Kung!. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 157.

1

N:o 157.

Kungi. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag om inskränkning i rätten att erhålla laga skifte;
gifven Stockholms slott den 19 april 1907.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll vill Kungi. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade lörslag till lag om inskränkning
i rätten att erhålla laga skifte.

Kungi. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungi. nåd och ynnest
städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Albert Petersson.

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 124 Höft. (N:o 157).

1

2

Kung!. Maj te Nåd. Proposition N:o 157.

Förslag

till

Lag

om inskränkning i rätten att erhålla laga skifte.

Härigenom förordnas som följer:

Inom Juckasjärvi ocli Enontekis socknar i Norrbottens län må
under tiden intill den 1 juli 1908 laga skifte icke verkställas å mark,
till hvars delning genom sådant skifte förordnande för landtmätare ej
före denna lags ikraftträdande utfärdats.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

3

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 27 mars 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle
Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

Juhlin,

SWARTZ.

Departementschefen, statsrådet Alfred Petersson, anförde efter
gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet:

Enligt särskilda beslut har Kungl. Maj:t under den senare hälften
af det gångna århundradet dels beträffande vissa socknar i Norrbottens
Västerbottens och Kopparbergs län medgifvit, att till befordrande afjordens
uppdelning på de särskilda brukningsdelarna skiften mellan delägarna i
de olika skifteslagen finge ske i samband med afvittringen, dels beviljat
byar och skifteslag inom Karl Gustafs och Neder Torneå socknar till åstadkommande
af skiften ett efter halfva skifteskostnaden beräknadt statsbidrag.
Afvittringen inom Juekasjärvi och Enontekis socknar har nu framskridit

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 157.

så långt, att vidkommande förstnämnda socken densamma är genom afvittringsutslag
fastställd utom i fråga om Vittangi by, beträffande hvilken
till följd af ärendets återförvisning arbetena ännu pågå, samt, hvad angår
Enontekis socken, frågan är beroende på Kungl. Maj:ts befallmngshafvandes
pröfning. \id afvittringen inom dessa socknar har emellertid
någon fördelning af jorden mellan de särskilda brukningsdelarna
inom de af afvittringen omfattade samfälligheterna icke ägt rum. Laga
skiften inom ifrågavarande socknar äro således att förvänta i stor utsträckning
och hafva redan begärts samt delvis äfven fullbordats inom
en del byar inom Juckasjärvi socken. Till följd af jordens i. stort sedt
jämförelsevis ringa värde och de stora vidder, som i anledning däraf
tilldelats de olika samfälligheterna, ställa sig emellertid dylika förrättningar
i dessa trakter, därest de skola utföras efter samma grunder
som i öfriga delar af riket, synnerligen kostsamma. .

I underdånig skrifvelse den 28 december 1903 har Kungl. May.ts
befallningshafvande i anledning häraf gjort framställning om åtgärder
till underlättande för delägarna i dylika skifteslag af laga skiftens

åstadkommande. ,

Enligt den utredning, som i detta ärende lämnats for forhalfandena
uti ifrågavarande trakter, finnas inom Juckasjärvi socken 20 byar,
hemman och nybyggen med tillhopa 54 33/e4 mantal, vid tiden för skrifvelsens
aflåtande" fördelade på omkring 250 brukningslägenheter. Efter
det V4 af skogsanslaget afsätta till allmänning, utgör den areal, som
o-enom afvittringsutslaget tilldelats byar, hemman och lägenheter omkring
290,285 hektar. Härtill kommer arealen af vissa inom byområdena
för särskilda ändamål afsätta platser, omkring 994 hektar. Inom
Enontekis socken finnas 15 skifteslag, däri inberäknade enstaka hemman
och nybyggen, med tillhopa 10 31/«4 mantal, vid angifna tid fördelade
på ett sextital brukningsdelar. Den areal, som föreslagits tilldelad byar,
hemman och lägenheter, utgör omkring 142,798 hektar, hvartill kommer
omkring 79 hektar för särskilda ändamål afsätta platser.

Beräkningar, som i annat ärende verkställts, gifva vid handen, att
antalet brukningsdelar inom lappmarksområdena i allmänhet fördubblas på
omkring 30 år. Inom vissa af de trakter, om hvilka nu är fråga, synes
utvecklingen fortgå ännu skyndsammare. Sålunda har Kungl. May.ts
befallningshafvande i nu förevarande ärende upplyst att inom Svappavaara
by i Juckasjärvi socken, som efter afvittringen undergått laga
skifte, brukningsdelarnas antal, hvilket i afvittringshandlingarna upptagits
till 29, vid skiftet bestämts till 70.

