Kungl. Maj:U Nåd. Proposition N:o 28.

1

N:o 28.

Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen
samt §§ 6, 7, 8, 10, 11, 13 till och med 22, 25, 28 och
38 riksdagsordningen så ock till öfvergång sstadgande i
riksdagsordningen; gifven Stockholms slott den 30 januari
1907.

Under åberopande af bifogade i statsrådet förda protokoll vill Kungl.
M aj:t härmed till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlägga
följande

Förslag

till

ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt §§ 6, 7, 8, 10, II,
13 till och med 22, 25, 28 och 38 riksdagsordningen så ock till öfvergångs stadgande

i riksdagsordningen.

Regeringsformen.

§ 31.

Till borgmästaretjänst i stad äge där bosatta och i stadens allmänna
angelägenheter röstberättigade män att föreslå tre behörige personer, då
Konungen en af dem utnämne. På lika sätt förhålles med rådmans- och
magistratssekreterare-sysslorna i Stockholm.

§ 49.

Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och åligganden,
som gällande lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma hädanefter Riks Bih.

till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft. (N:o 28)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

dagen. Den fördelas i två kamrar, hvilkas ledamöter väljas på sätt riksdagsordningen
och särskild af Konungen och Riksdagen gemensamt stiftad

lag stadga. Kamrarna — — — — — — — — sammankalla.

Hos urtima riksdag — — — — — — — — sammanhang.

§ 53.

Lagtima riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa utskott:
ett konstitutionsutskott, att väcka och upptaga frågor rörande förändringar
i grundlagarna så ock i vallag, hvarom i 49 § förmärs, att yttranden
däröfver till Riksdagen afgifva, samt att granska de i statsrådet förda
protokoll; ett statsutskott, att utreda — — — — — kyrkolagarnas

förbättring.

A urtima riksdag skola — — — — förekommande ärenden.

Riksdagsordningen.

Kamrarnas bildande.

a) Första kammaren.

§ 6.

1. Första kammarens ledamöter skola till ett antal af etthundrafemtio
utSes af landstingen och stadsfullmäktige i de städer, som ej i
landsting deltaga. Valet gäller för en tid af sex år, räknade från och
med januari månads början året näst efter det, under hvilket valet skett.

2. Hvarje landstingsområde — — — folkmängd.

3. För valkrets — — — riksdagsman.

4. Därest det antal — — — riksdagsman.

5. Det antal — — — riksdagsmannakallet.

6. Upphör stad att i landsting deltaga, inträder stadens rätt att
utse riksdagsman då, enligt 7 § 2 eller 3 mom., nytt val skall ske
inom den valkrets, städen förut tillhört. År ej, då stadens rätt att välja
inträder, riksdagsmännens antal för staden af Konungen bestämdt, skall
en af valkretsens platser tillkomma staden.

7. Äro icke — — — riksgäldskontoret.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

3

§ 7.

1. Valkretsarna indelas i sex grupper. Denna indelning fastställes
i vallagen. Är stad, som i 6 § 6 mom. sägs, berättigad att utse riksdagsman,
skall staden tillhöra samma grupp som det landstingsområde, hvari
staden förut ingått.

2. Hvarje år skall inom en af de i 1 mom. nämnda grupper
förrättas val för nästföljande sexårsperiod. Hvilken ordning härvid skall
mellan grupperna iakttagas, därom stadgas i vallagen. Val verkställes af
landsting vid lagtima möte och af stadsfullmäktige vid sammanträde under
september månad.

3. Har Konungen förordnat om nya val i hela riket, förrättas sådant
val i hvarje valkrets för tiden intill utgången af den sexårsperiod,
för hvilken val senast hållits inom den grupp, valkretsen tillhör.

4. Har i en valkrets riksdagsman afgått före sexårsperiodens slut,
och är ej annan valkrets, till följd af ny bestämmelse om riksdagsmännens
antal för de särskilda valkretsarna, berättigad till den lediga platsen, fylles
ledigheten på sätt i vallagen sägs. Skall ledigheten fyllas genom nytt val,
verkställes sådant för den återstående tiden.

5. Skall plats, när sexårsperioden för en valkrets tilländalupit, öfvergå
från denna till valkrets inom annan grupp, varde nytt val dessförinnan
anställdt för de år, som återstå af löpande sexårsperiod för sistnämnda
valkrets.

6. Har i en valkrets riksdagsman afgått före sexårsperiodens slut,
och är annan valkrets berättigad till den lediga platsen, varde i sistnämnda
valkrets nytt val anställdt för tid, som i 3 mom. afses; dock att, där
platsen jämlikt 2 eller 5 mom. redan är tillsatt för tid efter löpande
året, det val, som för ledighetens fyllande hålles, skall gälla allenast till
årets slut.

7. Landsting sammanträder för riksdagsmannaval, där så erfordras,
till urtima möte.

§ 8.

Valen till första kammaren äro proportionella,'' där ej allenast en
riksdagsman skall utses.

Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

§ 10.

För en hvar, som blifvit till ledamot i första kammaren utsedd, skall,
på sätt i vallagen närmare stadgas, fullmakt ofördröjligen utfärdas i två
exemplar, af hvilka det ena öfverlämnas åt den valde och det andra insändes
till justitiedepartementet.

§ 11.

År någon missnöjd med val till riksdagsman i första kammaren, må
han däröfver hos Konungen anföra underdåniga besvär. Han äger för sådant
ändamål hos vederbörande protokollsförare äska behörigt protokollsutdrag,
hvilket genast eller inom högst två dagar därefter bör till klaganden
utlämnas; och skall han — — — afgöras.

b) Andra kammaren.

§ 13.

Andra kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratrettio
väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads början
året näst efter det, under hvilket valet skett.

§ 14.

1. Hvart och ett af rikets län så ock Stockholms stad utgör en
eller flera valkretsar.

2. Stad, som utgör del af län, skall, där stadens folkmängd vid
början af andra året inom en treårsperiod uppgår till eller öfverstiger tre
tvåhundratrettiondelar af rikets folkmängd, utgöra en valkrets i fråga om
val, som afser tid efter periodens utgång; dock raå stad, hvars folkmängd
utgör minst sex tvåhundratrettiondelar af rikets folkmängd, kunna delas i
valkretsar.

Inträffar vid början af andra året inom en treårsperiod, att i stad,
som utgör en valkrets, folkmängden ej längre uppgår till en nittiondel af
rikets folkmängd, skall staden icke vidare bilda egen valkrets.

3. Rikets indelning i valkretsar innehålles i vallagen.

Kungl. May.ta Nåd. Proposition N:o 28.

5

§ 15.

1. I hvarje valkrets väljes, etter folkmängden vid början åt andra
året näst före den treårsperiod, för hvilken valen gälla, en riksdagsman för
hvarje fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel af rikets folkmängd.

2. För valkrets, hvars folkmängd ej uppgår till fullt tre tvåhundratrettiondelar
af rikets folkmängd, väljas dock tre riksdagsmän.

3. Därest det antal riksdagsmän, som med tillämpning af stadgandena
i 1 och 2 mom. bör utses, icke uppgår till tvåhuncfratrettio, skola,
för ernående af detta antal, de valkretsar, hvilkas folkmängd mest öfverskjuter
de tal, som enligt 1 mom. äro bestämmande för riksdagsmännens
antal inom valkretsarna, hvar för sig i ordning efter öfverskottens storlek
vara berättigade att välja ytterligare en riksdagsman. Äro öfverskottstalen
lika för två eller flera valkretsar, afgöres, där så är nödigt, företrädet
genom lottning på sätt i 6 § 7 mom. är stadgadt.

4. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan angifna
grunder äger utse, fastställes för hvarje treårsperiod af Konungen.

§ 16.

Valrätt tillkommer en hvar välfrejdad svensk man från och med
kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufyra års ålder,
dock ej

a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;

b) den, som häftar för understöd, hvilket under löpande eller sistförflutna
kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom själf, hans
hustru eller minderåriga barn;

c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och kommun,
hvilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren;

d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången
af sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.

Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall, på sätt i vallagen
finnes närmare bestämdt, valrätten grundas på förhållandena vid
tiden för röstlängdens tillkomst, ändå att förändring före valet inträffar.

§ 17.

1. Val till riksdagsmän i andra kammaren verkställas under september
månad året näst före början af de tre år, för hvilka valen gälla.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

8. Förordnar Konungen om nya val, förrättas dessa ofördröjligen
för den tid, som återstår af treårsperioden.

3. Afgår riksdagsman innan den tid, för hvilken han blifvit vald,
tilländalupit, fylles ledigheten på sätt i vallagen sägs. Skall ledigheten
fyllas genom nytt val, verkställes sådant ofördröjligen för den återstående
tiden.

§ 18.

Valen till andra kammaren äro omedelbara. Vid dessa val tillkommer
hvarje röstande lika röst. Valsättet är proportionellt, där ej allenast
en riksdagsman skall utses.

Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.

§ 19.

Till ledamot i andra kammaren kan endast utses man, som äger
valrätt inom valkretsen eller, där fråga är om stad, bestående af flera valkretsar,
inom någon af dessa.

§ 20.

För en hvar, som blifvit utsedd till ledamot i andra kammaren, skall,
på sätt i vallagen närmare stadgas, fullmakt ofördröjligen utfärdas i två
exemplar, af hvilka det ena öfverlämnas åt den välde och det andra insändes
till justitiedepartementet.

§ 21.

Riksdagsman, som för andra kammaren vald blifvit, må ej denna
befattning sig undandraga, med mindre han företer giltiga skäl för afsägelse.
Såsom sådana anses:

1. de hinder allmänna lagen upptager såsom laga förfall;

2. ålder öfver 60 år;

3. att den valde tillförene såsom riksdagsman bevistat tre lagtima
riksdagar.

Afsägelse af riksdagsmannauppdrag, ehvad den göres vid valtillfälle
eller efteråt, mellan riksdagar, pröfvas af Konungens befallningshafvande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

7

§ 22.

År någon missnöjd med val till riksdagsman i andra kammaren,
eller vill någon klaga öfver beslut, hvarigenom af honom gjord afsägelse
af riksdagsmannauppdrag ej blifvit godkänd, må han däröfver hos Konungen
anföra besvär. För sådant ändamål äger klaganden hos Konungens
befallningshafvande äska behörigt protokollsutdrag, hvilket inom högst tre
dagar därefter bör till klaganden utlämnas; och skall han, vid förlust af
talan, sist inom tio dagar efter valförrättningens slut eller, där afsägelse
skett senare än vid valtillfälle, efter erhållen del af Konungens befallningshafvandes
beslut sina till Konungen ställda besvär ingifva till befallningshafvanden,
som, på sätt i 11 § stadgas, lämnar vederbörande tillfälle att
sig förklara. Sedan den för förklarings afgifvande bestämda tid tilländalupit,
har Konungens befallningshafvande att besvären jämte alla målet
rörande handlingar ofördröjligen till Konungen insända, hvarefter med
målet vidare så förhålles, som i 11 § sägs.

§ 25.

Riksdagsmannaval förrättas med slutna sedlar. Äro valsedlar till
större antal än hälften ogilla, värde nytt val anställdt.

§ 28.

1. Hos Konungen göres af hvardera kammaren anmälan om de
ledigheter inom kammaren, hvilka skola under samma eller innan nästa
riksdag fyllas, hvarefter Konungen anbefaller Dess befallningshafvande
föranstalta, att riksdagsmän utses i de afgångnes ställe.

2. Om mellan riksdagar ledighet i någondera kammaren genom
ledamots afgång uppstår, åligger Konungens befallningshafvande, när den
afgångne tillhört andra kammaren, att så förfara, som i 1 mom. är sagdt;
och, då den afgångne varit ledamot af första kammaren, att om ledigheten
göra anmälan hos Konungen, som förordnar om ledighetens fyllande.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar
och vallagen samt att hos Riksdagen föreslå de ändringar däruti, dem

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

utskottet anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så
ock att meddela utlåtande öfver de från kamrarna till utskottet hänvisade
grundlags- och vallagsfrågor.

2. Utskottet — — — stadgadt.

3. Utskottet — — — proposition.

Öfvergångsstadgande.

1. Riksdagsman i första kammaren, som är vald med tillämpning
af de före år 1909 gällande stadganden, äger med sin befattning fortfara
till utgången af det nionde kalenderåret efter det, under hvilket valet skett.

Där tjänstgöringstidens slut ej sammanfaller med början af sexårsperiod
för den valkrets, som är berättigad till platsen, skall val, som för
platsens besättande hålles, gälla för tiden intill början af närmaste sexårsperiod
för valkretsen. Samma lag vare, där platsen varder ledig före
tjänstgöringstidens utgång.

2. För den grupp af valkretsar, hvilken är den första enligt den i vallagen
mellan grupperna stadgade ordning, utgöres första sexårsperioden af
åren 1910—1915.

Förordnar Konuugen om nya val till första kammaren, innan val bör,
jämlikt nyssnämnda ordning, i sjätte gruppen förrättas första gången för
sexårsperiod, skola de nya valen gälla för grupp, som haft att välja för
sexårsperiod, till periodens utgång och för annan grupp till början af dess
första sexårsperiod.

3. Intill dess nya val i hela riket till andra kammaren första
gången förrättas efter utgången af augusti månad 1910, skola i fråga om
val till kammaren tillämpas de före år 1909 i sådant hänseende gällande
stadganden.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Albert Petersson.

Kung], Ma jäs Nåd. Proposition N:o 28.

!)

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
ä Stockholms slott onsdagen den 30 januari 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

JuHLIN,

Swartz.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson anförde:

»I den sedan många år på dagordningen stående frågan om utvidgning
af den politiska rösträtten har jag att underställa Kungl. Maj:ts
pröfning nytt förslag.

Vid 1906 års riksdag stannade kamrarna i olika beslut rörande denna
fråga, men af hvad då förekom synes likväl kunna hämtas en ganska säker
anvisning om den riktning, i hvilken frågans lösning företrädesvis bör sökas.
Väl tillvann sig Kungl. Maj:ts då afgifna proposition, som förband allmän
rösträtt med majoritetsval i enmansvalkretsar, stor pluralitet i andra kammaren.
Men det torde kunna antagas, att flera bland dem, hvilka
röstade för propositionen, gjorde det mindre af öfvertygelsen om majori Bili.

till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 21 Höft. 2

Allmänna

synpunkter.

10

Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 28.

tetsvalens förträfflighet i och för sig, än emedan det förslag till proportionella
val, som då antogs af första kammaren och för sig vann en
aktningsvärd röststyrka äfven inom andra kammaren, ännu var ganska obestämdt
med hänsyn icke blott till förslagets egen innebörd utan äfven till de
förutsättningar, som därvid borde anknytas. Och det är äfven att antaga,
att mången, som då ställde sig tveksam mot förslaget på grund af de
anmärkningar, hvilka framkommo mot själfva valmetoden, icke skall se
något hinder för antagande af ett nytt proportionalvalförslag, om det
lyckats att däri undanröja de anmärkta bristerna.

Tanken att kunna lösa den brännande rösträttsfrågan genom införande,
i majoritetsvalens ställe, af proportionella val till andra kammaren
kan därför icke sägas hafva förlorat det fäste, den länge ägt i vida
kretsar inom representationen. Men däremot har den ålit klarare vidgats
äfven mot ett annat mål, det nämligen att låta proportionaliteten
få komma i tillämpning äfven vid valen till första kammaren och därigenom
söka utjämna den intressemotsats, som genom rösträttens utvidgning
i fråga om valen till andra kammaren otvifvelaktigt skall uppstå
mellan de båda kamrarna. För dem, som i en blifvande reform icke
vilja ernå ett medel att kullstörta den bestående ordningen, har det
icke saknats anledning att se den fara, som i antydda hänseende kan
följa af den hittills föreslagna rösträttsutvidgningen. Har redan nu i
kamrarna framträdt en viss stämning till hinder för ett godt samarbete
dem emellan, är det fara för att efter rösträttsutvidgningen denna stämning
skall leda till en hotande konflikt. I allt fall, när man genom rösträttsutvidgningen
afser en förändring af andra kammarens sammansättning
därhän att, såsom rätt och billigt är, äfven de djupa leden inom folket
skola få deltaga i det politiska lifvet, skall det vara klokt och för
samhällets fortsatta utveckling nyttigt, om åtgärder samtidigt vidtagas
till sådan ändring af grunderna för första kammarens sammansättning,
som kan mera än hittills förläna äfven denna kammare karaktären att
stå på folklig botten. Och de betydande svårigheter, som härvid möta och
som uppenbarligen bidragit till att frågan om en reform i afseende
å första kammarens bildande förut ställts i bakgrunden, böra i rösträttsfrågans
nuvarande läge ej längre få tillbakahålla förverkligandet af en
sådan reform.

Inom Riksdagen har, såsom rösträttsfrågans utgång såväl år 1906
som äfven vid de närmast föregående riksmötena otvetydigt visar, en stark
misstro yppats mot att förbinda den allmänna rösträtten med majoritetsval;
och det är ju endast i denna punkt, som någon egentlig meningsskiljaktighet
i rösträttsfrågan de senare åren framträdt. Så länge utveck -

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

lingen i ett land är jämförelsevis ringa och de politiska intressena i landets
olika delar ännu äro tämligen likartade, har användningen af majoritetsvalet
sitt största berättigande. Men i samma män en stigande utveckling
framkallar inom landet och i dess särskilda delar skarpt åtskilda intressen
af olika slag, i samma mån framträda ock olägenheterna af detta valsätt.
Det är naturligt, att i den strid mellan olika intressen och uppfattningar,
som är de moderna samhällenas lif, känslan af majoritetsvalets ofullkomlighet
skall helt föga göra sig gällande hos dem, som vid eu viss tidpunkt
äro de härskande. Så mycket starkare är den hos det eller de partier,
som i striden äro de underlägsna och som till följd af majoritetsvalets
säregna utslag ofta se sig helt och hållet uteslutna från allt inflytande.
Men i det moderna samhället är intet stillastående. Nya krafter stiga
fram och taga makten; en härskande majoritet ser sig förr eller senare
försatt i minoritet.

Tillämpningen häraf på vårt land torde ej vara fördold för någon,
som vill se och erkänna hvad han ser. Häri ligger dock ej någon egentlig
fara för samhällsutvecklingen, så länge majoriteten känner sig vara
kontrollerad af minoriteten. Men upphör denna kontroll, då är otvifvelaktigt
fara för att i den strid, som inom samhället består mellan olika,
hvar för sig berättigade, intressen, det för tillfället härskande partiet ej
skall taga nödig hänsyn till det motsatta intresset. Huru stor eftergift på
det egna intressets fulla genomdrifvande, som af det härskande partiet må
göras, beror nog icke blott af de skäl, motpartiet kan bjuda, utan äfven,
och till icke ringa del, af den röststyrka, hvaröfver det förfogar.

Är detta riktigt, då bör det ock för samhället vara angeläget tillse,
att minoriteterna inom samhället må komma till sin rätt inom representationen.
Huru föga detta sker med tillämpning af majoritetsvalet, är
så många gånger framhållet, att jag anser öfverflödigt att därom vidare
orda. Det är utan tvifvel medvetandet härom, som åstadkommit att, oaktadt
alla partier inom Riksdagen uttalat sig för införandet af allmän rösträtt
vid val till andra kammaren, frågan därom dock ännu är olöst. Utan
inverkan på vårt betraktelsesätt kunna resultaten af majoritetsvalen i andra
länder ej heller vara.

Huru siffermaterialet från t. ex. England, Tyskland och Danmark
än må bedömas, icke lärer det kunna åberopas till stöd för att majoritetsvalen
verka rättvist. Däremot har det anmärkts, att en majoritet under
alla förhållanden måste finnas i riksförsamlingen och att en riksförsamling,
som är splittrad i en mängd olika partier, är oduglig att utöfva sin. normerande
och reglerande uppgift. Det ofta hörda talet, att tillämpningen
af proportionella val kan och ofta skall medföra, att en verklig ma -

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

joritet icke kommer att finnas i kammaren, är dock alltför ohållbart. Den
meningsriktning, som omfattas af valmännens majoritet, sådan den framträder
i de särskilda valkretsarna, skall ovillkorligen genom proportionella
val erhålla majoritet i kammaren. Men icke blott detta, utan det proportionella
valsättet kommer alltid att tillförsäkra makten åt det parti, till
hvilket majoriteten af rikets valman ansluta sig, och öfverlämnar icke,
såsom vid majoritetsvalet så ofta är fallet, åt slumpen att afgöra, huruvida
majoriteten i kammaren i det hela taget har bakom sig en majoritet
af de vid valen röstande. Påståendet att proportionella val i vårt
land skulle väsentligen öka antalet olika partier inom andra kammaren
saknar hvarje som helst stöd i de omständigheter, hvilka nu bilda underlag
för valresultatet.

Att i Belgien det proportionella valsättet visat sig uppfylla sitt ändamål
att åstadkomma en rättvis fördelning af platserna i representantkammaren
mellan olika politiska partier är, enligt de upplysningar jag
från detta land erhållit, där så allmänt erkändt, att frågan därom knappast
göres till föremål för diskussion. Äfven i Belgien hade, dock egentligen
endast från det härskande s. k. katolska partiets sida, uttalats farhågor
för att det proportionella valsättet med dess stora valkretsar skulle kalla
till lif så många småpartier, att det blefve vanskligt att bilda en fast regeringsmajoritet.
Men, såvidt jag kunnat erfara, hafva dessa farhågor åtminstone
hittills icke besannats, ty härtill kan cj räknas den omständigheten, att det
katolska partiet varit stadt i en stadigt fortgående minskning. I öfrigt synas i
Belgien alla partier, äfven de längst till vänster stående, anse det där gällande
valsättet fördelaktigt. Under det att före år 1899, dä det proportionella valsättet
antogs i Belgien, representantkammaren bestod så godt som uteslutande
af en yttersta höger och en yttersta vänster, har efter de proportionella
valens införande, detta onaturliga förhållande helt och hållet upphört, och
det liberala partiet, som, oaktadt sin ej ringa styrka, förut varit undertryckt,
har nu erhållit ett inflytande, ungefärligen svarande mot partiets styrka. För
riksdagsarbetet har detta medfört en synnerligen god verkan. Den iakttagelsen
synes dessutom allmänt bekräftas, att, efter införandet af proportionella val
till bägge kamrarna, dessa, såsom naturligt är, visat sig väl samarbeta.

