Kungl. Maj ris Nåd. Proposition N:o 171.

I

N:o 171.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag
till lag angående dels ändrad lydelse af § 45 i förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862,
dels ock upphäfvande af § 47 i samma förordning; gifven
Stockholms slott den 26 april 1907.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående dels ändrad lydelse
af § 45 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj
1862, dels ock upphäfvande af § 47 i samma förordning.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Julius Juhlin.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 188 Haft. (N:ris 171 o. 172).

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 171.

9

Förslag •• till Lag angående

dels ändrad lydelse af § 45 i förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1862, dels ock upphäfvande af § 47
i samma förordning.

Härigenom förordnas

dels att § 45 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm
skall erhålla följande ändrade lydelse:

Sedan i nu stadgad ordning utgifts- och inkomststat blifvit af stadsfullmäktige
fastställd samt uttaxering af vissa belopp för särskilda behof
beslutats, gifve stadsfullmäktige öfverståthållarämbetet del däraf,
hvarefter bemälda ämbete låter genom sin afdelning för uppbördsärenden
debiteringen enligt senaste bevillningstaxeringslängd förrätta äfvensom,
där ej stadsfullmäktige genom beslut, som af öfverståthållarämbetet
godkännes, annorlunda förordnat, uppbörden i sammanhang med
den af iitskylderna till Kungl. Maj:t och kronan verkställa.

De utskylder till staden, hvilka icke blifvit inom föreskrifven tid
erlagda, låter vederbörande uppbördsman i laga ordning uttaga. Vid
indrifvandet af sådana medel må därutöfver hos den restskyldige såsom
ersättning för utsökningskostnaden uttagas tre öre å hvarje krona af
de resterande utskyldernas belopp, hvilken ersättning, då indrifningen
sker i Stockholm, skall ingå till stadskassa^ men eljest tillfalla den,
som verkställer indrifningen;

dels och att § 47 i nämnda förordning skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1907.

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 171.

3

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 26 april 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,
Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

Juhlin,

Swartz.

1:o.

Departementschefen, statsrådet Juhlin anförde:

I § 45 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj
1862, sådan samma § lyder jämlikt förordningen den 22 juni 1883, meddelas
föreskrifter angående debitering och uppbörd af de utaf stadsfullmäktige
till uttaxering beslutade afgifter. Därjämte stadgas, att de utskylder
till staden, hvilka icke blifvit inom föreskrifven tid erlagda, låter
vederbörande uppbördsman i laga ordning uttaga, och att vid indrifvandet
af sådana medel må därutöfver hos den restskyldige såsom ersättniug
för utsökningskostnaden uttagas tre öre å hvarje krona af de resterande
utskyldernas belopp, hvilken ersättning skall till stadskassan ingå.

4

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 171.

Enligt § 47 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm äger
vid hvarje redovisnings afgifvande uppbördsverket ati till fördelning
bland de tjänstemän, som med debiteringen, uppbörden och redovisningen
haft befattning, godtgöra sig uppbördsprovision till det belopp,
som antingen genom öfverenskommelse eller genom särskildt af öfverståthållarämbetet
meddeladt beslut bestämmes.