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

Skifteskostnaderna hafva af Kung]. Maj:ts befallningshafvande
beräknats till i medeltal 2 kronor 15 öre för hektar, under förutsättning
att mätningarna ej äga rum i större skala än som är oundgängligen
af nöden. Sammanlagda kostnaden för skifte af hela den enligt
det föregående byar, hemman och lägenheter tilldelade mark inom
Juckasjärvi socken skulle enligt denna beräkningsgrund uppgå till omkring
626,250 kronor. Motsvarande siffra för Enontekis socken har
beräknats till omkring 307,185 kronor. I dessa belopp äro emellertid
endast inräknade de egentliga förrättningskostnaderna och utflyt-tningskostnaderna,
men däremot icke handtlangningskostnaderna och ej heller
de utgifter, som vid blifvande skiften kunna beräknas komma att föranledas
af föreskrifna likvider, af väganläggningar och af nya behof af
hägnader. Inberäknadt äfven dessa kostnader har Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ansett den totala skifteskostnaden böra uppskattas i rundt
tal till för Juckasjärvi socken 962,000 kronor och för Enontekis socken
472,000 kronor.

Enligt uppgifter, som jag låtit införskaffa, uppgick taxeringsvärdet
af fast egendom för år 1905 till i Juckasjärvi taxeringsdistrikt för
jordbruksfastighet 753,300 kronor och för annan fastighet 31,700 kronor
eller tillhopa 785,000 kronor samt i Enontekis taxeringsdistrikt för
jordbruksfastighet 68,700 kronor och för annan fastighet 3,300 kronor
eller tillhopa 72,000 kronor.

Beträffande förhållandena i öfrigt inom ifrågavarande socknar har
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i sin förutnämnda skrifvelse hufvudsakligen
anfört följande.

Inom en del andra socknar i länet hade visserligen äfven kostnaderna
för jordens skiftande varit ansenliga, men de hade dock, om
än ofta med svårighet, kunnat utgöras med tillhjälp af delägarnas
inkomst från den dem vid skiftena tilldelade skogen, hvarå de efter
dessas afsilande erhållit utstämpling, särskildt för uttagande på en
gång af öfvermogna och mer eller mindre skadade träd. En dylik
tillgång stode emellertid alldeles icke eller endast i ringa mån jordägarna
inom Juckasjärvi och Enontekis socknar till buds, enär dessa socknar
till större delen vore belägna ofvan eller i närheten af barrskogsgränsen
och den skog, som växte där, i allmänhet vore af fjällskogs natur, kort
och kvistig samt följaktligen föga lämplig för förädling och export.
Därtill komme, att värdet af den bättre skogen, som kunde finna afnämare,
vore nedsatt på grund af de dryga kostnaderna för transporten
till de aflägsna sågverken vid kusten. Hvad särskildt Enontekis socken
anginge, vore den så godt som helt och hållet belägen ofvanför barr -

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

skogsgränsen, och den obetydliga skog, som växte i dess sydostliga
hörn, vore ej duglig för afsalu.

Hemmansägarna i Juckasjärvi hade visserligen en allmänningsfond,
som vid tiden för skrifvelsens aflåtande utgjorde i rundt tal 112,000
kronor, men dess afkastning försloge ej på långt när att tillgodose ens
de ändamål, för hvilka den enligt fastställdt reglemente vore afsedd.
Äfven Enontekis socknemän hade utsikt att erhålla en allmänningsfond,
men denna torde blifva obetydlig, och dess afkastning skulle för öfrigt
enligt nådig föreskrift tillgodokomma ej blott socknens jordägare och
den bofesta befolkningen utan äfven nomadlapparna, hvilka utgjorde
det långt öfvervägande flertalet.

Jordbruket, som i dessa trakter, där på grund af den höga
latituden korn och potatis endast i obetydlig omfattning utgjorde föremål
för odling, vore i det närmaste liktydigt med boskapsskötsel, befunne
sig ännu mycket lågt. Foderväxtskörden hade dittills varit grundad på
beredning af vallar genom uppluckring och öfvergödsling af jorden i
närheten af bostäderna samt på mer eller mindre aflägsna slåttermyrar
och naturliga ängslägenheter. Åtgärderna för höjandet af dessas afkastning
hade i allmänhet inskränkt sig till primitiva anstalter för öfversilningar
och mindre sjösänkningar, hvilka företag ännu kräfde tid och
arbete, innan varaktig foderafkastning från dem vore att påräkna.
Hufvudnäringarna inom dessa socknar hade ursprungligen och intill
ganska sen tid varit renskötsel, djurfångst och fiske och endast efter
hand, sedan befolkningen alltmer börjat öfvergå till bofast lefnadssätt,
hade jordbruket så småningom vunnit insteg. I saknad af kommunikationer
hade befolkningen varit afstängd från någon allmännare och
lifligare beröring med jordbrukarna vid kusten och från möjligheten att
tillgodogöra sig dessas något större erfarenhet och insikter i denna
näring. Komme så härtill små ekonomiska tillgångar och samäganderättsförhållanden,
borde det ej väcka någon förundran, att jordbruket
stode på en efterblifven ståndpunkt. Denna näring saknade dock ingalunda
förutsättningar för utveckling, ty förefintligheten af störa arealer
vid afvittringen bland impediment upptagna myrar, om hvilkas användbarhet
för odling man under de senaste åren kommit till insikt, samt
tillgång på naturliga ängslägenheter lämnade möjlighet för en idog
och sparsam befolkning, flera gånger så talrik som den nuvarande, att
här finna sin nödtorftiga utkomst. En viktig förutsättning för jordbrukets
utveckling vore emellertid, att hvarje jordägare skulle känna
sig tryggad i besittningen af den torfva, på hvilken han ville nedlägga
arbete och kostnader. I den mån insikten om de fördelar, såväl i detta