Den ofullkomlighet, som både teoretiskt och praktiskt vidlåder majoritetsvalet,
har i så godt som alla kulturländer ledt tanken in på att
genom införande af proportionella val åstadkomma ett bättre resultat. Hos
oss bär alltsedan den tid, då den allmänna rösträtten på allvar upptagits
å programmet för rösträttsfrågans lösning, allmän rösträtt ställts i samband
med införande af proportionella val. De skäl, som tala för bevarandet af
detta samband, äro så allmänt kända, att jag anser mig icke böra här

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28. 13

upprepa dem. Eu omständighet synes mig dock förtjänt af att särskilt
fram hällas. Den under senare årtiondena fortgående utvecklingen har i
många landsdelar, hvilka förut väsentligen varit jordbruksdistrikt, skapat
fabriker och andra industriella anläggningar, köpingar och municipalsamhällen,
hvilkas folkmängdstal täfla med eller öfverstiga den omgifvande
rena landsbygdens. Och denna utveckling synes vara i stadigt stigande.
I åtskilliga sådana trakter äro redan nu — och icke minst i följd af den
stora lätthet, hvarmed befolkningen i tätt bebyggda samhällen kan sammankomma
till val — idkarna af vår modernäring undanträngda från allt
inflytande pa de politiska valen. Med allmän rösträtt och val i enmansvalkretsar
skall säkerligen den tidpunkt ej vara aflägsen, då jordbrukarna
här och hvar i landet icke vidare få sina intressen företrädda i representationen.
Att till stöd för en motsatt uppfattning åberopa siffror från
andra länder, t. ex. Danmark och Norge, gagnar alls intet, ty förhållandena
inom de tre länderna äro så vidt skilda, att någon jämförelse på
detta område ej är möjlig. Med tillämpning åter af proportionellt valsätt
och däraf föranledda större valkretsar är faran för en omkastning i nu
antydd riktning högst väsentligt minskad. Landets modernäring skall,
äfven där dess idkare ej längre äro i majoritet, dock hafva möjlighet att
erhålla sin behöriga andel i representationen.

Mot det förslag till proportionellt valsätt till andra kammaren, hvilket
åren 1904 och 1905 af Kungl. Maj:t förelädes Riksdagen, riktades hufvudsakligen
två anmärkningar, den ena att storleken af de föreslagna valkretsarna
— i regel omfattande hela län — skulle göra det svårt
för de valberättigade inom valkretsen att sammanträffa för vidtagande af
nödiga förberedelser till valet; och den andra att dessa förberedelser, i sig
själfva alltför invecklade, förutsatte bildandet af partiledningar, som för svensk
åskådning ansågs vara främmande. Att här ingå på en pröfning af dessa
anmärkningars vikt och befogenhet torde så mycket mindre vara lämpligt,
som de omfattande undersökningar rörande möjligheten att åstadkomma en
annan tillfredsställande proportionell valmetod, hvilka inom justitiedepartementet
med biträde af tillkallade sakkunniga verkställts, just gått ut på att
söka aflägsna anledningarna till de gjorda anmärkningarna. Vid dessa
undersökningar hafva flera olika metoder blifvit granskade, och en af dem har
därvid synts mig böra i främsta rummet komma till användning. Rörande
principerna för denna metod och det närmare förfarandet vid tillämpningen
däraf skall jag längre fram utförligt redogöra. Här torde tills vidare
böra anmärkas allenast, att valkretsarna i allmänhet ej äro större, än att
tre till fem riksdagsmän i en hvar af dem utses, samt att de officiella valförberedelser,
som upptogos i föregående förslag, blifvit helt och hållet

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

utelämnade. Fullständig frihet för valmännen att rösta så, som de själfva
finna för godt, är en af förslagets grundtankar. Anledningarna till de
anmärkningar, som riktades mot tidigare af Kungl. Maj:t framlagda förslag
till proportionellt valsätt, torde således i det nu antydda förslaget vara
undanröjda.

Mot proportionella val i valkretsar af den omfattning, som nu satts
i fråga, har med anledning af de vid 1906 års riksdag i enahanda riktning
väckta förslag gjorts den erinringen, att val i dylika mindre valkretsar
icke kunna äga den verkan, som med sådana val afses, nämligen
att rättvist fördela platserna mellan de olika partierna efter deras styrka.
Och till stöd för denna erinran har åberopats proportionalvalkommitténs
uttalande därom, att ju större valkretsarna äro, desto bättre är det från
proportionalitetens synpunkt. Erinringen är riktig däri, att full rättvisa
icke alltid kan vinnas vid platsernas fördelning, särskildt uti 3-mansvalkretsar.
Då proportionaliteten däremot skulle bättre komma till sin rätt
uti större valkretsar, har ju erinringen otvifvelaktigt sin betydelse för
dem, som i största möjliga utsträckning söka förverkliga rättvisans
idé. Men från majoritetsvalets anhängare kan erinringen knappast anses
befogad. Vilja de påstå att, hvad dock numera icke synes äga många
förespråkare, val inom enmansvalkretsar i det hela verka tämligen proportionellt
till följd af den olika partiställningen inom särskilda valkretsar
och den utjämning mellan olika intressen, som härigenom i det stora hela
äger ram, så bör ju till en början en utjämning i sådan riktning kunna
antagas jämväl beträffande tredje platsen uti 3-mansvalkretsar. I allt
fall kommer dock härvid i betraktande att, medan vid tillämpning af majoritetsval
ett underlägset parti med stor sannolikhet icke skulle hafva
erhållit någon plats, samma parti vid proportionellt val skall, därest det
ej är alltför fåtaligt, tillförsäkras någon andel i representationen. Och
om i rösträttsfrågans nuvarande läge mera icke kan vinnas, icke lärer det
af majoritetsvalets anhängare kunna läggas den nu föreslagna valordningen
till last.

I öfrigt bör härvid ej förbises, att de nuvarande enmansvalkretsarnas
uppgående i större kretsar högst väsentligt undani''öjer den ofullkomlighet,
som vidlåder majoritetsvalen därutinnan, att folkmängden i de särskilda
valkretsarna är så ytterst olika. När till belysande af majoritetsvalens
egendomliga utslag åberopats resultaten af de senaste valen till engelska
underhuset, har såsom en bidragande orsak därtill icke sällan från majoritetsvalets
försvarare framhållits den stora olikhet mellan de särskilda valkretsarnas
folkmängd, som där består och som ju måste i hög. grad och
alldeles oberäkneligt förrycka valresultatet i dess helhet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28. 15

Riktigheten af denna erinran vill jag obetingadt erkänna. För att
ställa den i dess rätta belysning har jag verkställt en sammanfattning af
förhållandet mellan invånarantalet i Englands (med Wales) 446 lokala enmansvalkretsar
och det invånarantal enligt folkräkningen den 1 april 1901,
som belöper på hvarje parlamentsledamot (= valkvoten.) Härvid har jag
för bestämmande af valkvotens storlek medräknat representanterna äfven
i de öfriga 22 lokala valkretsarna, hvilka, såsom bekant, hafva att hvar
för sig utse två representanter. Resultatet af undersökningen har blifvit,
att i endast 119 af de 446 enmansvalkretsarna invånarantalet kan sägas
vara normalt, d. v. s. ungefärligen motsvarar valkvoten, som är 66,383.
I vissa fall äro de befintliga afvikelserna högst betydande. Sålunda uppgår
invånarantalet i icke mindre än 12 valkretsar till omkring 2—3 gånger
denna valkvot och i 22 valkretsar utgör det allenast omkring V3 däraf.

Den frågan uppställer sig helt naturligt, huru förhållandena i detta
afseende skulle gestalta sig i vårt land med tillämpning af det förslag
till majoritetsval, som Kungl. Maj:t framlade till 1906 års riksdag. Då valkretsindelningen
för de 4 största städerna enligt detta förslag ej var bestämd,
måste jag härvid bortse från valkretsarna i dessa städer. Bestämmandet
af invånarantalet för öfriga 200 valkretsar erbjuder inga svårigheter,
i det att beträffande de 15 domsagor, som, utöfver de nu tvådelade domsagorna,
ytterligare skulle komma att delas, valkretsindelningen icke synes
rätteligen kunna göras på mer än ett sätt och i fråga om städerna
torde kunna användas det utkast till valkretsindelning, som med tilllämpning
af de i 1906 års proposition angifna grunder uppgjordes och
i Riksdagen utdelades. Rörande resultatet af den för vårt land verkställda
undersökningen torde det tillåtas mig att hänvisa till följande tablå, utvisande
förhållandet mellan invånarantalet i de särskilda valkretsarna och
det invånarantal, som belöper på hvarje riksdagsman (— valkvoten) och
som för Sverige bestämts med ledning af 1905 års folkmängdsuppgifter:

Valkretsar, i hvilka invånarantalet ntgör

O

O

ggr

valkv.

2

ggr

valkv.

1 8/s
ggr

valkv.

1 V»
ggr

valkv.

1 1/s

ggr

valkv.

1 V*

ggr

valkv.

1

- hel
vnlkv.

S/4

valkv.

*/*

valkv.

V>

valkv.

Vs

valkv.

val-

kretsar.

England

antal

5

7

16

29

27

65

119

101

40

15

22

446

i procent af hela an-talet ......

1,12*

1,57*

3,59*

6,50*

6,05 *

14,58 *

26,68 *

22,65 *

8,97 *

3,36 *

4,93 *

100 *

Sverige

antal

1

15

24

36

61

37

13

10

O

O

200

i procent af hela an-talet ......

—

—

0,5 *

7,5*

12 *

18 *

30,6*

18,5 *

6,5 #

rö°/o

1,5*

100 *

16

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Jämförelsen med England visar således att, om än afvikelserna från
det normala icke i Sverige skulle antaga lika stora proportioner, som de
göra det i England, förhållandena i Sverige, såvidt angår förevarande 200
valkretsar enligt 1906 års proposition, dock kunna anses tämligen jämförliga
med dem i England. Väl måste jag erkänna, att missförhållandena
skulle i Sverige blifva något utjämnade genom medräknandet af de 30 valkretsarna
i rikets största städer, men de omförmälda afvikelserna synas mig
i allt fall så betydande, att de rikta sig mot själfva den princip, hvilken
icke blott tillåter ett valresultat, sådant som det i England år 1906, utan
till och med mycket väl kan medföra, att de valmän, som företrädas af
representationens majoritet, icke utgöra flertalet af rikets urväljare.

De. ojämnheter i representationsrättens fördelning, som således vidlåda
majoritetsvalen, där man vid valkretsindelningen utgår från en judiciell,
administrativ eller annan dylik indelning, blifva däremot så godt som
fullständigt utjämnade vid tillämpning af ett valsätt, som vid indelningen
i valkretsar mera uteslutande tager hänsyn till folkmängden. Ehuru verkningarna
häraf naturligtvis bäst framträda, ju större valkretsarna äro, är det
dock lätt att förstå, huru afgjordt öfverlägsen en indelning efter folkmängden
äfven i 3- eller 4-mansvalkretsar är framför den nuvarande eller den
i 1906 års proposition föreslagna valkretsindelningen. Af de 56 valkretsar,
i hvilka enligt det nu uppgjorda förslaget riket är afsedt att indelas,
skulle ej mindre än 51 valkretsar förete normal folkmängd, d. v. s. invånarantalet
i eu hvar af dem skulle komma att i det närmaste motsvara valkvoten,
multiplicerad med antalet riksdagsmän för valkretsen. Endast i 5 tremansvalkretsar
skulle en afvikelse därifrån inträda, nämligen i Stockholms
läns norra och Ångermanlands södra valkretsar, där folkmängden är högre,
samt iGottlands läns valkrets och Jämtlands läns två valkretsar, där folkmängden
är lägre än den normala. Afvikelserna i dessa fall äro dock mycket
små; de utgöra icke vare sig öfver eller under valkvoten fullt lU af densamma.
Tages härvid jämväl i betraktande, att antalet riksdagsmän för
de olika valkretsarna är afsedt att efter folkmängden regleras hvart tredje år
och således alltid kommer att rätta sig efter inträdda förändrade förhållanden,
torde de nu ifrågasatta valens företräden härutinnan framför
de hittills hos oss tillämpade eller föreslagna majoritetsvalen vara obestridliga.

Den fördel skola vidare proportionella val i valkretsar af den mindre
omfattning, hvarom nu är fråga, hafva gemensam med majoritetsvalen, att
de anordningar, som från valmännens sida af ena eller andra partiet höra
träffas till åstadkommande af samverkan vid valet, icke blifva särdeles besvärliga.
Påståendet, att de proportionella valen skola till skada för det

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

17

politiska lifvet öka antalet partier i representationen, synes dessutom, när
fråga blir om valkretsar af nyssnämnda mindre omfattning, icke kunna på
allvar vidhållas.

En tabell, som utvisar folkmängd och antal riksdagsmän för en
hvar af de föreslagna 56 valkretsarna, har blifvit upprättad. Den torde
få såsom bilaga åtfölja protokollet i detta ärende.

På den metod, som nu utarbetats, har emellertid ställts jämväl det
anspråk att den, såvidt möjligt, skall vara direkt tillämplig äfven vid val
till första kammaren. Fordrar rättvisan och klokheten, att valen till andra
kammaren verkställas med tillämpning af proportionell valmetod, böra
äfven, har det sagts, valen till första kammaren ske på liknande sätt. Till
denna inom Riksdagen kraftigt framburna och äfven af första kammaren
omfattade åsikt kan jag så mycket hellre ansluta mig, som en reform
i denna riktning i hög grad skall underlätta genomförandet af det önskemål,
jag förut beträffande första kammaren uppställt, nämligen att den ej
må förlora känningen af den nva andra kammaren. År det för statslifvet
nyttigt, att inom andra kammaren en minoritet må kunna med eftertryck
föra sin talan, så är det i ej mindre grad nyttigt, att åskådningar, som
företrädesvis inom andra kammaren framträda, må äga tillfälle att göra sig
gällande äfven i den första. För åstadkommande af ett fruktbärande resultat
af verksamheten i en riksförsamling, bestående af två kamrar med
lika befogenhet, är förutsättningen ovillkorligen den, att möjlighet finnes
till samverkan mellan dessa kamrar.

Med detta mål för ögonen har jag likväl ej förbisett vikten
af att första kammaren icke förlorar sin konstitutionella karaktär,
nämligen att vara uttryck för en mera bestående politisk åskådning
och därigenom ägnad att hindra förhastade beslut samt förekomma
sådana alltför häftiga omkastningar, hvilka kunna menligt inverka på
samhällets lugna framåtskridande. Enligt min uppfattning bör första
kamnwen fortfarande utses af slutna valkorporationer och medborgarnas
inflytande på dessa korporationers bildande i viss mån bero af
deras större eller mindre skattskyldighet till det allmänna. Annat har i dessa
delar ej heller, mig veterligen, blifvit af någon allmännare mening ifrågasatt.
Då det vidare lärer lig<ra i samhällets intresse, liksom det äfven
varit af grundlagsstiftarne afsedt, att valen till första kammaren försiggå
såvidt möjligt oberoende af dagens växlande politiska vindkast,
anser jag, i öfverensstämmelse med de kommitterade, hvilka inom justitiedepartementet
biträdt vid rösträttsfrågans utredande, att förstakammarvalen
fortfarande böra anförtros åt landstingen och stadsfullmäktige i de städer,
hvilka ej i landsting deltaga. Dessa kommunala institutioner, som väljas

Bih. till Piksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft. 3

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

för jämförelsevis kort tid och hafva allmänna angelägenheter af stor vikt
sig anförtrodda, torde aldrig blifva främmande för den politiska utvecklingen.
Det kan ej antagas, att de skola ställa sig oförstående emot
det lugna framåtskridandets kraf, men å andra sidan blifva de icke beroende
af allmänna opinionens häftiga omkastningar i den grad, som alltid
måste vara fallet med för tillfället utsedda valkorporationer.

Om sålunda landsting och stadsfullmäktige fortfarande skola vara valkorporationer
för förstakammarvalen, varder det emellertid af nöden att i fråga
om bildandet af dessa korporationer vidtaga genomgripande förändringar.
En af dessa är tillämpningen af principen om proportionella val, och den nya
metod, jag förut omnämnt, skall härvid visa sig direkt användbar. Genomförandet
af denna princip kan emellertid, hvad landstingen angår, ej lämpligen
ske med mindre en genomgripande omläggning af grunderna för
landstingens bildande vidtages.

Det förslag, som därom uppgjorts, afser att, för möjliggörande af proportionella
val till landstingen, länen skola indelas i särskilda valkretsar, därvid
för landsbygden den judicielia indelningen i regel tagits till utgångspunkt.
Åf de städer, som deltaga i landsting, skola de större bilda egna valkretsar
och de mindre förenas två eller flera till en valkrets. I de sålunda bildade
valkretsarna utses landstingsmännen direkt till ett antal i regel af 3 till
6 från hvarje. Endast undantagsvis inträffar, att valen ske i två- eller enmansvalkretsar
eller att större antal än 6 väljes. Valen förrättas på landet
kommunvis vid kommunalstämma enligt i hufvudsak samma regler, som
gälla för de kommunala valen, och för rösternas sammanräkning insändas
alla valsedlarna till domhafvanden, som verkställer sammanräkningen. I
städerna förrättas valen inför magistraten. Af valsedlarna framgår valresultatet
med tillämpning af den proportionella valmetod, hvarom jag förut
talat, och jämväl suppleanter uttagas härvid till lika antal som landstingsmännen.
Uppenbart är, att genom dessa val representanter för olika meningsriktningar
bland de kommunalt röstberättigade böra blifva utsedda från hvarje
valkrets. Och således skall det nu blifva möjligt att med tillämpning af
proportionella val äfven i landstingen få samma olika meningsriktningar
företrädda jämväl inom första kammaren; likasom äfven de riksdagsmän, som
utses af stadsfullmäktige i de uti landsting ej deltagande större städerna,
på enahanda sätt komma att företräda olika meningsgrupper bland de
kommunalt röstberättigade i dessa städer.

Då de röstskalor, som nu tillämpas vid de kommunala valen, otvifvelaktigt
skola förhindra, att vid val till landstingen och till stadsfullmäktige
de olika grupperna af valmän kunna göra sig i förhållande till sin
numerär så gällande, som med införande af proportionella val till första

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

kammaren måste förutsättas, har spörsmålet, om en begränsning åt de
kommunala röstskalorna upptagits såsom ett viktigt led i de reformer,
som sköka bereda väg för en annan ordning i afseende a första kammarens
bildande. Det förslag till ändring af förordningen om kommunalstyrelse
på landet, som denna dag kommer att för''Kungl. Maj:t framläggas, afser
att tillägga kommunens medlemmar rösträtt i en skala, som, för vinnande
af större åskådlighet vid jämförelsen med nu gällande skala, kan uttryckas så,
att erlagd bevillning till och med en krona gifver en röst och bevillning därutöfver
till och med 10 kronor en röst för hvarje hel bevillningskrona,
med ökning därefter, intill 40 röster, med en röst för hvarje fullt tal af fem
kronors bevillning. Och motsvarande ändringsförslag för städerna går
ut på en skala, som, på enahanda sätt uttryckt, för bevillning till och med
eu krona gifver en röst och för bevillning därutöfver till och med 20 kronor
en röst för hvarje hel bevillningskrona, med enahanda ökning, som
nyss nämndes. Det ligger i öppen dag, att en sådan omläggning af
den kommunala rösträtten skall tillförsäkra de mindre bemedlade ett afsevärdt.
ökadt inflytande i kommunalt hänseende.

Detta bekräftas ock af det resultat, hvartill den statistiska utredningen
kommit. Denna angifver bland annat den gräns, vid hvilken de
lägre beskattade, å ena, och de högre beskattade, å andra sidan, stå fullt
jämstarka i fråga om inflytande å de kommunala angelägenheterna. Denna
jämviktsgräns utmärkes nu i medeltal för hela rikets landsbygd af
fyrktalet 1.39, så att alla kommunalt röstberättigade, som hafva intill detta
fyrktal, äro jämstarka med dem, hvilkas fyrktal öfverstiger 139. Efter
den föreslagna röstbegränsningen skulle motsvarande fyrktal blifva 72.

Tillser man, huru jämviktsgränsen ställer sig å landsbygden i de
olika länen, finnes det, att för halfva antalet län gränsen nu utmärkes af
fyrktalet 101—150, nämligen Uppsala, Kalmar, Blekinge, Kristianstads,
Göteborgs och Bohus, Älfsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs,
Gäfleborgs, Jämtlands och Norrbottens län; att i 5 län jämviktstalet är
mindre, nämligen 81—100 fyrkar uti Jönköpings, Kronobergs, Gottlands,
Hallands och Västerbottens län, men att däremot i öfriga 7 län jämviktstalet
öfverstiger 150 fyrkar, nämligen i Östergötlands, Malmöhus, Örebro,
Västmanlands och Västernorr lands län, där jämviktsgränsen utmärkes af
fyrktalet 151—200, samt i Stockholms och Södermanlands län med ett
fyrktal såsom gräns af 201—249. Vill man ytterligare för sig åskådliggöra,
hvilka jordbruksfastighets- och inkomstvärden jämviktsgränsen inom ett
eller annat län representerar, finnes det, att t. ex. för Stockholms län,
med en jämviktsgräns af 249 fyrkar, detta tal utmärker jordbruksfastighet
med ett taxeringsvärde af omkring 41,500 kronor eller ett in -

Statistisk

utredning

rörande

landsbyg den.