Genom nådigt bref den 15 oktober 1880, hvarigenom i sammanhang
med indragning af Stockholms handels- och ekonomikollegium
dess bestyr med kronouppbörden i Stockholm öfverflyttats till öfverståthållarämbetet,
är den nuvarande organisationen åt stadens uppbördsverk
fastställd. Öfverståthållarämbetet handhafver alla ärenden,
som angå uppbörden af statens ifrån Stockholms stad utgående allmänna
utskylder äfvensom de afgifter till kommunen eller särskilda inrättningar,
som enligt gifna stadganden böra af de under öfverståthållarämbetet
lydande uppbördsman uppbäras och redovisas. I den genom
samma nådiga bref till efterrättelse från och med år 1881 fastställda
aflöningsstat för de till stadens uppbördsverk hörande ämbetsoch
tjänstemän är bestämdt, att uppbördskommissarierna, af hvilka debitering,
uppbörd och redovisning af de allmänna utskylderna ombesörjas,
äga utom fixa aflöningsbelopp åtnjuta den uppbördsprovision å
kommunalskatten, som bestämmes i den ordning § 47 i förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm föreskrifver. Denna provision bestämdes
i staten att utgå tills vidare och så länge sammanlagda beloppet
ej öfversteg 12,000 kronor, med en half procent å den influtna
kommunalskatten, med stadsfullmäktige emellertid medgifven rätt att,
så snart det efter sagda beräkning visade sig, att sammanlagda provisionsbeloppet
skulle öfverstiga 12,000 kronor, för den åtgärd, som
däraf kunde föranledas, taga under öfvervägande frågan om annan
grund för beräknande af sagda provision. Numera utgår denna provision
enligt af öfverståthållarämbetet fattadt beslut med en fjärdedels
procent å den influtna kommunalskatten.

Frågan om förändrad organisation af Stockholms stads uppbördsoch
indrifningsväsende, hvilket, sådant det hittills varit ordnadt, befunnits
vara behäftadt med olägenheter i åtskilliga hänseenden, har
sedan flera år tillbaka varit föremål för utredning och behandling af
stadens myndigheter.

Nu hafva Stockholms stadsfullmäktige i eu till Kungl. Maj:t ställd
skrift, som af öfverståthållarämbetet med underdånig skrifvelse af den
25 juli 1906 blifvit till Kungl. Maj:t öfverlänmad, anfört, bland annat,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 171. 5

att stadsfullmäktige, med anledning af särskilda af'' öfverståthållarämbetet
hos fullmäktige gjorda framställningar i ämnet, den 17 maj 190b
för sin del beslutat att, under förutsättning att provision å kommunalskatt
samt å utgifter till kyrka och skola upphör att utgå, antaga en
i stadsfullmäktiges skrift närmare angifven stat för öfverståthållarämbetets
afdelning för uppbördsärenden samt stadens uppbördsverk äfvensom
villkor och bestämmelser för den sålunda beslutade löneregleringen;
och hafva stadsfullmäktige i underdånighet underställt sitt ifrågavarande
beslut Kungl. Maj:ts godkännande.

Därjämte hafva stadsfullmäktige, med erinran att enligt nuvarande
lydelse af § 45 i hufvudstadens kommunalförordning den ersättningför
utsökningskostnaden, som restskyldig har att erlägga vid indrifvande
af oguldna kommunalutskylder, skall ingå till stadskassa^ äfven
då indrifningen sker utom hufvudstaden, anfört, att däraf blefve en följd,
att den restskyldige i sådana fall hade att gälda särskild kostnadsersättning
åt vederbörande förrättningsman. Då skäl emellertid torde
saknas att för försummad inbetalning af kommunalutskylder stadga
strängare påföljd, ifall indrifningen sker utom Stockholm, än om den
där verkställes, samt staden knappast syntes kunna göra anspråk på
kostnadsersättning i sådana fall, då indrifningen skett genom exekutiv
myndighet på annan ort, har den förevarande bestämmelsen ansetts
böra ändras därhän, att den ifrågavarande kostnadsersättningen skall,
när indrifningen sker å ort utom Stockholm, tillfalla den, som verkställer
förrättningen. Enahanda skäl syntes tala för motsvarande ändring
jämväl i § 40 af förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd
och skolråd i Stockholm.

På grund af hvad stadsfullmäktige i förevarande hänseenden anfört
hafva fullmäktige gjort underdånig framställning om åtgärders vidtagande
dels för upphäfvande af § 47 i förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm, dels för erforderlig ändring af § 45 i samma förordning.

