1

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o toft.

N:o 165.

Kungl. Maj it s nådiga proposition till Riksdagen angående
afsättande af medel till pensionering af statens järnvägars
personal; gifven Stockholms slott den 23 april
1907.

Under åberopande af bifogade utdrag* af protokollet öfver civilärenden
för denna dag vill Kungl. Makt härmed föreslå Riksdagen
medgifva,

att såsom bidrag till bestridande af pensionering af statens järnvägars
personal må, utöfver hvad enligt gällande reglemente för statens
järnvägstrafiks pensionsinrättning i sådant afseende kan komma
att utgå af statsmedel, för år 1908 af statens järnvägars trafikmedel
afsättas och till statskontoret öfverlämnas ett belopp af 350,000 kronor,
att. af statskontoret, i enlighet med hvad därom kan varda af Kungl.
Maj:t föreskrifvet, tillsvidare för ifrågavarande ändamål förvaltas och
förräntas; samt

att Kungl. Maj:t må äga förordna om utbetalande af så stor del
af såväl ifrågavarande som det för enahanda ändamål under år 1907
afsätta belopp, som för ett orubbadt upprätthållande af pensionsinrättningens
verksamhet i enlighet med gällande grunder kan erfordras.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Jidius Juhlin.

Bih. till Piksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 132 Höft. (N:o J65).

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 23 april 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hamharskjöld,

Roos,

JuHLIN,

SWARTZ.

Departementschefen, statsrådet Juhlin yttrade:

Uti proposition till 1906 års Riksdag föreslog Kungl. Majit Riksdagen
medgifva, att såsom bidrag till bestridande af pensionering af
statens järnvägars personal finge, utöfver hvad enligt gällande reglemente
för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning i sådant afseende kunde
komma att utgå af statsmedel, för år 1907 af statens järnvägars trafikmedel
afsättas och till statskontoret öfverlämnas ett belopp af 350,000
kronor att af statskontoret, i enlighet med hvad därom kunde varda af
Kungl. Maj:t föreskrifvet, tills vidare för ifrågavarande ändamål förvaltas
och förräntas, samt att Kungl. Maj:t ägde förordna om utbetalande
af så stor del af ifrågavarande belopp, som för ett orubbadt upprätt -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.

3

hållande af pensionsinrättningens verksamhet i enlighet med gällande
grunder kunde under år 1907 erfordras.

Denna framställning blef därefter af Riksdagen bifallen.

Under hänvisning till den utförliga utredning i ärendet, som finnes
intagen uti det vid förenämnda proposition fogade statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för den 30 december 1905, tillåter jag mig
erinra, hurusom Kungl. Maj:t den 6 november 1903 uppdrog åt en
kommitté att efter vederbörlig utredning afgifva förslag till de ändrade
bestämmelser, som borde meddelas för att pensioneringen af tjänstemän
och betjente vid statens järnvägar måtte blifva på lämpligt och betryggande
sätt anordnad.

Af det af nämnda kommitté den 26 juli 1905 afgifna betänkande
framgår, att enligt den af kommittén lämnade matematiska utredning
skulle beträffande pensionsinrättningens förmåga att fullgöra sina förbindelser
till delägarna vid 1904 års ingång förefunnits en brist, uppgående
till 37,163,805 kronor.

För att täcka denna brist och för återställande af den ekonomiska
jämvikten inom pensionsinrättningen föreslog kommittén åtskilliga förändrade
anordningar. De viktigaste bland dessa voro betydlig ökning
af det till pensionsinrättningen utgående statsbidraget, hvars hittillsvarande
otillräcklighet kommittén ansåg utgöra en af de förnämsta orsakerna
till pensionsinrättningens obestånd, höjning af pensionsåldern
och slutligen nedsättning af pensionerna för särskilt de högre aflönade
befattningshafvarna.

I fråga om statsbidraget föreslog kommittén, dels att staten skulle
ensam öfvertaga ansvaret för pensionering till följd af olycksfall eller
sjukdom, som ådragits under tjänstutöfning, d. v. s. att staten allena
betalade hela beloppet af utgående invalidpensioner enligt 6 § mom. a.
i gällande reglemente, dels ock att staten borde åtaga sig att till två
tredjedelar ansvara för pensioneringen i öfrigt af statens järnvägspersonal.
Men vidare föreslog kommittén, att, då delägarnas årsafgifter
icke motsvarade en tredjedel, utan allenast omkring en fjärdedel af den
en hvar af dem tillkommande pension, staten skulle årligen lämna bidrag
till pensionsinrättningen med det belopp, som erfordrades såsom
fyllnad, för att pensionsinrättningen vid slutet af hvarje år skulle äga
en kapitalbehållning, motsvarande, enligt matematiska grunder, skillnaden
mellan, å eea sidan, kapitalvärdet af tredjedelen af samtliga pensionsinrättningen
åliggande pensionsförpliktelser, med undantag af de pensioner,
som, enligt hvad ofvan är nämndt, skulle i sin helhet utgöras
af staten, och, å andra sidan, kapitalvärdet af delägarnas årsafgifter.

