Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 166.

I

N:o 166.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
förordning om ändrad lydelse af § 3 i förordningen
den 24 juli 1903 angående skogsvårdsafgifter; gifven
Stockholms slott den 12 april 1907.

Under åberopande af härvid fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
att antaga bilagda förslag till förordning om ändrad lydelse af
§ 3 i förordningen den 24 juli 1903 angående skogsvårdsafgifter.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all »
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Majrts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 133 Höft.

1

2

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 166-

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse af § 3 i förordningen
den 24 juli 1903 angående skogsvårdsafgifter.

Härigenom förordnas, att § 3 i förordningen den 24 juli 1903
angående skogsvårdsafgifter skall erhålla följande ändrade lydelse:

Skogsvårdsafgift för vara, som till utlandet skeppas eller landvägen
föres öfver gränsen, skall uppbäras af vederbörande tulltjänsteman
i den ort, hvarifrån varan skeppas eller där den föres öfver gränsen,
dock att, om utförseln sker å järnväg, uppbörden verkställes vid gränsstationen.
För vara, som genom flottning föres ur riket, upptages
skogsvårdsafgiften af kronofogden i den ort, där varan i flottleden nedlägges.
Afgifterna redovisas till statskontoret, om de uppburits af tullverkets
tjänstemän, på tider, som af tullstyrelsen bestämmas, och, om
de uppburits af kronofogde, genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande
enligt de närmare föreskrifter, som meddelas af Kungl. Maj:t. Statskontoret
har att enligt de af Kungl. Maj:t bestämda grunder årligen
verkställa fördelningen af de influtna beloppen mellan landstingsområdena.

Denna förordning skall lända till efterrättelse genast efter utfärdandet.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 166.

3

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 12 april 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Tingsten,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

JlTHLIN.

Departementschefen, statsrådet Alfred Petersson anförde härefter:

I § 1 af förordningen den 24 juli 1903 angående skogsvårdsafgifter
stadgas, att för trävaror och trämassa, som från landet utföras,
skall erläggas skogsvårdsafgift efter vissa angifna grunder, men då
hvarken i § 3 af samma förordning, som innehåller bestämmelser om,
hvar och af hvem skogsvårdsafgifterna skola uppbäras, eller i kungörelsen
af den 8 december 1904 angående uppbörd af skogsvårdsafgifter m. m.
förutsättes annat, än att varan föres ut ur landet å järnväg eller medelst
skeppning, har följden häraf blifvit den, att trävaror och trämassa, som
på annat sätt utföras, undgå skogsvårdsafgift. Jag antager, att man vid

Ang. vissa
ändringar i
afseende å
uppbörden af
skogsvårdsafgifter.

Riksdagen

1906.

4 Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 166.

åstadkommandet af lagstiftningen om skogsvårdsafgifter ansett den
inkomst, som skulle tillföras staten genom uttagande af skogsvårdsafgifter
äfven för varor, som med andra transportmedel än järnväg
eller fartyg fördes ur riket, vara för obetydlig för att motsvara de
anordningar och de kostnader, som kräfdes för skogsvårdsafgifternas
uppbörd i dessa fall.

Sistlidna års Riksdag har emellertid i skrifvelse af den 3 mars
1906 på förslag af enskilda motionärer gjort framställning i ämnet.
Riksdagen har därvid först och främst anmärkt, att den omständigheten,
att svårigheter i vissa fall förefunnes i fråga om sättet för uppbörden
af skogsvårdsafgifter, jcke borde föranleda, att i dessa fall de föreskrift^
afgifterna icke skulle utkräfvas. Vidare har Riksdagen framhållit, att,
enligt hvad som påvisades i de motioner, som föranledt Riksdagens
skrifvelse, de skogsvårdsmedel, om hvilka det allmänna härigenom
ginge miste, uppginge till ganska afsevärda belopp, hvilket förhållande
icke heller kunde anses tillfredsställande. Riksdagen har därför ansett,,
att åtgärder borde vidtagas till afhjälpande af denna oegentlighet, och
anhållit, att Kungl. Maj:t måtte efter verkställd erforderlig utredning
för Riksdagen framlägga förslag till sådant tillägg till förordningen
angående skogsvårdsafgifter, att dylika utgifter blefve erlagda äfven
lör trävaror och trämassa, som utfördes från riket annorledes än genom
skeppning eller å järnväg.