Öfverståtkållarämbetet, som i sin ofvanberörda skrifvelse afgifvit
förslag till ordnande af uppbörds- och indrifningsväsendet i Stockholm
och därvid gjort framställning om de ändringar i allmänna författningar,
som påkallas för genomförande af förslaget, har hemställt, att den af
stadsfullmäktige antagna lönestat för ämbetets afdelning för uppbördsärenden
och stadens uppbördsverk måtte i nåder godkännas och att,
jämte det § 47 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm
bletve upphäfd, § 45 i samma förordning måtte varda i sådant hän -

Departement^

chefens

yttrande.

6 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 171.

seende ändrad, att föreskrift meddelades att den ersättning, som vid
indrifvandet af vid uppbördsstämma oguldna utskylder till staden därutöfver
må hos den restskyldige uttagas, skall, då indrifningen sker i
Stockholm, ingå till stadskassan men eljest tillfalla den, som verkställer
indrifningen.

Uti afgifvet underdånigt utlåtande i ärendet af den 30 november
1906 hafva statskontoret och kammarrätten, beträffande föreliggande
frågor, anfört, att ämbetsverken mot de framställda förslagen icke funnit
sig böra framställa anmärkning i vidare mån, än att skäl icke syntes
förefinnas att bestämma ersättning för utsökning af utskylder i Stockholm
till högre belopp än som enligt uppbördsreglementet bör för dylik
utsökning utgå i riket i öfrigt.

Den för Stockholms stads uppbörds verk nu föreslagna lönestaten,
hvilken, med anledning af behofvet af stadens uppdelning i större antal
uppbördsdistrikt, upptager bland annat ökadt antal uppbördskommissarier,
innebär hvad beträffar deras aflöningsförmåner afskaffandet i
väsentlig mån af de extra inkomster de hittills åtnjutit samt öfvergång
till hufvudsakligen fasta aflöningar för dem. Hvad härutinnan föreslagits
gifver icke anledning till någon erinran från min sida och synes
jämväl i öfrigt lönestaten höra vinna nådigt godkännande. Jag
finner mig emellertid icke nu kunna underställa densamma Kungl. Maj:ts
slutliga pröfning. Dessförinnan lära, med afseende å det af stadsfullmäktige
vid lönestatens antagande fastade förbehåll om upphörande af
nu utgående provision å kommunalskatt och å utgifter till kyrka och
skola, åtgärder böra vidtagas för upphäfvande af de lagstadganden,
hvarigenom rätt till sådan provision är vederbörande medgifven. Såsom
jag förut nämnt, utgår provision å kommunalskatten på grund af
stadgandet i § 47 af förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm.
Då jag anser lämpligheten af ett frångående från det hittillsvarande,
i väsentlig mån på provision grundade sättet för uppbördskommissariernas
aflöning obestridlig, finner jag mig böra tillstyrka det ifrågaställda
upphäfvandet af nämnda paragraf. Efter hvad jag inhämtat har
chefen för ecklesiastikdepartementet för afsikt att gorå underdånig
hemställan om erforderlig ändring i enahanda syfte af förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm.

Mot stadsfullmäktiges förslag till ändring af § 45 i förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm har jag intet att erinra. Däremot
synes mig anledning icke föreligga att i detta sammanhang vidtaga åt -

Kung!-. Majds Nåd. Proposition N:o 171. 7

gärd för begränsning, på sätt statskontoret och kammarrätten ifrågasatt,
af beloppet utaf den ersättning för utsökningskostnad, som den
restskyldige har att erlägga, helst någon sådan begränsning icke är
stadgad i förordningarna om kommunalstyrelse på landet och i stad,
enligt hvilka dylik ersättning beräknas efter samma grund som i hufvudstaden.

Ifrågavarande lagändringar synas lämpligen böra träda i kraft den
1 oktober 1907.

Departementschefen uppläste härefter förslag till lag angående
dels ändrad lydelse af § 45 i förordningen om kommunalstyrelse i
Stockholm den 23 maj 1862, dels ock upphäfvande af § 47 i samma
förordning samt hemställde, att samma förslag måtte föreläggas Riksdagen
till antagande.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

Carl G. Edman.