8
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 176.
N:o 176.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående försäljning
af två områden från förra hospitalshemmanet
Va mantal Dufvedal N:o 1 i Östergötlands län; gifven
Stockholms slott den 19 april 1907.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att medgifva,
ej mindre, att från förra hospitalshemmanet Va mantal Dufvedal
n:o 1 i Motala socken och Aska härad af Östergötlands län må afsöndras
och försäljas dels till Motala stad ett å en af t. f. förste landtmätaren
Y. Ostvald år 1897 öfver hufvudgården upprättad karta af linjen a—b—c
i norr begränsadt område, omfattande, med frånräknande af 60,4 0 ar,
som tagits i anspråk för vägar, en areal af 7 hektar 11,25 ar, dels
ock till de tingshusbyggnadsskyldiga i Aska, Dals och Bobergs härads
domsaga ett å en af f. d. kommissionslandtmätaren C. Th. Flodman
upprättad karta utmärkt område af 41,15 ar, under villkor att köpeskillingarna,
hvilka icke få understiga 46,000 kronor för det område,
som försäljes till staden, och 4,000 kronor för det område, som säljes
till de tingshusbyggnadsskyldiga, i öfrigt skola på köparnas bekostnad
bestämmas i den ordning, som är föreskrifven i kungl. förordningen den
14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof,
att områdena skola tillträdas den 14 mars 1911 eller dessförinnan, om
öfverenskommelse därom med arrendatorn af egendomen träffas, att köpeskillingarna
skola erläggas å dag, som Kungl. Maj:t bestämmer, samt inlevereras
i Östergötlands läns ränteri, att köparna skola vidkännas kostnaderna
för köpens lagfarande, samt att Motala stad skall upprätta och för
9
, • ''v J * . ’ . " < t.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176-
framtiden underhålla laggildt stängsel i det till staden upplåtna områdets
gränser mot den i kronans ägo fortfarande befintliga delen af egendomen,
än äfven att de medel, som genom ifrågavarande försäljningar
inflyta, må, på samma sätt som köpeskillingarna för försålda mindre
kronoegendomar, användas till inköp för kronans räkning af skogbärande
eller till skogsodling tjänlig mark.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kung!., nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Majrts .
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
. GUSTAF.
Alfred Petersson.
■ ‘ \i{ j - > ; ,)
'' . i;
- . i *i .V. V ;K »
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1''Sand. 1 Afd. 141 Raft.
2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.
Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden^ hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet &
Stockholms slott den 19 april 1907.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Tingsten,
Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Dyrssen,
Hammarskjöld,
Roos,
JUHLIN,
SWARTZ.
Departementschefen anförde vidare:
I anledning af en underdånig ansökning af stadsfullmäktige i
Motala medgåfvo enligt nådigt bref den 11 maj 1900 Kungl. Maj:t
och Riksdagen, att af förra hospitalshemmanet 1 mantal Dufvedal n:o 1
i Motala socken och Aska härad af Östergötlands län ett å en af t. f. förste
landtmätaren Y. Ostwald år 1897 öfver hufvudgården upprättad karta
af en röd linje a—b—c i norr begränsad! område, hvilket, med frånräknande
af den areal om 60,4 0 ar, som tagits i anspråk till vägar,
innehölle en ytvidd af 7 hektar 52,4 0 ar, finge från egendomen afsöndras
och, med tillträdesrätt den 14 mars 1901, till Motala stad försäljas mot
köpeskilling, som skulle på stadens bekostnad bestämmas i den ordning,
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.
som i nådiga förordningen den 14 april 1866 vore föreskrifven i fråga
om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, dock att köpeskillingen
icke finge understiga 45,000 kronor.
Sedan i anledning af eu föreskrift i nämnda nådiga bref utredning
verkställts för utrönande af, huruvida något intrång i kronans vattenrätt
i Motala ström kunde föranledas genom afsöndring från Dufvedal
af området i fråga, och därvid befunnits, att något sådant intrång ej
vore att genom afsöndringen befara, delgafs stadsfullmäktige innehållet
af nämnda nådiga bref, men förklarade sig stadsfullmäktige
vid sammanträde den 5 november 1900 afstå från köpet af området
ifråga, enär staden ej ville underkasta sig villkoret om lösesummans
bestämmande af expropriationsnämnd, eftersom priset på så sätt kunde
komma att sättas högre än som vore förenligt med stadens fördel.
Den medgifna försäljningen gick sålunda om intet, och för närvarande
är ifrågavarande område tillsammans med Dufvedals hufvudgärd i öfrigt
utarrenderadt på 10 år från den 14 mars 1901.
