits.
Afliden persons inkomst af sådan
beskaffenhet, som i nästföregående stycke
afses, taxeras: där den aflidne senast
varit mantalsskrifven; eller om han
icke varit inom riket mantalsskrifven:
16
Kungl. Majds Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
där han inom riket hufvudsakligen
vistats; eller då sådan ort ej finnes:
där inkomsten hufvudsakligen åtnjutits.
Om taxeringsmyndigheter och om uppgifter till ledning vid taxering.
13 §. 13 §.
Taxering eller uppskattning af Taxering eller uppskattning af
hvarje fast egendoms värde och hvarje hvarje fast egendoms värde och hvarje
skattskyldigs årliga inkomst verk- skattskyldigs årliga inkomst verkställes
af bevillningsberedningar samt ställes af taxeringsnämnder och pröfi
taxer ing snämnder och pr öfning snämn- ningsnåmnder, hvilkas sammansätter,
hvilkas sammansättning och ålig- ning och åligganden här nedan beganden
här nedan bestämmas. stämmas.
14 §.
Till ledning vid taxeringen skola följande uppgifter meddelas:
l:o) de år, då allmän fastighetstaxering skall verkställas:
o) af stadsdomstol samt domare på landet:
uppgift å beloppet af den vid senaste försäljning betingade köpeskilling
för hvarje fast egendom, hvarå, efter det enahanda uppgift sist
meddelades, lagfart på grund af köp beviljats; börande i denna uppgift,
hvilken skall angifva köpares och säljares namn samt köpeafhandlingens
datum, anmärkas, när försäljningen skett af föräldrar till barn, om och i
så fall till hvilket belopp i köpeskillingen inbegripits godtgörelse för inventarier
eller inbärgad gröda, om förbehåll gjorts om s. k. undantagsförmåner
samt om köpet skett å exekutiv eller konkursauktion;
b) af direktion för hypoteksinrättning:
uppgift å det värde, hvartill hvar och en i samma hypoteksinrättning
till belåning anmäld fast egendom blifvit uppskattad vid därå, efter
det enahanda uppgift senast meddelades, för dylikt låns erhållande anställd
och godkänd värdering;
2:o) hvarje år:
o) af styrelse öfver brandförsäkringsinrättning eller dess agenter
eller vederbörande brandstodskommitté:
17
Kungl. Ma j ds Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
uppgift rörande försäkringsvärdet å de i 5 § b) omförmälda hus och
byggnader; börande denna uppgift, hvilken skall meddelas särskildt för
hvarje fastighet, afse samtliga hit hörande byggnader, hvilka blifvit mot
brandskada försäkrade under den tid af samma år och det näst föregående,
för hvilken enahanda uppgift icke förut meddelats;
b) af statsdepartement jämte b) af statsdepartement jämte
hvarje ämbetsmyndighet eller ämbets- hvarje ämbetsmyndighet eller äm
-
verk, vare sig statens, stads eller
menighets, äfvensom af styrelse för
allmän inrättning eller stiftelse, där
ämbets- eller tjänsteman, vaktbetjänt
eller annan äger utbekomma aflöning
eller pension:
uppgift angående hvar och en
person för det löpande året tillkommande
fast lön eller pension, äfvensom
under nästföregående år uppburna
särskilda belopp af tjänstgöringspenningar,
dagaflöning, traktamente, arfvode,
uppmuntrings-, mil- eller felräkningspenningar,
portions-, inkvarterings-
eller beklädnadsersättning,
provision eller gratifikation och andra
löneförmåner, hvarjämte, då med
tjänstebefattning följer fri kost, boställe,
bostad eller löningsjord eller
inkomst af sportler, expeditionslösen,
bötes- eller beslagsandelar eller andra
obestämda eller extra inkomster, sådant
bör i uppgiften särskildt antecknas
;
c) af förmyndarekammare eller gode män för tillsyn å förmynderskap:
uppgift angående sammanlagda beloppet af hvarje omyndigs inkomst
af kapital för nästföregående år, för så vidt den uppgått till minst 500
kronor;
d) af agent för utländskt försäkringsbolag:
uppgift angående antalet försäkringar och premiebeloppet för nästBih.
till Piksd. Prof. 1907. 1 Samt. 1 Afd. 34 Höft. 3
betsverk, vare sig statens, stads eller
menighets, äfvensom af styrelse för
allmän inrättning eller stiftelse, där
ämbets- eller tjänsteman, vaktbetjänt
eller annan ägt utbekomma aflöning
eller pension:
uppgift angående de a/hvar och en
person under nästföregående år uppburna
särskilda belopp af lön, tjänstgöringspenningar,
dagaflöning, traktamente,
arfvode, uppmuntrings-, mileller
felräkningspenningar, portions-,
inkvarterings- eller beklädnadsersättning,
provision eller gratifikation
och andra löneförmåner äfvensom
pension, hvarjämte, då med tjänstebefattning
följt fri kost, boställe, bostad
eller löningsjord eller inkomst
af sportler, expeditionslösen, böteseller
beslagsandelar eller andra obestämda
eller extra inkomster, sådant
bör i uppgiften särskildt antecknas;
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
föregående år inom agenturens område, äfvensom beloppet af utbetalda
återförsäkringspremier;
e) af styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj
försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt eller står under offentlig
kontroll, samt af annat bolag eller rederi, så ock af en kvar annan, som
under nästföregående år varit taxerad för inkomst af rörelse eller yrke till
belopp af minst 5,000 kronor:
enahanda uppgift, hvarom i b) stadgas, angående lön- och arfvodestagares
samt öfriga arbetares löneförmåner.
I uppgift, hvarom i 2:o) b) och e) stadgas, må icke något slag af
de vederbörande tillkommande aflöningsförmåner uteslutas, äfven om enligt
denna förordning afdrag för någon del däraf må vara vid taxeringen medgifvet;
dock att pension eller gratifikation å belopp, understigande 200
kronor, må från sådan uppgift uteslutas, då för den, som åtnjutit dylik
pension eller gratifikation, annan inkomst ej uppgifves.
15 §.
Verk eller bolag, som är med
Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller
blifvit såsom aktiebolag registreradt
eller står under offentlig kontroll,
skall till ledning vid taxeringen af sin
inkomst hvarje år aflämna bestyrkt
utdrag af verkets eller bolagets senast
af slutade räkenskaper, utvisande beloppet
af hela den under räkenskapsåret
uppkomna vinst, ränta å eget
kapital inräknad; skolande vid detta
utdrag fogas bestyrkt afskrift eller
tryckt exemplar af verkets eller bolagets
revisionsberättelse för senaste
räkenskapsår.
15 §.
Verk eller bolag, som är med
Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller
blifvit såsom aktiebolag registreradt
eller står under offentlig kontroll,
skall till ledning vid taxeringen af dess
inkomst hvarje år aflämna skriftlig
uppgift, utvisande beloppet af dess inkomst
nästföregående år af kapital och
arbete. Vid uppgiften skall fogas bestyrkt
afskrift af in- och utgående balansräkning
samt vinst- och förlustkonto
för senaste räkenskapsår, hvarmed,
då räkenskapsår icke sammanfaller
med kalenderår, förstås det räkenskapsår,
som gått till ända närmast
före den 1 mars det år, taxeringen
sker. Bestyrkt afskrift eller tryckt
exemplar af verkets eller bolagets revisionsberättelse
för samma räkenskapsår
bör ock till ledning för taxeringen,
så fort ske kan, aflämnas.
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
16 §.
1 mom. Skattskyldig, som enligt de i denna förordning meddelade
bestämmelser icke är pliktig att afgifva uppgift till taxeringen, vare dock
skyldig att efter anmaning, som i 22 § 2 mom. sägs, lämna uppgift å det
belopp, hvartill hans inkomst af kapital eller arbete det nästföregående
kret uppgått.
2 mom. En hvar skattskyldig är det i öfrigt obetaget att meddela
upplysningar, som kunna tjäna till ledning vid hans taxering.
17 §.
Uppgifter beträffande inkomst af
rörelse eller yrke, som drifves på två
eller flera orter, skola särskild! angifva,
huru, enligt den skattskyldiges
åsikt, det beskattningsbara inkomstbeloppet
bör fördelas på en hvar af
de orter, där enligt 12 § inkomsten
bör beskattas, och skall, i fråga om
inkomst af bankrörelse skattskyldig,
som drifver sådan rörelse, vid uppgifterna
foga utdrag af de särskilda
kontorens månadsrapporter, upptagande
balansen å in- och utlåningsräkningarna
vid hvarje månads slut.
§•
Uppgifter beträffande inkomst af
rörelse eller yrke, som drifvits på två
eller flera orter, skola särskildt angifva,
huru, enligt den skattskyldiges
åsikt, det beskattningsbara inkomstbeloppet
bör fördelas på en hvar af
de orter, där enligt 12 § inkomsten
bör beskattas, och skall dels i fråga om
inkomst af bankrörelse skattskyldig,
som drifvit sådan rörelse, vid uppgifterna
foga utdrag af de särskilda
kontorens månadsrapporter, upptagande
balansen å in- och utlåningsräkningarna
vid hvarje månads slut,
dels den, som idkat järnvägsdrift, uppgifva
hvarje stations trafikvärde i
öfverensstämmelse med hvad 3 § instruktionen
för taxeringsmyndigheterna
innehåller, dels ock beträffande inkomst
af företag, som afser att med hjälp
af ledning tillhandahålla vatten eller
elektrisk energi, den skattskyldige uppgifva
den kommun, där vatten eller
elektrisk energi förbrukats, eller, om
föi''brukning ägt rum inom olika kommuner,
bruttoinkomsten däraf inom
hvarje särskild kommun.
20
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse:
18 §.
Skyldighet — — -förvaltning.
19 §.
För annan än enskild person
åligge uppgiftsskyldigheten vederbörande
styrelse, förvaltning eller
ombud.
20 §.
Skattskyldig — — — — —
ved erbörande bevillning sberednings
ordförande.
21 §.
De i 14, 15, 16 och 17 § omförmälda
uppgifter skola upprättas
särskilt för hvarje kommun på landet
och hvarje territoriell församling
i stad samt före den 1 april aflämnas,
antingen direkt till ordföranden i
vederbörande bevillning sberedning eller
ock i Stockholm till öfverståthållare
-
Föreslagen lydelse:
18 §.
Skyldighet att afgifva uppgift,
hvarom i denna förordning sägs,
åligge för omyndig eller sådan frånvarande,
för hvilken god man af
domstol förordnats, förmyndaren eller
gode mannen för hvad han har under
sin förvaltning samt för oskijtadt
stärbhus den, som i boet sitter, ehvad
han är delägare eller syssloman.
19 §.
För annan än enskild person
och oskiftadt stärbhus åligge uppgiftsskyldigheten
vederbörande styrelse,
förvaltning eller ombud.
20 §.
Skattskyldig, som önskar upplysning
rörande beskaffenheten af
honom åliggande uppgiftsskyldighet
och sättet för dess fullgörande, äge
att för sådant ändamål hänvända sig
till vederbörande taxeringsnämnds
ordförande.
21 §.
De i 14, 15 och 17 §§ omförmälda
uppgifter skola upprättas särskilt
för hvarje kommun på landet
och hvarje territoriell församling i
stad samt före den 1 mars aflämnas,
antingen direkt till ordföranden i
vederbörande taxeringsnämnd eller
ock i Stockholm till öfverståthållare
-
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Nuvarande lydelse:
ämbetet och i öfriga orter till Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i det län,
magistraten i den stad eller kronofogden
i det fögderi, där taxeringen
anses skola äga rum eller den skattskyldige
är bosatt. Sådana uppgifter
må kunna i betaldt bref med allmänna
posten insändas.
Med aflämnande af uppgift från
verk eller bolag till ledning för dess
egen taxering må dock njutas anstånd
till utgången af april månad; och
därest hinder möter att, innan bevillningsberedningens
sammanträde afslutats,
aflämna sådan uppgift, må
densamma, efter därom hos beredningens
ordförande gjord skriftlig anmälan,
i stället till kronans ombud
hos taxeringsnämnden aflämnas så
fort ske kan och i hvarje händelse
före den 1 juni.
22 §.
1 mom. Därest------
må bevillningsberedningens ordförande
eller kronans ombud hos taxeringsnämnd
eller hos pröfningsnämnd
— — — — — ofullständig.
Föreslagen lydelse:
ämbetet och i öfriga orter till Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i det län,
magistraten i den stad eller kronofogden
i det fögderi, där taxeringen
anses skola äga rum eller den skattskyldige
är bosatt.
Möter för verk eller bolag hinder
att före den 1 mars aflämna uppgift
till ledning för dess egen taxering, och
göres skriftlig anmälan därom före
samma dag hos ordföranden i taxeringsnämnden,
må anstånd med uppgiftens
afgifvande åtnjutas, dock att
i sådan händelse uppgiften skall
så fort ske kan och i hvarje fall före
den 1 maj aflämnas till ordföranden.
Uppgifterna må ock kunna på
uppgiftspliktigs eget äfventyr i betaldt
bref med allmänna posten insändas.
22 §.
1 mom. Därest uppgift, som i
15 eller 17 § omförmäles, icke inom
föreskrifven tid afgifvits eller ock
afgifven sådan uppgift befinnes i
visst afseende ofullständig, må taxeringsnämndens
ordförande eller kronans
ombud hos pröfningsnämnd, i
händelse sådant finnes för taxeringen
erforderligt, om förhållandet
göra anmälan, i Stockholm hos öfverståthållareämbetet,
i öfriga städer hos
magistraten samt å landet till länsmannen
i orten, hvilka myndigheter
det därefter åligger att ofördröjligen
22
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse:
2 mom. Upplysning, som i 16 §
1 mom. sägs, äge såväl bevillningsberedningens
ordförande som kronans
ombud hos taxeringsnämnd eller hos
pröfningsnämnd att införda i enahanda
ordning, som finnes i 1 mom.
af denna § föreskrifven.
23 §.
1 mom.- Yarder uppgift, som i
14 § omförmäles, icke inom föreskrifven
tid aflämnad, äge bevillningsberedningens
ordförande eller
kronans ombud hos taxeringsnämnd
eller hos pröfningsnämnd att densamma
infordra.
Föreslagen lydelse:
mot bevis tillställa den försumlige
anmaning att inom åtta dagar efter
anmaningens mottagande afgifva fullständig
uppgift vid äfventyr, som i
24 § sägs. Sådan anmaning skall,
där infordrandet föranledts af ofullständighet
i aflämnad uppgift, jämväl
innehålla underrättelse, i hvilket
afseende uppgiften befunnits ofullständig.
2 mom. Uppgift, som i 16 §
1 mom. sägs, äge såväl taxeringsnämndens
ordförande som kronans
ombud hos pröfningsnämnd att infordra
i enahanda ordning, som finnes
i 1 mom. af denna § föreskrifven.
Den, som enligt lag är skyldig
föra handelsböcker, så ock delägare
i vanligt handelsbolag eller i kommanditbolag
må dock, därest dylik
uppgift från honom af taxeringsnämndens
ordförande infordras å sådan
tid, att enligt stadgandet i nästföregående
moment uppgiften bär afgifms
före den 1 maj, efter anmälan åtnjuta
anstånd med uppgiftens aflämnande
till april månads utgång.
23 §.
1 mom. Varder uppgift, som i
14 § omförmäles, icke inom föreskrifven
tid aflämnad, äge taxeringsnämndens
ordförande eller kronans
ombud hos pröfningsnämnd att densamma
infordra.
23
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
2 mom. Är den uppgiftspliktige icke offentlig myndighet eller tjänsteman,
må infordrandet jämväl kunna äga rum genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
hvilken äger därvid förelägga lämpligt vite.
3 mom. För — — — — — 3 mom. För taxeringen eljest
hvarförutom bevillning sberedningens erforderlig officiell uppgift skall, då
ordförande äfvensom kronans ombud
hos taxeringsnämnd eller hos pröfningsnämnd
må-----ledning.
begäran därom framställes, af vederbörande
ämbetsverk lämnas; hvarförutom
taxeringsnämndens ordförande
äfvensom kronans ombud hos pröfningsnämnd
må äga att taga del af
sådana hos domare eller domstol förvarade
handlingar, som i beskattningsafseende
kunna tjäna till ledning.
4 mom. Efter anmaning, som i 22 § 2 mom. sägs, vare ock andra
verk eller bolag samt enskilda arbetsgivare än de i 14 § 2:o e) nämnda
pliktige att aflämna sådan uppgift angående lön- och arfvodestagares samt
öfrige arbetares löneförmåner, som i sistnämnda författningsrum omförmäles.
24 §.
Underlåter någon att inom stadgad
tid afgifva enligt 15 § eller 17 §
föreskrifven uppgift eller att inkomma
med sådan särskilt infordrad uppgift
eller upplysning, som i 22 § omförmäles,
hafve förlorat rätten att
fullfölja talan i fråga om beloppet
af den inkomst, som uppgiften eller
upplysningen skolat afse.
Underlåter någon att inom stadgad
tid afgifva enligt 15 § eller 17 §
föreskrifven uppgift eller att inkomma
med sådan särskilt infordrad uppgift,
som i 22 § omförmäles, hafve
förlorat rätten att fullfölja talan i
fråga om beloppet af den inkomst,
som uppgiften skolat afse.
Hörsammar ej i 15 § omförmäldt
verk eller bolag, som fått emottaga
revisionsberättelse för senaste räkenskapsår,
anmaning enligt 22 § att
till ledning för taxeringen aflämna
sådan berättelse, vare förlustigt rätten
att fullfölja klagan öfver taxeringen.
24
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 47.
Nuvarande lydelse:
Hörsammar den, som på grund
af förordningens föreskrift eller enligt
22 § 2 mom. erhållen anmaning
varit pliktig aflämna uppgift eller
upplysning, men underlåtit afgifva
sådan eller aflämnat ofullständig uppgift
eller upplysning, icke honom
tillställd anmaning att afgifva fullständig
uppgift eller upplysning, böte
ett belopp, svarande mot tio procent
af den bevillning, som inom beredning
sdistriktet varder den skattskyldige
påförd för den inkomst, som uppgiften
eller upplysningen skolat afse.
Gitter den uppgiftsskyldige visa
äge bär stadgad påföljd icke rum.
Genom aflämnande af sådan uppgift
till ledning för egen taxering,
som i förordningen om inkomstskatt
omförmäles, anses dock i denna för
-
Föreslagen lydelse:
Hörsammar icke den, som på
grund af förordningens föreskrift
eller enligt 22 § 2 mom. erhållen
anmaning varit pliktig aflämna uppgift,
men underlåtit afgifva sådan
eller aflämnat ofullständig uppgift,
honom tillställd anmaning att afgifva
fullständig uppgift, böte ett
belopp, svarande mot tio procent af
den bevillning, som inom taxeringsdistriktet
varder den skattskyldige
påförd för den inkomst, som uppgiften
skolat afse.
giltig ursäkt för underlåtenheten,
Genom aflämnande af sådan uppgift
till ledning för egen taxering,
som i förordningen om inkomstskatt
omförmäles, anses dock i denna förordning
stadgad skyldighet att afgifva
dylik uppgift äfven vara full
-
ordning stadgad skyldighet att afgifva
dylik uppgift äfven vara fullgjord,
utom hvad angår uppgift af
sådan uppgiftspliktig skattskyldig, som
drifver rörelse eller yrke å mera än
en ort.
25
gjord i fråga om den ort, där uppgift
enligt inkomstskatteförordningen
aflämnats.
§•
Vid underlåtenhet att behörigen fullgöra hvad i 14 § och 23 § 4 mom.
stadgas vare den försumlige, därest han är offentlig tjänsteman, underkastad
ansvar såsom för annat tjänstefel, men böte eljest tjugufem kronor.
26 §. 26 §.
Utan-----taxeringen, Utan hinder af uteblifven upp
äter
bevillning sberedning en att föreslå gift och med rätt att pröfva, i hvad
samt taxerings- och pröfningsnämn- mån afgifven uppgift är af beskaffen
-
25
Proposition N:o 47.
Föreslagen lydelse:
het att höra läggas till grund för
taxeringen, äga taxerings- och pröfningsnämnderna
att bestämma och
fastställa skattskyldigs taxering.
27 §.
1 mom. Granskning af de skattskyldiges
till ledning för egen taxering
lämnade uppgifter skall verkställas
endast af vederbörande taxeringsmyndighets
ordförande med biträde
i hvarje särskildt fall af den
ledamot taxeringsmyndigheten utser,
äfvensom hos pröfningsnämnd kronans
ombud. I granskning hos taxeringsnämnd
skall därjämte den af
Kungl. Maj.ts befallningshafvande förordnade
ledamoten deltaga.
För innehållet af sålunda granskad uppgift må icke inom taxeringsmyndighet
lämnas vidare redogörelse än som för taxeringen oundgängligen erfordras.
Dylik uppgift må ej, utan att Dylik uppgift må ej, utan att
den skattskyldige skriftligen med- den skattskyldige skriftligen medgifvit
uppgiftens offentliggörande, gifvit uppgiftens offentliggörande,
vara tillgänglig för andra än de vara tillgänglig för andra än de perpersoner,
hvilka, enligt hvad nyss är soner, hvilka, enligt hvad nyss är
sagdt, skola granska uppgiftens inne- sagdt, skola granska uppgiftens innehåll,
kronoombud hos taxeringsnämnd håll, samt de ämbets- och tjänstemän,
och pröfningsnämnd samt de ämbets- hvilka i och för sin befattning däraf
och tjänstemän, hvilka i och för sin erhålla del, och må ej heller utan
befattning däraf erhålla del, och må den skattskyldiges skriftligen afej
heller utan den skattskyldiges gifna samtycke i taxeringsnämnds
skriftligen afgifna samtycke i taxe- eller pröfningsnämnds protokoll inringsnämnds
eller pröfningsnämnds tagas i vidare mån, än som må oundprotokoll
intagas; skolande efter taxe- gänglingen erfordras på grund af föreringsårets
utgång omförmälda upp- skriften i 2 mom.; skolande, utomifall,
gifter i försegladt konvolut öfver- där besvär fullföljas, omförmälda upplämnas
till vederbörande kronofogde gifter efter taxeringsårets utgång hos
Bih. till Biksd. Prot. 1907. 1 Sarnl. 1 Afd. 34 Höft. 4
Kungl. Maj:ts Nåd.
Nuvarande lydelse:
derna att bestämma och fastställa
skattskyldigs taxering.
27 §.
Granskning af de skattskyldiges
till ledning för egen taxering lämnade
uppgifter skall verkställas endast af
vederbörande taxeringsmyndighets
ordförande med biträde i hvarje särskildt
fall af den ledamot, taxeringsmyndigheten
utser. I granskning
hos taxeringsnämnd eller pröfningsnämnd
skall jämväl kronoombud deltaga.
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Nuvarande lydelse:
eller magistrat, hos hvilken de skola
behörigen förvaras, intill dess fem
år förflutit, hvarefter de förstöras.
Föreslagen lydelse:
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
försegladt konvolut behörigen förvaras,
intill dess fem år förflutit,
hvarefter de förstöras.
2 mom. Följes icke af skattskyldig
lämnad uppgift vid hans taxering,
skola skälen därför tydligen angifvas
genom anteckning af taxeringsnämnden
å den skriftliga uppgiften och af
pr öfning snämnden i dess protokoll,
och skall tillika underrättelse i hvad
mån afvikelse skett och om skälen
därför i rekommenderadt bref med allmänna
posten den skattskyldige kostnadsfritt,
så fort ske kan, tillsändas.
Taxeringsmyndigheternas sammansättning och befogenhet.
1: o) Bevillning sberedning ärna.
28 §.
Hvarje kommun skall i allmänhet
utgöra ett beredning sdistrikt. I
Stockholm äger öfverståthållareämbetet
att bestämma antalet af de bevillning
sberedning ar, som där skola till
-
it) Taxeringsnämnderna.
28 §.*
De på taxering beroende fastighetsvärden
och inkomstbelopp bestämmas
af den för sådant ändamål,
på sätt nedan stadgas, utsedda taxeringsnämnd.
29 §.
Hvarje kommun skall i allmänhet
utgöra ett taxering sdistrikt. I Stockholm
äger öfverståthållareämbetet att
bestämma antalet af de taxeringsnämnder,
som där skola tillsättas,
Jämför 40 § nu v. lyd.
27
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse:
sättas, samt det distrikt, hvarje bevillning
sberedning skall omfatta. För
annan stad, hvarest flera bevillningsberedningar
erfordras, äger Kungl.
Maj:ts befallningshafvande att, efter
magistratens hörande, bestämma beredningarnas
antal och beredningsdistrikten.
På landet måKungl. Maj :ts
befallningshafvande fördela större
kommuner i två eller flera beredningsdistrikt
äfvensom förena två
eller flera mindre kommuner till ett
beredning sdistrikt.
Till ordförande och föredragande
i bevillning sberedning skall Kungl.
Maj:ts befallningshafvande förordna
lämplig, helst inom beredning sdistriktet
bosatt person. Sådant förordnande
meddelas för tiden intill det år, då
nästa allmänna fastighetstaxering äger
rum, Kungl. Maj:ts befallningshafvande
dock obetaget att, därest anledning
därtill förekommer, återkalla
detsamma.
29 §.
Bevillning sberedning utgöres af,
jämte ordföranden, visst antal för
hvarje år, på sätt här nedan stadgas,
utsedde ledamöter.
I stad skola dessa ledamöter,
till antal af tre, högst fem, väljas af
stadsfullmäktige eller, där stadsfullmäktige
icke finnas, af allmän råd
-
Föreslagen lydelse:
samt det distrikt, hvarje taxeringsnämnd
skall omfatta. För annan
stad, hvarest flera taxeringsnämnder
erfordras, äger Kungl. Maj:ts befallningshafvande
att, efter magistratens
hörande, bestämma taxeringsnämndernas
antal och taxering sdistrikten.
På landet må Kungl. Maj:ts befallningshafvande
fördela större kommuner
i två eller flera taxeringsdistrikt
äfvensom förena två eller
flere mindre kommuner till ett taxering
sdistrikt.
30 §.
Ordförande i taxeringsnämnd förordnas
af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.
Sådant förordnande meddelas
för tiden intill det år, då nästa
allmänna fastighetstaxering äger rum,
Kungl. Maj:ts befallningshafvande
dock obetaget att, därest anledning
därtill förekommer, återkalla detsamma.
Taxeringsnämnd utgöres af,
jämte ordföranden, en af Kungl. Maj.ts
befallningshafvande för hvarje år förordnad
ledamot samt visst antal för
hvarje år, på sätt här nedan stadgas,
valde ledamöter.
I stad skola dessa ledamöter,
till antal af tre, högst fem, väljas
af stadsfullmäktige eller, där stadsfullmäktige
icke finnas, af allmän
rådstuga bland sådana inom taxering
sdistriktet boende personer, hvilka
28
Kungl. Maj:ts Nåd.
Nuvarande lydelse:
stuga bland sådana inom beredningsdistriktet
boende personer, hvilka
under senast förflutna år därstädes
erlagt fastighets- eller inkomstbevillning.
På landet skola ledamöter i
bevillning sberedning, till antal af två,
högst sex, väljas på kommunalstämma
bland de i orten bosatta personer,
hvilka under sist förflutna år erlagt
fastighets- eller inkomstbevillning
inom distriktet. Äro flera kommuner
förenade till ett beredningsdistrikt,
skola för hvarje kommun väljas högst
tre ledamöter i beredningen, med iakttagande
likväl att antalet ledamöter
i beredningen icke må i något fall
öfverstiga sex.
Vid samma tillfälle, som ledamöterna
i bevillning sberedningen utses,
skall äfven förrättas val af suppleanter,
motsvarande minst hälften
af de ordinarie ledamöternas antal,
samt ordningen suppleanterna emellan
bestämmas. För öfrigt bör vid
val af både ordinarie ledamöter och
suppleanter tillses, att, så vidt möjligt
är, såväl fastighetsägare som
näringsidkare och löntagare komma
att i beredningen äga säte och stämma.
30 §.
1 mom. Genom utfärdad allmän
kungörelse underrättar Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i början
Proposition N:o 47.
Föreslagen lydelse:
under senast förflutna år därstädes
erlagt fastighets- eller inkomstbevillning.
På landet skola ledamöter i taxeringsnämnd,
till antal af två, högst
sex, väljas på kommunalstämma
bland de i orten bosatta personer,
hvilka under sist förflutna år erlagt
fastighets- eller inkomstbevillning
inom distriktet. Äro flera kommuner
förenade till ett taxering sdistrikt,
skola för hvarje kommun väljas högst
tre ledamöter i taxeringsnämnden,
med iakttagande likväl att antalet
valda ledamöter i taxeringsnämnden
icke må i något fall öfverstiga sex.
Vid samma tillfälle, som ledamöterna
i taxeringsnämnden väljas,
skall äfven förrättas val af suppleanter,
motsvarande minst hälften af de
valda ledamöternas antal, samt ordningen
suppleanterna emellan bestämmas.
För öfrigt bör vid val af både
ordinarie ledamöter och suppleanter
tillses, att, så vidt möjligt är, såväl
fastighetsägare som näringsidkare och
löntagare komma att i taxeringsnämnden
äga säte och stämma.
31 §.
1 mom. Genom utfärdad allmän
kungörelse underrättar Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i början af hvart
29
jKung!. Maj:ts Nåd.
Nuvarande lydelse:
af hvart och ett år de skattskyldige
om de personer, hvilka komma att
inom hvarje ort såsom ordförande
leda bevillning sberedning ens arheten
för samma år, samt om de särskilda
beredning sdistrikt, däruti länet blifvit
indeladt, hvarjämte Kungl. Maj:ts
befallningshafvande meddelar föreskrift
om det antal beredning sledamöter,
som inom hvarje beredningsdistrikt
skall väljas, samt om hvad
i öfrigt vid dessa val bör iakttagas.
TJti denna kungörelse erinras vederbörande
om skyldigheten att aflämna
de uppgifter, som i afseende på den
förestående bevillningstaxeringen
skola meddelas, samt om påföljden
för uraktlåtenhet därutinnan, hvarjämte
underrättelse meddelas om tid
och ställe för uppgifternas aflämnande
äfvensom därom, att skattskyldig,
som önskar upplysning rörande
beskaffenheten af honom åliggande
uppgiftsskyldighet och sättet
för dess fullgörande, äger att för
sådant ändamål hänvända sig till
vederbörande bevillning sberednings ordförande.
2 mom. Val af ledamöter och
suppleanter i bevillningsberedningen
skola förrättas före den 15 februari;
börande genast efter valförrättningens
slut den, som därvid fort ordet, om
valet underrätta ej mindre de valde
än ordföranden i beredningen.
Proposition N:o 47.
Föreslagen lydelse:
och ett år de ekattskyldige om de
personer, hvilka komma att inom
hvarje ort såsom ordförande leda och
hvilka af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
förordnats att såsom ledamöter
deltaga i taxeringsnämndens
arbeten för samma år, samt om de
särskilda taxering sdistrikt, däruti länet
blifvit indeladt, hvarjämte Kungl.
Maj:ts befallningshafvande meddelar
föreskrift om det antal ledamöter af
taxeringsnämnden, som inom hvarje
taxering sdistrikt skall väljas, samt
om hvad i öfrigt vid dessa val bör
iakttagas. Uti denna kungörelse erinras
vederbörande om skyldigheten
att aflämna de uppgifter, som i afseende
på den förestående bevillningstaxeringen
skola meddelas, samt
om påföljden för uraktlåtenhet därutinnan,
hvarjämte underrättelse meddelas
om tid och ställe för uppgifternas
aflämnande äfvensom därom,
att skattskyldig, som önskar upplysning
rörande beskaffenheten af honom
åliggande uppgiftsskyldighet och
sättet för dess fullgörande, äger att
för sådant ändamål hänvända sig till
vederbörande taxeringsnämnds ordförande.
2 mom. Val af ledamöter och
suppleanter i taxeringsnämnden skola
förrättas före den 15 februari; börande
genast efter valförrättningens
slut den, som därvid fört ordet, om
valet underrätta ej mindre de valde
än ordföranden i taxeringsnämnden.
30
Kung!. Maj.-ts Nåd.
Nuvarande lydelse:
31 §.
På det bevillning sberedning ens
ledamöter må äga tillfälle att inhämta
nödig kännedom om sina åligganden,
bör erforderligt antal exemplar af
denna förordning med därtill hörande
instruktion och formulär genom Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes försorg
öfverlämnas i stad till magistraten
och på landet till ordföranden i
kommunalstämman för att genast efter
valet tillhandahållas en hvar af beredningens
valde ledamöter. Sådant
Proposition No 47.
Föreslagen lydelse-.
32 §.
Magistratsperson*, kronofogde, häradsskrifvare
eller länsman må ej
utan laga förfall kunna afsäga sig
erhållet förordnande att vara ordförande
eller ledamot i taxeringsnämnden.
Hvarje annan person vare skyldig
att, såvida han är inom taxering
sdistriktet bosatt samt icke de
fem nästföregående åren deltagit i
taxering sarbetet inom distriktet eller
är af laga förfall hindrad, emottaga
uppdrag att vara ordförande eller
ledamot i taxeringsnämnden.
Inträffar ** för ledamot förfall
för inställelse vid utsatt sammanträde,
bör sådant ofördröjligen anmälas
för ordföranden, så att före sammanträdet
suppleant hinner tillkallas.
33 §.
På det taxeringsnämndens ledamöter
må äga tillfälle att inhämta
nödig kännedom om sina åligganden,
bör erforderligt antal exemplar
af denna förordning med
därtill hörande instruktion och formulär
genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
försorg öfverlämnas i
stad till magistraten och på landet
till ordföranden i kommunalstämman
för att genast efter valet tillhandahållas
en hvar af taxeringsnämndens
* Jämför 37 § nuy. lyd.
** Jämför 44 § nuv. lyd.
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse:
exemplar skall jämväl nyutsedd ordförande
i bevillning sberedning tillställas.
I Stockholm tillhandakålles nämnda
författning vederbörande ordförande
och ledamöter i beredningarna
omedelbart af öfverståthållareämbetet.
Föreslagen lydelse:
valde ledamöter och suppleanter.
Sådant exemplar skall jämväl tillställas
nyutsedd ordförande i taxeringsnämnden
och af Kungl. Maj.ts
befallning shafvande för ordnad ledamot.
I Stockholm tillhandahålla nämnda
författning vederbörande ordförande,
ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnderna
omedelbart af öfverståthållareämbetet.
32 §.
34 §.
Bevillning sberednings ordförande 1 mom. Taxeringsnämnds ordföåligger
särskildt: rande, hvilken är föredragande hos
nämnden, åligger särskildt:
a) att samla, ordna, numrera och granska de för taxeringen aflämnade
uppgifter och anmälningar, vidtaga föreskrifna åtgärder för uteblifna
eller eljest erforderliga uppgifters införskaffande, därvid bör tillses, att
genom infordrande af sådana upplysningar, som i 16 § 1 mom. omförmälas,
ledning vinnes för taxering af jämväl sådana skattskyldige, hvilka
icke äro pliktige att utan särskild anmaning aflämna uppgifter, samt i
öfrigt söka att inhämta upplysningar till ledning för en noggrann och
tillförlitlig taxering äfvensom att, då anledning till tillämpning af 25 §
förekommer, därom göra anmälan hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande
för den åtgärd, som för sådant ändamål må på sagda myndighet ankomma;
b) att bestämma tid och ställe b) att bestämma tid och ställe
för beredningens sammanträde samt för taxeringsnämndens sammanträde
därom ofördröjligen ej allenast under- samt därom ofördröjligen ej allenast
rätta ledamöterna i beredningen, utan underrätta ledamöterna i taxeringsnämnden,
utan äfven på lämpligt sätt
och i god tid meddela de skattskyldige
inom taxering sdistriktet underrättelse;
börande sammanträdena utsättas
så tidigt, att samtliga taxeringsnämnderna
i hvarje län senast den
äfven på lämpligt sätt och i god tid
meddela de skattskyldige inom beredning
sdistriktet underrättelse; börande
beredning ssammanträdena, hvilka på
landet alltid skola hållas inom distriktet,
utsättas så tidigt, att samtliga
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse:
beredningarna senast den 31 maj må
hafva afslutat sina arbeten;
c) att vid beredningens sammanträden
föra ordet, tillhandahålla och
meddela ledamöterna alla i och för
taxeringen erhållna uppgifter och upplysniDgar,
med den inskränkning,
hvartill stadgandena i 27 § föranleda,
i taxeringslängden på behöriga ställen
anteckna uppgifternas nummer, uppgiga
salu-, hypoteks- och brandförsäkringsvärden
å fastigheter äfvensom,
därest skattskyldig gjort sig skyldig
till försumlighet, hvarom i 24 § förmäles,
därom göra anteckning i längden;
skolande därjämte särskild förteckning
å sådana försumlige taxeringsnämnden
meddelas; samt
d) att, då inkommen uppgift å
aflöning eller pension eller annan
Föreslagen lydelse:
15 maj och i Stockholm senast den
15 juni må hafva afslutat sina arbeten,
hvarjemte iakttages, att sammanträdena
hållas inom staden eller
distriktet, dock att för landet utsedd
taxeringsnämnd äfven må sammanträda
i närbelägen stad;
c) att vid taxeringsnämndens
sammanträden föra ordet, tillhandahålla
och meddela ledamöterna alla i
och för taxeringen erhållna uppgifter
och upplysningar, med den inskränkning,
hvartill stadgandena i 27 §
föranleda, i taxeringslängden på behöriga
ställen anteckna uppgifternas
nummer, uppgifna salu-, hypoteksoch
brandförsäkringsvärden å fastigheter
äfvensom, därest skattskyldig
gjort sig skyldig till försumlighet,
hvarom i 24 § förmäles, därom göra
anteckning i längden; skolande därjämte
särskild förteckning å sådana
försumlige meddelas kronans ombud
hos pr öfning snämnden;
d) att vid taxeringen efter sorgfällig
beredning göra de anmärkningar
och framställningar, hvartill han för
en behörig taxering finner sig äga anledning;
e)
att angående de ärenden, där sådant
erfordras, föra protokoll; börande
protokollet justeras inför nämnden
och justeringen bestyrkas genom å
protokollet tecknadt intyg af två ledamöter;
f)
att, då inkommen uppgift å
aflöning eller pension eller annan
33
Kungl. Maj:ts Nåd.
Nuvarande lydelse:
dylik inkomst afser person, som ej
är inom distriktet mantalsskriVen,
till vederbörande afsända uppgiften
eller transsumt af densamma och i
senare fallet därom verkställa anteckning
å uppgiften.
33 §.
Till bevillningsberedningens ordförande
skall å landet häradsskrifvaren
och i stad vederbörande tjänsteman
senast den 20 april, vid bot af tre
kronor för hvarje Överskjutande dag,
hafva aflämnat på mantalslängden
grundade, enligt fastställda formulär
uppställda längder, upptagande samtliga
inom beredningens distrikt belägna
fastigheter, å hvilka jämlikt
5 § särskilda taxeringsvärden skola
sättas, äfvensom fastigheternas ägare
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami.
Proposition No 47.
Föreslagen lydelse:
dylik inkomst afser person, som ej
är inom distriktet mantalsskrifven,
till vederbörande afsända uppgiften
eller transsumt af densamma och i
senare fallet därom verkställa anteckning
å uppgiften;
g) att i rekommenderadt bref med
allmänna posten, så fort ske kan,
tillsända skattskyldig, hvilkens uppgift
icke blifvit vid hans taxering följd,
underrättelse att och i hvad mån afvikelse
skett och om skälen därför;
samt
h) att, då sådant påfordras, afgifva
förklaring öfver skattskyldigs
besvär angående taxering.
2 mom. Ben af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande förordnade ledamoten
i taxeringsnämnden åligger
särskildt att, i den mån sådant påkallas,
biträda ordföranden * det
förberedande taxering sarbetet.
35 §.
Till taxeringsnämndens ordförande
skall å landet häradsskrifvaren
och i stad, utom Stockholm, vederbörande
tjänsteman senast den 15 mars,
vid bot af tre kronor för hvarje Överskjutande
dag, hafva aflämnat på mantalslängden
grundade, enligt fastställda
formulär uppställda längder,
upptagande samtliga inom taxeringsdistriktet
belägna fastigheter, å hvilka
jämlikt 5 § särskilda taxeringsvärden
skola sättas, äfvensom fastighe1
Afd. 34 Häft. 5
34
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse:
eller i fall, som i 2 § sägs, deras
innehafvare. Dessutom böra vid samma
tillfälle till beredningens ordförande
aflämnas tillräckligt antal tryckta
blanketter till taxeringslängden öfver
inkomstbevillaingen, uti hvilken enligt
fastställdt formulär uppgjorda
längd beredningen införer alla de
personer, som beredningen anser skyldige
att dylik bevillning inom
distriktet erlägga. I stad böra beredningarna
till dessa längders upprättande
och kompletterande åtnjuta
nödigt biträde af vederbörande uppbörds-
eller annan därtill utsedd
tjänsteman.
Senast den 20 mars skola till
beredningens ordförande aflämnas,
på landet af kommunalstämmas ordförande
och i stad, utom Stockholm,
genom magistratens försorg,
såväl de i 53 § 3 mom. omforma]
da afskrifter af nästföregående
års taering släng der som äfven de i
51 och 63 §§ omförmälda utdrag af
protokollen hos det årets vederbörande
taxeringsnämnd och pr öfning snämnd.
I öfverensstämmelse med den
för taxeringsmyndigheterna utfärdade
särskilda instruktion och under tilllämpning
af de i denna förordning
stadgade grunder åligger det beredningen
att föreslå och uti förberörda
längder införa det fastighetsvärde
och det inkomstbelopp, för hvilket
bevillning skall inom beredningsdistriktet
påföras hvarje skattskyldig,
Föreslagen lydelse:
ternas ägare eller i fall, som i 2 §
sägs, deras innehafvare. Dessutom
böra vid samma tillfälle till taxeringsnämndens
ordförande aflämnas
tillräckligt antal tryckta blanketter
till taxeringslängden öfver inkomstbevillningen,
uti hvilken enligt fastställdt
formulär uppgjorda längd
taxeringsnämnden införer alla de
personer, som nämnden anser skyldige
att dylik bevillning inom distriktet
erlägga. I stad böra taxeringsnämnderna
till dessa längders upprättande
och kompletterande åtnjuta nödigt
biträde af vederbörande uppbördseller
annan därtill utsedd tjänsteman.
Före januari månads utgång skola
till taxeringsnämndens ordförande
aflämnas, på landet af kommunalstämmas
ordförande och i stad, utom Stockholm,
genom magistratens försorg,
de i 39 § 4 mom. och 50 § 3 mom.
omförmälda afskrifter af taxeringslängder
och pröfningsnämndens särskilda
längder för nästföregående år.
I öfverensstämmelse med den för
taxeringsmyndigheterna utfärdade
särskilda instruktion och under tillämpning
af de i denna förordning
stadgade grunder åligger det taxeringsnämnden
att bestämma och uti
taxering släng derna införa det fastighetsvärde
och det inkomstbelopp, för
hvilket bevillning skall inom taxering
sdistriktet påföras hvarje skatt
-
35
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o i7.
Nuvarande lydelse:
med iakttagande därvid att uppskattad
inkomst af rörelse, yrke eller eljest,
allt efter som inkomsten deltager i
vägunderhåll eller ej, införes i vederbörlig
kolumn, på sätt bilagda formulär
n:r 5 utvisar; och bör beredningen
därvid följa den inom samma
ort senast upprättade mantalslängd,
hvilken för sådant ändamål skall,
sedan densamma blifvit i föreskrifven
tid och ordning granskad, jämte alla
därtill hörande uppgifter och handlingar
senast den 20 april tillställas
ordföranden i ortens bevillningsberedning.
Föreslagen lydelse:
skyldig, med iakttagande därvid, att
uppskattad inkomst af rörelse, yrke
eller eljest upptages på sätt bilagda
formulär n:r 5 utvisar; och bör
taxeringsnämnden därvid följa den
inom samma ort senast upprättade
mantalslängd, hvilken för sådant ändamål
skall, sedan densamma blifvit i
föreskrifven tid och ordning granskad,
jämte alla därtill hörande uppgifter
och handlingar senast den 15 mars
tillställas ordföranden i ortens taxeringsnämnd.
Taxeringslängderna underskrifvas
af taxeringsnämndens ordförande och
ledamöter.
Finnes inom distriktet municipalsamhälle, skola de inom detta samhälle
förekommande fastighetsvärden och inkomstbelopp i längderna särskildt
angifvas och sammanföras. Om af fastighet endast en del faller inom
municipalsamhällets område, skall i anteckningskolumnen anmärkas, huru
stor del af fastighetens hela värde belöper å sagda del af fastigheten.
34 §.
Beslut må icke kunnas fattas
af bevillning sberedning, som omfattar
blott en kommun eller en del däraf,
därest icke ordföranden och minst
två ledamöter äro närvarande, ej heller
af beredning, omfattande två eller
flera kommuner, med mindre, utom
ordföranden, en ledamot från hvarje
kommun är tillstädes; börande i allt
fall, då ordinarie ledamot i beredningen
är frånvarande, vederbörande
suppleant ofördröjligen tillkallas.
36 §.
Beslut må icke kunna fattas af
taxeringsnämnd, som omfattar blott
en kommun eller en del däraf, därest
icke ordföranden och minst två valda
ledamöter äro närvarande, ej heller af
taxeringsnämnd, omfattande två eller
flera kommuner, med mindre, utom
ordföranden, en vald ledamot från
hvarje kommun är tillstädes; börande i
allt fall, då ordinarie ledamot i taxeringsnämnden
är frånvarande, vederbörande
suppleant ofördröj ligen tillkallas.
36
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Nuvarande lydelse:
Därest vid föreslående af fastighetsvärde
eller inkomstberäkning skiljaktighet
i meningarna inom beredningen
uppstår, skola beloppm upptagas
i öfverensstämmelse med den
mening, som de flesta ledamöterna
yttrat, eller, om rösterna utfalla lika,
med den, som ordföranden biträdt;
och åligger det ordföranden att i de
fall, då hans mening icke gjort sig
gällande, uti taxeringslängdens anteckningskolumn
särskildt upptaga
den taxering, han ansett böra föreslås;
varande det jämväl hvar och
en af de öfriga ftemfm^sledamöterna
obetaget att få sin särskilda mening
för taxeringsnämnden anmäld, så vida
densamma, skriftligen affattad, till
beredningens ordförande aflämnas.
Föreslagen lydelse:
Taxeringsnämnds * vid utlyst sammanträde
närvarande ledamöter äga att,
om det för taxer ingsförrättningens
fortgång erfordras och utsedd suppleant
för tillfället icke finnes att tillgå,
inkalla annan till ledamot valbar person
att i förrättningen deltaga.
Uppstå * * skiljaktiga meningar
bland taxeringsnämndens ledamöter
och måste omröstning för frågans afgörande
anställas, skall denna vara
öppen .och den mening blifva gällande,
hvilken flertalet bland ledamöterna biträdt,
eller, om rösterna utfalla lika,
den, som länder till den skattskyldiges
förmån. Kan denna grund ej tilllämpas,
galle den mening, ordföranden
biträder. Det åligger ordföranden
att i de fall, då hans mening icke
gjort sig gällande, uti taxeringslängdens
anteckningskolumn särskildt
upptaga den taxering, han ansett böra
bestämmas-, varande det jämväl hvar
och en af de öfriga ledamöterna obetaget
att få sin särskilda mening
till protokollet antecknad, så vida densamma,
skriftligen affattad, till taxeringsnämndens
ordförande aflämnas.
35 §.
Bevillningsberedningens förslag,
behörigen summerade, tillika med
mantalslängden jämte de till hvardera
hörande uppgifter och öfriga
handlingar skola senast den 6 juni
Jämför 44 § nuv. lyd. * * Jämför 49 § nuT. lyd.
37
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
af beredningens ordförande aflämnas,
i Stockholm till öfverståthållareämbetet
och i öfriga städer till magistraten;
börande, utom hvad Stockholms
stad angår, vid berörda handlingar
jämväl fogas de enligt 33 §
beredningens ordförande tillhandakomna
afskrifter af föregående årets
taxeringslängder och protokollsutdrag
*. Sagda myndigheter skola
senast fjorton dagar före taxeringsnämndens
sammanträde kungöra, att
ifrågavarande förslag blifvituppgjordt
och aflämnadt samt att kännedom om
detsammas innehåll kan på angifvet
ställe inhämtas; åliggande det i Stockholm
öfverståthållareämbetet och i
öfriga städer magistraten att till taxeringsnämnden
öfverlämna beredningens
förslag och mantalslängden jämte
alla öfriga enligt denna § till dem
aflämnade handlingar.
På landet skola beredningens
förslag, behörigen summerade, senast
den 6 juni af beredningens ordförande
öfverlämnas till kommunalstämmans
ordförande, som det åligger ofördröjligen
efter mottagandet kungöra, att
ifrågavarande förslag blifvit uppgjorda
och aflämnade samt att kännedom
om deras innehåll kan på angifvet
ställe inhämtas. Förslagen
skola sedermera af honom till vederbörande
kronofogde öfversändas så tidigt,
att desamma kunna komma denne
till hända tio dagar före taxerings
*
Jämför 39 § 1 mom. föresl. lyd.
38
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
nämndens sammanträde. Mantalslängden
med tillhörande uppgifter
samt taxeringsuppgifterna och öfriga
beredningens ordförande tillhandakomna
handlingar skola af honom
efter förrättningens slut tillställas
vederbörande kronofogde, hvilken det
åligger till taxeringsnämnden medföra
såväl samtliga dessa handlingar
som ock beredningens förslag.
36 §.
Skattskyldig, som är missnöjd
med beredningens förslag, äger att
hos taxeringsnämnden uppgifva de
skäl och styrka de förhållanden, på
grund hvaraf han anser detta förslag
böra ändras eller ogillas.
37 §.*
Magistratsperson, kronofogde
eller länsman må ej utan laga förfall
kunna afsäga sig erhållet förordnande
att vara ordförande i bevillningsberedningen.
Hvarje annan inom beredningsdistriktet
bosatt person vare skyldig
att, såvida han icke de fem nästföregående
åren deltagit i distriktets
bevillningsberedning eller är af laga
förfall hindrad, emottaga uppdrag att
vara ordförande eller ledamot i be
-
Jämför 32 § föresl. lyd.
39
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
redningen. Utom distriktet bosatt
person är icke utan sitt eget medgifvande
skyldig att sådan befattning
sig åtaga.
38 §. *
Där ordföranden i bevillningsberedningen,
utan att af laga förfall
vara hindrad, icke vidtager erforderliga
åtgärder för beredningens sammanträde
eller underlåter att inom
föreskrifven tid aflämna beredningens
förslag och öfriga handlingar, vare
han förfallen till böter af femtio kronor.
Infinner han sig icke å den af
honom för beredningens sammanträde
utsatta ort och tid, böte tjugufem
kronor. Ledamot af beredningen eller
tillkallad suppleant, som utan laga
förfall från sammanträdet uteblifver,
böte tio kronor.
39 §.
Ordförande i bevillningsberedning
skall jämväl inställa sig hos
taxeringsnämnden för samma ort samt
äger, äfven om han är vald till ledamot
af nämnden, åtnjuta traktamentsersättning
under tiden för sin närvaro
vid nämnden med sex kronor
om dagen och kostnadsersättning för
sin resa till och från nämndens sammanträdesort,
då resan sker med
skjuts, efter tre kronor för milen,
* Jämför 40 § 1 mom. föresl. lyd.
40
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
men, då resan sker på ångfartyg
eller järnväg, med ett belopp, motsvarande
i förra fallet afgiften för
enkel hyttplats eller, då hytt ej förekommer,
en salongsplats och i senare
fallet afgiften för plats i första klassens
vagn eller, där sådan ej finnes, i
andra klassens.
2:o) Taxeringsnämnderna.
40 §.
De på taxering beroende fastighetsvärden
och inkomstbelopp bestämmas
af den för sådant ändamål utaf
de skattskyldige, på sätt nedan stadgas,
utsedda taxeringsnämnd *. Taxeringsdistrikts
område bestämmes af
Kungl. Maj:ts befallningshafvande.
Det utgöres i allmänhet af hvarje
särskild stad samt på landet af två,
tre eller fyra beredningsdistrikt, men,
där Kungl. Maj :ts befallningshafvande
pröfvar sådant nödigt, må sistnämnda
antal ökas eller minskas äfvensom
större stad fördelas i flere taxeringsdistrikt.
Hvart och ett taxeringsdistrikt
har sin taxeringsnämnd, hvilken
bör hålla sina sammanträden inom
staden eller distriktet; dock må för
landet utsedd taxeringsnämnd äfven
sammanträda i närbelägen stad.
41 §.
Efter därtill af städernas magistrater
samt kronofogdarne och härads
-
Jämför 28 § föresl. lyd.
41
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
skrifvarne för det löpande året uppgjorda
förslag, som före april månads
utgång skola till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i länet insändas,
bestämmer Kungl. Maj:ts befallningshafvande
viss tid, efter den 20 juni,
samt ställe för taxeringsnämndernas
sammanträden. Därvid bör tillses, att
på landet vederbörande kronofogde och
häradsskrifvare må kunna öfvervara
hvarje taxeringsnämnds sammankomst
samt att de bemälda nämnder åliggande
taxeringsförrättningar senast
den 20 juli kunna vara afslutade.
42 §.
Så fort sig göra låter utfärdar
Kungl. Maj:ts befallningshafvande
allmän kungörelse angående anställande
af val till ledamöter i taxeringsnämnderna
samt tid och ställe för
nämndernas sammanträden. Denna
kungörelse bör jämväl innehålla bestämda
föreskrifter om hvad vederbörande
tjänstemän samt de skattskyldige
hafva att med hänsyn till
dessa nämnder iakttaga, äfvensom
angående samma nämnders och deras
ledamöters åligganden. Senast inom
fjorton dagar efter den, då denna
kungörelse blifvit på vanligt sätt i
församlingen offentliggjord, utlyses å
landet kommunalstämma för anställande
af omförmälda val. I stad
förrättas valen inför magistraten af
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami, 1 Afd, 34 Eäft.
6
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse
stadens vid allmän rådstuga eller vid
val af stadsfullmäktige röstberättigade
invånare efter den vid allmänna rådstugan
eller val af stadsfullmäktige
gällande röstgrund; och skall, då stad
är delad i flere taxeringsdistrikt,
hvarje distrikt för sig utse sina ledamöter
i taxeringsnämnden.
43 §.
På landet bör antalet af hvarje
taxeringsnämnds ledamöter vara nio,
då taxeringsdistriktet icke utgöres
af mera än en kommun. Omfattar
åter taxeringsdistriktet två kommuner,
skall taxeringsDämnden bestå af
tio ledamöter, bland hvilka fem utses
af hvardera kommunen; och om tre
eller flere kommuner tillhöra samma
taxeringsdistrikt, bör hvarje kommun
utse i förra fallet fyra och i senare
tre ledamöter i detta distrikts taxeringsnämnd.
I stad skall likaledes taxeringsnämnd
bestå af nio ledamöter, då
taxeringsdistriktet omfattar blott ett
beredningsdistrikt. Inbegripas åter
två beredningsdistrikt under ett taxeringsdistrikt,
skola ledamöterna i
taxeringsnämnden vara tio, däraf
fem utses från hvartdera beredningsdistriktet;
och då taxeringsdistriktet
omfattar tre eller flera beredningsdistrikt,
utses från hvarje beredningsdistrikt
i förra fallet fyra och
4o
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
i det senare tre ledamöter i taxeringsnämnden.
Vid samma tillfälle, som ledamöterna
i taxeringsnämnden väljas,
bör äfven förrättas val af suppleanter,
motsvarande minst hälften af de
ordinarie ledamöternas antal, samt
ordningen suppleanterna emellan bestämmas.
44 §.
För att vara valbar till ledamot
i taxeringsnämnd erfordras att inom
taxeringsdistriktet hafva under nästföregående
år utgjort fastighets- eller
inkomstbevillning; börande åtminstone
en af dem, som utses till ledamöter
i taxeringsnämnden, hafva deltagit
i årets bevillningsberedning.