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157. 7

som i andra hänseenden, laga skiften medförde, vunne insteg hos befolkningen,
vore det också att förvänta, att dylika förrättningar jämväl i
dessa trakter i allt större omfattning skulle komma till stånd. ''

Slutligen bär Kungl. Maj:ts befallningshafvande framhållit, att
affärsspekulationen endast i mycket ringa utsträckning sökt göra jordförvärv
inom ifrågavarande trakter. Sålunda innehades icke något hemman
inom Enontekis socken under omständigheter, som häntydde på
spekulativ alsikt. Ej heller vore något jordförvärf därstädes i sådant
syfte att förvänta för framtiden, då socknen saknade såväl exportduglig
skog som malmförekomster. I Juckasjärvi socken innehades tillhopa
l17/72 mantal, omfattande 9 brukningsdelar, af sågverksbolag samt l16/3g
mantal med 15 brukningsdelar i grufspekulativt syfte.

Af den sålunda lämnade redogörelsen har Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ansett framgå, att invånarna i Juckasjärvi och Enontekis
socknar i allmänhet icke förmå bära de med ett allmännare skiftande
af jorden förenade kostnader, och att följaktligen åtgärder måste vidtagas
för att skydda dem mot de för de flesta af dem ruinerande följder,
ett vidsträcktare användande af ekiftesvitsordet skulle medföra.
Därvid har emellertid Kungl. Maj:ts befallningshafvande framhållit, att
med den lifliga öfvertygelse, Kungl. Maj:ts befallningshafvande hyste,
att laga skiften vore en synnerligen verksam häfstång för jordbrukets
höjande, Kungl. Maj:ts befallningshafvande ingalunda ville ifrågasätta
någon undantagslagstiftning i ändamål att genom ändrade bestämmelser
angående skiftesvitsord eller annorledes försvåra eller motverka tillkomsten
af dylika förrättningar, utan att Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ansåge enda möjliga utvägen för frågans lösning vara, att staten
lämnade afsevärda bidrag till gäldande af skifteskostnaderna.

Vid beräkningen af det belopp, hvarmed staten för ändamålet
borde bidraga, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande först och främst
ansett sig böra utgå från, att det icke kunde ifrågasättas, att samtliga
skifteskostnader borde gäldas af statsmedel. Till följd häraf kunde det
anses antagligt, att laga skiften af de byar och hemman, där jordens
värde stode i alltför stor disproportion till delägarnas egna utgifter för
ändamålet, icke skulle komma till stånd, och syntes det alltså troligt,
att dylika förrättningar, åtminstone under den närmast öfverskådliga
framtiden, skulle begäras allenast inom de större och i förhållande till
kommunikationslederna bättre belägna byarna, hvilka hade någon skog
utöfver husbehofvet, genom hvars försäljning delägarna hade att påräkna
någon, om ock obetydlig, hjälp till skifteskostnadernas utgörande.

8

Kun (jl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 157.

Vidare har Kungl. Maj:ts befallningshafvande framhållit, att vid
den beräkning, för hvilken jag förut redogjort, af jordarealen inom
ifrågavarande socknar medtagits äfven omkring 319,736 hektar, som
vid afvittringen upptagits såsom impediment. Ehuru dessa ofta torde
ligga så blandade med skogsmarken och äfven med ängslägenheterna,
att de i allmänhet icke lämpligen kunde särskiljas och undantagas från
skifte, syntes de dock i många fall hafva den begränsning och belägenhet,
att uteslutande af afsevärda och, vidkommande en eller annan by,
hufvudsakliga delar af de såsom impediment och värdelös mark upptagna
områden kunde äga rum med tillämpning af 78 § 5 punkten
skiftesstadgan. Ett försök att på förhand genom några allmänna bestämmelser
reglera dessa förhållanden skulle emellertid. enligt Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes förmenande icke utfalla lyckligt, utan hölle
Kungl. Maj:ts befallningshafvande före, att detta spörsmål liksom frågan
om hvilken skala, som skulle användas för uppmätningen af skifteslagens
skilda ägoområden, borde blifva beroende på pröfning i hvarje
särskilt fall.