I motionerna i fråga framhålles bland annat, hurusom det antagande,
hvarifrån man torde hafva utgått vid tillkomsten af förenämnda förordning,
att utförseln från Sverige af trävaror genom flottning och af
trävaror och trämassa medelst dragare icke omfattade några egentligen
afsevärda kvantiteter, icke torde vara öfverensstämmande med verkliga
förhållandet. Den utförsel, hvarom här vore fråga, vore för vissa
af betydelse ej mindre på grund af sin omfattning än äfven i betraktande
af därmed förknippade omständigheter. Enligt öfversikter i Ekonomisk
Tidskrift, grundade på norska uppgifter, skulle under åren 1891—1895
hafva flottats från Sverige till Norge i medeltal årligen:

i Enningsdal eller Berby älf.............................. 5,400 kubikmeter,

till Tistedalsälfven genom Otteid kanal och

öfver Gjösbu hästjärnbana ............................ 48,500 „

till Glommen genom Flisen älf från de s. k.

»Svenskavasdragene»........................................ 35,000 „

Summa 88,900 kubikmeter;

och under perioden 1896—1900 skulle flottningen till Norge hafva omfattat
i årligt medeltal:

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 166.

genom Enningdalsälfven
„ Vingersjöarna ...

,, Tistedalsälfven...

,, Flisen älf...........

............. 4,000 kubikmeter

.............. 9,700 „

............. 73,900

........... 46,500 „

Summa 134,100 kubikmeter.

Af det i Enningsdalsälfven framflottade virket beräknades en
tiondedel hafva kommit från norska skogar, hvaremot det öfriga skulle
hafva utdrifvits från skogar i Sverige genom Bullarsjöarna, och det
genom Tistedalsälfven flottade hade i sin helhet antagits komma från
svenska skogstrakter utefter Dalslands kanal. Emellertid gjorde dessa
sifferuppgifter icke anspråk på att vara fullständiga och kunde för öfrigt
vara behäftade med felaktigheter, beroende på osäkerhet i fråga om
timrets medeldimensioner. De kunde ej heller, såsom afseende allenast
flottningen, gifva erforderlig ledning för bedömande af, i hvilken omfattning
trävaruutförseln för närvarande i följd af ifrågavarande brist
i lagstiftningen undandroges erläggande af skogsvårdsafgifter, ett förhållande,
som också tydligt nog framginge vid en jämförelse med de
uppgifter, som bifogats en till Kungl. Maj:t af Värmlands läns skogsvårdsstyrelse
ingifven framställning i förevarande ämne. Denna vittnade
nämligen om, att ifrågavarande missförhållande, som i ganska stor utsträckning
gjorde sig gällande och som fx-amstode i än o fö rde 1 aktigar e dager
därigenom, att skogarna vid gränsen ofta nog befunne sig i utländska
undersåtars ägo och att det afverkade timret vanligen i helt och hållet
oförädladt skick utfördes ur landet, i de västra gi’änsprovinserna gjort
sig kännbart såsom en verklig och betydande olägenhet, som borde
oförtöfvadt afhjälpas.

I den i riksdagsmotionerna omnämnda underdåniga framställningen
i ämnet från skogsvårdsstyrelsen i Värmlands läns landstingsområde
hemställes om åtgärder för tillämpning af förordningen angående skogsvårdsafgifter
äfven å virke, som annorledes än å järnväg eller från
exporthamn utföres från landet. Därvid framhålles den stora förlust
landstingsområdets skogsvårdskassa åsamkas därigenom, att sådant
virke ej af ortens tullförvaltning anses vara underkastadt bestämmelserna
i nyssnämnda förordning. Af en framställningen bifogad uppgift
å 1902 års utförsel af trävaror, som afvei-kats inom länet, hvilken
uppgift grundats å meddelanden från vedei''börande exportörer, framgår
också, att virkesexpoiden från länet genom flottled eller med dragare
nämnda år omfattat 156,183 kubikmeter fast mått, motsvarande i export -

Framställning
från skogsvårdsstyrelsen

i Värmland.