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

komstbelopp af omkring 2,490 kronor. Motsvarande siffror äro t. ex.
för Södermanlands län 37,500 och 2,250, för Malmöhus län 30,600 och
1,840, för Värmlands län 22,000‘och 1,620 samt för Kronobergs län
16,600 och 1,300.

Efter den föreslagna begränsningen åter skulle i ej mindre än 16
län jämviktsgränsen för landsbygden mer eller mindre understiga 69
fyrkar, eller närmare bestämdt utgöra 45 fyrkar i 1 län (Västerbottens), 50
--60 fyrkar i 6 län, nämligen Kronobergs, Gott-lands, Göteborgs och Bohus,
Alfsborgs, Kopparbergs och Västernorrlands län, samt 61—68 fyrkar i 9 län,
nämligen Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Hallands, Skaraborgs, Värmlands,
Gäfleborgs, Jämtlands och Norrbottens län. Beträffande de öfriga länen
skulle gränsen utmärkas i 2 län, nämligen Kristianstads och Örebro
län, af fyrktalet 71—80, i 2 andra län, nämligen Uppsala och Västmanlands,
af fyrktalet 81—90 och i 4 län, nämligen Stockholms, Södermanlands,
Östergötlands och Malmöhus län, af talet 91—100. Hvad t. ex. Stockholms
län särskild! beträffar, skulle fyrktalet 100 där utmärka jämviktsgränsen.
Detta angifver ett taxeringsvärde å jordbruksfastighet af''omkring 16,600
kronor och ett inkomstbelopp af omkring 1,300 kronor. Motsvarande siffror
skulle för Södermanlands län blifva alldeles desamma, för Malmöhus län

16,000 och 1,260, för Värmlands län 10,500 och 1,080 samt för Kronobergs
län 9,300 och 1,010.

Den statistiska utredningen har äfven ådagalagt, att de af samtliga
kommunalt röstberättigade på landet, som innehafva till och med 50
fyrkar, motsvarande ett taxeringsvärde å jordbruksfastighet af 8,300
kronor och därunder samt en uppskattad inkomst af 950 kronor och
därunder, nu å kommunalstämma förfoga öfver ett antal röster, som i
medeltal för hela riket motsvarar 25,6 % af sammanlagda rösttalet för
alla kommunalt röstberättigade å landet. Utsträckes jämförelsen att
afse äfven dem, som innehafva till och med 100 fyrkar, motsvarande
ett taxeringsvärde å jordbruksfastighet af 16,600 kronor och därunder
samt en uppskattad inkomst af 1,300 kronor och därunder, blir
procenttalet 42,3. Tydligt är, att dessa procenttal direkt angifva storleken
af det inflytande, som de ifrågavarande röstberättigade borde äga vid valen
till landstingen. I följd af de bestämmelser, som för närvarande gälla,
kan likväl detta inflytande fullständigt förintas, och i verkligheten torde de
af dessa röstberättigade, som ej tillhöra den härskande majoriteten, ej heller
hafva möjlighet att inverka på valens utgång. Men med tillämpning af
proportionella val böra samma .röstberättigade, om de kunna ena sig,
omedelbart erhålla ett inflytande, motsvarande det, som utvisas af de angifna
procenttalen.

21

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Redan detta innebär ju eu betydande fördel för nämnda röstberättigade.
Men genom den ifrågasatta röstbegränsningen stegras detta inflytande så,
att de kommunalt röstberättigade, hvilka påförts till och med 50 fyrkar,
komma till ett rösttal, som i medeltal för rikets landsbygd utgör 37,3 %
af samtliga röstberättigades antal röster. För de röstberättigade, som
innehafva till och med 100 fyrkar, blir motsvarande tal 61,3 %.

Närmare bestämdt för de olika länen blir procenttalet för de röstberättigade,
som äga till och med 50 fyrkar, i ej mindre än 11 län 40 till
något öfver 45 %, nämligen i Jönköpings, Kronobergs, Gottlands, Blekinge,
Hallands, Göteborgs och Bohus, Älfsborgs, Värmlands, Kopparbergs,
Västernorrlands och Jämtlands län, och i Västerbottens län ända till
54 %. För öfriga län blifva procenttalen 35—40 % i Kalmar, Kristianstads,
Skaraborgs, Gäfleborgs och Norrbottens län, 30—35 % i Uppsala
och Örebro län samt 25—30 % i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands,
Malmöhus och Västmanlands län.

För de röstberättigade, som äga till och med 100 fyrkar, blir procenttalet,
utvisande dessa röstberättigades inflytande på landstingsmannavalen, i 10
län 65—70 %, nämligen i Jönköpings, Kronobergs, Gottlands, Blekinge,
Hallands, Göteborgs och Bohus, Älfsborgs, Kopparbergs, Gäfleborgs och
Västernorrlands län, och i Västerbottens län till och med öfver 70 %.
För de öfriga länen blifva procenttalen 60—65 i 7 län, nämligen Kalmar,
Kristianstads, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Jämtlands och Norrbottens
län, samt 50—60 % i 6 län, nämligen Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Malmöhus och Västmanlands län.

Af stort intresse skulle naturligtvis varit att få statistiskt utredt,
hvilket inflytande skall efter den föreslagna begränsningen tillkomma ägare
af jordbruksfastighet i en grupp, ägare af annan fastighet i en grupp och
de enbart eller hufvudsakligen för inkomst skattskyldiga i en grupp.
På grund af den knappa tid, som för utredningen varit anslagen,
och de högst betydliga svårigheter, som, därest resultatet skall blifva tillförlitligt,
vid en sådan utredning möta, har det ej varit möjligt att vinna
upplysning härutinnan. Men af de nu angifna siffrorna lärer med tillräcklig
tydlighet framgå, att genom proportionella val i förening med den
föreslagna begränsningen af den kommunala röstskalan de mindre bemedlades
inflytande på valen till landstingen och första kammaren kommer
att ökas i en grad, som torde utesluta allt tal om fåmansvälde. Särskildt
för de röstägande till ett antal af mer än 200,000, hvilka påförts blott 1—9
fyrkar, blir ökningen i inflytande icke obetydligt. Ty genom fyrktalsberäkningens
utbytande mot den i förslaget afsedda röstberäkning komma

22

Statistisk

utredning

rörande

städerna.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 28.

alla dessa röstägande att hvar för sig erhålla en röst, motsvarande ett
röstvärde af 10 fyrkar.

Beträffande städerna visar den statistiska utredningen, att järnviktsgränsen
för ej mindre än 65 af de 93 städerna för närvarande ligger mellan rösttalen
25 och 41; att den är högre för 11 städer och däribland högst för
Stockholm 50, Kristianstad 49, Göteborg och Skellefteå 48, samt lägre
i 17 städer, hufvudsakligen bland rikets minsta. I några af dessa senare
sjunker jämviktsgränsen ända ned till rösttalen 11—13.

Efter den föreslagna begränsningen åter skulle i blott 9 städer (däribland
Stockholm, Göteborg och Uppsala) jämviktsgränsen ligga öfver
25 och i ingen stad öfver 30 röster (bevillningskronor); i 72 städer skulle
den vara 16—25 röster och i återstående 12 städer 11—15 röster.

Maktfördelningen vid valen till stadsfullmäktige eller vid allmän rådstuga
äskådliggöres äfven däraf, att med nu gällande kommunala röstskala
de röstberättigade, som äro skyldiga att erlägga bevillning intill 15
kronor — således alla inkomsttagare, på obetydande undantag när, som
äro uppskattade till lägre inkomst än 1,800 kronor — i 64 städer innehafva
från 25 % till och med 40 % af det nuvarande rösttalet, medan
deras procenttal i 8 städer är högre, och i 21, däribland Stockholm och
Göteborg, är lägre.

Enligt den nu föreslagna röstskalan skulle antalet städer, där röstägare
med lägre bevillning än 15 kronor innehafva högst 25 % af hela
rösttalet, minskas till 1, medan antalet städer med procenttal öfver 40 %
skulle ökas till 54, hvaraf i 10 dessa röstägare skulle innehafva mer
än halfva antalet röster. Till mellangruppen skulle då höra endast 38
städer, i stället för nu 64.

Det ligger i sakens natur, att städer af olika storlek skola förete betydande
skiljaktigheter i fråga om den kommunala rösträtten. På grund häraf
hafva vissa medel talsberäkningar blifvit utförda för olika grupper af städer,
hvilka därvid uppdelats efter det oreducerade rösttalet, så att till en grupp
sammanförts städer med rösttal af 100,000 eller däröfver, till en annan
städer med rösttal af 40,000 intill 100,000 o. s. v. Till den högsta rösttalsgruppen
höra samtliga städer med 30,000 invånare eller däröfver, d. v. s.
jämte de fem städer, som ej deltaga i landsting, äfven Hälsingborg; till
den näst högsta gruppen höra städerna med 10,000 intill 30,000 invånare,
med undantag endast för Söderhamn och Uddevalla, men med tillägg af
Luleå. Gruppen med 15,000 till 40,000 röster sammanfaller i allmänhet
med städerna om 5,000 till 10,000 invånare, gruppen med 10,000 till

15.000 röster med städerna om 3,000 till 5,000 invånare, gruppen med

5.000 till 10,000 röster närmast med städerna om 2,000 till 3,000 in -

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

vällare och deri lägsta gruppen med mindre än 5,000 röster med de städer,
hvilkas folkmängd understiger 2,000. De gjorda medeltalsberäkningarna
äro sammanförda i följande tabell:

Grupper af städer
efter deras oredneerade
rösttal.

Antal

städer

inom

gruppen.

Jämviktsgränsen.

Af kela rösttalet innehafva röst-ägare med bevillning

För när-varande.

(bev.-kr.)

Enligt

förslaget.

(bev.-kr.)

intill 15 kronor.

intill 30 kronor.

För när-varande

It-

Enligt för-slaget
%•

För när-varande

%.

Enligt för-slaget
%.

100,000 röster o. däröfver

6

41-0

23-2

24-9

37-1

40''5

58''2

40,000 till 100,000 röster

18

37-0

22-2

27-1

39-3

43''0

60''3

15,000 » 40,000 >

21

345

20-9

28''6

40''8

44-9

61''9

10,000 > 15,000 >

12

335

21-0

28-9

411

45''2

620

5,000 > 10,000 >

18

32-8

20-7

29''2

41-2

46-4

630

Intill 5,000 röster ....

18

22-6

165

40-0

48''2

60 6

71''1

Af tabellen framgår, att de lägre rösttalens inflytande regelbundet ökas,
i samma mån städernas storlek minskas, samt att den föreslagna röstbegränsningen,
med undantag för de minsta städerna, absolut taget ökar detta inflytande
såväl i de större som i de mindre städerna med nästan samma procenttal
(omkring 12 och 17), men särskild! relativt taget är något kraftigare i
de större städerna än i de mindre. Beträffande jämviktsgränsen, som
för närvarande är högst i de största städerna och oupphörligt sänker sig,
i samma mån städerna blifva mindre, drabbar däremot den föreslagna begränsningen
i vida högre grad de större städerna, så att enligt den nya
skalan denna gräns ej längre visar större skiljaktigheter.

Ett oeftergiflig! villkor för införande af proportionella val till första öfriga hufkammaren
är, att det nuvarande systemet för kammarens förnyelse ersättes vudgrunder
af en ordning, som låter hvarje valkrets å vissa regelbundet återkommande till första
tider utse alla sina representanter och således icke tillstädjer, att dess- kammaren.
emellan uppkommen ledighet fylles för annan tid än som instämmer med
de stadgade valperioderna. Då vidare med ett proportionellt valsätt nytt
val icke med fördel kan ifrågakomma för besättande af plats, som under
löpande valperiod blifvit ledig, lärer det vara lämpligt, att den nuvarande
nioåriga mandattiden något förkortas. Och då af statistiken framgår, att
den verkliga mandattiden utgör i medeltal endast omkring sex år, torde,

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

såsom äfven tidigare varit inom Riksdagen föreslaget, den tid, för hvilken
riksdagsmännen i första kammaren skola väljas, böra bestämmas till
sex år.

På det att principen om första kammarens successiva förnyelse icke
må öfvergifvas i vidare mån än nödigt är, torde val till kammaren böra
äga rum hvarje år. För sådant ändamål kunna valkretsarna lämpligen indelas
i sex grupper. Alla valkretsar, som tillhöra samma grupp, komma
att välja under samma år, och hvarje år förrättas val i en af grupperna
för nästföljande sexårsperiod.

I öfrigt har jag ej funnit anledning att föreslå någon ändring i de
hufvudgrunder, som gälla i afseende å första kammarens bildande.
Utvandra Såsom af mig redan anmärkts, är frågan om själfva valrätten till

kammaren, andra kammaren knappast längre föremål för någon egentlig meningsskiljaktighet
mellan kamrarna. De af Kungl. Maj:t vid riksdagarna
1904, 1905 och 1906 framlagda förslagen utgå alla från principen om
allmän rösträtt för män af viss ålder, hvilka fullgjort sin skattskyldighet
till stat och kommun äfvensom sina värnpliktsöfningar. Någon anledning
finnes ej heller, enligt min mening, att nu afvika från denna princip. I
fråga särskild t om åldersstrecket torde på de skäl, som år 1906 af dåvarande
chefen för justitiedepartementet i denna del anfördes, valrättsåldern
böra bestämmas till 24 år.

rösträtt* för Yrkandet på politisk rösträtt jämväl för kvinnor har under de senare

,C''kvinnor \ åren framträdt med alltjämt växande styrka.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, som åtföljde Kungl. Maj:ts
proposition till 1906 års riksdag angående utsträckt rösträtt vid val till
andra kammaren, uttalades af dåvarande departementschefen, att den kvinnliga
rösträtten väl torde i sinom tid komma att uppföras på dagordningen
äfven hos oss. Det var emellertid hans bestämda öfvertygelse, att det
skulle vara i hög grad oklokt att då upptaga detta spörsmål och förbinda
det med frågan om utsträckt rösträtt åt män; den sistnämnda frågan hade
visat sig så svårlöst, att eu inblandning i densamma af den i sig själ!

svåra och i hvarje fall till omedelbar lösning ej mogna frågan om rösträtt

åt kvinnor för visso skulle undanskjuta hela reformens lösning på obestämd
tid. Och Riksdagen, som ansåg frågan om beredande af politisk rösträtt

åt kvinnor vara af den omfattning och betydelse att böra lösas utan samband
med den om utsträckt rösträtt åt män, beslöt aflåtande! af en skrifvelse
till Kungl. Maj:t med anhållan om föranstaltande af en allsidig utredning
af förstnämnda fråga.

För mig är det tydligt, att den nu pågående rörelsen för att kvinnan,
den gifta såväl som ogifta, må kunna själf bevaka sina egna in -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

25

tressen och liga att lika med mannen deltaga i det offentliga lifvet är en
yttring af själfva tidsandan och cn omedelbar följd af den större själfständighet,
kvinnan allt mera i sin verksamhet kommit att intaga. Det
berättigade i denna rörelse är jag också villig att erkänna. Och jag är
för min del öfvertygad, att det mål, politisk rösträtt för Sveriges kvinnor,
som nu äger så många varmhjärtade förespråkare, i eu nära liggande framtid
kommer att blifva verklighet. Men att redan nu i sammanhang med frågan
om utvidgning af rösträtten för män, hvilken fråga, oaktadt allt därpå
under åratal nedlagda arbete, ännu är olöst, upptaga äfven den om politisk
rösträtt för kvinnor kan jag ej anse annat än synnerligen oklokt, och jag
åberopar härvid de skäl, som nyligen med så mycken styrka framhållits
såväl inför Kungl. Maj:t som af Riksdagen. För öfrigt kan såsom ett
ytterligare skäl mot en åtgärd att nu bringa frågan om kvinnans rösträtt
under behandling anföras, att den utredning af denna fråga, som hittills
kunnat medhinnas, icke är af den omfattande beskaffenhet, som med Riksdagens
skrifvelse afses.

Likasom frågan om politisk rösträtt åt kvinnor först då torde här i Valsedlar>
landet blifva aktuell, när frågan om männens rösträtt omsider vunnit sin insandandelösning,
torde utgången häraf äfven böra afbidas, innan åtgärder vidtagas i det
högst beaktansvärda syftet att de, som af sitt yrke eller sin tjänst äro hindrade
att personligen deltaga i riksdagsmannavalen, skola äga möjlighet att
till valförrättaren insända sina röstsedlar. Detta spörsmål är i sig själf
ganska inveckladt, och den åsyftade anordningen synes icke böra genomföras
med mindre det kan antagas, att anordningen ej kommer att menligt
inverka på valens säkerhet. Först sedan reglerna för det allmänna
valförfarandet blifvit bestämda, kan det därför blifva möjligt att med tillräcklig
noggrannhet undersöka och pröfva, om och i hvad mån den ifrågavarande
särskilda anordningen kan bringas till utförande.

Hvad i öfrigt angår valen till andra kammaren, är det nu uppgjorda öfriga hufförslaget
byggdt på grundvalen af de utaf Kungl. Maj:t åren 1904 och vförvalen
1905 framlagda förslag till grundlagsändringar och till vallag. I hufvud- andra
sak hafva endast sådana ändringar däri vidtagits, som föranledas af den ammarennya
proportionella metoden.

Några af hufvudgrunderna för denna metod, som är utarbetad af Den proporöfverdirektören
Phragmén, har jag förut i korthet antydt. Jag anhåller tl0^eef^e^al''
nu att få närmare redogöra för metoden och förfarandet vid tillämpningen
däraf.

De proportionella valmetoder, som icke begagna sig af någon annan
princip för valsedlarnas sammanförande i grupper, än den öfverenstämmelse
i fråga om namnen å valsedlarna, som framträder vid rösternas hopräk -

Bih. till Piksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft.

4

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

ilande, medföra, enligt hvad erfarenheten ådagalagt, i stort sedt alltid den
verkan, att en sträng sammanhållning om samma namn stärker, men större
eller mindre frihet i valet af namnen försvagar ett parti gent emot de
öfriga. Denna egenskap hos dylika fria metoder har till följd att, för så vidt
icke rösterna skola bortspillas, partistyrelserna måste tillerkännas ett starkt
inflytande på valen. Då nämligen en afvikelse från den af partistyrelsen
förordade kandidatlistan lätt kan leda till, att partiet går miste om någon
plats, som det med stark sammanhållning kunnat vinna, är det uppenbart,
att valmannens åtgörande ofta kommer att inskränka sig till ett val mellan
de af partistyrelserna uppgjorda listorna. I detta hänseende har en dylik
valmetod samma ofördelaktiga verkan som majoritetsvalet.

j\ andra sidan kan en så beskaffad metod äfven för ett väl disciplineradt
parti föranleda en ganska kännbar olägenhet. Till följd af den
stränga sammanhållningen framträda nämligen partiets olika kandidater
såsom i det närmaste fullkomligt likvärdiga. Då partiet för att icke gå
miste om en plats, som det har utsikt att erhålla, måste låta sig angeläget
vara att framföra ett ej för ringa antal kandidater, kommer det
allt som oftast att inträffa, att antalet af dess kandidater är större än det
antal platser, som genom valet tillfaller partiet. Om så sker, kan det lätt
komma att bero af en tillfällighet, Indika af kandidaterna det är, som
blifva valda. Och hvad mera är, möjlighet öppnas till den valmanöver,
som är känd under namnet dekapitering, och som består däri, att en liten
grupp från ett motparti röstar på dem af partiets kandidater, som detta
motparti anser minst farliga, och såmedels kanske utesluter den eller dem,
som partiet själf allra helst skulle se valda. För att undvika denna olägenhet
hafva många olika utvägar föreslagits. I åtskilliga fall har man
måst uppgifva dem, emedan de möjliggöra andra valmanövrer, i andra fall
har den anordning, som afhjälpt den nu nämnda olägenheten för de väl
disciplinerade partierna, i stället medfört svårigheter och faror för de mindre
väl disciplinerade partierna. ..

Den ofullkomlighet, som vidlåder fria metoder af nu angifna slag,
har föranledt vissa anordningar, afsedda att utmärka partisamhörigheten
mellan valmännen och tillika befordra valmännens frihet vid röstandet. I
sådant hänseende hafva kommit till användning dels officiella, före valet
inlämnade förslagslistor och dels valsedlar, som äro försedda med partibeteckningar.
Det förra af dessa hjälpmedel har af skäl, som förut anförts,
nu icke bort komma till användning. Däremot har till grund för
den föreslagna metoden lagts systemet med partibetecknade valsedlar.

Fördelarna af denna metod äro ganska ögonskenliga. För åstadkommandet
af en sammanslutning mellan dem, som omfatta i det hela

27

Kungl. Maj:1a Nåd. Proposition N:o 28.

samma mening, antingen denna är åt mera djupgående politisk karaktär
eller den vid ett val är mera tillfälligt framträdande, kali uppenbarligen
något enklare och mera åskådligt sätt ej vinnas. Metoden kan med ungefär
samma lätthet användas af ett parti, inom hvilket organisationen är mindre
strängt genomförd, som af de allra bäst disciplinerade partier. Den medför
dessutom den stora fördelen, att själfva grundorsaken till ett öfverdrifvet
och tryckande partitvång bortfaller. Då nämligen större eller
mindre afvikelse!'' mellan de valsedlar, som äro försedda med samma partibeteckning,
icke på något sätt förminska partiets utsikter att genom valet
erhålla så många representanter, som motsvara dess styrka, föreligger ingen
anledning för valmännen att afstå från den dem tillkommande rätten att
rösta på just de personer, som de anse bäst lämpade för representantkallet.