Nu hafva stadsfullmäktige inkommit med en underdånig ansökning,
däri de anhållit att få från egendomen Dufvedal köpa nämnda
område, som vore beläget närmast staden på båda sidor om den Dufvedals
egendom genomskärande landsvägen. Till stöd för ansökningen
har anförts, att staden hade en naturlig benägenhet att utvidga sig
österut efter järnvägen, men att en utvidgning åt detta håll för närvarande
vore omöjlig, emedan Dufvedals område här sträckte sig alldeles
intill den redan bebyggda delen af staden, samt att staden, som
saknade stadsjord utöfver den fastställda stadsplanen, behöfde utvidga
sitt område äfven för att hindra uppkomsten af förstäder för nära inpå
stadssamhället.
I ärendet hafva afgifvits underdåniga yttranden af domänintendenten
och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet.
Domänintendenten har framhållit lämpligheten däraf, att vid den
uppskattning af egendomen, som skulle äga rum år 1908, ifrågavarande
område åsattes ett saluvärde, hvarunder den särskilda nämnd, som
därefter komme att värdera egendomen, icke borde få gå.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande har anfört, att, ehuru stadsfullmäktige
uraktlåtit att begagna sig af det förut lämnade medgifvande!
att få förvärfva ifrågavarande område, denna omständighet likväl icke
syntes böra verka därhän, att ett nytt medgifvande från statens sida
blefve dem förvägradt. De skäl till markförvärfvet, som förut förefunnits,
icke blott kvarstode ännu utan hade, såsom stadsfullmäktige
framhållit och Kungl. Maj:ts befallningshafvande för sin del kunde
12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.
vitsorda, än ytterligare ökats. Beträffande det pris, som borde betalas
för området, vore tiden ännu icke inne att afgifva något förslag.
Områdets minimivärde borde, såsom domänintendenten anmärkt, utrönas
vid egendomens uppskattning år 1908. Likväl borde det ej lämnas
obeaktadt, att i ett fall sådant som det förevarande, då en stad sökte
förvärfva ett angränsande jordområde icke ur spekulationssynpunkt
utan af samhälleligt intresse för befrämjande af hälsovård, allmän ordning
och säkerhet samt för ordnade förhållanden i öfrigt, staden verkade
för ett mål, som sammanfölle med statens intresse. Fördenskull
syntes lösesumman icke böra sättas till sådant belopp, att staden ej
utan ekonomisk förlust kunde förvärfva jorden. 1 sådant syfte torde
köpeskillingens slutliga bestämmande böra anförtros åt en särskild
nämnd, så sammansatt, som i gällande förordning om jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof stadgades.
Den 26 juni 1903 förordnade Kungl. Maj:t, att Aska, Dals och
Bobergs härads domsaga i Östergötlands län skulle utgöra ett tingslag
med tingsställe i eller invid Motala stad. Nu hafva af de tingshusbyggnadsskvldiga
i domsagan vid sammanträde inför domhafvanden
den 23 mars 1906 utsedda kommitterade i underdånig ansökning af
den 30 i samma, månad anhållit, att de tingshusbyggnadsskyldiga måtte
få till plats för det för domsagan gemensamma tingshus, som det enligt
utslag af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet och kammarkollegium
ålåge dem att uppföra i eller invid Motala stad, och som skulle
vara färdigt till begagnande i september år 1911, förvärfva ett å en
af f. d. kommissionslandtmätaren C. Th. Flodman år 1906 upprättad,
ansökningen bilagd kartskiss angifvet område af egendomen Dufvedal
om 50 ar 15 kvadratmeter, hvilket vid Motala järnvägsstation
gränsade omedelbart intill det s. k. järnvägstorget i staden, samt att
köpeskillingen måtte sättas till högst det värde, som af vederbörande
domänintendent åsatts området. I ett ansökningen bifogadt skriftligt
yttrande af egendomen Dufvedals nuvarande arrendator har denne förklarat,
att från hans sida intet hinder funnes för, att mot skälig ersättning
den ifrågavarande platsen för uppförande af det nya tingshuset
när som helst toges i besittning för ändamålet.
I ett öfver sistnämnda ansökan afgifvet yttrande, hvaruti magistraten
i Motala instämt, hafva stadsfullmäktige därstädes påpekat, att den
jordareal, som de tingshusbyggnadsskyldige önskade förvärfva, utgjorde
en del af det område, som afsåges i stadsfullmäktiges förenämnda
underdåniga ansökning, och vidare anfört:
13
Kungl. Majit Nåd. Proposition N:o 176.
