Kungl. Mnjrts Nåd. Proposition N:o 174.
i
N:o 174.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
beredande af tillfälliga understöd åt afskedade underofficerare
och vederlikar vid armén; gifven Stockholms
slott den 19 april 1907.
Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
att å extra stat under tionde hufvudtiteln för år 1908 uppföra ett
förslagsanslag å 34,360 kronor för utdelande af tillfälliga understöd åt
afskedade underofficerare och vederlikar vid armén under villkor, att
understöd ej må tilldelas annan än den, som styrker sig vara i behöfvande
omständigheter och före år 1902 erhållit afsked med pension från arméns
pensionskassa eller, på grund af punkt 8 i nådiga cirkuläret den 22
juni 1877, från allmänna indragningsstaten, samt att i afseende å understödets
belopp iakttages, att för den, hvilkens pension och fyllnadspension
icke uppgår till 200 kronor, understödet icke må tillsammans med
pensionen och fyllnadspensionen öfverstiga 300 kronor, och att till annan
pensionär understöd icke må utgå med högre belopp än 100 kronor
eller tillsammans med pension och fyllnadspension öfverstiga 600 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom.
GUSTAF.
Lars Ting sten.
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 A/d. 140 Hä]t. (N:is 174).
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 174.
Utdrag af protokollet öfver landtför sv ar särenden, hället inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 19 april 1907.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trollk,
Statsråden: Tingsten,
Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Dyrssen,
Hammarskjöld,
Roos,
JuHLIN,
SwARTZ.
Chefen för landtförsvarsdepartementet, statsrådet Ti nysten anförde
härefter:
»F. d. sergeanten och bataljonsadjutanten vid Första lifgrenadjärregementet
N. J. Nordstrand och fyrtiofem andra f. d. underofficerare
vid armén, hvilka erhållit afsked med pension, beräknad efter lägre lönebelopp
än de nu för underofficerare bestämda, hafva i underdånighet
anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes bereda någon förbättring i deras pensionsvillkor
vare sig i form af ålders- eller dyrtidstillägg eller på annat
sätt. Till stöd härför hafva sökandena anfört, att dem tillkommande
pensioner, som utginge till eu hvar med 510 kronor eller mindre
belopp årligen, vore med hänsyn till de alltjämt stegrade lefnadskostnaderna
otillräckliga för tillfredsställandet af deras oundgängligaste behof,
samt att många af dem i följd af hög ålder vore oförmögna att genom
3
Kung i Maj ds Nåd. Proposition N:o 174.
eget arbete bidraga till sin bärgning och därför vore uteslutande hänvisade
till den obetydliga pensionen för eget och i många fall jämväl
för eu åldrig makas uppehälle.
Samtliga arméfördelningschefema, mi litärbefälhafvaren på Gottland
och chefen för fortifikationen, hvilkas yttranden infordrats, hafva funnit
framställningen behjärtansvärd samt hafva, med tillstyrkan af bifall till
densamma, i allmänhet hemställt, att jämväl andra med sökandena likställda
pensionärer å gammal stat, hvilkas behof blefve styrkt, måtte
komma i åtnjutande af enahanda förmån.
Underdåniga utlåtanden i ärendet hafva jämväl afgifvits af direktionen
öfver arméns pensionskassa den 30 januari, af arméförvaltningen
å civila departementet den 5 februari och af statskontoret den 21 mars,
allt innevarande år.