Vid valet skall först denne ledamot
och sedan öfrige ledamöter i taxeringsnämnden
utses. För öfrigt bör
vid ifrågavarande val tillses, att, såvidt
möjligt är, såväl fastighetsägare
som näringsidkare och löntagare komma
att i nämnden äga säte och
stämma.
Efter valets förrättande bör den,
som därvid fört ordet, om detsammas
utgång skyndsamt underrätta, i Stockholm
öfverståthållareämbetet och på
landet kronofogden, samt därvid tilllika
meddela hvilka bland de valde
i årets bevillningsberedningar deltagit;
skolande i stad magistraten
och på landet kronofogden underrätta
44
Kungl. Maj.is Nåd. Fr oposition No 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
de valde ledamöterna och suppleanterna
om det dem gifna uppdrag,
hvarvid tillika till en hvar af de
valde, som icke i beredningen deltagit,
skall öfverlämnas ett exemplar
af denna förordning.
Den, som valts till ledamot i
taxeringsnämnden, är, så vida han
icke af laga förfall därifrån hindras,
skyldig att detta uppdrag fullgöra.
Inträffadt förfall bör ofördröjligen anmälas
för magistraten eller kronofogden,
så att före nämndens sammanträde
suppleant hinner inkallas.
Ledamot i taxeringsnämnd eller tillkallad
suppleant, som utan anmäldt
laga förfall uteblifver från nämndens
sammanträde, böte fem kronor. Taxeringsnämnds
vid utlyst sammanträde
närvarande ledamöter äga att, om det
för taxeringsförrättningens fortgång
erfordras och utsedd suppleant för
tillfället icke finnes att tillgå, inkalla
annan till ledamot valbar person att
i förrättningen deltaga.
TaxeriDgsnämnd får icke träda
i verksamhet eller fortsätta sina göromål,
så vida icke de närvarande vederbörligen
valde eller tillkallade
ledamöterna utgöra minst två tredjedelar
af det antal, hvaraf nämnden
bör bestå.
45 §. 37 §.
Landshöfdingen i länet är berättigad
att i taxeringsnämnds öfverläggningar,
men icke i besluten del
-
Landshöfdingen i länet är berättigad
att i taxeringsnämnds öfverläggningar
men icke i besluten deltaga.
45
Kungl. Mag ds Nåd. Propositioti No 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
taga. Då landshöfdingen är närvarande,
före han ordet; ägande eljest
nämnden att inom sig med slutna
sedlar välja ordförande, och bör vid
sådant val ordet föras af den till
lefnadsåren äldste bland nämndens
ledamöter.
46 §.
1 mom. Under taxeringsnämnds
sammanvaro bör alltid kronoombud
vara tillstädes för att efter sorgfällig
granskning af bevillningsberedningens
förslag göra de anmärkningar
och framställningar, hvartill han för
iakttagande af kronans rätt finner
sig äga anledning. Detta ombud,
bvilket det dessutom åligger noga
tillse, att anteckningarna i taxeringslängden
varda verkställda i öfverensstämmelse
med nämndens beslut, förordnas
i stad af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
; och bör företrädesvis
därtill utses den person eller någon
af de personer, som enligt Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes förordnande
deltagit i samma års bevillningsberedning.
På landet är kronofogden
i orten kronoombud bos taxeringsnämnden.
2 mom. Protokollet bos taxeringsnämnden
föres i Stockholm af
person, som därtill af öfverståthållareämbetet
förordnats, och i öfriga städer
af en utaf magistraten utsedd
person, så vida icke denna proto
-
46
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse
kollsföring åligger någon viss, där
anställd tjänsteman. På landet skall
sagda protokoll föras af kronofogden.
Af nämndens beslut föranledda anteckningar
i taxeringslängden skola
under sammanträdet verkställas på
landet af häradsskrifvaren och i stad
antingen af den person, magistraten
förordnat att i sådant afseende vid
bevillningstaxeringen biträda, eller af
den tjänsteman, hvars åliggande dessa
anteckningars verkställande tillhör;
och äro samtlige desse tjänstemän
äfvensom vederbörande bevillningsberednings
ordförande pliktige att
nämnden med upplysningar tillhandagå.
3 mom. * Skulle taxeringsnämnden
i ett eller annat hänseende icke
iakttaga denna förordnings föreskrifter
eller icke verkställa taxeringen i
öfverensstämmelse med upplysta och
bestyrkta förhållanden, åligger det
kronoombudet, häradsskrifvaren och
ordföranden i vederbörande bevillningsberedning
att sådant genast anmärka.
Dylik anmärkning äfvensom
nämndens i anledning däraf
meddelade yttrande skola i protokollet
intagas.
47 §.
Har kronofogde, häradsskrifvare
eller annan person, som det åligger
Jämför 40 § 2 mom. föresl. lyd.
4
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagm lydelse:
att enligt 46 § 1 och 2 mom. vara
tillstädes och tjänstgöra vid taxeringsnämnds
sammankomst, därifrån utan
laga förfall uteblifvit efter den för
nämndens sammanträde utsatta tid
eller har hans dessförinnan inträffade
förfall icke blifvit vederbörligen anmäldt,
böte han tjugufem kronor.
Därest ordföranden i bevillningsberedningen
utan laga förfall från nämndens
sammanträde uteblifvit, böte tio
kronor.
Kan*, till följd af en eller annan
anledning, taxeringsförrättningen icke
företagas eller fortgå, bör anmälan
därom af nämnden göras hos Ivungl.
Maj:ts befallningshafvande, som då
vidtager den åtgärd, förhållandet finnes
påkalla.
48 §.
Skulle taxeringsnämnden vid
granskningen af bevillningsberedningens
förslag finna erforderligt, att
från ämbetsverk och myndigheter,
styrelser och förvaltningar eller enskilde
ytterligare uppgifter och upplysningar
inhämtas, skall sådant ske
genom kronans ombud hos nämnden.
Därest uppgift eller upplysning,
som, vare sig opåmint eller efter anmaning
af kronans ombud hos taxeringsnämnd,
skolat afgifvas till ledning
vid taxeringen, icke meddelats,
Jämför 40 § 3 mom. föresl. lyd.
48
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse:
åligger det sagda ombud att därom
göra anmälan hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som om förhållandet
meddelar kronans ombud hos
pröfningsnämnden underrättelse samt
vidtager den ytterligare åtgärd, hvartill
anledning kan förefinnas.
49 §. *
Uppstå skiljaktiga meningar
bland taxeringsnämndens ledamöter
och måste omröstning för frågans
afgörande anställas, skall denna vara
öppen och den mening blifva gällande,
hvilken flertalet bland ledamöterna
biträdt, eller, om rösterna utfalla
lika, den, som länder till den
skattskyldiges förmån. Kan denna
grund ej tillämpas, galle den mening,
ordföranden biträder.
50 §.
Taxeringsnämnds sammankomster
hållas inom slutna dörrar; dock
är skattskyldig berättigad att inför
nämnden företräda för att meddela
upplysningar rörande taxeringen, i
hvad den honom angår.
51 §.
Så vidt utan hinder för taxeringsforrättningens
fortgång sig göra
låter, bör begärd upplysning om den
af taxeringsnämnden skattskyldig på
-
Föreslagen lydelse:
38 §.
Taxeringsnämnds sammankomster
hållas inom slutna dörrar; dock
är skattskyldig berättigad att inför
nämnden företräda för att meddela
upplysningar rörande taxeringen, i
hvad den honom angår.
Så vidt utan hinder för taxeringsförrättningens
fortgång sig göra låter,
bör begärd upplysning om den af
taxeringsnämnden skattskyldig påförda
taxeringen honom på stället
meddelas.
Jämför 36 § föresl. lyd.
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N.o 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
förda taxering honom på stället meddelas.
Dessutom och på det hvar och
en skattskyldig må komma i tillfälle
att erhålla kännedom om de hos
taxeringsnämnden skedda ändringar
i bevillningsberedningens förslag, åligger
det den, som fört nämndens protokoll,
att, senast fjorton dagar efter
det taxeringsförrättningarna inom
fögderi eller stad blifvit afslutade,
aflämna, i Stockholm till öfverståthållareämbetet,
i öfriga städer till
magistraten och på landet till kommunalstämmans
ordförande, för hvarje
kommun på landet och hvarje beredningsdistrikt
i stad utskrida utdrag
af sagda protokoll, utvisande
alla af nämnden beslutade förändringar
uti och tillägg till beredningens
förslag. Dessa protokollsutdrag
skola under viss bestämd och vederbörligen
kungjord tid, som icke må
understiga fjorton dagar, på lämpligt
och därvid äfven tillkännagifvet ställe
hållas de skattskyldige till hända.
52 §.
Justeringen af det hos taxeringsnämnden
förda protokoll skall verkställas
inför nämnden eller senast
åtta dagar efter nämndens sammanträde
inför ordföranden jämte minst
två af nämnden utsedde ledamöter.
Justeringen bestyrkes genom å protokollet
tecknadt intyg af nämndens
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Häft.
.-ty
M
, I
50
Kungl. Majds Nåd.
Nuvarande lydelse:
ordförande och två ledamöter. Så
snart de i 51 § omförmälda protokollsutdrag
äro utskrida, bör protokollet
aflämnas till den tjänsteman,
som det tillhört att anteckningarna
i taxeringsår!gden verkställa. Denna
längd underskrifves af både nyssbemälde
tjänsteman och kronoombudet,
hvarjämte riktigheten af däruti
skedda, på taxeringsnämndens beslut
grundade anteckningar äfven vitsordas
af ordföranden och två ledamöter
i samma nämnd.
53 §.
Proposition No 47.
Föreslagen lydelse:
39 §.
1 mom. Senast fem dagar efter
det taxeringsnämndens förrättningar
afslutats, skall taxeringsnämndens
ordförande, på landet till häradsskrifvaren
och i stad till vederbörande
tjänsteman öfverlämna de upprättade
taxering släng derna jämte mantalslängden
med till densamma hörande uppgifter
och öfriga handlingar äfvensom
taxeringsnämndens protokoll; hörande,
utom hvad Stockholms stad angår,
därvid jämväl fogas de enligt 35 §
taxeringsnämndens ordförande tillhan
dakomna af skrifter af taxering slängder
och pröfning snämndens särskilda
längder för föregående året.*
Inom samma tid skall taxeringsnämndens
ordförande till Kungl.
Maj:ts befallningshafvande insända de
skrijtliga uppgifter och upplysningar,
Jämför 35 § nuv. lyd.
Öl
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.
Nuvarande lydelse:
1 inom. Sedan taxeringsnämndernas
förrättningar inom stad eller
fögderi afslutats, skall i stad vederbörande
tjänsteman och på landet
häradsskrifvaren ofördröjligen uträkna
samt i taxeringslängden införa
de bevillningsafgifter, som på grund
af taxeringsnämndernas beslut skola
påföras.
2 mom. Senast den 15 augusti
skola taxering sprotokoll och längder
med sammandrag jämte tillhörande
handlingar äfvensom afskrifterna af
föregående årets taxeringslängder till
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
länet insändas, på landet omedelbart
af vederbörande häradsskrifvare och
i stad genom magistratens försorg;
varande i annat fall den tjänsteman,
hvars försumlighet föranledt inträffadt
dröjsmål, förfallen till böter af tre
kronor för hvarje dag, hvarmed ofvan
bestämda tid öfverskrides.
I Stockholm bör den tjänsteman,
som det tillhör att anteckningarna i
taxeringslängden verkställa, inom
Föreslagen lydelse:
som aflämnats till ledning vid taxeringen.
2 mom. Efter emottagande af
taxering släng derna åligger det på landet
häradsskrifvaren och i stad vederbörande
tjänsteman ej mindre att
ofördröjligen uträkna och i taxeringslängden
införa de bevillningsafgifter,
som på grund af taxeringsnämndernas
beslut skola påföras, samt summera
längderna, än äfven att genom
granskning af taxering släng derna
efterforska möjligen förelupen missskrifning
eller annan o-riktig anteckning
och till kronans ombud hos pröfningsnämnden
skriftligen framställa
de anmärkningar, hvartill granskningen
gifvit anledning.
3 mom. Före den 20 juni skola
taxering släng derna med sammandrag
och mantalsläng derna jämte tillhörande
handlingar äfvensom afskrifterna af
taxeringslängder och pr öfning snämndens
särskilda längder för föregående
året till Kungl. Maj:ts befallningshaf''-,
vande i länet insändas, på landet omedelbart
af vederbörande häradsskrifvare
och i stad genom magistratens
försorg; varande i annat fall den
tjänsteman, hvars försumlighet föranledt
inträffadt dröjsmål, förfallen till
böter af tre kronor för hvarje dag,
hvarmed ofvan bestämda tid öfverskrides.
I Stockholm bör den tjänsteman,
som det tillhör att anteckningarna i
taxeringslängden verkställa, senast
52
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Nuvarande lydelse:
samma tid och vid enahanda äfventyr
till öfverståt hållareämbetet inlämna
taxering sprotokoll och längder
med tillhörande handlingar.
3 mom. Afskrift af taxeringslängderna,
i hvad de angå hvarje
särskild kommun på landet, skall
jämväl senast den 15 augusti af häradsskrifvaren
tillställas vederbörande
kommunalstämmas ordförande för att
genom hans försorg i den ordning,
som i 51 § föreskrifves, hållas de
skattskyldige tillhanda; börande afskriften
sedermera af ordföranden
förvaras för att, på sätt i 33 § stadgas,
öfverlämnas till ordföranden i
påföljande årets bevillning sberedning.
I stad, utom Stockholm, skall
genom magistratens försorg afskrift
af taxeringslängderna för hvarje särskilt
beredning sdistrikt i samma
ordning hållas de skattskyldige tillhanda
samt påföljande år öfverlämnas
till vederbörande ordförande i det
årets bevillning sberedning ar.
Föreslagen lydelse:
den 15 augusti och vid enahanda
äfventyr till öfverståthållareämbetet
inlämna taxering släng der med tillhörande
handlingar.
4 mom. Afskrift af taxeringslängderna,
i hvad do angå hvarje
särskild kommun på landet, skall
jämväl före den 20 juni af häradsskrifvaren
tillställas vederbörande
kommunalstämmas ordförande, hvilken
det åligger att under viss bestämd och
vederbörligen kungjord tid, som icke
må understiga fjorton dagar, på lämpligt
och därvid äfven tillkännagifvet
ställe hålla afskriften de skattskyldige
tillhanda; börande afskriften sedermera
af ordföranden förvaras för att,
på sätt i 35 § stadgas, öfverlämnas
till ordföranden i påföljande årets
taxeringsnämnd.
I stad, utom Stockholm, skall genom
magistratens försorg afskrift af
taxeringslängderna för hvarje särskilt
taxer in g sdistrikt i samma
ordning hållas de skattskyldige tillhanda
samt påföljande år öfverlämnas
till vederbörande ordförande i
det årets taxeringsnämnder.
40 §.
1 mom. * Där ordföranden i taxeringsnämnden,
utan att af laga
förfall vara hindrad, icke vidtager
erforderliga åtgärder för taxeringsnämndens
sammanträde eller under
-
Jämför 38 § nuv. lyd.
53
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Nuvarande lydelse:
Föreslagen lydelse:
låter att inom föreskrifven tid affinna
taxeringsnämndens längder
och öfriga handlingar, vare han förfallen
till böter af femtio kronor.
Infinner han sig icke å den af honom
för taxeringsnämndens sammanträde
utsatta ort och tid, böte tjugofem
kronor. Ledamot af taxeringsnämnden
eller tillkallad suppleant,
som utan laga förfall från sammanträdet
uteblifver, böte tio kronor.
2 mom. * Anser ordföranden, att
taxeringsnämnden i ett eller annat
hänseende icke iakttager denna förordnings
föreskrifter eller icke verkställer
taxeringen i öfverensstämmelse
med upplysta och bestyrkta förhållanden,
åligger det honom att sådant
genast anmärka. Dylik anmärkning
äfvensom nämndens i anledning däraf
meddelade yttrande skola i protokollet
intagas.
3 mom. ** Kan till följd af en
eller annan anledning taxeringsförrättningen
icke företagas eller fortgå,
bör anmälan därom af taxeringsnämndens
ordförande göras hos
Kungl. Majrts befallningshafvande,
som då vidtager den åtgärd, förhållandet
anses påkalla.
54 §.
Innan taxeringsnämnden upp
Innan taxeringsnämnden upp- Innan taxeringsnämnden upplöses,
skall nämnden bland sina med- löses, skall nämnden bland sina med
-
* Jämför 46 § 3 mom. nuv. lyd.
** Jämför 47 § nu v. lyd.
54
Kungl. Maj:ts Nåd.
Nuvarande lydelse:
lemmar föreslå i Stockholm fyra, men
i öfriga städer och på landet tre personer
till ledamöter i samma års
pröfningsnämnd, hvarvid bör tillses,
att, såvidt möjligt är, bland de föreslagna
finnas såväl fastighetsägare
som näringsidkare och löntagare.
Om de personer, som sålunda
hlifvit af taxeringsnämnden föreslagna
att enligt stadgandet i 57 § utses till
ledamöter i pröfningsnämnden, skall i
Stockholm taxeringsnämnds ordförande,
i öfriga städer magistraten och på
landet kronofogden ofördröjligen meddela
Kungl. Maj:ts befallningshafvande
underrättelse.
55 §.
1 mom. Skattskyldig, som icke
åtnöjes med vederbörande taxeringsnämnds
beslut, i hvad honom rörer,
så ock vederbörande kommun eller
vägstyrelse, som är missnöjd med
taxeringsnämnds beslut, må däri söka
ändring hos pröfningsnämnden genom
besvär, hvilka, skriftligen affattade,
skola senast innan klockan tolf
å fjortonde dagen före den, då pröfningsnämnden
sammanträder, eller,
om fjortonde dagen är helgdag, å nästföljande
dag till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ingifvas; dock att
besvär mot beslut af taxeringsnämnd
i Stockholms stad må ingifvas senast
klockan tolf å åttonde dagen f öre pröfningsnämndens
sammanträde, eller,
Fr oposition No 47.
Föreslagen lydelse:
lemmar föreslå två personer till ledamöter
i samma års pröfningsnämnd,
hvarvid bör tillses, att, såvidt möjligt
är, en är fastighetsägare och
den andre näringsidkare eller löntagare
; skolande förslaget i nämndens
protokoll intagas och bestyrkt utdrag af
protokollet i denna del af nämndens
ordförande ofördröjligen till Kungl.
Maj:ts befallningshafvande insändas.
42 §.
1 mom. Skattskyldig, som icke
åtnöjes med vederbörande taxeringsnämnds
beslut, i hvad honom rörer,
så ock vederbörande kommun eller
vägstyrelse, som är missnöjd med
taxeringsnämnds beslut, må däri
söka ändring hos pröfningsnämnden
genom besvär, hvilka, skriftligen affattade,
skola senast före klockan tolf
på dagen i hvarje lån den 15 juli
och i Stockholm den 31 augusti eller,
om då är helgdag, nästföljande dag
till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ingifvas; börande de skattskyldige
genom den i 45 § om förmälda
kungörelsen härom erinras.
55
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse:
om åttonde dagen är helgdag, ä nästföljande
dag; börande de skattskyldige
genom den i 58 § omförmälda
kungörelse härom erinras.
2 mom. Enahanda
municipalsamhälle i fråga
värde belöper
leta område.
3 ro) Pröfning snämnderna.
56 §.
För att granska taxeringarna
samt pröfva och afgöra anförda besvär
eller annars framställda anmärkningar
i anledning af taxeringsnämndernas
vidtagna åtgärder och beslut
skall en pröfningsnämnd årligen
under senare hälften af september
månad sammanträda för hvart och
ett län i länets residensstad och för
Stockholms stad i Stockholm; ägande
denna nämnd att, efter tagen erforderlig
kännedom om hvad taxeringslängder
samt protokoll äfvensom aflämnade
uppgifter innehålla och
noggrann pröfning af alla nämnden
underställda frågor och förhållanden,
meddela sådana rättelser och ändringar
i eller göra sådana tillägg till
den verkställda taxeringen, hvilka
finnas af rättvisa och billighet samt
en författningsenlig och jämlik beskattning
påkallade.
57 §.
Pröfningsnämnd skall bestå af
tjugu, högst trettio ledamöter, hvilka
Föreslagen lydelse:
2: o) Pr öfning snämnderna.
43 §.
För att granska taxeringarna
samt pröfva och afgöra anförda besvär
eller annars framställda anmärkningar
i anledning af taxeringsnämndernas
vidtagna åtgärder och beslut
skall en pröfningsnämnd årligen
sammanträda för hvart och ett län
i länets residensstad och för Stockholms
stad i Stockholm; ägande
denna nämnd att, efter tagen erforderlig
kännedom om hvad taxeringslängder
samt protokoll äfvensom aflämnade
uppgifter innehålla och
noggrann pröfning af alla nämnden
underställda frågor och förhållanden,
meddela sådana rättelser och ändringar
i eller göra sådana tillägg till
den verkställda taxeringen, hvilka
finnas af rättvisa och billighet samt
en författningsenlig och jämlik beskattning
påkallade.
44 §.
Pröfningsnämnd skall bestå af
tio, högst femton ledamöter, hvilka
besvärsrätt,
om huru stor del af en fastighets hela taxeringså
den del af fastigheten, som faller inom municipalsamhäl
-
56
Kungl. Maj:ts Nåd.
Nuvarande lydelse:
Kungl. Maj:ts befallningshafvande
äger utse bland de af taxeringsnämnderna
därtill föreslagna personer.
Bland ledamöterna i pröfningsnämnden
skall minst hälften och i Stockholms
stad minst en fjärdedel vara
ägare af fast egendom; och böra
nämndens ledamöter så utses, att
nämnden, såvidt förhållandena medgifva,
kommer att utgöras af ett efter
beskattningens belopp och mängden
af de skattskyldige skäligen lämpadt
antal dels näringsidkare och dels löntagare,
samt att inom nämnden icke
saknas tillförlitlig kännedom om länets
särskilda delar, dessas ekonomiska
tillstånd och hufvudsakliga
näringar.
Den, som till ledamot i pröfningsnämnd
blifvit utsedd, men utan
vederbörligen anmäldt laga förfall
vid nämndens sammankomst sig icke
infinner, skall bota tio kronor.
58 §.
Uti därom utfärdad kungörelse
uppgifver Kungl. Maj:ts befallningshafvande
dem, som till ledamöter i
pröfningsnämnden blifvit utsedde,
samt underrättar länets invånare om
Proposition No 47.
Föreslagen lydelse:
Kungl. Maj.ts befallningshafvande
äger utse bland de af taxeringsnämnderna
därtill föreslagna personerna.
Bland ledamöterna i pröfningsnämnden
skall minst hälften
och i Stockholms stad minst en fjärdedel
vara ägare af fast egendom;
och böra nämndens ledamöter så
utses, att nämnden, så vidt förhållandena
medgifva, kommer att utgöras
af ett efter beskattningens
belopp och mängden af de skattskyldige
skäligen lämpadt antal dels
näringsidkare och dels löntagare,
samt att inom nämnden icke saknas
tillförlitlig kännedom om länets särskilda
delar, dessas ekonomiska tillstånd
och hufvudsakliga näringar.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande
utser i enahanda ordning jämväl suppleanter
till antal motsvarande minst
hälften af antalet ordinarie ledamöter
i nämnden.
Den, som blifvit till ledamot i pröfningsnämnd
utsedd eller i stället för
ordinarie ledamot inkallad, men utan
vederbörligen anmäldt laga förfall vid
nämndens sammankomst sig icke infinner,
skall bota femtio kronor.
45 §.
Uti därom utfärdad kungörelse
uppgifver Kungl. Maj:t befallningshafvande
dem, som till ledamöter
och suppleanter i pröfningsnämnden
blifvit utsedde, samt underrättar lä
-
57
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse:
tid och ställe för nämndens sammanträde;
och åligger det Kungl. Maj:ts
befallningshafvande att i god tid
låta ett exemplar af denna kungörelse
en hvar af nämndens ledamöter tillställas,
hvarjemte genom sagda myndighets
försorg förteckning öfver de
inkomna besvärsskrifterna med kortfattad
redogörelse för de i besvären
gjorda yrkanden bör, så fort ske kan,
till ledamöterna öfversändas; dock
att sådan förteckning icke erfordras
för ledamöterna i Stockholms stads
pröfningsnämnd.
Föreslagen lydelse:
nets invånare om tid och ställe för
nämndens sammanträde; slcolande tiden
bestämmas sålunda, att nämndens
arbeten må vara afslutade i hvarje
län senast den 10 augusti och i Stockholm
senast den 31 oktober/ och åligger
det Kungl. Maj:ts befallningshafvande
att i god tid låta ett exemplar
af denna kungörelse en hvar af
nämndens ledamöter och suppleanter
tillställas, hvarjämte genom Kungl.
Majrts befallningshafvandes försorg
förteckning öfver de inkomna besvärsskrifterna
med kortfattad redogörelse
för de i besvären gjorda
yrkandena bör, så fort ske kan, till
ledamöterna och suppleanterna öfversändas;
dock att sådan förteckning
icke erfordras för Stockholms stads
pröfningsnämnd.
59 §• 46 §.
Vid pröfningsnämndens sammankomster skall landshöfdingen i länet
vara ordförande, med rättighet att deltaga i nämndens öfverläggningar,
men icke i dess beslut i annat fall än nedan sägs. Är landshöfdingen
hindrad att dessa sammankomster bevista, äge nämnden att själf genom
val med slutna sedlar bland sina ledamöter utse ordförande, och bör vid
sådant val ordet föras af den till lefnadsåren äldste bland nämndens ledamöter.
Uppstå under pröfningsnämndens öfverläggningar skiljaktiga meningar
bland nämndens ledamöter och måste till följd däraf omröstning anställas,
skall omröstningen vara öppen och den mening blifva gällande, hvilken
flertalet bland ledamöterna biträdt, eller, om rösterna utfalla lika, den,
som länder till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas’
galle den mening, som biträdes af ordföranden.
Bill. till Biksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Ajd. 34 Höft. 8
58
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse:
Föreslagen lydelse:
60 §. 47 §.
Såsom kronans ombud och för upplysningars meddelande bör landskamreraren
samt för Stockholm kamreraren vid öfverståthållareämbetets
afdelning för uppbördsärenden öfvervara pröfningsnämndens sammankomster
med skyldighet att efter sorgfällig beredning göra de anmärkningar och
framställningar, hvartill han för iakttagande åt kronans rätt och i öfrigt
för en behörig taxering finner sig äga anledning.
För granskning af afgifna taxeringsuppgifter,
taxer ing släng derna och
hos pr öfning snämnden anförda besvär
må, om och i den mån Kungl. Maj:ts
befallningshafvande pröfvar sådant
nödigt, landskamrerare erhålla ledighet
från öfriga med tjänsten förenade
göromål under tiden efter det taxering
shandling ärna från häradsskrifvaren
eller magistraten, enligt stadgandet
i 39 §, till Kungl. Maj:ts
befallningshafvande inkommit och till
dess pröfningsnämndens sammanträde
afslutats.
61 §.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande
äger, där så anses erforderligt,
kalla bevillning sberednings ordförande
äfvensom kronans ombud hos taxeringsnämnd
och häradsskrifvare att,
för upplysningars meddelande, före
och under pröfningsnämndens sammankomst
infinna sig å den ort, där
nämnden sammanträder.
48 §.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande
äger, där så anses erforderligt, kalla
taxeringsnämnds ordförande att, för
upplysningars meddelande, före och
under pröfningsnämndens sammankomst
infinna sig å den ort, där
nämnden sammanträder.
59
Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 47.
Nuvarande lydelse:
Föreslagen lydelse:
62 §.
Protokollet vid pröfningsnämndens
aammankomater förea och de af
nämndena bealut föranledda anteckningar
i taxeringslängderna samt i
den uti 63 § om förmälda särskilda
längd verkställas af den eller de personer,
som Kungl. Maj :ts befallningshafvande
därtill förordnat. Sådant
förordnande får icke meddelas åt
någon, som i annan egenskap skall
hos pröfningsnämnden vara tillstädes.
J usteringen af det hos pröfningsnämnden
förda protokoll skall verkställas
inför nämnden eller senast
fjorton dagar efter nämndens sista
sammanträde inför ordföranden jämte
minst två af nämnden därtill utsedde
ledamöter, hvilka skola inställa sig
på ordförandens kallelse. Justeringen
bestyrkes genom ett af nämndens
ordförande och två ledamöter å protokollet
tecknadt intyg.
63 §.
1 mom. Alla pröfningsnämndens
beslut skola upptagas i nämndens
protokoll, där jämväl, i händelse
skattskyldig underlåtit att afgifva
honom enligt 22 § af kronans ombud
hos nämnden affordrad uppgift eller
upplysning, anteckning om sådan försumlighet
bör ske. Fastighets- och
49 §.
Protokollet vid pröfningsnämndens
sammankomster föres och de af
nämndens beslut föranledda anteckningar
i taxeringslängderna samt i
den uti 50 § omförmälda särskilda
längd verkställas af den eller de personer,
som Kungl. Maj:ts befallningshafvande
därtill förordnat. Sådant
förordnande får icke meddelas åt
någon, som i annan egenskap skall
hos pröfningsnämnden vara tillstädes.
Justeringen af det hos pröfningsnämnden
förda protokollet skall verkställas
inför nämnden eller senast
fjorton dagar efter nämndens sista
sammanträde inför ordföranden jämte
kronans ombud och minst två af nämnden
därtill utsedde ledamöter, hvilka
skola inställa sig på ordförandens
kallelse. Justeringen bestyrkes genom
ett af nämndens ordförande och
två ledamöter å protokollet tecknadt
intyg.
50 §.
1 mom. Alla pröfningsnämndens
beslut skola upptagas i nämndens
protokoll, där jämväl, i händelse skattskyldig
underlåtit att afgifva honom
enligt 22 § af kronans ombud hos
nämnden affordrad uppgift eller upplysning,
anteckning om sådan försumlighet
bör ske. Fastighets- och
60
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse:
inkomsttaxering, som till följd af
pröfningsnämndens beslut tillkommit
eller blifvit fastställd annorlunda än
taxeringsnämnden bestämt, skall upptagas
i särskild längd, däruti de
protokollsparagrafer, som innehålla
dylika beslut, böra angifvas. Kronoombudet
åligger att med sin underskrift
å såväl taxeringslängderna som
nyssnämnda särskilda längd vitscfrda
däruti, enligt pröfningsnämndens beslut,
införda förändringar eller gjorda
tillägg. Den*, som fört pröfningsnämndens
protokoll, åligger att i
Stockholm till öfverståthållareämbetet
och i länen till vederbörande magistrater
eller kommunalstämmors ordförande
före oktober månads utgång,
vid bot af fem kronor för hvarje dag,
hvarmed den sålunda bestämda tiden
öfverskrides, aflämna för hvarje beredningsdistrikt
i stad och hvarje
kommun på landet utskrida utdrag
af nämnda protokoll, utvisande alla
af pröfningsnämnden beslutade förändringar
uti och tillägg till de af
taxeringsnämnderna vidtagna taxeringsåtgärder.
Dessa protokollsutdrag,
hvilka jämväl skola innehålla underrättelse
om hvad den, som med pröfningsnämndens
beslut icke åtnöjes,
har att iakttaga, skola hållas de skattskyldige
till hända under viss tid af
minst fjorton dagar, hvarom kungörelse
bör på vanligt sätt ofördröj
-
Föreslagen lydelse:
inkomsttaxering, som till följd af
pröfningsnämndens beslut tillkommit
eller blifvit fastställd annorlunda än
taxeringsnämnden bestämt, skall
upptagas i särskild längd, däruti de
protokollsparagrafer, som innehålla
dylika beslut, böra angifvas. Kronoombudet
åligger att med sin underskrift
å såväl taxeringslängderna som
nyssnämnda särskilda längd vitsorda
däruti, enligt pröfningsnämndens beslut,
införda förändringar eller gjorda
tillägg.
Jämför 50 § 3 mom. föresl. lyd.
61
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Nuvarande lydelse:
ligen utfärdas; börande, utom hvad
Stockholm angår, i denna kungörelse
upptagas namn och hemvist för de
skattskyldige, i afseende å hvilkas
taxering pröfningsnämnden vidtagit
ändring. På sätt i 33 § stadgas,
skola nyssnämnda protokollsutdrag
påföljande år öfverlämnas till vederbörande
ordförande i det årets bevillningsberedningar.
1 * Stockholm skall utdrag af
pröfningsnämndens protokoll, \ hvad
det innehåller beslut om ny taxering
eller förhöjning i den af taxeringsnämnden
verkställda taxering, senast
den 15 december vederbörande skattskyldig
tillställas.
2 mom. Inom tre veckor efter
pröfningsnämndens sista sammanträde
skola, utom hvad Stockholms stad
angår, taxeringslängder jämte tillhörande
handlingar, taxeringsnämndernas
protokoll samt de hos pröfningsnämnden
förda längder öfversändas
till vederbörande häradsskrifvare eller
magistrat för debiteringens verkställande.
De i 53 § 3 mom. omförmälda
afskrifter af föregående årets taxeringslängder
skola hos Kungl. Maj:ts
Föreslagen lydelse :
2 mom. Inom tre veckor efter
pröfningsnämndens sista sammanträde
skola, utom hvad Stockholms
stad angår, taxeringslängder jämte
tillhörande handlingar, med undantag
af uppgifter och upplysningar,
som af skattskyldig aflåmnats till ledning
för hans egen taxering, taxeringsnämndernas
protokoll samt de
hos pröfningsnämnden förda längderna
genom Kungl. Maj:ts hefällningshafvandes
försorg öfversändas till vederbörande
häradsskrifvare eller magistrat
för debiteringens verkställande.
De i 39 § 3 mom. oraförmälda
afskrifterna af taxeringslängder och
pröfningsnämndens särskilda längder
* Jämför 60 § 4 mom. föresl. lyd.
62
Krngl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
befallningshafvande kvarstanna för för föregående året skola hos Kungl.
att där förvaras. Maj :ts befallningshafvande kvarstanna
för att där förvaras.
3 mom. * Senast den 8 september
skall häradsskrifvaren, vid bot af
tre kronor för hvarje dag, hvarmed
den sålunda bestämda tiden öfverskrides,
tillställa vederbörande kommunalstämmors
ordförande afskrift
af de hos pröfningsnämnden förda
längderna, i hvad de angå hvarje
särskild kommun på landet. Dessa
afskrifter skola hållas de skattskyldige
till hända under viss tid af
minst fjorton dagar, hvarom kungörelse
bör på vanligt sätt ofördröjligen
utfärdas; börande i denna kungörelse
upptagas namn och hemvist
för de skattskyldiga, i afseende å
hvilkas taxering pröfningsnämnden
vidtagit ändring.
I stad, utom Stockholm, skall
genom magistratens försorg afskrift
af pröfningsnämndens längder, såvidt
staden rörer, i samma ordning hållas
de skattskyldiga till hända.
På sätt i 35 § stadgas, skola
afskrifterna påföljande år öfverlämnas
till vederbörande ordförande i det
årets taxeringsnämnder.
4 mom. * I Stockholm skall utdrag
af pröfningsnämndens protokoll,
i hvad det innehåller beslut om ny
taxering eller förhöjning i den af
taxeringsnämnden verkställda taxe
-
Jämför 63 § 1 mom. nuv. lyd.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47. 63
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
ringen, senast den 10 november vederbörande
skattskyldig tillställas.
64 §.
A pröfningsnämndens sammanträdesort
icke bosatta ledamöter i
denna nämnd samt de kronans ombud
hos taxeringsnämnd, häradsskrifvare
och bevillning sberedning sordfärande,
som på Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
kallelse från annan ort för
upplysningars meddelande före eller
under pröfningsnämndens sammankomst
sig infunnit, äro berättigade
att åtnjuta traktamentsersättning med
sex kronor om dagen samt resekostnadsersättning-----deltaga.
51 §.
A pröfningsnämndens sammanträdesort
icke bosatta ledamöter i denna
nämnd samt de taxering snämndsordförande,
som på Kungl. Maj:ts
befallningshafvandes kallelse från
annan ort för upplysningars meddelande
före eller under pröfningsnämndens
sammankomst sig infunnit,
äro berättigade att åtnjuta traktamentsersättning
med femton kronor
om dagen samt resekostnadsersättning,
då resan sker med skjuts,
efter tre kronor för milen, men, då
resan sker på ångfartyg eller järnväg,
med ett belopp, motsvarande i
förra fallet afgiften för enkel hyttplats
eller, då hytt ej förekommer,
en salongsplats och i senare fallet
afgiften för plats i första klassens
vagn eller, där sådan ej finnes, i
andra klassens.
Enahanda ersättning tillkommer
äfven ledamot af pröfningsnämnden,
som, på annan ort bosatt, efter kallelse
af ordföranden inställer sig för
att i protokollsjusteringen deltaga.
65 §. 52 §.
I Stockholms stad skola de åligganden, som Kungl. Maj:ts vederbörande
befallningshafvande inom öfriga delar af riket med hänsikt till
pröfningsnämnden fått sig uppdragna, tillhöra öfverståthållareämbetet; kommande
äfven, hvad Stockholm beträffar och såvidt härom meddelade före
-
64
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
skrifter äro där tillämpliga, alla andra Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
i afseende på taxeringarna och därmed sammanhängande frågor, tillhörande
bestyr att åligga öfverståthållareämbetet, som alltså har att af vederbörande
tjänstemän och skattskyldige emottaga enahanda förslag och uppgifter med
flera handlingar, som i landsorten skola till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
aflämnas.
Vid Stockholms stads pröfningsnämnds sammankomst må, då öfverståthållaren
icke är tillstädes, underståthållaren i hans ställe vara ordförande.
66 §.
1 mom. Har skattskyldig icke
hos pröfningsnämnd öfverklagat taxeringsnämnds
beslut, i hvad honom
rörer, och varder den hos taxeringsnämnden
åsätta taxering af pröfningsnämnden
lämnad oförändrad eller
nedsatt, må skattskyldig icke emot
pröfningsnämnds beslut föra vidare
talan än angående höjning af sålunda
nedsatt taxering till det af
taxeringsnämnden åsätta belopp.
Eljest må — — — — —
fråga, hvarom i 55 § 3 mom. sägs,
— — — — — som ock de till
bevillning sberedningen och, bemälda
nämnder i frågan ingifna handlingar
— — — — — påkalla.
53 §.
1 mom. Har skattskyldig icke hos
pröfningsnämnden öfverklagat taxeringsnämnds
beslut, i hvad honom
rörer, och varder den hos taxeringsnämnden
åsätta taxeringen af pröfningsnämnden
lämnad oförändrad eller
nedsatt, må skattskyldig icke, utom
i fall, som nedan säges, emot pröfningsnämnds
beslut föra vidare talan
än angående höjning af sålunda nedsatt
taxering till det af taxeringsnämnden
åsätta beloppet.
Eljest må besvär öfver pröfningsnämnds
beslut anföras af skattskyldig,
som icke till följd af stadgandet i
24 § förlorat rätt till talan, äfvensom
af kronans ombud, af vederbörande
kommun eller vägstyrelse eller
rörande fråga, hvarom i 42 § 2 mom.
sägs, af municipalsamhälle; och skola
besvären, ställda till kammarrätten,
ingifvas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
före klockan tolf å
sista helgfria dag i december månad
det år taxeringen ägt rum, vid påföljd
att besvären eljest icke varda
KungL Maj.is Nåd. Proposition N:o 47. 65
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
till pröfning upptagna. Sedan öfver
inkomna besvär förklaring från vederbörande
infordrats och tillsedt blifvit,
att vid besvärshandlingarna varda
fogade så väl utdrag af taxeringslängd
och .beskattningsnämndernas
protokoll, i hvad de den öfverklagade
taxeringsfrågan angå, som ock de till
bemälda nämnder i frågan ingifna
handlingar, insänder Kungl. Maj.ts
befallningshafvande till kammarrätten
samtliga handlingarna med de upplysningar
och erinringar, som besvären
anses påkalla.
Skattskyldig, hvilkens uppgift angående
hans inkomst icke blifvit af
taxeringsnämnden följd och till hvilken
underrättelse därom icke blifvit
under i uppgiften angifven adress
i den ordning, som i 27 § 2 mom.
föreskrifves, afsänd, i Stockholm före
den 1 augusti och annorstädes före
den 15 juni, äge ock, därest han ej
enligt 24 § förlorat sin talan, att,
utan hinder däraf att han icke hos
pr öfning snämnden öfverklagat taxeringen,
i här ofvan stadgad tid och
ordning anföra besvär hos kammarrätten
angående sin inkomsttaxering, i
hvad denna bestämts till annat belopp
eller efter annan fördelningsgrund
än den skattskyldige uppgifva.
2 mom. Så snart ofvan stadgade besvärstid gått till ända, öfversänder
Kungl. Maj:ts befallningshafvande till kammarrätten förteckning å
anförda besvär.
Bill. till Iiiksd. Prof. 1 Sami. 1 Afä. 34 Höft.
9
66
Kungl. Maj.is Nåd.
Nuvarande lydelse:
67 §.
Har skattskyldig blifvit för samma
inkomst taxerad å mer än en ort
eller har någon taxerats för inkomst
å ort, där han icke enligt bestämmelserna
-i 12 § varit skattskyldig
för något slag af inkomst och ej
heller mantalsskrifven, äge han att
öfver sålunda vidtagen obehörig taxering
hos kammarrätten anföra besvär,
hvilka inom natt och år, efter det
att bevillning på grund af den obehöriga
taxeringen honom affordrats,
skola ingifvas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i det län, där taxeringen
ägt rum, hvarefter med ärendet
förfares i enahanda ordning, som
i 66 § 1 mom. stadgas.
4:o) Allmänna föreskrifter.
68 §.
1 inom. Ordförande i och ledamot
af bevillning sberedning samt ledamot
af taxeringsnämnd eller pröfningsnämnd
må endast den vara, som
råder öfver sig och sitt gods samt
är i besittning af medborgerligt förtroende.
2 mom. Sådan ordförande och
af sitt uppdrag enahanda skydd och
försäkra riksdagsman.
Proposition No 47.
Föreslagen lydelse:
54 §.
Har skattskyldig blifvit för samma
inkomst taxerad å mer än en ort
eller har någon taxerats för inkomst
å ort, där han icke enligt bestämmelserna
i 12 § varit skattskyldig
för något slag af inkomst och ej
heller mantalsskrifven, äge han att
häröfver hos kammarrätten anföra
besvär, hvilka, vid påföljd att besvären
eljest icke varda till pröfning upptagna,
skola inom natt och år, efter det att
bevillning honom affordrats, ingifvas
till Kungl. Maj :ts befallningshafvande
i län, inom hvithet taxering skett, hvarefter
med ärendet förfares i enahanda
ordning, som i 53 § 1 mom. stadgas.
Hvad sålunda är föreskrifvet galle
jämväl för det fall, att någon obehörigen
upptagits såsom skattskyldig
för fast egendom.
3:o) Allmänna föreskrifter.
55 §.
1 mom. Ordförande i och ledamot
af taxeringsnämnd samt ledamot
af pröfningsnämnd må endast
den vara, som råder öfver sig och
sitt gods samt är i besittning af
medborgerligt förtroende.
ledamot åtnjuter i och för utöfningen
säkerhet, som rikets grundlagar till
-
67
Kungl. Maj:ts Nåd.
Nuvarande lydelse:
69 §.
1 mom. Ordförande i och ledamot
af bevillningsberedning, taxeringsnämnd
och pröfningsnämnd skall —
— — — — samt på heder och
samvete föreslå, bestämma och fastställa
taxeringen, så att densamma
varder i möjligaste måtto jämlik och
rättvis.
2 mom. Ordförande i och ledamot
af bevillningsberedning, taxeringsnämud
och pröfningsnämnd samt
kronans ombud hos dylik nämnd och
biträdande tjänsteman får icke, utom
vid beredningens och vederbörande
nämnds sammanträde, yppa innehållet
af skattskyldigs meddelade
uppgift eller upplysning; och må de
under öfverläggningarna inom sagda
beredning eller nämnder lämnade upplysningar
— —---godtgöra.
Proposition N:o 47.
Föreslagen lydelse:
56 §.
1 mom. Ordförande i och ledamot
af taxeringsnämnd och pröfningsnämnd
skall vid fullgörandet
af sitt uppdrag ställa sig till ovillkorlig
efterrättelse de föreskrifter,
denna förordning och den till ledning
för taxeringsmyndigheterna utfärdade
instruktionen innehålla, samt,
efter sorgfällig granskning och samvetsgrann
pröfning af meddelade uppgifter
och för öfrigt upplysta eller
kända förhållanden, efter bästa förstånd
samt på heder och samvete
bestämma och fastställa taxeringen,
så att densamma varder i möjligaste
måtto jämlik och rättvis.
2 mom. Ordförande i och ledamot
af taxeringsnämnd och pröfningsnämnd
samt kronans ombud hos
pröfningsnämnd äfvensom beskattningsnämnd
biträdande tjänsteman får
icke, utom vid vederbörande nämnds
sammanträde, yppa innehållet af
skattskyldigs meddelade uppgift eller
upplysning; och må de under öfverläggningarna
inom nämnderna lämnade
upplysningar och yttrade åsikter
rörande enskildes ekonomiska
ställning icke på något sätt utspridas.
Den häremot bryter vare, därest
han på grund af tjänstebefattning
erhållit kännedom om det yppade
förhållandet, underkastad ansvar såsom
för tjänstefel och straffes eljest.
68
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse:
3 mom. Ordförande i och ledamot
af bevillning sberedning, taxeringsnämnd
och pröfningsnämd skall afträda
— — — — — aflöning.
4 mom. Ofvanstående 1, 2 och
3 mom. skola vid hvarje bevillningsberednings,
taxeringsnämnds och pröfningsnämnds
första sammanträden
uppläsas.
70 §.
1 mom. Till ersättning åt ordförandena
i bevillning sberedning ärna,
till arfvoden åt kronans ombud vid
taxeringsnämnd i stad och för protokollsföringen
hos sådan nämnd samt
för protokollsföringen och andra anteckningar
under pröfningsnämndens
sammankomster, till kostnad för tryckning
eller utskrift af förteckningar
öfver de till pröfmDgsnämnden inkomna
besvärsskrifter äfvensom till
vedergällning för det i samband med
taxeringsförrättningarna för öfrigt
lämnade biträde af städernas tjänstemän
eller andra personer, som icke
Föreslagen lydelse:
med böter från och med tjugufem
till och med femhundra kronor.
Har genom sådant yppande af
hvad hemligt hållas bort skada uppkommit,
vare den felande därjämte
skyldig skadan till fullo godtgöra.
3 mom. Ordförande i och ledamot
af taxeringsnämnd och pröfningsnämnd
skall afträda såväl då
fråga förekommer om hans egen,
hans föräldrars, barns eller syskons
taxering som ock då fråga är om
taxering af bolag, hvars styrelse han
tillhör, eller af skattskyldig, af hvilkan
han uppbär aflöning.
4 mom. Ofvanstående 1, 2 och
3 mom. skola vid hvarje taxeringsnämnds
och pröfningsnämnds första
sammanträden uppläsas.
57 §.
1 mom. Till ersättning åt ordförandena
och de af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande förordnade ledamöterna
i taxeringsnämnderna, till
arfvoden för protokollsföringen och
andra anteckningar under pröfningsnämndens
sammankomster, till kostnad
för tryckning eller utskrift af
förteckningar öfver de till pröfningsnämnden
inkomna besvärsskrifter äfvensom
till vedergällning för det i
samband med taxeringsförrättningarna
för öfrigt lämnade biträde af städernas
tj änstemän eller andra personer,
som icke äga att vid samma förrätt
-
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47. G9
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
äga att vid samma förrättningar be- ningar beräkna rese- och traktaräkna
rese- och traktamentsersättning, mentsersättning, må hvarje pröfningsmå
hvarje pröfningsnämnd, med un- nämnd, med undantag af Stockdantag
af Stockholms stads, för hvil- holms stads, för hvilken nedanståken
nedanstående särskilda stadgande ende särskilda stadgande gäller, angäller,
använda och fördela högst ett vända och fördela högst ett belopp,
belopp, motsvarande tre procent af motsvarande fyra procent af de förde
forsta 100,000 kronor, hvartill sta 50,000 kronor, hvartill länets
länets hela bevillningssumma efter hela bevillningssumma efter denna
denna förordning för året uppgår, förordning för året uppgår, tre profet
procent af därpå följande 50,000 cent af därpå följande 100,000 krokronor
och en procent af allt hvad be- nor, två procent af därefter följande
villningssumman öfverstiger 150,000 100,000 kronor och en procent af
kronor; dock får, om än denna be- allt hvad bevillningssumman öfvervillningssumma
sedermera skulle visa stiger 250,000 kronor; dock får,
sig öfverstiga dess af pröfningsnämn- om än denna bevillningssumma
den beräknade belopp, hvarken någon sedermera skulle visa sig öfverstiga
ytterligare, kostnadsersättning eller dess af pröfningsnämnden beräknade
vedergällning än den då beviljade belopp, hvarken någon ytterligare
för samma år utdelas eller ett sådant kostnadsersättning eller vedergällning
öfverskott tagas i beräkning vid be- än den då beviljade för samma år
stämmande af enahanda ersättning utdelas eller ett sådant öfverskott
och vedergällning under ett följande tagas i beräkning vid bestämmande
år, börande vid de särskilda ersätt- af enahanda ersättning och vederningarnas
bestämmande afseende fäs- gällning under ett följande år; bötas
på. för uppdragets utförande er- rande vid de särskilda ersättningarforderlig
skicklighet, tid och arbete, nas bestämmande afseende fästas på
Landsstatstjänsteman, som i och för för uppdragets utförande erforderlig
tjänsten är skyldig att närvara vid skicklighet, tid och arbete. Landstaxeringsförrättning,
äger icke att statstjänsteman, som i och för tjändärför
åtnjuta arfvode af bevillningen. sten är skyldig att närvara vid taxe
ringsförrättning,
äger icke att därför
åtnjuta arfvode af bevillningen.
2 mom. Angående det för ofvan uppgifna ändamål af pröfningsnämnden
anvisade belopp och dess fördelning bör till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
aflåtas särskildt utdrag af nämndens protokoll, hvarefter
det beviljade beloppet i vanlig ordning utbetalas af länets landtränteri och
med bifogande af sagda protokollsutdrag i kronoräkenskaperna redovisas.
70
Kungl. Maj.ts Nåd.
Nuvarande lydelse:
3 mom. Till bestridande af kostnaderna
för blanketter till taxeringslängder,
till ersättning åt ordförandena
i bevillning sberedning ärna, till
arfvode åt kronans ombud och för
protokoll sfär ing en samt andra anteckningar
under taxeringsnämndernas
och pröfningsnämndernas sammankomster
äfvensom till vedergällning
för det i samband med taxeringsförrättningarna
för öfrigt lämnade
biträde af personel-, som icke äga
att vid samma förrättningar beräkna
traktamentsersättning, må af Stockholms
stads pröfningsnämnd användas
och disponeras ett belopp, som svarar
emot högst eu och en half procent
af samma stads efter denna
förordning utgående hela bevillningssumma
för året; gällande jämväl för
bemälda pröfningsnämnd det i 1
mom. af denna § gjorda förbehåll
för det fall, att bevillningssumman
skulle komma att öfverstiga pröfningsnämndens
beräkning. Om det af
pröfningsnämnden sålunda beviljade
belopp och detsammas fördelning
skall underrättelse genom utdrag af
nämndens protokoll meddelas statskontoret,
hvarifrån beloppet utbetalas.
4 mom. Ersättning med 50 öre
arket för den afskrift af taxeringslängderna,
hvilken det enligt 53 § 3
mom. åligger häradsskrifvaren att
Proposition N:o 47.
Föreslagen lydelse:
3 mom. Till bestridande af kostnaderna
för blanketter till taxeringslängder,
till ersättning åt ordförandena
och de af öfver ståthallareämbetet
förordnade ledamöterna i taxeringsnämnderna,
till arfvode åt kronans ombud,
till arfvode för anteckningar
under taxeringsnämndernas och pröfningsnämndens
sammankomster samt
för protokollsföringen hos pröfningsnämnden
äfvensom till vedergällning
för det i saraband med taxeringsförrättningarna
för öfrigt lämnade
biträde af personer, som icke äga
att vid samma förrättningar beräkna
traktamentsersättning, må af
Stockholms stads pröfningsnämnd
användas och disponeras ett belopp,
som svarar emot högst två och en half
procent af samma stads efter denna förordning
utgående hela bevillningssumma
för året; gällande jämväl för
bemälda pröfningsnämnd det i 1
mom. af denna § gjorda förbehåll
för det fall, att bevillningssumman
skulle komma att öfverstiga pröfningsnämndens
beräkning. Om det
af pröfningsnämnden sålunda beviljade
beloppet och detsammas fördelning
skall underrättelse genom utdrag
af nämndens protokoll meddelas
statskontoret, hvarifrån beloppet utbetalas.
4 mom. Ersättning med 50 öre
arket för de af skrifter af taxeringslängderna,
som det enligt 39 § 4
mom. och 50 § 3 mom. åligger härads
-
71
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
Föreslagen lydelse:
skrifvaren att till kommunalstämmas
ordförande aflemna, samt den i 51
§ bestämda rese- och traktan! entskostnadsersättning
enligt därå ingifna,
vederbörligen granskade räkningar
äfvensom godtgörelse till den, hvilken,
i anledning af landskamrerare jämlikt
47 § beviljad ledighet från vissa
tjänstegöromål, förordnas att samma
göromål förrätta, motsvarande landskamrerares
tjänstgöring spenning ar,
böra, utan sammanblandning med de
i föregående tre moment omförmälda
taxeringskostnader och arfvoden med
flera utgifter, utbetalas för länen af
vederbörande landtränteri och för
hufvudstaden af statskontoret.
5 mom. Statskontoret åligger att till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i länen efter rekvisition utlämna erforderligt antal exemplar af denna
förordning äfvensom blanketter till taxeringslängder, jämte sammandrag,
samt till pröfningsnämndernas längder, för att genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
försorg vederbörande tillställas. För Stockholms stad
ombesörjer öfverståthållareämbetet tryckning och tillhandahållande af blanketter
till taxeringslängder.
Nuvarande lydelse:
till kommunalstämmas ordförande affinna,
samt den i 39 och 64 §§ bestämda
rese- och traktamentskostnadsersättning
bär efter granskning af
därå ingifna räkningar, utan sammanblandning
med de i föregående
tre moment omförmälda taxeringskostnader
och arfvoden med flera utgifter,
utbetalas för länen af vederbörande
landtränteri och för hufvudstaden
af statskontoret.
71 §.
a
1 mom. Åtal för förseelse, som
i 69 § 2 mom. omförmäles, anhängiggöres
vid allmän domstol.
Då till följd af uraktlåtet fullgörande
af de i denna författning
meddelade föreskrifter eller af annan
orsak eljest fråga uppstår om tilllämpning
af däruti stadgadt böte3-ansvar, skall af vederbörande kronoombud,
ordförande eller ledamot i
bevillning sberedning, taxeringsnämnd
,58 §''
1 mom. Åtal för förseelse, som
i 56 § 2 mom. omförmäles, anhängiggöres
vid allmän domstol.
Då till följd af uraktlåtet fullgörande
af de i denna författning
meddelade föreskrifter eller af annan
orsak eljest fråga uppstår om tilllämpning
af däruti stadgadt bötesansvar,
skall af vederbörande kronoombud,
ordförande eller ledamot i
taxeringsnämnd eller pröfningsnämnd
72
Kung!,. Maj ds Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse:
eller pröfningsnämnd eller annan behörig
person anmälan därom göras
bos Kungl. Maj ^befallningshafvande,
som, efter pröfning af härvid förekommande
förhållanden, förordnar
om uttagandet af de böter, hvartill
en eller annan finnes hafva gjort sig
förfallen, samt vidtager de åtgärder,
som anmäld försummelse eller uteblifven
verkställighet af hvad i denna
förordning stadgas för öfrigt kan påkalla.
Förseelse, som i 69 § 2 mom.
omförmäles, må ej af allmän åkla
-
gare
åtalas, där ej
målsägande den -
samma till åtal angifvit.