4 Knuffl. May.ts Nåd. Proposition N:o 165.

Som kommitténs förslag tydligen kräfde åtskillig tid, innan detsamma
kunde genomföras, föreslog kommittén vidare såsom provisorisk
åtgärd, att Kungl. Maj:t måtte hos 1906 års Riksdag göra framställning,
att, i stället för det nuvarande bidraget till pensionsinrättningen
— som utgår med belopp, motsvarande 2 procent af nettoinkomsten
af statens järnvägstrafik och hvilket bidrag för år 1904 utgjort
omkring 304,000 kronor — finge, oberoende af nettovinstens
storlek, för år 1907 af järnvägstrafikmedel anvisas ett bidrag af 650,000
kronor, motsvarande det belopp, hvartill pensionerna för delägare, som
afskedas på grund af olycksfall i tjänsten, samt två tredjedelar af öfriga
utgående pensioner kunde beräknas uppgå.

Det af kommittén afgifna betänkandet remitterades den 6 september
1905 till järnvägsstyrelsen, som, i hvad rörde aflåtande till 1906
års Riksdag af proposition om det nuvarande statsbidragets till statens
järnvägstrafiks pensionsinrättning höjande, hade att skyndsamt afgifva
särskildt underdånigt yttrande, hvarefter, beträffande ärendet i öfrigt,
styrelsen borde, efter direktionens och fullmäktiges för nämnda pensionsinrättning
hörande, afgifva ytterligare utlåtande.

I förstberörda del afgaf järnvägsstyrelsen den 31 oktober 1905
utlåtande. Järnvägsstyrelsen tillstyrkte därvid, att ett visst belopp af
statens järnvägars trafikmedel afsattes redan för år 1907; och borde
detta belopp beräknas så, att detsamma, jämte det enligt nu gällande
pensionsbestämmelser för närvarande utgående statsbidraget, uppginge
till det af kommittén såsom behöfligt för år 1907 angifna beloppet
650,000 kronor. Då statsbidraget för sistnämnda år syntes kunna beräknas
till omkring 300,000 kronor, hemställde styrelsen, att 350,000
kronor måtte af trafikmedel afsättas för ifrågavarande ändamål.

Såsom jag förut nämnt, blef den af Kungl. Maj:t i enlighet med
järnvägsstyrelsens hemställan till 1906 års riksdag aflåtna propositionen
af Riksdagen bifallen.

Hvarken pensionsinrättningens direktion eller järnvägsstyrelsen bär
ännu afgifvit slutligt yttrande öfver pensionskommitténs betänkande,
och har styrelsen meddelat, att den utgått från det antagande, att frågan
om lönereglering för personalen vid statens järnvägar borde vara
ordnad, innan pensionsfrågan i dess helhet företoges till slutlig behandling.

Emellertid har järnvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 16
februari 1907 gjort framställning, att jämväl under år 1908 måtte afsättas
medel till pensionering af personalen.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 165. 5

Styrelsen erinrur till eu bör jan, att de genom förenämnda kommitté
verkställda matematiska utredningar • rörande pensionsinrättningens
finansiella ställning gifvit vid handen, att i afseende å pensionsinrättningens
förmåga att fullgöra sina förbindelser till delägarna i pensionsinrättningen
förefunnes en betydande och ständigt växande brist. Under
ärendets behandling hade ock påvisats, att det statsbidrag, som kräfdes
för pensionsinrättningens stärkande, uppenbarligen vore så betydande,
att detsamma lämpligen borde fördelas på flera år. För den skull syntes
önskligt, att, i likhet med hvad för innevarande år ägt rum, äfven
för år 1908 för ifrågavarande ändamål af tratikmedel afsattes och till
statskontoret öfverlämnades visst lämpligt belopp.

Med tillämpning af det utaf styrelsen i dess förberörda skrifvelse
augifna sättet för beräknande af bidragets storlek skulle för år 1908
erfordras något större särskildt bidrag än det af styrelsen för år 1907
föreslagna beloppet, 350,000 kronor, ity att, såsom framgår af styrelsens
underdåniga skrifvelse den 24 november 1906 med förslag till
beräkning af den behållna inkomst af statens järnvägar, som kunde
upptagas i riksstaten för år 1908, det till pensionsinrättningen enligt
nu gällande grunder utgående statsbidraget på grund af förutsedd
minskning i statens järnvägars nettoinkomst icke kunde för år 1908
beräknas till högre belopp än 280,000 kronor. Styrelsen finner dock
det ifrågavarande särskilda bidraget lämpligen böra begränsas 1 ill samma
belopp som det för 1907 medgifna eller till 350,000 kronor, helst bidraget
till pensionsinrättningen för år 1906 på grund af väsentligt
ökad nettoinkomst uppgått till något öfver 367,000 kronor, i stället
för det ungefärligen beräknade beloppet, 300.000 kronor.