Direktionen öfver arméns pensionskassa anser fullgiltiga skäl vara
för handen att påkalla Riksdagens medverkan för afhjkipande af sökandenas
behof. Under antagande att äfven andra med sökandena jämförliga
pensionärer, hvilka icke ägt tillfälle att förena sig med dem uti den
nu föreliggande ansökningen, komrne att gorå framställning i samma
syfte, har direktionen vid den utredning, som verkställts, tagit hänsyn
dels allenast till sökandena dels ock till hela det antal pensionärer vid armén,
hvilkas årliga pension understiger det enligt nu gällande pensionsstat lägsta
pensionsbelopp för underofficerare eller 780 kronor, därvid direktionen, som
ansett, att någon pensionsökning ej bör ifrågakomma utan att vederbörande
styrkt sitt behof häraf, likväl, i saknad af kännedom om pensionärernas
ekonomiska förhållanden, funnit någon reduktion af de såsom
erforderliga beräknade beloppen ej kunna af direktionen vidtagas. För
denna beräkning har direktionen på anförda skäl förutsatt,
antingen (alternativ A.) att understödsbelÖppet bestämdes så, att detta
tillsammans med vederbörandes pensionsbelopp utgjorde 780 kronor eller
sergeants af andra klassen pension efter nu gällande stater,
eller (alternativ B.) att en hvar af ifrågavarande pensionärer, oberoende
af innehafvande pensionsbelopp, i understöd erhölle 100 kronor
årligen.
Af det underdåniga utlåtandet bilagda tabeller framgår, att den årliga
kostnaden för de fyrtiosex sökandena, hvilken enligt alternativ A.
skulle uppgå till 14,300 kronor, enligt alternativ I>. skulle utgöra 4,600
kronor, samt att motsvarande belopp för samtliga den 31 december
1906 lefvande underofficerare med lägre pension än 780 kronor eller
tillhopa 384 stycken blefve respektive kronor 127,340 och 38,400.
Något hinder syntes direktionen ej förefinnas, för att det af Riks -
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 174.
dagen å riksstatens tionde hufvudtitel anvisade förslagsanslag för utbetalande
af fyllnadspensioner m. m., nu 2,350,000 kronor, för ifrågavarande
ändamål anlitades; och föresloge direktionen, att de tillskottsbelopp,
som kunde blifva för behöfvande pensionärer bestämda och som, enligt
direktionens mening, borde sökande beviljas endast för ett år i sänder,
finge till vinnande af enkelhet i förvaltningen och öfverskådlighet i räkenskaperna
på en gång för hela året tillställas sökande, hvilkens behof
direktionen funnit styrkt.
Arméförvaltningen har på grund af de för närvarande rådande dyra
lefnadskostnaderna funnit en förbättring i pensionen vara af behofvet
synnerligen påkallad för underofficerare med pensioner, ej öfverstigande
600 kronor. Beträffande beloppet har arméförvaltningen anslutit sig till
hvad direktionen öfver arméns pensionskassa enligt alternativ B. framställt,
hvarigenom pensionsförstärkningen närmast blefve likställd med dyrtidstillägg.
Arméförvaltningen ansåge, i likhet med bemälda direktion,
att ansökningar om understöd borde få af direktionen pröfvas och beviljas
för ett år i sänder, samt att de för understödsbeloppen erforderliga
medel kunde utgå från omförmälda å extra stat under tionde hufvudtiteln
uppförda förslagsanslag, hvaremot arméförvaltningen, i motsats
till direktionen, hölle före, att understödet borde utbetalas kvartaliter i
samband med den ordinarie pensionen.
Jämväl statskontoret har funnit föreliggande fråga om beredande
åt åldriga f. d. underofficerare af något understöd vid styrkt behof vara
värd allt beaktande, men statskontoret kunde icke underlåta att framhålla,
hurusom åtskilliga andra grupper af f. d. statstjänare, hvilka pensionerats
efter andra grunder än dem, som i sådant afseende nu vore gällande
för motsvarande tjänstinnehafvare, äfven torde kunna åberopa
goda skäl för att komma i åtnjutande af förbättrade pensionsförmåner,
hvarför ett bifall till nu förevarande framställning sannolikt komme att
framkalla dylika ansökningar från annat håll. Vid sådant förhållande
syntes det statskontoret så mycket mera angeläget, att, därest någon
förhöjning af de ifrågavarande pensionsbeloppen blefve medgifven, åt
denna förhöjning gifva formen af ett endast tillfälligt understöd, hvars
utbekommande gjordes beroende af pröfning utaf de i hvarje särskildt
fall förekommande omständigheter. A statskontorets sida vore ej något
att erinra mot, att denna pröfning anförtroddes åt direktionen öfver arméns''
pensionskassa med iakttagande af de allmänna grunder, som för
understöds erhållande kunde varda fastställda.