2 mom. Den, som icke nöjes
åt Kungl. Majrts befallningshafvandes
beslut, hvarigenom han, på grund
af ofvan åberopade stadganden, blifvit
fälld till böter, äger att, med iakttagande
af hvad i allmänhet är stadgadt
angående böters nedsättning och dylika
utslags Överklagande, öfver .det meddelade
beslutet anföra besvär hos kammarrätten,
hvilka besvär böra vara
dit inkomna innan klockan tolf å
trettionde dagen efter erhållen del
af samma beslut.
3 mom. Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas efter allmän
strafflag.
Föreslagen lydelse:
eller annan behörig person anmälan
därom göras hos Kungl. Maj :ts befallningshafvande,
som, efter pröfning
af härvid förekommande förhållanden,
förordnar om uttagandet
af de böter, hvartill en eller annan
finnes hafva gjort sig förfallen, samt
vidtager de åtgärder, som anmäld
försummelse eller uteblifven verkställighet
af hvad i denna förordning
stadgas för öfrigt kan påkalla.
Förseelse, som i 56 § 2 mom.
omförmäles, må ej af allmän åklagare
åtalas, där ej målsägande densamma
till åtal angifvit.
2 mom. Den, som icke nöjes åt
Kungl. Maj ds befallningshafvandes
beslut, hvarigenom han, på grund
af ofvan åberopade stadganden, blifvit
fälld till böter, äger att, med iakttagande
af hvad i allmänhet är stadgadt
angående dylika utslags Överklagande,
öfver det meddelade beslutet
anföra besvär hos kammarrätten,
hvilka besvär böra vara dit
inkomna innan klockan tolf å trettionde
dagen efter erhållen del af
samma beslut.
72 §. 59 §.
Af bevillning sberedning, faxe- Af taxeringsnämnd eller pröfringsnämnd
eller pröfningsnämnd be- ningsnämnd behandlad taxeringsfråga
handlad taxeringsfråga må icke, till må icke, till följd af gjord anmärk
-
7:]
Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
följd af gjord anmärkning eller an- ning eller anförda besvär eller af
förda besvär eller af annan anled- annan anledning, återförvisas till
ning, återförvisas till samma bered- samma nämnds förnyade behandnings
eller nämnds förnyade behand- ling. Ej heller må någon förklaling.
Ej heller må någon förkla- ringsskyldighet bemälda nämnder
ringsskyldighet bemälda beredning åläggas.
eller nämnder åläggas.
73 §• 60 §.
1 mom. Inom kammarrättens revisionsafdelning må vid granskning
af kronoräkenskaperna anmärkning visserligen framställas beträffande den
af vederbörande tjänsteman för skattskyldig uträknade bevillning äfvensom
till rättelse däraf, att oriktig person upptagits såsom skattskyldig för fast
egendom, men däremot icke i afseende å verkställd taxering, i annan mån
än för så vidt den afser skattskyldig medgifven lindring i bevillningen;
ägande kammarrätten i anledning af sålunda framställd anmärkning föreskrifva
erforderlig rättelse.
2 mom. Om kammarrätten vid pröfning af anförda besvär i taxeringsmål
finner, att taxering verkställts å orätt ort eller underlåtits eller ej skett
till riktigt belopp å rätt ort, äger kammarrätten, efter vederbörandes
hörande, vidtaga erforderliga rättelser i taxering å ort, som vederbör;
dock att skattskyldigs hela taxering i sådant fall icke må höjas utöfver
hvad taxeringsmyndigheterna bestämt, därest besvären icke innefatta yrkande
om sådan höjning. Jämväl må, om någon af kammarrätten befrias från
bevillning på den grund, att annan person bort uppföras till utgörande af
densamma, kammarrätten öfverflytta taxeringen å denne.
74 §• 61 §.
Den, som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i taxeringsmål,
äger .att däri hos Konungen söka ändring genom besvär, hvilka före klockan
tolf å sextionde dagen efter erhållen del af utslaget skola till finansdepartementet
ingifvas tillika med bevis om dagen, då klaganden af utslaget erhöll
del; skolande borgen för kostnad och skada icke erfordras.
78 §• 62 §.
1 mom. Besvär, om hvilka i denna förordning förmäles, må jämte
tillhörande handlingar kunna, under iakttagande af stadgad tid och ord
Bih.
till BiJcsd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Haft. 10
74
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
ning, på klagandens eget äfventyr i betaldt bref med allmänna posten insändas
till den myndighet, till hvilken besvären skola enligt förordningen
ingifvas.
2 mom. Den, som vill öfver taxeringsnämnds eller pröfningsnämnds
beslut anföra besvär, är berättigad att, då han i sådant afseende
anmäler sig hos vederbörande myndighet eller tjänsteman, kostnadsfritt
erhålla för dylikt besluts Överklagande erforderligt utdrag af taxeringslängden
samt af nämndens protokoll; och må ej heller lösen fordras för andra
protokollsutdrag och expeditioner, som till följd af vederbörande nämnders
beslut böra utfärdas.
76 §. 63 §.
I de städer, där magistrat ej finnes, skola alla bestyr och åligganden,
nämnda myndighet enligt denna förordning fått sig uppdragna, tillhöra
stadsstyrelsen.
Debitering, uppbörd, afkortning och redovisning.
77 §. 64 §.
Sedan pröfningsnämndernas förrättningar afslutats, skola de bevillningsafgifter,
som enligt föreskrifterna i denna förordning böra utgå för
de af taxerings- och pröfningsnämnderna bestämda fastighetsvärden och
inkomstbelopp, i författningsenlig ordning debiteras samt utan hinder af
anförda besvär öfver taxering eller debitering uppbäras.
78 §. 65 §.
Har skattskyldigs taxering i anledning af anförda besvär öfver pröfningsnämnds
beslut blifvit upphäfd eller nedsatt, eller har eljest frihet
från eller lindring i bevillning blifvit skattskyldig medgifven, äger den
skattskyldige att hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, hvarest
taxeringen skett, på anmälan kostnadsfritt återfå den bevillning, som af
honom erlagts utöfver hvad som rätteligen skolat utgå.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 47. 75
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
79 §• 66 §.
Den enligt uppbördsboken hvarje skattskyldig påförda bevillning
skall upptagas å hans för samma år utfärdade debetsedel, hvilken bör
upptaga:
a) taxeringsvärdet å hvarje den skattskyldiges inom samma socken
på landet eller uppbördsdistrikt i stad belägna fasta egendom samt beloppet
af den däraf utgående bevillning 5
b) den skattskyldiges uppskattade inkomst af kapital eller arbete,
enligt 11 § medgifvet afdrag samt påförd bevillningsafgift.
Dessutom bör debetsedeln innehålla underrättelse om hvad skattskyldig,
som vill öfverklaga honom påförd bevillningsafgift, har att i sådant
hänseende iakttaga.
80 §■ 67 §.
Uppbörden af bevillningen verkställes vid de allmänna kronouppbördsstämmorna
under enahanda kontroll och ansvarighet i afseende å de influtna
medlen, som för andra årligen utgående kronoutskylders erläggande
och emottagande äro stadgade, i följd hvaraf gällande uppbördsförfattningar
skola tillämpas jämväl på bevillningsuppbörden och därmed förenade
bestyr.
81 §.
Har skattskyldig, sedan mantalsskrifning
förrättats, afstått sin egendom
till borgenärer eller efter den
1 maj det år, för hvilket bevillning
senast honom påförts, med döden
afgått, bör, utan afvaktan af konkursmassans
eller stärbhusets utredning,
den för honom belöpande och vederbörligen
bevakade bevillningen gäldas
utaf hans afträdda eller efterlämnade
tillgångar.
82 §• 68 §.
Utom den afkortning af påförd Afkortning af bevillning för inbevillning
för inkomst af kapital eller komst af kapital eller arbete sker på
76
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
arbete, hvilken föranledes af bristande grund af bristande tillgång i den
tillgång till dess gäldande, får afkort- ordning, som i uppbördsreglementet
ning äga rum endast af bevillning för stadgas.
lön, pension eller dylik inkomst, som Den för fast egendom utgående
genom dödsfall, afsked eller annan or- bevillningen får icke afkortas.
sak under årets lopp upphört, i hvilket
fall sådan bevillning blott erlägges
för den tid, hvarunder löneinkomsten
eller andra med tjänstebefattning förenade
fördelar af den skattskyldige
eller hans rättsinnehafvare åtnjutits.
Sker afkortning och nedgår den inkomst,
som varit föremål för bevillning,
härigenom till sådant belopp,
att frihet från eller lindring i bevillningen
enligt 11 § 1 mom. bort åtnjutas,
må dylik frihet eller lindring
vid afkortningen medgifvas.
Den för fast egendom utgående
bevillning får icke afkortas.
Angående sättet för afkortning
stadgas i uppbördsreglementet.
83 §. 69 §•
Vid bevillningens redovisande skall hvad gällande instruktioner och
författningar stadga rörande redogörelser och räkenskaper för andra till
statskontoret ingående årliga skattebidrag tjäna till efterrättelse.
84 §. 70 §.
1 mom. Sammandrag af taxe- 1 mom. Sammandrag af taxeringslängderna,
upptagande jämväl ringslängderna, upptagande jämväl
den påförda bevillningen och upp- den påförda bevillningen och upprättadt
i öfverensstämmelse med här- rättadt i öfverensstämmelse med härvid
fogadt formulär, skall årligen vid fogadt formulär, skall årligen
för Stockholms stad inom årets slut för Stockholms stad före den 15 nooch
för annan stad samt för fögderi vember och för annan stad samt för
77
Kungl. Maji.s Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse:
före den 15 december insändas till
Kungl. Maj:ts befallningshafvande.
2 mom. På grund af dessa
sammandrag och sedan de vid deras
granskning anmärkta förhållanden
blifvit förklarade eller rättade, böra
inom Stockholms stad af därvarande
uppbördsverk och inom länen af
landskontoren uppgöras särskilda
sammandrag öfver hvart och ett läns
hela bevillning, hvilka sistnämnda
sammandrag, därtill tryckta blanketter
genom statskontorets försorg vederbörande
tjänstemän tillhandahållas,
skola af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
till nämnda verk insändas
före slutet af januari månad påföljande
år.
Föreslagen lydelse:
fögderi före den 1 oktober insändas
till Kungl Maj:ts befallningshafvande.
2 mom. På grund af dessa
sammandrag och sedan de vid deras
granskning anmärkta förhållanden
blifvit förklarade eller rättade, böra
inom Stockholms stad af därvarande
uppbördsverk och inom länen af
landskontoren uppgöras särskilda
sammandrag öfver hvart och ett läns
hela bevillning, hvilka sistnämnda
sammandrag, därtill tryckta blanketter
genom statskontorets försorg vederbörande
tjänstemän tillhandahållas,
skola af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
till nämnda verk insändas
före den 1 december.
3 mom. Så snart de till statskontoret inkomna sammandragen hunnit
därstädes granskas och med enahanda sammandrag för de nästföregångna
åren jämföras, bör ett generalsammandrag för hela riket inom
statskontoret upprättas samt genom detta verks försorg från trycket utgifvas
och med allmänna tidningarna utdelas.
85 §. 71 §.
För den händelse att restantierna å bevillningen inom någon ort
skulle, utan att ett sådant förhållande af giltiga orsaker föranledts, uppgå
till ett anmärkningsvärdt högt belopp, åligger det statskontoret att låta
vidtaga den eller de åtgärder, som finnas vara af omständigheterna påkallade
och för restantiernas skyndsamma indrifvande erfordras.
Denna förordning skall tillämpas
från och med den 1 januari
1908 till slutet af det år, under hvars
lopp ny bevillning af fast egendom
samt af inkomst varder af Riksdagen
fastställd.
78
Kungl. Mapis Nåd. "Proposition N:o 47.
Instruktion för taxeringsmyndigheterna.
Nuvarande lydelse;
Föreslagen lydelse:
Uppskattning af fast egendoms värde.
1 §• 1 §■
Värdet af fast egendom föreslås Värdet af fast egendom bestämoch
bestämmes med ledning af: mes med ledning af:
l:o) jordbruksegendom tillhörande areal i åker, äng, skogs- eller betesmark
jämte särskilda förmåner, såsom vattenfall, torfmosse, lastageplats,
fiske, som ej är i jordebok särskildt upptaget, m. m. äfvensom utsäde och
kreatursbesättning vid egendomen; börande härvid jämväl behörigt afseende
föstas vid egendomens läge, de särskilda ägoslagens och skogens beskaffenhet
samt beloppet af de grundskatter och öfriga allmänna utskylder, med
undantag af bevillningen, hvarmed egendomen är belastad; skolande, då
frälseränta förenats med äganderätten till den jord, hvaraf sådan ränta
dittills utgått, vid bestämmandet af fastighetens värde detsamma ökas
med ett belopp, motsvarande räntans kapitalvärde beräknadt efter 5
procent;
2:o) egendomens vid verkställd värdering för erhållande af lån från
hypoteksinrältning antagna värde, så vida sådan värdering skett under nästföregångna
fem år och det egendomen därvid åsätta värdet sedermera
icke blifvit i väsentlig mån förändradt;
3:o) den för sådan, under loppet af nästföregångna fem år, försåld
egendom senast betingade köpeskilling, så vida icke därunder inbegripits
godtgörelse för inventarier eller växande gröda, eller köpet afslutats mel
-
Kungl. Maj-is Nåd. Proposition No 47. 79
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
lan nära anhöriga, eller vid försäljningen förbehåll gjorts om så kallade
undantagsförmåner, eller därvid förekommit andra särskilda omständigheter,
som skäligen anses hafva inverkat på köpeskillingens bestämmande
utöfver eller under egendomens verkliga värde; börande vid bestämmande
af detta värde afseende icke fästas å beskaffenheten af sådana byggnader,
som på egendomens afkastning icke hafva något egentligt inflytande, likasom
värdet af kreatur, redskap och andra inventarier eller förlag vid
jordbruksfastighet icke heller må vid fastighetsvärdets bestämmande tagas
i beräkning;
4:o) årliga liyres- eller arrendesumman för uthyrd eller bortarrenderad
egendom, så vida icke särskilda förmåner eller åligganden blifvit därunder
inbegripna, såsom rättighet till inventariers begagnande, arbetsbiträde från
annan egendom och skogsfång utöfver husbehof m. m., eller skyldighet
att uppodla, reparera och uppföra byggnader eller utföra andra arbeten å
den arrenderade egendomen samt inom kort tid densamma afträda, eller
så vida icke, efter hvad vid jämförelse mellan denna och närbelägna
egendomar af lika storlek och beskaffenhet sig visar, hyres- eller arrendebeloppet
blifvit bestämdt med afseende å slakt- eller andra kända förhållanden
mellan ägaren och hyresmannen eller arrendatorn;
5:o) brandförsäkring svärdet å de i stad och på dess område eller i
köping och därmed jämförlig ort befintliga egendomars åbyggnad samt å
bruks-, kvarn- och fabriksbyggnader på landet äfvensom å andra där uppförda
hus och byggnader, hvilka icke begagnas för jordbruket och dess
binäringar tillhörande rörelse, samt å sådan åbyggnad på särskilda lustetällen
och därmed jämförliga mindre lägenheter, som utgör dessas egentliga
värde, så vida icke brandförsäkringsvärdet skulle understiga det belopp,
som på grund af andra omständigheter kan anses motsvara de brandförsäkrade
husens och byggnadernas verkliga värde;
6:o) läget och arealen af hvar och en i stad, köping eller därmed
jämförlig ort belägen egendom med därtill hörande särskilda förmåner.
Då taxering af fast egendom ej kan verkställas enligt här ofvan
upptagna grunder, bör egendomens värde upptagas till det belopp, som
motsvarar uppskattningsvärdet å andra i närheten belägna jämförliga
egendomar, på hvilka dessa grunder kunnat tillämpas; åliggande det
vederbörande taxeringsman att vid taxeringen tillämpa den eller dem af
här ofvan angifna taxeringsgrunder, som anses bäst leda till egendomens
uppskattning till dess verkliga värde.
80
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
Då fast egendom, som under sistförflutna fem år blifvit såld eller
undergått ofvan omförmälda värdering, uppskattas högre eller lägre än
den senast betingade köpeskillingen eller den godkända värderingssumman,
så ock då förändring göres i det senast fastställda taxeringsvärdet, böra
de särskilda skäl, hvilka därtill föranledt, i taxeringskandlingarna eller
nämndens protokoll antecknas. Abyggnader å stadsegendom samt öfriga i
femte punkten här ofvan uppräknade hus och byggnader få ej, utan på
enahanda sätt tillkännagifven särskild anledning, upptagas till lägre värde
än det, för hvilket samma byggnader äro hos allmän brandförsäkringsinrättning
emot brandskada försäkrade, ej heller till lägre värde än det,
som motsvarar den behållna hyresafkastningen, kapitaliserad efter fem
procent.
I de fall, då uti fast egendoms uppskattningsvärde ingå både jordbruksfastighet
och sådana byggnader eller inrättningar, hvilka icke begagnas
för jordbruket och dess binäringar tillhörande rörelse, skall hela
det uppskattade fastighetsvärdet fördelas, så att särskildt utsättes värdet
af själfva jordbruksfastigheten med de egendomen tillhörande, för jordbruket
och dess ändamål afsedda bostads- och andra byggnader, samt
särskildt värdet af alla öfriga byggnader och inrättningar, för hvilka bevillning
anses böra utgöras.
2 §■
2 §•
Allmän uppskattning af fast egendom
enligt de i bevillningsförordniDgen
och denna instruktion föreskrifna
grunder skall verkställas år
1898 och sedermera hvart femte år,
från nämnda år räknadt.
Allmän uppskattning af fast egendom
enligt de i bevillningsförordningen
och denna instruktion föreskrifna
grunder skall verkställas år
1908 och sedermera hvart femte år,
från nämnda år räknadt.
Har under tiden mellan två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar
brandförsäkringsvärdet å byggnader i stad och på dess
område eller å öfriga i 1 § 5 mom. af denna instruktion uppräknade
hus och byggnader blifvit ökadt eller minskadt, eller fast egendoms värde
antingen genom ny- eller tillbyggnader, nya fabriksanläggningar eller
andra inrättningar blifvit i betydligare mån förhöjdt eller genom inträffad
eldsvåda, vattenflöde eller af annan dylik anledning märkligen förminskats
81
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse: _ Föreslagen lydelse:
i förhållande till dess uppskattade värde, då bör detta värde jämkas efter
de förändringar, egendomen undergått.
Det taxeringsvärde, som blifvit fast egendom åsatt under tiden mellan
två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar, bör vid först
därefter inträffande sådan taxering å ny o pröfvas.
Uppgår fast egendoms värde icke till 100 kronor, skall detsamma
införas endast i den för anteckningar afsedda kolumn i taxeringslängden.
Likaså skall endast i nämnda kolumn införas värdet å sådan lägenhet
eller byggnad, för hvilka, jämlikt 4 § d) bevillningsförordningen, fastighetsbevillning
icke erlägges.
Uppskattning af inkomst af bergsbruk
och därtill hörande näringar
samt kvarnar och fabriker m. fl.
verk och inrättningar.
3 §.
Vid beräkningen af den behållna
årliga inkomsten utaf bruk och fabrik
samt annan därtill hänförlig inrättning
jämföres värdet af där under
senast förflutna året tillverkade eller
förädlade varor med värdet af härvid
använda råämnen, jämte öfriga med
dessa varors tillverkning eller förädling
förenade kostnader; börande
taxeringsmännen om dessa värden
och kostnader förskaffa sig tillförlitliga
och fullständiga underrättelser.
4 §■
Yid beräkning af den behållna
inkomsten af mjöl- och såg- samt
Bill. till Biksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Åfd, 34 Käft.
11
82
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse
andra kvarnar afses ej allenast kvarnarnas
storlek och stenparens, ramarnas
och sågbladens samt stamparnas
och valkarnas antal, utan hufvudsakligen
mäld- och skogs- samt vattentillgången
jämte tulltäktens belopp
och det tillfälle till mjöl- eller brädhandel
m. m., som läget och kommunikationsmedlen
bereda.
Uppskattning af inkomst genom
skeppsrederi, sjöfart, handel, bankrörelse
och handtverk samt annan
jordbruket icke tillhörande näring.
5 §.
Med ledning af de i afseende
på fartyg föreskrifna uppgifter angående
läste- eller tontal, byggnadsmaterial
och anbringad ångmaskins
drifkraft m. m. uppskattas fartygsägarens
inkomst eller fraktförtjänst
efter fartygets storlek och beskaffenhet
samt de, så vidt kändt är, under
näst föregångna år verkställda resors
äfvensom besörjda varu- och persontransporters
förmånlighet.
6 §.
Skeppare, ångfartygsbefalhafvare,
styrmän, maskinister samt matroser
och andra sjömän taxeras till
bevillning för sina inkomster genom
Kimgl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
arfvoden, kaplake och så kallade
hyror in. m., äfvensom för värdet
af fri kost och andra förmåner efter
enahanda beräkningsgrunder, som
äro stadgade för den vid industriella
foretag eller i enskild tjänst anställda
personals inkomstbevillning.
7 §•
Den inkomst, handlande, handtverkare
eller annan näringsidkare
äger af sin rörelse, uppskattas, med
fast afseende å härvid förekommande
allmänna eller tillfälliga förhållanden,
efter rörelsens beskaffenhet och det
belopp, hvartill den årliga varuomsättningen
eller tillverkningen uppgår,
antalet af de vid rörelsen biträdande
eller använda personer, dessas
befattningar och lönevillkor, afsättnings-
och arbetstillfällen, handelsbodars
och verkstäders läge jämte
öfriga omständigheter, som anses inverka
.på förmånligheten af idkad
handel eller annan näring. Skulle
taxeringsmännen sakna närmare
kännedom rörande verkliga beskaffenheten
af den rörelse, om hvars
beskattning fråga är, och aflämnade
uppgifter icke innehålla tillfyllestgörande
upplysning därom, höra de,
på sätt dem lämpligast synes, förskaffa
sig de underrättelser, som erfordras
för rörelsens rättvisa beskattning.
84
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
8 §•
Med afseende å hvad i 12 § b)
af förordningen angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst
stadgas angående ort, där inkomst af
bankrörelse skall beskattas, iakttages,
att, då rörelsen drifves vid flera kontor,
alla omkostnader och förluster
under räkenskapsåret af sådan beskaffenhet,
att vid beskattning afdrag
därför äger rum, påföras rörelsen i
dess helhet, hvarefter beräkningen
af den del af beskattningsbara inkomsten,
som belöper å hvarje särskild!
kontor, sker på följande sätt.
De belopp, som enligt kontorets
månadsrapporter vid hvarje månads
slut balanserats å kontorets in- och
utlåningsräkningar, sammanläggas och
summan delas med månadernas antal,
hvarefter den sålunda erhållna
kvoten anses utvisa medelbeloppet
af kontorets in- och utlåning för året.
Efter det förhållande, hvari denna inoch
utlåning stål* till den på enahanda
sätt bestämda, sammanlagda
in- och utlåningssumman för alla
kontoren, uträknas den del af beskattningsbara
inkomsten, som bör taxeras
i den ort, där kontoret är beläget.
Utelöpande postremissväxlar
och egna banksedlar inräknas icke
i in- och utlåningsrörelsen.
Uppskattning af inkomst.
3 §•
Med afseende å hvad i 12 § b)
af förordningen angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst
stadgas angående ort, där inkomst af
bankrörelse skall beskattas, iakttages,
att, då rörelsen drifvits vid flera kontor,
alla omkostnader och förluster
under räkenskapsåret af sådan beskaffenhet,
att vid beskattning afdrag
därför äger rum, påföras rörelsen i
dess helhet, hvarefter beräkningen
af den del af beskattningsbara inkomsten,
som belöper å hvarje särskild!
kontor, sker på följande sätt.
De belopp, som enligt kontorets
månadsrapporter vid hvarje månads
slut balanserats å kontorets in- och
utlåningsräkningar, sammanläggas och
summan delas med månadernas antal,
hvarefter den sålunda erhållna
kvoten anses utvisa medelbeloppet
af kontorets in- och utlåning för året.
Efter det förhållande, hvari denna inoch
utlåning står till den på enahanda
sätt bestämda, sammanlagda
in- och utlåningssumman för alla
kontoren, uträknas den del af beskattningsbara
inkomsten, som bör taxeras
i den ort, där kontoret är beläget.
Utelöpande postremissväxlar
och egna banksedlar inräknas icke
i in- och utlåningsrörelsen.
85
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
Vidkommande järnvägsbolags inkomst
af järnvägsdrift iakttages
först, att därunder ej inräknas bolagets
inkomst af sådan rörelse, som
icke direkt sammanhör med själfva
järnvägsdriften, t. ex. rederirörelse,
ej heller sådan inkomst, hvilken är
genom fastighetsbevillning beskattad,
såsom arrenden, hyror och dylikt.
Inkomsten af järnvägsdriften fördelas
till beskattning på följande sätt.
Tio procent af inkomsten taxeras
i den eller de orter, där järnvägen
nästföregående år haft kontor, och
fördelas detta belopp, där orterna äro
flera, dem emellan efter den grund,
taxeringsmännen finna skälig. Återstoden
fördelas mellan järnvägens
stationer efter deras trafikvärde. En
stations trafikvärde skall beräknas
lika med halfva summan af järnvägens
bruttoinkomst af stationens
afsända och anlända godstrafik (ilgods,
styckegods och vagnslastgods),
ökad med järnvägens bruttoinkomst
af vid stationen försålda personbiljetter.
Gods, som i samtrafik eller
i transitotrafik inkommit från främmande
bana, räknas såsom afsändt
från öfvergångsstationen; likaså räknas
till annan bana utgående gods såsom
anländt till öfvergångsstationen.
Såsom järnvägens station räknas härvid
äfven af densamma använd, annan
järnväg tillhörig station. Den del af
järnvägens beskattningsbara inkomst
af järnvägsdriften, som enligt denna
86
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
beräkning belöper på en station, taxeras
i den kommun, där stationen är
belägen. Tillhör stationsområdet flera
kommuner, fördelas den beskattningsbara
inkomsten af stationen till taxering
mellan dessa kommuner efter
hvad som pröfvas skäligt.
Har järnvägsbolag för egen räkning
trafikerat främmande bana, skall
för taxeringen resultatet af rörelsen
å hvardera banan för sig fastställas.
För detta ändamål beräknas först bolagets
behållna inkomst af rörelsen i
sin helhet, med tillägg af skatter
och öfriga utgiftsposter, för hvilka
afdrag författningsenligt icke äger
rum, men dock utan afdrag vare
sig för ränta å gäld eller för ersättning,
som bolaget i någon form
haft att utbetala för nyttjande af
den främmande järnvägen. Det på
detta sätt bestämda totala driftöfvershottet
fördelas därefter mellan de
trafikerade banorna efter det sammanlagda
trafikvärdet af hvardera
banans stationer; stationernas trafikvärden
beräknas därvid, såsom om
banorna utgjorde en enda järnväg,
dock att för station, som tillhört
båda banorna, stationens uträknade
trafikvärde uppdelas i två trafikvärden,
allt efter som stationens
trafik hänfört sig till den ena eller
den andra banan. Från den del af
driftöfverskottet, som enligt denna
beräkningsgrund kommer på den främmande
järnvägen, afdrages den ersätt
-
87
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
ning, bolaget haft att utbetala för nyttjandet
af den främmande järnvägen,
jämte ränta, som kan anses belasta
driften å densamma; återstoden,
som utgör det trafikerande bolagets
beskattningsbara inkomst af den främmande
banan, skall, sedan tio procent
tillgodoräknats den eller de orter,
där bolaget haft kontor, fördelas till
beskattning mellan den främmande
banans stationer i förhållande till
deras förut bestämda trafikvärde. Från
den del af driftöfverskottet, som faller
på bolagets egen järnväg, göres afdrag
för ränta å gäld, som belastar denna
järnväg, hvarefter återstoden, sedan
jämväl däraf tio procent tillgodoförts
den eller de orter, där bolaget haft
kontor, fördelas till beskattning mellan
samma järnvägs stationer efter
deras trafikvärde. Den beskattningsbara
inkomst, ägaren af den främmande
järnvägen har af densamma,
skall likaledes, sedan tio procent af
inkomsten tillgodoräknats den ort,
där ägaren haft kontor för järnvägen,
fördelas mellan stationerna å denna
järnväg efter deras trafikvärden.
På liknande sätt förfares, om
järnvägsbolaget trafikerat flera främmande
banor.
I fråga om kanalbolag iakttages,
att af den beskattningsbara inkomsten
af kanaldriften, hvari icke inberäknas
inkomst af fastighet, för hvilken
bolaget erlagt fastighetsbevillning,
ej heller inkomst af rörelse, som
88
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse;
icke direkt sammanhör med kanalrörelsen,
såsom t. ex. rederirörelse,
tjugo procent tillräknas den eller de
kommuner, där bolaget nästföregående
år haft kontor, börande detta
belopp, där kommunerna äro flera,
fördelas till beskattning dem emellan
efter den grund, taxeringsmännen
finna skälig. Återstoden fördelas till
beskattning mellan de kommuner,
som af kanalanläggningen berörts, i
förhållande till vissa för dessa kommuner
bestämda fördelning stal. Dessa
fördelningstal, som efter kanalbolagets
hörande fastställas af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande att lända till efterrättelse,
till dess annorlunda förordnas,
erhållas genom att till kilometertalet
af kanalens längd inom hvarje
kommun lägga antalet slussar inom
kommunen. Kanallängden, hvartill
endast hänföras sträckor, som först
genom kanalföretaget gjorts segelbara,
räknas i kilometer och tiondedelar
däraf, hvarvid bråkdel, som ej
uppgår till full tiondedel, bortfaller.
Utgör kanalanläggning på någon
sträcka gräns mellan två kommuner,
uppdelas fördelningstalet för denna
sträcka lika på hvardera kommunen.
Yid taxering af företag, som
afser att med hjälp af ledning tillhandahålla
vatten eller elektrisk energi,
skall hälften af den beskattningsbara
inkomsten upptagas i den kommun,
där vattnet eller den elektriska energin
förbrukats, eller, då förbrukningen
8!»
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
ägt rum inom olika kommuner, fördelas
dem emellan i förhållande till
bruttoinkomsten däraf inom hvarje
särskild kommun. Den andra hälften
taxeras i den kommun, där vattenverk
eller kraftstation samt kontor
varit förlagda, och fördelas, om vattenverk
eller kraftstation samt kontor
legat å olika orter, till beskattning
emellan dessa orter efter den grund,
som taxeringsmännen finna skälig.
9 §• 4 §.
Utländing, som efter därtill enligt särskild författning förvärfvad rätt
reser omkring i landet och för egen eller annans räkning bjuder ut till
försäljning eller försäljer af honom medförda eller eljest i riket befintliga
varor, skall erlägga bevillning i enlighet med de i 7—12 §§ af bevillningsförordnmgen
bestämda grunder; skolande hvad sålunda är vordet stadgadt
äga tillämpning äfven i det fall, att utländing medför utländska varor,
som förut blifvit under en eller annan form rekvirerade.
10 §. 5 §.
Hvar och en skattskyldig bör för sin inkomst genom handel, handtverk
eller annan näring taxeras till bevillning efter inkomstens verkliga
belopp, antingen den näring, hvarigenom inkomsten erhålles, idkas för den
skattskyldiges egen räkning eller af honom bedrifves såsom kommissionär
eller innehafvare af annan persons yrkesrätt; och då den vid bevillningstaxeringen
för ett eller annat yrke påförda beskattning icke medför eljest
saknad rättighet för den skattskyldige till utöfvandet af detta yrke, så
äro taxeringsmännen icke pliktige att undersöka och pröfva behörigheten
till detsammas idkande.
Bih. till Bilad. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Käft.
12
90
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
Uppskattning af inkomst utaf allmän
eller enskild tjänst eller särskildt
uppdrag.
11 §. 6 §.
I allmänhet bör vid bevillningstaxeringen hvarje löntagares inkomst,
så vidt den utgöres af bestämd lön eller visst antingen i penningar eller
spannmål och andra naturap er sedlar utsatt belopp, upptagas på grund af
därå erhållen officiell eller behörigen styrkt uppgift, hvarvid spannmåls
jämte andra in natura utgående varors och persedlars värde beräknas efter
ortens senast fastställda markegångspris och sådana persedlar, som icke
åsättas de värden, som persedlarne
finnas i markegångstaxan uppförda,
inom orten anses äga.
Med allmän eller enskild tjänstebefattning
förenad förmån af fri bostad
beräknas till det belopp, som i
årlig hyra inom samma ort vanligen
erlägges för en bostad af enahanda
antal lika beskaffade rum och lägenheter.
Där tillfälle till sådan jämförelse
saknas eller särskilda förhållanden
förekomma, bestämmes nyssnämnda
förmåns värde efter annan,
enligt taxeringsmännens åsikt tilllämplig
beräkningsgrund. I de fall,
då ämbets- och tjänsteman, såsom
boställshafvare, bör erlägga fastighetsbevillning
för bostället, skall han icke
taxeras till inkomstbevillning för sin
förmån af fri bostad på samma ställe.
12 §.
De med ämbeten och tjänster
eller andra befattningar förenade obestämda
och till beloppet växlande inkomster
taxeras enligt kända eller
Med allmän eller enskild tjänstebefattning
förenad förmån af fri bostad
beräknas till det belopp, som i
årlig hyra inom samma ort vanligen
erlagts för en bostad af enahanda
antal lika beskaffade rum och lägenheter.
Där tillfälle till sådan jämförelse
saknas eller särskilda förhållanden
förekomma, bestämmes nyssnämnda
förmåns värde efter annan, enligt
taxeringsmännens åsikt tillämplig beräkningsgrund.
I de fall, då ämbetsoch
tjänsteman, såsom boställshafvare,
erlagt fastighetsbevillning för bostället,
skall han icke taxeras till inkomstbevillning
för sin förmån af
fri bostad på samma ställe.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse
uppgifva förhållanden och med fäst afseende
å sådana tillfälliga omständigheter,
som under senaste tiden inverkat
på dessa inkomsters belopp; börande
därjämte såsom ledning för uppskattningen
af dylika extra inkomster eller
så kallade sportler, vid tillämpliga
fall, följas den beräkningsgrund, som
iakttagits vid bestämmandet af årlig
ersättning åt innehafvare af likartad
tjänst, då sådan därmed förut förenad
inkomst upphört.
13 §.
I afseende på skattskyldigs taxering
för inkomst såsom fullmäktig
eller ombud för andra personer tillämpas,
där sådant sig göra låter, hvad
rörande taxering af löntagares till beloppet
obestämda inkomster är stadgadt.
Uppskattning af inkomst genom
räntebärande kapital samt andra
här ofvan icke omförmälda tillgångar.
14 §.
Sedan all annan inkomst, för
hvilken bevillning skall utgöras, är
beräknad, bör inkomsten af fruktbärande
kapital bestämmas till hvad taxeringsmännen,
på grund af egen kännedom
samt alla meddelade eller eljest
92
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
tillgängliga upplysningar, anse denna
inkomst verkligen utgöra. Saknas
annan tillförlitlig beräkningsgrund,
då skall jämförelse anställas emellan,
å ena sidan, den skattskyldiges alla
sammanlagda kända årsinkomster af
fast egendom, rörelse, yrke, tjänst,
pension, lott i bolag och annan, särskild
bevillning underkastad inkomstkälla
samt, å andra sidan, den skattskyldiges
alla sannolika lefnadskostnader.
Skillnaden eller det belopp,
hvarmed lefnadskostnaderna kunna
finnas öfverskjuta nämnda sannolika
årsinkomster, anses då utgöra den
skattskyldiges inkomst af kapital.
Yid beräkning af skattskyldiges
okända lefnadskostnader i stad, köping
eller därmed jämförlig ort må
desamma i allmänhet icke anses vara
lägre än i nedanstående förhållande
till beloppet af den årliga hyra, den
skattskyldige erlägger för de af honom
och hans egen familj begagnade rum
och lägenheter, eller sålunda att, när
denna hyra stiger öfver 300 till och
med 500 kronor, lefnadskostnaderna
och således äfven den skattskyldiges
årsinkomster anses uppgå till minst
tre gånger hyrans belopp; när hyran
är högre än 500 till och med 1,000
kronor, lefnadskostnaderna anses vara
fyra gånger hyrans belopp; när hyran
är högre än 1,000 till och med 1,500
kronor, lefnadskostnaderna anses vara
fem gånger hyrans belopp, samt, när
hyran är högre än 1,500 kronor, lefnadskostnaderna
anses uppgå till minst
93
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
sex gånger hyresbeloppet; ankommande
det på taxeringsmyndigheterna
att bestämma, i hvad mån hyresbelopp,
som icke uppgår till mer än
300 kronor, må läggas till grund för
inkomstberäkning.
I afseende å dem, som bebo
egna hus, uppskattas hyresvärdet för
de rum och lägenheter, hvilka de för
sig och familj begagna, genom jämförelse
med andra lika beskaffade lägenheter.
I öfrigt böra taxeringsmännen
härvid taga i betraktande, huruvida
talrik familj, ämbetsåligganden eller
annat förhållande nödsakat till begagnande
af flera och dyrare rum än
vanligt, och om af sådan anledning
kan vara skäligt att göra nedsättning
i den efter nyssnämnda grunder beräknade
inkomst, eller om underhåll
af hästar och åkdon, talrik betjäning
m. m., som, då sådant icke för den
skattskyldiges yrke erfordras, utmärker
ett yppigare lefnadssätt, lämnar
anledning till beräkning af högre
inkomst.
Förluster, af hvilka kapitalet
drabbats under året näst före det,
hvarför bevillning påföres, afräknas
från ägarens kapitalförmögenhet, och
erlägges bevillning för den afkastning,
återstående kapitalbeloppet anses
lämna.
94
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
Allmänna föreskrifter.
15 §• 7 §.
Huruvida skattskyldigs tillfälliga årsförlust (t. ex. genom kreaturssjukdom,
skeppsbrott, varulagers förstöring och dylikt) bör betraktas såsom
minskning i årets inkomst eller såsom kapitalförlust, pröfve taxeringsmyndigheterna
efter rörelsens och förlustens storlek och beskaffenhet.
16 §.
Enär aktiebolag eller enskildt
bankbolag skall erlägga bevillning
både för ränteinkomsten af hela det
i bolaget nedlagda kapitalet och för
den vinst, som rörelsen därutöfver
lämnar, så böra de enskilda delägarne
icke taxeras för inkomst från samma
bolag.
17 §.
Där bevillning sberedning föreslår
eller taxerings- eller pröfningsnämnd
beslutar tillämpning af den i 11 §
1 mom. af bevillningsforordningen
stadgade bestämmelse om ökning af
det belopp, för hvilket bevillning
icke äger rum, eller som får från
uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt
afdragas, skall af beredningen i
taxering släng den och af taxering seller
pröfningsnämnd i dess protokoll
noggrann redogörelse meddelas, då
ökningen är för viss ort allmän på
grund af hög bostadskostnad om de
i orten rådande förhållanden här
-
8 §•
Enär aktiebolag eller enskildt
bankbolag skall erlägga bevillning
både för ränteinkomsten af hela det
i bolaget nedlagda kapitalet och för
den vinst, som rörelsen därutöfver
lämnat, så böra de enskilda delägarne
icke taxeras för inkomst från samma
bolag.
9 §•
Där taxerings- eller pröfningsnämnd
beslutar tillämpning af den
i 11 § 1 mom. af bevillningsförordningen
stadgade bestämmelsen om
ökning af det belopp, för hvilket
bevillning icke äger rum, eller som
får från uppskattad inkomst såsom
bevillningsfritt afdragas, skall af
taxeringsnämnden i taxering släng den
och af pröfningsnämnd i dess protokoll
noggrann redogörelse meddelas,
då ökningen är för viss ort allmän
på grund af hög bostadskostnad, om
de i orten rådande förhållanden härutinnan
och, då ökningen grundar
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47. 95
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
utinnan och, då ökningen grundar sig på ömmande omständigheter, för
sig på ömmande omständigheter, för dessas beskaffenhet i hvarje särdessas
beskaffenhet i hvarje sär- skildt fall.
skildt fall.
18 §.
Vid tillämpning af 11 § 1 mom.
i bevillningsförordningen, angående
befrielse från eller lindring i bevillning
för inkomst af kapital eller
arbete, skall den behållna afkomsten
såväl af skattskyldig tillhörande fast
egendom som ock af sådan särskildt
beskattad rörelse, som drifves i bolag
eller idkas å annan ort än den, där
den skattskyldige är mantalsskrifven,
tagas i beräkning vid bestämmandet
af hans sammanräknade årsinkomster,
hvarvid i fråga om fast egendom
iakttages, att inkomst af jordbruksfastighet
beräknas till 6 procent och
inkomst af annan fastighet till 5
procent af taxeringsvärdet. Om sålunda
skattskyldig finnes i sin mantalsskrifningsort
hafva t. ex. 450
kronors inkomst af kapital eller arbete
samt tillika äger stadsfastighet,
taxerad till 2,000 kronor, och hvilken
alltså bör upptagas till 100
kronors afkomst, så att hans sammanräknade
årsinkomst uppgår till 550
kronor, får enligt föreskriften i andra
stycket af det ifrågavarande momentet,
jämfördt med hvad ofvan sagts,
sådan skattskyldig tillgodonjuta bevillningsfrihet
för ett belopp af 450
kronor och kommer sålunda i det
10 §.
Vid tillämpning af 11 § 1 mom.
i bevillningsförordningen, angående
befrielse från eller lindring i bevillning
för inkomst af kapital eller
arbete, skall den behållna afkomsten
nästföregående år såväl af skattskyldig
då tillhörande fast egendom som ock
af sådan särskildt beskattad rörelse,
som drifvits i bolag eller idkats å
annan ort än den, där den skattskyldige
är mantalsskrifven, tagas i
beräkning vid bestämmandet af hans
sammanräknade årsinkomster, hvarvid
i fråga om fast egendom iakttages,
att inkomst af jordbruksfastighet
beräknas till 6 procent och inkomst
af annan fastighet till 5 procent
af taxeringsvärdet. Om sålunda skattskyldig
finnes i sin mantalsskrifningsort
hafva haft t. ex. 450 kronors
inkomst af kapital eller arbete samt
tillika ägt stadsfastighet, taxerad till
2,000 kronor, och hvilken alltså bör
upptagas till 100 kronors afkomst,
så att hans sammanräknade årsinkomst
uppgått till 550 kronor, får
enligt föreskriften i andra stycket
af det ifrågavarande momentet, jämfördt
med hvad ofvan sagts, sådan
skattskyldig tillgodonjuta bevillningsfrihet
för ett belopp af 450 kronor
96
Kungl. Maj:ts Nåd.
Nuvarande lydelse:
förutsatta fallet icke att erlägga någon
bevillning för inkomst, hvaremot
den skattskyldige, som, jämte
450 kronors inkomst af kapital, tilllika
åtnjutit exempelvis 2,000 kronors
inkomst af aktier, skolat erlägga
full bevillning för de 450 kronorna.
Hav den skattskyldige 1,100 kronors
inkomst af kapital eller arbete, 400
kronors inkomst af aktier samt därjämte
äger jordbruksfastighet till ett
taxeringsvärde af 5,000 kronor med
300 kronors däraf beräknad afkomst
och således i sammanräknade årsinkomster
åtnjuter tillhopa 1,800
kronor, kommer bevillning att, utan
medgifvande af något afdrag, honom
påföras för hans först berörda inkomst
af 1,100 kronor o. s. v.
Proposition No 47.
Föreslagen lydelse:
och kommer således i det förutsatta
fallet icke att erlägga någon bevillning
för inkomst, hvaremot den skattskyldige,
som, jämte 450 kronors
inkomst af kapital, tillika åtnjutit
exempelvis 2,000 kronors inkomst
af aktier, skall erlägga full bevillning
för de 450 kronorna. Har
den skattskyldige haft 1,100 kronors
inkomst af kapital eller arbete, 400
kronors inkomst af aktier samt därjämte
ägt jordbruksfastighet till ett
taxeringsvärde af 5,000 kronor med
300 kronors däraf beräknad afkomst
och således i sammanräknade årsinkomster
åtnjutit tillhopa 1,800
kronor, kommer bevillning att, utan
medgifvande af något afdrag, honom
påföras för hans först berörda inkomst
af 1,100 kronor o. s. v.
Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 47.
97
Formulär No 1.
T axeringslängd
öfver fast egendom, för hvilken bevillning erlägges,
i N. N. socken, N. N. härad och N. N. län
för år 19
i
1
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Häft.
13
98
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 47.
Den skattskyldige. |
I Nummer å uppgift eller annan bilaga. |
Egendomen. |
O ►1 P- co er o t*r 02 S £ 3 3 CO ►-1 |
Mantal. |
Officiella uppgifter |
Af taxeringsnämnden |
|||||
senaste köpe- skilling. |
hypoteksvärde. |
gällande brand-försäkrings- värde. |
å jordbruks-fastighet. |
å annan |
|||||||
Parti- summa. |
Hufvud- summa. |
Parti- summa. |
Hufvud- summa. |
||||||||
Brukspatron J. B. Bergström |
1 |
Råbelöf frälse säteri...... |
1 |
2 |
50,000 |
50,000 |
_ |
60,000 |
— |
— |
— |
D:o mjölkvarn, 3 par |
|||||||||||
stenar ..................... |
— |
— |
— |
— |
16,000 |
— |
— |
18,000 |
— |
||
Svanå skatte ............... |
1 |
1 |
6,000 |
6,000 |
— |
6,000 |
— |
— |
— |
||
D:o stångjärnsbruk ... |
— |
— |
— |
40,000 |
— |
— |
50,000 |
— |
|||
Frälseränta af J mantal Ny- |
|||||||||||
forss, enligt sistlidet års |
|||||||||||
markegång 130 kr. 25 öre |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
56,000 |
2,600 |
70,600 |
||
Hemmansägaren Nils Lars- |
|||||||||||
2 |
Röksta skatte............... |
1 |
s |
20,000 |
18,000 |
— |
19,000 |
— |
— |
— |
|
D:o frälse............... |
3 |
1 t |
6,000 |
— |
7,000 |
— |
— |
— |
|||
D:o oljeslageri......... |
— |
— |
— |
6,000 |
— |
— |
4,000 |
— |
|||
D:o såg med 2 ramar |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
8,000 |
— |
||
D:o brännvinsbränneri- |
|||||||||||
byggnader ...... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2,000 |
— |
||
D:o tegelbruk ......... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1,000 |
— |
||
Nyängen utjord............ |
6 |
— |
— |
— |
— |
1,000 |
27,000 |
— |
15,000 |
||
Hemmansägaren Sven Pers- |
|||||||||||
_ |
Röksta skatte............... |
2 |
3 |
18,000 |
18,000 |
— |
— |
19,00C |
— |
— |
|
Kronolänsmannen A. Blom- |
|||||||||||
berg........................... |
3 |
Sanda boställe ............ |
1 |
1 |
— |
— |
— |
— |
10,00C |
— |
— |
Venamo härad ............... |
Skogsbergs allmänningsdel |
— |
— |
— |
— |
10,000 |
'' — |
||||
Hofstena socken ............ |
— |
Folkskolebyggnad......... |
— |
— |
— |
6,000 |
— |
— |
1,000 |
||
L. N. Cronvall............... |
— |
Abystenkärlsfabriks bygg- |
|||||||||
nader....................... |
— |
— |
— |
500 |
— |
— |
— |
500 |
|||
Summa |
4f| |
! |
| 122,000 |
|87,100 |
Förrättningsstället N. N. den ... maj 19...
Taxeringsnämnden
N. N.
Ordförande.
N. N. N. N.
Af Kungl. Maj:ts befallningshafyande
förordnad ledamot.
N. N. N. N.
Anmärkningar.
l:o. Den skattskyldiges namn och titel samt egendomens namn, nummer och mantal skola vara af häradsskrifvaren
2:o. Sedan pröfningsnämnden slutat sin förrättning, skola från denna nämnds längd i taxeringslängden införas de
tillförlitlig uppgift å det verkliga taxeringsvärdet.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 47. 99
Uträknad bevillning |
§■£ |
GOD ►Ö r-t |
||||||
för jordbruks- fastighet å 6 öre |
het å 6 öre för 100 kronor. |
[för annan fastig- |
Summa. |
H. *o a P 05 gr.o erg %% ? § |
öfningsnämndens protokoll. |
Taxeringsnämndens anteckningar. |
||
56,000 |
16 |
Ordföranden ansåg värdet böra bestämmas till 66,000 kronor. |
||||||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
• |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
||
33 |
60 |
36 |
30 |
68 |
90 |
— |
_ |
|
_ |
/Med afseende å hemmanets beskaffenhet och vid jämförelse med Röksta |
|||||||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
1 n:r 2 ansågs köpeskillingen för hög. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
7,000 |
16 |
|||||||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
|
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
16 |
20 |
7 |
50 |
23 |
70 |
— |
— |
|
11 |
40 |
— |
— |
11 |
40 |
— |
— |
|
6 |
— |
— |
— |
6 |
— |
— |
17 |
|
6 |
— |
— |
50 |
6 |
— |
— |
fHär är endast upptagen den del af fastigheten, som är uthyrd. Årliga |
|
_ |
_ |
_ |
25 |
_ |
25 |
_ |
_ |
1 hyresbeloppet 60 kronor. |
73 |
20 |
43 |
65 |
116 |
75 |
| |
införda, då längden till taxeringsnämndens ordförande aflämnas.
ändringar, som af pröfningsnämnden blifvit beslutade, så att taieringslängden alltid för hvarje fastighet innehåller
.#
l''''*
..
.... . •
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 47.
3 OJ
Formulär No 2.
Taxeringslängd
öfver fast egendom, för hvilken bevillning erlägges,
i N. N. stad af N. N. län
för år 19
102
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 47.
Den skattskyldige. |
Nummer å uppgift eller annan bilaga. |
Egendomens beskaffen-het samt stadsj ordens |
Kvarter. |
(Hus- eller gårdsnummer.l |
Officiella |
Af taxeringsnämnden |
|||||
senaste köpe- skilling. |
hypoteksvärde. |
gällande brand-försäkringsvärde. |
å jordbruks-fastighet. |
å annan |
|||||||
Parti- summa. |
Hufvud- summa. |
Parti- summa. |
Hufvud- summa. |
||||||||
Grosshandlaren J. Lönn ... |
50 |
Huset vid Salttorget... |
Lejonet |
7 |
1 |
_ |
40,000 |
_ |
_ |
45,000 |
_ |
Us.ooo |
|||||||||||
Tomten..................... |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
1,000 |
— |
|||
Magasinet vid hamnen. |
Sjöbodarne |
6 |
— |
— |
— |
— |
— |
4,000 |
— |
||
Stadsjord, 3 hektar...... |
— |
— |
— |
''- |
3,000 |
— |
— |
— |
|||
Marielund, landeri ...... |
— |
— |
— |
— |
4,000 |
— |
— |
— |
|||
D:o lustbyggnader |
— |
— |
— |
— |
— |
7,000 |
3,000 |
63,000 |
|||
Staden ........................ |
52 |
Tullhusbyggnaden vid |
|||||||||
Tullgatan ............... |
Sjöbodarne |
9 |
— |
— |
65,000 |
— |
— |
27,500 |
— |
||
Tomten..................... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2,500 |
30,000 |
|||
Fabriksbolaget Billing & C:i |
53 |
Huset vid Drottninggatan |
Hästen |
11 |
1 |
_ |
25,000 |
— |
35,000 |
||
>30,000 |
|||||||||||
Tomten..................... |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
1,000 |
— |
|||
Fabriksbyggnad vid Tull- |
|||||||||||
gatan..................... |
Sjöbodarne |
11 |
1 |
— |
60,000 |
— |
— |
60,000 |
— |
||
>50,000 |
|||||||||||
Tomten..................... |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
10,000 |
— |
|||
Beteshage å utmarken.. |
— |
— |
— |
— |
— |
600 |
— |
106,000 |
|||
Snickaren P. Eklöf......... |
_ |
Tomten vid Tullportsgat. |
Vägvisaren |
8 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Summa |
7,60o| |
189,000 |
N. N. den ... maj 19...
Taxeringsnämnde
N. N.
Ordförande.
N. N.
Af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
förordnad ledamot.
N. N.
N. N.
N. N.
Anmärkningar.
l:o Den skattskyldiges namn och titel, egendomens beskaffenhet samt husets eller gårdens nummer jämte kvarterets
2:o. Sedan pröfningsnämnden slutat sin förrättning, skola från denna nämnds längd i taxeringslängden införas de
tillförlitlig uppgift å det verkliga taxeringsvärdet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47. 1015
Uträknad bevillning |
to* >■ a *-*» CL- *-S "O |
GC/5 |
||||||
för jordbruks- fastighet ä 6 öre |
iför annan fastig- 1 het å ö öre för 100 kronor. |
Summa. |
eu o* « 3* "o 3* £ ^ 3 ce P« B N g P- B ? s |
öfningsnämndens protokoll. |
Taxeringsnämndens anteckningar. |
|||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
4 |
20 |
26 |
50 |
30 |
70 |
— |
— |
|
/Här är endast upptagen den del af fastigheten, som är uthyrd. Årliga |
||||||||
_ |
_ |
15 |
_ |
15 |
||||
30,000 |
26 |
1 hyresbeloppet 1,500 kronor. |
||||||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
— |
— |
|||||||
_ |
||||||||
— |
36 |
53 |
— |
53 |
36 |
— |
— |
|
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Tomtens värde kan ej skattas lfögre än till 75 kronor. |
4 |
56 |
94 |
50 |
99 |
06 |
namn skola vara af vederbörande tjänsteman införda, då längden till taxeringsnämndens ordförande aflämnas.
ändringar, som af pröfningsnämnden blifvit beslutade, så att taxeringslängden alltid för hvarje fastighet innehåller
0
I
v. " .
Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 47.
10
Formulär N.r 3.
Af N. N. läns pröfningsnämnd beslutade ändringar i taxeringen af
fast egendom, |
för hvilken bevillning erlägges, i N. N. fögderi |
för år 19 |
Bih. till Biksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1‘Afd. 34 Häft.
14
106
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
Den skattskyldige. |
Egendomen. |
0 3 |
g P B |
Af taxeringsnämnden |
Uträknad bevillning |
||||
3 CD N |
å jordbruks- fastighet. |
å annan fastighet. |
å jordbruks- fastighet. |
å annan fastighet. |
|||||
N. N. Brukspatron J. E. Bergström |
socken. Råbelöf frälse säteri............ |
1 |
2 |
50,000 |
30 |
||||
Hemmansägaren Nils Larsson |
Röksta såg........................ |
— |
— |
— |
8,000 |
4 |
— |
||
Summa |
60,000 |
8,000 |
30 |
4 |
|||||
Den af pröfningsnämnden beslutade förhöjning utgör alltså |
— |
_ |
5,000 |
— |
3 |
— |
|||
> » » |
> minskning > > |
— |
— |
- |
1,000 |
— |
— |
60 |
|
Summa |
55,000 |
7,000 |
33 |
s |
50 |
N. N. den ........................ 19...
N. N.
Riktigheten af
Anmärkning.
Sedan längden blifyit afslutad, skall uti fögderisammandraget af taxeringslängderna införas sammanlagda
sätt formuläret n:r 7 närmare visar.
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.
107
(Af pröfningsnämnden |
000 p- 00 c« T3 ST" |
I Uträknad bevillning |
------ , Anteckningar. |
||||
å jordbruks- fastighet. |
å annan fastighet. |
O t» t*r 0 O PSl FB ES |
å jordbruks- fastighet. |
1 a : annan | fastighet. |
|||
56,000 |
- |
16 |
33 |
Annot. i taxeringslängden sid....... |
|||
— |
7,000 |
16 |
— |
— |
3 |
60 |
D:o i d:o sid....... |
55,000 |
7,000 |
33 |
— |
3 |
50 |
||
— | |
- j |
— |
— |
— |
— , |
||
| | |
. |
“i : |
- |
-1 i |
ofvanstående längd vitsordas åt
N. N.
Kronoombud.
beloppet af den utaf pröfningsnämnden beslutade förhöjning eller minskning jämte därå uträknad bevillning, på
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
109
Formulär N:o 4.