Domänstyrelsen
den
10 oktober
1905.

Generaltullstyrelsen
den
29 mars 1906.

Skogsvårdsstyrelsen
i
Ålfsborgs län.

Domänstyrelsen
den
22 december
1906.

Domänstyrelsen
och
generaltullstyrelsen
den
22 december
1906.

6 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.

afgifter omkring 16,000 kronor eller nära en femtedel af skogsvårdskassans
beräknade inkomster af exportafgifter.

Öfver denna framställning afgaf, efter nådig remiss, domänstyrelsen
den 10 oktober 1905 underdånigt utlåtande, däri styrelsen anförde, att
en uppbörd af skogsvårdsafgifter för virke, som från Sverige utfördes
till Norge dels genom flottning och dels å fordon, enligt styrelsens
åsikt skulle förutsätta anordningar, som medförde så afsevärda kostnader,
att de uppginge till ungefär lika stort belopp som de afgifter, hvilka
därför kuncle inflyta, samt att kontrollen öfver uppbördens riktighet
likväl i hvarje fall icke kunde göras effektiv, dels enär virke under
fri flottning i vattendrag icke kunde för uppmätning och räkning hejdas
och dels enär virke vintertiden på fordon utfördes på för tillfället anordnade
drifningsvägar, vid hvilka bevakning icke kunde anordnas. Af
dessa skäl hemställde domänstyrelsen, att framställningen icke måtte
till någon Kungl. Maj ds vidare åtgärd föranleda.

Uti efter remiss afgifvet utlåtande af den 29 mars 1906 gjorde
generaltullstyrelsen, under hänvisning därtill att frågan på grund af
Riksdagens framställning vore på Kungl. Maj ds pröfning beroende,
enahanda hemställan.

Äfven skogsvårdsstyrelsen i Älfsborgs län har inkommit med eu
underdånig framställning i ämnet, därvid framhållande att å sjön Stora
Lee årligen flottades öfver gränsen till Norge minst 40,000 kubikmeter
virke fast mått, inköpt i Ålfsborgs och Värmlands län.

1 häröfver den 22 december 1906 afgifvet underdånigt utlåtande
har domänstyrelsen hänvisat till det underdåniga yttrande, som styrelsen
på grund af nådig remiss, gemensamt med generaltullstyrelsen samma
dag afgifvit i anledning af Riksdagens förenämnda skrifvelse.

Med sistnämnda utlåtande öfverlämnade nämnda båda ämbetsverk
yttranden af vederbörande myndigheter i de trakter, hvarifrån export
ur riket af trävaror genom flottning och medelst dragare i någon
nämnvärd grad äger rum, nämligen af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus, i Ålfsborgs och i Värmlands län, gränsbevakningschefen
i Dalsland, Värmland och Dalarna samt tullkammaren i
Strömstad.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län
anför, att trävaror genom flottning och medelst åkdon utfördes ur riket
endast från norra delarna af länet, medelst flottning hufvudsakligen
genom Bullarsjöarna och Idefjorden; att endast ringa mängd virke
utfördes medelst åkdon; att någon trämassa för närvarande icke torde
på något af dessa sätt föras utom riket; samt att Kungl. Maj ds

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o. 166.