Om stadsfullmäktiges ansökning- komme att bifallas, vore det
stadens afsikt att med staden införlifva sistnämnda område. Fördenskull
vore det af största vikt för staden att, om det af de tingshusby ggnadsskyldiga
begärda köpet bifölles och således komme att afgöras före
stadens anhållan i samma syfte, Kungl. Maj:t i samband med bifall till
de tingshusbyggnadsskyldigas ansökning för köpet fastställde sådana
villkor, att området utan olägenhet kunde inläggas i en blifvande stadsplan.
Därest det af tingshusbyggnad sskyldiga begärda området utan
några sådana villkor försåldes, skulle detta kunna vålla staden stora
olägenheter särskildt därigenom, att å området byggnader kunde komma
att uppföras till beskaffenhet och läge, som för staden omöjliggjorde
eller försvårade planläggningen af det af staden förvärfvade området,
utdragande af gator m. in. Det af tingshusbyggnadsskyldiga begärda
området vore ju nämligen beläget främst mot staden och alldeles
invid järnvägstorget. Stadsfullmäktige hade icke något att erinra mot,
att för ifrågavarande tingshusbyggnad tillräckligt stort område till de
tingshusbyggnadsskyldiga från egendomen försåldes och att tingshus
därå uppfördes, men hemställde, då frågan så nära berörde stadens
intresse, om följande villkor vid ett bifall till de tingshusbyggnadsskyldigas
ansökning:
Do) att, om staden lämnades tillstånd att inköpa omkringliggande
del af egendomen och denna del lades under stadens jurisdiktion, de
tingshusbyggnadsskyldiga måtte förpliktas att samtidigt låta förlägga
sitt förvärfvade område under staden;
2:o) att af det till inköp begärda området, som syntes vara för
det afsedda ändamålet onödigt stort, på sydöstra sidan åt järnvägen
afskildes en tvärs öfver området gående jordremsa, 18 meter bred,
såsom en å den af Flodman upprättade kartan utprickad röd linje utvisade,
hvilken till 900 kvadratmeter uppgående remsa vore alldeles
nödvändig för att staden därå mellan järnvägen och det ifrågavarande
området skulle kunna framdraga den å nuvarande stadsplanen befintliga,
till statens järnvägsstation ledande Platensgatan, som i sin förlängning
blefve en nödvändig förbindelseled från de bakom ifrågavarande område
tilltänkta stadskvarteren till järnvägsstationen, järnvägstorget och
gamla staden;
3:o) att området af de tingshusbyggnadsskyldiga ej finge användas
till annat ändamål än det i ansökningen angifna samt till parkanläggning;
och
4:o) att enär de byggnader, som komme att å området uppföras,
komme att ligga alldeles invid stadens järn vägstorg och, om stadens
14
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 176.
ansökning om inköp bifölles och det inköpta området införlifvades med
staden, jämväl inom staden, såväl byggnadernas läge som ritningarna
å desamma skulle underställas stadsbyggnadsnämndens granskning och
godkännande.
I underdånigt yttrande öfver de tingshusbyggnadsskyldigas ansökning
bar domänintendenten i länet, då den begärda platsen för
tingshuset vore synnerligen lämplig för ändamålet och arrendatorn af
Dufvedal förklarat sig villig att när som helst afstå densamma, förordat
bifall till ansökningen sålunda, att den å Flodmans karta angifna
arealen måtte få af de tingshusbyggnadsskyldiga öfvertagas med
undantag dock af det område, som stadsfullmäktige ansett vara nödvändigt
för framdragande af en gata. Priset borde bestämmas efter
läget, och då det nu ifrågavarande, till plats för tingshus afsedda området
hade den mest framskjutna belägenhet, borde det ej åsättas lägre
pris än efter 10,000 kronor för hektar.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande har i fråga om de tingshusbyggnadsskyldigas
ansökning anfört, bland annat, att densamma syntes
vara förtjänt af framgång, både med hänsyn därtill att det ändamål,
som därmed afsåges, vore af allmännyttig natur, och med afseende därå
att platsen för det blifvande tingshuset måste anses synnerligen lämpligt
vald; att, beträffande de af stadsfullmäktige för nådigt bifall till den
underdåniga ansökningen föreslagna villkor, endast ett af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande ansåges äga någon större vikt och nu kunna komma
under bedömande, nämligen undantagandet af det å Flodmans karta
med en röd prickad linje utmärkta området; samt att priset för området
icke borde sättas lägre än till 1 krona per kvadratmeter.