Taxeringslängd
öfver sådan staten samt kommuner och menigheter, allmänna undervisningsverk
och barmhärtighetsinrättningar m. fl. tillhörig fast egendom,
för hvilken bevillning enligt 4 § bevillningsförordningen
icke erlägges,
i N. N. socken, N. JT. härad och N. 1ST. län
för år 19
no
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
Ägare. |
Innehafvare. |
Egendomen. |
Nummer. |
Mantal. |
Af ta å fastig Jord- bruks- fastighet. |
teringsnän iet, till-staten. Annan fastighet. |
inden »de å fastig-het, till-hörig |
Vellnora kungsgård......... |
i |
3 |
60,000 |
||||
1 |
D:o qvarn, 4 par stenar |
— |
— |
— |
20,000 |
— |
|
Ultuna landtbruksinstitut.. |
Ultuna kungsgård ......... |
i |
6 |
200,000 |
— |
— |
|
_ |
_ |
_ |
_ |
30,000 |
|||
Folkskolebyggnad ......... |
— |
— |
— |
— |
4,000 |
||
Sockenstuga.................. |
— |
— |
— |
— |
6,000 |
||
_ |
_ |
_ |
_ |
6,000 |
|||
Tingshus ..................... |
10,000 |
||||||
N. N. regementes of- |
Byggnad å mötesplatsen |
||||||
ficersk&r............... |
Slättmon .................. |
— |
— |
— |
— |
8,000 |
|
260,000 |
20,000 |
63,000 |
Förrättningsstället N. N. den ... maj 19....
Taxeringsnämnden
N. N.
Ordförande.
N. N. N. N.
Af Kungl. Maj:s befallningshafvande
förordnad ledamot.
N. N. N. N.
Summa af taxeringsnämnden åsätta värden ....................
Den af pröfningsnämnden beslutade förhöjning utgör alltså
> > > > minskning > >
Anmärkningar.
l:o Ägaren (och innehafvare^ samt egendomens namn, nummer och mantal skola vara af häradsskrif2:o
Sedan längden blifvit afslutad, skall uti fögderisammandraget af taxeringslängderna införas sammanning,
på sätt formuläret n:o 7 närmare visar.
Kungt. May.ts Nåd. Proposition No 47.
in
Af pröfningsnämnden ändrade värden. |
GÖO |
||
å fastighet, till-hörig staten. |
å fastig-het, till-hörig |
■n e* 1 5* |
|
Jord-bruks-] fastighet. !- |
Annan fastighet. |
SL o r- p> 3 3 Cu ct> 3 ca |
|
i 66,000 |
— |
— |
10 |
— |
— |
||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
12,000 |
n |
— |
— |
— |
— |
1 |
1 |
Taxeringsnämndens anteckningar.
Hela värdet utgör 5,000 kronor. För 1,000 kronor erlägges bevillning.
260,000 |
20,000 |
63,000 |
— |
— |
2,000 |
6,000 |
— |
— |
N. N. den .................. 19...
N. N.
Att de af pröfningsnämnden beslutade ändringar äro riktigt införda, vitsordas af
'' N. N.
Kronoombud.
«
varen införda, då längden till taxeringsnämndens ordförande afiämnas.
lagda beloppet af den utaf pröfningsnämnden beslutade förhöjning eller minskning jämte därå uträknad bevill -
Kungl. Ma]-As Nåd. Proposition No 47.
113
Formulär N:r 5.
Taxeringslängd
öfver
inkomstbevillningen
och
inkomstskatten
inom
och
län
för år 19
Bill. till BiJcsd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Käft.
15
114
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
| Nummer å uppgift eller annan bilaga. |
Den skattskyldiges |
Nummer å hus, hemman eller lägenhet. |
Taxering enligt berillningsförordningen. |
|||||||||
namn och titel eller yrke. |
bostad. |
Af taxeringsnämnden |
Uträknad bevillning. |
Af pröfningsnämnden beslutade |
||||||||
uppskattad inkomst |
medgifvet afdrag enligt 11 § |
antagen beskattningsbar |
||||||||||
af kapital. |
af tjänst eller pension. |
af rörelse, yrke eller |
Summa. |
|||||||||
1 |
Brukspatronen J. B. Bergström |
Råbelöf..................... |
1 |
1,000 |
— |
10,000 |
11,000 |
— |
11,000 |
56 |
— |
| 12,600j |
— |
— |
600 |
— |
600 |
450 |
150 |
— |
75 |
—1 |
|||
Råbelöfs kvarn............ |
_ |
_ |
700 |
300 |
1,000 |
450 |
550 |
2 |
75 |
— |
||
I 3 |
Hemmansägaren Nils Larsson |
Röksta..................... |
1 |
— |
— |
1,700 |
1,700 |
— |
1,700 |
8 |
50 |
— |
2 |
-T Zn O o |
— |
— |
7,500 |
— |
7,600 |
37 |
50 |
9,000 |
|||
1 |
_ |
1,300 |
400 |
1,700 |
— |
1,700 |
8 |
50 |
||||
L. N. Cronvall................... |
För Åby stenkärlsfabrik |
— |
— |
1,000 |
1,000 |
— |
1,000 |
5 |
— |
|||
Hofslena................... |
— |
— |
— |
700 |
700 |
600 |
100 |
— |
50 |
— |
||
Grosshandlaren C. J. Lönn... |
Sundbyberg ............... |
25 |
1,000 |
— |
6,000 |
7,000 |
— |
7,000 |
36 |
— |
[ |
|
6 |
Lasarettsläkaren 0. Sandberg |
Rimbo....................... |
— |
— |
4,000 |
— |
4,000 |
— |
4,000 |
20 |
— |
|
Sömmerskan Klara Jansson.... |
> ....................... |
— |
— |
— |
500 |
600 |
450 |
60 |
— |
25 |
0 |
|
i 7 |
Arrendatorn A. Karlsson....... |
Vellnora kungsgård...... |
— |
— |
— |
1,200 |
1,200 |
j. 300 |
975 |
4 |
88 |
786 |
— |
— |
— |
400 |
400 |
325 |
1 |
62 |
314 |
||||
_ |
1,000 |
600 |
— |
1,600 |
— |
1,600 |
8 |
— |
— |
|||
_ |
— |
600 |
1,500 |
2,100 |
— |
2,100 |
10 |
60 |
— |
|||
10 |
Kommissionären N. Edlind... |
Österby..................... |
— |
; 600 |
500 |
500 |
1,500 |
300 |
1,200 |
6 |
— |
_ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|||
12 |
Hemmansägaren Sven Persson |
Röksta skatte............ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
13 |
F. inspektören 0. Lindström |
Olsbacka .................. |
— |
1 - |
— |
— |
— |
— |
||||
Summa |
— |
ll.oooj 8,300 |
24,200 |
43,600 |
2,650 |
40,95oj 204 |
75 |
1 -1 |
Förrättningsstället N. N...................... maj 19...
Taxeringsnämnden
N. N.
Ordförande.
N. N. N. N.
Af Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordna! ledamot.
N. N. N. N.
Anmärkningar.
l:o. Sedan pröfningsnämnden slutat sin förrättning, skola från denna nämnds längd i taxeringslängden införas de ändlig
uppgift å det beskattningsbara inkomstbeloppet. .
2 o Då skattskyldig har inkomst af flera yrken, näringar eller tjänster, bör, där specifikation däraf ej kan pa annat satt
3:0: Om arrendator af sådan staten tillhörig jordbruksfastighet, för hvilken fastighetsbevillning icke erlägges, är uppmed
afseende å debitering af vägskatt och kommunalutskylder såväl inkomst- som bevillningsbeloppen särskild! upp4-o
Då uppgift affordrats skattskyldig, bör beviset därom taxeringslängden bifogas.
6-o. Såsom inkomst af pension upptagas äfven: årligt understöd, gratifikation, lifränta och undantagsförman.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 47.
11;'')
Taxering enligt inkomstskatteförordningen. |
§ i pröfningsnämndens protokoll. |
Taxeringsnämndens anteckningar. |
||||||
Af taxeringsnämnden |
Uträknad inkomstskatt. |
Af pröfnings-nämnden beslu-tad ändring |
||||||
taxerad inkoms |
beräknadt belopp, efter hvilket skatt utgår. |
|||||||
af fastighet (beräknad). |
i dess helhet. |
i uppskattad inkomst. |
i beräknadt belopp, efter hvilket skatt utgår. |
|||||
j 6,890 |
17,100 |
27,200 |
136 |
— |
18,600 |
31,000 |
20 |
|
i _ |
1,000 |
200 |
1 |
_ |
||||
| 2,370 |
4,000 |
4,000 |
20 |
— |
_ |
_ |
_ |
|
— |
28,600 |
60,000 |
300 |
— |
31,100 |
68,300 |
23 |
|
600 |
2,100 |
1,600 |
7 |
50 |
— |
— |
— |
|
— |
— |
— |
— |
— |
_ |
— |
— |
Mantalsskrifven i N. N. kommun och således ej berättigad till afdrag. |
— |
— |
— |
— |
Har 6 barn. Hustrun sjuklig. |
||||
— |
7,300 |
7,900 |
39 |
50 |
— |
_ |
_ |
|
— |
3,000 |
2,600 |
13 |
— |
— |
— |
_ |
|
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
36 |
|
1,600 |
800 |
4 |
— |
1,100 |
300 |
60 |
Inkomst af kronoarrende. |
|
— |
2,600 |
2,000 |
10 |
_ |
z |
|||
— |
1,800 |
1,000 |
6 |
— |
_ |
_ |
_ |
|
— |
1,600 |
700 |
3 |
50 |
_ |
_ |
_ |
|
— |
1,400 |
600 |
3 |
— |
1,300 |
600 |
62 1 |
|
1,140 |
1,100 |
1,100 |
5 |
50 |
_ |
_ |
||
700 |
1,100 |
700 |
3 |
50 |
— |
— |
- 1 |
|
11,700 |
74,100 |
110,30oj551 |
so! |
1 _ |
— |
I |
dnngar, som af pröfningsnämnden blifvit beslutade, så att taxeringslängden alltid för hvarje skattskyldig innehåller tillföråstadkommas,
underrättelse därom i anteckningskolumnen införas.
S^på^tt detta fomulTw. °Ct ** r0rehe ellel'' yrke eHer tjänst’ >,e,,sion eller kaPital> b«ra
‘
<
■
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 47.
11
\
Formulär N:o 6.
Af
läns
pröfningsnämnd
beslutade ändringar i taxeringen
till
inkomstbevillning och inkomstskatt
för år 19.....
118
s
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
Den skattskyldiges |
tzj |
|
urnmer å hus läge |
||
namn och titel eller |
bostad. |
P ''* |
S-s |
||
yrke. |
• B © © |
(g k
p J4?
Taxering enligt bevillnings -
Af taxeringsnämnden
uppskattad inkomst
pr
p
►ö
pr
GG
P
3
3
er ©
o P
3/5
=-
g
©
E3* Ct‘
er; p
CD (-»j
§
s!§
TO To
fl> <rt
a
^
B O"
pr s
S pr
a ^
CD
B
TO
c»
er*
B
Cl
Er
pr
3
B
E
Ef
3‘
Af
uppskat -
E
N. N. socken.
Brukspatronen J. E.|
Bergström............I Bäbelöf .
F. grosshandlaren E.
Berg .............
Sömmerskan Klara
Jansson ..........
Arrendatorn A. Karlsson.
....................
Änkefru E. Jakobson
Alby ..
Rimbo
1,000|
7,5001
Vellnora kungsgård
Ekeby ..........
Summa
Den af pröfningsnämnden beslutade förhöj
ning utgör alltså ..............................
minskning utgör alltså ........................
och förhöjning utöfver minskningen.........
Säger
8,600
2,000
10,000
500
1,200
400
11,000
7,500
600
1,200
400
460
300
11,000
7,600
60
976
325
65
37
12,100
300
20,600
2,300
10,600i
12,400
760
450
19,860
2,760
99
13
22,900 300
N. N. den
22,600
113
1,600
9,000
25
76
10,600
N. N.
Riktigheten af ofvan -
Anmärkning.
Sedan längden blifvit afslutad, skall uti fögderisammandraget af taxeringslängderna införas sammanlagda bekomstskatt,
på sätt formuläret N:o 7 närmare visar.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 47.
119
förordningen. |
Taxering enligt inkomstskatteförord-ningen. |
coo |
||||||||||||||||
pröfningsnämnde |
n |
Af taxerings- nämnden |
Af pröfnings- nämnden |
*0 Ce |
||||||||||||||
tad inkomst |
medgifvet afdrag enligt 11 § bevillningsförordningen. |
P 0 |
C |
i |
C s |
C S |
g 5* crq |
|||||||||||
af rörelse, yrke eller eljest. |
ro P B B P |
tagen beskattningsbar inkomst. |
nät t*r 0 p p- er et» -*1^ 0‘ 0 crq |
taxerad inkomst. |
beräknadt belopp, efter hvilket skatt utgår. |
W 0 P P- >—*• 0 P? O B co 00 to4 P ct- |
taxerad inkomst. |
beräknadt belopp, efter hvilket skatt utgår. |
to 0 P P H- 0 to O B CD £ IX S |
0 toi B 0 p- er» 0 CD "ö *1 o l-t- o to4 |
Anteckn |
ingår. |
||||||
11,000 |
12,500 |
_ |
12,500 |
62 |
50 |
17,100 |
27,200 |
136 |
18,600 |
31,000 |
156 |
20 |
Annot. i |
taxeringsl. sid....... |
||||
— |
9,000 |
— |
9,000 |
45 |
— |
28,500 |
60,000 |
300 |
— |
31,100 |
68,300 |
341 |
60 |
23 |
D:o |
i |
d:o |
sid....... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
35 |
D:o |
i |
d:o |
sid....... |
1,000 400 |
1,000 400 |
| 300 |
786 314 |
3 1 |
93 57 |
1,600 |
800 |
4 |
— |
1,100 |
300 |
1 |
60 |
60 |
D:o |
i |
d:o |
sid....... |
— |
— |
— |
— |
— |
1,400 |
600 |
3 |
— |
1,300 |
500 |
2 |
60 |
62 |
D:o |
i |
d:o |
sid....... |
|
12,400 |
22,900 |
300 |
22,600 |
113 |
48,600 |
88,600 |
443 |
— |
52,100 |
100,100 |
600 |
60 |
■ |
|||||
3,500 |
11,500 |
67 |
50 |
|||||||||||||||
— |
— |
— |
— |
52,100|l00,100 |
500 |
60 |
— |
— |
— |
— |
stående längd vitsordas af
N. N.
Kronoombud.
loppet af den utaf pröfningsnämnden beslutade förhöjning eller minskning jämte därå uträknad bevillning och in -
i
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 47.
121
Formulär N:r 7.
Sammandrag
af
taxeringslängdeifta i N. N. fögderi (stad) af N. N. län
för år 19
1(5
Pih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Häft.
122
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 47.
Enligt b e vill -
Taxerings distriktets nummer |
Härad. (Stad.) |
Socken. (Taxerings- distrikt.) |
af taxeringsnämnden uppskattade värden |
å fast egendom |
|||||||
för hvilken bevillning |
för hvilken bevillning icke erlägges, |
Summa |
|||||||||
Jord- bruks- fastighet. |
Annan fastighet. |
Summa. |
såsom |
tillhörig staten. |
såsom |
Summa. |
|||||
Jord-bruks-fastig-het. |
Annan fastig- het. |
Summa. |
|||||||||
l:a |
N. N....... |
N. N....... |
1,000,000 |
600,000 |
1,600,000 |
600,000 |
100,000 |
600,000 |
90,000 |
690,000 |
2,290,000 |
N. N....... |
320,000 |
410,000 |
730,000 |
200,000 |
10,000 |
210,000 |
25,000 |
235,000 |
965,000 |
||
2:a |
N. N....... |
N. N....... |
450,000 |
300,000 |
750,000 |
125,000 |
— |
125,000 |
16,000 |
140,000 |
890,000 |
N. N,....... |
730,000 |
650,000 |
1,380,000 |
10,000 |
15,000 |
25,000 |
30,000 |
55,000 |
1,436,000 |
||
Summa |
2,500,000 |
1,960,000 |
4,460,000 |
835,000 |
125,000 |
960,000 |
160,000 |
1,120,000 |
5,580,000 |
#
Från ofvanstående summa |
2,500,000 |
1,960,000 |
4,460,000 |
835,000 |
125,000 |
960,000 |
160,000 |
1,120,000 |
5,580,000 |
Afgår: |
|||||||||
Af pröfningsnämnden be-slutad minskning......... |
1,000 |
1,000 |
5,000 |
_ |
5.000 |
— |
5,000 |
6,000 |
|
Säger |
2,500,000 |
1,959,000 |
4,459,000 |
830,000 |
125,000 |
955,000 |
160,000 |
1,115,000 |
5,674,000 |
Tillkommer: |
|||||||||
Af pröfningsnämnden be-slutad förhöjning......... |
5,000 |
5,000 |
_ |
_ |
2,000 |
2,000 |
7,000 |
||
Summa |
2,605,000 |
1,969,000 |
4,464,000 |
830,000 |
125,000 |
956,000 |
162,000 |
1,117,000 |
6,581,000 |
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47. 123
n i n g s |
f ö |
ror |
d n i |
n g e |
n |
Enligtinkomstskatte- | |
|||||||||||
af taxeringsnämnden uppskattad inkomst |
uträknad bevillning |
Af taxerings-nämnden. |
Uträknad inkomstskatt. |
||||||||||||||
af ka-pital. |
af tjänst eller pen- sion. |
af rö-relse, |
Summa. |
Medgifvet |
Beskatt- ningsbar inkomst. |
för jord-bruks-fastighet. |
för annan |
för in-komst af |
Summa |
taxerad inkomst. |
beräknadt belopp, efter |
||||||
7,200 |
11,600 |
18,900 |
37,700 |
1,350 |
36,360 |
600 |
— |
300 |
— |
181 |
76 |
1,081 |
75 |
62,600 |
98,900 |
494 |
60 |
3,000 |
3,400 |
14,000 |
20,400 |
1,100 |
19,300 |
192 |
— |
205 |
— |
96 |
60 |
493 |
60 |
35,000 |
42,000 |
210 |
— |
2,000 |
6,400 |
9,000 |
16,400 |
1,200 |
16,200 |
270 |
- |
150 |
— |
76 |
— |
496 |
— |
22,400 |
23,600 |
117 |
50 |
8,000 |
4,600 |
12,000 |
24,600 |
1.700 |
22,800 |
438 |
— |
326 |
— |
114 |
— |
877 |
— |
41,900 |
68,800 |
294 |
_ |
20,200 |
24,900 |
63,900 |
99,000 |
6,360 |
93,660 |
1,500 |
980 |
468 |
26 |
2,948 |
25 |
161,800 |
223,200 |
1,116 |
— |
N. N. den
N. N.
Häradsskrifvare.
20,200 |
24,900 |
63,900 |
99,000 |
6,350 |
93,650 |
1,500 |
980 |
— |
468 |
26 |
2,948 |
26 |
161,800 |
223,200 |
1,116 |
— |
|
_ |
_ |
700 |
460 |
60 |
60 |
1,200 |
1,900 |
9 |
60 |
||||||||
20,200 |
24,900 |
53,200 |
99,000 |
4,900 |
93,650 |
1,600 |
979 |
60 |
468 |
26 |
2,947 |
76 |
160,600 |
221,300 |
1,106 |
60 |
|
2,000 |
1,300 |
1,760 |
3 |
8 |
76 |
11 |
75 |
4,800 |
5,600 |
28 |
|||||||
22,200 |
24,900 |
53,200 |
100,300 |
4,900 |
95,400 |
1,603 |
— |
979 |
50 |
477 |
— |
2,959 |
60 |
166,400 |
226,900 |
1,134 |
60 |
N. N. den
N. N.
Häradsskrifvare.
124
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Formulär N:r 8
Sammandrag dels öfver kevillningen af fast egendom samt af inkomst äfvensom
dels ock öfver inkomstskatten
N. N. fögderi. N.N. d:o . |
Bevillning af fast egendom. |
Bevillning af |
||||||||||||||
TJppskattadt värde |
Uträknad bevillning |
Uppskattad inkomst |
||||||||||||||
å jord-bruks-fastighet. |
å annan |
Summa. |
för jord-bruks-fastighet. |
för annan fastighet. |
Summa. |
af kapital. |
af tjänst |
af rörelse, |
Summa. |
|||||||
* |
I |
|||||||||||||||
N. N. stad..... N.N. d:o ..... Summa. |
||||||||||||||||
1 |
1 |
| 1 j |
Kungi. M aj ds Nåd. Proposition N:o 47.
125
öfyer taxeringsvärdet å sådan fast egendom, för hvilken bevillning icke erlägges,
i —........................... län för år 19
inkomst. |
Summa egendom |
Uppskattadt värde å fast egendom, för hvilken |
Inkomstskatt. |
||||||||||
[Medgifvet |
Beskatt- ningsbar inkomst. |
Uträk-nad be-villning. |
såsom tillhörig staten. Jord- j bruks- 1 I Summa, fastighet. jfastlohet | I J |
såsom |
Summa. |
Taxerad inkomst. |
Beräk-nadt be-lopp, |
Uträknad inkomst- skatt. |
|||||
i |
|||||||||||||
1 : |
*t /
/
i
-k
Kunr/l. Maj ds Nåd. Proposition No 47.
127
Utdra;) af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 15 februari 1907.
härvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Tingsten,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Dyrssen,
Hammarskjöld,
PtOOS,
JUHLIN,
SWARTZ.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde i underdånighet
:
Såsom jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 nästlidne
januari angående beräkningen af statsverkets inkomster för år 1908
redan haft tillfälle meddela, hafva inom finansdepartementet utarbetats förslag
till ändringar i bevillnings- och inkomstskatteförordningarnas bestämmelser
i fråga om beskattningsåret och taxeringsmyndigheterna äfvensom
till ändrade föreskrifter rörande tiden för uppbörd af kronoutskylder
med mera.
Då jag nu anhåller att få anmäla de upprättade förslagen till ändringar
i bevillnings- och inkomstskatteförordningarna, ber jag att till en
Verkställda
förarbeten.
128 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
början få redogöra för de härutinnan verkställda förarbetena, och nödgas
jag därvid, för att i ett sammanhang gifva en fullständigare framställning
i ämnet, till någon del upprepa hvad jag i mitt förenämnda yttrande
anfört.
Genom nådigt beslut den 27 maj 1904 bemyndigade Kungl. Maj:t
chefen för finansdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga för att
enligt de närmare föreskrifter, departementschefen ägde meddela, inom departementet
biträda med utarbetande af förslag till de förändrade bestämmelser
i gällande bevillningsförordning och förordning om inkomstskatt,
som kunde af förhållandena påkallas. De personer, hvilka af chefen för
finansdepartementet på grund af detta nådiga bemyndigande tillkallades,
inkommo den 6 december 1904 dels med förslag till förordning om skatt
af inkomst och förmögenhet samt om inkomstskatt å aktiebolag och andra
juridiska personer, dels ock med förslag till ändrad lydelse af vissa paragrafer
i bevillningsförordningen med flera författningar.
Af de afgifna förslagen innebar det förstnämnda en i det närmaste
fullständig omgestaltning af inkomstskatten, i det denna utbildats till en
ren och allmän inkomstskatt.
Genom att med afseende på beskattningssättet likställa inkomst af
fast egendom resp. jordbruksnäring med annan inkomst bröt sålunda förslaget
med den dualism, hvaraf vår direkta skattelagstiftning alltjämt är
präglad, och afsåg att däri införa ett fullt enhetligt inkomstbegrepp. Inkomsten
af fast egendom resp. jordbruksnäring skulle nämligen enligt förslaget
icke längre beskattas under formen af skatt på en till vissa procent
af fastighets taxeringsvärde i förväg beräknad afkastning, utan beskattningen
skulle grundas på en uppskattning af ägarens resp. brukarens verkliga
inkomst af fastigheten resp. jordbruket med dess binäringar. I anslutning
vidare till den uppfattning, enligt hvilken vederbörlig hänsyn till
olika inkomstkällors inbördes olika skattekraft icke kan tagas, utan att
man går utanför inkomstbeskattningens ram, ställde förslaget vid sidan af
den sålunda genomförda allmänna inkomstskatten en skatt på förmögenhet
efter mönstret af utländska modärna skattelagar, afsedd att motsvara det
kraf på en starkare beskattning af den så kallade fonderade inkomsten, som
Eiksdagen framställt i sin skrifvelse den 14 maj 1902 angående en inkomstskatt
för år 1903. I syfte att så vidt möjligt afpassa inkomstskatten
efter skatteförmågan var i förslaget principen af skatteprogression bibehållen,
om och i en något modifierad form, medan å andra sidan förslaget
sökte tillgodose behofvet af en bättre afvägd skattedegression, i hvilket af
-
Kungl. May.t Nåd. Proposition No 47.
seende särskild t förtjänar nämnas den rätt till afdrag, som förslaget tillerkände
familjeförsörjare för underhållet af familjen tillhörande minderåriga
barn. Vidare sökte förslaget att åt bestämmelserna angående den subjektiva
skatteplikten gifva eu tydligare affattning och innehöll därjämte bestämmelser
i syfte att närmare angifva omfattningen af det nya inkomstbegrepp,
som lagts till grund för förslaget. Beskattningen af aktiebolag och andra
så kallade juridiska personer, hvilken för närvarande sker efter enahanda
grunder som beskattningen af enskilda skattskyldigas inkomst, i den
mån samma grunder öfver hufvud äro tillämpliga å den förra kategorien,
hade iklädts formen af en särskild inkomstskatt, ordnad fristående från den
egentliga, allenast för fysiska personer afsedda inkomstskatten och utan progression
i förhållande till inkomstens storlek men för aktiebolag och enskilda
bankbolag med progression i förhållande till utdelningsprocentens
storlek. Om jag slutligen nämner, att bestämmelserna rörande deklarationsförfarandet
i väsentliga stycken omarbetats särskildt i syfte att ordna
uppgiftsskyldigheten för fastighetsägare och jordbrukare, så att densamma
icke blefve för betungande, men å andra sidan, behörigen fullgjord, komme
att lämna till resultat ett tillfyllesgörande material för uppskattningen,
tror jag mig hafva i allmänhet antydt grunddragen af de sakkunniges förslag
till skatt å inkomst och förmögenhet.
Vidkommande förslaget till ändrad lydelse af vissa delar af bevillningsförordningen
var detta förslag hufvudsakligen att anse såsom ett följdförslag,
afseende sådana ändringar i och tillägg till förordningens bestämmelser,
. som synts erforderliga för att på områden, där så kunde ske,
åvägabringa motsvarighet mellan de båda skatteförordningarnas bestämmelser.
De öfriga förslagen, som afsågo mindre detaljändringar i uppbördsreglementena,
mantalsskrifningsförordningen och förordningen angående kyrkoböckers
förande, torde icke i detta sammanhang erfordra vidare omnämnande.
På grund af nådig remiss afgaf kammarrätten den 31 december 1904
underdånigt utlåtande öfver samtliga omförmälda förslag. Med anledning
af kammarrättens därvid framställda erinringar beträffande såväl vissa af
hufvudgrunderna som åtskilliga detaljer, underkastades därefter själfva hufvudförslaget
förnyad ompröfning och utredning.
Under detta reformarbete, hvars allmänna syftning äfven jag omfattar,
har det emellertid blifvit allt mera uppenbart, att en tillfredställande ordning
af landets direkta skatteväsen öfver hufvud icke kan vinnas annorledes
än efter genomförandet af helt nya bestämmelser i fråga om beskattningsåret
Bih. till Iiiksd. Prof. 1907. 1 Samt. 1 Afd. 34 Höft. 17
130 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
jämte en omorganisation af taxeringsmyndigheterna. De invecklade och
svårtillämpliga bestämmelser om beskattningsår, som för närvarande gälla,
vålla en högst betänklig oreda i beskattningsförhållandena. Detta tillstånd
har förvärrats, sedan inkomstskatteförordningen tillkommit. Ohållbarheten af
den nuvarande ordningen har nämligen framträdt i en skarpare dager genom
införandet af en deklarationsplikt, som på grund af sakens natur
måste afse det föregående året, medan taxeringen i regel afser det löpande
året. Detta förhållande, som medför, att deklarationen ofta kommer att
sakna betydelse för taxeringen, har också stått hindrande i vägen för anordnande
af ett enklare och således för den uppgiftspliktige lättare fullgjordt
deklarationsförfarande än det nuvarande, a. andra sidan är det
otvifvelaktigt, att den nuvarande, allt sedan år 1861 kvarstående anordningen
af taxeringsmyndigheterna, hvilken inrättats för en uppskattning, som från
början i öfvervägande grad grundades å rent yttre kännetecken, icke lämpar
sig för ett skattesystem, som i allt större utsträckning bygges på den
principen, att den skattskyldige själf i första hand taxerar sin inkomst.
Om alltså de båda nu antydda reformerna redan i och för sig äro
synnerligen önskvärda, så framstå de också som oeftergifliga betingelser för
den genomgående omgestaltning af skattelagstiftningen, som, enligt hvad jag
nyss nämnt, är inledd. Särskildt bör en omorganisation af taxeringsmyndigheterna
föregå inkomstskattens ombildning till en ren och allmän inkomstskatt
med taxering af inkomst af jordbruk. Denna senare reform skulle
också nära sammanhänga med införandet af en förmögenhetsskatt, som i
sin ordning skulle ställa nya kraf på taxeringsmyndigheterna. En genomgående
omarbetning af skattelagstiftningen med hänsyn till de år, som de
olika bestämmelserna afse, är äfven en nödvändig förutsättning för den
förenkling af hela deklarationsförfarandet med allt hvad därmed sammanhänger,
som af flera skäl är önskvärd.
Jämväl inom Riksdagen har uppmärksamheten blifvit fäst å behofvet
af båda de nu berörda reformerna såsom både i och för sig behöfliga
och tillika naturliga förutsättningar för ett fortsatt framgångsrikt
reformarbete.
Sålunda erinrades redan i Riksdagens förut nämnda skrifvelse den
14 maj 1902, hurusom det i afsevärd mån olikartade taxeringsförfarande,
som i och med införande af inkomstskatt jämte deklarationsplikt komme
till stånd, syntes nödvändiggöra en omorganisation af taxeringsmyndigheterna.
Båda frågorna kommo därefter, den sistnämnda dock ej i hela sin
vidd, under behandling vid 1905 års lagtima Riksdag i anledning af två
131
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 47.
inom Riksdagen väckta motioner, hvilka dock, af vederbörande utskott afstyrkta,
icke föranledde någon vidare åtgärd från Riksdagens sida. Utskottets
hemställanden föregingos emellertid af en motivering, däri befogenheten
af ändringar i föreslagen riktning erkändes, och grundades afstyrkandet
hufvudsakligen därå, att frågan om förändring i de af motionärerna
berörda hänseenden med visshet antoges skola blifva föremål för ompröfning
vid den genomgripande revision af gällande skattelagstiftning, som
utskottet funne vara i väsentliga delar erforderlig.
Sedan vid förarbetena inom finansdepartementet för en sådan revision
uppmärksamhet äfven ägnats dessa frågor, utarbetades därstädes en framställning
i ämnet, innefattande en redogörelse för de allmänna synpunkter,
som för frågornas bedömande ansetts vara af betydelse, äfvensom för de
förutsättningar, under hvilka deras lösning syntes kunna genomföras. I
hufvudsak ifrågaställdes däri, att nästföregående årets inkomst undantagslöst
skulle utgöra föremål för taxering, att de båda taxeringsinstanser, som
bevillningsberedning och taxeringsnämnd för närvarande utgöra, ombildades
till en instans, samtidigt därmed att åtgärder vidtoges i syfte att tillföra
den sålunda nybildade taxeringsinstansen erforderlig sakkunskap och därigenom
bereda ökad garanti för taxeringsresultatens riktighet, samt att ej
mindre debiteringen än äfven uppbörden skulle, hvad angår såväl statssom
kommunalskatt, försiggå samma år taxeringen sker.
På anmodan af dåvarande chefen för finansdepartementet genom remiss
den 27 september 1905 inkommo härefter Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande
med vederbörande magistraters och uppbördsförvaltningars
yttranden samt egna utlåtanden öfver innehållet i berörda framställning,
särskildt hvad anginge de åtgärder, som för de sålunda ifrågasatta förändringarnas
genomförande i stad och på landet kunde anses nödiga.
Vid anmälan häraf den 22 juni 1906 beslöt Kungl. Maj:t, att den
ifrågasatta anordningen skulle '' underkastas en noggrann pröfning utöfver
den redan utförda, i syfte att utröna dess praktiska genomförbarhet och
dess användbarhet såsom grundval för nya förordningar i hithörande delar.
Enligt mig meddeladt nådigt bemyndigande tillkallade jag därefter ytterligare
tre sakkunnige för att inom finansdepartementet verkställa granskning
och eventuell omarbetning af de ifrågaställda nya bestämmelserna.
I detta sammanhang anser jag mig böra närmare redogöra för de Beskattningsbrister
i nu gällande lagstiftning angående beskattningsåret, hvilka synas ärmig
påkalla den ändring, jag omnämnt.
132
Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 47.
Enligt såväl bevillningsförordningen som inkomstskatteförordningen
afser taxeringen för närvarande i regel att fastställa (Nt löpande årets inkomst.
Uppenbarligen ligger häri en brist redan så till vida, som det löpande
årets inkomst icke kan vara till det exakta beloppet känd, förrän året
gått till ända. Skattelagstiftningen har också nödgats taga hänsyn härtill.
Lön eller pension skall visserligen upptagas med det belopp, hvartill densamma
blifvit för det löpande året bestämd i stat eller annorledes. Men
icke ens denna grundsats har kunnat helt genomföras, utan afkortning af
påförd skatt har måst medgifvas för det fall, att lönen eller pensionen
upphört under det löpande året. För öfrig inkomst af arbete samt för
inkomst af kapital gäller däremot såsom hufvudregel, att den skall beräknas
till det belopp, hvartill samma inkomst under nästföregående året uppgått,
d. v. s. att inkomstkällan skall anses under löpande året lämna lika stor
utkastning som under nästföregående året. Har den skattskyldige emellertid
icke haft inkomst af samma inkomstkälla under nästföregående året eller
har han haft inkomst däraf endast under en del af det nästföregående
året, kan regeln icke tillämpas. För detta fall är därför föreskrifvet, att
taxeringen skall upptagas med det belopp, hvartill inkomsten enligt de
upplysningar, taxeringsmännen kunnat förskaffa sig, skäligen må anses
uppgå för det löpande året. Taxeringen blir således beroende af en mera
godtycklig uppskattning af den ifrågavarande inkomstkällans möjliga afkastning,
och det är naturligtvis endast i sällsynta undantagsfall som en
sådan uppskattning kan träffa det riktiga beloppet. Om inkomst, som
skattskyldig åtnjutit hela nästföregående året, under det löpande året men
före dess utgång upphör, kan kufvudregeln icke heller tillämpas. I sådant
fall skall inkomsten upptagas med det belopp, som med det nästföregående
årets inkomst till beräkningsgrund, motsvarar den tidrymd af det löpande
året, för hvilken inkomsten åtnjutes. Denna bestämmelse kan väl göras
gällande, då inkomstkällan upphör så tidigt under året, att den skattskyldige
hinner hos pröfningsnämnden påkalla bestämmelsens tillämpande.
Men i alla de fall, då sådant icke kan ske, är föreskriften faktiskt satt
ur giltighet. Den är icke heller förenad med något stadgande om afkortning.
Om en persons rörelse upphör t. ex. under oktober månad, får
han- i regel på grund af denna föreskrift, sammanställd med gällande
processuella regler, ändock erlägga skatt för ett helt års inkomst.
Taxeringen blir följaktligen i detta fall oriktig.
Det finnes emellertid en grupp af inkomster, hvars taxering icke är
ordnad genom de af mig omnämnda bestämmelserna. Det är sådana in
-
133
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 47.
komster af arbete, som icke härflyta af någon varaktig inkomstkälla, såsom
tillfälliga arfvoden, tillfälliga spekulationsvinster och dylikt. Att för en uppskattning
af dylik inkomst under löpande året lägga till grund nästföregående
års förhållanden är tydligen till följd af sakens natur uteslutet.
Har inkomsten tillfallit den skattskyldige så tidigt under året, att den kan
af det årets taxeringsmyndigheter beräknas, sker därför taxeringen på
grund af uppskattning af löpande årets inkomst. Om åter inkomsten tillfallit
den skattskyldige efter pröfningsnämndens sammanträde, skulle den
blifva obeskattad. För att undvika detta har gällande skattelagstiftning
tillgripit en nödfallsutväg. Den föreskrifter nämligen, att inkomster af
ifrågavarande slag i detta fall skola eftertaxeras, d. v. s. inkomst från föregående
år skall sammanslås med inkomsten under det löpande året.
Genom alla dessa bestämmelser blir den inkomst, som skall utgöra
föremål för taxeringen, ett ytterst heterogent begrepp.
Principen att inkomst taxeras för det löpande året har således vid
genomförandet i vår skattelagstiftning försetts med en mängd kompletterande
bestämmelser, som i många fall upphäfva själfva principen. Det sätt,
hvarpå grundsatsen är genomförd, kan också sägas visa, huru ohållbar den
är. Det är i hufvudsak egentligen endast i teorin, som det löpande årets
inkomst beskattas. I praktiken måste inkomsterna uppdelas i fyra olika
slag, hvilka hvar för sig behandlas på ett särskildt sätt, nämligen
l:o) en grupp af inkomster, som taxeras till det belopp, hvartill de
bestämts för det löpande året,
2:o) en grupp af inkomster, som taxeras efter en uppskattning af
hvad de kunna antagas utgöra under det löpande året,
3:o) en grupp af inkomster, som taxeras till det belopp, som samma
inkomstkälla gifvit nästföregående år, och
4:o) en grupp af inkomster, som taxeras för nästföregående år.
De invändningar, jag gjort mot den nuvarande skattelagstiftningens
bestämmelser i detta hänseende, hafva ingalunda betydelse endast ur
teoretisk synpunkt. Bristen på klarhet i själfva utgångspunkten leder
nödvändigtvis till osäkerhet och orättvisor vid den praktiska tillämpningen.
Särskildt påfallande framträda stundom svårigheterna vid behandlingen af
den tredje gruppen af inkomster, de som skola taxeras till det belopp,
samma inkomstkälla gifvit nästföregående år. Svårigheten består här i att
afgöra, om en inkomstkälla är identisk med en, som den skattskyldige
haft under nästföregående år. Den nuvarande lagstiftningen lämnar ingen
vägledning i denna fråga. Praxis har emellertid varit ganska sträng vid
134
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
bedömandet af uppkomna frågor om en inkomstkälla under löpande året
varit densamma som nästföregående år. Så snart någon afsevärd förändring
inträdt i de lokala förhållandena, har det sålunda ofta ansetts uppkomma
en ny inkomstkälla. Om t. ex. en person här i kufvudstaden
flyttat sin handelsrörelse från en församling till en annan, har det gjorts
gällande, att en ny inkomstkälla uppstått, hvaraf följden blifvit, att han
skolat för sin inkomst taxeras, ej till det belopp, rörelsen nästföregående
år lämnat, utan till det belopp, den kunde antagas afkasta under det
löpande året. Den, som har någon erfarenhet af tillämpningen af de nuvarande
skatteförordningarnes föreskrifter om beskattningsåret, känner väl
till, huru ofta klagandetalan bragts på fall, därför att den klagande misstagit
sig om hvilket års förhållanden lagligen skolat vara bestämmande för
taxeringen.
Från den skattskyldiges synpunkt måste på taxeringen ställas det
kr af vet, att densamma icke öfver stiger hans verkliga inkomst. Med de
nuvarande taxeringsbestämmelserna kan detta kraf i många fall icke uppfyllas.
I alla de fall, då taxeringen beror på ett antagande om det
löpande årets inkomst, är det endast slumpvis taxeringen kan träffa det
verkliga beloppet, och många gånger blir därför otvifvelaktigt taxeringen för
hög. Och taxeringsförfarandet kan i allt fall icke erhålla den smidighet, att
det kan anpassa sig efter alla de växlande förhållanden, i hvilka den skattskyldige
med afseende å sin inkomst under året kan komma. Sålunda kunna,
såsom jag redan antydt, på taxeringsmyndigheternas åtgärder icke inverka
sådana förändringar i den skattskyldiges verksamhet, som inträffa under
de sista månaderna af året. Man kan visserligen därvid invända, att
botemedel häremot finnes i möjligheten att reservationsvis klaga hos pröfningsnämnden
för att såmedels i fall af behof hålla öppen hesvärsrätten till de
högre instanserna. Emellertid ligger det i öppen dag, att en sådan utväg,
hvilken den skattskyldige för öfrigt oftast icke på förhand kan veta sig
behöfva tillgripa, endast undantagsvis kan komma till användning, och i allt
fall bör i detta hänseende icke förglömmas, att den för höga taxeringen dock
medför ökade kostnader för den skattskyldige både genom de i regel
oundvikliga utgifterna för själfva taxeringsprocessen och därigenom att han
under den längre eller kortare tid, som hinner förflyta innan målet afgöres,
måste afvara det utbetalade för höga skattebeloppet.
Å andra sidan bör från statens synpunkt taxeringen motsvara det
anspråket, att all inkomst verkligen blir beskattad. Äfven härutinnan
brister det nuvarande systemet i många afseenden. Först kommer därvid
135
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
i betraktande, att genom uppskattningen af det löpande årets sannolika
inkomst taxeringen naturligtvis i flera fall blir för lag. Men vidare måste
det ofta inträffa, att inkomst första året den åtnjutes icke alls taxeras.
Äfven om det kan antagas, att inkomsten af verksamhet, som tager sin
början före taxeringsnämndernas sammanträden, i regel blir taxerad, är
det dock uppenbart, att verksamhet, som börjar därefter men före pröfningsnämndens
sammanträde, ofta icke varder beskattad på grund af att pröfningsnämnden
icke erhåller kännedom därom. Och beträffande sådan verksamhet,
som tager sin början efter pröfningsnämndens sammanträde, är det säkerligen
å andra sidan regel, att den icke blir föremål för taxering. Förutsättningen
för att taxering af sistnämnda slags inkomst skulle kunna ske, vore, att
kronans ombud eller vederbörande kommun eller vägstyrelse genom anförda
besvär framställde yrkande därom, men sådant kan uppenbarligen endast
undantagsvis komma i fråga. Och då det icke är inkomst af tillfällig
beskaffenhet, kan ej heller eftertaxering äga rum nästföljande år.
De anmärkta bristerna kunna afhjälpas endast därigenom, att till
grund för taxeringen lägges inkomsten för ett enda fullt bestämdt år.
Och skall föremålet för taxeringen vara gifvet i verkligheten, kan detta
uppenbarligen icke vara något annat än det nästföregående årets inkomst.
Genom att beskattningen bestämmes efter nästföregående årets inkomst,
vinner man, att taxeringen alltid kommer att afse en inkomst, som
redan förvärfvats och om hvars storlek således faktiska upplysningar
kunna vinnas. Taxeringen blir i intet fall beroende af ett mer eller
mindre sannolikt antagande om hvilken inkomst den skattskyldige kan
komma att åtnjuta under året.
Olägenheten af att vid taxeringen sammanblanda inkomster från två
olika år framträder särskildt skarpt vid inkomstskattetaxeringen. En sådan
sammanblandning kan enligt nuvarande lagstiftning äga rum på två olika
sätt. För det första förekommer, såsom jag nämnt, en verklig eftertaxering,
en taxering för nästföregående år. Om den skattskyldige därjämte
har inkomst, som bör taxeras för det löpande året, uppkommer således
under ett och samma år taxering af inkomst för två år. Vidare kan det
hända, att en person ett år blir taxerad dels för en inkomst af den natur,
att den bör beräknas efter det belopp, som en inkomstkälla lämnat nästföregående
år, och dels för sådan inkomst, som bör upptagas med det
belopp, hvartill den under löpande året uppgår. Han kan då blifva
taxerad för en inkomst, som är väsentligen högre än den, han under
löpande året åtnjuter. Detta betyder mindre vid bevillningen, som erlägges
136
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
en gång för hvarje inkomstdel med en proportionell procentsats. Men
vid inkomstskatten betyder ett sammanslående af olika års inkomster till
taxering på en gång också en höjd skattesats, lör att undvika den
orättvisa, som ligger häri, är det vid en progressiv skatteskala särdeles
angeläget, att taxeringen fastställer den inkomst, den skattskyldige verkligen
har under ett bestämdt år. Detta mål kan uppenbarligen vinnas endast på
det sätt, att det nästföregående året genomgående lägges till grund för
taxeringen.
Denna fordran har, såsom jag redan antydt, blifvit långt mera angelägen
än förut genom den i sammanhang med inkomstskatten införda själ/-dektarationsplikten. Då den skattskyldige ålägges att själf uppgifva sin
inkomst till taxering, är det gifvet, att det måste vara inkomsten för
ett redan afslutadt år, som skall uppgifvas. Den skattskyldige har alltså
för närvarande att uppgifva sin inkomst under nästföregående år till ledning
för taxeringen af hans inkomst under det löpande året. Detta är eu
i ögonen fallande oegentlighet. För den stora allmänheten måste detta
förhållande framstå såsom särdeles främmande och obegripligt. Den, som
på heder och samvete afgifver deklaration om sin inkomst, väntar naturligtvis,
att hans deklaration skall följas vid taxeringen. Faktiskt kan han
emellertid blifva taxerad för en helt annan inkomst, utan att taxeringsmyndigheterna
på något sätt dragit hans uppgifter i tvifvelsmål. Denna
omständighet är tydligen icke ägnad att stärka allmänhetens känsla för
deklarationens betydelse. Det måste likaledes förefalla den uppgiftspliktige
föga motiveradt, att han skall behöfva deklarera inkomst, som han åtnjutit
nästföregående år, äfven i det fall, att inkomstkällan upphört eller
inkomsten utgöres af lön eller pension, så att deklarationen i verkligheten
saknar hvarje betydelse för taxeringen.
Då jag sålunda starkt betonar olägenheterna af den nuvarande lagstiftningen
med afseende på beskattningsåret, bör jag samtidigt framhålla,
att på grund af de taxeringsföreskrifter, för hvilka jag redogjort, den nu
gällande ordningen i stort sedt kan i ett afseende, nämligen i fråga om
sådana af en fortgående verksamhet härflytande inkomster, som verkligen
taxeras till det belopp, de utgjort nästföregående år, sägas innebära hvad
som med den ifrågasatta reformen åsyftas. Inkomsten taxeras visserligen
för det löpande året, men då den upptages med nästföregående års belopp,
blir detta för en regelbundet fortgående verksamhet i hufvudsak en taxering
af nästföregående års inkomst. Eeformen får därför materiellt inverkan
väsentligen på sådana inkomster, som skola taxeras till det belopp, de ut
-
\ \
folkskola.
Stadens
Tyybiu?;
mark.
Stadens\
mark''
artULem
etahlrsse
meniet
JiTLsktlcLes
mark
''lejd
pal) eib
tU Ihres
taLsläg^
JanTramä -
tLonsbod,
JjTLs~kild.es
Skala,
1: 4000
Mete!
H J-LM-fr
SituationsplaiL
öfver
hd. h asp Hals ilig enhetern a tl.t 67
samt 68 och 69
vid,
Visby.
l ololil,li«*u .Still» l il \l»rsl StnrUI»
137
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
göra under löpande året, det vill säga lön eller pension, inkomst af verksamhet
som tager sin början under löpande året, tillfälliga inkomster och dylikt.
Bedan härutinnan måste reformen anses vara af stor vikt. Men härutöfver
må jag erinra om den genomgripande betydelse, den har därigenom, att
den utgör förutsättning för och öppnar möjlighet till den angelägna omgestaltningen
i ett mycket viktigt hänseende af skattelagstiftningens materiella
bestämmelser. Under den nuvarande ordningen är det nämligen icke
möjligt att för inkomstskattetaxeringen träffa den verkliga inkomst, som
uppkommer af fast egendom och särskildt af jordbruk, och lagstiftningen
har därför också måst nöja sig med en för alla fall fastslagen beräkningsgrund
för denna inkomst, något som i hög grad aflägsnar den antagna
skatteformen från den rena inkomstskatten. Endast om man taxerar nästföregående
årets inkomst, kan man undanröja detta bestämda hinder för
en tillfredsställande uppskattning af den verkliga inkomst, fast egendom
lämnar, och för läggandet af beskattningen på den eller dem, som inkomsten
verkligen tillfaller. Eeformen kommer därjämte att till gagn för såväl det
allmänna som den enskilde införa reda och enkelhet i taxeringsförfarandet.
Och den gör det möjligt att gifva skattelagstiftningen i allmänhet en enklare
och lättfattligare form. Om detta vid hvarje lagstiftning måste anses
vara en viktig sak, så blir det tydligtvis dubbelt angeläget på ett område,
där staten kräfver enskildes direkta medverkan såväl under form af deklaration
som i och för själfva taxeringsarbetet.
Då det tillförene några gånger varit ifrågasatt att i vår skattelagstiftning
införa den grundsatsen, att taxeringen skulle gälla det nästföregående
årets inkomst, har däremot invändts hufvudsakligen, att det skulle
förflyta alltför lång tid emellan det inkomsten åtnjutits och skatten därför
betalades. Det skulle medföra svårighet för den skattskyldige att gälda
skatten, hvilket i synnerhet blefve fallet då inkomst upphört, a andra
sidan blefve följden häraf, att skatten komme att lämna staten mindre
afkastning än som beräknats. Jag medger, att beaktansvärda skäl kunna
anföras till stöd för det påståendet, att skattebetalningen särskildt i vissa fall
skulle blifva väl betungande, nämligen då inkomsten upphört genom dödsfall
och betalningsskyldighet således skulle komma att åligga stärbhusdelägare
för inkomst, som den aflidne i lifstiden åtnjutit. Enligt min mening höra
därför också särskilda åtgärder vidtagas för att i dylika fall lindra stärbhusdelägarnes
betalning af skatt för den dödes inkomst, och jag skall
senare redogöra för huru jag tänkt mig, att denna angelägenhet bör
ordnas.
Bih. till Biksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Käft.
18
138
Taxerings
myndig
Merna.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
I öfrigt kan den öfverklagade olägenheten i någon mån förekommas
därigenom, att tiden för uppbörden af utskylderna flyttas tillbaka
och således närmare tiden, då inkomsten åtnjutits. I sådant hänseende
är det min afsikt att föreslå, att kronouppbörden, som nu äger rum under
januari, februari, mars eller undantagsvis i april året efter det taxeringen
skett, skall hållas redan i november eller december under det år
taxeringen verkställts.
För att en sådan ändring i uppbördstiden må kunna genomföras, erfordras
emellertid nödvändigtvis, att taxeringsarbetet hvarje år varder afslutadt
tidigare än nu är fallet. Detta kan emellertid lätteligen ske genom
minskande af taxeringsinstansernas antal från tre till två. Jag är härmed
inne på den af mig förut berörda frågan om en omorganisation af taxeringsmyndigheterna.
Den organisation af taxeringsmyndigheterna, som genom 1861 års
bevillningslagstiftning kom till stånd och ännu består, kan sägas vara i
hufvudsak kännetecknad däraf, att de ur de skattskyldiges egen krets valda
taxeringsmännen skola på grund af sin allmänna kännedom taxera den
skattskyldiges inkomst till hvad den i medeltal och efter ett mera yttre
bedömande af den inkomstkälla, hvarom i hvarje särskild! fall är fråga,
kan anses utgöra. Det är med hänsyn härtill och då naturligtvis en dylik
uppskattning kan blifva desto bättre och mera allsidigt gjord, ju flera med
den skattskyldiges allmänna förhållanden förtrogna personer däri taga del,
som man skapat denna rad af taxeringsinstanser, som utgöres af bevillningsberedningen,
taxeringsnämnden och pröfningsnämnden.
Sedan i vårt taxeringssystem numera införts ett tämligen vidsträckt
deklarationst vång, h vilket enligt min åsikt nu bör ytterligare utsträckas,
har taxeringen tydligen erhållit och erhåller alltmera en annan karaktär.
Med genomförandet af den föreslagna reformen angående beskattningsåret
kan skatteplikten få en mera bestämd och klar formulering. Det blir alltså för
den deklarationsskyldige betydligt lättare att afgifva en riktig deklaration.
Han behöfver bland annat icke vidare i fråga om inträffade förändrade förhållanden
under löpande året meddela de uppgifter, som nu under rubriken
»frivilliga upplysningar» ofta blifva mera omfattande än själfva deklarationen.
Under sådana förhållanden komma taxeringsmyndigheterna att börja sitt
arbete med ett långt mera tillförlitligt material än för närvarande. Det behöfves
i regel icke vidare någon uppskattning i förut vanlig mening, utan
allenast ett kontrollerande och möjligen fullständigande af de skattskyldiges
uppgifter, så att dessa blifva fullt korrekta och sålunda angifva den be
-
139
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
skattningsbara inkomstens verkliga belopp. Det Ur hufvudsakligen för en
dylik kontroll, man vid en genomförd obligatorisk själfdeklaration har att
sörja, och det är företrädesvis med hänsyn härtill, som taxeringsapparaten
bör inrättas. Och själfva denna kontroll underlättas i väsentlig mån, om
taxeringen undantagslöst gäller inkomsten för ett redan afslutadt år, samt
af den större klarhet i taxeringsbestämmelserna, som till följd häraf kan
vinnas.
Något hinder synes mig därför icke böra möta för den reduktion af
taxeringsinstansernas antal, som äfven är nödvändig för påskyndandet af
taxeringsarbetet och införandet af en tidigare uppbörd. Enligt min mening
böra således de båda lokala taxeringsmyndigheterna, bevillningsberedningen
och taxeringsnämnden, sammanslås till en. Denna, som lämpligen torde
kunna kallas taxeringsnämnd, bör organiseras i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den nuvarande bevillningsberedningen och med ungefärligen motsvarande
taxeringsområde. Det viktiga och för taxeringsresultatet i stort sedt
afgörande arbete, som åligger och fortfarande skulle åligga ordföranden i
den första taxeringsinstansen, lägger ovillkorligen hinder i vägen för att
göra verksamhetsområdet för denna instans väsentligen större än de nuvarande
beredningsdistrikten. En sådan anordning påkallas äfven af nödvändigheten
att ledamöterna äga en tämligen noggrann kännedom om personer och förhållanden
inom distriktet.
Den hufvudsakligaste invändning, som framställts mot minskning af
taxeringsinstansernas antal och som särskilt framförts af kommunalskattekommittén,
har varit, att den skulle vara äfventyrlig för fastighetstaxeringen.
Då emellertid den nya taxeringsnämndens distrikt skulle
ungefär sammanfalla med beredningsdistriktet, skall man utan tvifvel hos
densamma finna all önskvärd lokalkännedom beträffande taxering af fast
egendom. Och å andra sidan synes det genom pröfningsnämndens granskning
af de primära taxeringsmyndigheternas beslut vara tillräckligt sörj dt för
fastighetstaxeringens jämnhet. Icke heller hänsynen till denna i regel
endast hvart femte år återkommande taxering lärer därför böra ställa sig
hindrande emot reformen.
Hvad beträffar den ifrågasatta organisationen af den primära taxeringsmyndigheten,
får jag i öfrigt framhålla, att hos denna myndighet icke
skulle komma att finnas representant med särskildt uppdrag att bevaka
kronans intressen. Någon annan därtill lämplig tjänsteman än kronofogden,
hvilken enligt nu gällande bevillningsförordning är kronoombud hos taxeringsnämnderna
på landet, skulle icke i allmänhet vara att tillgå i lands
-
140
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
kommunerna. Men det är uppenbart, att kronofogden med alla sina öfriga
omfattande tjänsteåligganden icke kan hinna att deltaga i taxeringsarbetet
hos fögderiets alla taxeringsnämnder, sådana dessa enligt hvad jag anfört
skulle organiseras. Särskildt kronoombud hos dessa nämnder synes också
kunna undvaras. Under nuvarande förhållanden kan ordföranden i bevillningsberedningen
i stort sedt anses hafva samma skyldigheter som kronoombudet
hos den nuvarande taxeringsnämnden. Ordförandena i bevillningsberedningarna
hafva också hittills utan några afsevärda anmärkningar bevakat
kronans intressen, och det synes därför under den nya organisationen
kunna utan vidare anförtros åt dem att å det allmännas vägnar öfvervaka,
att taxeringen verkställes i behörig ordning. I allt fall skulle tillfälle
fortfarande finnas att anlita kronofogde såsom ordförande i en eller flera
af taxeringsnämnderna inom fögderiet. Om det egentliga uppbördsarbetet,
såsom jag föreslår, förlägges till sådan tid på året, att detsamma och därmed
följande bestyr mindre än hittills taga kronofogdarnas tid i anspråk
under de månader, taxeringen pågår, lära dessa tjänstemän i långt större
utsträckning än för närvarande kunna ägna sig åt taxeringsarbetet i den
första instansen.