Bestämmandet af valresultatet blir genom anordningen med partibeteckning
enkelt och lätt öfverskådligt. Sedan valsedlarna ordnats _ i
grupper så, att sedlar med samma partibeteckning hopförts till hvar sin
grupp, har man blott att fördela platserna mellan de olika grupperna efter
deras styrka och att för hvarje grupp afgöra, hvilka personer böra intaga
dess platser. Vid rösternas sammanräknande kommer dock detta sistnämnda
afgörande att ske redan före platsfördelningen mellan grupperna. Den
första åtgärden, efter det valsedlarna sammanförts i grupper, blifver nämligen
att inom en hvar af dessa bestämma den ordning, i hvilken gruppens
kandidater böra komma i betraktande vid tillsättandet af den eller de
platser, som kunna blifva gruppen tillerkända. Denna företrädesordning bör
naturligen rätta sig efter storleken af de rösttal, som från gruppens valsedlar
tillfallit kandidaterna. Och metoden innebär, att jämväl uträknandet
af dessa rösttal skall ske enligt grunderna för proportionellt valsätt.

Att i metoden sålunda icke tillämpats en platsfördelning inom gruppen
efter majoritetsprincipen, hvilket ju vore den enklaste lösningen, beror
till en början därpå, att sammanhållningen inom ett parti lätteligen kunde
genom användningen af denna princip äfventyras. Om partiets majoritet
har i sill hand att enväldigt bestämma om tillsättandet af partiets alla
platser, ligger nämligen, på sätt af proportionalvalkommittén anmärkts, den
faran nära, att hvarje riktning inom partiet till skada för detsamma
bryter sig ut och bildar ett själfständigt helt. Men vidare skulle en
dylik platsfördelning medföra frestelsen för ett parti att använda ett mindre
partis beteckning för att sålunda åt sina egna kandidater vinna jämväl alla
de platser, hvartill det mindre partiet eljest på grund af sin styrka varit
berättigadt. Ett sådant tillvägagående, hvilket ej kan undgå upptäckt, vore
väl af beskaffenhet, att hvarje parti, som däraf begagnat sig, blefve i
den offentliga meningen brännmärkt; och faran för missbruk af parti -

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

beteckning på dylikt sätt kan alltså synas vara ytterligt ringa. Men möjligheten
att sålunda kunna fullständigt tillintetgöra ett parti kan dock
tänkas i vissa fall innebära en öfvermäktig frestelse. Och från denna svaghet
kan en metod ej lämpligen befrias annorledes än genom en regel, hvilken
låter ett parti, om det på antydda sätt kommit att mot sin vilja uppgå
i ett större, därinom behålla väsentligen samma rätt, som om det fått förblifva
själfständigt — således en regel om proportionell fördelning af platsserna
inom ett parti.

Den metod, efter hvilken ordningen mellan kandidaterna inom en
grupp skall enligt förslaget bestämmas, är den Thieleska metoden, som vid
. 1906 års riksmöte bragtes på tal af motionärer i andra kammaren. Metodens
innebörd är allmänt känd: valsedels röstvärde minskas i den mån
sedelns kandidater blifvit valda — här uppförda i företrädesordningen —,
så att röstvärdet nedgår till hälften, när en blifvit vald, till tredjedelen,
när två blifvit valda, o. s. v. Metoden är alltså synnerligen lättfattlig.
Mot den Thieleska metoden kan naturligtvis anföras, att den utmärkes af
samma egenskaper, som förut angifvits vara karakteristiska för fria metoder
utan partibeteckning, och att dessa egenskaper göra sig gällande,
äfven vid metodens tillämpning allenast vid platsfördelningen inom ett
parti. Fraktioner med god sammanhållning hafva ett visst företräde
framför mindre väl organiserade, men en strängt disciplinerad fraktion,,
hvars män gå till valurnan med likalydande sedlar, löper å andra sidan
risken att dekapiteras. Härvid må till en början erinras, att en fraktion,
som så betydligt skiljer sig från öfriga meningsriktningar inom partiet,
att det kan blifva tal om fraktionens dekapitering, lämpligen bör uppträda
såsom ett själfständigt parti och antagligen äfven kommer att så
göra. Hvad åter angår anmärkningen om den mera gynnade ställning,
som gifves fraktioner med god sammanhållning, är onekligt, att denna
anmärkning hänvisar på en viss svaghet hos metoden, besläktad med
den, hvilken förut sagts vidlåda tillämpningen af majoritetsprincipen
vid platsfördelning inom ett parti. Det är sålunda tänkbart, att ett parti
med stark valledning begagnar sig af den partibeteckning, som tillhör
ett mindre strängt disciplineradt parti, och på detta sätt illojalt förskaffar
sig den fördelaktigare ställning, hvilken, enligt det nyss sagda, inom ett
parti tillkommer den bäst disciplinerade fraktionen. Men om det redan
kunnat sägas, att en dylik manöver vid tillämpning af majoritetsprincipen
knappast har mer än teoretisk möjlighet, lärer det ock kunna tryggt
påstås, att manövern vid en metod, sådan som den nu förordade, icke
kommer att försökas. Den möjliga, men alltid ganska osäkra vinsten
af ett sådant försök vore, utom i ytterligt sällsynta undantagsfall, blott

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

2!)

en plats. Och om ej partiets samtliga medlemmar kunna öfvertalas att
utsätta sig för den stränga dom, som deltagandet i en dylik manöver
städse komme att draga öfver sig, kan manövern leda till direkt förlust
för partiet.

Fördelningen af platserna mellan de olika valsedelgrupperna skall,
enligt den nu föreslagna metoden, verkställas efter den D’Hondtska regeln.
Genom 1904 och 1905 års förslag till vallag har denna regel blifvit hos
oss väl känd. Den hvilar på den grundsats, att samma röstmängd, som
för en grupp medför rätt till en plats, skall gifva lika rätt åt hvarje annan
grupp. Den kan därför uttryckas så, att platserna en efter annan tilldelas
den af de olika grupperna, som för hvarje gång uppvisar det största
jämförelsetalet, därvid med en grupps jämförelsetal förstås dess hela röstsumma
eller hälften, tredjedelen o. s. v. af röstsumman, allteftersom gruppen
ännu icke fått sig någon plats tilldelad eller den fått en plats, två
platser o. s. v. Den minskning, röstsumman undergår i den mån gruppen
erhåller platser, kan, såsom man finner, genom en allmän formel angifvas
så, att gruppens jämförelsetal för hvarje gång erhålles genom att dela
röstsumman med ett tal, som motsvarar antalet af de gruppen tilldelade
platser, ökadt med 1.

Så snart en grupp fått sig en plats tilldelad, skall platsen intagas af
den utaf gruppens kandidater, hvilken enligt den bestämda företrädesordningen
är för hvarje gång därtill närmast. Då olika grupper kunna hafva
gemensamma kandidater, kan således inhäfta, att samma person erhåller
plats från flera grupper; och det kunde då invändas att, ehuru platser
utdelats så många gånger som bort ifrågakomma, det stadgade antalet representanter
ändock icke blifvit valdt. Denna svårighet löses i den föreslagna
metoden på ett sätt, hvilket synes mig vara både rättvist och enkelt.
Det föreskrifves nämligen, att om samma person erhållit plats från två
grupper, hvardera platsen räknas blott såsom en half plats; har någon
erhållit plats från tre grupper, räknas hvarje sådan plats såsom en tredjedels
plats o. s. v. Denna föreskrift kommer naturligtvis att inverka jämväl
å bestämmandet af jämförelsetalen för de grupper, som hafva den
gemensamma kandidaten. Vid beräkning af det tal, hvarmed en sådan
grupps röstsumma bör jämlikt förut angifna formel delas, blifver nämligen
den af gruppens platser, som tillerkänts den gemensamma kandidaten,
att upptaga blott såsom V2, V3 o. s. v.

Vid den hittills lämnade redogörelsen för metoden har antagits, att
alla valsedlar äro försedda med partibeteckning. Ett stadgande, som gör
användandet af sådan beteckning ovillkorligt, torde dock med skäl kunna
uppfattas såsom ett obehörigt ingrepp i valmannens rätt att fritt förfoga

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

öfver sin röst. Det har därför ansetts böra stå valmannen öppet att
hålla sig utanför den sammanslutning, som partibeteckningen är afsedd
att medföra. Vid valet kunna alltså förefinnas ett antal röstsedlar,
hvilka icke låta inordna sig i någon partigrupp. För kandidaterna å dessa
sedlar uträknas rösttal enligt den Thieleska metoden, och hvarje sådan kandidat
kan anses bilda en egen grupp, hvars jämförelsetal är lika med hans
rösttal vid den sammanräkning, då han erhöll högre rösttal än någon
annan. För vinnande af större enhetlighet i metoden torde dock i lagtexten
alla sedlar utan partibeteckning lämpligen böra behandlas såsom
utgörande tillsammans en enda grupp (den fria gruppen), inom hvilken
kandidaterna ordnas efter rösttalens storlek. Gruppens jämförelsetal blir
lika med rösttalet för den af gruppens ännu ej valda kandidater, som för
hvarje gång står främst i ordningen.

Det kan tänkas, att vid ett val partimotsättningar saknas inom
valmanskåren och att följaktligen partibeteckning ej alls kommer till användning.
Valet är då att i allo afgöra efter den Thieleska metoden. Men
denna metod verkar också i ett sådant fall fullt tillfredsställande. Ty
de mindre goda resultat, hvartill den kan leda, uppstå ej i andra fall än
då skilda partier sinsemellan täfla.

Att samtidigt med val af ledamot välja suppleant för honom eller
att vid ledamots afgång utse hans efterträdare låter sig enligt den föreslagna
valmetoden utan svårighet verkställas så, att partisamhörighet äger
rum mellan ledamoten och ersättaren. Fn särskild röstsammanräkning
företages inom den grupp, från hvilken ledamoten fått sig plats tillerkänd,
och därvid medräknas blott de valsedlar, som skänkt ledamoten hans rösttal.
Den bland förut ej valde, som erhåller högsta rösttalet, är utsedd
till ersättare.

För att kandidater till erforderligt antal skola finnas att tillgå jämväl
för val af ersättare, tillåter metoden, att å valsedeln upptagas flera namn än
det antal ledamöter valet afser. Om så skett, tages likväl vid röstsammanräkningarna
för ledamotsvalet ej hänsyn till andra eller flera namn
än de å sedeln först upptagna till det antal ledamöter, som skall väljas.
Valmannen har alltså att å sedeln främst utsätta namnen å dem, hvilka
han önskar valda till ledamöter. Den skillnad mellan kandidater å samma
sedel, som valmyndigheten sålunda iakttager utan valmannens direkta anvisning,
tillgodoser dock icke tillräckligt valmannens berättigade intressen.
Vid tillämpningen af ett proportionellt valsystem synes det ovillkorligen
böra tillerkännas valmannen rätt att till ledamotskap uppställa färre
kandidater än det antal ledamöter valet afser, och detta utan att behöfva
afstå från rätten att å valsedeln medtaga särskilda kandidater

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

för ersättningsval. Med hänsyn härtill ar det medgifvet att genom en
linje afskilja, från början raknadt, ett antal namn, som ar lägre an det
antal ledamöter valet afser. Verkan häraf blifver, att allenast de sålunda
afskilda främsta namnen komma i betraktande vid ledamotsvalet. Vid val
af ersättare åter tages hänsyn till alla namnen. Det förtjänar framhållas,
att de afskilda främsta namnen äga sinsemellan lika rätt, och att
öfriga namn icke under några förhållanden blifva beaktade vid ledamotsvalet.
Rätten att anbringa skillnadslinjen är således på intet sätt att jämställa
med den befogenhet att understryka ett eller flera namn, hvilken
var förknippad med den vid riksdagen 1906 framlagda Thieleska metoden
och afsåg att möjliggöra en rangordning inom kretsen af de till ledamöter
afsedda kandidaterna. Den nu föreslagna metoden går fri från det klander,
som icke utan skäl riktades mot det sålunda gjorda tillägget till den
Thieleska metoden.

Af hvad jag nu anfört om den föreslagna metoden lärer framgå,
att den å valmannen icke ställer större anspråk än det nuvarande systemet
med majoritetsval och att valmyndighetens uppgift ej heller kan sägas
blifva betungande. I detta hänseende synes rriig metoden äga stora förtjänster,
hvilka torde uppväga den fördel af en för vissa fåll matematiskt
rättvisare platsfördelning, som tilläfventyrs kan vinnas genom ett mera
komplicerad valsätt.

I detta sammanhang må erinras, att metoden mycket väl låter sig
tillämpa jämväl vid val af blott en person. Användningen af partibeteckning
vid sådant val skall medföra, att ett parti, som utgör majoriteten af
valmännen, icke, såsom vid majoritetsval ej sällan inträffar, går miste om
platsen därför, att för partiet uppställts flera kandidater, hvilka hafva
hvar sina anhängare bland partimedlemmarna.

Det torde tillåtas mig att med ett exempel åskådliggöra den före- Exempel.
slagna metodens tillämpning.

Valet tänkes afse 5 representanter. Vid valet hafva afgifvits 1,470 Valsedlarna
röstsedlar med partibeteckningen »de moderata» (M-gruppen), 2,100 sedlar kupper.
med partibeteckningen »de liberala» (L-gruppen) och 1,500 sedlar utan
partibeteckning (den fria gruppen).

Till en början skola namnen ordnas inom hvarje grupp. Namnen ord A

M-gruppens valsedlar har med en linje utmärkts, hvilka namn
afse allenast ersättningsval. Enligt förslaget skola namnen uppföras i följd grupp.
under hvarann å valsedeln, men för vinnande af större öfverskådlighet
kunna vid exemplets framställande namnen lämpligen uppskrifvas efter
hvarandra i samma horisontala rad. M-gruppens valsedlar äro: l) M-grup -

32

L-grup pen.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 28.

900 .. .

. .KDS

FN

300 .. .

. . KDM

NO

210 .. .

. . D S M

FO

60 . . .

. . KS

RO

Vid första sammanräkningen finnes, att gruppens för representantvalet
uppställda kandidater erhållit följande rösttal:

D 1,410, K 1,260, S 1,170, M. 510.

D, med högsta rösttalet, erhåller första rummet i den företrädesordning,
som skall mellan gruppens kandidater inbördes bestämmas.

Vid andra sammanräkningen gälla de valsedlar, som upptaga D:s
namn, med blott hälften af sitt röstvärde. Valsedlarna kunna för sammanräkningen
uppskrifvas sålunda:

450 .....KS

150.....KM

105.....SM

60.....KS

Rösttalen blifva: K 660, S 615, M 255.

K erhåller således andra rummet i ordningen.

Vid tredje sammanräkningen gälla de valsedlar, som upptaga både
D och K, med en tredjedel af sitt ursprungliga röstvärde, och de, som
upptaga ettdera af namnen, med hälften af röstvärdet. Man får alltså:

300 .....S

100.....M

105.....SM

30.....S

S har erhållit 435 röster, M blott 205.

Tredje rummet tillfaller således S, och fjärde rummet M.

Företrädesordningen mellan M-gruppens kandidater för representantvalet
är följaktligen D, K, S, M.

L-gruppens valsedlar äro, med utelämnande af kandidaterna för ersättningsval: 1,

200 .....A B C D

450 .....A BDH

300 .....A C D H

150.....A B C H

Sammanräkningarna inom gruppen gifva till resultat följande företrädesordning
mellan kandidaterna: A D B C H.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

33

Till den fria gruppen höra sedlarna:

800 . . .

. . .PQ

100 . . ,

. . . PX

50 . . .

• • . Q

400 . . ,

. . . X Y

150 .. .

. . . X Z

3) den fria
gruppen.

Inom den fria gruppen blifva P och X de främsta i ordningen, med
rösttalen 900 och 600. Att utsträcka ordnandet till flera namn är uppenbarligen
öfverflödigt. Då blott 5 platser äro att fördela mellan grupperna,
synes vid en blick på de båda partigruppernas röstsummor, att ett jämförelsetal,
lägre än 600, icke kan berättiga till någon plats.

Innan platsfördelningen mellan grupperna vidtager, är det lämpligt Fördelning
att i tabellform upptaga företrädesordningen mellan hvarje grupps kandi-af ^Uan™
dater, med angifvande tillika af hvarje partigrupps röstsumma och af röst- grupperna.
talen för den fria gruppens kandidater.

Tabellen får detta utseende:

M-gruppen.

(1,470.)

L-gruppen.

(2,100.)

Fria gruppen.

D

A

P 900

K

D

X 600

S

B

O. S. V.

M

C

H

Af denna tabell framgå omedelbart jämförelsetalen vid utdelandet af
första platsen — 1,470, 2,100, 900 —, och det skall visa sig, att med
tabellens tillhjälp lätt bestämmas också de jämförelsetal, som skola ligga
till grund för den följande platsfördelningen.

L-gruppen har största jämförelsetalet, 2,100, och får första platsen.
Den tilldelas A, hvilken således är vald till riksdagsman. I tabellen utmärkes
detta genom att A:s namn understrykes:

M-gruppen.

(1,470.)

jL-gruppen.

(2,100.)

Fria gruppen.

D

A

P 900

K

D

X 600

S

B

O. S. V.

M

C

H

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sand. 1 Afd. 21 Håft.

5

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Vid bortgifvandet af andra platsen är L-gruppens jämförelsetal blott
1,050 eller hälften af dess röstsumma. Denna skall nämligen delas med
ett tal, motsvarande det antal platser gruppen erhållit — detta utvisas
af understrykningarna i tabellen —, ökadt med 1, således med 1 + 1.
M-gruppens jämförelsetal är fortfarande 1,470, den fria gruppens 900.

M-gruppen erhåller andra platsen, hvilken besättes med D. Hans
namn understrykes i kolumnen för M-gruppen.

M-gruppen.

(1,470.)

L-gruppen.

(2,100.)

Fria gruppen.

D

A

P 900

K

D

X 600

S

B

O. S. V.

M

C

H

Nästa gång blifva tydligen gruppernas jämförelsetal 735, 1,050, 900.
L-gruppens jämförelsetal, 1,050, är störst, och denna grupp får den plats,
som är att utdela. Platsen besättes med D. I tabellen understrykes hans
namn. Då han redan är vald för M-gruppen, bör understrykningen ske
med två streck, och detta i kolumnen för hvardera af de grupper, från
hvilka han fått sig plats tilldelad.

Tabellen får alltså följande utseende:

M-grnppen.

(1,470.)

L-gruppen.

(2,100.)

Fria gruppen.

D

A

P 900

K

D

X 600

S

B"

O. S. V.

M

C

H

Härefter ändras jämförelsetalet icke allenast för L-gruppen utan
också för M-gruppen. Den plats, som tilldelats M-gruppen och intagits
af D, skall nämligen numera, sedan D blifvit vald jämväl för L-gruppen,
anses blott såsom V2 plats — något som i tabellen antydes genom dubbla
understrykningen. M-gruppens röstsumma bör således, för bestämmande af
gruppens jämförelsetal, delas icke med 1 + 1, såsom förut skett, utan
med 1 + b''2, hvadan gruppens jämförelsetal höjes från förut antecknade
735 till 980.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

35

L-gruppens röstsumma skall delas med 2 Va; jämförelsetalet för
gruppen utgör alltså 840. Den fria gruppen har fortfarande till jämförelsetal
P:s rösttal 900.

M-gruppens jämförelsetal är störst. Den plats, som följaktligen tillfaller
denna grupp, intages af K. Hans namn understrykes i tabellen.

M-gruppen.

(1,470.)

L-gruppen.

(2,100.)

Fria gruppen.

D

A

P 900

X

D

X 600

S

¥

O. S. V.

M

. C

H

Vid utdelningen af nästa plats är det endast M-gruppen, som har
nytt jämförelsetal. Detta erhålles genom att dela gruppens röstsumma
1,470 med 2 V2 och blir alltså 588. Af de tre jämförelsetalen, 588, 840,
900, är nu det sista störst, och P är vald. Då detta utmärkes i tabellen,
understrykes jämväl rösttalet för P, hvarmed tydliggöres att nästa kandidats
rösttal blifver den fria gruppens jämförelsetal.

Tabellen har nu detta utseende:

M-gruppen.

(1,470.)

L-gruppen.

(2,100.)

Fria gruppen.

D

A

P 900

¥

1)

X 600

S

¥

>

a?

6

M

c

\

H

-.i

Partigrupperna hafva, då sista platsen skall utdelas, samma jämförelsetal,
som sist för dem antecknats, eller 588 och 840. Den fria gruppens
jämförelsetal är 600. L-gruppen erhåller platsen, och den tillerkännes B,
hvilkens namn understrykes i tabellen.

Härmed är representantvalet afslutadt.

Tarfvas ersättningsval för t. ex. K, skall en ny röstsammanräkning Ersättningtföretagas
inom den grupp, för hvilken han blifvit vald, således M-gruppen. ml''
Endast de valsedlar medräknas, hvilka upptaga K:s namn, men hänsyn
tages nu till alla förut ej valda kandidater å dessa sedlar.

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Med utlämnande af namnen å de redan valda, kan man för sammanräkningen
uppskrifva valsedlarna sålunda:

900 ......S F N

300 ......M N O

60......SR O

Sammanräkningen utvisar följande rösttal: S 960, M 300, N 1,200
O 360, R 60.