befallningshafvande, som ansåge att skogsvårdsavgift^- för sålunda
utfördt virke kunde uppbäras genom tullmyndigheternas försorg, funne
föreskrifter i eldighet med hvad Riksdagen hemställt synnerligen önskvärda.
Vid Kungl. Maj:ts befallningshafvandes yttrande är fogadt ett
utlåtande från länets skogsvårdsstyrelse, som meddelar, att vederbörande
länsjägmästare beräknat det från länet under år 1905 genom
flottning och medelst åkdon utförda virket till omkring 2,600 kubikmeter,
och i fråga om sättet för uppbörden af skogsvårdsafgifter ansluter
sig till ett af jägmästaren i Bohus revir afgifvet förslag. Enligt
detta skulle virke, som med åkdon utfördes ur riket, kuberas af gränsbevakningen,
hvilken tillika skulle därför uppbära skogsvårdsafgifter,
hvaremot i fråga om virke, som vore afsedt att flottas ur riket, virkesägare
skulle, sedan virket vore sammanfördt vid flottled och innan det
lades i vattnet, anmäla sig hos länsman, kronojägare eller annan därtill
bemyndigad person för att få virket afmätt och stämpladt samt för
erläggande af skogsvårdsavgift. Nödig handtlangning borde tillhandahållas
af virkesägaren och virke, som tlottades ostämpladt, borde vara
förbrutet, hvarjämte ägaren borde kunna ådömas kännbara bötesbelopp.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Ålfsborgs län anför, att det
i länet producerade virke, som annorledes än genom skeppning eller
å järnväg utfördes ur riket, härstammade från Dalsland, därifrån det
fördes till Norge dels på åkdon dels sjöledes å Stora Lee; att skogsvårdsavgift
för det flottade virket ansåges böra uppbäras af vederbörande
tulltjänsteman eller gränsridare å vissa angifna platser; att det
icke vore möjligt för tulltjänstemännen att kontrollmäta dylikt virke,
hvarför ägare af sådant virke borde åläggas att i god tid och senast före
den 1 maj till tulltjänsteman uppgifva den ungefärliga virkesmängd han
ämnade genom flottning utföra och därför hos sagde tjänsteman deponera
för virket stadgad afgift jämte ett öfverskott af 20 procent däraf; att därefter
virkesägaren borde vara skyldig före den 15 november för slutuppgörelse
på heder och samvete för tulltjänstemannen uppgifva den sammanlagda
virkesmängd han sålunda från riket utfört; att tulltjänstemannen
för att erhålla nödig kontroll skulle bland annat äga rätt affordra virkesägaren
styrkt räkenskapsutdrag eller påyrka märksedlarnas uppvisande;
att af virkesägare lämnad oriktig uppgift skulle medföra den påföljd,
att dubbel afgift finge erläggas för hela virkespartiet; att därest virke,
utfördes till Norge utan att vara på förut angifvet sätt anmäldt, mätningen
af detta virke borde verkställas i löst mått, som därpå skulle
reduceras till fast mått, hvarefter vederbörande tulltjänsteman skulle äga

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.

genast uttaga skogsvårdsafgiften; samt att sådan afgift för virke, som
med åkdon utfördes till Norge, skulle uppbäras af gränsridarna.

Af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län anföres,
att utförseln af virke från länet till Norge genom flottning och med
åkdon å vissa trakter vore ganska betydande; att, äfven om vissa svårigheter
skulle möta att upptaga skogsvårdsafgift för sådant virke, dylik afgift
dock borde upptagas, hvarvid tullpersonalen kunde i främsta rummet
användas, men att eljest kronofogde eller länsman kunde anlitas vid uppbörden;
att virke, som vore afsedt att föras till Norge, borde, innan det
för flottning nedlades i vattnet eller annorledes framforslades, uppmätas,
besiktigas och stämplas, hvartill tullverkets personal icke syntes kunna
användas; att däremot skogsstatens tjänstemän och betjänte härvid kunde
anlitas; salut att det kräfdes stränga bestämmelser i fråga om såväl deklarationstvång
som ansvar för eftersättande af gifna kontrollföreskrifter. Vid
Kungl. Maj:ts befalluingshafvandes yttrande är bilagdt ett yttrande i ärendet
af jägmästaren i Arvika revir, som föreslår, att säljare af virke, som
från länet utfördes annorledes än medelst skeppning eller å järnväg,
skulle genom deklarations t vång åläggas till vederbörande kronofogde
uppgifva mängden af det sålda virket, köparens namn och hemvist
eller emottagaren; att flottningsförening skulle åläggas att före midten
af april månad till länets skogsvårdsstyrelse ingifva förteckning öfver
de under året flottande äfvensom uppgift för en hvar af dem om flottgodset
; att gränsbevakningen skulle till skogsvårdsstyrelsen lämna uppgift
om dem, som förde virke öfver gränsen, och med biträde af kronojägare
eller länsskogsvaktare verkställa kontroll, där så ansåges nödigt;
samt att länets skogsvårdsstyrelse skulle på grund af till denna styrelse
inkomna uppgifter verkställa utredning angående kubikmassan af utfördt
virke och tontalet af utförd trämassa, genom hvilken utredningvederbörande
kronofogde skulle beredas tillfälle kontrollera själfdeklarationerna.