Den af mig nu berörda omständigheten synes emellertid påkalla vidtagande
af någon åtgärd för att förstärka sakkunnig elementet hos den primära
taxeringsmyndigheten. Om Kungl. Maj:ts befallningshafvande berättigades
att utan afseende å vederbörandes boningsort utse, utom ordförande, äfven
en ledamot i taxeringsnämnden, skulle icke blott nämnden erhålla en förstärkning,
som genom själfständighet och opartiskhet säkerligen skulle främja
behörig taxering, utan äfven ordföranden kunna få ett värdefullt och i
större taxeringsdistrikt eller vid tillfälliga förfall ofta oumbärligt biträde i
det förberedande taxeringsarbetet.
Denne ledamot bör uppenbarligen erhålla skälig godtgörelse för
uppdraget. Likaledes bör ordföranden i taxeringsnämnden tillförsäkras
en ersättning, som motsvarar omfattningen och betydelsen af det honom
anförtrodda arbetet. Endast under sådan förutsättning kan man påräkna
att erhålla för uppdraget skickade personer. Och det bör starkt betonas,
att hela taxeringsresultatet dock ytterst heror på att ordförandena i den
första taxeringsinstansen med sakkunskap, intresse och omsorg ägna sig åt
utförandet af sitt viktiga uppdrag. För beredandet af sådan godtgörelse
bör den så kallade bevillnings- och inkomstskatteprocenten höjas. Jag tror
mig emellertid kunna med visshet förutsäga, att den ökade utgift, som
sålunda må uppkomma, skall på grund af stegradt initiativ till en effektiv
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 47. 141
taxering medföra en långt mera ökad afkastning af de ifrågavarande
skatterna.
Taxeringsnämndens taxeringar skulle sedermera likasom enligt den
nuvarande ordningen granskas af pröfningsnämnden, hvilken äfven skulle
afgöra anförda besvär. Hos denna myndighet bör mindre kräfvas personalkännedom
än sakkunskap. I anledning häraf och för påskyndande af
nämndens arbete bör ledamöternas antal väsentligt inskränkas. I nära anslutning
till hvad kommunalskattekommittén föreslagit, lärer sålunda antalet
ledamöter i pröfningsnämnden lämpligen kunna bestämmas till tio, högst
femton.
Jag anhåller att härefter få beröra en annan högst nödig reform på De direkta
den direkta statsbeskattningens område, som lämpligen kan genomföras i
sammanhang med och på grund af förändrade bestämmelser om beskattningsår
och uppbördstid. Härmed syftar jag på det redan i mitt yttrande
till statsrådsprotokollet den 12 januari innevarande år omförmälta förhållandet,
att hvarje års Riksdag nu bestämmer inkomstskatten för ett annat år än
bevillningen och att inkomstskatten icke inflyter i kronans kassa under det
år, i hvars riksstat den är upptagen, utan först under det nästföljande året.
Riksdagen åtager sig nu bevillning för det löpande året. Taxeringen
för denna bevillning äger rum under löpande året och bevillningen är, på
grund af den förändring, som genomfördes af 1900 och 1901 årens Riksdagar,
upptagen i riksstaten för det nästföljande året, under hvars lopp
den äfven erlägges. Inkomstskatten åtager sig däremot Riksdagen för det
nästföljande året. Skatten är upptagen i nästföljande års riksstat, taxeringen
verkställes under detta år, och skatten inflyter först under året
därefter, det andra sedan Riksdagens beslut om skattens upptagande fattats.
Bevillningsförordningen och inkomstskatteförordningen för ett visst år
äro således beslutade af olika Riksdagar. Den bevillningsförordning, som
gällde t. ex. år 1906, var beslutad samma år, under det att den då
tillämpade inkomstskatteförordningen antagits redan af Riksdagen 1905.
Inkomstskatteförordningen är emellertid i många hänseenden beroende af
bevillningsförordningen. Skulle det löpande årets Riksdag önska göra en
ändring i bevillningsförordningen för det löpande året, möter i regel hinder
därför, af det skäl att lydelsen i inkomstskatteförordningen för samma år
bestämts redan af nästföregående års Riksdag. En möjlighet att ordna saken
skulle ju ligga däri, att löpande årets Riksdag ändrade den nästföregående
år fastställda inkomstskatteförordningen, men uppenbarligen bör sådant ej
142
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
gärna ifrågakomma. Om emellertid bevillningsförordningen ändrades af
löpande årets Eiksdag, skulle följden kunna blifva, att de båda förordningarna
för året finge olika lydelse i jämlöpande stycken. Detta skulle
naturligtvis verka förvirrande och göra tillämpningen af förordningarna
osäker. Om ändringen i bevillningsförordningen afsåge en punkt, till
hvilken inkomstskatteförordningen endast hänvisade, så blefve härigenom
den redan fastställda inkomstskatteförordningen materiellt ändrad. Det
kunde rent af inträffa, att inkomstskatteförordningen i något afseende icke
alls kunde tillämpas, i det fall att de förutsättningar i bevillningsförordningen,
på hvilka den bygger, ändrats. Eiksdagens frihet att besluta om
bevillningsförordningen för det löpande året är följaktligen på detta sätt
klafbunden af föregående Eiksdags beslut om inkomstskatteförordningen.
Men äfven i ett annat hänseende är det med den nuvarande ordningen
för Eiksdagen omöjligt att vidtaga ändringar i bevillningsförordningen.
Den omständigheten, att Eiksdagen fastställer bevillningsförordningen
för det löpande året, medför nämligen den olägenheten, att förändringar
i densamma måste träda i kraft, medan taxeringen pågår. Berör
förändringen den del af taxeringsförrättningen, som redan fullbordats, kan
den naturligtvis icke genomföras. Eiksdagen har i sådant fall förlorat
makten att bestämma lydelsen af årets bevillningsförordning. För att en
ändring skall komma till stånd, kan då den utvägen användas, att, sedan
ändringen beslutats, densamma icke kungöres, förrän den förrättning, för
hvilken den skulle äga tillämpning, är afslutad för året, och på detta sätt
ernår man, att nästföljande års taxering i denna del kommer att ske efter
den grund, som Eiksdagen det löpande året bestämt. Faktiskt innebär
detta, att Eiksdagen fastställer bevillningsförordningen för det nästföljande
året. Denna metod, att uppskjuta kungörandet af en utaf Eiksdagen antagen
förändring i bevillningsförordningen till dess den icke längre kan
tillämpas för det löpande året, synes under nuvarande förhållanden vara
den enda möjligheten att åstadkomma en ändring i bevillningsförordningen,
för så vidt den berör den tidigare delen af taxeringsförrättningen eller sådana
delar, af hvilka den nästföregående år fastställda inkomstskatteförordningen
är beroende. Att ett sådant sakernas tillstånd icke väl öfverensstämmer
med grundlagens anda, torde vara uppenbart.
Det måste således vara ett önskemål, att inkomstskatten likasom bevillningen
beviljas för ett och samma år, så att lydelsen af bevillningsoch
inkomstskatteförordningarna för detta år bestämmes af samma Eiksdag,
samt att tillämpningen icke behöfver inträda, förrän förordningarna af
143
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Riksdagen laststiillts och därefter hunnit i vederbörlig ordning kungöras.
Detta mål vinnes genom den af mig ifrågasatta anordningen angående beskattningsåret
synnerligen enkelt. Riksdagen åtager sig bevillning och
inkomstskatt åt det löpande årets inkomst, men taxeringen för båda skatterna
uppskjutes till nästföljande år. Skatteförordningarna tillämpas icke
förrän med året efter det, under hvilket de blifvit af Riksdagen fastställda.
Förändringar i desamma kunna ske samtidigt för båda förordningarna och
i god tid, innan dessa förändringar behöfva tillämpas. Om vidare båda
skatterna upptagas i riksstaten för det nästföljande året, ernås, med genomförande
af den af mig förut omnämnda ändrade uppbördstiden, den fördelen,
att icke blott såsom nu bevillningen utan äfven inkomstskatten komma att
inflyta i kronans kassa under det år, i hvars riksstat de äro upptagna.
Med den anordning, jag föreslagit, skulle också helt och hållet försvinna
en viss konstitutionell oegentlighet, som är förknippad med den
nuvarande ordningen för bevillningsförordningens promulgerande. Från och
med genomförandet åren 1900—1901 af den förändrade metoden för
bevillningens upptagande i riksstaten har bevillningsförordningen fastställts
att lända till efterrättelse, till dess annorlunda af Riksdagen förordnas. Enligt
det förevarande förslaget skulle hela tillämpningen af bevillningsförordningen
falla under nästföljande år, då taxering samt debitering och uppbörd skulle
äga rum. Om således någon Riksdag ville fastställa nya bestämmelser
angående den bevillning, Riksdagen åtager sig, så skulle dessa bestämmelser
icke träda i kraft förrän med ingången af nästföljande år. Den gamla
bevillningsförordningen kunde alltså fortfara att gälla till slutet af året,
och det funnes intet hinder mot att bevillningsförordningen i enlighet med
grundlagens bud kunde utfärdas att lända till efterrättelse »intill slutet af det
år, under hvars lopp den nya bevillningen af Riksdagen fastställd blifver.»
Sedan jag härmed i dess hufvuddrag tecknat den reform, jag åsyftar, Sakkunniges
återgår jag till redogörelsen för de åtgärder, som vidtagits för utarbetande ut>erlningaf
författningsbestämmelser i ämnet.
På grund af Kungl. Maj:ts bemyndigande i beslut den 22 juni 1906
anmodade jag fem uppbördsman i skilda ställningar, nämligen en landskamrerare,
en kronofogde, två häradsskrifvare och en kronokassör i stad,
från olika delar af landet, att under ledning af de sakkunnige, som jag
enligt samma beslut tillkallat, taga i öfvervägande, hvilka ändringar som
med minsta möjliga rubbning i nu gällande anordning skulle för reformens
genomförande behöfva vidtagas med afseende å tid och ordning för mantals
-
144 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
skrifning, taxering, debitering och uppbörd. Dessa uppbördstjänstemän afgåfvo
därefter ett yttrande, som jag anhåller att få såsom bilaga foga vid
dagens protokoll.
Det förslag, som detta yttrande innehåller, finner jag vara ändamålsenligt
och kunna, såsom dessa praktiskt erfarna uppbördstjänstemän vitsordat,
utan svårighet bringas till verkställighet. Mantalsskrifning skulle således
förrättas i hittills vanlig ordning. Allenast med afseende på tiden för
mantalslängdernas öfverlämnande och sättet för deras tillhandahållande för
granskning behöfde några smärre rubbningar ske. Taxeringsuppgifternas
aflämnande skulle tillbakaflyttas en månad eller till den 1 mars, och anstånd
därmed skulle medgifvas endast sådana uppgiftspliktige, för hvilka det
skäligen kunde anses föreligga någon svårighet att till nämnda dag medhinna
uppgiftens afgifvande, nämligen sådana som äro skyldiga att föra
handelsböcker, allt i syfte att taxeringsarbetet i den första instansen skulle
vara afslutadt senast den 15 maj. Därefter skulle pröfningsnämndens
sammanträde hafva ägt rum före den 10 augusti, hvaruppå debiteringen
skulle vidtaga och uppbörden verkställas under tiden från och med den
1 november till och med den 15 december. I yttrandet behandlas därjämte
andra i samband härmed stående ämnen, på hvilka jag icke nu torde
behöfva inlåta mig. Då yttrandet icke afsåg städerna Stockholm och Göteborg,
lämnades vederbörande tjänstemän därstädes tillfälle att uttala sig
angående den uppgjorda arbetsordningen, hvilken därvid i tillämpliga delar
lämnades utan erinran.
Jag uppdrog därefter åt de af mig tillkallade sakkunnige att enligt
de af mig nu angifna allmänna grunderna och den föreslagna arbetsordningen
utarbeta förslag till författningsbestämmelser i ämnet. Tillika anmodade
jag dem att i några fristående detaljer inom skattelagstiftningen,
i hvilka behof af ändring af Riksdagen påpekats eller eljes gjort sig gällande
och till hvilka jag senare skall återkomma, föreslå de förändrade
bestämmelser, som kunde erfordras.
De sakkunnige ingåfvo den 21 november 1906 till finansdepartementet
sitt förslag, hvilket innehöll förslag till bevillningsförordning och till inkomstskatteförordning
äfvensom till vissa ändringar i väglagen, förordningarna
om kommunalstyrelse på landet och i stad, skjutsstadgan, mantalsskrifningsförordningen
och uppbördsreglementet jämte några andra smärre författningar.
Tillika innefattade förslaget en plan angående öfvergången till det nya
beskattningssy stemet.
Kung!. Maj ds Nåd, Proposition N:o 47. 145
Hvad själfva skatteförfattningarna beträffar, skulle den ifrågasatta reformen
medföra ändring af ett flertal paragrafer i de nuvarande bevillningsocb.
inkomstskatteförordningarna. Vidare skulle, vidkommande särskilt
bevillningsförordningen, i följd af reformen eller af annan anledning en del
paragrafer behöfva borttagas, så att en omnumrering af paragraferna i allt
fall blefv e erforderlig. Med afseende härpå och ehuru reformen lämnar de
materiella bestämmelserna väsentligen orubbade samt det ej heller åsyftats
att i detta sammanhang införa allenast redaktionella ändringar, äfven om
sådana eljes kunde anses påkallade, har åt förslaget gifvits formen af helt
och hållet nya förordningar om bevillning och om inkomstskatt.
Öfver bland annat de föreslagna förordningarna om bevillning och om
inkomstskatt har kammarrätten den 17 december 1906 afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande.
Beträffande själfva hufvudfrågan, att taxeringen skulle afse nästföre- Kammargående
års inkomst, har kammarrätten, som vid föregående tillfällen, d^SaitvZgsförslag
därom förelegat, utan större meningsskiljaktighet med stor bestämd- årethet
afstyrkt införandet af denna grundsats i vår skattelagstiftning, nu låtit
sina betänkligheter därutinnan falla och alltså förordat det framlagda förslaget.
Kammarrätten vitsordar således, att de nu gällande reglerna angå’
ende beskattningsåret, såsom erfarenheten nogsamt bekräftat, medföra ganska
störa svårigheter vid tillämpningen, att samma regler stundom föranleda
till att skattskyldig blir taxerad för inkomst från två år på en gång,
Stundom till att inkomst varder alldeles obeskattad, samt att den bristande
öfverensstämmelsen mellan den tid, som afses med taxeringen, och den tid,
som själfdeklarationen åsyftar, gjort olägenheterna af gällande föreskrifter
än större och vållat ett tämligen allmänt missnöje med de nuvarande förhållandena
å detta område.
_ Två ledamöter i kammarrätten hafva dock varit skiljaktiga och vidhållit
den meningen, att taxeringen bör omfatta det löpande årets inkomst.
Till stöd härför hafva de hufvudsakligen hänfört sig därtill, att vid öfvergången
till det nya systemet dubbelbeskattning icke kunde undvikas, i det
att ett och samma års inkomst blefve föremål för två års taxeringar. Om
de föreslagna öfvergångsbestämmelserna har jag redan den 12 nästlidne januari
yttrat mig och vill i detta sammanhang endast erinra, att nämnda bestämmelser
torde hafva af den ena reservanten missförståtts, i ty att de icke,
såsom han synes hafva föreställt sig, föranleda till en skattetunga, ökad
med en och en half årsskatt, utan allenast till ett hälft års extra statsbeBih.
till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami, 1 Afd. 34 Raft. 19
146
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
skattning. I öfrigt kafva båda reservanterna framhållit den svårighet, som
skulle uppstå att betala skatten, sedan inkomsten upphört och själfva inkomstkällan
icke längre finnes kvar. Jag påpekar häremot, att äfven enligt
nuvarande föreskrifter såväl stats- som kommunalskatt måste betalas en icke
oansenlig tid efter det nämnda förhållanden inträdt, samt att den öfverklagade
olägenheten i detta afseende bör i någon mån afhjälpas genom den
föreslagna tillbakaflyttningen af uppbörden. I allt fall står det för mig
klart, att hänsynen till en dylik olägenhet, som väl dock får antagas hvarje
år träffa endast ett fåtal skattskyldige, och till den förminskade afkastning,
skatten till följd af ökad afkortning på grund af bristande tillgång till dess
gäldande kan komma att lämna, icke bör få förhindra en reform, för hvilken
eljes så öfvervägande skäl tala.
Båda reservanterna hafva därjämte framställt ett förslag i frågan,
hvilket jag anser mig höra med några ord bemöta. De anse nämligen, att
de af mig åsyftade fördelarne skulle vinnas på det sätt, att taxeringen likasom
nu förklarades afse det löpande årets inkomst men undantagslöst upptoges
med det belopp, hvartill inkomsten nästföregående år uppgått. Härigenom
skulle ernås, att taxering sista gången ägde rum under det år, då inkomsten
upphörde. Det är dock uppenbart, att en dylik metod, hvilken emellertid
ej är oförsökt utomlands, är behäftad med betänkliga brister. För det
första lämnar den ingen regel för beskattningen af inkomst första året,
sådan åtnjutes. Antingen måste därför förslaget kompletteras med föreskrift
i detta hänseende, hvilken otvifvelaktigt skulle komma att lida af
det nuvarande systemets fel, eller ock varder den skattskyldige skattefri
för första året. Men vidare måste metoden medföra, att det sista arets
inkomst antingen icke alls eller endast till en del körnare att med afseende
å beloppet inverka på taxeringen. Om inkomsten upphörde vid
ett årsskifte, skulle den skattskyldige för det sista året, då inkomsten åtnjutes,
taxeras till det belopp, inkomsten utgjort nästföregående år, och till
det sista årets inkomstbelopp toges icke hänsyn vid någon taxering. Därest
inkomsten upphörde under årets lopp, t. ex. efter fem månader, skulle väl
principen konsekvent genomförd innebära, att den skattskyldige för det sista
året taxerades för fem månaders inkomst, beräknad till fem tolftedelar af
nästföregående års inkomst. I detta fall skulle sju tolftedelar af nästföregående
års inkomst och inkomsten under det sista årets första fem månader
icke i fråga om beloppet blifva föremål för taxering. Dessa nu angifna
resultat skulle i olika fall ställa sig fördelaktiga eller ofördelaktiga för den
skattskyldige. Jag framhåller häremot, att den af mig föreslagna metoden
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47. 147
föranleder till att all inkomst varder taxerad till det verkliga beloppet,
ingenting mera och ingenting mindre.
Såväl kammarrättens majoritet som reservanterna hafva upptagit eu fråga, Taxering af
som äfven jag nyss förklarat mig anse vara förtjänt af särskild uppmärksamhet,’
nämligen frågan om taxering af afliden persons inkomst. Grunden för inkomstbeskattningen,
enligt hvilken staten för sina ändamål utkräfver bidrag
i förhållande till hvars och ens inkomst, måste anses innebära, att af den
inkomst, en medlem af staten förvärfvar, en vederbörlig andel bör tillkomma
staien. Häremot kan icke anses strida den omständigheten, att med hänsyn
till de egna nödvändiga behofvens företrädesrätt skatt icke eller endast delvis
pålägges inkomst till mindre belopp. Den, som ville iakttaga en omtänksam
hushållning, borde utan tvifvel efter hand afsätta af sin inkomst den
del, som komme att utgå till det allmänna, och för egna behof förfoga
endast öfver återstoden. Det kan således sägas, att den, som förvärfvar
inkomst, därigenom ådrager sig en skatteskuld till det allmänna, och i
samma mån som stärbhus är pliktigt att betala annan den aflidnes gäld,
bör det såsom regel betala hans ifrågavarande skuld. Om därför det systemet
införes, att nästföregående års inkomst taxeras, bör uppenbarligen
taxeringen omfatta äfven inkomst, som nästföregående år åtnjutits af en
då eller sedermera före taxeringsförrättningen afliden person. Detta har
också en statsfinansiell betydelse, sorti icke bör underskattas. En annan
sak är emellertid, om billighetsskäl tala för att staten icke gör sin skattefordran
gällande i full utsträckning. De sakkunniges förslag innehåller af
sådan anledning, att stärbhus skall endast med tillgångarna i boet svara
för skatt, som påföres för den aflidnes inkomst. Ett dylikt stadgande,
som innebär allenast, att urarfvagörelse icke behöfver ske för skattens skull’
har dock, sammanställdt med det förhållandet, att utskylder utgå med förmånsrätt,
naturligtvis icke någon större praktisk betydelse. ° Det torde
också vara nödvändigt att gå längre. Äfven i fall tillgångarna i boet
öfverstiga skulderna, kunna förhållandena ofta vara sådana, att erläggandet
af utskylderna skulle synnerligen hårdt drabba stärbhusdelägarna, såsom
exempelvis om dessa äro änka, oförsörjda barn eller andra personer, om
hvilkas underhåll den aflidne varit pliktig att draga eller eljes dragit försorg.
För sådana fall synes en möjlighet böra finnas att bereda eftergift
eller lindring i skattebetalningen.
Med afseende härå hafva tre af kammarrättens ledamöter ifrågasatt,
att inkomst, som nästföregående år tillfallit en samma år afliden person’
148
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 47.
i regel icke skulle göras till föremål för taxering. Men om inkomsten
härflutit af kapital eller af rörelse, som stärbhuset fortsatt, borde taxering
af denna inkomst ske, dock icke så att inkomsten taxerades såsom den
aflidnes inkomst, utan så att den inräknades i den inkomst, stärbhuset såsom
sådant åtnjutit. Till detta förslag kan jag dock icke ansluta mig.
Enligt min mening skulle det å ena sidan föranleda till befrielse från skatt
i många fall, då en sådan icke vore af omständigheterna påkallad. Sålunda
finnes icke något skäl att befria ett välbergadt stärblius eller ett stärbhus,
som består af aflägsna släktingar, från skyldighet att erlägga skatt för inkomst,
som den aflidne haft af annan inkomstkälla än kapital eller rörelse.
Vidare kan naturligtvis ställningen i boet vara sådan, att, äfven om den
rörelse, som den aflidne idkat, tilläfventyrs upphör omedelbart efter dödsfallet,
stärbhuset mycket väl äger förmåga att gälda skatt för den aflidnes
inkomst af rörelsen. Å den andra sidan skulle förslaget i vissa fall medföra
en till och med skärpt skattskyldighet för stärbhus, som fortsatt den
aflidnes rörelse. I regel fortsättes väl sådan rörelse åtminstone någon tid
efter dödsfallet, och om sådant skedde, skulle stärbhuset, äfven om rörelsen
för stärbhuset ginge med förlust och ställningen måste uppgifvas, ådraga
sig ansvarighet för skatten för den aflidnes inkomst af rörelsen. Därjämte
skulle bestämmelsen kunna föranleda till försök att genom formella anordningar
gifva rörelse, som fortsättes, sken af att vara en ny rörelse, i syfte
att undkomma skattskyldighet för den aflidnes inkomst. Slutligen bör anmärkas,
att enligt förslaget bestämmelsens tillämpning skulle vara beroende
af den tillfälliga omständigheten, om dödsfallet inträffat före eller efter årsskiftet.
Stärbhuset efter en person, som aflidit den 31 december, skulle
befrias från skatt, under det att för stärbhuset efter en den 1 januari
afliden person icke skulle finnas någon möjlighet att vinna sådan befrielse.
Enligt min åsikt åter böra äfven förhållandena under taxeringsåret inverka
på frågans bedömande. Den sammanblandning, som skulle äga rum af den
aflidnes inkomst och stärbhusets inkomst, synes icke heller vara att tillråda,
utan böra dessa inkomster vid taxeringen särskiljas. De ifrågavarande
ledamöterna i kammarrätten hafva såsom stöd för sin mening äfven anfört,
att staten i allt fall lägger en särskild skatt på afliden persons k var låtenskap.
Häremot behöfver endast erinras, att dessa skatter icke hafva något med
hvarandra att göra. Bevillningen och inkomstskatten höra anses såsom den
aflidnes gäld, hvilken afräknas från boets behållning. Arfsskatten åter
drabbar den, som kvarlåtenskapen tillfaller, och beräknas på behållningen
i boet. :
149
Kung!. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Tre andra ledamöter hafva åter framställt ett förslag, som synes mig
anvisa den väg, hvilken bör följas. De hafva föreslagit, att taxeringsmyndigheterna,
livilka äfven för närvarande äga att vid bestämmandet af
det bevillningsfria afdraget utöfva en diskretionär pröfning, skola erhålla rätt
att, när ömmande omständigheter föreligga, inom vissa gränser bestämma,
i hvad mån befrielse från taxering må stärbhus medgifvas. Visserligen kan
det icke förnekas, att en sådan rätt har sina betänkligheter, i det att densamma
ju möjligen kan missbrukas och i allt fall föranleda till ojämnhet
i beskattningen. Men då en dylik anordning synes högeligen önskvärd
och man utan tvifvel kan tänka högt om taxeringsmyndigheternas opartiskhet
och goda : vilja, biträder jag detta förslag. Skattefriheten synes mig
böra göras beroende af den behållning, som enligt upprättad bouppteckning
finnes i boet, sålunda att befrielse från skatt för den aflidnes inkomst må
kunna medgifvas, då behållningen i boet ej öfverstiger 5,000 kronor och
den afiidne efterlämnat änka, oförsörjda barn eller andra stärbhusdelägare,
som varit beroende af honom för sin försörjning. Såsom jag förut antydt,
anser jag, att sådan skattefrihet må beviljas äfven i det fall, att dödsfallet
skett under taxeringsåret. Jag har på grund af hvad jag sålunda anfört
låtit omarbeta förslaget i det syfte, jag nu angifvit.
För hvad kammarrätten i öfrigt anfört får jag tillfälle att efter hand
redogöra, då jag nu öfvergår till att, i den mån sådant kan anses erforderligt,
i korthet beröra de särskilda punkter, i hvilka ämnet sönderfaller.
Om taxeringen skall afse nästföregående års inkomst, uppkommer frågan, Beskattningshvilket
års mantalslängder skola följas vid taxeringen, eller med andra ord,
i hvilken kommun — den skattskyldiges mantalsskrifningsort för nästföregående
år eller hans mantalsskrifningsort för löpande året — sådan inkomst,
som skall beskattas i mantalsskrifningsorten, bör blifva föremål för taxering.
Enligt min mening måste af praktiska skäl frågan besvaras sålunda, att
beskattningsorten skall vara det löpande årets mantalsskrifningsort. Eljes
skulle den, som flyttat under nästföregående år från en kommun till en
annan, icke blifva taxerad i sin boningsort. Han skulle vidare afgifva
deklaration icke i den kommun, där han är bosatt, utan i en annan kanske
långt aflägsen ort. Vid sådant förhållande skulle all förhandling emellan
taxeringsmyndigheterna i beskattningsorten och honom angående deklarationen
och hvad därmed sammanhänger försvåras eller omöjliggöras. Utskylderna
skulle i sådant fall erläggas å en annan ort än där han vistades, hvilket
skulle å. ena sidan medföra besvär eller kostnader för den skattskyldige
150
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
och å andra sidan otvifvelaktigt leda till att skatterestantierna högst betydligt
ökades. Och då kommunal skattskyldighet utkräfves och kommunal rösträtt
i regel inträder året efter taxeringen, skulle han ännu andra året
efter afflyttningen erlägga kommunalutskylder till den förra kommunen,
likasom hans kommunala rösträtt därstädes skulle framskjutas till inemot
två år efter det han lämnat kommunen. Slutligen skulle, därest mantalspenningar
såsom hittills debiteras för det löpande året, och till ändring
därutinnan föreligger ingen anledning, mantalslängderna för två år komma
att ligga till grund för debiteringen, hvarigenom debiterings- och uppbördsarbetet
skulle väsentligen förökas. Det synes mig uppenbart, att alla dessa
skäl afgjordt tala för att taxeringen bör ske i det löpande årets mantalsskrifningsort.
Däremot måste gifvetvis beskattningsorten för sådan inkomst af rörelse
eller yrke, som till bevillning taxeras i den ort, där rörelsen eller yrket
idkas, hänföra sig till nästföregående års förhållanden. Om en person år
1907 idkat rörelse i Uppsala men år 1908 har sin verksamhet förlagd
till Stockholm, skall naturligtvis 1907 års inkomst af rörelsen i Uppsala
vid taxeringen år 1908 upptagas därstädes och icke i Stockholm. I sådant
fall blir intresset för den kommun, där rörelsen utöfvats, att erhålla skattebidrag
af den där förvärfvade inkomsten afgörande för frågan.
FvfÅningen*" ^ ^ föregående har jag yttrat mig allenast om taxering af inkomst.
’ Det är med afseende på denna taxering, som missnöjet med nu rådande för
hållanden
framträdt. Emellertid uppställer sig nu det spörsmålet, om en
ändring af beskattningsåret vid inkomsttaxeringen bör föra med sig äfven
en ändring af beskattningsåret i fråga om fastighetstaxeringen, så att skattskyldig
skall taxeras för den fastighet, han haft nästföregående år, och
icke för den fastighet, han äger under löpande året. Härvid är det dock
klart, att spörsmålet gäller allenast bevillningstaxeringen och icke inkomstskattetaxeringen.
Vid sistnämnda taxering, däri för närvarande en beräknad
afkastning af fast egendom upptages såsom inkomst, är det fråga om att
sammanräkna den skattskyldiges hela inkomst af alla inkomstkällor under
ett år, och det kan således icke ifrågasättas annat än att, då taxeringen i
öfrigt skall afse nästföregående års inkomst, samma grundsats skall tillämpas
äfven i fråga om den beräknade inkomsten af fastighet, så att taxeringen
till inkomstskatt omfattar beräknad afkomst af fast egendom, som den
skattskyldige ägt eller innehaft under nästföregående år.
Beträffande åter fastighetsbevillningen, synas mig hufvudsakligen prak -
151
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 47.
tiska skäl öfvervägande tala för att någon rubbning icke göres i de bestående
förhållandena och att således, äfven sedan reformen genomförts i
fråga om inkomsttaxeringen, fastigketsbevillning erlägges för löpande året,
d. v. s. för hvarje fastighet af den, som för löpande året mantalsskrifvits
såsom ägare eller med ägare likställd innehafvare af fastigheten. De grunder,
som, enligt hvad jag förut anfört, påkalla, att inkomsttaxeringen afser
nästföregående års inkomst, gälla ej heller i och för sig angående fastighetstaxeringen.
Om det också på visst sätt kan synas, som om det vore
mest följdriktigt, om båda taxeringarne skedde för samma år, så kan det
å andra sidan icke heller förnekas, att fastighetsbevillningen utgör eu beskattning
af så egenartad beskaffenhet, att den i mycket måste följa sina
egna regler.
Om fastighetsbevillningen skulle erläggas för nästföregående år, skulle
detta innebära bland annat, att den utginge enligt ett nästföregående år
bestämdt taxeringsvärde. Hvarje år skulle således taxeringsvärde åsättas
den fasta egendomen i riket utan något under det året föreliggande praktiskt
syfte; taxeringen skulle ske i och för den bevillning, som nästföljande
år skulle utgå. Man finge följaktligen årligen laborera med två särskilda
fastighetstaxeringslängder: den ena, som upprättats nästföregående år, skulle
ligga till grund för löpande årets debitering och uppbörd, den andra upprättades
under året för att nästföljande år tjäna samma ändamål. Bevillningsbeloppet,
hvilket bland annat af redovisningsskäl bör upptagas i taxe:
ringslängden, skulle under löpande året införas i nästföregående års längd.
Därest, såsom jag tror mig hafva nyss ådagalagt vara nödvändigt, vid inkomsttaxeringen
skulle följas löpande årets mantalslängder, men fastighetsbevillningen
skulle erläggas för nästföregående år och således debiteras
enligt nästföregående års mantalslängder, skulle för ett och samma års
debitering och uppbörd två olika års mantalslängder ligga till grund. Att
härigenom debiterings- och uppbördsarbetet, till hvilket kortast möjliga tid
måste anslås, skulle öfver höfvan försvåras, ligger i öppen dag.
Slutligen får jag för denna frågas bedömande framhålla en synpunkt,
som principiellt synes hafva en mycket stor betydelse, äfven om densamma
icke rent praktiskt kan tillerkännas så stor vikt. Därest fastighetsbevillningen
skulle erläggas på grund af nästföregående års taxeringsvärde,
komme det oftast att inträffa, att taxeringsvärdet blefve bestämdt i första
taxeringsinstansen, innan ännu Riksdagen beslutat, att någon bevillning
på grund däraf skulle utgöras. Om jag tänker mig reformen genomförd
år 1908, måste i många fall det årets taxeringsnämnder, hvilkas
152
Kung!. Nåd. Proposition No 47.
arbeten böra vara afskräde senast den 15 maj, hafva bestämt de taxeringsvärden,
efter hvilka bevillning år 1909 skulle erläggas, innan ännu 1908 års
Riksdag åtagit sig bevillning att utgå år 1909. Ty Riksdagens beslut om
bevillningen fattas på grund af sakens natur i slutet af Riksdagen, och
det händer ju numera icke ofta, att detta beslut är fattadt och kungjordt
redan den 15 maj. Man må icke invända, att samma förhållande äger
rum redan under den nuvarande ordningen. Bevillningsberedningen får
väl nu föreslå taxering, innan Riksdagen åtagit sig någon bevillning, men
det är först taxeringsnämnden, som bestämmer taxeringen, och denna sammanträder
enligt nu gällande stadganden icke tidigare än den 21 juni, alltså
efter det Riksdagens beslut om bevillningen hunnit fattas och kungöras:
Denna sak synes mig således böra ordnas på det sätt, att inkomsttaxeringen
afser nästföregående års inkomst .men fastighetsbevillningen erlägges
af löpande årets ägare eller innehafvare af fast egendom. Sålunda
skulle, så vidt nu är i fråga, 1907 års Riksdag åtaga sig inkomstbevillning
och inkomstskatt att betalas år 1908 enligt taxering år 1908 af 1907
års inkomst samt fastighetsbevilluing att. erläggas år 1908 af 1908 års
ägare eller innehafvare af fast egendom på grund af 1908 års fastighetstaxering.
I sitt utlåtande i ämnet har kammarrätten också utan förbehåll anslutit
sig till denna mening. Kammarrätten har därvid åberopat hufvudsakligen
de af mig nu angifna skälen, kvarjämte kammarrätten till stöd
för sin uppfattning, såsom mig synes, fullt riktigt anfört, att den, som
förvärfvat fast egendom, därmed har att omedelbart inträda i de rättigheter
inom stat och kommun, som fastighets innehafvande betinga, och
häraf bör följa, att äfven bevillningsplikten inträder fortast möjligt.
Den uppställda regeln kan emellertid medföra, att eu skattskyldig får
under ett och samma år erlägga bevillning två gånger för afkastnrngen af
sitt kapital- Om han år 1908 haft kapitalet utlånadt mot ränta och år
1909 har det plaeeradt i fastighet, får han år 1909 utgöra bevillning både
för 1908 års ränteinkomst och för den fastighet han äger år 1909. Med
afseende på inkomstskatten inträffar däremot icke liknande resultat, då
denna i allo skulle utgå på grund af nästföregående års förhållanden, Hvad
bevillningen beträffar, bör man ihågkomma, att någon dubbeltaxering dock
icke uppkommer, så att samma års inkomst blefve två gånger beskattad.
Saken är allenast den, att inkomster från två olika år kunna komma att
beskattas under ett och samma år. Då bevillningen är en. proportionell
skatt, ökas således icke härigenom skattebördan, den endast sammantränges
Kung}-. Maj-Ja Nåd. Proposition N:o 47. 158
pa en kortare tid. Och det är att märka, att det är endast i det sannolikt
ej så ofta förekommande fall, att omplaceringen af kapitalet sker vid
ett årsskifte, som två hela års intäkter på detta sätt upptagas till beskattning
under ett år. Det låter sig visserligen icke förnekas, att eu sålunda
hopad beskattning i vissa fall kan blifva oläglig för den skattskyldige,
men det är min öfvertygelse, att olägenheten, som i regel kan drabba
endast ägare af kapital och således skattskyldige i eu ekonomiskt gynnsam
ställning, dock icke skall visa sig vara af den art, att fördenskull ett annat
system för fastighetsbeskattningen bör väljas. Ej heller synes detta böra
föranledas af det motsatta fallet, nämligen att den, som vid ett års slut
säljer sin fastighet och därigenom erhåller kapital, hvarå han nästföljande
år uppbär ränta, sistnämnda år icke kommer att taxeras till bevillning
vare sig för fastigheten eller för ränteinkomst af det kapital, som genom
försäljningen frigjorts.
I sammanhang härmed anhåller jag att få beröra en fråga, som af
de sakkunniga upptagits och af hvilkens lösning sedan länge ett starkt
behof gjort sig gällande. Den för hvarje år för en fastighet påförda
fastighetsbevillningen är till sin natur odelbar. Om fastigheten under året
byter ägare, påföres icke fastighetsbevillningen hvarje ägare i förhållande
till den del af året han ägt fastigheten, utan för hvarje år endast eu
person. Men hvilken af flera ägare under ett år bevillningen bör påföras,
är icke i lagstiftningen bestämdt. De olika ägarne emellan ordnas väl
denna sak oftast genom aftal vid öfvergången af äganderätten. Detta gör
emellertid icke ett reglerande genom lagstiftningen obehöfligt. Ett sådant
kräfves bland annat för åstadkommande af reda och konsekvens vid taxeringen.
I praxis har emellertid frågan besvarats på olika sätt. Enligt
en mening skulle den böra upptagas såsom skattskyldig, som ägt fastigheten
största delen af året. Denna tolkning skulle således göra taxeringen
beroende af en omständighet, om hvilken den första taxeringsinstansen
icke kan äga någon kännedom. En annan mening, som åtminstone de senare
åren mera allmänt omfattats är, att den bör taxeras för fastigheten, som
äger den vid årets början. Jag ansluter mig till denna, äfven af de sakkunnige
biträdda uppfattning, hvilken innebär, att den, som bör mantalsskrifvas
för fastigheten, skall upptagas såsom den skattskyldige. Om sålunda
en person före årets ingång inköpt en jordbruksfastighet för att
tillträda densamma den 14 mars, bör han mantalsskrifvas för fastigheten
och på denna grund äfven taxeras därför. Hvad som i detta afseende
gäller om ägare, bör naturligtvis gälla äfven om innehafvare, som är lagBih.
till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Af cl. 34 Höft. 20
154
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
ligen pliktig erlägga fastighetsbevillning. Äfven kammarrätten har omfattat
den sistnämnda meningen och gjort allenast en formell erinran, i
enlighet med hvilken de sakkunniges förslag blifvit förtydligadt.
Såsom jag redan nämnt, upptager det framlagda förslaget äfven åtskilliga
ändringar i gällande skattelagstiftning, hvilka beröra mera fristående
delar af densamma. Till större delen kunna äfven dessa anses vara
af mera formell natur. Ett ändringsförslag, afseende fördelningen af inkomst
af järnvägs- och kanaldrift samt elektriska kraftledningar och vattenledningar,
är närmast föranledt af särskilda ”Riksdagens skrivelser i ämnet.
Beskattnings- ] underdånig skrifvelse den IT maj 1904 anhöll nämligen Eiksdagen,
Vomst af att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Eiksdagen framlägga förslag
af järnvägs- till införande i gällande bevillningsförordning af närmare bestämmelser rö°drift°>elek-
rande beskattningsort för inkomst af kanal- och järnvägsdrift. Denna betrisk
Mmn^gkattniugsfråga syntes Eiksdagen vara af den vikt, att den kräfde en nog°1edningn
grann och omfattande utredning, hvarvid särskildt borde beredas vederbörande
kanal- och järnvägsförvaltningar tillfälle att yttra sig i ärendet. Med
anledning häraf har Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 31 december
1904 anbefallt öfverståthållarämbetet och Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande
i länen att, efter det vederbörande kanal- och järnvägsförvaltningar
beredts tillfälle att yttra sig, afgifva utlåtande öfver Eiksdagens
ifrågavarande skrifvelse. Sedan dessa yttranden och utlåtanden inkommit,
har äfven denna fråga öfverlämnats till de särskildt tillkallade sakkunnige,
hvilka därefter i sitt förslag till ny bevillningsförordning infört bestämmelser
i ämnet. Med anledning af de erinringar, som inom kammarrätten framställts
vid förslagets granskning, har detsamma därefter varit föremål för
ytterligare bearbetning, och anhåller jag att få till närmare motivering af
det nu föreliggande slutliga förslaget anföra följande.
Hvad först beträffar frågan om beskattning af järnväg, kan icke
den uppfattningen i verkligheten göras gällande, att en järnväg erhåller
sin inkomst till viss bestämd del från hvar och en af sina stationer, och
att uppgiften för taxeringen således endast skulle vara att med tillräcklig
noggrannhet fastställa inkomsten från hvarje station. Ett järnvägsföretag
är till sin natur eu enhetlig affär; om denna affär såsom helhet gifver ett
öfverskott, har järnvägsbolaget en viss beskattningsbar inkomst. Hänsynen
till den kommunala beskattningen nödvändiggör emellertid en uppdelning
af bolagets samlade nettoinkomst. Denna uppdelning göres uteslutande af
15ö
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
skattetekniska skälden har ingen reell motsvarighet i järnvägens ekonomi
och måste alltså utföras efter lämplighetshänsyn.
Enligt mitt förmenande bör vid en sådan fördelning af ett järnvägsbolags
beskattningsbara inkomst hufvudsaklig vikt läggas därå, att fördelningsgrunden
blir så enkel som möjligt, och att de olika kommuner, där
bolaget drifver rörelse, få tillgodoräkna sig en andel i den beskattningsbara
inkomsten något så när i proportion till omfattningen af den rörelse,
bolaget drifver inom hvarje kommun. Dessa fordringar kunna bäst tillgodoses,
om man fördelar järnvägsbolagets beskattningsbara inkomst på de
olika stationerna i förhållande till rörelsens omfattning vid dessa stationer.
Svårigheten är då endast att finna ett lämpligt mått på rörelsen vid stationerna.
Hitintills har man härvid plägat taga hänsyn endast till stationens
trafik, beräknad på det ena eller andra sättet. Detta mått är visserligen
icke alltid fullt riktigt; ty det finnes många stationer, som hafva en
ganska ringa egen trafik, men likväl äro mycket stora och hafva en talrik
personal. Sådana finnas exempelvis bland stationer, som utgöra knutpunkter
för flera banor och därför hafva en betydande vagnväxling att ombesörja,
stationer, där lokomotivstallar äro förlagda, samt rangeringsstationer.
Man kunde alltså ifrågasätta, att vid fördelningen hänsyn skulle tagas icke
blott till stationens trafik utan också till stationens storlek, sådan den
framträder i personalens antal eller i stationens årliga utgifter. Emellertid
föra de enskilda järnvägarne i vårt land i regel ingen statistik, hvarur
data för en sådan uppdelning kunde hämtas. Man är därför hänvisad till
att i de särskilda stationernas trafik finna en måttstock för fördelningen
af nettoinkomsten.
Då uppgiften emellertid endast kan vara att för hvarje station bestämma
ett fördelningstal, som i det stora hela är ett tillförlitligt uttryck
för stationens betydenhet, bör man vid beräkningen af ett sådant fördélningstal
endast taga hänsyn till de båda stora trafikgrupperna, godstrafik
(ilgods, styckegods och vagnslastgods) och persontrafik. Jag har därför
ansett, att för hvarje station bör beräknas ett fördelningstal, benämndt
»trafikvärde», lika med halfva summan af järnvägens inkomst af stationens
anlända och afsända godstrafik, ökad med järnvägens inkomst af vid stationen
försålda personbiljetter.
Hvad sålunda först beträffar godstrafiken, har det visat sig nödvändigt
att taga hänsyn jämväl till den anlända godstrafiken. Den från en
station afsända godstrafiken kan nämligen icke anses på ett tillfredsställande
sätt karaktärisera stationens betydenhet, då förhållandet mellan an
-
156 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
länd och afsänd godstrafik ofta ställer sig mycket olika på de olika stationerna.
Detta är särskildt fallet för banor, som hafva en öfvervägande
trafik i den ena riktningen. Den ena stationen på en sådan bana har
måhända en mycket stor afsänd godstrafik, men en ringa anländ godstrafik;
för den andra stationen är förhållandet omvändt. Båda stationerna äro
kanske lika betydande. Men deras relativa betydenhet framstår i en riktig
dager, först om man till grund för beräkningen af stationens trafikvärde
lägger ett medeltal af stationens afsända och anlända godstrafik. Endast
med eu sådan beräkningsgrund erhåller man öfverhufvud en tillfredsställande
måttstock för godstrafikens omfattning vid hvarje station.
Det är emellertid uppenbart, att eu stations betydenhet ur godstrafikens
synpunkt icke mätes af stationens uppbörd af godstrafik. Ty det
beror på yttre, tillfälliga omständigheter, om frakten erlägges vid afgångsstationen
eller vid ankomststationen. Man måste af detta skäl räkna med
medeltalet af järnvågens inkomst af stationens anlända och afsända godstrafik.
Eu sådan beräkningsgrund användes också redan af ett flertal enskilda
järnvägar.
Det återstår att bestämma, efter hvilka grunder godssamtrafik och
godstransitotrafik skola tillräknas de särskilda stationerna. Vidhåller man,
att fördelningstalets uppgift endast är att karaktärisera stationens betydenhet,
så är det uppenbart, att ingen del af dessa trafikgrupper rimligen
kan tillräknas en mellanliggande station, som endast passeras af den ifrågavarande
trafiken. En sådan station behöfver ju i regel icke göras större,
därför att den genomgående trafiken växer. Däremot måste, såsom redan
är antydt, öfvergångsstationer till andra banor ofta vara stora stationer
med talrik personal, utan att detta förhållande tillbörligen framträder i
sådan stations egna trafik. Här erbjuder sig sålunda ett lämpligt tillfälle
att taga hänsyn jämväl till denna omständighet vid bestämmande af sådan
stations trafikvärde.
Detta sker enklast därigenom, att godstrafik, som inkommer från
främmande bana, räknas såsom afsänd från öfvergångsstationen och godstrafik,
som afgår till främmande bana, räknas såsom anländ till öfvergångsstationen.
Öfvergångsstationen får ju på detta sätt sitt medeltal af afsänd
och anländ godstrafik betydligt ökadt och erhåller därmed, såsom rimligt
är, ett större trafikvärde. Ett sådant beräkningssätt är för närvarande i
bruk på flera enskilda järnvägar för fördelning af sam- och transitotrafik.
Hvad åter beträffar persontrafiken, är det först och främst tydligt,
157
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
att den icke kan uppvisa samma ojämnhet i fråga om proportionen mellan
afvand och anländ trafik, som godstrafiken gör. Det är därför ohehöfligt
att särskildt beräkna afsänd och anländ persontrafik. Eu beräkning af
den anlända persontrafiken kan för öfrigt icke med säkerhet utföras, bland
annat därför att, om en och samma biljett gäller till flera olika stationer,
såsom särskildt vid lokal- och zontariffer ofta kan blifva fallet, man icke
vet, hur långt biljetten begagnas.
Den säkraste och samtidigt från järnvägsstatistisk synpunkt enklaste grunden
föi. en uppskattning af en stations betydelse för persontrafiken är därför
utan tvifvel järnvägens inkomst af vid stationen försålda personbiljetter.
En stations betydelse för trafiken i dess helhet torde enligt det nu
sagda bäst karaktäriseras genom ett »trafikvärde», som är lika med medeltalet
af järnvägens inkomst af stationens anlända och afsända godstrafik,
ökadt med järnvägens inkomst af vid stationen försålda personbiljetter.
För järnvägsbolags taxering i de olika kommunerna bör, med en inskränkning
som jag strax skall nämna, bolagets hela beskattningsbara inkomst
af järnvägsdriften fördelas på järnvägens olika stationer i förhållande till
deras sålunda beräknade trafikvärden. Genom det föreslagna taxeringssättet
blir alltså bolagets inkomst fullständigt taxerad. Det är för detta ändamål
ingalunda nödvändigt, att alla poster i järnvägens bruttoinkomst användas
till beräkning åt fördelningstalen. Flera af dessa poster äro för
öfrigt af den natur, att man svårligen kan finna en rationell grund för
deras uppdelning på de skilda stationerna. Detta gäller t. ex. om inkomsten
af posttrafik. En sådan inkomst skulle man kanske önska fördelad
efter stationernas förut bestämda trafikvärden. Men en sådan kalkyl
skulle uppenbarligen endast tjäna till att öka trafik värdenas absoluta storlek,
medan ju deras relativa storlek, och därmed den slutliga fördelningen
af den beskattningsbara inkomsten, blefve oförändrad. En dylik uppdelning
af öfriga poster i bruttoinkomsten efter de redan bestämda trafikvärdena
skulle alltså vara ändamålslös.
. En uppdelning af järnvägsbolags beskattningsbara inkomst på de olika
stationerna efter nu angifna grunder synes mig äga betydande fördelar,
bland hvilka jag vill framhålla, att fördelningsgrunden blir lagfäst och fullt
klar, att beräkningen förutsätter ett minimum af statistiskt material, samt
att själfva uträkningen blir den enklast möjliga. Därmed vinner man, att
järnvägsbolagen icke besväras med någon onödig arbetsbörda, men också
att fördelningens riktighet lätt kan kontrolleras, och att sålunda tvister
angående taxeringen så vidt möjligt förhindras. Denna fördelningsmetod
158 Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 47.
har också den fördelen, att, enligt hvad den i ämnet föreliggande utredningen
gifver vid handen, genom densamma minsta möjliga förändring töjde
komma att göras i nu brukliga sätt för fördelningen; för de icke få järnvägar,
hvilkas fördelningsmetoder redan nu i hufvudsak ansluta sig till den
här föreslagna, torde förändringen blifva mycket ringa.
Genom den nu angifna fördelningsmetoden bestämmes den beskattningsbara
inkomsten vid hvarje station. I det fall att stationsområde tillhör
flera kommuner, kräfves alltså en kompletterande bestämmelse om hui
stationens inkomst skall fördelas till beskattning dessa kommuner emellan.
De sakkunnige hade föreslagit, att fördelningen skulle ske i lika delar. Kammarrätten
åter har ansett lämpligare, att fördelningen öfverlämnades åt taxeringsmännens
fria skön, och har jag för min del anslutit mig till denna
senare uppfattning.
Vid fördelning af ett järnvägsbolags beskattningsbara inkomst till
taxering inom olika kommuner synes det emellertid lämpligt, att någon
del tillräknas hufvudkontoret och sålunda taxeras å den ort, därifrån
rörelsen hufvudsakligen ledes. Detta har också flerstädes varit brukligt. Svårigheten
är endast att träffa ett riktigt mått för ifrågavarande andel. Kungl.
Maj;ts befallningshafvande i Kalmar län har ansett, att den borde bestämmas
till åtminstone en femtedel af hela den beskattningsbara inkomsten. Eu
sådan beräkningsgrund skulle emellertid för en järnväg med ett mycket
stort antal stationer leda till, att den ort, där hufvudkontoret är beläget,
blefve oproportionerligt gynnad i förhållande till orter med äfven ganska
.störa stationer.
Den andel, som bör tillräknas hufvudkontoret, har enligt det af
ite sakkunnige utarbetade förslaget satts betydligt lägre, nämligen till
fem procent af hela den beskattningsbara inkomsten. I denna punkt har
kajamarrätten anmärkt, att om järnvägsbolag har flera förvaltningskontor
än hufvudkontoret, en del af inkomsten af driften borde tillräknas hvarje
kommun, där sådant kontor finnes. Kammarrätten hav vidare ansett, att
den andel, som bör belöpa å hufvud- och andra kontor gemensamt, bör
beräknas till tio procent och fördelas kontoren emellan efter taxeringsmännens
skön. Jag har ansett mig böra ansluta mig till hvad kammarrätten
sålunda föreslagit.
Af den beskattningsbara inkomsten af järnvägsdriften böra alltså först
sammanlagdt tio procent tillräknas den eller de orter, där järnvägen har
kontor. Återstoden af den beskattningsbara inkomsten af järnvägsdriften
fördelas till taxering mellan de kommuner, där stationerna äro belägna, i
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47. 159
förhållande till hvarje stations enligt de gifna reglerna beräknade trafik
värde.
De numera rätt talrika fall, då järnvägsbolag jämte egen järnväg trafikerar
äfven främmande bana, föranleda i beskattningshänseende rätt betydande
svårigheter. Grunden till dessa särskilda svårigheter ligger däri,
att rörelsen drifves under så olika betingelser på den egna och på den
främmande banan. 1 normala fall innesluter det trafikerande bolagets inkomst
af den egna banan ränta å anläggningskapitalet, medan dess behållna
inkomst af den främmande banan ej innesluter sådan ränta. Under sådana
förhållanden kan man tydligen icke fördela bolagets hela beskattningsbara
inkomst på båda banornas stationer efter enahanda beräkningsgrund. Genom
en dylik likformighet skulle nämligen det trafikerande bolagets ränta å den
egna banans anläggningskapital blifva fördelad jämväl mellan den främmande
banans stationer, hvilket uppenbarligen vore ett fel. Detta fel
framstår i en ännu skarpare dager, om man tager i betraktande, att den
inkomst, ägaren af den främmande banan har af densamma, en inkomst,
som i normala fall just motsvarar ränta å denna banas anläggningskapital,
måste fördelas till beskattning uteslutande mellan denna banas stationer.
Jämväl hvad angår ränta å lånt driftskapital, synes riktigt, att hänsyn
tages därtill, huruvida gälden belastar eller kan anses belasta den ena eller
andra banan.
Jag anser sålunda, att då järnvägsbolag jämte egen bana trafikerar
äfven främmande bana, det ekonomiska resultatet af järnvägsdriften bör
beräknas särskildt för hvardera banan. Detta kan ske endast därigenom,
att sedan drijtsöfverskottet, hvarmed jag i det följande förstår vinsten af
trafiken efter afdrag för sådana drifts- och underhållskostnader, som vid
taxering författningsenligt få afdragas, dock ej för räntor eller för ersättning
för nyttjande af den främmande banan, beräknats för driften i dess
helhet, detta öfverskott uppdelas på de olika banorna, hvarefter det öfverskott,
som sålunda kommer på hvarje särskild bana, belastas med vederbörande
räntor och arrende. Därmed är vid beräkningen af den beskattningsbara
inkomsten från hvardera banan vederbörlig hänsyn tagen till de
olika ekonomiska villkor, under hvilka bolaget trafikerar de särskilda banorna.
Hvad angår ägaren af den främmande banan, skall han taxeras för
den ersättning, han erhåller för upplåtelsen af banan, efter afdrag för ränta
å i banan nedlagdt kapital. Inalles kommer alltså med det föreslagna
beräkningssättet skatt för inkomst att erläggas i samma omfattning för båda
banorna. Skattebeloppen komma också att stå i ett riktigt förhållande
160 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
till det verkliga ekonomiska resultatet för de olika järnvägarna. Därmed
synes högsta möjliga rättvisa skipad mellan de till skatt berättigade kommunerna.
Det återstår alltså endast den hufvudsakligen tekniska uppgiften att
fastställa grunden för en fördelning af det totala driftsöfver skottet på de
båda banorna. En uppdelning af bruttoinkomsten möter inga svårigheter.
Äfven driftskostnaderna kunna nog fördelas på de skilda banorna. Men
för en sådan fördelning finnas inga fasta grunder, och det skulle blifva
alltför vidlyftigt och kompliceradt att i en författning angifva sådana. Det
har under sådana förhållanden synts lämpligare att direkt fördela det totala
driftsöfverskottet mellan banorna och att för denna fördelning begagna sig
af de grunder, som, enligt hvad jag förut anfört, skulle gälla för fördelningen
af en järnvägs beskattningsbara inkomst mellan dess stationer. Det
totala driftsöfverskottet skulle alltså fördelas mellan de trafikerade banornas
samtliga stationer efter deras trafikvärden, beräknade så, som om banorna
utgjorde en enda järnväg. Af denna fördelning framgår, hur stort driftsöfverskottet
är på hvardera banan.