N, som fått högsta rösttalet, inträder i representationen i stället

för K.

Speciell Beträffande det sätt, hvarpå den '' af mig nu till sina hufvuddrag

mtiU>^in9 angifna nya ordningen för riksdagsmannaval skulle i grundlag och vallag
bestämmel- närmare utföras, anhåller jag att få nämna följande.
sema. Fastställandet af i’egelbundet återkommande perioder för val till

första kammaren innebär naturligen att, då ledamot afgått före utgången
af den tid, för hvilken han blifvit vald, hans plats skall, såvidt den ej
öfvergår till annan valkrets, besättas allenast för den återstående tiden.
Enär det vid ett proportionellt valsätt måste anses önskligt, att uppkommen
ledighet fvlles från samma meningsgrupp, som utsett den afgångne, bör
ock, såvidt möjligt, nytt val undvikas.

Konstitutionsutskottet föreslog i sådant hänseende vid nästlidet års
riksdag, att inom hvarje valkrets skulle, samtidigt med val af riksdagsmän,
utses suppleanter för samma tid och till lika antal. Det torde dock
ur derå synpunkter finnas lämpligare, att vid själfva valet allenast riksdagsmän
väljas och att, på sätt utskottet lärer afsett i fråga om andra kammaren,
efterträdare åt afgången ledamot tillsättes vid en för hvarje särskildt
fall verkställd förrättning, innefattande en fortsättning af det valförfarande,
hvarigenom den afgångne blef utsedd. Ett suppleantval,
sådant som utskottet ifrågasatt, komme ej att bereda tillbörlig trygghet för
att afgången ledamot efterträdes af meningsfrände. Skola nämligen suppleanter
utses till samma antal som riksdagsmän, lärer för hvarje riksdagsman
kunna med någon säkerhet påräknas blott en med honom likatänkande
suppleant. Om då jämväl denne afgått, stode man alltså inför nödvändigheten
att låta suppleant från annan meningsgrupp intaga den lediga platsen
eller att'' skrida till nytt val. När åter bestämmandet af, hvem som
vid ledamots afgång bör i hans ställe inträda, i sin helhet får anstå till
dess ledighet verkligen uppstått, skall den afgångne i de allra flesta fall
kunna blifva ersatt af en representant för samma parti, äfven om plåt -

37

Kungi. Maj:t,s Nåd. Proposition N:o 28.

sten icke kan intagas af den, som varit närmast att efterträda honom.
En ej oviktig omständighet är jämväl, att utseendet af suppleanter
och fastställandet af ordningen dem emellan alltid komrne att i någon
män tynga valförfarandet, en omständighet så mycket afsevärdare, som i
många fall suppleantvalet torde visa sig hafva varit öfverflödigt. Äfven
lärer förtjäna anmärkas, att införandet åt suppleantval, på sätt utskottet
ifrågasatt, skulle gifva anledning till ej så få ändringar och tillägg
i skilda paragrafer af riksdagsordningen. Slutligen kan anföras, att i de
representativa församlingar, kyrkomöte och landsting, till hvilka för närvarande
suppleanter utses, dessa hafva att inträda ej blott då ledamot afgått,
utan jämväl dä han är tillfälligtvis förhindrad att intaga sin plats.
Utskottets förslag åter afser, att suppleant skulle inträda i kammaren endast
i det fäll, att ledamot afgått, och innebär således i visst, ej oviktigt
hänseende eu afvikelse från den karaktär, som hittills varit utmärkande
för suppleantinstitutet i vår offentliga rätt.

Vid öfvervägande af dessa omständigheter har jag därför stannat vid
att uppkommen ledighet bör, såväl för första som för andra kammaren,
fyllas vid en för hvarje särskilt fall företagen fortsättning af den tidigare
valförrättningen; och jag har ansett att, i likhet med hvad åren 1904
och 1905 föreslogs, stadgande^ härom böra förläggas till vallagen. Emellertid
kan det ej, med hänsyn till de grunder, hvilka vid dylikt fortsatt valförfarande
skola jämlikt den föreslagna valmetoden tillämpas, med samma visshet
som enligt den Riksdagen tidigare af Kungl. Maj:t förelagda valmetod förutsättas,
att ny ledamot finnes att utan nytt val tillgå. Under det att på
grund af den äldre metoden ansetts kunna föreskrifvas, att plats, som vid
förrättning hvarom nu är fråga ej kunnat fyllas, skall stå obesatt till
nästa val, torde således numera för dylikt fall nytt val böra anställas. Den
yttre formen för det fortsatta valförfarandet har jag ansett i allmänhet
böra vara den, som i tidigare regeringsförslag varit påtänkt. I regeln
skall alltså Konungens befallningshafvande äga att vid offentlig förrättning
föranstalta om ledighetens fyllande. Men om den, som blifvit vald till
riksdagsman i första kammaren, vid valtillfället afsäger sig befattningen,
torde dock ny ledamot böra enligt nyss nämnda grunder ofördröjligen
utses af valförrättaren. Eljest kunde ju, i fall där enligt det förut
sagda nytt val bör ske, landsting nödgas sammankomma till urtima
möte. Den sålunda af valförrättaren inför landsting eller stadsfullmäktige
utförda valhandlingen bör, liksom afsägelsen, tagas till det protokoll,
som i öfrigt vid valtillfället föres, och besvärstiden blifver densamma
för de olika delarna af valet. Att äfven sådan förrättning för ledighets
fyllande, som af Konungens befallningshafvande hålles, utgör en del af

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

riksdagsmannavalet, torde vara uppenbart, och den med förrättningen missnöjde
äger således att däröfver anföra besvär i den ordning, som är
stadgad för Överklagande af val till vederbörande kammare. Besvärstiden
är att räkna från det förrättningen blifvit genom protokollets uppläsande
afslutad. Någon tvekan synes icke kunna råda därom att, om den, hvilken
vid sådan förrättning varder utsedd till riksdagsman, före förrättningens
afslutande afsäger sig befattningen, afsägelsen skett vid valtillfälle.

Den väsentliga olikheten mellan den proportionella valmetod, som
förut varit ifrågasatt, och den af mig nu förordade medför, att förrättning
för ledighets fyllande icke blir i så hög grad beroende af det ursprungliga
valförfarandets resultat som efter de tidigare förslagen varit fallet. Dessa
förslag inneburo nämligen, att vid den för själfva riksdagsmannavalet verkställda
röstsammanräkningen rösttal bestämdes för samtliga kandidater,
hvilka rösttal sedermera blefvo afgörande för frågan, hvilken vid inträffad
ledighet skulle intaga afgången riksdagsmans plats. Om vid ett val röster
obehörigen fått afgifvas eller valmän obehörigen förvägrats rösta, kunde
således på besvär öfver själfva valet bedömas, huru sådant fel inverkade icke
blott på den omedelbara utgången af valet utan äfven på nyssberörda fråga.
På grund häraf kunde ock befaras att, så snart de vid ett val förelupna
felaktigheter kunde inverka på företrädet mellan hvilka som helst af kandidaterna,
den dömande myndigheten skulle, om därom icke något innehölles i
lagen, finna sig nödsakad att upphäfva valet. Det ansågs därför nödigt stadga,
att sådana omständigheter, som, utan att öfva inflytande på den omedelbara
utgången af valet, kunde äga inverkan allenast på frågan, hvilka
vid sedermera inträffade ledighefer kunde varda till riksdagsmän utsedda,
e,i finge verka till valets upphäfvande. Med de regler för röstsammanräknandet,
som enligt den nu föreslagna metoden gifvas, synes åter behofvet
af ett dylikt stadgande bortfalla. De sammanräkningar, som för
själfva riksdagsmannavalet företagas, komma nämligen ej att tjäna till
omedelbar ledning vid blifvande förrättning för ledighets fyllande, utan
vid sådan förrättning skall ny röstsammanräkning äga rum. Och då resultatet
af en blifvande förrättning icke med någon säkerhet kan förutsägas
med stöd af de för själfva riksdagsmannavalet gjorda sammanräkningar,
måste antagas att, vid besvär öfver valet, den dömande myndigheten
skall, äfven utan särskildt stadgande därom, begränsa sin pröfning till den
omedelbara utgången af valet. Däremot synes det mig naturligt, att den
pröfning, som sålunda äger rum, måste lända till efterrättelse vid följande
sammanräkningar för fyllande af ledig plats. Härvid kan då inträffa, att
fel, som icke inverkat på den omedelbara utgången af valet, är sådant, att

Kur tgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

39

det ej kan afgöras, hvem som skall intaga den lediga platsen. 1 sådant
fall måste platsen besättas genom nytt val.

Jag har redan angifvit fall, då nytt val till första kammaren kan
komma att afse annan tid än den vanliga sexårsperioden. Ett annat sådant
fall föreligger, då Konungen förordnar om nya val i hela riket. 1 händelse
så skulle ske efter det val hållits för sexårsperiod, men före dennas början,
kan den frågan uppställas, huruvida de nyvalda r i ksdags i ruin ne n s mandat
skola på grund af upplösningsbeslutet anses förfallna eller om sagda
beslut skall gälla allenast de till sexårsperiodens början fungerande riksdagsmännen.
Denna fråga kan lätt blifva aktuel, enär efter den föreslagna
ordningen nyval skall hvarje år förrättas i en af de grupper, i hvilka valkretsarna
äro indelade. För mig synes det naturliga vara, att de val, som
hållas på grund af upplösningsbeslutet, skola äga företräde jämväl framför
de val, som afse tid allenast efter löpande året. Det skulle nämligen vara
föga rimligt att, sedan nya val i hela riket förrättats efter september månad
och urtima riksdag sammanträdt före årets utgång, nyvald riksdagsman
nödgades vid årsskiftet afstå sin plats åt annan, som i september utsetts
i den grupp, hvilken då haft att välja för sexårsperiod. Det torde
därför böra stadgas att val, som till första kammaren förrättas på grund
af Konungens förordnande om nya val i hela riket, skall gälla för tiden
intill utgången af den sexårsperiod, för hvilken val senast hållits inom
den grupp, valkretsen tillhör. Med en sådan formulering äger stadgandet
omedelbart giltighet äfven för ny valkrets, som förut icke haft att utse
riksdagsman.

Val för annan tid än sexårsperiod kan äfven blifva nödigt, då, till
följd af ny bestämmelse om riksdagsmännens antal för de särskilda valkretsarna,
ledig plats i första kammaren öfvergår från en valkrets till
annan. Detta kan inträffa såväl vid slutet af sexårsperiod för den valkrets,
som senast förrättat val för platsens besättande, som ock då ledigheten
uppkommit därigenom, att riksdagsman afgått före utgången af den tid,
för hvilken han blifvit vald. I förra fallet kan på förhand afgöras, när
annan valkrets skall komma i åtnjutande af platsen, och val bör då
inom denna valkrets verkställas redan innan ledigheten uppstår. Tillhöra
valkretsarna olika grupper, bör valet afse återstående år af den löpande
sexårsperioden för den valkrets, som äger rätt till platsen. Om åter valkretsarna
höra till samma grupp, blir valperioden den normala, och nödig
föreskrift är då gifven genom den allmänna regeln, att val inom en grupp
förrättas i september månad för nästföljande sex år. Därest en valkrets
är berättigad till plats, som i annan valkrets blifvit ledig genom riksdagsmans
afgång före sexårsperiodens slut, bör den tid, för hvilken det nya

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

valet skall gälla, i allmänhet beräknas på samma sätt, som om valet företagits
på grund af Konungens förordnande om nya val i hela riket. Om
nämligen en valkrets, sedan val däri ägt rum för sexårsperiod men före
dennas början, skall besätta plats, hvilken tillhört annan valkrets, vore det
onödig omgång att verkställa särskilda val för den återstående tiden af
valåret och för påföljande sex år. Emellertid låter det tänka sig, att
efter det, på sätt förut är antydt, val ägt rum redan innan ledighet uppstått
och således för tid efter valårets slut, den riksdagsman, som skulle ersättas,
afgår under året. I regeln lärer väl platsen då kunna stå obesatt
till årets utgång, men tarfvas nytt val, bör sådant naturligtvis gälla allenast
för tiden därintill.

För att vinna större enkelhet och precision i uttrycken, af vikt särskilt
för bestämmelserna i vallagen, torde det vara lämpligt, att riksdagsmannaskapets
upphörande på grund däraf att Konungen förordnat om nya
val i hela riket icke betraktas såsom ett särskilt fall af ledamots afgång
före valperiodens slut. Uti § 7 riksdagsordningen behandlas redan nu det
fall, då ledighet i första kammaren uppstår, såsom något annat än det att
Konungen förordnat om nya val. Till ernående af öfverensstämmelse härmed
torde motsvarande föreskrifter för andra kammaren böra undergå
någon jämkning.

Ehuru, såsom nyss är nämndt, den normala perioden för val till
första kammaren kommer att i vissa fall förkortas, i andra åter förlängas,
torde ett allmänt uttalande om valperiodens längd böra, utan angifvande
af undantagen, inrymmas i § 6 mom. 1. Ett dylikt inledande
stadgande innehålles nu för andra kammaren i § 13 mom. 1, fastän ju
afvikelser från regeln äga rum. I öfrigt lärer § 6 kunna lämnas oförändrad,
utom såvidt angår mom. 6. Enligt detta lagrums nuvarande lydelse
äger stad, som upphört att deltaga i landsting, rätt att välja riksdagsman,
så snart ledighet uppstår i den valkrets, staden förut tillhört. Och
har plats i kammaren blifvit ledig efter det Konungen bestämt antalet
riksdagsmän för staden, är, med iakttagande af reglerna i mom. 7, staden
berättigad att fylla ledigheten, oafsedt hvilken valkrets förut ägt besätta
platsen. Med den föreslagna nya ordningen för valen till första kammaren
torde det dock finnas bäst öfverensstämma, att staden utöfvar sin rätt till
själfständig representation först då samtliga den äldre valkretsens riksdagsmän
skola af andra ersättas, således vid val för sexårsperiod eller efter
det Konungen förordnat om nya val i hela riket. Och denna regel bör äga
tillämpning, såväl för det fall, att den vid stadens utträde ur landstinget
gällande bestämmelse om riksdagsmännens antal för de särskilda valkretsarna
fortfarande länder till efterrättelse, som därest ny sådan bestämmelse

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

41

blifvit meddelad. Att sålunda tidpunkten för utöfvandet första gången af
stadens själfständiga representationsrätt kan blifva något framflyttad, torde
desto mindre väcka betänklighet, som ledighet, hvilken uppstått under löpande
valperiod, kommer att så godt som utan undantag fyllas genom en
fortsättning af det valförfarande, hvarigenom den afgångne blef utsedd.

Enligt konstitutionsutskottets förut omnämnda, vid riksdagen 1906
framlagda förslag skulle sådan stad, hvarom nyss talats, icke i något fall äga
välja själfständigt, förrän Konungen fastställt antalet riksdagsmän för staden.
Härigenom skulle dock staden kunna blifva oskäligt länge uppehållen i sin
rätt. Om t. ex. stad upphör att deltaga i landsting år 1915, således året
efter det Konungen bestämt antalet riksdagsmän för de särskilda valkretsarna,
och den valkrets, staden förut tillhört, har att välja för
sexårsperioderna 1918—1923 och 1924—1929, skulle staden få vänta
på själfständig representation ända till år 1930 eller således i femton
år. Det torde emellertid böra uttryckligen stadgas, att om staden och
den äldre valkretsen, landstingsområdet, skola välja hvar för sig, men
visst antal riksdagsmän ännu ej blifvit för staden bestämdt, landstingsområdet
har att afstå en plats till staden.

Den af mig nu förordade ändring i mom. 6 hvilar på den förutsättning,
att staden såsom egen valkrets skall tillhöra samma grupp
som det landstingsområde, hvaraf staden förut utgjorde en del. Stadgande
härom torde böra införas i § 7 riksdagsordningen. Däremot
lärer det vara öfverflödigt att i riksdagsordningen gifva regler för
sådana särskilda förhållanden, som kunna uppkomma genom ändringar
i gruppindelningen. En under tidernas lopp skeende rubbning
i den jämna fördelning af riksdagsmännens antal mellan grupperna, som
den af mig föreslagna gruppindelning kommer att uppvisa enligt nu gällande
bestämmelse om riksdagsmännens antal för de särskilda valkretsarna,
torde icke äga den betydelse, att det ursprungliga förhållandet skulle behöfva
återställas genom förflyttning af valkrets från grupp till annan. Och
de tänkbara fall, att valkrets" delas eller att valkretsar från skilda grupper
eller delar af sådana valkretsar komme att, genom ändrad länsindelning,
sammanföras till en ny valkrets, torde icke böra föranleda särskilda stadganden
i riksdagsordningen.

I § 11 torde böra vidtagas någon ändring af uttrycken i syfte att
göra paragrafen omedelbart tillämplig jämväl på Överklagande af sådan
förrättning, som af Konungens befallningshafvande hålles för fyllande af
ledig plats.

Förut är nämndt, att jag i fråga om de särskilda villkoren för valrätt
till andra kammaren funnit förslaget i 1906 års proposition böra

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 21 Höft. 6

42

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 28.

fortfarande vidhållas. Enligt denna proposition borde till valrättsbestämmelserna
i riksdagsordningen fogas det stadgande, att valrätten skulle grundas
på förhållandena vid tiden för röstlängdens tillkomst, ändå att förändring
före valet inträffade. Konstitutionsutskottet har anmärkt, att ett dylikt
grundlagsstadgande skulle leda till sådana betänkliga konsekvenser,
som att en uti den justerade röstlängden upptagen valman, hvilken före
valets förrättande brister i sådana valrättsvillkor som fräjd, nationalitet
och rätten att råda öfver sig och sin egendom, detta oaktadt skulle vara
berättigad att utöfva rösträtt. Häremot tillåter jag mig erinra, att stadgandet
icke innehåller annat än som enligt motsvarande bestämmelse i
1904 och 1905 års propositioner var afsedt att gälla. Vida bättre än den
äldre bestämmelsen uttrycker dock det nyare stadgandet de modifikationer
i och afvikelse!'' från de uppställda valrättsvillkoren, som i tillämpningen
uppkomma däraf, att man ansett sig böra af praktiska skäl gorå rätten
för den enskilde att afgifva sin röst beroende af, huruvida han blifvit i
röstlängden upptagen såsom röstberättigad. Till följd häraf är det möjligt,
icke blott att sådana oegentligheter inträffa, som de hvilka utskottet påvisat,
utan äfven, hvad onekligen har större betydelse, att en person kan,
oaktadt han vid valtillfället äger de kvalifikationer, grundlagen uppställt
såsom villkor för utöfvandet af politisk rösträtt, afvisas såsom icke kvalificerad.
Båda dessa slag af ofullkomligheter hafva sin förklaring i den sträfvan, som
helt naturligt gjort sig gällande, att få tillämpningen af valrättsbestämmelserna
så enkel och klar som möjligt och därigenom undanröja anledningar
till missförstånd och s. k. val processer. Att i de af utskottet uppräknade
exempel rösträtt verkligen kommer att utöfvas torde, åtminstone
såvidt angår bristande fräjd och förändrad nationalitet, så sällan inträffa,
att erinringen därom i stort sedt knappast äger mer än teoretisk betydelse.
På grund häraf och då lagbudets mening bör ligga öppen och klar, kan
jag ej annat än tillstyrka, att den i 1906 års proposition föreslagna affatta!
ngen bibehålies.

Hvad i öfrigt angår bestämmelserna i riksdagsordningen om andra
kammarens bildande, anser jag mig kunna i hufvudsak förorda det ändringsförslag,
som innefattades i 1905 års proposition. Då det i § 15 af
nämnda förslag införda stadgande, att stad skall, under angifven
förutsättning, »från och med» viss treårsperiod utgöra en valkrets, möjligen
skulle kunna tolkas därhän, att staden icke borde såsom egen valkrets deltaga
i de val, hvilka verkställas under september månad näst före periodens
början, torde till förebyggande af sådant missförstånd en jämkning i redaktionen
böra äga rum.

Kunyl. Majtia Nåd. Proposition N:o 28.

43

Enligt 1905 års proposition uppställdes såsom villkor för valbarhet
till andra kammaren, att vederbörande vid valtillfället äger valrätt inom
valkretsen. Orden »vid valtillfället», hvilka saknas i 1904 års proposition,
hade tillkommit efter anmärkning af konstitutionsutskottet, som med uttrycket
ville undanröja all tvekan, huruvida ersättares valbarhet borde
bedömas med hänsyn till förhållandena vid själfva valet eller vid den tid,
då ei’sättare i afgången riksdagsmans ställe utses. Då emellertid, på sätt
jag förut framhållit, jämväl särskild förrättning för besättande af ledig plats
måste anses såsom valtillfälle, synes den omförmälta redaktionsändringen
icke fylla sitt uppgifna ändamål. För min del anser jag 1904 års
formulering icke gifva skälig anledning till tvekan. Enligt min uppfattning
torde det med bibehållande af § 9 riksdagsordningen i dess nuvarande
lydelse vara klart, att Konungens befallningshafvande icke kan vid särskild
förrättning utse till ledamot i första kammaren annan än den, som
då har sådan förmögenhetsställning, hvarom i första punkten af paragrafen
förmäles. Men lika tydligt synes mig vara att, då för andra kammaren
icke gifves någon motsvarighet till senare punkten af § 9, frågan
om en persons valbarhet till denna kammare bör, såvidt den beror af hans
valrätt, för hvarje fall bedömas enligt den röstlängd, som lände till efterrättelse,
när röster å honom afgåfvos. Den paragraf, som behandlar valbarhet
till andra kammaren, torde alltså kunna affattas i enlighet med 1906
års regeringsförslag, ehuru detta icke kände annat sätt för ledighets
fyllande än nytt val.