Det kunde ju, anmärker vidare styrelsen, icke sägas, att för den
närmaste tiden förelåge någon omedelbar fara, att pensionsinrättningen
icke skulle kunna fullgöra sina förbindelser. Sålunda utvisade pensionsinrättningens
räkenskaper, att kapitaltillökningen, som åren 1903
och 1904 utgjort respektive 258,511 kronor 45 öre och 232,120 kronor
29 öre, uppgått för år 1905 till 185,993 kronor 20 öre och lör år
1906 till 186,058 kronor 58 öre. Styrelsen anser dock, att för säkerhets
skull borde, i likhet med hvad i fråga om det af Riksdagen för
år 1907 medgifna belopp ägt rum, bemyndigande utverkas att af
ifrågavarande ökade statsbidrag få lyfta så stor del, som erfordras för
ett orubbadt upprätthållande af pensionsinrättningens verksamhet i enlighet
med gällande grunder, och syntes dylikt bemyndigande böra
omfatta såväl nyssnämnda för år 1907 afsätta som det nu till afsättning
föreslagna belopp.

Departements chefens yttrande.

G Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 165.

Icke heller nu föreligger frågan om ordnande af pensioneringen
af statens järnvägars personal - till slutgiltig behandling. Saken är
emellertid af den genomgripande betydelse för hela personalen, att,
därest löneregleringen nu kommer till stånd, det synes mig böra göras
allt för att bringa pensionsfrågan till slutlig lösning redan vid nästkommande
riksdag. Huru än denna fråga kommer att ordnas, ett är
dock säkert, att en väsentlig förhöjning af statens bidrag blifver erforderlig.
Riksdagen bär äfven tillkännagifvit sin vilja att komma pensionsinrättningen
till hjälp i dess svåra finansiella läge genom beviljande
af särskildt anslag till pensionsinrättningen för år 1907.

Riksdagen uttalade visserligen tvekan angående lämpligheten af
att, innan frågan blifvit i hela sin omfattning pröfvad, vidtaga en dylik
tillfällig åtgärd, helst behofvet icke syntes vara påträngande. Det torde
dock vara med klok försiktighet förenligt och äfven ägnadt att
lugna de måhända öfverdrifna farhågor, som pensionsinrättningens delägare
hysa beträffande pensioneringen, om äfven för år 1908 vidtages
en liknande åtgärd, detta så mycket mera som densamma i och för
sig synes lämplig.

Beloppet af det för år 1908 erforderliga särskilda anslaget bär
järnvägsstyrelsen, ehuru anslaget enligt de af kommittén angifna grunder
bort beräknas till högre belopp, likväl ansett kunna begränsas till
350,000 kronor eller till samma belopp, som afsatts för innevarande
år; och finner jag de af styrelsen härför anförda skäl antagliga.

Beträffande dispositionen af såväl det för år 1907 afsätta beloppet
som det anslag, hvilket kan för år 1908 af Riksdagen beviljas, torde
ett bemyndigande af liknande beskaffenhet som det af 1906 års Riksdag
lämnade böra gifvas Kungl. Maj:t, ehuru icke någon fara synes
vara för handen, att Kungl. Magt skall under den närmaste framtiden
behöfva begagna sig af ett dylikt medgifvande.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,

att såsom bidrag till bestridande af pensioneringen af statens järnvägars
personal må, utöfver hvad enligt gällande reglemente för statens
järnvägstrafiks pensionsinrättning i sådant afseende kan komma att utgå
af statsmedel, för år 1908 af statens järnvägars trafikmedel afsättas
och till statskontoret öfverlämuas ett belopp af 350,000 kronor, att af
statskontoret, i enlighet med hvad därom kan varda af Kungl. Maj:t
föreskrifvet, tillsvidare för ifrågavarande ändamål förvaltas och förräntas;
samt

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 165.

att Kungl. Maj:t må äga förordna om utbetalande af så stor del af
såväl ifrågavarande som det för enahanda ändamål under år 1907 afsätta
belopp, som för ett orubbadt upprätthållande af pensionsinrättningens
verksamhet i enlighet med gällande grunder kan erfordras.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

Carl G. Edman.