Taxeringen af en järnvägsdrift, sådan som den nu ifrågavarande, krafvelalltså
följande beräkningar. Först har man att beräkna det trafikerande
bolagets inkomst af trafiken i dess helhet efter afdrag af sådana driftsoch
underhållskostnader, som författningsenligt få afdragas, men utan afdrag
af räntor å lånt kapital eller af ersättning, som bolaget i en eller annan
form kan hafva att utbetala för nyttjandet af den främmande banan. Detta
driftsöfverskott bör fördelas mellan banorna i förhållande till deras stationers
trafikvärden, beräknade så, som om banorna utgjorde en enda järnväg.
Fördelningen sker enklast därigenom att för hvarje särskild bana dess stationers
trafikvärden sammanläggas till ett »bantrafikvärdes, hvarefter driftsöfverskottet
fördelas mellan banorna i förhållande till dessa bantrafikvärden.
Härvid bör iakttagas, att trafikvärdet för station, som tillhör båda banorna,
uppdelas i två trafikvärden, ett för hvardera banan; dessa trafikvärden
beräknas med ledning af det sätt, hvarpå stationens gods- och persontrafik
fördelar sig på de båda banorna.
Sedan man sålunda funnit det driftsöfverskott, som skall anses hafva
uppkommit på hvardera banan, har man att därifrån afdraga ränta å gäld,
allt efter som den belastar den ena eller andra banan, samt, beträffande
den främmande banan, ersättning för nyttjandet af densamma.
Kammarrätten har anmärkt, att såsom villkor för afdrag för ränta vid
taxering af inkomst, som uppstått genom att järnvägsbolag trafikerat en främmande
bana, torde böra närmare angifvas, att skulden skall vara ådragen
161
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
just för trafiken a den främmande banan, såsom för anskaffande af rullande
materiel, hvilken eljest varit obehöflig, eller dylikt. Om man emellertid
erinrar sig, att det trafikerande bolaget under alla omständigheter har rätt
till afdrag för räntan å hela skulden, så torde man finna, att ett sådant
stadgande endast skulle kunna verka till eu förskjutning i fördelningen af
bolagets beskattningsbara inkomst till förmån för den främmande banan.
Då intet skäl härför finnes, har jag ansett lämpligare att, såsom de sakkunnige
föreslagit, vid beräkning af den beskattningsbara inkomsten af den
främmande banan afdrag medgifves för den ränta, »som kan anses belasta
driften a densamma». Denna formulering inrymmer möjlighet för taxeringsmännen
att efter bästa skön fördela bolagets skuld mellan de båda banorna.
Genom de sålunda gjorda beräkningarna är det trafikerande bolagets
beskattningsbara inkomst af hvardera banan bestämd. Denna beskattningsbara
inkomst bör, sedan tio procent af densamma tillgodoräknats de orter,
där bolaget har kontor, sedan fördelas till beskattning mellan vederbörande
banas samtliga stationer i förhållande till deras förut beräknade trafikvärden.
Härjämte bör tydligen ägaren af den främmande banan taxeras för
sin beskattningsbara inkomst af denna bana. Denna inkomst fördelas i vanlig
ordning till beskattning mellan vederbörande kontor och banans stationer.
Trafikerar järnvägsbolag utom egen järnväg flera främmande banor,
kan den nu angifna beräkningen genomföras på liknande sätt. Detta fall
vållar alltså inga särskilda svårigheter, och torde det sålunda vara tillräckligt,
att en enkel hänvisning gifves till de fullständiga reglerna för det
enklare fallet.
En beräkning enligt nu angifna grunder af det trafikerande bolagets beskattningsbara
inkomst för de olika banorna kan naturligtvis understundom
gifva det resultat, att förlust visar sig hafva uppstått på eu eller flera banor,
medan vinst uppstått på de öfriga. I sådant fall får förlusten icke vid bevillningstaxeringen
afdragas från vinsten. Det trafikerande bolaget blir emellertid
till följd däraf högre beskattadt, än det skulle blifvit, om hela dess järnvägsdrift
betraktats såsom en enhetlig rörelse. Häri ligger en afvikelse från
hvad nu torde vara brukligt, men denna afvikelse betingas af nödvändigheten
att vid taxeringen fästa sig vid resultatet af järnvägsdriften för hvarje
särskild bana för sig. För öfrigt torde den skärpning i beskattningen af
järnvägsbolag, som understundom kan komma att föranledas af de nu föreslagna
bestämmelserna, icke äga någon större praktisk betydelse, helst det
får antagas, att järnvägsbolag endast undantagsvis och för någon kortare
tid trafikerar främmande bana med förlust.
Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Höft. 21
162
Kanaldrift.
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition No 47.
Jag öfvergår nu till frågan om kanalbolags taxering a olika orter.
Gällande bestämmelser hafva mestadels tolkats så, att kanalbolagen taxerats
å de orter, där de haft sina uppbördskontor. Bolagets beskattningsbara
inkomst har i enlighet härmed fördelats mellan dessa orter i förhållande
till den vid hvarje kontor influtna uppbörden. Detta beräkningssätt har
sin styrka i sin enkelhet. Kanalbolaget kan utan Svårighet uppgifva de
för fördelningen erforderliga data. Men i öfrigt är det synnerligen otillfredsställande.
Först och främst har mot denna fördelningsmetod med rätta anmärkts,
att då alla afgifter, som enligt reglemente och taxa böra erläggas för fart
genom kanalens olika distrikt, betalas på en gång vid första uppbördsstationen,
de olika uppbördsstationernas inkomster icke på något sätt utgöra
ett mått på omfattningen af den rörelse, som drifves i kanalens olika
distrikt. Det har därför yrkats, att fördelningen borde göras efter storleken
af den uppbörd, som enligt kanalens reglemente och taxa belöper å
hvarje kanalstation. Af den i ämnet gjorda utredningen framgår emellertid,
att en sådan fördelningsgrund icke kan tillämpas, enär kanalbolagens
räkenskaper icke utvisa, huru stor del åt uppbörden rätteligen är att hänföra
till de olika stationerna. Icke heller skulle genom en dylik fördelningsmetod
alla olägenheter blifva helt undanröjda.
Redan den principen, att hela den beskattningsbara inkomsten fördelas
till beskattning mellan de kommuner, där kanalens uppbördskontor äro
belägna, är i grunden ohållbar. Ty ett uppbördskontor vid en kanal har
ingalunda samma betydelse som t. ex. en järnvägsstation har för en järnväg.
Ett kanalbolag förlägger sina uppbördskontor, där det ur bekvämlighets-
och kontrollsynpunkt befinnes lämpligt; och man kan icke såsom
regel säga, att rörelsen på dessa platser bedrifves i någon större omfattning
eller med någon större intensitet än å andra delar af kanalen. Uppbördskontorens
förläggning är sålunda icke något för den egentliga kanaldriften
karaktäristiskt eller väsentligt kännemärke. Uppbördskontor en äro i regeln
också mycket få. Så t. ex. hade Göta kanal enligt årsberättelsen för år
1904 endast 8 uppbördsstationer, medan reglementet upptager icke mindre
än 43 ordinarie lastnings- och lossningsplatser och kanalen för afgifternas
beräkning är indelad i 16 distrikt. En dylik koncentration af uppbörden
till några få platser är naturligtvis förmånlig för kanalens administration,
men den kan på intet vis betraktas såsom ett uttryck för den verkliga
fördelningen af rörelsen och inkomsterna på kanalens olika delar.
Det kan under sådana förhållanden icke vara riktigt, att kommu -
163
Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 47.
nornas beskattningsrätt göres kolt ock hållet beroende af h vilka platser
kanalförvaltningen väljer såsom uppbörds,ställen. Med en sådan metod är
det nämligen fara värdt, att endast ett fåtal af de kommuner, genom hvilka
kanalen går, får rätt till beskattning af kanalinkomsten, medan billigt är,
att sådan rätt tillerkännes alla dessa kommuner. Ett kanalföretags uppgift
är nämligen att tillhandahålla en väg, och bör således kanalrörelsen anses
drifvas å hvarje ort, genom hvilken kanalen går fram.
Om denna princip godkännes, återstår endast frågan, huru kanalbolagets
beskattningsbara inkomst skall till beskattning fördelas mellan de
kommuner, som af kanalen beröras. Enklast skulle naturligtvis vara att
såsom fördelningsgrund välja kanalens längd inom hvarje särskild kommun.
.Dock synes eu viss hänsyn böra tagas till kanalens dyrbaraste delar, slussarna,
därigenom att man räknar hvarje sluss lika med eu viss längd vanlig
kanalsträcka. I enlighet härmed räknas i det föreliggande förslaget hvarje
sluss lika med eu kilometer kanalsträcka. Till grund för fördelningen af
kanalbolags beskattningsbara inkomst skall nämligen enligt förslaget för
hvarje kommun bestämmas ett fördelningstal, som är lika med kilometertalet
af kanalens längd inom kommunen, ökadt med antalet slussar inom kommunen.
Denna metod har den afsevärda fördelen, att fördelningsgrunden kan
fastslås för så lång tid, som kanalanläggningen förblifver i väsentligen
oförändradt skick. Uppenbarligen vinnes också med förslaget en synnerligen
likformig fördelning af beskattningsrätten mellan de kommuner, för
hvilka eu sådan rätt kan ifrågasättas; och näppeligen torde någon befogad
invändning mot rättvisan i denna fördelning kunna göras. Ej heller torde
en fördelning, som hvilar på så enkla och fasta grunder, komma att gifva
anledning till några tvister.
För genomförandet af den nya ordningen erfordras, att fördelningstalen
blifva fastställda i god tid före den 1 mars det år, förändringen
träder i kraft. Detta är tydligen en rent administrativ uppgift, som icke
har något med taxeringen att göra och som därför lämpligen bör öfverlämnas
åt Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Dessa myndigheter skulle
alltså hafva att fastställa fördelningstalen, sedan vederbörande kanalbolag
aflämnat nödiga uppgifter angående kanalens längd och antalet slussar inom
hvarje kommun. De en gång fastställda fördelningstalen skulle sedan allt
framgent lända till efterrättelse, intill dess förändring af kanalen kan föranleda
fastställandet af nya fördelningstal.
Äfven beträffande kanalbolag ansågo de sakkunnige skäligt att tillräkna
den kommun, där hufvudkontoret är beläget, någon andel i beskatt
-
164
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
ningsrätten. Kammarrätten tiar härvid anmärkt, att öfverhufvud hvarje ort,
där kanalbolag bär kontor, borde vara berättigad till beskattning af viss del
af inkomsten. Jag bär, liksom i frågan om beskattning af järnvägar, anslutit
mig till denna uppfattning. Men då sålunda kanalbolag skulle komma att
beskattas för inkomst äfven vid uppbördskontoren, bar jag ansett, att det
totalbelopp, som skulle tillräkna^ kontoren tillsammans, i fråga om kanalen
icke kunde sättas lägre än tjugo procent af den beskattningsbara inkomsten.
Detta belopp bör delas mellan hufvudkontoret och kanalens andra kontor,
efter som taxer ingsin armén finna skäligt. Därigenom blir det möjligt att
vid uppbördskontoren beskatta så stor del af inkomsten, som med hänsyn
till där utför dt kontorsarbete kan vara rimligt. Återstoden fördelas till
beskattning mellan de kommuner, som af kanalen beröras, i förhållande till
deras af Kungl. Maj:ts befallningshafvande enligt i det föregående angifna
grunder fastställda fördelningstal.
Med hänsyn till taxeringen af såväl järnvägs- som kanalbolag torde
några förtydligande bestämmelser behöfvas angående begränsningen af den
inkomst, som bör vara föremål för den i det föregående angifna fördelningen.
Till sådan inkomst bör tydligen icke hänföras inkomst af rörelse,
som drifves själfständigt utan att enligt sakens natur äga samband med
järnvägs- eller kanaldriften, ej heller inkomst af fastighet, för hvilken
bolaget erlägger fastighetsbevillning. Om t. ex. ett järnvägsbolag drifver
rederirörelse eller äger fastighet, som icke är att hänföra till sådan fastighet,
som omförmäles i bevillningsförordningens 4 § c), bör alltså inkomst häraf
fråndragas bolagets nettoinkomst enligt bokslutet, innan man verkställer
den uppdelning af inkomsten på olika kommuner efter fördelningstal, hvarom
i det föregående är taladt.
Elektrisk led- j skrifvelse af den 23 maj 1906 anhöll Riksdagen, det Kungl. Maj:t
vattenled- täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till införande i
ning. gällande bevillningsförordning af närmare bestämmelser rörande beskattningsort
för inkomst af elektriska ledningar och därmed sammanhängande
beskattningsföremål, som beröra flera kommuner.
Efter det tillfälle att yttra sig öfver denna framställning lämnats
vederbörande, som kunde vara af frågan intresserade, inkommo från fyra
aktiebolag, hvilka syssla med elektrisk kraftöfverföring, särskilda yttranden
i ämnet. De åsikter, som däri uttalades om huru inkomst af ifrågavarande
slag borde fördelas emellan de olika beskattningsorterna, voro emellertid af
mycket skiftande innehåll.
165
KungI. Maj;tg Nåd. Proposition N;o 47.
Vid behandling af detta ärende har det visat sig, att samma beskattningsgrunder,
som borde tillämpas på företag, soin afser att med hjälp af
ledning tillhandahålla elektrisk energi, också i alla delar borde gälla för
beskattning af vattenledningsverk. Som beskattningen af denna senare
klass af företag föranledt åtskilliga tvister de intresserade kommunerna
emellan, bär jag ansett, att regler för den interkommunala fördelningen
borde gifvas, som omfattade båda de nu nämnda klasserna af företag.
Med afseende å det materiella innehållet i dessa regler hafva de sakkunnige
ansett den omständigheten, att vatten eller elektrisk energi tillhandahålles
genom ledningar, böra föranleda, att företaget taxerades för
rörelse, där vatten eller elektrisk energi förbrukades. Naturligtvis bör sådant
företag taxeras jämväl i de kommuner, där rörelse efter allmänna
grunder bör anses bedrifven, d. v. s. där vattenverk eller elektrisk
kraftstation ligga eller företaget har kontor. De sakkunnige hafva därför
föreslagit, att företagets beskattningsbara inkomst rimligen bör till lika
delar taxeras efter den ena och den andra af nu nämnda hufvudgrunder.
Hälften af den beskattningsbara inkomsten borde således taxeras i förbrukningsorten
eller, där förbrukning äger rum inom flera olika kommuner,
fördelas till beskattning dem emellan i förhållande till bruttoinkomsten
däraf inom hvarje särskild kommun. Häremot har kammarrätten erinrat,
att beskattning icke borde ske inom kommun, där förbrukningen till äfventyrs
vore mycket obetydlig. Kammarrätten önskar på denna grund, att
fördelning skall ske mellan kommuner, där förbrukning i af sevärd omfattning
skett. Ett sådant stadgande skulle uppenbarligen motiveras därmed
att en taxering af smärre inkomstbelopp skulle förorsaka såväl taxeringsmyndigheterna
som den skattskyldige alltför stort besvär i förhållande till
de fördelar, som därigenom kunde uppnås. I förevarande fall ligger dock
saken annorlunda. Det är väsentligen enklare att göra fördelningen, om
grunderna för fördelningen äro fullt bestämda. Det måste vara mycket
svårt för den skattskyldige att vid sin deklaration först frånskilja de kommuner,
där förbrukningen icke haft »afsevärd omfattning». Yisar det sig
sedan, att taxeringsmyndigheterna hafva en annan uppfattning om hvad
som skall anses såsom »afsevärd» förbrukning, måste hela fördelningen med
de måhända rätt vidlyftiga beräkningar, som denna föranleder, göras om.
Ur enkelhetens synpunkt har jag alltså ansett mig böra fasthålla därvid,
att beskattning skall ske inom hvarje kommun, där förbrukning ägt rum.
Beträffande fördelningen af den andra hälften af den beskattningsbara
inkomsten torde bestämda regler icke kunna fastslås, utan bör en sådan
Beskattnings
ort i allmän
het vid
hecillningstaxeringen.
166 Kungl. Maj;in Nåd. Proposition N;o 47.
fördelning för hvarje särskildt fall kunna verkställas efter de allmänna
grunder, som tillämpas vid taxering af annan rörelse, som drifves å flera
orter.
Beträffande affattningen af 12 § bevillningsförordningen, hvilket lagrum
innehåller stadgandena om beskattningsort vid bevillningstaxeringen,
har kammarrätten med afseende å mom. b), som atser beskattningsort för
inkomst af bankrörelse samt järnvägs- och kanaldrift och enligt sin nuvarande
lydelse gäller för sådan inkomst endast, då den åtnjutes af bolag,
anmärkt, att föreskriften borde aftättas sålunda, att den afsåge ifrågavarande
rörelse äfven då den idkas af förening eller enskild. Tillika har
kammarrätten föreslagit, att uttrycklig bestämmelse, som nu saknas, borde
meddelas, hvarest bolag, som jämte järnvägsdrift eller annan verksamhet,
som omförmäles i mom. b), idkar annan rörelse, bör taxeras för inkomst
däraf, likasom hvarest bolag bör beskattas för inkomst af kapital. Jag
anser dessa erinringar befogade och har därför låtit omarbeta förslaget i
öfverensstämmelse med hvad kammarrätten därom hemställt.
Sedan i 12 § bevillningsförordningen under särskilda littera angifvits
de speciella bestämmelser angående beskattningsort, som ansetts erforderliga,
meddelas i paragrafens sista stycke enligt dess nuvarande lydelse generella
föreskrifter i ämnet. Dessa föreskrifter, hvilka på grund häraf förklaras
afse all annan bevillningspliktig inkomst än den, i afseende å orten för
hvars beskattande specialbestämmelser äro gifna, stadga såsom allmän
beskattningsort inkomsttagarens mantalsskrifning sort eller, om han icke är
inom riket mantalsskrifven, den ort, där han inom riket hufvudsakligen
vistas. Sistnämnda ort utgör således i afseende å inkomst, hvarom här
kan blifva fråga, beskattningsort först och främst för skattskyldige, som
icke biff vit, men bort blifva mantalsskrilna här i riket, — i praxis har
dock i flera fall sådan skattskyldig taxerats å den ort, där han bort mantalsskrifvas
— vidare för sådana utländska medborgare, livilka äro skatt*
skyldiga för inkomst, som, utifrån införd, här användes, samt slutligen för
främmande makters härvarande beskickningar och konsulat tillhörande personer
jämte deras betjäning, som icke äro svenska medborgare och ej heller
underkastade mantalsskrifning härstädes.
Däremot saknas bestämmelse om beskattningsort för svensk undersåte,
som bosatt sig å utrikes ort och af sådan anledning icke blifvit eller bort
blifva här mantalsskrifven, men hvilken härifrån åtnjuter inkomst åt
kapital eller under form af enskild pension — författningen angifver
167
Kung]. Maj;fn Nåd. Proposition N:o 47.
nämligen beskattningsort ondast i fall pension utgår från svenska statsverket
eller allmän inrättning och således är af allmän natur — lifränta
och dylikt.
Den lucka i lagstiftningen, hvarå jag nu fäst uppmärksamheten,
synes lämpligen böra suppleras genom ett tillägg, och då den inkomst,
hvarom här är fråga, är af beskaffenhet att enligt gällande regler böra
för hvarje skattskyldig äfven vid bevillningstaxeringen sammanföras till
beskattning å en ort, har i förslaget upptagits eu bestämmelse, enligt
hvilken inkomst i de förutsatta fallen skall taxeras å ort, hvarifrån inkomsten
hufvudsakligen åtnjutes.
Slutligen har i paragrafen med anslutning till de sakkunniges förslag
och med iakttagande af eu vid kammarrättens granskning framställd
erinran införts föreskrift om beskattningsort för afliden persons inkomst i
de fall, då frågan därom icke kan anses vara genom förut befintliga
stadganden reglerad.
Gällande kufvudbestämmelser om hvem skatteplikt bär i riket för»ubjekinkomst
af kapital och arbete åligger samt angående omfattningen af denna JkyWgliäm.
skatteplikt ur synpunkten af den skattskyldiges förhållanden i statsborgerligt
eller domieilafseende hafva i inkomstskatteförordningen och
bevillningsförordningen en olika affattning. Hvad sålunda till en början
angår svensk medborgares skatteplikt, är enligt bevillningsförordningen
afgörande för dennas omfattning, huruvida han är i riket bosatt eller icke,
medan enligt inkomstskatteförordningen skattepliktens större eller mindre
utsträckning för den svenske medborgaren beror däraf, huruvida han är
här i riket mantalsskrifven eller icke. För inkomstskattens vidkommande
äger härutöfver sistnämnda omständighet betydelse jämväl i andra afseenden,
nämligen hvad angår rätten till afdrag för skuldränta och förlust samt
den effektiva skatteplikten, sådan denna framgår af skatteskalan.
Medan nu enligt bevillningsförordningen svensk medborgare, som är i
riket bosatt, är skyldig att utgöra inkomstbevillning för all den inkomst,
han åtnjuter, vare sig här eller från utrikes ort, föreligger i enahanda
utsträckning skyldighet att erlägga inkomstskatt för här i riket mantalsskrifven
svensk medborgare. Å andra sidan är svensk medborgare, som
icke är i riket bosatt resp. mantalsskrifven, skattskyldig allenast i fråga
om sådan inkomst, som han härifrån åtnjuter.
ISTu förhåller sig väl så, att begreppen mantalsskrifven och bosatt i
regel täcka hvarandra, ity att enhvar, som är här i riket bosatt, äfven
168 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 47.
utlänning med undantag af den, som åtnjuter exterritorialitet, skall här
mantalsskrifvas. Men mantalsskrifningsbegreppet är så till vida vidsträcktare,
som äfven här faktiskt icke bosatta personer äro underkastade
mantalsskrifningsplikt. Mantalsskrifvas här skall nämligen en hvar svensk
undersåte, som icke öfvergifvit riket och bosatt sig å utrikes ort.
Det synes mig uppenbart, att de båda förordningarnas bestämmelser i
förevarande afseende böra bringas till öfverensstämmelse med hvarandra,
och därvid bör enligt min mening företräde gifvas åt inkomstskatteförordningens
föreskrift, hvilken hänför skatteplikten och dess omfattning
till mantalsskrifning. Såsom dåvarande chefen för finansdepartementet i
sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 11 januari 1902 vid anmälan af
förslaget till inkomstskatteförordning yttrade, lärer skäl icke finnas, hvarför
en i Sverige mantalsskrifven svensk medborgare, som några år af hälsoskäl
eller för idkande af studier vistas utomlands, skall i beskattningshänseende
behandlas olika mot andra svenska medborgare. I ännu högre grad gäller
detta om sådana personer, hvilka hafva aflönad anställning i rikets tjänst
å utrikes ort, helst dessa personer i det främmande landet åtnjuta
exterritorialitet. I anslutning härtill har i 9 § mom. a) och b) bevillningsförordningen
ordet bosatt utbytts mot ordet mantalsskrifven.
I fråga om en viss klass i utlandet bosatta men här mantalsskrifna
svenska medborgare äger emellertid ett särskildt förhållande rum, som torde
påkalla eu undantagslagstiftning, nämligen i fråga om innehafvare af
olönade konsulära befattningar i utlandet, hvilka, äfven om de i öfrig!
icke äga någon förbindelse med hemlandet, dock på grund af sin anställning
i rikets tjänst äro underkastade mantalsskrifningsplikt härstädes.
Verkan häraf blir med nu gällande lagstiftning en vidgad skattskyldighet
enligt inkomstskatteförordningen, ity att denna skattskyldighet, som därjämte
utkräfves under den progressiva beskattningens former, omfattar jämväl
all den inkomst, de förvärfva i eller åtnjuta från utlandet. Och genomfördes
utan vidare den af mig nyss föreslagna ändringen i 9 § bevillningsförordningen,
skulle samma verkan inträda med afseende på bevillningen.
Jag finner detta innefatta eu af förhållandena icke påkallad hårdhet
i beskattningen, som ingalunda är af mig åsyftad med berörda ändring
och som det vidkommande inkomstskatten synes mig angeläget att snarast
möjligt få undanröjd. Men det innebär icke endast eu obillighet emot
dem, utan tillika ur mera allmän synpunkt en olägenhet, hvars betydelse
icke får underskattas. Af skäl, som ligga i öppen dag, är det nämligen
särskildt för tillvaratagandet af statens kommersiella intressen gagneligt,
169
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 47.
om ifrågavarande beställningar kunna i största möjliga utsträckning anförtros
åt svenska köpmän med vidsträckta och lifliga affärsförbindelser inom konsulatets
verksamhetsområde samt därjämte i god ekonomisk ställning, men
lika naturligt är, att den stränga skatteplikten till hemlandet måste verka
afskräckande och alstra obenägenhet för uppdraget. Då detta uppdrag i
ekonomiskt afseende icke innebär eller för framtiden kommer att innebära
någon lockelse — utom kontorskostnadsersättning, som är från skatteplikt
frikallad, hafva de olönade konsulerna allenast att påräkna sportler enligt
expeditionstaxan, hvilken inkomst efter konsulatafgifternas bortfallande belöper
sig till eu obetydlighet — kan i själfva verket den svenske köpman,
som mottager detsamma, anses göra hemlandet eu tjänst, och det synes mig
ej vara med statens värdighet förenligt att i gengäld härför pålägga honom
en ökad skattetunga. Jämförelsen med andra i utlandet bosatta köpmän
af svensk nationalitet, hvilka hafva »öfvergifvit» riket och följaktligen,
såsom här ej mantalsskrifna, skatta allenast för härifrån åtnjuten inkomst,
bidrager också att göra de olönade konsulernas ställning i förevarande afseende
odiös.
Efter hvad jag erfarit, hafva väl hittills endast de personliga på mantalsskrifningen
beroende afgifterna påförts sådana olönade konsuler, som
härifrån icke åtnjuta inkomst — ett förhållande, som torde få tillskrifvas
den omständigheten, att ifrågavarande tjänsteinnehafvare icke afgifvit eller
anmanats afgifva själfdeklaration, hvadan kännedom saknats angående deras
inkomstförhållanden -— men tydligt är, att härutinnan när som helst en
ändring kan påkallas, därest någon åtgärd icke vidtages till förebyggande däraf.
Jag anser mig här böra omnämna, hurusom en framställning, i syfte
att få den anmärkta obilligheten i gällande lagstiftning om inkomstskatt
undanröjd, förelegat till finansdepartementets handläggning. I ämbetsskrifvelse
till hans excellens herr ministern för utrikes ärendena den 11 juni
1903 har nämligen de dåvarande förenade rikenas generalkonsul i Barcelona
Malte Améen, under åberopande af en skriftväxling i ämnet mellan honom
och innehafvaren af olönade vice konsulatet i Alicante och Valencia, framhållit
obilligheten i den nu bestående ordningen och den fara, densamma
innebure med hänsyn till de olönade konsulatbefattningarnas framtida besättande.
Sedan denna framställning öfverlämnats till finansdepartementet
för den vidare handläggning, hvartill densamma kunde befinnas gifva anledning,
. infordrades genom nådig remiss den 11 juli nyssnämnda år utlåtande
i ärendet från kammarrätten, som förklarade framställningen ej föranleda
annat yttrande från dess sida, än att vederbörande borde hänvisas
Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Raft. 22
170
Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.
att, för den händelse de blefve här i riket mantalsskrifva eller här taxerades
till inkomstskatt eller dömdes till ansvar för underlåtenhet att afgifva själfdeklaration,
söka ändring i laga ordning.
Vid den därefter följande beredningen inom finansdepartementet har
det till en början varit ifrågasatt, att svensk undersåte, som vore i rikets
tjänst å utländsk ort anställd men ej åtnjöte lön af svenska staten, skulle
vara från mantalsskrifning befriad. Häraf hade blifvit en omedelbar följd
bland annat, att hans skattskyldighet här i riket kommit att afse allenast
härifrån åtnjuten inkomst.
Riktigare synes mig dock vara, att reformen i fråga begränsas till en
ändring i själfva skattelagen. Att man för att vinna själfva hufvudsyftet
skulle välja ett medel, som i sina verkningar når längre — befrielse från
mantalsskrifningsskyldighet medför nämligen äfven förmåner åt annan art,
såsom frihet från erläggande af mantalspenningar och sjukvårdsafgift samt
från de personliga afgifterna till prästerskapet — synes mig icke påkalladt.
I hvarje fall skulle vid eu ändring i afseende å mantalsskrifningspliktens
omfattning svårligen låta sig göra att likställa alla innehafvare åt
olönade konsulatbefattningar, då det ju alltid kan inträffa, att en del åt
dem såsom ägare af fast egendom eller delägare i inhemska företag alltjämt
hafva så starka förbindelser med hemlandet, att en ändring i deras
ställning i mantalsskrifningsafseende icke bör ifrågasättas. Men däraf
skulle å andra sidan blifva en följd, att den, som åtnjöte någon inkomst
från hemlandet af nyss antydd art samt på grund häraf ansåges fortfarande
böra här föras i mantal, jämväl blefve bibehållen vid skyldigheten
att här skatta äfven för sin inkomst i utlandet, hvilket jag finner obilligt.
I detta afseende hafva de sakkunnige föreslagit, att en bestämmelse
måtte införas i båda skatteförordningarna därom, att olönad svensk konsul
eller vice konsul skulle vara befriad från skattskyldighet för annan inkomst
än den han härifrån åtnjutit. Härvid har kammarrätten anmärkt, att stadgandet
borde förtydligas sålunda, att han befriades från skatt för annan
inkomst än den han på grund af tjänst eller eljes härifrån åtnjutit. Med
de inskjutna orden har kammarrätten uppenbarligen åsyftat, att konsul borde
skatta för inkomst, som han beredde sig genom expeditionslösen och dylikt,
och att sådan inkomst icke kunde anses såsom härifrån åtnjuten. Om det
också kunde anses principiellt riktigt, att konsul beskattades för dylik inkomst,
synas mig dock öfvervägande skäl tala för att sådan beskattning
icke varder honom ålagd. Enligt hvad för mig blifvit upplyst, lärer inkomst,
hvarom nu är fråga, uppgå till så obetydligt belopp, att beskatt
-
171
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
ningen däraf ur statsfinansiell synpunkt icke kar någon soin helst betydelse.
Å andra sidan skulle det, om inkomsten förklarades beskattningsbar,
kunna bända, att olönad konsul, hvilken icke afgifvit och ej varit
skyldig afgifva själfdeklaration, blefve taxerad för inkomst af ifrågavarande
slag, utan att inkomsten uppgått till beskattningsbart belopp, eller, om inkomsten
någon gång utgjort beskattningsbart belopp, taxerad till för högt
belopp, och i sådant fall blefve det i regel, på grund af hans bristande
kännedom om taxeringen och det långa afståndet från hans boningsort,
för honom omöjligt att inom laga tid öfverklaga taxeringen, utan ban
nödgades erlägga den påförda skatten. Det synes mig vara angeläget förekomma,
att sådant inträffar, särskildt som ifrågavarande konsuler, såsom
jag förut framhållit, genom att åtaga sig uppdraget måste anses göra hemlandet
en tjänst och då icke lämpligen böra utsättas för dylikt obehag.
Med hänsyn till den i senaste konsulatförordningen begagnade terminologien,
enligt hvilken med uttrycket konsul betecknas förevarande slags
tjänstemän af alla grader, således äfven generalkonsul och vice konsul,
torde äfven i beskattningsförordningarne böra användas endast uttrycket
konsul såsom afseende alla graderna.
Därför biträder jag på det sätt de sakkunniges förslag, att jag hemställer,
det i skatteförordningarnas bestämmelser om den subjektiva skattskyldigheten
måtte intagas föreskrift om att olönad svensk konsul skall
vara frikallad från bevillning och inkomstskatt för annan inkomst än den
han härifrån åtnjutit.
På grund af ämnenas nära sammanhang ber jag att få bär upptaga Diplomaters
frågan om befrielse för svenska diplomater i utlandet och aflönade konsuler
från skatt för någon del af de till dem under aflöningstitel utgående (Nyhet.
anslag.
I den af 1906 års Riksdag fastställda aflöningsstaten för Sveriges
diplomatiska och konsulära tjänstemän är aflöningen till de å utländsk ort
anställda tjänstemännen uppdelad i särskilda rubriker, nämligen lön, hyresbidrag
och ortstillägg. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 30 april
1906 angående regleringen af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel
för år 1907 anförde hans excellens herr ministern för utrikes ärendena,
att, utom en del af hyresbidraget, enligt hans mening äfven någon del af
ortstillägget borde vara skattefri, ehuru tiden icke medgåfve framläggande
för 1906 års Riksdag af förslag i detta hänseende. Denna mening kan
jag dock ej biträda. Till stöd därför har åberopats den omständigheten,
172
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
att ortstillägget närmast vore att anse såsom representationspenningar.
Häremot må emellertid erinras, att, såsom den kommitté, hvilken afgifvit
förslag till den nya aflöningsstaten, också framhållit, äfven åtskilliga ämbetsmän
i hemlandet få vidkännas representationskostnader, utan att det
ifrågasatts, att de därför skulle åtnjuta skattefrihet för någon del af sin
aflöning, och jag kan icke finna något skäl, hvarför diplomaterna och konsulerna
skulle i beskattningsafseende behandlas på annat sätt. Yid bedömandet
af denna fråga synes mig också behörig hänsyn böra tagas till det
förhållandet, att diplomater och konsuler äro befriade från kommunal skattskyldighet
för sina löneinkomster, hvilket ju innebär en afsevärd lindring
i deras skattebörda.
Däremot delar jag den uppfattningen, att en del af hyresbidraget bör
undantagas från beskattning. Detta omfattar nämligen för ett flertal af
ifrågavarande tjänstemän, enligt hvad som i staten uttryckligen angifves,
äfven anslag till kanslilokal. Det vore uppenbarligen obilligt, om vederbörande
skulle vara skyldiga betala skatt för anslaget i denna del. Då
båda skatteförordningarna redan nu medgifva, att vid taxering afdrages
hvad som anvisats till bestridande af kontorshyra, kan emellertid äfven de
diplomatiska och konsulära tjänstemännens rätt till befrielse från skatt för
anslaget till kanslilokal anses vara erkänd. Yid tillämpningen möter dock
svårighet därutinnan, att anslaget icke är till beloppet bestämdt utan,
såsom jag nämnt, ingår i en aflöningspost, som i öfrigt otvifvelaktigt är
att hänföra till beskattningsbar inkomst. Det har därför under utredningen
inom finansdepartementet varit ifrågasatt att genom specialbestämmelser
reglera denna fråga. Emellertid finner man, att förutnämnda kommitté
hemställt, att af hyresbidraget måtte, såvidt beskattningen angår, anslaget
till kanslilokal anses utgöra för ministrar eu sjättedel samt för chargés
d’affaires, generalkonsuler och konsuler en tredjedel, och då emot en sådan
uppdelning någon erinran icke synes vara att göra, lärer densamma böra
följas vid taxeringen. På grund häraf och då tillämpningen i detta afseende
tillkommer taxeringsmyndigheterna för en enda ort, nämligen S:t
Nikolai församling i Stockholm, hvarigenom konsekvens vid taxeringen är att
förvänta, torde något särskildt stadgande i detta ämne icke vara erforderligt.
Utlänningars Hvad härefter angår utländsk medborgares skatteplikt här i riket,
skatteplikt. me(i(ielas hufvudbestämmelserna därom i 9 § bevillningsförordningen och
12 § förordningen om inkomstskatt, och bestämmes dess omfattning af båda
förordningarna på ett fullkomligt likartad! sätt, med undantag däraf, att
173
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
den senare förordningen upptager såsom föremål för skattskyldighet jämväl
utdelning a aktier i inländska aktiebolag och å lotter i enskilda bankbolag.
Genom dessa bestämmelser förklaras nu utländsk undersåte, som är i
riket bosatt eller här uppehållit sig såsom resande vare sig fortfarande
under ett år eller under större delen af tre på hvarandra följande år eller
som här idkar näring eller härifrån uppbär lön eller pension, vara här
skattepliktig för den inkomst af kapital och arbete, som här förvärfvas
eller härifrån åtnjutes eller ock, utifrån införd, bär användes.
Af denna sammanställning följer bland annat, att utländsk undersåte,
som här icke är bosatt eller uppehållit sig såsom resande under den angifna
tidrymden, men hvilken här idkar näring eller härifrån uppbär lön
eller pension, skall anses pliktig att här utgöra inkomstbevillning och inkomstskatt
äfven för utifrån införd inkomst, som af honom under ett tillfälligt
uppehåll här i riket användes. En så vidsträckt skatteplikt, om
den nu ens är afsedd, synes alltför obillig för att kunna godkännas, på samma
gång föreskriftens värde praktiskt sedt måste skattas mycket lågt. Så väl
för lön- och pensionstagaren som för den, hvilken här drifver näring, tillgodoses
otvifvelaktigt i förevarande fall statens anspråk på skatt i tillräcklig
grad, därest hans skatteplikt begränsas till inkomst, som af honom här
förvärfvas eller härifrån åtnjutes.
I fråga vidare om den skattskyldighet, som för närvarande åligger
utländsk medborgare, hvilken bär uppehåller sig såsom resande, var sådan
utlänning ännu enligt 1876 års bevillningsförordning frikallad från skatteplikt
till svenska staten. Den nuvarande föreskriften tillkom i enlighet
med skattereglermgskommitténs förslag och motiverades af bevillningsutskottet
vid 1883 års Riksdag med hänvisningen till åtskilliga utländska
staters lagstiftning i motsvarande ämne. Äfven om det i och för sig ingalunda
kan anses obilligt, att en så pass långvarig vistelse, som gällande
lagstiftning förutsätter, grundlägger skattskyldighet i ett eller annat hänseende
i förhållande till det land, där vistelsen ägt rum, tillåter jag mig
dock anmärka, att bestämmelserna med sin nuvarande affattning vid en
tolkning efter ordalydelsen föra längre än rimligt är. Så skulle exempelvis
en utlänning, som för längre tid tillbaka uppehållit sig här fortfarande
under ett år eller under större delen af tre på hvarandra följande år, vara
underkastad skatteplikt för en inkomst, som han långt senare här förvärfrar
eller härifrån åtnjuter eller för hvad han under ett senare tillfälligt
besök här använder åt utifrån införd inkomst. Jag antager visserligen,
åttioen sådan tolkning knappast skulle kunna göra sig gällande, men
174
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 47.
jag kan i allt fall icke finna det riktigt, att en dylik bestämmelse kvarstår,
oafsedt att det måste förefalla högeligen tvifvelaktigt, huru skattskyldigheten
i dessa fall med vårt taxerings- och uppbördssätt skall kunna göras
effektiv. Förutsättningen för stadgandets tillämplighet bör således gifvetvis
vara, hvad väl äfven åsyftats, att den för skattskyldigheten grundläggande
vistelsen utan nämnvärdt afbrott efterföljes af ett fortsatt uppehåll
samt att skattskyldigheten begränsas till sådan inkomst, som därunder
här förvärfvats eller härifrån åtnjutits eller af den skattskyldige införts
utifrån för att här förbrukas. Att emellertid äfven med en sådan begränsning
bestämmelsernas värde, praktiskt taget, väsentligen kommer att bero
af vederbörande taxeringsnämndsordförandes och kronoombuds påpasslighet
att låta tillställa sådan skattskyldig anmaning att deklarera, behöfver icke
påpekas. Stadgandena i fråga hafva emellertid omarbetats i de syften, jag
anfört.
Deklarations- Enligt gällande inkomstskatteförordning åligger skyldighet att afgifva
Plikt självdeklaration dels vissa verk och bolag, dels annan skattskyldig, som
nästföregående år varit taxerad till bevillning eller inkomstskatt för minst
2.000 kronors inkomst eller nästföregående år åtnjutit minst 2,000 kronors
inkomst af beskaffenhet att böra taxeras till inkomstskatt, dels ock den,
som nästföregående år varit taxerad för eller åtnjutit inkomst till lägre
belopp än 2,000 kronor, såframt han taxerats för eller åtnjutit minst
1.000 kronors inkomst af fast egendom, ränta eller utdelning å aktier.
Det är gifvet, att taxeringsarbetet underlättas efter hand som deklara
tionstvånget
utsträckes, så att taxeringsmyndigheterna för sina åtgärder
erhålla underlag af allt flera skattskyldiges uppgifter angående deras inkomstförhållanden.
Yäl få beskattningsmyndigheterna redan nu upplysningar
angående ett stort antal mindre inkomsttagare, nämligen de, som äro
anställda i annans tjänst, genom de uppgifter, arbetsgivare äro skyldiga
aflämna. Men utom det att dessa uppgifter icke innehålla besked om annan
inkomst än sådan, som härflyter af tjänst, således icke om inkomst af fast
egendom, rörelse eller kapital, så hafva taxeringsmyndigheterna icke i aflämnade
uppgifter någon ledning vid taxeringen af de stora grupper skattskyldiga,
som icke hafva anställning i annans tjänst och hvilkas inkomst
af rörelse eller yrke taxerats till eller utgjort lägre belopp än 2,000 kronor.
Å andra sidan innebär det för ifrågavarande skattskyldige själfva en beaktansvärd
fördel att afgifva själfdeklaration, både på det sätt att de därigenom
få anledning att framställa yrkande om afdrag för dem tilläfventyrs
175
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.
åliggande skuldränta, och sålunda att de komma i åtnjutande af den processuella
förmån, som ligger däri, att afgilVen själfdeklaration bör presumeras
vara riktig. Från båda synpunkterna sedt främjas således genom utsträckt
deklarationstvång eu behörig taxering.
Vid den obligatoriska själfdeklarationons införande i vår skattelagstiftning
var det också förutsatt, att skyldigheten därtill skulle utsträckas
efter hand som kännedomen om detta institut hunnit tränga igenom. Sedan
själfdeklarationsprincipen nu tillämpats under några år, torde också tiden vara
inne att under densamma införa flera skattskyldiga. Med hänsyn till vårt
tolks allmänna bildningsnivå lärer hinder däremot ej möta ur den synpunkten,
att själfva ifyllandet af deklarationsformuläret skulle innebära för
stora svårigheter. Fn utsträckning bör nu så mycket hellre ifrågasättas,
som deklarationen, efter genomförande af den föreslagna bestämmelsen att
taxeringen skall afse nästföregående års inkomst, alltid kommer att omedelbart
tjäna till ledning för taxeringen, hvilket icke nu är förhållandet, samt
genom en utsträckt deklarationsplikt den föreslagna omläggningen af taxeringsmyndigheterna
skulle underlättas.
De sakkunnige hafva därför föreslagit, att deklarationsplikt skulle
åligga en hvar enskild, som nästföregående år varit till inkomstskatt taxerad,
hvilket således skulle i regel fästa deklarationsskyldigheten vid minst 1,000
kronors taxerad inkomst. Om man på detta sätt nedflyttade gränsen, skulle
den nuvarande föreskriften, enligt hvilken deklarationstvång äfven hänföres
till viss taxering enligt bevillningsförordningen, kunna utan olägenhet upphöra.
Med borttagandet af den nu befintliga bestämmelse, genom hvilken
skyldigheten att deklarera gjorts beroende jämväl af åtnjuten inkomst, åsyftades,
att deklarationsplikten skulle komma att grundas å ett rent faktiskt
sakförhållande, nämligen huruvida vederbörande nästföregående år varit
taxerad eller icke, hvilket tvifvelsutan vore en stor fördel. För den samvetsgranne
deklaranten kan nämligen den nuvarande anordningen, hvilken
subsidiärt förutsätter ett slags förtaxering af honom själf, mången gång
medföra svårigheter och obehag. Så obestämdt som det inkomstbegrepp är,
hvarmed vår direkta skattelagstiftning ännu laborerar, är det förvisso ofta
icke någon lätt sak för deklaranten att veta, om hvad han förvärfvat t. ex.
genom fastighetsförsäljning bör räknas med, då det för honom gäller att
för sig själf afgöra, huruvida han är deklarationsskyldig eller icke. Svårigheter
kunna beredas jämväl af frågan om hvad han i hvarje särskild!
fall må äga att vid beräkningen afdraga.
\ id granskning af de sakkunniges förslag har kammarrätten väl lämnat
176
Tidgad besvärsrätt.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
utan anmärkning bestämmelsen om utsträckning af deklarationstvånget i
fråga om beloppet, ehuru kammarrätten erinrar, att därigenom antalet afgifna
deklarationer kommer att högst väsentligt ökas, men däremot har
kammarrätten förordat bibehållandet af den anordningen, att deklarationsplikten
göres beroende jämväl af åtnjuten inkomst. Kammarrätten anför,
att eljes den, som ett år åtnjutit och fortfarande åtnjöte 1,000 kronors
inkomst eller däröfver men icke taxerats därför, skulle genom den honom
medgifna friheten från själfdeklaration kunna under en mer eller mindre
lång tid allt framgent undgå beskattning. Särskildt för taxering året efter
det, då skattskyldig börjat komma i åtnjutande af inkomst, vore det af
vikt att bibehålla den nu gällande principen. Ehuru, såsom jag redan
antydt, goda skäl enligt min mening tala för den af de sakkunnige intagna
ståndpunkten och ehuru jag förutsätter, att den af dem uteslutna bestämmelsen
skulle suppleras genom det ökade anmaningsförfarande, som bör förväntas
från taxeringsnämndernas ordförande, har jag dock med hänsyn till
de af kammarrätten framställda invändningarna funnit mig böra hemställa,
att med den i detta afseende föreslagna ändringen må få anstå, tills erfarenhet
vunnits om huru den nya taxeringsapparaten kommer att verka. Jag
har därför låtit omarbeta förevarande stadgande i enlighet med hvad kammarrätten
därom föreslagit.
Deklarationsförfarandet beröres i ytterligare flera hänseenden af det
föreliggande förslaget. I ett stycke sammanhänga ifrågasatta ändringar
med en föreslagen utvidgning af besvärsrätten i taxeringsmål, hvarom Kiksdagen
gjort framställning.
I den skrifvelse af den 19 maj 1905, hvarmed Kiksdagen för Ivungl.
Maj:t anmälde sitt beslut angående en inkomstskatt för år 1906, erinrade
Kiksdagen, hurusom gällande förordning om inkomstskatt i 34 § 3 mom.
föreskrefve, att, därest af skattskyldig lämnad taxeringsuppgift icke följdes
vid hans taxering, skälen härför borde tydligen angifvas af bevillningsberedning
genom anteckning å den skriftliga uppgiften och af annan taxeringsmyndighet
i dess protokoll, äfvensom att underrättelse därom skulle
med allmänna posten den skattskyldige kostnadsfritt, så fort ske kunde,
tillsändas. Enligt hvad inom Riksdagens bevillningsutskott meddelats, hade
emellertid inträflat, att vederbörande myndigheter underlåtit att tillsända
skattskyldig dylik underrättelse. Följden häraf hade blifvit den, att den
skattskyldige, först sedan han emottaga sin debetsedel och tiden för anhängiggörande
af talan mot vederbörande taxeringsmyndighets beslut gått till
Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition No 47. 177
ända, erhållit kännedom därom, att den till ledning vid taxeringen lämnade
uppgiften icke följts vid taxeringen. Någon rättelse i den beslutade taxermgsåtgärden
kunde under sådana förhållanden icke stå att vinna, hvarigenom
en tilläfventyrs orättvis beskattning icke heller kunde undanröjas.
Det ville emellertid synas, som om i de fall, där en dylik försummelse
visats vara för handen, skattskyldig borde medgifvas rätt att, oaktadt den
eljes stadgade besvärstiden tilländalupit, ändock föra talan mot den ifrågavarande
taxeringsåtgärden.
I enlighet med bevillningsutskottets hemställan anhöll därför Kiksdagen,
att Kungl. Maj.t ville i sammanhang med utarbetande af förslag
till förändrade bestämmelser rörande inkomstskatten taga under öfvervägande,
i hvad mån stadgandet i 34 § 3 mom. inkomstskatteförord 11 ingen, att, då
af skattskyldig lämnad uppgift icke följes vid hans taxering, underrättelse
därom skall med allmänna posten den skattskyldige kostnadsfritt tillsändas,
kunde fullständigas därhän, att skattskyldigs rätt att föra talan mot beskattnmgsmyndighets
beslut utsträcktes i det fall, att sådan underrättelse
icke kommit skattskyldig tillhanda.
Den sålunda ifrågasatta utsträckningen — hvilken rätteligen äfven
ör medgifvas i det uti Riksdagens skrifvelse icke omnämnda fallet, att
underrättelse kommit skattskyldig till banda, men först efter utgången af
stadgad fatalietid för anförande af besvär hos pröfningsnämnden eller i
hvarje fall så sent, att han icke haft skäligt rådrum för besvärs afgifvande
n..^imer äfven vara af billighet påkallad. Såsom jag redan förut
anfört, bör i ett beskattningssystem med obligatorisk själfdeklaration den
skattskyldige i regel kunna förvänta, att af honom lämnad uppgift följes
vid taxeringen, och då därtill kommer, att skattelagstiftningen inrymmer
föreskrift, att afvikelse från deklarationen skall genom taxeringsmyndighetens
försorg delgifvas den skattskyldige, bör det icke skäligen läggas
honom till last, om han i saknad af sådan underrättelse tryggar sig vid
att taxeringen bestämts i enlighet med hvad han uppgift, och om han
således icke vidtager särskilda åtgärder för att erhålla kännedom om taxermgsresultatet
i syfte att i fall af behof anföra besvär inom därför utsatt
tid. Med afseende å den nuvarande ordningen må emellertid framhållas
hurusom anledningen därtill, att deklaration icke följes, mycket ofta just
ligger däri att deklaration och taxering afse olika år, så att en deklaration,
om än aldrig så riktig, mången gång icke kan följas vid taxeringen. Kommer
den af mig föreslagna reformen i fråga om beskattningsår till utförande
undanröjes denna anledning.
Bih. till RiJcsd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Höft.
23
178
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 47.
Den ifrågavarande extra besvärsrätten synes mig lämpligen böra anordnas
sålunda, att i de förutsatta fallen besvär öfver taxeringsnämnds
beslut må, utan hinder däraf att klagan icke förts bos pröfningsnämnden,
anföras direkt bos kammarrätten inom den ordinarie fatalietiden, det vill
säga före klockan tolf den sista belgfria dagen i december månad. Till
en sådan anordning gifver den med reformen angående beskattningsåret
sammanhängande ändrade uppbördstiden af sig själf uppslag. I fråga om
afvikelse, som gjorts af pröfningsnämnden, behöfver nämligen efter förändringens
genomförande icke någon extra besvärsrätt medgifvas. Da uppbörden
skall äga rum i november eller senast den 15 december samt debetsedlar
skola hållas de skattskyldige till banda minst tio dagar före uppbördsstämman,
erhålla sålunda de skattskyldige genom debetsedeln i tillräckligt god
tid före den nämnda fatalietidens utgång kännedom om den åsätta taxeringen
och den afvikelse från lämnad deklaration, som taxeringen kan innebära.
Det gäller följaktligen endast att tillförsäkra de skattskyldige extra besvärsrätt,
i det fall att taxeringsnämnden afvikit från deklarationen. Denna
rätt’ bör emellertid vara beroende af att taxeringsnämndens ordförande icke
behörigen fullgjort sin underrättelseplikt, hvarom full bevisning måste
förutsättas.
I sådant afseende hafva de sakkunnige föreslagit, å ena sidan att
underrättelsen skulle afsändas i rekommenderadt bref med allmänna posten,
för att sålunda det måtte lätt kunna styrkas, att afsändandet skett, samt
nöjaktig garanti vinnas om att underrättelsen komme vederbörande till
hända, och å den andra sidan att den extra besvärsrätten skulle äga rum
i det fall, att den skattskyldige icke erhållit underrättelsen minst en half
månad före utgången af besvärstiden till pröfningsnämnden, hvarom i fall
af tvist utredning skulle kunna erhållas genom medverkan af de postala
myndigheterna. Häremot har kammarrätten anmärkt, att den särskilda
besvärsrätten icke borde göras beroende af att den skattskyldige ej erhållit
underrättelsen. Kammarrätten anför i fråga härom, att bevisningen om
den uteblifna framkomsten i många fall skulle möta stora svårigheter.
Särskildt gällde detta, då underrättelse tillsändts stärbhus, bolag eller annan
juridisk person. Vidare kunde fråga uppstå, om i det fall, där skattskyldig
icke själf utkvitterat försändelsen från postverket, vederbörande kronoombud
skulle styrka, att behörig person gjort det å den skattskyldiges vägnar,
eller om detta utan vidare skulle presumeras och således besvärsrätten vara
afskuren, så snart någon för den skattskyldige mottagit försändelsen och
denne senare icke kunde styrka, att försändelsen ej kommit honom till
179
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.
banda. Med afseende härå föreslår kammarrätten, att såsom villkor för
rätt till besvärs anförande direkt hos kammarrätten måtte kräfvas allenast,
att underrättelse om afvikelse från skattskyldigs själfdeklaration icke blifvit
under i deklarationen uppgifven adress afsänd i rekommenderadt bref
minst en månad före utgången af besvärstiden till pröfningsnämnden.
I ett vid kammarrättens utlåtande fogadt skiljaktigt yttrande, om hvilket
tre af ämbetsverkets ledamöter förenat sig, framställes till denna frågas
lösning ett annat förslag, som jag ber att få med några ord omnämna. Jhäri
ifrågasättes, att en hvar, som lämnat uppgift om sin inkomst, utan att densamma
följts, och som icke enligt 24 § bevillningsförordningen förlorat
sin talan — d. v. s. inkommit med uppgiften för sent —, skulle äga att
anföra besvär direkt hos kammarrätten. Besvärsrätten skulle således icke
bindas vid försummad eller uteblifven underrättelse. Och vid sådant förhållande
kunde hela underrättelseförfarandet bortfalla. Det synes mig icke
kunna förnekas, att härigenom lämnats ett fyndigt och genom sin enkelhet
synnerligen tilltalande uppslag. Det skulle utesluta alla tvister, om delgifning
af afvikelse skett i behörig ordning. Och det skulle, säkerligen
till fromma för taxeringsarbetet i öfrigt, i icke ringa grad förminska taxeringsnämndsordförandenas
arbete. Emellertid finner man vid närmare granskning,
att metoden också har sina stora betänkligheter. Såsom i ett annat
särskildt yttrande af en ledamot i kammarrätten framhållits, skulle nämligen
en dylik anordning otvifvelaktigt leda därhän, att till skada för de
skattskyldige och ökning af de högre instansernas redan nu synnerligen
tunga arbetsbörda en mängd mål faktiskt skulle gå förbi pröfningsnämnden,
hvilken annars genom rätten att begagna sina ledamöters personkännedom
och med sina enklare former för arbetet kunnat lättare än de högre
instanserna förhjälpa de skattskyldige till sin rätt. Men därjämte skulle
anordningen innebära en olägenhet, som enligt min mening bör tillerkännas
en större betydelse än hänsynen till ökningen i ämbetsmyndigheternas arbetsbörda.
Den, som afgifvit deklaration, bör hafva rätt att, om taxeringen
icke bestämmes enligt hans uppgift, erhålla underrättelse icke blott om
afvikelsen utan äfven om shälen därför. Han bör erhålla sådan underrättelse
såväl med afseende därpå, att hans uppgift lämnats på heder och
samvete, som för att han må veta, huru han skall anlägga sin besvärstalan,
om han vill öfverklaga taxeringen. Och det är vidare icke likgiltigt
för honom, om han får ändring redan hos pröfningsnämnden eller om
det sker i högre instans, ty i senare fallet nödgas han vid den vanliga uppbördstiden
utbetala skatten för den tilläfventyrs för höga taxeringen och
Själfdeklaration
enligt bevillningsförordning
en.
180 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.
under en längre eller kortare tid ligga ute med penningar, som lian kanske
har svårt att undvara och som han därjämte, om han i högre instans får
taxeringen rättad, icke kan återfå utan besvär och ofta icke utan kostnader.