Med de af mig föreslagna reglerna i afseende å valsedels giltighet
lärer det blifva långt sällsyntare än hittills, att valsedlar till större
antal än hälften finnas vara ogilla. Skulle så inträffa, blifver det å andra
sidan, på grund af den nya valmetodens beskaffenhet, icke så lätt som nu
att afgöra, huruvida felet inverkat på valets utgång eller ej. Med hänsyn
härtill och då ifrågavarande fel synes mig vara af särdeles betänklig
art, har jag ansett § 25 riksdagsordningen böra ändras därhän, att
felet under alla förhållanden kommer att föranleda nytt val.

I likhet med konstitutionsutskottet anser jag särskilda bestämmelser
böra gifvas för reglerandet af öfvergången från den gamla till den nya
ordningen för riksdagsmannavalen. Dessa bestämmelser synas lämpligen
kunna sammanföras i ett enda öfvergångsstadgande. Detta stadgande, ej
vallagen, torde böra angifva, när den första sexårsperioden för den första
gruppen infaller. I öfrigt lärer stadgandet böra i hufvudsak upptaga de
bestämmelser, utskottet föreslagit. Reglerna om valperiodernas längd för det
fall, att Konungen under öfvergångstiden förordnar om nya val till första

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

kammaren, torde dock kunna afmattas något annorlunda, så att de på en
gång blifva enkla och låta perioderna nära ansluta sig till de normala.

På sätt i de två senaste årens propositioner föreslagits, torde vallagens
legislativa natur böra angifvas genom stadganden i §§ 49 och 53
regeringsformen. I § 31 regeringsformen föreslås af mig samma ändring,
som förut i samband med den politiska rösträttens utsträckning varit
påtänkt.»

Depai’teinentschefen uppläste nu förslag dels till ändrad lydelse af
§§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt §§ 6, 7, 8, 10, 11, 13 till och
med 22, 25, 28 och 38 riksdagsordningen så ock till öfvergångsstadgande
i riksdagsordningen dels ock till lag om val till Riksdagen; hvarefter departementschefen
hemställde, att förstnämnda förslag måtte föreläggas Riksdagen
till pröfning i grundlagsenlig ordning och att förslaget till vallag
måtte få såsom bilaga åtfölja statsrådsprotokollet för att underställas Riksdagens
granskning.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena och statsrådet
Tingsten förenade sig om följande yttrande:

»Ehuru vi icke funnit anledning att frångå de åsikter rörande valsättet,
åt hvilka vi gifvit uttryck genom vår anslutning till 1906 års
rösträttsproposition, hafva vi dock icke ansett oss böra afråda framläggandet
af det föreliggande förslaget, enär — ur synpunkten af rösträttsfrågans
allsidiga bedömande och pröfning — skäl synas förefinnas, att ett af regeringen
utarbetadt förslag angående proportionella val till båda kamrarna,
underställes Riksdagen.»

Statsrådets öfriga ledamöter instämde'' i hvad föredraganden anfört
och hemställt;

och behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,
med bifall till denna hemställan, förordna,
att till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning
skall aflåtas nådig proposition af den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet
C. S. Wettermark.

Kungl. May. t» Nåd. Proposition N:o 28.

45

Bilaga.

Förslag;

till

Lag

om val till Riksdagen.

Härigenom förordnas som följer:

Om val till första kammaren.

l §•

Valkretsarna indelas i följande grupper:

första gruppen: Stockholms stad, Jönköpings län, Gottlands län,
Västmanlands län, Västerbottens län;

andra gruppen: Stockholms län, Blekinge län, Malmö stad, Skaraborgs
län, Gäfleborgs län utom Gäfle stad;

tredje gruppen: Uppsala län, Kalmar södra landstingsomx*åde, Malmöhus
län utom Malmö stad, Göteborgs stad, Jämtlands län;

fjärde gruppen: Södermanlands län, Kalmar norra landstingsområde,
Hallands län, Örebro län, Västernorrlands län;

femte gruppen: Östergötlands län utom Norrköpings stad, Kronobergs
län, Göteborgs och Bohus län utom Göteborgs stad, Gäfle stad,
Värmlands län;

sjätte gruppen: Norrköpings stad, Kristianstads län, Alfsborgs län,
Kopparbergs län, Norrbottens län.

För valen iakttages den ordning mellan grupperna, i hvilken de här
upptagits.

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

2 §•

Landsting eller stadsfullmäktige utse inom sig erforderligt antal
personer att vid valförrättningen biträda ordföranden.

•3 §.

Val sker efter upprop. Valsedlarna skola vara af hvitt papper utan
kännetecken.

A valsedel må före namnen utsättas partibeteckning (partinamn
eller annan beteckning i ord för viss grupp af valmän eller för viss meningsriktning).

Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det
andra, och må utgöra högst två utöfver det antal riksdagsmän valet afser.
Af namnen anses så många, från början räknadt, som motsvara antalet
riksdagsmän, afse själfva riksdagsmannavalet och de öfriga allenast val af
efterträdare åt afgången riksdagsman. Har å valsedeln medelst en linje
afskilts ett mindre antal namn, från början räknadt, anses dock allenast
de sålunda afskilda främsta namnen afse själfva riksdagsmannavalet.

4 §•

Omedelbart efter slutad omröstning verkställes pröfning af valsedlarnas
giltighet samt anteckning och sammanräknande af de afgifna
rösterna.

5 §•

Ogin är valsedel:

till hvilken användts annat än hvitt papper;

å hvilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med afsikt
där anbragt;

hvilken upptager partibeteckning å annat ställe än ofvanför namnen.

6 §•

Upptager valsedel namn på någon, som ej är valbar, eller framgår i
afseende å något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, hvem som
därmed åsyftas, anses sådant namn såsom obefintligt.

Finnas å valsedel flera namn än som enligt 3 § är medgifvet, anses
de sista öfvertaliga namnen såsom obefintliga.

Valsedel, som lyder å färre namn än det antal riksdagsmän valet
afser, vare ändock giltig.

Kung], Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 28.

47

7 §.

För rösternas sammanräknande skola valsedlarna ordnas i grupper.

Valsedlar med samma partibeteckning bilda en grupp (partigrupp).
Valsedlar utan partibeteckning utgöra tillsammans en grupp (den fria
gruppen).

Inom hvarje grupp skall, till den utsträckning som för utseendet af
stadgadt antal riksdagsmän är nödig, genom särskilda sammanräkningar
bestämmas ordning mellan dem, hvilkas namn finnas upptagna å gruppens
valsedlar och, enligt hvad i 3 § sägs, afse själfva riksdagsmannaval.
Härvid iakttages:

l:o) Vid första sammanräkningen gäller hvarje valsedel såsom hel
röst. Den, som fått högsta rösttalet, blifver den förste i ordningen.

2:o) Vid hvarje följande sammanräkning gäller valsedel, hvars röstvärde
icke tillgodoräknats någon, som erhållit rum i ordningen, såsom
hel röst. Annan valsedel gäller såsom half röst, där en af dem, hvilka
röstvärdet tillgodoräknats, erhållit rum i ordningen; såsom tredjedels
röst, där två af dem uppförts i ordningen; såsom fjärdedels röst, där
tre af dem uppförts i ordningen; och så vidare efter samma grund.
För hvarje gång kommer den närmast i ordningen, som erhållit högsta
rösttalet.

Vid hvarje sammanräkning skola föras anteckningar, utvisande röstvärdet
för de olika valsedlarna samt det rösttal, som för hvarje namn uträknats.

8 §•

De platser, som äro att besätta, fördelas mellan de olika valsedelgrupperna
sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas den grupp, hvilken för
hvarje gång uppvisar det största af nedan angifna jämförelsetal. Plats,
som blifvit en grupp tilldelad, besättes genast så, att gruppens första plats
tillerkännes den förste i ordningen inom gruppen, gruppens andra plats
den andre i ordningen, gruppens tredje plats den tredje i ordningen, och
så vidare efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen,
redan fått sig tillerkänd plats från en eller flera andra grupper.

För partigrupp är jämförelsetalet lika med de till gruppen hörande
valsedlarnas hela antal (gruppens rösttal), så länge gruppen ännu icke fått
sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för hvarje gång
så, att gruppens rösttal delas med det tal, som motsvarar antalet af de
gruppen tilldelade platser, ökadt med 1. Har samma person erhållit plåt -

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

ser från två grupper (partigrupper eller den fria gruppen), skall dock, vid
beräkning af det antal platser som utdelats, hvardera platsen anses blott
såsom en half plats; har någon erhållit platser från tre grupper, anses
hvarje sådan plats såsom en tredjedels plats; och så vidare efter samma
grund.

För den fria gruppen är jämförelsetalet det högsta rösttalet vid
den enligt 7 § företagna första sammanräkningen inom gruppen, så länge
gruppen ännu icke fått sig någon plats tilldelad; därefter högsta rösttalet
vid andra sammanräkningen, så länge gruppen erhållit allenast en plats;
och så vidare i fortsatt följd.

Har en grupp redan fått sig tilldelad plats så många gånger,
som motsvarar antalet af dem, hvilkas namn finnas upptagna å gruppens
valsedlar och, enligt hvad i 3 § sägs, afse själfva riksdagsmannavalet,
varde den från vidare jämförelse utesluten.

9 §•

Där någon, som blifvit vald till riksdagsman, vid valtillfället afsäger
sig uppdraget, skall valförrättare!! genast företaga ny röstsammanräkning
inom den valsedelgrupp, för hvilken den afgångne blifvit vald.
Blef den afgångne vald för flera grupper, skall sammanräkningen ske inom
den grupp, från hvilken plats först tilldelats honom.

Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar,
hvilkas röstvärden tillgodoräknats den afgångne. Hvarje valsedel gäller
såsom hel röst, och röstvärdet skall tillgodoräknas alla förut ej valda,
hvilkas namn förekomma å sedeln.

Den, som erhållit högsta rösttalet, är vald i den afgångnes ställe.

10 §.

Mellan lika rösttal eller jämförelsetal, skall, där så erfordras, skiljas
genom lottning.

11 §•

Hafva vid valet riksdagsmän icke blifvit till föreskrifvet antal utsedda,
anställes genast nytt val för besättande af den eller de återstående
platserna.

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

12 §.

Vid valet skall föras protokoll, i hvilket antecknas utom annat, som
vid förrättningen förekommit, huru många giltiga och ogiltiga valsedlar
afgifvits, de olika grupper, i hvilka valsedlarna blifvit ordnade, antalet
giltiga valsedlar i hvarje grupp, den ordning mellan namnen å valsedlarna,
hvilken inom hvarje grupp blifvit bestämd, partigruppernas rösttal, de
öfriga jämförelsetal, som varit bestämmande vid fördelningen af platserna
mellan grupperna, det antal platser, som tilldelats hvarje grupp, samt
slutligen de valda riksdagsmännens namn.

De afgifna valsedlarna skola af valets förrättare inläggas, de godkända
och de underkända hvar för sig, under försegling samt, jämte de
enligt 7 § gjorda anteckningar, förvaras intill utgången af den tid, för
hvilken valet gäller.

I fall, hvarom i 14 § sägs, skola valsedlarna jämte nyssnämnda anteckningar
och afskrift af valprotokollet tillhandahåilas Konungens befallningshafvande.

13 §.

Fullmakt för vald riksdagsman underskrifves, när valet verkställts
af landsting, af dess ordförande med kontrasignation af landstingets sekreterare
och, då valet skett af stad, af stadsfullmäktiges ordförande jämte
två af dessa fullmäktige. Sådan fullmakt skall hafva följande lydelse:

»I kraft af det riksdagsmannaval, som af» N. N. »landsting» (»stadsfullmäktige
i» N. N. »stad») »blifvit den---(dag, månad, år)---

förrättadt, varder» N. N. »härigenom befullmäktigad att för en tid af sex
år, räknade från och med den 1 januari nästkommande år» (eller där
valet skett enligt § 7 mom. 3—6 riksdagsordningen: »för tiden till den 1
januari år ........») »vara ledamot af Riksdagens första kammare.» Ort och tid.

14 §.

Har riksdagsman annorledes än i 9 § sägs afgått före utgången af
den tid, för hvilken han blifvit vald, och skall platsen besättas från den
valkrets, som utsett den afgångne, då skall Konungens befallningshafvande
vid offentlig förrättning, som hålles så snart ske kan och hvarom underrättelse
minst åtta dagar förut meddelas genom anslag och medelst tryck
så som med Konungens befallningshafvandes kungörelser vanligen förfares,
verkställa ny röstsammanräkning enligt de i 9 § angifna grunder. Den,
Bill. till Riksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 21 Höft. 7

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

som erhållit högsta rösttalet, inträde såsom ledamot i den afgångnes ställe.
Mellan lika rösttal skilje lotten.

Efter sammanräkningens afsilande skola valsedlarna åter inläggas
under försegling.

15 §.

Vid förrättning, som i nästföregående § afses, skall Konungens befallningshafvande
i protokoll upptaga de föreliggande omständigheterna
samt hvilken på grund däraf skall inträda i den afgångnes ställe. Sedan
detta protokoll vid förrättningen upplästs, utfärde Konungens befallningshafvande
omedelbart fullmakt för den sålunda utsedde.

Sådan fullmakt skall vara af följande lydelse:

»Sedan» N. N. »blifvit af» N. N. »landsting» (»stadsfullmäktige» i N. N.
»stad») »utsedd till ledamot af Riksdagens första kammare för en tid af

sex år, räknade från och med den 1 januari år ........» (eller där den af gångne

blifvit utsedd jämlikt § 7 mom. 3—6 riksdagsordningen: »för tiden
till den 1 januari år ........») »men denna plats blifvit ledig, har vid för rättning

enligt 14 § af lagen om val till Riksdagen» N. N. »blifvit utsedd
att inträda såsom ledamot af nämmla kammare för tiden till den 1
januari år ........; hvarom detta länder till bevis och fullmakt.» Ort och tid.

16 §.

Finnes i fall, som i 14 § afses, å där omförmälta valsedlar icke
namn å någon, som kan inträda såsom ledamot i den afgångnes ställe, då
skall nytt val anställas för besättande af den lediga platsen.

17 §.

Om besvär öfver val till första kammaren är stadgadt i riksdagsordningen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Öl

Om val till andra kammaren.

Valkretsar.

18 §.

För valen till andra kammaren indelas riket i femtiosex valkretsar,
nämligen:

1. Stockholms stads första valkrets, innefattande Nikolai, Klara,
Kungsholms, Maria och Katarina territoriella församlingar;

2. Stockholms stads andra valkrets, innefattande Jakobs och Johannes,
Adolf Fredriks, Gustaf Wasa, Mattei, Engelbrekts, Hedvig Eleonora
och Oskars territoriella församlingar;

3. Stockholms läns södra valkrets, innefattande Sootholms, Svartlösa,
öknebo, Färentuna och Sollentuna härad, Danderyds, Åkers och Värmdö
skeppslag samt städerna Södertälje och Vaxholm;

4. Stockholms läns norra valkrets, innefattande Långhundra, Årlinghundra,
Seminghundi’a, Vallentuna, Lyhundra och Sjuhundra härad, Bro
och Vätö, Frötuna och känna samt Väddö och Häfverö skeppslag, Frösåkers
och Närdinghundra härad samt städerna Norrtälje, Östhammar, öregrund
och Sigtuna;

5. Uppsala län;

6. Södernranlands läns norra valkrets, innefattande Väster-Rekarne,
Öster-Rekarne, Åkers och Selebo härad samt städerna Eskilstuna, Torshälla,
Strängnäs och Mariefred;

7. Södermanlands läns södra valkrets, innefattande Oppunda, Villåttinge,
Jönäkers, Rönö, Hölebo och Daga härad samt städerna Nyköping
och Trosa;

8. Östergötlands läns norra valkrets, innefattande Aska, Finspånga
läns, Björkekinds, Östkinds och Lösings härad, Bråbo härad utom östra
Eneby kommun, Memmings härad utom Borgs kommun, Hammarkinds och
Skärkinds härad samt städerna Motala och Söderköping;

9. Norrköpings och Linköpings valkrets, innefattande Norrköpings
stad med Östra Eneby och Borgs kommuner samt Linköpings stad;

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

10. Östergötlands läns södra valkrets, innefattande Dals, Bobergs
Lysings, Göstrings, Vifolka, Valkebo, Gullbergs, Åkerbo, Bankekinds,
Hanekinds, Kinda och Ydre härad samt städerna Vadstena och Skeninge;

11. Jönköpings läns östra valkrets, innefattande Norra Vedbo, Södra
Vedbo, östra och Västra häi''ad samt Eksjö stad;

12. Jönköpings läns västra valkrets, innefattande Tveta, Vista, Mo,
östbo och Västbo härad samt städerna Jönköping och Grenna;

13. Kronobergs läns östra valkrets, innefattande Konga, Uppvidinge,
Norrvidinge och Kinnevalds härad samt Växjö stad;

14. Kronobergs läns västra valkrets, innefattande Allbo och Sunnerbo

härad;

15. Kalmar läns norra valkrets, innefattande länets norra landstingsområde
;

16. Kalmar läns södra valkrets, innefattande länets södra landstingsområde; 17.

Gottlands län;

18. Blekinge län;

19. Kristianstads läns nordvästra valkrets, innefattande Södra Åsbo,
Bjäre, Norra Åsbo, Västra Göinge och östra Göinge härad samt Ängel -holms stad;

20. Kristianstads läns sydöstra valkrets, innefattande Villands,
Gärds, Albo, Ingelstads och Järrestads härad samt städerna Kristianstad
och Simrishamn;

21. Malmöhus läns norra valkrets, innefattande Luggude, Rönnebergs
och Onsjö härad;

22. Malmöhus läns mellersta valkrets, innefattande Harjagers, Frosta,
Färs, Tonia och Bara härad;

23. Malmöhus läns södra valkrets, innefattande Oxie, Skytts, Vemmenhögs,
Ljunits och Herrestads härad samt städerna Ystad, Trelleborg
och Skanör med Falsterbo;

24. Städerna Hälsingborg, Landskrona och Lund;

25. Malmö stad;

26. Hallands län;

27. Göteborgs och Bohus läns södra valkrets, innefattande Åskhus,
Västra Hisings, Östra Hisings, Säfvedals, Inlands Södre, Inlands Nordre,
Inlands Fräkne, Inlands Torpe, Tjörns, Orusts östra och Orusts västra härad
samt städerna Marstrand och Kungälf;

28. Göteborgs och Bohus läns norra valkrets, innefattande Lane,
Tunge, Stångenäs, Sörbygdens, Sotenäs, Kville, Tanums, Bullarens och Vette
härad samt städerna Uddevalla, Lysekil och Strömstad;

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 28.

53

29. Göteborgs stad;

30. Alfsborgs läns norra valkbets, innefattande Nordals, Sundals,
Valbo, Tössbo och Vedbo härad samt Ämåls stad;

31. Alfsborgs läns mellersta valkrets, innefattande Flundre, Väno,
Bjärke, Vätle, Alu, Kullings och Gä,sene härad samt städerna Vänersborg
och Alingsås;

32. Alfsborgs läns södra valkrets, innefattande As, Ivinds, Redvägs,
Marks, Vedens och Bollebygds härad samt städerna Borås och
Ulricehamn;

33. Skaraborgs läns norra valkrets, innefattande Vadsbo, Kåkinds,
Valle, Kinne och Kinnefjärdings härad samt städerna Mariestad, Sköfde,
Hjo och Lidköping;

34. Skaraborgs läns södra valkrets, innefattande Äse, Viste, Barne,
Laske, Kållands, Skånings, Vilske, Gudhems, Vartofta och Frökinds härad
samt städerna Skara och Falköping;

35. Värmlands läns norra valkrets, innefattande Älfdals och Fryksdals
härad;

36. Värmlands läns östra valkrets, innefattande Fernebo, Öline,
Visnums, Vase, Nyeds, Kils och Karlstads härad samt städerna Karlstad,
Kristinehamn och Filipstad;

37. Värmlands läns västra valkrets, innefattande Grums, Gillbergs,
Näs, Nordmarks och Jösse härad;

38. Örebro läns norra valkrets, innefattande Nora och Hjulsjö,
Grythytte och Hällefors, Nya Kopparbergs samt Lindes och Ramsbergs
bergslag, Fellingsbro, Glanshammars och Örebro härad äfvensom städerna
Örebro, Nora och Lindesberg;

39. Örebro läns södra valkrets, innefattande Karlskoga bergslag,
Rumla, Grimstens, Hardemo, Eldsbergs, Sundbo, Askers och Sköllersta härad
samt Askersunds stad;

40. Västmanlands läns östra valkrets, innefattande Torstuna, Simtuna,
Öfver-Tjurbo, Våla, Ytter-Tjurbo, Siende, Tuhundra och Norrbo
härad samt städerna Västerås och Sala;

41. Västmanlands läns västra valkrets, innefattande Åkerbo härad,
Skinnskattebergs och Gamla Norbergs bergslag, Vagnsbro och Snefringe
härad samt städerna Arboga och Köping;

42. Kopparbergs läns östra valkrets, innefattande Folkare härad,
Hedemora tingslag och Falu domsagas norra tingslag äfvensom städerna Falun,
Hedemora och Säter;

43. Kopparbergs läns västra valkrets, innefattande Falu domsagas
södra, Västerbergslags samt Nås och Malungs tingslag;

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

44. Kopparbergs läns norra valkrets, innefattande Gagnefs, Leksands,
Rättviks, Mora, Orsa, Alfdals samt Särna och Idre tingslag;

45. Gästriklands valkrets, innefattande Gästriklands östra och Gästriklands
västra tingslag samt Gäfle stad;

46. Hälsinglands södra valkrets, innefattande Bollnäs och Ala tingslag
samt Söderhamns stad;

47. Hälsinglands norra valkrets, innefattande Ljusdals, Arbrå och
Järfsö, Enångers, Forsa, Bergsjö och Delsbo tingslag samt Hudiksvalls stad;

48. Medelpads valkrets, innefattande Selångers, Tuna, Torps, Njurunda,
Sköng, Indals och Ljustorps tingslag samt Sundsvalls stad;

49. Ångermanlands södra valkrets, innefattande Säbrå, Stigsjö,
Viksjö, Häggdångers, Gudmundrå, Högsjö och Hemsö kommuner, Boteå,
Sollefteå, Resele och Ramsele tingslag samt Härnösands stad;

50. Ångermanlands norra valkrets, innefattande Nora, Bjärtrå och
Skogs kommuner, Nätra, Nordingrå samt Själevads och Arnäs tingslag
äfvensom Örnsköldsviks stad;

51. Jämtlands läns södra'' valkrets, innefattande Svegs, Hede, Bergs,
Ragunda samt Refsunds, Brunflo och Näs tingslag äfvensom Östersunds
stad;

52. Jämtlands läns norra valkrets, innefattande Sunne, Ovikens,
Hallens, Undersåkers, Offerdals, Rödöns, Lits och Hammerdals tingslag;

53. Västerbottens läns södra valkrets, innefattande Nordtnalings
och Bjurholms, Umeå, Degerfors, Lycksele lappmarks och Asele lappmarks
tingslag samt Umeå stad;

54. Västerbottens läns norra valkrets, innefattande Nysätra, Burträsks,
Skellefteå samt Norsjö och Malå tingslag äfvensom Skellefteå stad;

55. Norrbottens läns södra valkrets, innefattande Piteå, Älfsby,
Arvidsjaurs lappmarks, Arjeplogs lappmarks, Neder-Luleå, Öfver-Luleå
samt Jockmocks lappmarks tingslag äfvensom Piteå och Luleå städer;

56. Norrbottens läns norra valkrets, innefattande Råneå, NederIvalix,
Öfver-Kalix, Gällivare lappmarks, Juckasjärvi lappmarks, Enontekis
lappmarks, Paj ala, Korpilombolo, Öfver-Torneå samt Neder-Torneå och
Karl Gustafs tingslag jämte Haparanda stad.