I likhet med armé förvaltningen ansåge statskontoret, att det af direktionen
öfver arméns pensionskassa enligt alternativ A. framställda för
-
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 174.
slaget, att understödet skulle bestämmas till sådant belopp, att detsamma
jämte innehafvande pension uppginge till 780 kronor, icke borde läggas
till grund för framställning till Riksdagen i detta ämne. Men statskontoret
kunde ej heller helt ansluta sig till arméförvaltningens i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med direktionens enligt alternativ B. gjorda hemställan,
enär genom understödets bestämmande till lika belopp för alla,
oberoende af innehafvande pension, tillbörlig hänsyn icke komme att tagas
till de sämst lottade. Utgående därifrån, att understödet borde i någon
mån afpassas i förhållande till innehafvande pensionsbelopp samt jämte
detta utgöra minst 300 kronor och högst 600 kronor, ansåge statskontoret,
att f. d. underofficer vid armén, hvilken i pension åtnjöte mindre
än 200 kronor, måtte kunna i understöd bekomma, hvad som erfordrades
för fyllnad till 300 kronor, och att den, som i pension uppbure 200 kronor
eller däröfver, måtte kunna erhålla understöd intill 100 kronor, dock så
att högre understöd icke måtte beviljas, än att detsamma jämte pension
uppginge till högst 600 kronor. Därest alla de, som kunde komma i
fråga till erhållande af understöd, utgörande 355 stycken, skulle komma
i åtnjutande af det enligt denna grund högst medgifna understödet, skulle
kostnaden belöpa sig till 34,360 kronor.
Hvad slutligen anginge frågan om anvisande åt erforderliga anslagsmedel
syntes det statskontoret vara ur flera synpunkter lämpligast, att
för detta ändamål å extra stat under tionde hufvudtiteln uppfördes ett
särskildt förslagsanslag med benämning »tillfälliga understöd åt afskedade
underofficerare vid armén.»
I likhet med de myndigheter, som yttrat sig öfver den föreliggande
ansökningen, anser jag, att beaktansvärda skäl föreligga för vidtagande
af åtgärder till åstadkommande af förbättrade villkor ej allenast för sökandena,
i den mån dessa visa sig vara i behof däraf, utan äfven, under
enahanda förutsättning, för andra med dem jämförliga f. d. underofficerare,
hvilka erhållit afsked före år 1902 och för sitt uppehälle äro hänvisade
endast till sina jämförelsevis små pensioner. På de af statskontoret
anförda skäl synes pensionsförstärkningen icke böra utgå till
andra pensionerade underofficerare än dem, hvilkas pensioner understiga
600 kronor, hvarjämte den torde böra utgå och begränsas i enlighet
med de af statskontoret angifna grunder eller, med andra ord, erhålla
karaktären af endast tillfälligt understöd, att efter pröfning i hvarje
särskildt fall beviljas endast dem, hvilkas behof vore styrkt, och för ett
år i sänder.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 174.