Då jag på grund häraf icke kan förorda sistnämnda anordning, har
jag vid öfvervägande af de sakkunniges och kammarrättens förslag i denna
fråga funnit mig böra ansluta mig till det senare. Det torde nämligen
vara påtagligt, att bevisningen om att den skattskyldige behörigen erhållit
underrättelse om afvikelse från deklarationen i talrika fall skulle erbjuda
stora svårigheter. Och det synes också vara för ändamålet tillräckligt, att
delgivning af sådan afvikelse anses verkställd redan därigenom att underrättelse
blifvit under i deklarationen uppgifven adress af sänd i rekommenderadt bref.
Med den fulländning, postförbindelserna numera äga, skulle härigenom vinnas
nöjaktig garanti för en praktiskt sedt effektiv delgifning. Af den skattskyldige
bör det fordras, att han anordnar sina postala förhållanden så, att bref,
som afsändas till honom i den ordning, jag förutsatt, verkligen komma
honom till hända äfven under tillfällig bortovaro. Därjämte skulle bevisningen
om delgifningens verkställande i detta fall ej erbjuda någon svårighet,
då den vore fullgjord genom företeende af det kvitto, som från postverket
utlämnats vid hrefvets afsändande. Om, såsom kammarrätten föreslagit,
tiden bestämmes till en månad före utgången af besvärstiden till pröfningsnämnden,
hinner säkerligen i alla orter inom landet den skattskyldige både
att erhålla brefvet och att därefter affatta och inkomma med eventuella besvär.
Uppenbarligen skall den skattskyldige, äfven om underrättelsen afsändts
senare eller om underrättelse icke alls afsändts men han ändock fått kännedom
om afvikelsen, i många fåll det oaktadt i sitt eget intresse icke underlåta
att hos pröfningsnämnden påkalla granskning af taxeringen, liksom
pröfningsnämnden hör vara befogad att till pröfning upptaga för sent inkomna
besvär af sådan skattskyldig, som på grund af försummad delgifning
af afvikelse äger föra talan direkt hos kammarrätten. Särskildt för
skattskyldige i Stockholm hör detta få betydelse, därför att debetsedlar här
utlämnas till de skattskyldige redan på grund af taxeringsnämndens uppskattning
och taxeringsresultatet således i allt fall kommer till de skattskyldiges
kännedom före pröfningsnämndens sammanträde.
På grund af beskattningsförordningarnas formella uppställning måste
ändringar i fråga om taxeringsprocessen inläggas i bevillningsförordningen.
Inkomstskatteförordningen innehåller nämligen i detta ämne endast en an
-
181
Kunyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.
visning i 3 G § om att hvad bevillniugsförordningen stadgar angående besvär
öfver taxeringsmyndighets beslut rörande taxering i tillämpliga delar
gäller jämväl vid taxering enligt inkomstskatteförordningen. Den ifrågasatta
föreskriften om vidgad besvärsrätt måste således införas i bevillningstörordningen,
och vid sådant förhållande kommer denna besvärsrätt att afse
icke blott inkomstskattetaxeringen, såsom Riksdagens skrifvelse förutsätter,
utan också, hvilket uppenbarligen äfven eljes är önskligt, bevillningstaxeringen,
så vidt denna afviker från deklaration, som afgifvits på grund af
bevillningsförordningens stadganden. Man finner emellertid, att dessa stadganden
i sin nuvarande lydelse icke äro sådana, att eu vidgad besvärsrätt
i åsyftade fall kan vid dem bindas.
Enligt bevillningsförordningen åligger det verk eller bolag, som är med
Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt eller
står under offentlig kontroll, att till ledning vid taxeringen af dess inkomst
aflämna bestyrkt utdrag af verkets eller bolagets senast afslutade räkenskaper,
utvisande beloppet af hela den under räkenskapsåret uppkomna
vinsten, ränta å eget kapital inräknad, och skall vid detta utdrag fogas
bestyrkt afskrift eller tryckt exemplar af verkets eller bolagets revisionsberättelse
för senaste räkenskapsåret. Om verket eller bolaget idkar rörelse
på två eller flera orter, skall därjämte uppgifvas, huru enligt den skattskyldiges
åsikt det beskattningsbara inkomstbeloppet bör fördelas på en
hvar af de orter, där inkomsten bör beskattas. Idkar verket eller bolaget
sådan rörelse, angående hvilken den vid bevillningsförordningen fogade instruktionen
innehåller specialbestämmelser i fråga om inkomstens fördelning
emellan flera beskattningsorter, skall verket eller bolaget också tillhandahålla
det material, enligt hvilket fördelningen skall verkställas. Sålunda
är det redan nu föreskrifvet, att bankbolag skall aflämna utdrag af de särskilda
kontorens månadsrapporter, upptagande balansen å in- och utlåningsräkningarna
vid hvarje månads slut. Enligt det föreliggande förslaget
skulle, såsom jag redan utvecklat, särskilda bestämmelser meddelas angående
fördelning mellan flera beskattningsorter af inkomst, som härflyter af järnvägsdrift
eller af företag, som afser att med hjälp af ledning tillhandahålla
vatten eller elektrisk energi, för hvilket ändamål förslaget äfven upptager
föreskrift, att verk eller bolag, som drifver sådan rörelse, skall ingifva
upplysning om de förhållanden, hvilka skola vara bestämmande för fördelningen.
I öfrigt är någon obligatorisk själfdeklaration icke i bevillningsförordningen
genomförd. Andra skattskyldiga än verk eller bolag äro icke
182
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
pliktiga att utan anmaning aflänma uppgift till ledning för sin egen bevillningstaxering.
Däremot äro dessa andra skattskyldiga pliktiga att efter
anmaning lämna dylik uppgift, och uppgiftens innehåll är för detta fall
bestämd på samma sätt som för motsvarande uppgift enligt inkom stskatteförordningen,
nämligen sålunda att uppgiften skall innehålla besked om det
belopp, hvartill vederbörandes inkomst af kapital eller arbete det nästföreågende
året uppgått.
Om man nu inför rätt för den, med hvilken ej i vederbörlig ordning
delgifning skett om afvikelse vid taxeringen från lämnad uppgift, att å
extra ordinär väg öfverklaga taxeringen, måste därför förutsättas, att den
lämnade uppgiften varit sådan, att den kunnat omedelbart följas. Detta
får också anses vara förhållandet med den uppgift, som, efter hvad jag
nyss sagt, skall atlämnas efter anmaning. Denna uppgift bör nämligen
afse icke den behållning, som t. ex. vinst- och förlustkonto utvisar, utan
den beskattningsbara inkomsten, d. v. s. behållningen med behöriga tillägg
eller afdrag. Ått så är förhållandet, synes mig ligga i öppen dag, då
innehållet i denna uppgift beskrifves på samma sätt som innehållet i motsvarande
uppgift enligt inkomstskatteförordningen och sistnämnda uppgift
otvifvelaktigt skall angifva den beskattningsbara inkomsten. Då båda förordningarna
begagna samma uttryck, måste deras ifrågavarande bestämmelser
uppenbarligen också tolkas på samma sätt.
Annat är däremot förhållandet med den obligatoriska själfdeklaration,
som bevillningsförordningen föreskrifver, d. v. s. den, som skall afgifvas af
vissa verk och bolag. Denna deklaration, som endast skall omfatta utdrag
af vinst- och förlustkonto, åtföljdt af revisionsberättelse, behöfver nämligen
icke och kan i regel ej heller angifva den beskattningsbara inkomsten.
Det är endast i undantagsfall, som den behållna inkomsten enligt vinstock
förlustkonto stämmer med den beskattningsbara inkomsten. För den
sistnämndas beräknande innehåller bevillningsförordningen föreskrifter om
vissa tillägg, som skola göras, och afdrag, som äro medgifna, och efter
iakttagandet däraf uppkommer ett resultat, som oftast i hög grad afviker
från den behållning, bokslutet utvisar. Särskilt bör framhållas, hurusom
förordningens föreskrift om att vid taxering afdrag ej må ske för erlagda
utskylder, kvilka dock naturligtvis i regel afföras i räkenskapen, i de flesta
tall föranleder till sådan afvikelse. Vidare må erinras om att liknande
afvikelse uppstår till följd af stadgandena, att å ena sidan endast ränta å
lånt rörelsekapital, men ej ränta å s. k. anläggningskapital får afräknas vid
bevillningstaxeringen för inkomst af rörelse, under det räkenskapen upp*-
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47. 183
tager all ränta å gäld, samt å andra sidan vid beräkningen af dylik inkomst
afdrag får ske för det genom fastigketsbevillningen beskattade hyresvärdet
å fastighet, som af ägaren begagnas för rörelsen, medan afdrag
därför oftast icke sker vid räkenskapsföringen. Ytterligare omfattar för
en fastighetsägare en ordnad bokföring äfven inkomst af den fasta egendomen,
men vid inkomsttaxeringen för bevillning skall denna inkomst icke
upptagas. Slutligen verka reglerna angående afdrag för värdeförminskning
å fäst egendom och inventarier mycket ofta till åstadkommande af olikhet
mellan den bokförda behållningen och den beskattningsbara inkomsten.
Det är på grund häraf uppenbart, att utdraget af vinst- och förlustkonto,
hvilket väl kan tjäna till ledning vid taxeringen, dock icke är i
författningen afsedt att omedelbart följas vid taxeringen och att detta icke
heller kan af den skattskyldige förväntas. Men vid sådant förhållande
kan det icke vara lämpligt, att om sådan »uppgift» behörigen rättas och
kompletteras för taxeringsändamål, t. ex. genom tilläggande af utskylder,
underrättelse därom skulle lämnas den skattskyldige, och allra minst att,
om dylik underrättelse ej vederbörligen delgifvits, den skattskyldige skulle
få i extra ordinär väg öfverklaga taxeringen. Hvad vidare angår verk
eller bolag, som drifver rörelse å två eller flera orter, skall det å hvarje
ort aflämna utom räkenskapshandlingar, hvarom jag förut talat, äfven uppgift
om huru enligt dess åsikt det beskattningsbara inkomstbeloppet bör
emellan de särskilda orterna vid taxeringen fördelas. Ehuru författningen
här nämner »det beskattningsbara inkomstbeloppet», kan stadgandet icke
fattas så, som den skattskyldige skulle vara pliktig att i uppgiften angifva
detta belopp. Om man nämligen sammanställer detta stadgande, hvilket
återfinnes i 17 § bevillningsförordningen, med hufvudföreskriften i 15 §,
finner man, att hans skyldighet i fråga om deklaration af inkomstbeloppet
inskränker sig till aflämnande af räkenskapshandlingarne. Han behöfver
enligt 17 § endast angifva den fördelningsgrund, han anser lämplig, och
har fullgjort sin skyldighet genom att förklara, att en viss kvotdel, t. ex.
hälften eller en tredjedel, bör taxeras på den ena eller andra orten. Men
om nu taxeringsmyndigheten å någon ort valt en annan fördelningsgrund
och tillika allenast till följd däraf att t. ex. utskylder tillagts beräknat
totalinkomsten till ett annat belopp än bokslutet innehåller, vore det också
tydligen orimligt, om försummad delgifning af ett sådant beslut skulle medföra
extra besvärsrätt.
Lösningen af denna fråga är emellertid lätt att finna. Den ligger
däri, att äfven med afseende på den obligatoriska själfdeklaration, som en
-
184
Kungl. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 47.
ligt bevillningsförordningen åligger verk och bolag, föreskrifves, att den
likasom deklarationen efter anmaning enligt bevillningsförordningen och
all deklaration enligt inkomstskatteförordningen skall innehålla en uppgift
om det belopp, hvartill inkomsten af kapital och arbete nästföregående år,
d. v. s. den beskattningsbara inkomsten, såvidt den skattskyldige kunnat
efter bevillningsförordningens bestämmelser beräkna den, uppgått och att i
sammanhang därmed de räkenskapshandlingar, som nu enligt sistnämnda
förordning utgöra själfva deklarationen, reduceras till sitt naturliga ändamål,
att vara bilagor till deklarationen. Härigenom får man en verklig
inkomstdeklaration, som kan läggas till grund för taxeringen, och ernås en
sådan anordning, som kan förbindas med underrättelseplikt i fall af afvikelse
och med extra besvärsrätt, om underrättelse ej behörigen afsändts.
I fråga om formen för denna deklaration kunde man tänka sig, att
deklarationen skulle afgifvas på liknande formulär som det med afseende
å inkomstskatten fastställda. Detta innebure visserligen en enkel lösning,
så till vida att den skattskyldige endast hade att göra så många afskrifter
af sin uppgift för inkomstskatten som erfordrades för deklarationen å de
orter, där rörelsen idkades. En dylik anordning skulle äfven kunna ifrågasättas,
därför att deklarationen då komme att afgifvas under den försäkran
på heder och samvete, som inkomstskatteförordningen fordrar. Jag anser
emellertid icke en sådan utväg vara lämplig. Deklarationen enligt inkomstskatteförordningen
upptager nämligen inkomstarter, som icke hafva någon
betydelse för inkomsttaxeringen på grund af bevillningsförordningen, såsom
inkomst af fast egendom samt inkomst genom utdelning å aktier och banklotter.
Det skulle ej vara påkalladt att ålägga den skattskyldige att å alla
orter uppgifva dylik inkomst, som lagligen skall beskattas endast å en ort,
hvarjämte sekretessen skulle därigenom äfventyras. Och hvad försäkran
på heder och samvete beträffar, underskattar jag visserligen ej den inverkan,
densamma kan utöfva på deklarationens innehåll, men jag är ej heller
böjd att göra för stor skillnad mellan en sådan försäkran och en af den
skattskyldige utan densamma undertecknad uppgift. En annan möjlighet
vore att vid bevillningsförordningen foga ett särskildt formulär, som skulle
upptaga endast sådan inkomst, som bör taxeras till bevillning och eventuellt
fördelas emellan flera orter. Häraf kunde dock uppstå betänkliga
olägenheter. Det kunde säkerligen ej undvikas, att skattskyldig förväxlade
de båda formulären och således för inkomstskattedeklarationen begagnade
det i sådant afseende ofullständiga formuläret för bevillningstaxeringen.
Att trycka och tillhandahålla två slags formulär skulle för öfrigt förorsaka
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 47. 185
eu del utgifter äfvensom besvär för vederbörande, som skulle ombesörja
deras distribution.
Det är tvifvelsutan för ändamålet onödigt att föreskrifva någon viss
form för den ifrågavarande deklarationen. Den skulle endast behöfva innehålla
den fordrade inkomstuppgiften, behörigen undertecknad, men eljes
kunna iklädas den form, som den skattskyldige funne lämplig. Hela den
ändring, som erfordrades, vore alltså, att i 15 § bevillningsförordningen
skulle insättas ett stadgande, att verk eller bolag, som där omförmäles,
skulle skriftligen uppgifva beloppet af sin inkomst nästföregående år af
kapital och arbete. Vidkommande rörelse, som idkas å mera än en ort,
behöfdes icke någon ändring i författningen, ty om den skattskyldiges förslag
till fördelning af inkomsten mellan de olika orterna angåfve endast
vissa kvotdelar, så innebure detta dock, sammanställdt med hvad uppgiften
innehölle om den beskattningsbara totalinkomsten, äfven en uppgift
om det belopp, som enligt den skattskyldiges mening skulle tillkomma
hvarje ort. Säkerligen skulle i allt fall många verk och bolag, likasom
nu ofta skett, finna det enklast att endast låta afskrifva sin inkomstskattedcklaration
och inlämna ett exemplar däraf å hvarje ort.
Då deklaration enligt inkomstskatteförordningen är mera omfattande
än deklaration enligt bevillningsförordningen och densamma därjämte genom
det fastställda formulärets uppställning skall innehålla sådana upplysningar,
att den omedelbart kan läggas till grund äfven för bevillningstaxeringen,
skulle det innebära ett alldeles onödigt besvär, om verk och bolag, som
äro deklarationsskyldiga enligt båda förordningarna, behöfde för de olika
taxeringarna å eu och samma ort aflämna dubbla uppgifter. Det är allenast
af sådana verk och bolag, Indika skola taxeras å mera än en ort,
som man måste kräfva särskild! fullgörande af den i hvardera förordningen
bestämda uppgiftsskyldigheten. Därför innehåller också bevillningsförordningen
i sin nuvarande lydelse en bestämmelse, att genom aflämnande af
sådan uppgift till ledning för egen taxering, som omförmäles i inkomstskatteförordningen,
anses i bevillningsförordningen stadgad skyldighet att
afgifva dylik uppgift äfven vara fullgjord, utom hvad angår uppgift af
sådan uppgiftspliktig skattskyldig, som drifver rörelse eller yrke å mera
än en ort. Härigenom erhåller man väl af sådan skattskyldig behöriga
uppgifter å hvarje ort, äfven i det fall att inkomstskattetaxeringen skall
ske i en kommun, där verket eller bolaget icke är skattskyldigt till inkomstbevillning.
Men af stadgandets affattning blir det, något som näppeligen
varit åsyftadt, en följd, att ett verk eller bolag, som idkar rörelse
Bill. till Piksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Raft. 24
186
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 47.
endast å en ort och således skall där taxeras till inkomstbevillning, men
hvars styrelse har sitt säte å en annan ort, hvarest inkomstskattetaxeringen
följaktligen skall äga rum, icke hehöfver aflämna någon uppgift i den ort,
där rörelsen idkas. Det är visserligen föreskrifvet, att bevillningsberedningsordföranden
i inkomstskatteorten skall ombestyra uppgiftens delgifvande
i erforderliga delar med vederbörande i den ort, där bevillningstaxeringen
skall ske. Om ordföranden då skall afskrifva hela uppgiften i nämnda
delar, d. v. s. med inbegripande af räkenskapsutdrag och revisionsberättelse,
medför detta för honom ett rätt betungande arbete, och om han inskränker
sig till allenast en kortfattad upplysning, erhåller taxeringsmyndigheten i
bevillningsorten ett otillräckligt underlag för sin taxeringsåtgärd, i allt fall
ett mindre tillfredsställande än om verket eller bolaget vore ålagdt att
själf afgifva uppgift äfven å denna ort. Då det icke synes böra möta
någon betänklighet att för detta fall ålägga verk och bolag att aflämna
uppgift å båda orterna, har jag låtit affatta ifrågavarande stadgande i 24
§ bevillningsförordningen sålunda, att befrielse från deklaration enligt bevillningsförordningen
medgifves endast i fråga om den ort, där uppgift
enligt inkomstskatteförordningen aflämnats. Härigenom bör dock icke föreskriften
i 38 § inkomstskatteförordningen om att vederbörande i inkomstskatteorten
skall, då uppgift å inkomst utvisar, att skattskyldig bör taxeras
till bevillning å annan ort, ombestyra uppgiftens behöriga delgifvande,
bortfalla. Sådan delgifning är nämligen af vikt med afseende å andra
skattskyldige än verk och bolag, och den har betydelse äfven i fråga om
verk och bolag både i kontrollsyfte och för det fall att uppgift i bevillningsorten
till äfventyrs icke aflämnats.
I denna ordning ber jag att få upptaga en hemställan, som kammarrätten
gjort i fråga om aflämnandet af uppgifter af sådan uppgiftspliktig
skattskyldig, som drifver rörelse å två eller flera orter. Kammarrätten
ifrågasätter nämligen, om icke den lättnaden borde beredas dylik skattskyldig,
att han finge fullgöra sin uppgiftsplikt genom att deklarera å ett
ställe, hvarvid deklarationerna, i hvad de afsåge inkomst af rörelsen, skulle
afgifvas i så många med ortbeteckning försedda exemplar, som motsvarade
antalet orter, där rörelsen drifves, och sedermera af den mottagande myndigheten
öfversändas till vederbörande myndigheter i de andra kommunerna.
Genom föreskrift om ett enda ställe för uppgifters aflämnande skulle ock,
säger kammarrätten, lättare kontroll vinnas öfver uppgiftsskyldighetens behöriga
fullgörande.
De i detta ämne redan befintliga föreskrifterna synas mig emellertid
187
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
varu tillfredsställande. Bcvillningsförordningen innehåller nämligen i sin
21 §, att ifrågavarande uppgifter, upprättade särskilt för hvarje kommun
på landet och hvarje territoriell församling i stad, få aflämnas i Stockholm
till öfverståthållarämbetet och i öfriga orter till Ivungl. Maj.ts befallningshafvande
i det län, magistraten i den stad eller kronofogden i det fögderi,
där taxeringen anses skola äga rum eller den skattskyldige är bosatt. Härigenom
iir den lättnad, kammarrätten anser vara önskvärd, redan beredd,
så till vida att vederbörande stabsmyndighet är pliktig att af den uppgiftsskyldige
emottaga uppgifterna för samtliga orter och sedan ombesörja
deras distribution. Kammarrättens syfte måste fördenskull antagas vara,
att äfven ordföranden i taxeringsnämnden för det distrikt, där den skattskyldige
är bosatt, skulle åläggas att emottaga samtliga uppgifterna och
verkställa deras öfversändande till de andra kommunerna. Jag kan för
min del icke finna detta vara erforderligt eller ens lämpligt. Då den uppgiftspliktige
har tillfälle att vända sig till en statsmyndighet i orten för
att få distributionen utförd, synes tillräcklig hänsyn till hans bekvämlighet
redan vara tagen. Att ålägga taxeringsnämndens ordförande detta bestyr
skulle endast onödigtvis öka arbetet för denne i allt fall svagt honorerade
funktionär. Och om ett otillräckligt antal med ortbeteckning icke försedda
deklarationer till honom insändes, hvarigenom den uppgiftsskyldige förlorade
sin besvärsrätt i fråga om taxeringen å den eller de orter, till hvilka uppgift
af sådan anledning icke kunde öfversändas, skulle taxeringsnämndens
ordförande komma i den egendomliga belägenheten att nödgas afgöra, å
hvilken eller hvilka orter denna påföljd skulle inträda. I denna del har
jag fördenskull lämnat de sakkunniges förslag utan ändring.
Jämte det jag föreslår en sålunda utvecklad obligatorisk själfdeklaration Räkenskapsi
och för bevillningstaxeringen, som jag nyss nämnt, biträder jag de sak- handliniJarkunniges
förslag, att verk och bolag måtte åläggas förete afskrift af hela
vinst- och förlustkontot —- ej allenast det utdrag därur, utvisande slutresultatet,
som nu är föreskrifvet — äfvensom afskrift af in- och utgående balansräkning.
Att äga tillgång till vinst- och förlustkontot skulle sätta taxeringsmyndigheterna
i tillfälle att säkrare bedöma den skattskyldiges inkomstförhållanden.
Men det är dock icke tillfyllest, då ju kändt är, hurusom
afskrifningar, verkande till minskning af vinsten, ofta ske å vederbörande
specialkonton och således icke komma till synes i det afslutande vinst- och
förlustkontot. För bedömandet af de gjorda afskrifningarnas storlek
Revisionsbe
rättelse.
188 Kimgl. Maj.is Nåd. Proposition No 47.
kan balansräkningen erbjuda ledning och tjänar härigenom till kontroll af
vinst- och förlustkontots riktighet.
Sakkunnigförslaget upptager, i öfverensstämmelse med hvad kammarrätten
i sitt yttrande den 31 december 1904 förordat, en föreskrift, hvarigenom
skyldighet för verk eller bolag att afkunna revisionsberättelse uttryckligen
göres beroende däraf att sådan berättelse verkligen afgifvits.
Äfven jag anser en sådan anordning vara synnerligen önskvärd, att skyldigheten
att förete revisionsberättelse icke längre ingår såsom ett nödvändigt
led i deklarationspliktens fullgörande, utan får en fristående karaktär. De
nuvarande bestämmelserna i detta ämne, sammanställda med föreskrifterna
om påföljd för underlåtenhet med afseende å deklarationspliktens fullgörande,
innebära, att därest revisionsberättelse ej fogas vid deklaration och laga
ursäkt härför ej visas, deklarationsplikten icke anses behörigen fullgjord.
Bolaget äfventyrar vid sådant förhållande, om yrkande därom framställes,
att förklaras förlustigt rätten att klaga öfver taxeringen, en påföljd, som
kan blifva kännbar nog. I fråga om hvad med laga ursäkt skall förstås
är praxis ej fullt enig, men hittills torde såsom sådan icke hafva godkänts
ensamt åberopandet af den omständigheten, att revisionsberättelsen ej
blifvit färdig. I det fall att dröjsmålet beror af underlåtenhet från bolagets
sida att i tillräckligt god tid aflämna räkenskaperna till revision, kan väl
häremot ej vara så mycket att erinra, men orimlig blir påföljden, när
skulden ligger hos revisorerna. Ofta kan det för öfrigt vara svårt att afgöra,
hvar felet rätteligen bör anses ligga, och taxeringsproceduren lämpar
sig mindre väl för afgöranden af dylik art. Då deklarationsföreskrifterna
i det hela ej kunnat fullständigt anpassas efter civillagstiftningen i dessa
ämnen — enligt denna får ju anstå med hållande af ordinarie bolagsstämma
åtta månader efter räkenskapsårets slut och med afgifvande af
revisionsberättelse, därför stadgats en minimitid af tre veckor, ända till
åtta dagar före stämman —- synes lämpligt att på områden, där sådant
utan olägenhet kan ske, lätta förfarandet för deklaranten, och jag vågar
hålla före, att ett dylikt tillfälle erbjuder sig just vid ordnandet af nu
ifrågavarande detalj i deklarationsförfarandet. Att äga tillgång till revisionsberättelsen
kan icke i samma grad, som gäller i fråga om bokslutet, anses
nödvändigt för taxeringen, helst åt samma berättelse mången gång gifves
en tämligen knapphändig affattning, men den är obestridligen i allmänhet
till nytta och bör därför alltjämt hållas taxeringsmyndigheterna till hända.
Den naturliga förutsättningen för att sådant skall kunna ske, nämligen
189
Ku/ngl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.
<let faktiska förhållandet att revisionsberättelse blifvit afgifven, beror emellertid
ytterst af andra personers åtgöranden, och jämväl denna omständighet
synes mig påkalla en väsentligen annan anordning af förevarande detalj
i deklarationsförfarandet än den, lagstiftningen ansett sig böra föreskrifva
i fråga om de egentliga räkenskapshandlingarna, för hvilkas företeende inom
föreskrifven tid bolaget ensamt bör svara. Yäl bör det alltså åligga den
kategori af skattskyldiga, hvarom här är fråga, att inkomma med revisionsberättelse,
när sådan afgifvits, men föreskriften härom bör äga karaktären
allenast af en vanlig ordningsföreskrift. Uteblifver revisionsberättelsen och
anses nödigt äga tillgång till densamma, må den af taxeringsmyndigheterna
i vanlig ordning infordras. Först i den händelse att bolag, som fått emottaga
revisionsberättelse, ej ställer sig anmaningen till efterrättelse och sålunda
visar tredska, bör enligt min mening påföljden af talans förlust inträda.
Deklaration skall i hvarje fall afse inkomsten nästföregående år af
kapital och arbete. För det icke ovanliga fall att någon för sin affär antagit
ett räkenskapsår, som icke sammanfaller med kalenderåret, saknas
emellertid bestämmelse, hvilket räkenskapsår skall anses vara det nästföregående
i förhållande till taxeringsåret; och har, efter hvad erfarenheten
ådagalagt, saknaden af föreskrift härutinnan vållat icke ringa villrådighet.
Men ej nog härmed. För att deklaranten skall anses hafva behörigen fullgjort
sin deklarationsplikt, erfordras ju enligt sakens natur, att deklarationen
afser rätt år, eljes äfventyrar han att förklaras förlustig rätten att
fullfölja talan emot taxeringen. Yrkanden i sådan riktning hafva äfven
framställts, där någon befunnits hafva deklarerat för ett räkenskapsår, som
fäller för långt tillbaka i tiden för att kunna godkännas såsom det rätta
året. Numera torde i praxis tämligen allmänt anses, att deklarationen
skall afse det räkenskapsår, som närmast föregått taxeringsförrättningarna
det år, taxeringen sker. Och då enligt nuvarande bestämmelser den ordinarie
deklarationstiden utlöper och taxeringsarbetet sättes i gång vid april månads
början, godkännes, såvidt nu är i fråga, allenast en deklaration, som afser
ett räkenskapsår, utlöpande under tiden emellan den 31 mars det ena året
och den 31 mars det nästföljande året, då taxering sker och deklaration
afgifves, så att exempelvis ett bolag, hvars räkenskapsår börjar den 1
mars, för 1907 års taxering rätteligen har att deklarera resultatet af verksamheten
under räkenskapsåret den 1 mars 1906—den 28 februari 1907,
medan omvändt ett bolag, som gör bokslut senare på året än den 31 mars
Räken
skapsår.
190 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
t. ex. den 1 juni, har att deklarera för räkenskapsåret den 1 juni 1905—
den 31 maj 1906.
I fråga härom har kammarrätten hemställt, att en bestämd föreskrift
måtte införas i båda skatteförordningarna om hvilket räkenskapsår som
afses och i sådant afsende, i enlighet med nämnda praxis samt till följd
af den förändrade tid för deklarations aflämnande, som förslaget innehåller,
förordat det räkenskapsår, som närmast gått till ända före den
1 mars under taxeringsåret. En ledamot uttalade emellertid såsom sin
mening, att uttrycket nästföregående år borde i det förutsatta fallet förklaras
afse det räkenskapsår, som tilländagått närmast före den 1 januari
det år, taxeringen verkställes. Det är tydligt, att genom en anordning i
enlighet med denna senare uppfattning ett väsentligen ökadt tidsutrymme
skulle tillförsäkras deklaranten att ordentligen fullgöra sin uppgiftsskyldighet.
Men å andra sidan skulle den också föranleda, att till grund för taxeringen
komme att i vissa fall läggas förhållandena under en tid, som vore alltför
aflägsen från taxeringsåret. Ett bolag, som valt ett räkenskapsår, hvilket
utlöper mellan den 1 januari och den 28 februari, skulle t. ex. år 1907
deklarera för ett räkenskapsår, som tilländagått så långt tillbaka i tiden
som före den 1 mars 1906, hvilket icke synes lämpligt. Genom den
rätt, som fortfarande skulle bibehållas för den, som är skyldig föra handelsböcker,
att efter allenast en enkel anmälan få anstånd med deklarationen
under två månader, torde också vederbörande erhålla nödigt rådrum för
räkenskapens afslutande och deklarationens afgifvande. Härtill kommer, att
det icke torde ofta förekomma, att räkenskapsår ställes på den tid i början
af året, som nu åsyftas, hvadan icke heller någon rubbning i den redan
vedertagna tillämpningen synes vara af behofvet påkallad. För min del
gifver jag därför företräde åt den af kammarrättens pluralitet omfattade
meningen och har i enlighet härmed låtit i förslagen insätta bestämmelser
i sådant syfte.
Tid för af- Enligt nu gällande föreskrifter skall deklaration i regel vara afgifven
l<UM&raUor/''före den 1 april. Såsom jag redan haft tillfälle att nämna, innebära förslagen,
att den tid, som är anvisad för deklarations upprättande och aflämnande,
skall förkortas med en månad eller till den 1 mars. I fall uppbörden
skall kunna verkställas under samma år, som taxeringen sker,
måste taxeringsarbetet påbörjas tidigare än hvad nu är fallet. Att under
de första åren, då inkomstskatteförordningen tillämpades, de skattskyldige
beredts en så lång tid som tre månader för afgifvandet af deklarationer,
191
Kungl. Maj ds Nåd. Fr oposition No 47.
liar utan tvifvel varit fullt befogadt, men att, sedan uppgiftsskyldigheten
under liera år tillämpats och allmänheten vunnit erfarenhet å detta
område, bibehålla den från början så rikligt tillmätta tiden för deklarationsskyldighetens
fullgörande, synes icke vara behöfligt. Utan någon
olägenhet torde man således kunna inskränka tiden till utgången af
februari månad. Under sådana förhållanden skulle taxeringsarbetet kunna
taga sin början redan med mars månads ingång. Däraf blir en följd, att
de handlingar, som af vederbörande myndigheter skola aflämnas till ordföranden
i den första taxeringsinstansen, också måste komma honom tillhanda
tidigare än nu. Men för taxeringsarbetets jämna gång är det också af vikt,
att deklarationerna inkomma i god tid. På grund häraf och då erfarenheten
visat, att många skattskyldiga utan trängande skäl begagnat sig af
den rätt, som nu utan inskränkning är de skattskyldige medgifven, att
efter anmälan åtnjuta anstånd med aflämnande af deklaration, är det nödigt
att begränsa denna rätt åt sådana skattskyldiga, hvilka kunna anses hafva
någon större svårighet att inom årets två första månader uppgifva sin
beskattningsbara inkomst under nästföregående år. För sådant ändamål
innehålla förslagen, att anstånd icke må medgifvas andra skattskyldiga än
dem, som äro skyldiga att föra handelsböcker. Då emellertid för inkomst,
som åtnjutes af vanligt handelsbolag eller kommanditbolag, icke bolaget själf
utan delägarne äro skattskyldiga, under det att plikten att föra handelsböcker
åligger bolaget, bör, såsom kammarrätten erinrat, anstånd också kunna erhållas
af skattskyldig, som är delägare i dylikt bolag, äfven om han ej själf är
skyldig att föra handelsböcker. Den begränsning af tiden för deklarations
afgifvande, som sålunda föreslagits, blir så mycket mera nödvändig, som
det är synnerligen angeläget, att den första taxeringsinstansen hinner
handlägga taxeringen af så många skattskyldiga som möjligt. Eljes skulle
pröfningsnämnden, hvilkens arbetsbörda efter omorganisationen af taxeringsmyndigheterna
i allt fall kommer att betydligt ökas, i många fall behöfva
taxera i första hand, något som på grund af sakens natur bör inskränkas
till det minsta möjliga.
I båda skatteförordningarna saknas för närvarande föreskrift om hvem
uppgiftsskyldighet för oskiftadt stärbhus åligger. Denna brist har i för- stårbhus.
slagen supplerats genom en från 11 kapitlet rättegångsbalken hämtad föreskrift,
enligt hvilken den, som i boet sitter, ehvad han är delägare eller syssloman,
har att fullgöra denna skyldighet. I sammanhang härmed har 19 §
bevillningsförordningen underkastats en jämkning i redaktionen.
192
Underrättels<^förfärandet.
Förvarande
eif deklaration.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
En sammanställning af föreskrifterna i 34 § 3 mom. och 38 § d)
inkomstskatteförordningen gifver vid handen, att ordförande i den första
taxeringsinstansen är pliktig att i underrättelsen till skattskyldig, hvilken»
uppgift icke blifvit följd, meddela äfven skälen till afvikelsen, ehuru detta
icke otvetydigt framgår af själfva hufvudstadgandet. Beträffande underrättelse
af enahanda slag, som skall från pröfningsnämnden meddelas, saknas
däremot uttrycklig föreskrift härutinnan. Det heter nämligen endast,
att skälen skola tydligen angifvas i protokollet, och har med anledning
häraf i praxis ansetts tillfylles att inskränka innehållet i underrättelsen till ett
naket meddelande därom att uppgiften icke blifvit följd. Denna ofullständighet
har i förslagen supplerats.
Yidare hafva på vederbörliga ställen i bevillningsförordningen inrymts
uttrycklig bestämmelse om skyldighet att, där deklaration icke följts, om
skälen härtill underrätta den skattskyldige. En dylik anordning har själfständig
betydelse med afseende å bevillningstaxeringen i fråga om verks
eller bolags taxering å annan ort än den, där styrelsen har sitt säte. Inkomstskatteförordningens
föreskrifter kunna icke utan vidare antagas gälla härutinnan,
enär skyldigheten för ordförande i den första taxeringsinstansen
att verkställa erforderligt meddelande uttryckligen säges vara. ett särskild!
enligt inkomstskatteförordningen honom åliggande bestyr. Med afseende
härå och på de skäl, jag andragit i fråga om den extra ordinära besvärsrätten,
är det nödvändigt att i bevillningsförordningen införa stadgande om
underrättelseplikt i här åsyftade fall.
Den vikt, som det enligt min mening ligger uppå att den skattskyldige
erhåller underrättelse om skälen för afvikelse från deklaration, utesluter
begagnandet af den utväg, som kammarrätten anvisat, eller att å
ort, såsom i Stockholm, där debetsedlar utfärdas redan efter det taxeringsnämndens
arbeten af slutats och före det pröfningsnämnden sammanträder,
underrättelse finge anses meddelad genom debetsedelns öfversändande. Å
debetsedeln skulle svårligen skälen kunna angifvas, hvartill kommer, att
taxeringsnämndens ordförande, hvilken underrättelseplikten i detta fall bör
åligga, icke har någon befattning med debetsedlarne.
Med stöd af bestämmelsen att ingifna deklarationer skola efter taxeringsårets
utgång i försegladt konvolut öfverlämnas till förvar hos vederbörande
kronofogde eller magistrat för att efter fem år förstöras, pläga,
efter hvad som blifvit upplyst, några Kungl. Maj:ts befallningshafvande
icke låta deklarationerna åtfölja handlingarna i mål, hvari besvär till kam
-
193
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
marrätten fullföljts. Då det emellertid i regel Ur af nöden att äga tillgång
till deklarationen vid besvärens pröfning, får densamma med anledning
häraf i ett icke ringa antal fall särskilt infordras. Häraf vållas tidsutdräkt,
och målens afgörande fördröjes. Till förekommande af dessa olägenheter
har i de nu utarbetade förslagen giltigheten af nämnda bestämmelse
uttryckligen begränsats till sådana fall, där besvär ej fullföljas.
Föreskriften att deklarationerna skola förvaras hos vederbörande kronofogde
eller magistrat har, hvad kronofogden beträffar, haft sin naturliga
förklaring däri, att han på grund af sin tjänst varit kronoombud hos taxeringsnämnden.
Om han nu icke vidare tages i anspråk för sådant ändamål,
torde jämväl hans befattning med deklarationernas förvarande böra
upphöra. Och då desamma endast i sällsynta undantagsfall äro erforderliga
vid taxering ett följande år, lära de, äfven hvad stad angår, utan olägenhet
kunna för framtiden förvaras hos Kung!. Maj:ts befallningshafvande, som
på rekvisition af vederbörande skulle äga att tillhandahålla från tidigare år
förvarade uppgifter.
I anslutning till hvad kammarrätten i sitt utlåtande den 31 decemberKlagan öfver
1904 förordat, upptager förslaget till bevillningsförordning föreskrift, hvar-o6eÄ^^te*“
igenom proceduren för den skattskyldige vid klagan däröfver att han obehörigen
taxerats för samma inkomst å mera än en ort underlättas sålunda
att, då taxering skett inom olika län, skattskyldig lämnas fritt att ingifva
sina besvär till hvilken af Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande
han finner för sig bekvämast. Man kan nämligen icke begära af skattskyldig,
att han i hvarje fall skall med säkerhet kunna afgöra, hvar den
obehörig a taxeringen ägt rum, helst denna fråga stundom kan vara tämligen
vansklig att afgöra.
Af samma skäl bör äfven den medgifna klagofristen få räknas från
det bevillning på grund af någondera taxeringen honom affordrats. Det
har nämligen inträffat, att skattskyldig godvilligt likviderat den debetsedel,
som grundas på den obehöriga taxeringen i tro att denna vore den rätta
eller i saknad af vetskap om att han för samma inkomst taxerats jämväl
å annan ort, hvilken befinnes hafva varit rätta beskattningsorten. Det
kan alltför väl hända, att, innan debetsedeln på grund af denna senare taxering
presenteras honom till likvid, ett år gått till ända, räknadt från dagen för
den förra skattelikviden, och skattskyldig skulle således i detta fall hafva försuttit
klagotiden, därest man fasthölle, att tiden ovillkorligen skulle räknas
från det bevillning på grund af den obehöriga taxeringen affordrats honom.
Bill. till Riksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Höft. 25
194
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
Den mildring i förfarandet, som med anledning häraf föreslagits, torde
för öfrigt, åtminstone hvad angår fatalietidens beräknande, öfverensstämma
med den praxis, som i senare tid följts.
Då det synts vara angeläget, att jämväl, där obehörig fastighetstaxering
ägt rum, rätt att klaga inom natt och år uttryckligen fastslås — eu
dylik rätt torde i praxis redan vara medgifven — har bestämmelse i sådant
syfte fått i förslaget inflyta. Ilar misskrifning eller annan sådan felaktighet
vid taxeringsförfarandet förelupit och föreligger således ej någon verklig
taxering, hör däremot i öfverensstämmelse med hvad för närvarande får
anses gälla rättelse när som helst kunna vinnas.
Akttiebolags Med afseende därpå att delägare i inländskt aktiebolag eller enskildt
och bankbo- bankbolag är pliktig erlägga inkomstskatt för utdelningen från bolaget,
för utöfning1 uedgifver inkomstskatteförordningen afdrag vid bolagets egen taxering för den
verkställda utdelningen. Härvid är till följd af den större grad af skatteförmåga,
som aktiebolags inkomst, då den öfverstiger ett visst förhållande
till det inbetalade aktie- eller lottkapitalet, måste anses äga, fogad den
inskränkningen, att afdraget för utdelning icke må öfverskjuta sex procent
af det inbetalade kapitalet, äfven om utdelningen uppgått till högre belopp.
Förordningen utsäger dock icke hvit ket års utdelning det är som får afdragas,
om det är den utdelning, som under löpande året verkställes för
nästföregående år, eller den, som bestämts nästföregående år för ett tidigare
år. I praxis löstes denna fråga i början af inkomstskatteförordningens tillämpning,
så vidt till min kännedom kommit, undantagslöst sålunda, att afdrag
medgafs för utdelningen för det nästföregående året. Emellertid har undersenaste
tid i några fall äfven gjort sig gällande den andra uppfattningen eller
att afdrag skall göras för den utdelning, som under nästföregående år
bestämts. I syfte att på detta område genomföra en konsekvent tillämpning
hafva de sakkunnige i sitt förslag till inkomstskatteförordning i dess 9 §
infört en föreskrift, enligt hvilken afdraget uttryckligen hänför sig till den
för nästföregående året bestämda utdelningen, d. v. s. den utdelning, som
under löpande året bestämmes att utgå för nästföregående året, och de
hafva därtill lagt den begränsningen, att afdrag skulle få ske endast för
utdelning, som göres af nästföregående års vinst, men icke för utdelningen,
i den mån därtill användas från tidigare år besparade vinstmedel.
Förslaget i sistnämnda del har kammarrätten afstyrkt. Kammarrätten
anser det obilligt att vägra bolaget afdrag för utdelning, som sker af dess
under längre tid tillbaka intjänta inkomster, särskildt vid det förhållandet
V.)b
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
att dessa beskattats hos bolaget, när de förvärfvades. En dylik begränsning
skulle i (ifrigt i sin män drifva vederbörande bolag till att hellre genast
utdela iin bespara årsvinsten, hvilken påföljd ur liera synpunkter kunde
vara mindre fördelaktig. Denna kammarrättens mening finner jag mig
kunna biträda och har därför låtit ur förslaget utgå de ord, emot livilka
kammarrättens ifrågavarande erinran är riktad.
Men kammarrättens majoritet har tillika afstyrkt de sakkunniges förevarande
förslag i öfrigt och således hemställt, att det afdrag, som vid
bolagets taxering får ske för utdelning till delägarne, förklaras skola afse
den utdelning, som verkställts det nästföregående året. Till denna uppfattning
kan jag däremot icke ansluta mig. Såsom i en reservation vid
kammarrättens utlåtande framhålles, måste det nämligen ligga i sakens
natur, att den utdelning, hvilken vid tillämpning af ifrågavarande stadgande
får afdragas, skall afse samma års inkomst, som taxeringm gäller,
och icke ett annat års. Taxeringen och afdraget böra hänföra sig till ett
och samma års inkomst, då ju i regel utdelningen göres beroende af och
bestämmes på grund af resultatet af det års rörelse, för hvilket utdelningen
sker, medan utfallet af ett föregående års rörelse härvid saknar direkt
betydelse. Till stöd för den mening, som gjort sig gällande inom kammarrätten,
har ej heller kunnat anföras, att den är den logiskt riktiga, utan
kammarrätten har allenast åberopat, att praktiska skäl tala för den sålunda
förordade anordningen. Härmed åsyftar kammarrätten, att för många
bolag utdelningen för nästföregående år icke skulle vara vid tiden för
taxeringsnämndens sammanträde till beloppet bestämd, hvadan taxeringsnämnden
i flera fall skulle sakna kännedom om hvilket belopp som finge
afdragas. Detta torde visserligen vara riktigt, ehuruväl de allra flesta
bolag lära hafva hållit sina ordinarie bolagsstämmor hvarje år före den 15
maj (i Stockholm före den 15 juni). Emellertid måste det för beskattningens
ändamålsenliga ordnande kräfvas, att bolagen så vidt möjligt påskynda
räkenskapsafslutningen, revisionen och hållandet af bolagsstämma
så, att vederbörliga uppgifter kunna ingifvas till taxeringsmyndigheterna
inom därför förutsatt tid. Men om det i några fall skulle möta oöfverstigliga
hinder att hålla bolagsstämma före den tid, då taxeringsnämndens
arbete skall vara afslutadt, kan bolaget hos pröfningsnämnden påkalla
ifrågavarande afdrag, likasom, för den händelse beslut om utdelning icke
skulle kunna fattas förrän efter pröfningsnämndens sammanträde, bolaget
kan genom att reservationsvis anföra besvär hos pröfningsnämnden hålla
sin rätt öppen att hos kammarrätten framställa yrkande om afdrag för ut
-
A fdrag för
förlust.
196 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
delningen. Visserligen kan detta sägas medföra någon olägenhet för bolaget.
Under nuvarande förhållanden hafva dock icke några större praktiska
svårigheter vppat sig af denna anordning, och äfven om dessa skulle i
någon mån ökas, därigenom att taxeringen skall ske tidigare än för närvarande,
synes mig någon afgörande vikt icke böra tillmätas desamma,
helst det i de allra flesta fall torde stå i vederbörande bolags makt att
förekomma dem genom att, såsom jag nyss nämnde, påskynda bolagsstämmas
hållande. Ingen kan vara mera än jag böjd för att tillerkänna de praktiska
skälen den största betydelse, men jag kan dock icke, för att befrämja
hvad som förmenas vara mest praktiskt, tillstyrka en anordning, som, utom
det att den ej är principiellt riktig, i vissa fall kan medföra betänklig
orättvisa vid taxeringen just af de skattskyldige, hvilkas intresse den skulle
tjäna. Ty det ligger i öppen dag, att den metod, för hvilken kammarrätten
uttalat sig, kan, om resultatet af bolagets verksamhet växlar under
olika år, förminska eller rent af omintetgöra bolagets rätt till afdrag för
verkställd utdelning. Om t. ex. ett bolags rörelse år 1907 icke lämnar
behållen afkastning och utdelning till delägarne således ej äger rum år
1908, men rörelsen år 1908 går med vinst, så att utdelning sker år 1909,
skulle enligt kammarrättens mening bolaget icke vid 1909 års taxering af
1908 års inkomst få göra afdrag för någon utdelning, utan afdrag för den
år 1909 verkställda utdelningen skulle ske först vid eventuell taxering år
1910 af 1909 års inkomst. Men om rörelsen år 1909 går med förlust,
så att år 1910 någon taxering icke kan äga rum, så kommer bolaget ej
i åtnjutande af afdrag för berörda utdelning, ty då finnes ingen inkomst,
hvarifrån afdrag kan ske. Tänker man sig, att ett bolags rörelse hvart
annat år går utan vinst och hvart annat år lämnar vinst, hvaraf utdelning
verkställes, skulle bolaget öfver hufvud aldrig få tillgodonjuta afdrag för
utdelningen. I allmänhet taget medför denna metod, att hvarje gång ett
bolags rörelse under ett år icke lämnat beskattningsbar inkomst — och
sådant kan ju hända de flesta bolag — bolaget också går miste om rätten
att vid taxeringen åtnjuta afdrag för den utdelning, som nästföregående år
verkställts till delägarne. Sammanställer man åter, såsom det gjorts af de
sakkunnige, hvilkas förslag jag således biträder, afdragsrätten med den inkomst,
som taxeringen afser och hvaraf i regel utdelningen sker, erhåller
bolaget under alla förhållanden det afdrag, som lagstiftningen åsyftat.
Då bestämmelsen i 8 § 2 mom. andra stycket inkomstskatteförordningen
angående beräkning af sådan förlust å rörelse eller yrke, som får
197
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N;o 47.
vid inkomstskattetaxeringen afdragas under rubriken generella afdrag, enligt
hvad erfarenheten visat ofta blifvit missförstådd därutinnan, att i sådant
afdrag inberäknats äfven hyresvärdet å fast egendom, som begagnas
i rörelsen eller yrket, har det ansetts nödigt att tydligare inskärpa den
regel, nämnda stadgande innehåller, och har därför mom. 3:o i de särskilda
anvisningarna för ledning vid inkomstskattetaxeringen i sådant syfte
erhållit en mera utförd affattning än hvad nu är förhållandet.
I den vid bevillningsförordningen fogade instruktionen för taxerings-Ingf^ff^en
myndigheterna kvarstå ännu från äldre tider åtskilliga bestämmelser, hvilka ringsmyndigmed
afseende å den numera införda själfdeklarationen dels äro obehöfliga laterna.
dels icke böra tillämpas samt i allt fall genom de ändrade tidsförhållandena
måste anses hafva fått en skäligen naiv anstrykning. Det har också vid
föregående utredningar i syfte att omarbeta bevillningsförordningen ifrågasatts
att borttaga dessa bestämmelser. Ehuru det vid denna revision af
den direkta skattelagstiftningen, såsom jag ännu en gång ber att få framhålla,
i allmänhet icke åsyftats att vidtaga allenast formella förändringar,
äfven om de eljes kunde anses önskvärda, hafva dock i det nu upprättade
förslaget till bevillningsförordning de föråldrade stadgandena i instruktionen
funnits böra bortfalla. På denna grund hafva 3—7 och 12—14 §§
i den nuvarande instruktionen fått i förslaget utgå.
Utom i de hänseenden; jag redan berört, innehålla förslagen några
smärre ändringar eller förtydliganden i författningsbestämmelserna jämte
tillhörande taxeringslängder och deklarationsformulär, hvilka icke torde erfordra
närmare motivering. Det återstår mig endast att med några ord
omnämna en del föreslagna stadganden rörande taxering sförfarandet.
Då debiteringen i Stockholm är anordnad på annat sätt än i riket
(ifrigt, måste tiderna för taxerings- och pröfningsnämndernas arbeten därstädes
också bestämmas annorlunda, likasom på grund af taxeringsarbetets
större omfattning längre tid måste däråt tillmätas. Med afseende härå och
då debetsedlar i hufvudstaden utskrifvas och utlämnas före pröfningsnämndens
sammanträde, samt uppbörden alltså kan vidtaga kort efter detta
sammanträdes afslutande, innehålla sålunda förslagen, att i Stockholm taxeringsnämndernas
sammanträden skola vara afslutade senast den 15 juni och
att pröfningsnämnden, hvars sammanträde kan taga sin början i första
hälften af september, skall hafva fullgjort sitt arbete senast den 31 oktober.
198
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 47.
Protokolls- Hos den nuvarande taxeringsnämnden skola alla dess beslut tagas till
^taxerings- protokollet, hvars förande fördenskull är ålagdt viss tjänsteman eller särnämnd.
skildt förordnad person. Hos den nya taxeringsnämnden skulle likasom
hos den nuvarande bevillningsberedningen någon särskild protokollsförande
icke kunna påräknas, och protokoll skulle ej heller i allmänhet erfordras.
Likasom hos bevillningsberedningen lärer nämligen anteckning, som i anledning
af taxeringsnämndens beslut bör ske till pröfningsnämndens eller
dess kronoombuds kännedom, kunna verkställas å deklarationen eller i taxeringslängden.
I den mån protokollsföring skall ske, måste densamma
åläggas taxeringsnämndens ordförande, men denne, hvilkens tid kommer att
upptagas af själfva taxeringsarbetet, bör icke lämpligen ytterligare betungas
mera än nödigt är. I det af mig förut åberopade, af tillkallade uppbördstjänstemän
afgifna yttrandet är också förutsatt, att protokoll skall föras
endast i fråga om bestämmandet enligt 19 och 23 §§ bränn vinsförsäljningsförordningen
af det litertal brännvin, hvarför försäljningsafgift i vissa
fall skall utgå, och rörande förslag till ledamöter i pröfningsnämnden.
Äfven enligt min åsikt bör protokollsföringen hos taxeringsnämnden inskränkas
till ett minimum. Utöfver de i nämnda yttrande angifna fallen
torde emellertid protokoll vara erforderligt i det uti 46 § 3 mom. bevillningsförordningen
enligt dess nuvarande lydelse omförmälda fallet, att taxeringsnämnd
anses i något afseende förfara oriktigt, hvarjämte skriftligen
aflämnad skiljaktig mening af någon taxeringsnämndens ledamot (34 §
nuvarande lydelsen) lämpligen torde böra intagas i protokollet. I sistnämnda
fall skulle atfattningen af protokollet icke förorsaka något nämnvärdt besvär.
Enligt min mening bör det i öfrigt icke förbjudas taxeringsnämnden
att, om den så skulle önska, i protokollet redogöra för skälen till ett
fattadt beslut. Särskilt kan man tänka sig, att beslut om att på grund
af ömmande omständigheter icke påföra bevillning eller inkomstskatt för
afliden persons inkomst eller om att afslå framställd begäran om dylik
befrielse skäligen bör i vissa fall protokollföras.
axenngs•- Vid pröfning hos kammarrätten eller Kungl. Maj:t af anförda besvär
förandes i taxeringsmål är det af synnerlig vikt att genom yttrande från en represkyldighet
att sentant för den lokala taxeringsmyndigheten erhålla upplysning om grunderna
idaringi{axe- för verkställd taxering, det sätt hvarpå inkomst beräknats o. d. Under
ringsmål. nuvarande förhållanden infordras också i regel förklaring i dylika mål från
kronans ombud hos taxeringsnämnden, hvarjämte Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i några län, till fromma för utredningen, pläga anmoda vederbörande
bevillningsberednings ordförande att afgifva yttrande. Då nu en
-
199
Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition N:o 47.
ligt förslaget kronoombud icke vidare skall vara närvarande lins taxeringsnämnden,
måste man tillse, att från någon annan funktionär meddelas de
upplysningar, som äro erforderliga för taxeringsbesvärs bedömande. Af
landskamreraren, hvilkens skyldighet att afgifva förklaring naturligtvis bör
kvarstå, kan det i regel icke begäras, att han skall vara i stånd att lämna
nödig utredning angående taxeringsnämndens åtgöranden. Det kan därför
icke undvikas, att i taxeringsnämndsordförandens åligganden måste ingå
skyldighet att, då sådant anses erforderligt, afgifva förklaring öfver skattskyldigs
besvär angående taxeringen, så vidt densamma varit föremål för behandling
hos taxeringsnämnden. Uppenbarligen kan hans arbete härigenom
å vissa orter komma att icke oväsentligt förökas, men härtill bör i stället
tagas skälig hänsyn vid bestämmandet af det till honom utgående arfvodet.
Redan under nuvarande förhållanden möta svårigheter för landskam- Viss ledighet
rerare att inom den begränsade tiden mellan taxeringsnämndernas och kamrerare.
pröfningsnämndens sammanträden hinna bereda alla de ärenden, som böra
underställas pröfningsnämndens granskning. För att under eu i vissa fäll
ännu mera begränsad tid medhinna dessa göromål, Indika med hänsyn till
primärmyndigheternas inskränkning till en måste blifva mera omfattande
än hittills, synes tillfälle böra beredas landskamreraren att ostörd af andra
göromål helt ägna sig åt taxeringsarbetet. Därför är föreslaget, att landskamrerare
må utan minskning i löneförmåner — i analogi med hvad som
gäller för länsbokhållare vid upprättande af landsboken — kunna erhålla
ledighet från öfriga med tjänsten förenade göromål under tiden från det
taxeringshandlingarna till honom öfverlämnats och till dess pröfningsnämndens
sammanträde afslutats, i den mån sådan ledighet af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande pröfvas nödig för utförande af arbetet vid pröfningsnämnden.
Den ersättning, som bör tillkomma den, hvilken förordnas att
under tiden bestrida de göromål, från hvilka landskamreraren erhållit ledighet,
torde böra, till beloppet motsvarande landskamrerares tjänstgöringspenningar,
utgå från det å sjunde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till kostnader för allmänna bevillningens uttaxering.