Gränsbevakningscliefen i Dalsland, Värmland och Dalarna anför,
bland annat, att det föreliggande ärendet sönderfölle i frågan om hontrollen
af de utförda trävarorna och frågan om uppbörden af å dem
belöpande skogsvårdsafgifter; att till följd af den minskade importen
från Norge omöjlighet numera ej torde förefinnas att genom gränsridarna
utöfva nöjaktig kontroll öfver här ifrågavarande utförsel af
trämassa och trävaror; att uppbörden och redovisningen af skogsvårdsafgifterna
torde utan synnerlig svårighet kunna ske i samband
med gränsstationernas tulluppbörd, hvadan gränsbevakningschefen för
närvarande ansåge möjlighet förefinnas för gränsbevakningen att lör -

9

Kanyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 16G.

söksvis tillsvidare öfvertaga bestyret med berörda kontroll och uppbörd;
att för uppgift om virke, som genom flottning eller medelst
åkdon skulle föras öfver gränsen, själfdeklaration borde införas, hvilken
skulle styrkas genom företeende af tumningslängder, uppgift om namn
och hemvist å den, som köpt virket m. m.; att för vattendrag, där
flottningsförening funnes, sådan förenings styrelse borde åläggas att
före midten af april månad till skogsvårdsstyrelsen ingifva förteckning
å de under året flottande och det virke, en hvar af dem skulle flotta;
samt att till förekommande af falska deklarationsuppgifter skärpta straffbestämmelser
borde införas och lämpliga beslagsandelar tillförsäkras
dem, som upptäckte och anmälde olaga utförsel.

Tullkammaren i Strömstad anför, att kontrollen öfver sådant
virke, som genom flottning och medelst åkdon fördes till Norge, borde
ske vid afverkningsplatsen eller innan virket utlades i flottled eller
lastades å vagn; att detta särskildt gällde om virke, som utfördes genom
flottning, enär det torde vara omöjligt för hvem det vara månde att
kontrollera exportörens uppgifter rörande allt i en s. k. ringbom sammanfördt
virke; att ifrågavarande kontroll icke kunde ske genom
gränsbevakningen, hvars verksamhet framförallt vore förlagd till gränsen,
utan borde verkställas af vederbörande skogsvårdsstyrelse och dess
tjänstemän eller genom kommunernas skogsvårdskommittéer med biträde
i vissa fall af skogs- och kronobetjäning; samt att, sedan anmälan om
virke, afsedt att genom flottning eller medelst åkdon utföras, gjorts
hos någon af nyssnämnda myndigheter, virket borde af dem med särskildt
märke stämplas, hvarefter uppbörden af skogsvårdsafgiften kunde
verkställas af samma eller annan af nämnda myndigheter, som därom
skulle äga utfärda bevis, livilket borde vid transporten medföras och
vid gränsen till krono- eller tullbetjänt aflämnas.