Kungl. Majtts Nåd. Proposition N:o 28.

55

Om valdistrikt och om valnämnd.

19 §.

I valkrets, som innefattar fiera kommuner, förrättas val kommunvis,
därvid hvarje kommun bildar ett valdistrikt; dock att kommun, som till
följd af folkmängdens storlek, samfärdsförhållandena eller andra orsaker
finnes icke lämpligen böra utgöra ett enda valdistrikt, må delas i två eller
flenn Höra på landet delar af samma kommun till olika valkretsar, bildar
hvarje del ett valdistrikt.

Valkrets, som består af en stad eller del af stad, bildar ett valdistrikt;
dock må, där så finnes lämpligt, sådan valkrets delas i två eller
flera valdistrikt.

20 §.

1. Vill någon i kommunen eller, beträffande stad, som är delad i
valkretsar, i valkretsen boende och till deltagande i riksdagsmannaval berättigad
väcka förslag om sådan delning af valdistrikt, som i 19 § sägs,
eller om upphäfvande af eller ändring i redan skedd delning, göre framställning
till Konungens befallningshafvande. Ej må framställningen bifallas
med mindre yttrande inhämtats från kommunalstämma eller i stad magistrat
och stadsfullmäktige. Skall kommun på landet delas, må delar af samma
by eller hemman ej utan synnerliga skäl förläggas till olika valdistrikt.
I beslut om delning af valdistriktet skall jämväl angifvas tiden för beslutets
ikraftträdande, och varde beslutet af Konungens befallningshafvande
kungjordt.

2. Öfver beslut som i 1 mom. afses, må besvär anföras i den ordning,
som är bestämd för Överklagande af Konungens befallningshafvandes
utslag i mål, hvilka bedömas efter förordningarna om kommunalstyrelse.

21 §.

För hvarje valdistrikt å landet skall finnas en valnämnd af fem inom
distriktet boende personer. Ordförande i denna nämnd jämte suppleant
för honom förordnar Konungens befallningshafvande årligen före februari

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

månads utgång. De fyra ledamöterna jämte två suppleanter väljas å första
ordinarie kommunalstämma hvarje år i den ordning, som om nämndemansval
är stadgad. Det åligger kommunalstämmans ordförande att ofördröjligen
utan lösen låta tillställa en hvar af de valda ledamöterna och
suppleanterna i valnämnden ett utdrag af stämmoprotokollet, i hvad dem
rörer. Om de personers namn och bostad, som blifvit till ordförande och
suppleant för honom utsedda, låter Konungens befallningshafvande i länskungörelserna
meddela underrättelse.

22 §.

I valnämnden skola minst två ledamöter utom ordföranden vara
närvarande. Såsom nämndens beslut gäller den mening, om hvilken de
flesta röstande sig förena, eller, vid lika rösttal, den mening ordföranden
biträder.

Vid valnämndens sammanträden föres protokoll af ordföranden.

23 §.

Af kommunalstämma lämnadt uppdrag att vara ledamot eller suppleant
i valnämnd må ej annan afsåga sig, än ämbets- eller tjänsteman,
som af sin befattning är hindrad att uppdraget fullgöra; den, som uppnått
sextio års ålder; samt den, hvilken eljest uppgifver hinder, som af
stämman godkännes.

24 §.

Menar någon, att val af ledamot eller suppleant i valnämnd icke
skett i laga ordning, eller vill någon klaga däröfver att af honom gjord
afsägelse af uppdrag, som i 23 § afses, icke godkänts, äge han att hos
Konungens befallningshafvande anföra besvär före klockan 12 å femtonde
dagen, i förra fallet från den dag, då valet hölls, och i senare fallet från
den dag, då det beslut meddelades, däri rättelse sökes; och må öfver
Konungens befallningshafvandes utslag i sådant mål klagan ej föras.

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 28.

57

Om röstlängd.

25 §.

För hvarje valdistrikt skall röstlängd upprättas, på landet och i
stad, där magistrat ej finnes, af den tjänsteman, som verkställer debitering
af utskylderna till kronan, samt i annan stad af magistraten eller,
där särskilda tjänstemän äro för nämnda debitering förordnade, af dessa
under magistratens inseende.

26 §.

Röstlängd upprättas före den 25 juni hvarje år och skall efter inantalslängden
för samma år upptaga alla manliga invånare inom valdistriktet,
hvilkas ålder vid årets början ej understiger tjugufyra år. Enhvar sådan
person, om hvilken upplysning ej vinnes, att han den 10 juni brister i något
af hvad lag stadgar såsom villkor för rösträtt, antecknas i längden såsom
röstberättigad; dock att den, som icke varit i kommunen mantalsskrifven
å sådan tid, att han under sistförflutna kalenderåret skolat därstädes erlägga
utskylder, ej må upptagas såsom röstberättigad, med mindre af tillgängliga
handlingar framgår eller eljest styrkes, att honom i hans mantalsskrifningsort
påförda, sistnämnda år till betalning förfallna utskylder
blifvit erlagda eller att han icke detta år haft att erlägga några sådana
utskylder.

Närmare föreskrifter i afseende å röstlängdens upprättande så ock
om skyldighet för vederbörande myndigheter att lämna erforderliga uppgifter
till införande i längden meddelas af Konungen.

27 §.

Senast den 25 juni skall röstlängd vara afsänd eller aflämnad för
landet till ordföranden i valnämnden och i stad till magistraten, där
denna ej själf verkställt upprättandet.

28 §.

Från och med den 3 till och med den 9 juli skall röstlängden vara
å lämpligt ställe inom valdistriktet under behörig tillsyn framlagd för

Bih. till Eiksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft. 8

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

granskning. Det åligger valnämndens ordförande eller magistraten att ej
mindre senast den 25 juni kungöra, på sätt i 29 § sägs, tid och ställe
för framläggandet än äfven ofördröjligen till enhvar i röstlängden upptagen
person, som däri icke antecknats såsom röstberättigad, härom med
allmänna posten sända underrättelse med angifvande af den eller de omständigheter,
på grund hvaraf han från rösträtt uteslutits. Till dem,
hvilka åtnjuta fattigunderstöd eller sakna stadigt hemvist, vare dock ej
nödigt att sända underrättelse.

I kungörelse samt underrättelse, hvarom i denna § förmärs, skall
jämväl angifvas tiden, inom hvilken anmärkning mot röstlängd för att
upptagas till pröfning bör, jämlikt 30 § här nedan, vara till valnämndens
ordförande eller magistraten inlämnad, samt tid och ställe för pröfning
enligt 33 § af sålunda gjorda anmärkningar.

29 §.

Kungörelse samt underrättelse, hvarom i 28 § förmäles, skola affattas
enligt formulär 1 och 2 vid denna lag. Blanketter till nämnda
underrättelse tillhandahållas vederbörande af Konungens befallningshafvande.

Kungörelsen skall uppläsas i kyrkan och, där så kan ske, i ortstidningar
införas.

30 §.

Vill någon, hvilken rösträtt enligt längden ej tillkommer, för sig
påstå sådan rätt, eller anser någon, att annan icke må vara däri upptagen
såsom röstberättigad, äger han att sina anmärkningar, skriftligen affattade
och åtföljda af de bevis han vill åberopa, ingifva till valnämndens ordförande
eller magistraten sist den 15 juli före klockan tolf på dagen.

31 §.

Har någon i rätt tid gjort anmärkning däremot, att annan i röstlängden
upptagits såsom röstberättigad, skall härom till denne af valnämndens
ordförande eller magistraten ofördröjligen med allmänna posten
sändas underrättelse med angifvande af dagen för anmärkningens pröfning.
Blanketter till sådan underrättelse, affattade i öiverensstämmelse med for -

59

Kung1. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 28.

mulär 3 vid denna lag, skola af Konungens befallningshafvande hållas
vederbörande till hända.

32 §.

Varder anmärkning ej ingifven inom föreskrifven tid, kommer den
ej under pröfning.

33 §.

Den 25 juli eller, om söndag då infaller, nästa dag sammanträder
på landet för hvarje valdistrikt valnämnden för pröfning af de mot röstlängden
framställda anmärkningar. Samma lag vare i stad för magistraten,
dock att sammanträde, som skulle hållas å måndag, i stället äger rum
nästa dag. Sammanträdet skall börja klockan 10 förmiddagen, och vare
förhandlingarna offentliga.

Sedan vid sammanträdet tillfälle lämnats till bemötande af gjorda
anmärkningar med rätt för den, mot hvilkens rösträtt anmärkning blifvit
enligt 30 § framställd, att åberopa jämväl omständigheter, som inträffat
efter den 15 juli, skall valnämnden eller magistraten öfver hvarje i behörig
tid framställd anmärkning omedelbart eller senast dagen efter slutad
förhandling afkunna beslut, som, med angifvande i korthet af skälen därför,
tecknas å den pröfvade anmärkningsskriften.

I röstlängden införas de rättelser, som af dessa beslut föranledas.

Röstlängden, sålunda rättad, underskrifves af valnämnden eller magistraten.
Har anmärkning mot röstlängden ej inom behörig tid framställts,
varde intyg därom af valnämndens ordförande eller magistraten
tecknadt å längden.

34 §.

1. Vill någon klaga öfver beslut, som i 33 § sägs, göre härom
anmälan hos valnämndens ordförande eller magistraten genast eller sist å
tredje dagen från den dag, då beslutet afkunnades, och ingifve sina besvär
till Konungens befallningshafvande sist före klockan 12 å tionde dagen
från sistnämnda dag.

Det åligger valnämndens ordförande eller magistraten att, då anmälan
om besvär sker, därom göra anteckning vid beslutet å anmärkningsskriften
samt att, sedan den för anmälan bestämda tid utlupit, ofördröjligen
insända till Konungens befallningshafvande utdrag af röstlängden i

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

de delar, som angå besvär, hvarom anmälan skett, äfvensom handlingarna
rörande dessa besvär.

2. Afse besvären annan än klaganden, skola de ingifvas i två exemplar;
och vare i sådant fall klaganden skyldig att genast åter uttaga det
ena exemplaret af de ingifna besvärshandlingarna och låta det tillställas
den, som besvären afse, samt inom den tid af minst två, högst tio dagar,
som Konungens befallningshafvande efter omständigheterna i hvarje särskilt
fall bestämmer, till Konungens befallningshafvande inkomma med
bevis om dagen för delgifningen.

35 §.

Göres ej anmälan, som i 34 § 1 mom. sägs, eller ingifvas ej besvären
inom föreskrifven tid, eller inkommer ej bevis, som i 34 § 2 mom.
sägs, inom därför bestämd tid, varda besvären ej upptagna till pröfning.

36 §.

Har före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis bestämda
tid klaganden låtit besvärshandlingarna tillställas den, som besvären
afse, äge denne tillfälle att inom den tid af minst två, högst tio
dagar, som Konungens befallningshafvande utsätter, räknad från dagen för
handlingarnas delgifning, till Konungens befallningshafvande inkomma med
förklaring.

37 §.

Hvad i afseende å besvärshandlingars delgifning och ingifvande
af bevis därom samt förklarings afgifvande bör iakttagas så ock påföljden
för försummelse att i rätt tid inkomma med delgifningsbevis skall tecknas
på besvärsskriften.

38 §.

Då inkommet besvärsmål är i skick att kunna afgöras, teckne Konungens
befallningshafvande å besvärshandlingarna sitt beslut och återsände
handlingarna till valnämndens ordförande eller magistraten. De

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposision N:o 28.

rättelser, som af Konungens befallningshafvandes beslut föranledas, skola
af ordföranden eller magistraten i röstlängden införas.

Ej må besvärshandlingar till part återställas.

39 §.

öfver Konungens befallningshafvandes beslut må särskild klagan ej
föras. Anföras besvär öfver valförrättning, vid hvilken beslutet tjänat
till efterrättelse, må i sammanhang därmed talan mot beslutet fullföljas.

40 §.

Har emot röstlängd, som blifvit i föreskrifven ordning framlagd,
anmärkning ej förekommit, eller har i anledning af framställd anmärkning
beslut gifvits och rättelse, där sådan ifrågakommer, i längden gjorts, lände
den röstlängd vid riksdagsmannaval, som därefter, intill dess ny röstlängd
på enahanda sätt kommit till stånd, hålles, till ovillkorlig efterrättelse, där
ej, på sätt nedan stadgas, rättelse skall i längden verkställas.

Har på klagan, som i samband med besvär öfver valförrättning
blifvit förd, röstlängden i någon del förklarats felaktig, skall, ehvad felaktigheten
ländt till förrättningens upphäfvande eller ej, Konungens befallningshafvande
i längden införa de af beslutet föranledda rättelser.

41 §.

Ej må vid klagan öfver beslut i fråga om anmärkning mot röstlängd
andra bevis gälla än de, som hos valnämnden eller magistraten
varit i laga ordning företedda.

Om valets kungörande och förrättande.

42 §.

Valförrättare vare på landet valnämnden; i stad, som utgör ett valdistrikt,
magistraten; och i annan stad magistratens deputerade, hvarom i
71 § här nedan sägs.

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

43 §.

När val till andra kammaren skall äga rum, läte Konungens befallningshafvande
därom i god tid förut utgå kungörelse, som uppläses i
kyrkorna och införes i ortstidningar. I kungörelsen upptages antalet af
dem, som skola väljas inom valkretsen, och utsättes, utom dag och tid för
valet, valstället inom hvarje valdistrikt samt tid och ställe för rösternas sammanräknande.
Kungörelsen skall tillika innehålla erinran om den skyldighet,
som jämlikt 55 § åligger valförrättare, att ofördröjligen till Konungens
befallningshafvande insända valkuvert, valprotokoll och röstlängd.

44 §.

Då nya val i hela riket till andra kammaren böra äga rum, skola i
stad, som bildar mer än en valkrets, val förrättas samtidigt i alla valkretsar.

45 §.

Valet äger rum inför öppna dörrar. Ej må därvid tal hållas, eller
tryckta eller skrifna upprop till de väljande tillåtas inom vallokalen.

Det åligger de närvarande att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
som valförrättaren för ordningens upprätthållande och valförrättningens
behöriga fortgång finner skäl meddela. Uppstår oordning, som
ej kan afstyras, äge valförrättaren att afbryta förrättningen.

I vallokal skall exemplar af denna lag finnas anslaget.

46 §.

Valet skall börja klockan 9 förmiddagen och fortgå till klockan 2
eftermiddagen samt därefter fortsättas å landet från klockan 6 till klockan
8 och i stad från klockan 5 till klockan 9 eftermiddagen.

Hvad nu är stadgadt utgöre ej hinder för Konungens befallningshafvande
att för valdistrikt, där så finnes nödigt, utsträcka valtiden.

I hvarje fall skall dock, där allmän gudstjänst å valdagen hålles
inom valdistriktet, uppehåll göras för den tid gudstjänsten pågår.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

47 §.

63

Vid valet skola begagnas valsedlar af hvitt papper utan kännetecken.

Å valsedel mä före namnen utsättas partibeteckning (partinamn eller
annan beteckning i ord för viss grupp af valmän eller för viss meningsriktning).

Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det
andra, och må utgöra högst två utöfver det antal riksdagsmän valet afser.
Af namnen anses så många, från början räknadt, som motsvara antalet
riksdagsmän, afse själfva riksdagsmannavalet och de öfriga allenast val af
efterträdare åt afgången riksdagsman. Har å valsedeln medelst en linje
afskilts ett mindre antal namn, från början räknadt, anses dock allenast
de sålunda afskilda främsta namnen afse själfva riksdagsmannavalet.

Valsedel bör innehålla tydlig uppgift på den eller de utseddes
namn, titel eller yrke och hemvist så ock den beteckning i öfrigt, som
kan vara nödig för att fullt otvetydigt utmärka, hvem eller hvilka åsyftas.

48 §.

Valsedlarna aflämnas i kuvert af ogenomskinligt papper, lika till
storlek och beskaffenhet, hvilka vid förrättningen tillhandahållas. Innan
valkuvert utlämnas, skall valförrättaren därå intrycka en stämpel, utvisande
det valdistrikt, där förrättningen äger rum.

Omedelbart före röstningens början skall ordföranden visa de närvarande,
att valurnan är torn.

49 §.

En hvar, som anmäler sig till valet, erhåller vid valbordet ett valkuvert.

I vallokalen skola till lämpligt antal finnas afskilda platser, afsedda
att möjliggöra för en hvar att med valhemlighetens bevarande kunna inlägga
sin valsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa platser
vara inrättade med skärmar eller annat dylikt, dock så anordnadt att för
såväl valförrättaren som allmänheten är synligt, när en plats är upptagen;
och åligger det valförrättaren att vaka öfver att valmans förehafvande
där ej må af någon kunna iakttagas.

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Efter det valmannen vid någon af omförmälta särskilda platser inlagt
sin valsedel i kuvertet och tillslutit detsamma, öfverlämnar han utan
dröjsmål personligen kuvertet till ordföranden. Sedan denne förvissat sig
om, att den, som vill rösta, är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad,
och tillsett, att kuvertet är behörigen stämpladt men eljest på utsidan
omärkt, nedlägger ordföranden kuvertet i valurnan, i sammanhang hvarmed
i röstlängden vid den röstandes namn göres anteckning, att rösträtten
utöfvats.

50 §.

Valman, som på grund af kroppsligt fel är oförmögen att i föreskrifven
ordning afgifva sin röst, äge att till biträde vid röstningen anlita
den, han själf därtill utser.

51 §.

Ej må någon i annan ordning, än nu är sagd, sin rösträtt utöfva.
Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt
med annat kännetecken, varde ej mottaget.

52 §.

Då uppehåll i valförrättningen sker, skall valurnan omsorgsfullt förseglas
under minst två närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert förvar;
och bör, innan förseglingen vid förrättningens fortsättande borttages,
valförrättaren inför öppna dörrar förvissa sig om att sigillen äro obrutna.

53 §.

De valmän, som vid det klockslag, då uppehåll i valet göres eller
valet skall sluta, äro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme där saknas,
å anvisad plats därintill men ej då hunnit deltaga i valet, äga rätt att aflämna
sina valsedlar.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 28.

65

54 §.

När alla, som vid det för valets slut fastställda klockslag äga tillträde
till valet, aflämnat sina valsedlar, förklare ordföranden röstningen
afslutad.

Omedelbart därefter uttagas valkuverten ur valurnan och räknas
oöppnade. I det protokoll, som i öfverensstämmelse med det vid denna
lag fogade formulär 4 med därå gjorda anvisningar skall föras vid förrättningen,
antecknas antalet valkuvert. Jämväl räknas och upptages i protokollet
antalet af de personer, som enligt anteckningarna i röstlängden deltagit
i valet.

Valkuverten inläggas härefter i hållfast omslag, som omsorgsfullt
förseglas under minst två närvarandes sigill. De sålunda åsätta sigillen
skola jämväl i protokollet aftryckas.

55 §.

Sedan valprotokollet upplästs och dess riktighet bekräftats af ordföranden
och två af de närvarande, afslutas valförrättningen med tillkännagifvande
af tid och ställe, som blifvit utsatt för rösternas sammanräknande.

Valförrättaren insände därefter ofördröjligen till Konungens befallningshafvande
valkuverten, valprotokollet och röstlängden.