Af de utgifter, som skola bestridas med den s. k. bevillnings- och Bevillning»-inkomstskatteprocenten, skulle med den föreslagna omorganisationen af faxe- ^skatte?™*
ringsmyndigheterna bortfalla arfvodena till kronans ombud hos taxerings- centen.
nämnderna. Å andra sidan skulle ersättning utgå till de ledamöter i
samma nämnder, som Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagits skola
utse. ilen framför allt böra arfvodena till ordförandena i den första taxeringsinstansen
ansenligt höjas, på det att af ordförandena måtte kunna
200 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
kräfvas det intresserade och nitiska arbete, som är den oeftergifliga förutsättningen
för en effektiv taxering. Fördenskull innebära förslagen, att
bevillnings- och inkomstskatteproeenten skulle — utom hvad beträffar Stockholms
stad, där de nu gällande grunderna ansetts bereda möjlighet till en
nöjaktig godtgörelse — utgå efter i någon mån förändrade grunder,
så att för de minsta länen, hvilka med den nuvarande anordningen blifvit
jämförelsevis bäst tillgodosedda, skulle uppstå allenast en mindre förhöjning,
under det att i de medelstora och största länen procenten skulle
uppgå till väsentligen högre belopp. I sådant syfte skulle af inkomstskatten
utgå samma procent som af bevillningen samt den gräns, där en stegrad
procent skulle upphöra, framflyttas från 150,000 kronor till 250,000 kronor.
För det fall, att bevillning och inkomstskatt utgå med vanligt belopp, har
sålunda af de sakkunnige uppgjorts ett förslag, enligt hvilket bevillningsprocenten
skulle få utgöra högst tre procent af de första 50,000 kronor,
hvartill länets hela bevillningssumma uppgår, två procent af därpå följande
100,000 kronor, en och en half procent af därefter följande 100,000
kronor och en procent af allt hvad bevillningssumman öfverstiger 250,000
kronor, samt inkomstskatteproeenten bestämmas efter samma grunder.
Eesultatet utvisar, att, under det bevillnings- och inkomstskatteproeenten
år 1905 utgått med tillhopa omkring 212,000 kronor, densamma efter de
föreslagna grunderna, tillämpade på 1905 års taxeringssiffror, skulle höjas
med inemot hälften. Från och med år 1909 synas mig också dessa grunder
böra tillämpas med afseende å beräkningen af bevillnings- och inkomstskatteprocenten.
I fråga om år 1908 inträffar emellertid, om mitt förslag
till öfvergångsanordning vinner godkännande, ett särskildt förhållande, som
påkallar speciella bestämmelser i förevarande hänseende för detta år. Om,
såsom berörda förslag innebär, inkomstbevillningen och inkomstskatten på
grund af taxeringen år 1908 uttagas endast med hälften af det vanliga
beloppet, skulle enligt de ifrågasatta beräkningsgrunderna procenten komma
att högst afsevärdt understiga den för normala fall åsyftade summan och
således icke lämna tillgång till en tillfredsställande godtgörelse för taxeringsarbetet
nämnda år. Det är dock uppenbart, att detta arbete år 1908 icke
skulle förorsaka mindre utan tvärtom i följd af den allmänna fastighetstaxering,
som då skall verkställas, större besvär för de därmed sysselsatta än eljes i regel
kommer att blifva fallet, och att detsamma därför icke heller bör ersättas
med lägre arfvode. I följd häraf och med beaktande däraf att fastighetsbevillningen
emellertid skulle utgöras efter vanlig skattesats, har i de författningsförslag,
som jag nu anmäler, upptagits en annan beräkningsgrund,
201
Kanyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.
enligt hvilken bevillning»- och inkomstskutteprocenten såväl i Stockholm
som i länen skulle komma att uppgå till sådant belopp, att en skälig
ersättning äfven år 1908 kan vederbörande beredas. Vid 1908 års Riksdag
bör därefter, såsom jag antydt, den förändringen vidtagas, att procentsatserna
nedbringas till de i de sakkunniges förslag upptagna. I detta
sammanhang må för öfrigt ytterligare framhållas, att höjningen förnämligast
är afsedd att komma den första taxeringsinstansen till godo och
allenast i ringare man att användas till godtgörelse för arbetet vid profningsnämnden,
livilket hittills synes hafva i relativt hög grad kommit i betraktande
vid de verkställda fördelningarna af bevillning»- och inkomstskatteprocenten.
Beträffande öfvergången till det föreslagna nya systemet med afseende °iZ&n''
på beskattningsår har jag uttalat mig redan till statsrådsprotokollet den
12 nästlidne januari, och ber jag nu att allenast få erinra därom, att mitt
yttrande på de skäl, jag då anförde, utmynnade däri, att 1907 års Riksdag
borde åtaga sig dels en bevillning af fast egendom samt af inkomst att
utgå enligt nu gällande regler på grund af taxering år 1907 med ledning
åt deklaration om 1906 års inkomst och betalas vid uppbördsstämma å hittills
vanlig tid eller i början af år 1908, dels en bevillning af fast egendom
och en half bevillning af inkomst att utgå enligt den föreslagna nya
bevillningsförordningen på grund af taxering år 1908, därvid för inkomstbevillning
skulle taxeras 1907 års inkomst, dels ock en half inkomstskatt
att utgå enligt den föreslagna nya förordningen i detta ämne på grund af taxeling
år 1908 af 1907 års inkomst, och skulle sistnämnda bevillning äfvensom
inkomstskatten uppbäras å tid, som framdeles kunde blifva därför bestämd.
Med afseende därå, att den inkomstbevillning och den inkomstskatt,
som skulle utgå på grund af 1908 års taxering, skulle erläggas med allenast
hälften af det vanliga beloppet, innehålla de uppgjorda författningsförslagen,
bevillningsförordningen i 7 § och inkomstskatteförordningen i
11 §, föreskrifter om att inkomstbevillning och inkomstskatt skola utgöras
med endast en half procent af taxerad inkomst resp. beräknadt belopp, efter
hvilket skatt utgår. Dessa lagrum böra således af 1908 års Riksdag vid
beslut angående taxering år 1909 återföras till sin nuvarande lydelse, så
att inkomstbevillningen och inkomstskatten på grund af nämnda taxering
komma att utgöras med en hel procent.
I fråga om uppbördstiden har jag förut nämnt, att denna kan och Uppbördstid.
bör infalla under tiden från och med den 1 november till och med den
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Höft. 26
202 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
15 december. Angående de ändringar i det allmänna uppbördsreglementet
och i uppbördsreglementet för Stockholm, Indika häraf påkallas och som
emellertid icke skola träda i kraft förrän under 1908 års lopp, torde
Kring! Maj:t, därest Riksdagen godkänner den ifrågasatta reformen med
afseende å beskattningsåret, Aid framdeles skeende anmälan fatta beslut.
I det yttrande, som statskontoret och kammarrätten gemensamt afgifvit
öfver de sakkunniges förslag till dylika ändringar, hafva ämbetsverken
väl lämnat förslaget, så vidt det angår uppbördstiden, utan erinran
men beträffande uppbörden för själfva öfvergångsåret framställt ett alternativt
förslag, som jag anser mig böra i detta sammanhang beröra.
Enligt de sakkunniges plan för öfvergången skulle den ändrade uppbördstiden
tillämpas redan under öfvergångsåret 1908, så att, efter det
kronoutskylder på grund af 1907 års taxering er lagts i hittills vanlig ordning
i början af år 1908, kronoutskylder på grund af 1908 års taxering
skulle betalas å den nya uppbördstiden eller i november—december 1908,
dock att därvid inkomstbevillning och inkomstskatt skulle utgå endast med
hälften af det vanliga beloppet. Sedermera skulle kronoutskylder pa grund
af 1909 års taxering erläggas i november—december 1909, hvarmed den
nya ordningen vore genomförd.
Ämbetsverken hafva i detta ämne anfört, att hållandet af två upphör
dsstämmor under år 1908 kunde förutses komma att förefalla de skattskyldige
i viss mån betungande. Särskildt kunde, vid det förhållandet att
vid den senare uppbördsstämman år 1908 skulle erläggas eu hel bevillning
af’ fast egendom men endast eu half bevillning af inkomst och eu half
inkomstskatt, en sådan uppfattning komma att göra sig gällande bland de
skattskyldige, som vore fastighetsägare. Förändringen innebure visserligen
i själfva verket endast, att den uppbördsstämma, som enligt nuvarande
ordning skulle hållas i januari—mars 1909, enligt den nya ordningen afhölles
i november—december 1908. För att lätta öfvergången hade emellertid
ämbetsverken tänkt sig möjligheten af att fördela de utskylder till
kronan, som enligt planen skulle erläggas å den senare uppbördsstämman
år 1908, t. ex. sålunda att å sistnämnda stämma skulle uppbäras tre
fjärdedelar af kronoutskvlderna och vid eu särskild uppbördsstämma å hittills
vanlig tid år 1909 återstående en fjärdedel af kronoutskylderna jämte
landstingsskatt, vägskatt och andra afgälder, hvilka debiteras, indrifvas och
redovisas i sammanhang med kronoutskylderna. Detta skulle visserligen
innebära en förökad kostnad för kontrollen vid stämmorna, hvilken ökade
kostnad kunde beräknas till omkring 40,000 kronor för hela riket, men
203
Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 47.
skulle i öfrigt icke medföra afsevUrda svårigheter. Någon annan förändring
i de uppbördsböeker, som i hvarje fall skulle upprättas för uppbördsstämman
hösten 1908, beböfde icke vidtagas än att en särskild kolumn däri
infördes för hvad som skulle erläggas vid höststämman 1908 och en kolumn
för hvad som förfölle till betalning vid vårstämman 1909. Däremot blefvo
det erforderligt, att särskilda debetsedlar utfärdades för en hvar af stämmorna.
Därigenom komme visserligen den enskildes debetscdelslösen att
ökas, likasom uppbördsförvaltningarnas arbete komme att stegras, men dessa
omständigheter syntes icke böra få lägga några afgörande hinder i vägen
för den ifrågasatta anordningen.
Det af ämbetsverken sålunda framställda förslaget synes mig visserligen
möta afsevärda betänkligheter. Att anordna en extra uppbördsstämma
innebär igångsättandet af en mycket vidlyftig apparat såväl för själfva uppbördens
verkställande som med afseende på alla erforderliga föregående och
efterföljande åtgärder, såsom särskild uppställning af uppbördsboken, utskrifvandet
af dubbla debetsedlar, kungörelser, dubbel redovisning och dubbel
restindrifning. Det medför besvär och ibland äfven kostnader både för dem,
som skola erlägga utskylderna, och i synnerhet för uppbördsmännen, Indika
sistnämnda ej kunna påräkna någon nämnvärd godtgörelse därför. Ty om
det också är riktigt, såsom ämbetsverken erinrat, att debetsedelslösen
komme att i vissa fall ökas, så är det å andra sidan äfven påtagligt, att
debetsedelslösen, till följd af gällande grunder för dess beräknande, i
flera fall skulle minskas, i det att lösen för två debetsedlar för många
skattskyldige och just dem, som få betala lösen efter de högre lösensatserna,
komme att understiga lösen för en debetsedel. Vidare kan den
andra uppbördsstämman inträffa å tid, då taxeringsarbetet år 1909 skall
taga sin början, och den kan därför i någon mån verka hinderligt för detta
arbete, vid h vilket kronofogdarna böra i främsta rummet anlitas. Slutligen
bör det också fasthållas, att utskyldsbeloppen för ett stort antal skattskyldige
blifva så små, att en delning däraf icke kan vara ändamålsenlig.
Detta gäller icke blott om sådana skattskyldiga, som endast hafva att erlägga
personliga afgifter och hvilka också skulle få uppdela sina utskylder
på två stämmor, utan äfven om dem, som äro taxerade för fastighet till
ringa taxeringsvärde eller för inkomst till lågt belopp. Den, som i sin
mantalsskrifningsort taxeras t. ex. för 500 kronors inkomst och således,
om han icke har att utgöra andra utskylder, allenast skall erlägga bevillning
med 25 öre, skulle få dela detta belopp så, att han på första
stämman erlade 19 öre och på den andra 6 öre jämte öfriga afgifter, som
204
Kungl. Mag ds Nåd. Proposition No 47.
uppbäras i sammanhang med kronoutskylderna. I sammanhang härmed
anser jag mig böra, gent emot hvad ämbetsverken anfört därom att den af
de sakkunnige föreslagna uppbördsmetoden skulle kunna förefalla särskild!
fastighetsägarna betungande, erinra, att dessa dock torde hafva den minsta
anledningen till missnöje, ty för dem i deras egenskap af fastighetsägare
medför reformen icke någon som helst beskattning utöfver den ordinära,
under det att inkomsttagarna i vissa fall blifva föremål för en extra beskattning.
Då jag emellertid är angelägen att söka undanröja hvarje hinder för
den enligt min mening så önskvärda reformen och således äfven vill i möjligaste
mån motverka alla verkliga eller förmenta anledningar till missnöje
med öfvergångsanordningen, är det, särskild! om Riksdagen skulle uttala sig
därför, min afsikt att tillråda Kungl. Maj:t att bestämma, det uppbörden
af kronoutskylderna på grund af 1908 års taxering och i samband därmed
debiterade utgifter skall verkställas å två uppbördsstämmor i den ordning,
ämbetsverken föreslagit. Dock synes det mig kunna ifrågasättas, att eu
delning icke må ske, därest hela utskyldssumman understiger ett visst
mindre belopp, exempelvis två kronor, samt att det må lämnas skattskyldig
öppet att å den första uppbördsstämman betala hela utskyldssumman.
I sitt utlåtande hafva ämbetsverken påpekat, att med afseende å de
bestämmelser, som innehållas i afslutade kontrakt angående arrende af
kronoegendomar, särskilda föreskrifter torde vara erforderliga för ordnande
af uppbörden af dylika arrendeafgifter, för den händelse tiden för de ordinarie
uppbördsstämmoma komme att ändras. Häröfver har domänstyrelsen
sedermera afgifvit yttrande. Vidare hafva statskontoret och kammarrätten
erinrat, att markegångssättningarna kunde böra ske tidigare än nu i och
för utbetalning vid uppbördsstämmoma af de ersättningar, som skola utgå
på grund af nådiga förordningen den 23 juli 1869 angående förändring
af grundräntor och kronotionde. I detta ärende har kammarkollegium
anbefallts att yttra sig, och torde båda dessa frågor framdeles få hänskjutas
till Kungl. Majrts pröfning.
Mantalsskrif- Såsom jag framhållit, innebär mitt förslag, bland annat, att taxeringsnmg''
arbetet hvarje år skall ej mindre sammanträngas på kortare tid än äfven
taga sin början tidigare under året än nu är fallet. För att vinna detta
syfte måste, såsom jag redan antydt, då jag nyss talade om tiden för deklarations
afkunnande, några ändringar vidtagas i gällande mantalsskrifningsförordnings
bestämmelser angående mantalslängdernas glanskning och öfver
-
205
Kungl. Maj:fn Nåd. Proposition N:o 47.
lämnande till taxeringsmyndigheterna. Det förslag, som upprättats till dylika
ändringar och hvilket endast berör rent administrativa delar af förordningen,
torde jag framdeles få inför Kungl. Maj.t anmäla, därest Eiksdagen godkänner
de ifrågasatta föreskrifterna rörande taxeringsförfarandet. Emellertid anser jag
mig böra redan nu meddela, i hvilka afseenden sådana ändringar ära af nöden.
Taxeringen inom hvarje kommun verkställes med ledning af kommunens
mantalslängd för året, och är i sådant afseende föreskrifvet, dels att
å landet häradsskrifvaren och i stad utom Stockholm vederbörande tjänsteman
skall till ordföranden i den första taxeringsinstansen aflämna på mantalslängden
grundade, enligt fastställda formulär uppställda längder, upptagande
samtliga inom taxeringsdistriktet belägna fastigheter, å hvilka särskilda
taxeringsvärden enligt därom gällande bestämmelser skola sättas,
äfvensom fastigheternas ägare eller i fall, då innehafvare är pliktig erlägga
fastighetsbevillning, deras innehafvare, dels ock att den första taxeringsinstansen
skall Dd taxering af fast egendom och inkomst följa den inom
orten senast upprättade mantalslängden, hvilken för sådant ändamål skall,
sedan densamma blifvit i stadgad tid och ordning granskad, jämte alla
därtill hörande uppgifter och handlingar tillställas bemälde ordförande.
Det förberedande taxeringsarbetet påbörjas enligt den nuvarande ordningen
senast med april månads ingång, och i öfverensstämmelse därmed
är i gällande bevillningsförordning stadgadt, att förenämnda taxeringslängd
och mantalslängd skola aflämnas till ordföranden i bevillningsberedningen
senast den 20 april. Då enligt den föreslagna nya bevillningsförordningeu
taxeringsarbetet är afsedt att igångsättas senast med mars månads ingång,
inrymmer förslaget i sin 35 § en föreskrift, att längderna skola aflämnas
senast den 15 nuyys.
Emellertid innehåller gällande mantalsskrifningsforordning i 11 § i
likhet med bevillningsförordningen eu bestämmelse angående mantalslängdens
aflämnande till bevillningsberedningens ordförande senast den 20 april.
Denna bestämmelse bör således äfven ändras till likhet med det föreslagna
stadgandet i bevillningsförordningen, att aflämnandet skall ske senast den
15 mars, kvarjämte i denna paragraf bör iakttagas den förändring, som
föreslagits i benämningen å den första taxeringsinstansen, från bevillningsberedning
till taxeringsnämnd.
Ordningen för mantalslängdens granskning är enligt den af mig nyss
angifna paragrafen i mantalsskrifningsförordningen den, att mantalslängden
med tillhörande handlingar samt det vid mantalsskrifningen hållna protokollet
skola före den 25 mars af mantalsskrifningsförrättaren aflämnas till
206 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 47.
vederbörande pastor, hvilken har att med församlingshoken jämföra mantalslängden
och å särskild förteckning, som sistnämnda längd bifogas, upptaga
de vid granskningen uppkommande anmärkningarna samt inom tolf
dagar efter emottagandet afkunna samtliga handlingarna å landet till kommunalstämmans
ordförande och i stad till magistraten. Kommunalstämmans
ordförande och magistraten skola därefter ofördröjligen kungöra, att mantalslängden
finnes å uppgifvet ställe inom distriktet för granskning tillgänglig.
Och det är kommunalstämmans ordförande och magistraten, som
det åligger att sedermera tillställa ordföranden i ortens bevillningsberedning
mantalslängden med bilagor, hvaremot de skola till mantalsskrifningsförrättaren
återställa protokollet.
Enligt hvad verkställd utredning gifver vid handen, kan mantalsskrifningsförrättarens
arbete, särskildt med afseende därå att han, som i
regel vid ifrågavarande tid varit upptagen af kronouppbörden, enligt förslaget
skulle befrias från bestyr därmed, påskyndas så, att han redan i början
af mars månad kan aflämna mantalslängden till pastor. Likaledes har det
befunnits, att den åt pastor för granskningen anslagna tiden kan inskränkas
till tio dagar. Om således längden skall komma taxeringsnämndens ordförande
till banda senast den 15 mars, bör det föreskrifvas, att mantalsskrifningsförrättaren
skall aflämna den till pastor före den 5 mars. Men
vid sådant förhållande blir icke någon tid öfrig för att genom kommunalstämmans
ordförande eller magistraten hålla längden tillgänglig för offentlig
granskning. Utan någon olägenhet torde också, såsom jämväl redan vid
behandlingen inom Riksdagen år 1894 af det då framlagda förslaget till
nu gällande mantalsskrifningsförordning blef i en vid bevillningsutskottets
betänkande i ämnet fogad reservation ifrågasatt, föreskriften därom kunna
bortfalla. Erfarenheten har nämligen visat, att det tillfälle, som sålunda
beredts vederbörande däraf intresserade att granska längden, i ytterst ringa
grad blifvit begagnadt. Emellertid synes det mig lämpligen böra i stället
föreskrifvas, att mantalslängden skall under den tid, densamma finnes hos
mantalsskrifningsförrättaren och pastor, hållas tillgänglig för den, som däraf
önskar taga del. Af den föreslagna ändringen måste vidare följa, att det
blir pastor, som skall ombesörja längdens och därtill hörande handlingars
öfverlämnande till taxeringsnämndens ordförande samt protokollets återställande
till mantalsskrifningsförrättaren.
Enligt den särskilda ordning, som i 16 § mantalsskrilningsförordningen
är stadgad i fråga om mantalsskrifningen i Västerbottens och Korrbottens
läns lappmarker, förrättas mantalsskrifningen af vederbörande länsman, och
Kungl. Maj in Nåd. Proposition N:o 47
207
aligger det denne att efter mantalsskrifningens slut och senast före februari
månads utgång afkunna mantalslängden med därtill hörande bilagor till den
tjänsteman, som har att upprätta taxeringslängd öfver fast egendom. På
det att sistnämnda längd må hinna uppgöras före taxeringsarbetets början,
sådant detta anordnats i den föreslagna nya bevillningsförordningen, måste
tiden för mantalslängdens afkunnande ändras till före januari månads utgång.
I detta ärende hafva landskamrerarne i de båda länen på anmodan
afgifvit yttrande och därvid förklarat, att hinder icke möter för en dylik
ändring.
I det uppgjorda förslaget till ändringar i uppbördsreglementet har föreslagits,
att häradsskrifvare skall befrias från skyldighet att tjänstgöra
såsom kontrollant vid uppbördsstämma, och det har därvid förutsatts, att
länsman skulle kunna förordnas till sådan kontrollant. Nu är i 7 § mantalsskrifningsförordningen
föreskrifvet, att vederbörande länsman skall tillstädesvara
vid mantalsskrifningen, och i 14 § stadgas, att länsman, som utan
anmäldt giltigt förhinder uteblifver från mantalsskrifning, gör sig förfallen
till böter. Då det i många fall torde komma att inträffa, att uppbördsstämma
infaller å tid, då mantalsskrifningsforrättning jämväl pågår, har
det ifrågasatts, att skyldigheten för länsman att närvara vid mantalsskrifning
borde upphäfvas eller åtminstone göras beroende däraf att hinder af
uppdrag att vara uppbördskontrollant icke förefinnes. Som emellertid sådant
uppdrag, därest det kommer att åt länsman anförtros, måste vara att hänföra
till giltigt förhinder, hvarom i 14 § mantalsskrifningsförordningen
förmäles, synes mig den ifrågaställda föreskriften icke vara af behofvet
påkallad.
De erforderliga ändringarne i mantalsskrifningsförordningen inskränka
sig därför till de bestämmelser i 11 och 16 §§, om Indika jag förut talat.
Till sist anhåller jag att få i korthet yttra mig angående reformens
inverkan på den beskattning, hvilken såväl primärkommunerna som de större skattningen.
kommunerna, såsom väghållningsdistrikt och landsting, äga pålägga.
De af kommunerna beslutade utskylder, som utgå i förhållande till
allmänna bevillningen, utdebiteras för närvarande på grund af de bevillningstaxeringar,
Indika ägt rum under samma år, som beslutet om utdebiteringen
fattats. På grundvalen af 1907 års bevillningstaxeringar skola alltså utgå
de utskylder, som beslutas af landstingen i september månad samt af väghållningsdistrikt
och primärkommuner under senare tid samma år.
Vid en sådan ombildning af statens skattelösen, att det nästföregående
•208
Kung!-. Maj;t* Nåd. Proposition No 47.
årets inkomst blir föremålet för taxeringen, skulle det kunna synas, som
om konsekvensen fordrade, och det krafvet har också framställts, att kommunalutskylderna
debiterades först på grund af de taxeringar, som ägde rum
under året efter det kommunens stat biff vit af kommunalstämma eller stadsfullmäktige
fastställd. Af praktiska skäl lärer man emellertid icke kunna
godkänna en dylik reform på kommunalbeskattningens område. Följden
häraf måste blifva, att de skattskyldige skulle under samma års höst utgöra
såväl stats- som kommunalskatt, men en sådan anordning vore säkerligen
outförbar med hänsyn till de svårigheter, den skulle bereda de skattskyldige.
Därjämte framstår såsom ett alldeles afgörande hinder den omständigheten,
att i sådan händelse kommunalstämman och stadsfullmäktige, som
fastställde kommunens stat för nästföljande år, skulle sakna hvarje något
så när pålitlig kännedom om storleken af de skatteobjekt, på kvilka kommunens
utskylder skulle fördelas. Kännedomen härom är emellertid synnerligast
för de mindre skattekraftiga kommunerna af den största betydelse
vid statens uppgörande. På grund häraf torde en förändrad ordning med
afseende på den kommunala beskattningen icke kunna ifrågasättas, så länge
denna sammanhänger med taxering för statsbeskattningen.
Om också dessa skäl icke äga samma styrka i fråga om landstingsmedel
och vägskatt, skulle emellertid landstingens och väghållningsdistriktens
ekonomiska förhållanden högst väsentligt rubbas, om landstingsmedel
och vägskatt utdebiterades efter följande årets taxeringar och således uppbures
först vid sistnämnda års slut eller omkring tre fjärdedels år senare
än nu. I anledning häraf och då följdriktigheten dessutom synes bjuda,
att reglerna för debitering af de primära kommunernas och öfriga kommuners
utskylder äro, så vidt ske kan, likartade, torde det vara lämpligt
att icke i förevarande afseende göra några rubbningar i nu gällande bestämmelser,
helst uppbördsarbetet enligt förslaget skulle så anordnas, att
landstingsmedel och vägskatt allt fortfarande kunde upptagas i sammanhang
med de imder löpande året debiterade kronoutskylderna. Förslaget
medför för öfrigt för landstingen och väghållningsdistrikten den fördelen,
att landstingsmedlen och vägskatten blifva för vederbörande tillgängliga
flera månader tidigare än nu, enär uppbörden skulle äga rum i november
och december månader under löpande året i stället för under nästkommande
års första kvartal.
I fall således de nuvarande förhållandena på kommunalbeskattningens
område i det afseende, jag nu berört, lämnas oförändrade, gäller det att
undersöka, om kommunalbeskattningen påverkas af det så att säga blan
-
20! l
Kung!. Maj:tv Nåd. Proposition N:o 47.
dåde system i fråga om bevilliiiiigen, som reformförslaget innefattar, i det
att taxeringen till inkomstbevillning skall ske på grundval af nästföregående
årets inkomst och taxeringen till fa stigb et sb e vi 11 ni n g på grund af
löpande årets förhållanden. Då t. ex. år 1908 skall taxeras 1907 års
inkomst och därvid äfven sådan inkomst, som år 1907 åtnjutits af eu
samma år afliden person, kan man nämligen knappast anse, att åtminstone
från den skattskyldiges synpunkt den inkomstbevillning, som
utgår på grund af taxeringen år 1908, är bevillning för år 1908, medan
däremot fastighetsbevillningen på grund af 1908 års taxering uppenbarligen
är bevillning för år 1908. Man finner emellertid, att den kommunala
skattskyldigheten, sådan den är uttryckt i gällande kommunallagar, är oberoende
af hvilket år bevillningen för statens vidkommande afser. Skyldigheten
att erlägga kommunala bidrag hänför sig till bevillningen enligt
»senast fastställda» eller »näst förut upprättade» taxeringslängder. Den
bevillningstaxeringslängd, som år 1908 uppgöres på grund af taxering
af 1907 års inkomst och 1908 års fastighetsvärden, är således den »senast
fastställda» eller »näst förut upprättade», då det i slutet af år 1908
gäller att fastställa den kommunala utdebiteringen, hvaraf följer, att för
1907 års inkomst och på grund af 1908 års fastighetsvärden skola utgöras
de kommunalutskylder, som erläggas år 1909. I fråga om taxeringsorten
innehåller förslaget, såsom jag förut anfört, att denna i nämnda fall
skall med afseende å sådan inkomst, som bör taxeras i mantalsskrifningsorten,
vara 1908 års mantalsskrifningsort och med afseende å sådan inkomst
af rörelse eller yrke, som skall tagas till taxering, där rörelsen eller yrket
idkas, den ort, där rörelsen eller yrket idkats år 1907. För reglerande
af den kommunala skattskyldigheten kräfves allenast en ändrad affattning
af 57 § förordningen om kommunalstyrelse på landet, så att detta lagrum
bestämdt afpassas efter de nya taxeringsförhållandena.
I fråga om kommunalförordningarna äfvensom skjutsstadgan erfordras
därjämte ett särskildt stadgande, som reglerar den ifrågavarande skattebördans
fördelning och den kommunala rösträttens beräknande med hänsyn
till det förhållandet, att inkomstbevillningen på grund af 1908 års taxering
skall utgå med halfva beloppet, under det hel bevillning utgöres för fast
egendom. Då med den nedsättning i inkomstbevillningen, som af omständigheterna
påkallas, icke åsyftas att rubba grunderna för fördelningen af
kommunala och dylika utskylder de skattskyldiga emellan eller för beräkning
af kommunal rösträtt, måste ett öfvergångsstadgande meddelas i syfte
att 1908 års kommunalutskylder för inkomst skola debiteras och rösträtt
Bih. till Riksd, Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Häft. 27
210 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 47.
beräknas som om inkomstbevillning blifvit fastställd att utgå med eu
procent.
Samma förhållande betingar jämväl ett stadgande i samma riktning
med afseende på de afgifter till prästerskapets aflöning, hvilka enligt vissa
lönekonventioner skola gäldas i proportion till bevillningen.
Att afgifva förslag om dessa bestämmelser samt om behöfliga ändringar
i väglagen, hvilka sistnämnda redan blifvit hos Kungl. Maj:t anmälda,
ankommer emellertid på cheferna för civil-, ecklesiastik- och jordbruksdepartementen.
Innan jag företager uppläsning af de upprättade förslagen till beskattningsförordningar,
bör jag framhålla, att reformen i fråga om beskattningsåret
medför för de inkomsttagare, som äro med vid öfvergången, eu
med ett år förlängd kommunal skattskyldighet. Detta beror därpå, att 1907
års inkomst taxeras två gånger, både år 1907 och år 1908. Däraf blir nämligen
följden, att kommunal skattskyldighet inträffar för 1907 års inkomst
dels på grund af samma års taxering och dels på grund af 1908 års
taxering. För den kommunalt skattskyldiga befolkningen i sin helhet medför
detta icke någon extra belastning, då till följd af kommunalskattens
karaktär att vara en repartitionsskatt icke på denna väg hvarje år uttages
mera än hvad som erfordras för fyllande af föreliggande behof. För de
flesta enskilda kommer det att dröja länge, innan den sålunda utsträckta
kommunala skattskyldigheten gör sig gällande, och vid sådant förhållande
skall den helt visst också visa sig mindre kännbar. Med afseende på vissa
juridiska personer, t. ex. ett bolag, som alltjämt fortsätter, kan det till
och med sägas, att den praktiskt taget aldrig framträder. Att förändringen
emellertid för en eller annan kan komma att innebära en ganska afsevärd
olägenhet, är visserligen sant. Dock är det min lifliga öfvertygelse,
att denna omständighet icke kan anses vara af den beskaffenhet, att densamma
bör hindra den reform, som eljes ur så många viktiga synpunkter är önskvärd.
Föredragande departementschefen uppläste härefter förslagen till förordning
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst och till förordning
om inkomstskatt samt yttrade vidare:
Jag tillåter mig erinra, att jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet
den 12 nästlidne januari föreslagit, att i riksstaten för år 1908 måtte såsom
inkomster uppföras:
dels inkomstskatt att utgå på grund af taxering under år 1908, med
6,750,000 kronor.
211
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N;o 47.
dels bevillning af fast egendom samt af inkomst att åtgå på grand
af taxering under innevarande år, med 10,500,000 kronor,
dels och bevillning af fast egendom samt af inkomst att utgå på
grund af taxering under år 1908, med 6,750,000 kronor.
Förstnämnda bevillning skulle utgå enligt nu gällande bevillningsförordning,
hvilken följaktligen borde lända till efterrättelse intill innevarande
års slut. För den senare bevillningen skulle ligga till grund det af
mig upplästa förslaget till ny bevillningsförordning.
På grund af hvad jag anfört hemställer jag i underdånighet, att
Kungl. Maj:t täcktes i särskilda nådiga propositioner föreslå Eiksdagen
dels att antaga det af mig nu anmälda förslaget till ny förordning
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst jämte instruktion för
taxeringsmyndigheterna,
och dels att till upptagande i riksstaten för år 1908 åtaga sig en särskild
bevillning af 6,750,000 kronor under namn af inkomstskatt att på
grund af taxering år 1908 utgå enligt det af mig nyss upplästa förslaget
till förordning om inkomstskatt; börande denna inkomstskatt på enahanda
sätt som bevillningen af fast egendom samt af inkomst af vederbörande vid
de för betalning af kronoutskylder på grund af år 1908 verkställd taxering
infallande uppbördsstämmorna uppbäras samt i behörig ordning redovisas.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle anförde:
På sätt statsrådet och chefen för finansdepartementet i sitt till protokollet
nyss afgifna yttrande erinrat, hemställde diplomat- och konsulatkommittén,
att den skattefrihet, beskickningschefer, generalkonsuler och konsuler
borde åtnjuta för bestridande af kanslilokal, skulle för beskickningschefer
bestämmas till en sjättedel samt för generalkonsuler och konsuler till eu
tredjedel af hyresbidraget. Häremot fann kommittén väl billighetsskäl tala för
att jämväl den del af ortstillägget, som kunde anses motsvara representationsutgifter,
skulle vara skattefritt, men ansåg sig likväl förhindrad att kunna
tillstyrka något förslag i sådant syfte, — detta under påpekande att samma
billighetsskäl kunde med lika rätt göras gällande i fråga om åtskilliga högre
ämbetsmän i hemlandet, såsom statsrådsledamöter, landshöfdingar m. 11.
I det statsrådsanförande, som åtföljde framläggandet inför Eiksdagen
af den nya organisationen för diplomat- och konsulatväsendet, yttrade jag
vid omnämnande af kommitténs nu ifrågavarande förslag, bland annat, att
jag i hufvudsaklig öfverensstämmelse med kommittén funne förändrade
grunder böra vidtagas beträffande diplomatiska och konsulära tjänstemäns
212
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 17.
beskattning, så att, på sätt kommittén föreslagit, åtminstone en del af hyresbidraget
blefve skattefritt, samt att det äfven borde tagas under öfvervägande,
huruvida icke skattefrihet jämväl borde åtnjutas för en del af ortstillägget,
hvilket ju närmast vore att anse såsom representatiouspenningar.
Tiden medgaf emellertid icke framläggande för den då församlade Kiksdagen
af något förslag i detta hänseende.
Emellertid har statsrådet och chefen för finansdepartementet i det nu
för Kungl. Maj:t framlagda förslaget till ny förordning angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst äfvensom till förordning om inkomstskatt
å ena sidan på anförda skäl ansett något särskildt tillägg beträffande hyresbidraget
icke vara erforderligt utan antagit, att i allt fall de af kommittén
föreslagna grunderna för hyresbidragets bestämmande skulle med tillämpning
af gällande stadganden i ämnet vinna efterföljd af vederbörande taxeringsmyndighet,
å andra sidan förklarat sig icke kunna biträda den af mig
uttalade uppfattning, att skattefrihet för viss del af ortstillägget borde
åtnjutas.
Den åsikt i frågan, som jag vid nyss berörda tillfälle antydde, har
jag icke funnit anledning att frångå. Jag anser det därför äfven vara min
skyldighet att nu inför Kungl. Maj:t något närmare redogöra för de grunder,
hvaruppå enligt min mening en med billighet och rättvisa öfverensstämmande
beskattning af ifrågavarande tjänstemäns löner lämpligen kan
byggas.
Som bekant utgå de löneförmåner, som uppbäras af utomlands anställde
diplomatiske och konsuläre tjänstemän, i allmänhet under tre olika lönetitlar:
lön i egentlig mening, hyresbidrag och ortstillägg. Medan lönen
alltid för tjänstemän af enahanda grad utgår med samma belopp, växla
däremot hyresbidraget och ortstillägget efter lefnadskostnaderna å den ort,
där tjänstemannen är anställd. Beträffande hyresbidraget ingår i detta
jämväl ersättning för hållande af kansli. I fråga om ortstillägget åter är
att märka, att häri inbegripas såväl tjänstgöringspenningar som äfven ersättning
för de högre lefnadskostnader, som betingas antingen af förhållandena
å anställningsorten eller ock af tjänstemannens representativa ställning.
Med det nu anförda sammanhänger äfven, att ifrågavarande tjänstemän
i allmänhet åtnjuta vida högre löneförmåner än tjänstemän i motsvarande
grad i hemlandet. Allbekant är, att ministrarnas löner uppgå till belopp,
hvartill någon motsvarighet icke för öfrigt finnes inom vår tjänstemannakår.
(Sålunda exempelvis ministern i London 60,000 kronor, ministern i S:t Petersburg
57,000 kronor, ministern i Berlin 48,000 kronor etc.). Men ena
-
213
Kungl. Majl s Nåd. Proposition N:o 17.
banda, ehuru mindre i (igenhållande, ilr förhållandet med tjänstemännen i
lägre grader. Legationsråden i London, Paris och S:t Petersburg uppbära
i lön 13,200 kronor samt legationsrådet i Berlin 10,800 kronor. Lönen
för motsvarande tjänstemän i Sverige (kansliråd) är endast 6,400 kronor.
Samma är äfven förhållandet med tjänstemännen inom konsulskåren.
Bet förefaller mig uppenbart obilligt att underkasta ifrågavarande
tjänstemän skattskyldighet för samtliga af dem uppburna löneförmåner.
Deras statstjänst tvingar dem att vara bosatta å orter med dyrare lefnadsvillkor
än hemlandets eller att hafva deras lefnadsordning inrättad på dyrare
vis än eljes i allmänhet är fallet. Uppbärandet af de höga löneförmånerna
är således endast i ringa mån att anse såsom en tjänstemannen
personligen tillkommande fördel. Och obilligheten af en dylik skattskyldighet
blir tydligen större, i den mån en progressiv beskattning tillämpas,
hvilken kännbarare drabbar högre lefnadsinkomster.
Emot hvad jag ofvan anfört synes mig icke rimligen kunna invändas,
att jämväl åtskilliga andra statstjänstemän, såsom särskildt inom järnvägstur
valtningen är fallet, åtnjuta visst särskildt lönetillägg, på grund däraf
att deras tjänstgöring är förlagd till ort, där dyrare lefnadskostnader råda.
Dylika tillfälliga lönetillägg, som endast beröra eu del af den tjänstemannakår,
hvarom fråga är, och som för öfrigt äfven i förhållande till öfriga löneförmåner
utgöra eu obetydlighet, kunna svårligen jämföras med ett lönesystem,
hvilket i sin helhet hvilar på ett konsekvent genomförande af den
grundsatsen, att löneförmånerna skola växla efter lefnads- och representationskostnaderna
å tjänstgöringsorten, och som därför för innehafvaren af
likställda tjänstebefattningar också medför eu sådan olikhet i löneförmåner,
att den ene kan åtnjuta ända till gånger högre lön än den andre
(ministern i London har 60,000 kronor i lön, hvaremot ministern i Bryssel
har endast 24,000 kronor).
Jag finner mig slutligen böra betona, att då jag sistförflutna år ansåg
mig kunna i hufvudsak förorda kommitténs förslag till lönestat för ifrågavarande
tjänstemän, oaktadt för åtskilliga af dem lönerna syntes mig, så
vidt tillgängligt materiel för frågans bedömande utvisade, synnerligen knappt
tillmätta, detta skedde under förutsättning att skattefrihet för viss del af
hyresbidraget och ortstillägget skulle komma tjänstemännen till godo.
Om således enligt mitt förmenande billigheten ovillkorligen krafvelsärskilda
undantagsbestämmelser beträffande i utlandet anställda diplomatiska
och konsulära tjänstemäns skattskyldighet, kan jag väl förstå, om me
-
214
Kuttgl. Majds Nåd. Proposition N:o 47.
ningarna äro delade om lämpligaste sättet för densammas begränsande.
Åtskilliga svårigheter möta härutinnan.
Till en början kunde det möjligen ifrågasättas, huruvida det icke
borde öfverlåtas åt vederbörande taxeringsmyndighet att med ledning af
de uppgifter, som kunde erhållas från utrikesdepartementet, bestämma det
afdrag, som skäligen borde tillkomma tjänstemannen. Därvid borde tagas
i beräkning dels kostnaden för hållande af kanslilokal, hvilken kostnad
redan på grund af nu gällande bestämmelser bör medföra skattefrihet, dels
ock de högre lefnadskostnader, som kunde följa vare sig af tjänstemannens
representativa ställning eller af prisförhållandena å anställningsorten.
Det synes mig dock kunna befaras, att, på samma gång en dylik
anordning skulle medföra eu betydande skriftväxling, säkerheten för att
densamma skulle leda till ett rättvist resultat vore ganska ringa. De uppgifter,
hvarpå taxeringsmyndigheten skulle stödja sitt beslut, måste, för att
kunna tillerkännas något värde, inhämtas från tjänstemännen själfva. Men
utan tvifvel skulle det vara förenadt med betydande svårigheter att underkasta
dessa, säkerligen efter subjektiva grunder lämnade och från vidt
skilda håll inkommande uppgifter eu verklig kontroll.
För åstadkommande af enkelhet och reda synes det mig därför, äfven
om mindre oegentligheter i enstaka fall skulle uppstå, ändamålsenligare att
bestämma afdraget till eu viss på förhand bestämd del af hyresbidraget
och ortstillägget. Hvad hyresbidraget angår, bör därvid till en början tagas
i beräkning kostnaden för hållande af kanslilokal. Diplomat- och
konsulatkommittén har, på sätt jag ofvan vidrört, föreslagit, att ministrar
borde med hänsyn härtill åtnjuta skattefrihet för en sjättedel af hyresbidraget
samt generalkonsuler och konsuler till en tredjedel af hyresbidraget.
Emellertid synes mig jämväl hvad ministrarne angår skattefriheten böra
bestämmas till en tredjedel af hyresbidraget. För ämbetets skull måste
nämligen dessa hyra större bostadsvåningar än som motsvarar deras eget
personliga, behof. Med hänsyn härtill är äfven det dem tillkommande
hyresbidraget bestämdt. Med beaktande af de förändringar, som den af
Kungl. Maj:t föreslagna och af Riksdagen antagna organisationen företer
till skillnad från kommittéförslaget, synas mig således ministrar, ministerresidenter,
generalkonsuler, konsuler äfvensom de vicekonsuler, som förestå
eget vicekonsulat och således själfva hålla kanslilokaler, böra åtnjuta skattefrihet
för eu tredjedel af hyresbidraget.
Hvad öfriga tjänstemän angår, finner jag mig icke för dem böra ifrågasätta
någon skattefrihet för hyresbidraget, äfven om skäl därtill kan an
-
215
Kungl. Maj.In Nåd. Proposition No 47.
ses föreligga i den omständigheten, att bostadshyror gemenligen i utlandet
äro högre än i Sverige.
I fråga om ortstillägget kan jag icke dela kommitténs ofvan återgifna
betänklighet emot att viss del af detsamma skulle vara skattefritt.
Just den omständighet, att ifrågavarande tjänstemäns löner äro uppdelade
i särskilda lönetitlar, af kvilka ortstillägget hufvudsakligen är afsedt
att utgöra ersättning för de högre lefnadskostnaderna å tjänstgöringsorten
eller för de med tjänsten förenade representationskostnader, gör det
lättare att fastställa den skattefria delen häraf än när lönen, såsom fallet
är med de af kommittén i detta sammanhang omnämnde tjänstemän, utgår
i en enda summa. Endast så till vida föreligger en viss svårighet som i
ortstillägget äfven ingå tjänstgöringspenningar. Statskontoret, hvilket i
dess öfver kommitténs betänkande afgifna underdåniga utlåtande hemställde,
att ortstillägget måtte uppdelas i ortstillägg och tjänstgöringspenningar,
föreslog, att de senare måtte fastställas till en tredjedel af ortstillägget. I nådiga
kungörelsen angående villkoren och förbehållen för åtnjutande af de från
den 1 oktober 1906 fastställda nya löneförmåner för beskickningar och
konsulat är äfven stadgadt, att ministers ställföreträdare icke får uppbära mera
än en tredjedel af det till befattningen anslagna ortstillägg. Det synes således
åtminstone för nyssnämnda tjänstemän, som skulle tjänstgöringspenningarna
beräknats ingå med en tredjedel i ortstillägget; och torde denna beräkning äfven
ifråga om andra i utlandet anställda tjänstemän lämpligen kunna användas.
Med åberopande af hvad jag således anfört anser jag mig böra hemställa,
att diplomatiska och konsulära tjänstemän måtte för två tredjedelar af ortstilläget
åtnjuta skattefrihet.
Enligt de af mig nu föreslagna grunderna för beskattning skulle
exempelvis
leg.-rådet
» »
leg.-sekr.
gen.-kous.
konsuln
»
vicekons.
London, hvilken åtnjuter tillhopa |
60,000 kr. i lön. |
skatta för 30,000 kr. |
|||
Berlin » » » |
48,000 |
» » » |
» |
» 25,200 |
» |
Köpenhamn » » » |
32,400 |
» » » |
» |
» 19,000 |
» |
Bryssel och Haag » » |
24,000 |
» » » |
» |
» 15,600 |
» |
London (Paris & Petersburg) » |
13,200 |
» » » |
» |
» 9,800 |
» |
Berlin » |
10,800 |
» » » |
» 8,600 |
» |
|
Köpenhamn (Kristiania) » |
7,200 |
» » » |
» |
» 5,800 |
» |
St. Petersburg (Kapstaden) » |
18,000 |
» » » |
» 11,600 |
» |
|
Moskwa ? |
15,000 |
» » » |
» |
» 9,800 |
» |
Hamburg » |
12,000 |
» » » |
» |
» 8,700 |
» |
Glasgow * » |
8,400 |
» » » |
» |
» 5,200 |
» |
Köpenhamn » |
4,800 |
» » » |
» |
» 4,000 o. s. v. |
* Förestår eget vicekonsulat och håller således sjalf kanslilokal.
216
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 47.
Det synes mig, som om en närmare granskning af ofvanstående siffror
icke kan sägas gifva vid lianden, att genom de af mig föreslagna grunderna
för beskattningen af ifrågavarande tjänstemäns löneförmåner en i
förhållande till andra likställda tjänstemän obillig förmån skulle kunna
anses vara dem beredd.
I detta sammanhang tillåter jag mig påpeka, att i vårt grannland
Norge nu ifrågavarande tjänstemän åtnjuta skattefrihet för vida större
bråkdel af lönen än jag velat ifrågasätta. Sålunda skola ministrarna skatta
för allenast 8,000 kronor af dem tillagda löneförmåner.
Med anledning af det af statsrådet och chefen för finansdepartementet
gjorda uttalandet, att vid bedömande af denna fråga behörig hänsyn
syntes böra tagas till det förhållandet, att diplomater och konsuler äro befriade
från kommunal skattskyldighet, ber jag få framhålla, att den ifrågavarande
skattefriheten för diplomater och konsuler, hvilken icke har afseende
på deras inkomster af annan inkomstkälla än tjänsten, finnes medgifven
redan i nådiga förordningarna om kommunalstyrelse i Stockholm
den 23 maj 1862 och om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i
Stockholm den 20 november 1863, och att således principen om viss frihet
för å utländsk ort anställda tjänstemän från skatt till kommun och kyrka
sedan länge varit erkänd.
Mot hvad förslaget i öfrigt innehåller har jag intet att invända.
Statsrådets öfriga ledamöter instämde med föredragande departementschefen.
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Eegenten biföll
hvad statsrådets flesta ledamöter sålunda hemställt, och
skulle nådiga propositioner till Eiksdagen aflåtas af den
lydelse, bilagorna litt. vid detta protokoll utvisa.
Ex protocollo:
A. W. Cygnceus.
Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 47.
217
Bilaga.
Under förutsättning, att taxering till bevillning och inkomstskatt, kommer
att afse nästföregående årets inkomst och icke, såsom för närvarande
är regel, löpande årets, att taxering, debitering och uppbörd verkställas
under ett och samma år, samt ait antalet taxeringsmyndigheter i orten
inskränkes till två, nämligen en taxeringsmyndighet i bygden, här nedan
benämnd beredningsnämnden, och en taxeringsmyndighet för länet, pröfningsnämnden,
hafva undertecknade utarbetat följande arbetsordning för mantalsskrifnings-,
taxerings-, debiterings- och uppbördsarbetet för riket i dess
helhet med undantag för Stockholm och Göteborg.
Mantalsskrifning urna för nästföljande år förrättas såsom nu årligen
x emellan den 15 november och årets slut.
Senast den 1 mars aflämnar mantalsskrifningsförrättaren mantalslängHen
till vederbörande pastor för granskning.
Inom den 10 mars öfversänder pastor längden till beredningsnämndens
ordförande.
Längden skall icke, såsom nu är föreskrifvet, öfversändas å landet till
kommunalstämmans ordförande och i stad till magistraten för att hållas
allmänheten tillgänglig för granskning. Däremot skall den hållas tillgänglig
för dylikt ändamål såväl hos mantalsskrifningsförrättaren som hos
pastor.
Taxeringarna verkställas, såsom redan angifvits, af två nämnder, beredningsnämnden
och pröfningsnämnden.
Beredningsnämnden bildas i hufvudsak efter mönster af bevillningsberedningen.
Konungens befallningshafvande förordnar ordförande och en
ledamot i nämnden. Ersättning bör utgå till ordföranden och den af
Konungens befallningshafvande förordnade ledamoten. Vid nämndens sammanträde
föres ej protokoll i annan mån än i fråga dels om bestämmandet,
på sätt i 19 och 23 §§ af kungl. förordningen den 9 juni 1905 stadgas,
af det litertal brännvin, hvarför skatt i vissa fall skall utgå, dels om uppgörande
af förslag till ledamöter i pröfningsnämnden.
Före den 1 februari öfversändas å landet från kommunalstämmans
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 34 Häft. 28
218
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
ordförande och i stad från magistraten till beredningsnämndens ordförande
afskrifter af föregående årets taxeringslängder samt af taxeringsprotokoll.
Före februari månads utgång aflämnar å landet häradsskrifvaren och
i stad vederbörande tjänsteman till beredningsnämndens ordförande upplägg
till fastigbetstaxeringslängder och blanketter till taxeringslängder öfver inkomstbevillningen
och inkomstskatten.
Före den 1 mars aflämna uppgiftspliktige till vederbörande deklarationer
och öfriga föreskrifna uppgifter till ledning vid taxeringen, dock att
i fråga om sådan skattskyldig, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker,
uppgiftspliktig skall äga att efter anmälan till den 1 maj åtnjuta
anstånd med aflämnande af deklaration.
Beredningsnämndens sammanträden skola vara afslutade senast den
15 maj.
Omedelbart efter nämndens sammanträde och senast 5 dagar efter
sammanträdets afslutande öfversänder nämndens ordförande dels ej mindre
mantals- och taxeringslängderna än äfven afskrifter af nästföregående årets
taxeringslängder, å landet till häradsskrifvaren och i stad till vederbörande
tjänsteman, hvilka det åligger att komplettera taxeringslängderna genom
att uträkna och införa bevillningen, det belopp hvarefter inkomstskatt skall
utgå, samt inkomstskattens belopp, äfvensom att summera längderna, dels
till Konungens befallningshafvande deklarationerna och öfriga till ledning
vid taxeringen lämnade uppgifter. Det åligger därjämte å landet häradsskrifvaren
och i stad vederbörande tjänsteman att granska taxeringslängderna
och till kronoombudet hos pröfningsnämnden före den 20 juni skriftligen
framställa de anmärkningar, hvartill granskningen gifvit anledning.
Före den 20 juni insänder å landet häradsskrifvaren och i stad magistraten
mantals- och taxeringslängderna äfvensom afskrifterna af nästföregående
års taxeringslängder till Konungens befallningshafvande. Afskrifter
af löpande årets taxeringslängder skola inom samma tid i den i
53 § 3 mom. bevillningsförordningen stadgade ordning hållas tillgängliga
för de skattskyldige.
Pröfningsnämnden består af lämpligt antal ledamöter, utsedda, efter
förslag af beredningsnämnderna, af Konungens befallningshafvande, och sammanträder
under landshöfdingens ordförandeskap så tidigt, att dess arbeten
kunna vara afslutade senast den 10 augusti.
Längderna öfver de af pröfningsnämnden beslutade ändringar i och
tillägg till de af taxeringsnämnden upprättade taxeringslängderna äfvensom
219
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
sistnämnda längder, mantalslängderna och öfriga taxer ingshandlingar med
undantag af deklarationerna öfversändas inom tre veckor efter pröfningsnämndens
sista sammanträde, å landet till vederbörande häradsskrifvare
och i stad till magistrat för debiteringens verkställande.
Det åligger häradsskrifvaren att senast den 8 september emot ersättning
enligt den i 70 § 4 mom. bevillningsförordningen stadgade grund
till kommunalstämmans ordförande öfversända utdrag af pröfningsnämndens
längder.
Deklarationerna förvaras efter afslutandet af pröfningsnämndens arbeten
bos Konungens befallningshafvande intill dess fem år förflutit, hvarefter
de förstöras.
Den allmänna uppbörden förrättas under tiden den 1 november—den
15 december hvarje år.
Före den 15 september skall kronofogde i samråd med häradsskrifvare
samt magistrat inkomma med förslag angående tider och ställen för uppbördsstämmorna.
Kronodebetsedlarna tillhandahållas de skattskyldige i nu stadgad ordning
10 dagar före uppbördsstämman.
Uppbördsboken insändes sex dagar före uppbördsstämman till Konungens
befallningshafvande.
Kedogörelse öfver uppbörden afgifves i specialräkningen den 31 december.
Redovisning af medel, som icke influtit vid uppbördsstämmorna,
afgifves den 30 april. Den balansrelation, som numera upprättas den 31
augusti, erfordras sedermera icke.
Villkor för tillämpande af ofvan angifna arbetsordning äro,
att landskamreraren för taxeringsarbetet erhåller ledighet från öfriga
tjänstegöromål, under tiden från den 20 juni till afslutandet af pröfningsnämndens
arbeten, i den mån sådant för fullgörandet af arbetet vid nämnden
erfordras;
att häradsskrifvaren befrias från skyldighet att kontrollera uppbörden,
hvilket uppdrag kan anförtros åt länsman eller annan lämplig person efter
Konungens befallningshafvandes förordnande, därvid kontrollanten bör åtnjuta
ersättning för uppdraget, en ersättning, som synes böra utgå enligt
resereglementet efter samma grunder som för häradsskrifvare är eller blir
stadgadt;
220
Kungl. Ma.j;ts Nåd. Proposition N:o 47.
att kronofogde beredes ersättning för det ökade och på kort tid hopade
arbetet med uppbördsredovisningen under december månad; samt
att bestämmelsen därom att statsbidraget till vägunderhållet in natura
skall afräknas å kronouppbörden bortfaller och utbytes mot bestämmelse,
att bidraget må öfverlämnas till vägstyrelsen för att tillhandahållas väghållarne
antingen kontant eller på hittills merendels vanligt och lämpligt
befunnet sätt genom afräkning å kommunalutskylderna.
Enligt den upprättade arbetsordningen skulle länsman kunna tagas i
anspråk såsom kontrollant vid uppbördsstämmorna, hvilka i många fall torde
komma att infalla å tider, då mantalsskrifningsförrättningarna jämväl pågå.
Den nu stadgade skyldigheten för länsman att närvara vid dylik förrättning
bör alltså upphäfvas eller göras beroende därpå, att hinder af uppdrag
af ofvan angifven beskaffenhet icke möter.
För undvikande af missförstånd har i ofvanstående förslag den första
taxeringsmyndigheten erhållit benämningen bered tiingsnämnd, men vilja vi
uttala den meningen, att denna myndighet lämpligen bör benämnas taxeringsnämd.
Stockholm den 29 augusti 1906.
Otto V. Landén, |
Alarik Balqvist, |
A. B. Sundberg, |
landskamrerare. |
kronofogde. |
häradsskrifvare. |
Axel Rooth, |
E. A. Cratz, |
|
häradsskrifvare. |
kronokassör. |
Stockholm, tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, 1907.