I ett, efter remiss, den 8 juni 1906 afgifvet underdånigt utlåtande
öfver båda de föreliggande framställningarna har domänstyrelsen förklarat
sig med afseende å ändamålet med upplåtelserna i fråga icke
hafva något att invända mot, att från egendomen Dufvedal afsöndrades
och försåldes dels till de tingshusbyggnadsskyldiga för i deras ansökning
angifna ändamål det af Kungl. Majrts befallningshafvande förordade
området om 41,15 ar, dels till Motaia stad den af staden begärda
delen af egendomen med undantag af nyssnämnda område. Beträdande
sättet för köpeskillingarnas bestämmande och de föreslagna villkoren
för försäljningarna hade styrelsen ej annat att erinra, än att kronans
fördel syntes styrelsen blifva tillräckligt tillgodosedd genom områdenas
värdering i den ordning, gällande författning om jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof stadgade utan att något belopp, som köpeskillingarna
ej finge understiga, fastställdes.
15
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 176.
Den 28 september 1900 anbefallde Kungl. Maj:t domänstyrelsen
att låta verkställa uppskattning af saluvärdet dels å det område, om
hvars förvärfvande stadsfullmäktige gjort framställning, med undantag
af det område, som af styrelsen föreslagits skola upplåtas åt de tingshusbyggnadsskyldiga,
dels ock å sistnämnda område. Till åtlydnad
häraf har domänstyrelsen med underdånig skrifvelse den 1 sistlidne
februari öfverlämnat instrument öfver en den 16 november 1906 af
vederbörande domänintendent och uppskattningsmän verkställd uppskattning
af sistnämnda båda arealer, enligt hvilket det område, som
enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förslag skulle försäljas åt
Motala stad, 7 hektar 11,25 ar, värderats, efter 6,500 kronor för hektar,
till i jämnadt tal 46,000 kronor, och det område, som enligt samma
förslag skulle få köpas af de tingshusbyggnadsskyldiga, 41,15 ar, efter
10,000 kronor för hektar, till i rundt tal 4,000 kronor.
Lika med domänstyrelsen anser jag, att de gjorda ansökningarna
böra på det sätt bifallas, att de tingshusbyggnadsskyldiga berättigas förvärfva
det af dem åsyftade området med undantag af hvad, som erfordras
för Platensgatans framdragande, samt staden återstoden af det af densamma
från början önskade området. På sätt i allmänhet plägar ske
vid dylika upplåtelser, torde köpeskillingarna böra bestämmas i den
ordning, som är stadgad vid expropriation, därvid emellertid värdena
synas ej böra få understiga de vid nyssnämnda värdering åsätta. Jag
hemställer alltså,, att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå
Riksdagen att medgifva:
ej mindre att från förra hospitalshemmanet V* mantal Dufvedal
n:o 1 må afsöndras och försäljas dels till Motala stad ett å förenämnda,
af t. f. förste landtmätaren Ostwald upprättade karta af linien a—b—c
i norr begränsadt område, omfattande, med frånräknande af 60,4 0 ar,
som tagits i anspråk för vägar, en areal af 7 hektar 11,2 5 ar, dels
ock till de tingshusbyggnadsskyldiga i Aska, Dals och Bobergs härads
domsaga ett å omförmälda, af f. d. kommissionslandtmätaren Flodman
upprättade karta utmärkt område af 41,15 ar under villkor, att köpeskillingarna,
hvilka icke få understiga 46,000 kronor för det område,
som försäljes till staden, och 4,000 kronor för det område, som säljes
till de tingshusbyggnadsskyldiga, i öfrigt skola på köparnas bekostnad
bestämmas i den ordning, som är föreskrifven i nådiga förordningen den
14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof,
att områdena skola tillträdas den 14 mars 1911 eller dessförinnan, om
öfverenskommelse därom med arrendatorn af egendomen träffas, att
köpeskillingarna skola erläggas å dag, som Kungl. Maj:t bestämmer,
16'' Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 176.
samt inlevereras i Östergötlands läns ränteri, att köparna skola vidkännas
kostnaderna för köpens lagfarande, samt att Motala stad skall
upprätta och. för framtiden underhålla laggildt stängsel i det till staden
upplåtna områdets gränser mot den i kronans ägo fortfarande befintliga
delen af egetidomen,
än äfven att de medel, som genom ifrågavarande försäljningar
inflyta, må, på samma sätt som köpeskillingarna för försålda mindre
kronoegendomar, användas till inköp för kronans räkning af skogbärande
eller till skogsodling tjänlig mark.
Till denna af statsrådets öfriga medlemmar biträdda
hemställan behagade Hans KungL Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt ■ förordnade,
att proposition i ämnet af den lydelse, bilaga.... till
detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet:
Nils Lange.
1