Om rösternas sammanräknande och valets afsittande.

56 §.

Det åligger Konungens befallningshafvande att i god tid- före röstsammanräknandet
tillse, att valkuvert, val prot okoll och röstlängd inkommit
från alla valdistrikt, samt, där så ej skett, från försumlig valförrättare infordra
hvad som felas.

57 §.

Å utsatt tid och ställe verkställes af Konungens befallningshafvande
inför öppna dörrar sammanräknandet af de vid valet afgifna röster.

Bih. till Riksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Åfd. 21 Höft.

9

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Protokollen öfver röstningen granskas hvar för sig, och sigillen å
omslaget till de vid hvarje protokoll fogade* valsedlar jämföras med de
sigill, som äro å protokollet aftrycka. Förekommer därvid ej skälig anledning,
att omslaget efter tillslutningen blifvit öppnadt, brytes förseglingen.
I annat fall lämnas omslaget orubbadt, och de däri inneslutna
valsedlar inverka ej på valet.

58 §.

Efter det protokollen från de särskilda valdistrikten upplästs samt
valsedlarna uttagits ur valkuverten och granskats, pröfve Konungens befallningshafvande
valsedlarnas giltighet och meddele de beslut, hvartill valsedlarna
och protokollen må gifva anledning.

59 §.

Ogill är valsedel:

till hvilken användts annat än hvitt papper;

å hvilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med afsikt
där anbragt;

hvilken upptager partibeteckning å annat ställe än ofvanför namnen.
Finnas i ett valkuvert två eller flera valsedlar, vare de alla ogilla.

60 §.

Upptager valsedel namn på någon, som ej är valbar, eller framgår i
afseende å något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, hvem som
därmed åsyftas, anses sådant namn såsom obefintligt.

Finnas å valsedel flera namn än som enligt 47 § är medgifvet, anses
de sista öfvertaliga namnen såsom obefintliga.

Valsedel, som lyder å färre namn än det antal riksdagsmän valet
afser, vare ändock giltig.

61 §.

Rösterna sammanräknas och valets utgång bestämmes enligt de i
7, 8 och 10 §§ angifna grunder.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

67

62 §.

Hafva vid valet riksdagsmän icke blifvit till föreskrifvet antal utsedda,
anställes genast nytt val för besättande af den eller de återstående
platserna.

63 §.

Vid förrättningen läte Konungens befallningshafvande föra protokoll,
i hvilket antecknas utom annat, som vid förrättningen förekommit, huru
många giltiga och ogiltiga valsedlar afgifvits i hvarje valdistrikt, de olika
grupper, i hvilka valsedlarna blifvit ordnade, antalet giltiga valsedlar i
hvarje grupp, den ordning mellan namnen å valsedlarna, hvilken inom hvarje
grupp blifvit bestämd, partigruppernas rösttal, de öfriga jämförelsetal, som
varit bestämmande vid fördelningen af platserna mellan grupperna, det
antal platser, som tilldelats hvarje grupp, samt slutligen de valda riksdagsmännens
namn.

Samtliga valsedlar inläggas, de godkända och de underkända hvar
för sig, i omslag, hvilka, innan förrättningen afslutas, förses med minst
två närvarandes sigill, hvarom anteckning sker i protokollet. De sålunda
inlagda valsedlarna skola jämte de anteckningar, hvilka, på sätt i 7 §
sägs, blifvit vid valet förda, förvaras intill utgången af den tid, för hvilken
valet gäller.

64 §.

Kan förrättningen icke på en dag bringas till slut, eller varder
eljest nödigt att densamma uppskjuta eller afbryta, skola alla valsedlar
inläggas i omslag, hvilka förseglas under minst två närvarandes sigill. Dessa
omslag jämte andra till valet hörande handlingar skola därefter läggas i
säkert förvar; och må förrättningen ej ånyo företagas, innan de närvarande
förvissat sig om att de åsätta sigillen äro obrutna.

65 §.

Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning af val protokollet.
Med protokollets uppläsning är valförrättningen afslutad.

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

66 §.

Fullmakt för vald riksdagsman utfärdas af Konungens befallningshafvande.
Sådan fullmakt skall hafva följande lydelse:

»Vid riksdagsmannaval, som den ............ (dag, månad, år) ............

hållits i .................... (valkretsens namn) har» N. N. »blifvit utsedd till

ledamot af Riksdagens andra kammare för en tid af tre år, räknade från
och med den 1 januari nästkommande år» (eller om valet hållits efter

treårsperiodens början: »för tiden till den 1 januari år........>); »hvai''om

detta länder till bevis och fullmakt.» Ort och tid.

67 §.

Har någon, som blifvit vald till riksdagsman, afsagt sig uppdraget,
och pröfvas afsägelsen giltig, då skall Konungens befallningshafvande ofördröjligen
vid offentlig förrättning så kungjord, som i 14 § sägs, verkställa
ny röstsammanräkning enligt de i 9 § angifna grunder. Den,
som erhållit högsta rösttalet, inträde såsom ledamot i den afgångnes ställe.
Mellan lika rösttal skilje lotten.

Samma lag vare, då riksdagsman eljest afgått före utgången af den
tid, för hvilken han blifvit vald.

Efter sammanräkningens afslutande skola valsedlarna åter inläggas
under försegling.

68 §.

Vid förrättning, som i nästföregående § afses, skall Konungens befallningshafvande
i protokoll upptaga de föreliggande omständigheterna
samt hvilken på grund däraf skall inträda i den afgångnes ställe. Sedan
detta protokoll vid förrättningen upplästs, utfärde Konungens befallningshafvande
omedelbart fullmakt för den sålunda utsedde.

Sådan fullmakt skall vara af följande lydelse:

»Sedan» N. N. »blifvit utsedd till ledamot af Riksdagens andra kammare
för .................... (valkretsens namn) för en tid af tre år, räknade

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

69

från och med den 1 januari år ........» (eller om den afgångne utsetts först

efter treårsperiodens början: »för tiden till den 1 januari år ........»), »men

denna plats blifvit ledig, har vid förrättning enligt 67 § af lagen om val
till Riksdagen» N. N. »blifvit utsedd att inträda såsom ledamot af nämnda

kammare för tiden till den 1 januari år ........» (eller om förrättningen

hållits före treårsperiodens början: »för sagda tid»); »hvarom detta länder
till bevis och fullmakt.» Ort och tid.

69 §.

Finnes i fall, som i 67 § afses, å där omförmälta valsedlar icke
namn å någon, som kan inträda såsom ledamot i den afgångnes ställe, då
skall nytt val anställas för besättande af den lediga platsen.

Samma lag vare, där fel, som på besvär öfver den omedelbara utgången
af valet förklarats hafva förelupit, är sådant att det ej kan afgöras,
hvem som bör inträda i den afgångnes ställe.

Allmänna bestämmelser.

70 §.

Hvad ofvan är stadgadt i afseende å magistrat vare i stad, där
magistrat ej finnes, gällande om den för sådan stad särskildt tillsatta
styrelse.

71 §.

Äro i stad flera valdistrikt, skall magistraten för hvarje valdistrikt
utse tre eller flera deputerade att vara valförrättare i distriktet. Af dessa
förer den främste ordet. Protokollet öfver valförrättningen föres af den,
magistraten därtill utsett.

Till deputerad må i fall af behof utses den, som eljest ej tillhör
magistraten.

72 §.

Om besvär öfver val till andra kammaren är stadgadt i riksdagsordningen.

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

73 §.

I de ärenden rörande val till andra kammaren, hvarom i denna
lag förmäles, må det vara enhvar tillåtet att, under iakttagande af behörig
tid och ordning, på eget äfventyr till myndighet insända handlingar
i betaldt bref med allmänna posten; dock att hvad sålunda är
stadgadt ej äger tillämpning i fråga om besvär.

74 §.

Infaller å söndag eller annan allmän helgdag tid, då anmärkning
mot röstlängd, som i 30 § sägs, sist bör framställas eller då åtgärd för
talans fullföljande eller bevarande sist bör företagas, må anmärkningen
framställas eller åtgärden vidtagas å nästa söckendag.

75 §.

Valnämnden eller magistraten åligger ombesörja att de anordningar,
som i 49 § afses, ordentligen verkställas.

Kostnaden för dessa anordningar så ock de af denna lag föranledda
utgifter för valkuvert och stämplar äfvensom kungörande, som åligger
valnämndens ordförande eller magistrat, skola gäldas af kommunerna, hvilka
jämväl hafva att tillhandahålla lämpliga vallokaler.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 28.

71

Formulär 1.

Formulär till kungörelse om framläggande af röstlängd.

Kungörelse.

Härmed tillkännagifves, att röstlängd till efterrättelse vid val till
Riksdagens andra kammare i N. N. valdistrikt finnes under tiden från och

med den 3 till och med den 9 juli framlagd i —--x) för att där

vara för granskning tillgänglig; och erinras tillika, att den, hvilken rösträtt
enligt denna längd ej tillkommer, men som för sig vill påstå sådan
rätt, eller den, som anser, att annan icke må vara i längden upptagen
såsom röstberättigad, äger att sina anmärkningar, skriftligen alfattade och

åtföljda af de bevis han vill åberopa, ingifva till---2) sist å . . .3)

dagen den —3) juli före klockan 12 på dagen, äfvensom att pröfning af

de mot röstlängden framställda anmärkningar äger rum i---4) . . .5

dagen den---5)

Ort och tid.

Underskrift.

Anvisningar:

*) Bär angifves den lokal, i hvilken röstlängden kommer att framläggas. Vid bestämmande
af lokal iakttages, att behörig tillsyn öfver längden må kunna å det angifna stället
utöfvas till förekommande af att eljest anteckning i längden skulle af någon kunna verkställas.

2) Valnämndens ordförande, magistrat eller stadsstyrelse.

3) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den tid, inom hvilken anmärkningarna
sist skola vara ingifna; det är den 15 juli eller, om söndag då infaller, näst påföljande
söckendag.

4) Sockenstuga, rådhus eller annan lämplig lokal.

5) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den för anmärkningars pröfning
bestämda tid, som är den 25 juli eller, om söndag då infaller, näst påföljande söckendag.

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Formulär 2.

Formulär till underrättelse enligt 29 §.

Jämlikt den röstlängd, som detta år upprättats för att i N. N. valdistrikt
tjäna till efterrättelse vid val till Riksdagens andra kammare,
varder Eder härigenom meddeladt, att Ni på grund af att — — —

icke är i röstlängden antecknad såsom röstberättigad.

Därest Ni vill för Eder påstå rätt till deltagande i riksdagsmannaval,
vid hvilket nämnda röstlängd skall begagnas, äger Ni att Edra anmärkningar,
skriftligen affattade och åtföljda af de bevis, Ni vill åberopa,

ingifva till---2) sist å . . . 3) dagen den--3) juli före klockan

12 på dagen, och kommer pröfning af sådana anmärkningar att äga rum
i---4) . . . 5) dagen den —5) juli med början klockan 10 för middagen.

Poststämpelns datum.

Underskrift.

Anvisningar:

!) Här införas den eller de omständigheter, på grund hvaraf vederbörande från rösträtt
uteslutits.

2) Valnämndens ordförande, magistrat eller stadsstyrelse.

3) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den tid, inom hvilken anmärkningarna
sist skola vara ingifna; det är den 15 juli eller, om söndag da infaller, näst
påföljande söckendag.

4) Vederbörande lokal.

5) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den för anmärkningars pröfning
bestämda tid, som är den 25 juli eller, om söndag då infaller, näst påföljande söckendag.

Kungl. M<ij:tx Nåd. Proposition N:o 28.

73

Formulär 3.

Formulär till underrättelse enligt 31 §.

Härigenom varder Eder till kännedom meddeladt: att i rätt tid anmärkning
. . . framställts däremot, att i den röstlängd, som detta år upprättats
för att i N. N. valdistrikt tjäna till efterrättelse vid val till Riksdagens
andra kammare, Ni upptagits såsom röstberättigad; samt att anmärkning
.... afse. att — — — — — — — — — — — -— — — — —

Pröfning af anmärkning .... äger rum i---*) .. ,2) dagen

den —2) juli med början kl. 10 förmiddagen, då tillfälle lämnas Eder att
bemöta anmärkning . . .

Poststämpelns datum.

* Underskrift.

Anvisningar:

x) Vederbörande lokal.

ä) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den för anmärkningars pröfning
bestämda tid, som är den 25 juli eller, om söndag då infaller, näst påföljande söckendag.

Pik, till 1liksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 21 Höft.

10

74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Formulär 4.

Formulär till protokoll vid riksdagsmannaval,

Protokoll i N. N. valdistrikt vid val af ledamot
i Riksdagens andra kammare å — — — (vallokalen)
i — — — {orten) den — — — {dag, manad,
och år).

Till förrättande af det riksdagsmannaval, som blifvit utsatt att hållas

härstädes denna dag, sammanträdde klockan--förmiddagen den för

sådant ändamål utsedda valnämnd (eller i stad, som utgör ett valdistrikt:
»stadens magistrat»; eller i stad, som består af flera valdistrikt: »magistratens
deputerade»).

____ _ ____--_ ----- -1)

Valet fortgick till klockan--eftermiddagen med uppehåll--2)

Vid valet afgåfvo----3) röstande i vederbörlig ordning valkuvert.
— — — — — — — —.4)

Samtliga valkuvert inlades efter verkställd räkning i ett omslag,
hvilket förseglades med de — —5) sigill, som här nedan finnas aftryckta.

Vid protokollet
N. N.

Aftryck

Aftryck

af

sigill.

Att detta protokoll vid valförrättningen upplåsts och befunnits rik
tigt bekräftas.

N. N.

N. N.

Ordförande vid valet.

N. N.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

75

Anvisningar:

*) Har valet till följd af gudstjänst ej kunnat börja ä bestämd tid, varde det bär
anmärkt.

2) Här angifves tiden, hvarunder uppehåll i förrättningen, äfven på grund af gudstjänst,
ägt rum.

3) Antalet. »

4) Har någon förvägrats att utöfva rösträtt, varde det, med tydligt angifvande af
personens namn och orsaken till denna vägran, här anmärkt.

5) Antalet, som skall vara minst två.

6) Här upptages hvad i öfrigt förekommit af beskaffenhet att böra i protokollet antecknas.

76

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Bilaga.

Tabell, utvisande folkmängden i valkretsarna för val till andra kammaren
och antalet riksdagsmän för hvarje valkrets.

V al kretsar.

(Län och antal riksdagsmän efter länsfolkmängden x).

Folkmängd
d. 31/l2

1905.

Antal riks-dagsmän efter
valkvoten
+ öfverskotts-tal.

Hela

antalet

riksdags-

män.

Stockholms stad (14 riksdagsmän, 14 + 2,191).

1. Stockholms stads första........

158,477

6 + 20,350

7

2. Stockholms stads andra.........

166,011

7 + 4,862

7

Stockholms län (8 riksdagsmän, 8 + 8,158).

3. Stockholms läns södra.........

112,749

4 + 20,664

5

4. Stockholms läns norra..........

79,579

3 + 10,515

3

Uppsala län (5 riksdagsmän, 5 + 10,504).

5. Uppsala län............

125,610

5 + 10,504

5

Södermanlands län (7 riksdagsmän, 7 + 8,427).

6. Södermanlands läns norra.....

68,248

2 + 22,206

3

7. Södermanlands läns södra......

101,328

4+ 9,243

4

Östergötlands län (12 riksdagsmän, 12 + 11,166).

8. Östergötlands läns norra ....

97,648

4 + 5,563

4

9. Norrköping och Linköping...........

71,596

3 + 2,532

3

10. Östergötlands läns södra.....

118,177

5 + 3,071

5

Jönköpings län (9 riksdagsmän, 8 + 22,007).

11. Jönköpings läns östra.......

87,791

3 + 18,727

4

12. JönköpiDgs läns västra.......

118,386

5 + 3,280

5

l) Jämlikt förslaget har Gottlands län tillagts 3 och Jämtlands län 6 riksdagsmän, ehuru deras
folkmängd ej berättigar till så stort antal. Efter uppgiften om antalet riksdagsmän angifyes det antal
gånger, valkvoten (fördelningstalet) går jämnt upp i länets folkmängd, + öfverskottstalet. Valkvoten,
af folkmängden, är 23,02124.

KnuffI. Maj:tu Nåd. Proposition N:o 28.

77

Valkretsar.

(Län och antal riksdagsmän efter länstolkmäugden).

Folkmängd
d. 31/i!
1905.

Antal riks-dagsmän efter
val kvoten
+ öfverskotts-tal.

Hela

antalet

riksdags-

män.

Kronobergs lön (7 riksdagsmän, 6 + 19,428).

13. Kronobergs läns östra..................

89,755

3 + 20,091

4

14. Kronobergs läns västra.................

67.800

2 + 21,758

3

Kalmar lön (10 riksdagsmän, 9 +19,685).

15. Kalmar läns norra..................

90,914

3 + 21,850

4

16. Kalmar läns södra..................

135,962

5 + 20,856

0

Gottlands län (3 riksdagsmän, 2 + 7,357).

17. Gottlands län.....................

53,399

2 + 7,357

3

Blekinge län (6 riksdagsmän, 6 + 10,628).

18. Blekinge län ......................

148,755

6 + 10,628

6

Kristianstads län (10 riksdagsmän, 9 + 12,913).

19. Kristianstads läns nordvästra..............

115,515

5 + 409

5

20. Kristianstads läns sydöstra...............

104,589

4 + 12,504

5

Malmöhus läns landstingsområde (16 riksdagsmän,
15+13,177).

21. Malmöhus läns norra..................

82,459

.

3 + 13,395

4

22. Malmöhus läns mellersta................

110,639

4 + 18,554

5

23. Malmöhus läns södra..................

100,914

4 + 8,829

4

24. Städerna Hälsingborg, Landskrona och Lund.......

64,484

2 + 18,442

3

Malmö stad (3 riksdagsmän, 3 + 3,395).

25. Malmö stad......................

72,459

■

3 + 3,395

3

Hallands län (6 riksdagsmän, 6 + 5,321).

26. Hallands län......................

143,448

''

6 + 5,321

6

Göteborgs och Bohus läns landstingsområde (9 riksdagsmän,
8+19,947).

27. Göteborgs och Bohus läns södra.............

110,299

4 + 18,214

5

28. Göteborgs och Bohus läns norra.............

93,818

4 + 1,733

4

78

Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 28.

V al kretsar.

(Län och antal riksdagsmän efter länsfolkmängden).

Folkmängd
d. 3»/l2
1905.

Antal riks-dagsmän efter
valkvoten
+ öfverskotts-tal.

Hela

antalet

riksdags-

män.

Göteborgs stad (7 riksdagsmän, 6 + 14,876).

29. Göteborgs stad.....................

153,003

6 + 14,876

7

Älfsborgs län (12 riksdagsmän, 12 + 4,105).

30. Älfsborgs läns norra..................

70,486

3 + 1,422

3

31. Älfsborgs läns mellersta...............

91,029

3 + 21,965

4

32. Älfsborgs läns södra..................

118,845

5 + 3,739

5

Skaraborgs län (10 riksdagsmän, 10 + 9,108).

33. Skaraborgs läns norra.................

115,403

5 + 297

5

34. Skaraborgs läns södra................

123.917

5 + 8,811

5

Värmlands län (11 riksdagsmän, 11 + 1,908).

35. Värmlands läns norra................

65,841

2 + 19,799

3

36. Värmlands läns östra..................

97,452

4+ 5,367

4

37. Värmlands läns västra.................

91,849

3 + 22,785

4

Örebro län (9 riksdagsmän, 8 + 15,917).

38. Örebro läns norra....................

107,360

4 + 15,275

5

39. Örebro läns södra.................

92,727

4 + 642

4

Västmanlands län (6 riksdagsmän, 6 +10,923).

40. Västmanlands läns östra................

74,743

3 + 5,679

3

41. Västmanlands läns västra................

74,307

3 + 5,243

3

Kopparbergs län (10 riksdagsmän, 9 + 16,702).

42. Kopparbergs läns östra.................

70,756

3+ 1,692

3

43. Kopparbergs läns västra................

82,106

3 + 13,042

4

44. Kopparbergs läns norra.................

71,031

3 + 1,967

3

Gäfleborgs län (11 riksdagsmän, 10 + 15,941).

45. Gästriklands......................

98,095

4 + 6,010

4

46. Hälsinglands södra...................

65,062

2 + 19,020

3

47. Hälsinglands norra...................

82,996

3 + 13,932

i 1

Kung!. Majtts Nåd. Proposition N:o 28.

79

Valkretsar.

(Län och antal riksdagsmän efter länsfolkniängden).

Folkmängd
d. S1/is

1905.

Antal riks-dagsmän efter
valkvoten
+ öfverskotts-tal.

Hela

antalet

riksdags-

män.

Västernorrlands län (10 riksdagsmän, 10 +10,661).

48. Medelpads.......................

95,971

4 + 3,886

4

49. Ångermanlands södra..................

80,376

3 + 11,312

3

50. Ångermanlands norra..................

64,526

2 + 18,484

3

Jämtlands län (6 riksdagsmän, 4 + 21,144).

j 51. Jämtlands läns södra..................

57,444

2 + 11,402

3

52. Jämtlands läns norra..................

55,785

2 + 9,743

3

Västerbottens län (7 riksdagsmän, 6 + 14,619).

5.''!. Västerbottens läns södra................

85,981

3 + 16,917

4

54. Västerbottens läns norra.................

66.765

2 + 20.723

3

Norrbottens län (6 riksdagsmän, 6 + 12,093).

55. Norrbottens läns södra.................

77,142

3 + 8,078

3

j 56. Norrbottens läns norra.................

73,078

3 + 4,014

$