■ Om alla pensionerade underofficerare med vederlikar, om hvilka nu
är fråga, visa sig vara i behof af understöd och sålunda erhålla sådant,
skulle, enligt de af statskontoret föreslagna grunder, understöd komma
att utgå till följande antal pensionärer med nedanstående belopp, nämligen:
2 |
med pension af |
75 |
kronor |
med |
225 |
— ......................... 450 |
— |
||
O |
» |
>> |
» |
120 |
)) |
» |
180 |
— 540 |
|
13 |
» |
» |
)> |
180 |
)) |
» |
120 |
— ........................... 1,560 |
_ |
11 |
)) |
» |
» |
200 |
» |
)> |
100 |
— .......................... 1,100 |
— |
13 |
» |
)) |
» |
300 |
» |
>» |
100 |
— ........................ 1,300 |
— |
105 |
)) |
)) |
» |
360 |
» |
)) |
100 |
— 10,500 |
|
9 |
)) |
)) |
)) |
400 |
)> |
» |
100 |
— 900 |
|
10 |
» |
)) |
» |
500 |
» |
)> |
100 |
— ........................... 1,000 |
_ |
189 |
» |
)) |
)) |
510 |
)> |
» |
90 |
— ....................... 17,010 |
— |
Summa kronor 34,360 |
— |
||||||||
Bland |
det |
uppgifna |
antalet |
pensionärer förekomma jämväl sådana, |
som på grund af bestämmelsen i punkt 8 af nådiga cirkuläret den 22
juni 1877, angående pensioneringen af arméns befäl och underbefäl in. in.,
erhålla pension från allmänna indragningsstaten. Något Bkäl synes mig
nämligen ej förefinnas att från ifrågavarande förmån undantaga dessa,
livilkas afsked löranledts af lamhet, blindhet eller vansinne, hvaraf de
lidit under tre år, utan att anledning förefunnits, att de skulle återvinna
tjänstbarhet.
Vidkommande frågan om sättet för anvisande af erforderliga medel,
hafva, såsom nämnts, direktionen öfver arméns pensionskassa och arméförvaltningen
föreslagit, att dessa efter Riksdagens medgifvande skulle
utgå från det å extra stat under tionde hufvudtiteln uppförda anslaget
»för upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering med
fastställda pensionsbelopp samt till fyllnadspensioner»; men som dylika
utgifter ej ingått i beräkningen af nämnda anslag, synes mig lämpligare
att för ifrågavarande understöd, hvilket, såsom redan framhållits, skulle
vara allenast tillfälliga och beviljas för ett år i sänder, hos Riksdagen
äska ett särskildt anslag af förslagsanslags natur. Därest dylikt anslag
beviljas, lärer Kungl. Maj:t framdeles vilja meddela föreskrifter i fråga
om pröfningen af inkommande ansökningar om understöd och sättet för
utbetalning af sådant.
På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa,
det Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att å extra stat under tionde hufvudtiteln för år 11)08 uppföra ett
I
Kunt/l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 174.
förslagsanslag ä 34,360 kronur för utdelande af tillfälliga understöd åt
afskedade underofficerare och vederlikar vid armén under villkor, att
understöd ej må tilldelas annan än den, som styrker sig vara i behöfvande
omständigheter och före år 1902 erhållit afsked med pension från
arméns pensionskassa eller, på grund af punkt 8 i nådiga cirkuläret
den 22 juni 1877, från allmänna indragningsstaten, samt att i afseende
å understödets belopp iakttages, att för den, hvilkens pension och fyllnadspension
icke uppgår till 200 kronor, understödet icke må tillsammans
med pensionen och fyllnadspensionen öfverstiga 300 kronor, och att till
annan pensionär understöd icke må utgå med högre belopp än 100 kronor
eller tillsammans med pension och fyllnadspension öfverstiga 600 kronor.»
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz yttrade:
»Pröfningen af den jämväl ur principiell synpunkt ömtåliga frågan,
huruvida på grund af den föreliggande framställningen proposition skulle
till Riksdagen aflämnas, hade enligt min mening bort föregås af en
fullständig utredning rörande de följder, som, enligt hvad statskontoret
framhållit, otvifvelaktigt komma att af ett bifall till nu förevarande
ansökning framkallas. Då en sådan utredning ej för närvarande föreligger,
har jag ansett, att ansökningen under för handen varande förhållanden
ej bort till annan åtgärd föranleda, än att en dylik undersökning
bort igångsättas.»
Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad föredraganden anfört
och hemställt;
Och behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
med bifall till denna hemställan besluta, att
proposition i ämnet skulle till Riksdagen aflåtas af den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Carl Heijkenskjöld.