För egen del anföra generaltullstyrelsen och domänstyrelsen hufvudsakligen: Ehuru

sålunda olika åsikter uttalats i de föreliggande utlåtandena
saväl angående sättet för uppbörden som angående den därvid nödiga
kontrollen, syntes likväl alla, som i ärendet yttrat sig, vara eniga
därom, att skogsvårdsafgift borde erläggas för virke och pappersmassa,
som från landet utfördes annorledes än genom skeppning och medelst
järnväg. Emellertid ansåge sig ämbetsverken icke böra underlåta
att fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet därpå, att därest den afgift,
som nu ifrågasattes, skulle komma att uppbäras, detta möjligen kunde
gifva anledning till, att eu motsvarande afgift komme att påföras träBih.
till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 133 Höft. 2

10 Kungl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 166.

varor och pappersmassa, som på samma sätt tillfördes Sverige från
Norge. En dylik åtgärd från norsk sida syntes kunna utöfva visst
inflytande på industrien i vårt land, helst som, särskildt genom flottning,
afsevärdt mera virke tillfördes Sverige från Norge än på enahanda
sätt trävaror från Sverige utfördes till Norge. Det vore nämligen
ej blott å Klarälfvens vattensystem som norskt virke flottades till
vårt land, utan äfven å de från Norge kommande källfloderna till
Hotagens och Ströms vattendrag i Jämtland. De skogar, hvarifrån
detta virke härstammade, torde delvis vara för afverkning upplåtna
åt svenska undersåtar. Under förutsättning emellertid att det nu^ antydda
förhållandet ansåges icke böra utöfva inflytande på den föreliggande
frågan, ville ämbetsverken i underdånighet tillstyrka, att
skogsvårdsafgift finge uppbäras jämväl för trävaror och pappersmassa,
som från landet utfördes annorledes än genom skeppning och med
järnväg.

Enligt den utredning, som förelåge, syntes visserligen, åtminstone
för närvarande, pappersmassa icke från här ifrågavarande delar af landet
utföras annorledes än genom skeppning och med järnväg. Skulle
emellertid förhållandet blifva ett annat, ansåge ämbetsverken, att i
förordningen den 24 juli 1903 för pappersmassa bestämd skogsvårdsafgift
borde uppbäras, innan pappersmassan fördes öfver gränsen. Då
detta syntes ifrågakomma allenast genom forsling å för sommartrafik
ordnade körvägar, enär pappersmassefabriker icke kunde anläggas i
väglösa obyggder, mötte ej hinder för att invid sådana vägar i gränsens
närhet stationerad tullpersonal uppbure afgiften.

Utförseln af virke medelst åkdon från Sverige till Norge, hvilken
för öfrigt torde vara jämförelsevis obetydlig, kunde bedrifvas ej blott
å för sommartrafik anlagda vägar utan ock å för tillfället anordnade
så kallade basvägar, hvilka användes för virkestransport vintertid vid
snöföre, hufvudsakligen under årets tre första månader. Vid vägar åt
förra slaget vore i regeln tullbevakning anordnad i närheten åt riksgränsen.
Beträffande de senare vore däremot sådan bevakning i allmänhet
ej anordnad, hvarför särskild extra bevakning syntes, under den
tid virkesdrifning å dem påginge, böra anordnas. Skogsvårdsafgiften,
som i hvarje fall borde vara erlagd förr än virket fördes öfver gränsen,
syntes kunna för hvarje lass virke uppbäras vid den utförselplatsen
närmast belägna gränstullstationen innan det fördes öfver gränsen. De
inflytande beloppen för denna uppbörd torde blifva obetydliga, enär ett
lass trävaror särskildt vid transport sommartiden ofta ej innehölle
mera än 1 kubikmeter virke fast mått.

11

Kun f/l. Malis Nåd. Proposition N:o 106.

Beträffande slutligen det virke, som genom flottning utfördes,
vore särskildt att märka, att det i regeln vore undandraget kontroll,
sedan det nedlagts i Hottleden. Framför allt gällde detta i fråga om
virke, som flottades löst. Men jämväl det virke, som i fasta flottar eller
på annat sätt förenadt framfördes i flottleden, vore svårt att kontrollera.
I följd häraf ansåge ämbetsverken, att för virke, som vore afsedt att
genom flottning utföras ur riket, skogsvårdsafgiften borde erläggas eller
säkerhet därför ställas, innan virket utlades i flottleden. Detta kunde
på det sätt ordnas, att den, för hvars räkning afverkning skedde, beräknade
ocli uppgåfve den virkesmängd, som genom flottning skulle
ur riket utföras, hvarefter han inbetalade afgiften i förskott eller därför
ställde borgen eller annan säkerhet, intill dess efter slutad afverkning
och drifning afgiften kunde definitivt bestämmas och slutlikvid ske.

Kontrollen öfver detta virke kunde icke uppdragas åt gränsbevakningen,
emedan virket kunde för flottning uppläggas invid ilottled
på större eller mindre afstånd från gränsen, hvilken sagda bevakning
icke ägde lämna. Lämpligen syntes därföre denna kontroll böra anförtros
åt vederbörande skogsvårdsstyrelse, som genom sina tjänstemän
och skogvaktare kunde utföra densamma.

Uppbörden af skogvårdsafgifterna för trävaror, som genom flottning
utfördes, borde under sådana förhållanden ej heller ske genom
gränsbevakningspersonalen, hvars aflöning dessutom icke stode i rimligt
förhållande till det ansvar för en betydande, med svårighet kontrollerbar
uppbörd, som skulle påläggas densamma. Däremot torde, på sätt vederbörande
motionärer vid Riksdagen jämväl åsyftat, uppbörden kunna
verkställas genom kronofogden i orten, till hvilken den, som hade att
erlägga skogsvårdsafgift, borde vara skyldig att efter slutad afverkning
genom angifningsinlaga uppgifva mängden af det virke, hvarför afgift
skulle af honom erläggas. Uppgifterna i denna angifningsinlaga borde
lämnas »på heder och samvete». Ansåges i vissa fall nödigt kontrollera
uppgifterna, borde kronofogden äga att från vederbörande flottledsstyrelse
eller från skogsvårdsstyrelsen erhålla uppgift om det virkesparti,
hvarför ifrågavarande person hade att erlägga skogsvårdsafgift.

På grund af hvad sålunda och i öfrigt anförts samt under erinran,
att vederbörande ämbetsverk framdeles torde komma att sättas i tillfälle
att afgifva förslag till de ändringar i eller tillägg till kungörelsen den 8
december 1904 angående uppbörd af skogsvårdsafgifter ro. m., som
kunde ifrågakomma, hemställa ämbetsverken, att i § 3 af kungl. förordningen
den 24 juli 1903 angående skogsvårdsafgifter måtte göras
sådant tillägg, att skogsvårdsafgifter komme att uppbäras jämväl för

Departementschefens
yttrande.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.

trävaror och trämassa, som utfördes från riket annorledes än genom
skeppning'' eller å järnväg, därvid tullpersonalen borde åläggas att uppbära
afgifterna för sådan vara, som utfördes landvägen, och vederbörande
kronofogde för trävaror, som utfördes genom flottning, och
borde afgifterna i senare fallet redovisas till statskontoret genom Kungl.
Maj:ts befallningshafvande.

Af den redogörelse, jag nu lämnat, framgår, att samtliga örtsmyndigheter,
som yttrat sig i ärendet, äro ense om det lämpliga i att
skogsvårdsafgifter påföras äfven trävaror och trämassa, som utföras ur
landet annorledes än genom skeppning eller å järnväg. Också mig
synes det förhållandet högst otillfredsställande, att gods af ifrågavarande
slag, som utföres, endast af den anledning, att det på visst sätt transporteras
öfver gränsen, undgår den afgift, som enligt ordalydelsen af § 1
i förordningen om skogsvårdsafgifter skall drabba allt sådant gods. Ett
dylikt förhållande innebär en reell olikhet inför lagen, som icke bör få
fortfara. Att man i detta fåll bör låta sig afhållas af fruktan för
möjligheten af en motsvarande afgift å trävaror och pappersmassa,
som flottas från Norge till Sverige, kan jag icke inse. Här är ju endast
fråga om, att gällande förordning om skogsvårdsafgifter äfven i nu
ifrågavarande hänseenden skall göras effektiv och tillämplig. Afgift
utgår också redan för den väl så betydande mängd virke, som med
järnväg och medelst skeppning utföres till Norge utan att detta
medfört några af de olägenheter, som nu af myndigheterna befarats
kunna uppstå. Med häns}rn till de, visserligen ofullständiga, uppgifter,
som föreligga om exporten genom flottning eller på åkdon af
trävaror till Norge — och om någon nämnvärd utförsel af trä på sistnämnda
båda sätt till något annat land kan icke vara tal — tror jag
icke heller, att de för upptagande af exportafgift i dessa fåll nödiga
anordningar skulle medföra så stora kostnader, att icke det allmänna
i hvarje fall skulle beredas en ganska afsevärd inkomst. Men väl möta
vissa svårigheter att så ordna saken, att uppbörden och kontrollen
blifva effektiva, på samma gång som ej alltför stora olägenheter däraf
beredas exportörerna. Förhållandevis enklast synes saken kunna ordnas
i fråga om gods, som på åkdon föres ur landet. Afgiften kan här, på
sätt generaltullstyrelsen och domänstyrelsen föreslagit, upptagas vid vederbörande
tullstation vid gränsen och lärer kontrollen öfver, att intet gods
passerar gränsen utan att afgiften erlägges, kunna skötas af gränsbevakningen,
äfven om denna på vissa trakter och för särskilda årstider måste förstärkas.
Förenadt med större svårigheter synes det vara att tillfredsställande
ordna uppbörden af skogsvårdsafgifter för trävaror, som genom

13

Kungl. Maj: t a Nåd. Proposition N:o 160.

(lottning föras ur riket. I detta fall kan af naturliga skäl ingen
nämnvärd kontroll utöfvas vid gränsen och ej heller kunna lämpligen
afgifterna uppbäras af tulltjänstemännen därstädes. Däremot
synes den utväg, ämbetsverken föreslagit, eller att afgiften skulle grundas
å själfdeklaration af vederbörande exportörer och erläggas till kronofogden
• i den ort, där virket nedlägges i flottleden, erbjuda utsikter
till en öfverhufvud taget tillfredsställande lösning. Erforderlig kontroll
å uppgifternas riktighet synes vid en sådan anordning kunna erhållas
genom jämförelse med uppgifter från vederbörande flottningsföreningars
styrelser eller af vederbörande skogsvårdsstyrelse eller genom sådan
styrelses tjänstemän. De af kronofogde uppburna afgifterna torde böra
redovisas enligt närmare bestämmelser af Kungl. Maj:t. Förslag till
de ändringar i lydelsen af § 3 i förordningen den 24 juli 1903 angående
skogsvårdsafgifter, som erfordras för genomförande af hvad jag sålunda
föreslagit, har utarbetats inom departementet. Vidare förslag till närmare
bestämmelser om sättet för uppbörden och kontrollen däröfver samt
till de ändringar i kungörelsen den 8 december 1904 angående uppbörd
af skogsvårdsafgifter m. m., som härför kunna erfordras, äfvensom
till de andra föreskrifter, som kunna blifva en följd af bifall till
hvad jag föreslagit i fråga om § 3 i förordningen den 24 juli 1903,
torde jag framdeles få tillfälle att underställa Kungl. Maj:ts pröfning.

Departementschefen uppläste härefter förutnämnda inom departementet
utarbetade förslag till förordning om ändrad lydelse af § 3 i
förordningen den 24 juli 1903 om skogsvårdsafgifter och hemställde, att
detsamma måtte genom nådig proposition Riksdagen till antagande föreläggas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
i nåder lämna bifall; och skulle nådig proposition
i ämnet af den lydelse, bilaga . . . vid detta
protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

J. Salander.