Vid nu angifna förhållanden har Kungl. Maj:t,s befallningshafvande
beräknat den areal, som inom Juckasjärvi och Enontekis socknar
kunde tänkas blifva föremål för laga skifte, till omkring 275,000 hektar
inom förstnämnda socken och 50,000 hektar inom Enontekis socken
eller tillhopa 325,000 hektar.

I fråga om storleken af det bidrag, hvarmed staten enligt Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes åsikt borde deltaga i gäldandet af skifteskostnaderna,
har Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansett detsamma i
alla händelser böra utgå med 50 procent af de, såsom jag förut framhållit,
till 2 kronor 15 öre för hektar beräknade egentliga förrättningskostnaderna
och utflyttningskostnaderna med ett tillägg därutöfver al
25 procent till sådana delägare, hvilka visades vara i större behof af
hjälp. I medeltal skulle staten härigenom, enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
beräkning, komma att bidraga med omkring 65 procent
af hela den ifrågavarande skifteskostnaden.

Hela statens utgift för skiftande af nyssnämnda 325,000 hektar
skulle sålunda, enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beräkning,
blifva i rundt tal 454,000 kronor, ett belopp, som, kunde något minskas,
om afdrag gjordes för de hemman, som innehades i spekulativt syfte
och hvilkas ägare ej behöfde eller borde blifva delaktiga af något
understöd uti ifrågavarande hänseende.

Slutligen har Kungl. Maj:ts befallningshafvande hemställt, att,
såsom en ytterligare lättnad, älven den del af de egentliga förrätt -

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

ningskostnaderna och utflyttningskostnaderna, som icke gäldades af
statsmedel, måtte af statsmedel förskjutas för att af vederbörande återbetalas
under loppet af viss tid.

Efter nådig remiss har landtmäteristyrelsen den 4 mars 1904
afgifvit underdånigt utlåtande öfver Kungl. Maj:ts befallningshafvande»
ifrågavarande framställning och därvid anfört, bland annat, följande.

Styrelsen delade Kungl. Maj:ts befallningshafvandes uppfattning,
att en viktig förutsättning för jordbrukets utveckling uti ifrågavarande
trakter, liksom i allmänhet, vore, att den jordägare, som ville nedlägga
arbete och kostnad på sin jords förbättring, kunde känna sig tryggad
i sin besittning däraf. Det vore därför af stor betydelse, att jordägare,
som både sina ägor liggande i samfällighet med andra jordägare, kunde
få sina lotter utbrutna ur samfälligheten genom sådan delning, att de
utbrutna ägorna icke därefter finge utan ägarens samtycke med annan
mark intagas i skifte.

Likaledes kunde styrelsen ej annat än instämma i Kungl. Maj:ts
befallningshafvandes beräkning, att de kostnader, som vore förenade
med laga skiften i dessa nordliga trakter, där hemmanen hade så obetydliga
värden i förhållande till deras ägors vidd, skulle komma att
uppgå till högre belopp än hemmanens värden, så att jordägarna i de
flesta fall ej skulle kunna förmå att utgöra mer än en ringa del af
dessa kostnader.

Det vore därför synnerligen önskvärdt, om Kungl. Maj:t kunde
finna godt vidtaga någon åtgärd, som beredde jordägarna uti ifrågavarande
socknar någon minskning i de med laga skifte förenade dryga
kostnaderna.

Hvad därefter anginge den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
verkställda beräkningen af den kostnad för statsverket, som skulle blifva
en följd af bifall till hvad nämnda myndighet föreslagit, så hade samma
kostnad af Kungl. Maj:ts befallningshafvande antagits kunna ej oväsentligt
nedbringas därigenom, att vid afvittringen såsom impediment upptagna
områden med tillämpning af 78 § 5 punkten skiftesstadgan uteslötes
från skifte. Denna uppfattning kunde styrelsen ej dela. Visserligen
hade, på sätt i 16 § af nådiga stadgan den 30 maj 1873 angående
afvittring i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker förutsattes,
en del å skogsmarken belägna smärre impediment ej blifvit vid afvittringen
särskildt upptagna och jämväl större impediment hade, hvad
Norrbottens län anginge, på grund af vedertagen praxis ej heller blifvit
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 124 Häft. 2

Landtmäteristyrelsen
den
4 mars 1904.

10 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

å afvittringskartorna affattade. Men i socknar, som undergått afvittring,
måste dock skogsmarken anses vara afmätt. Styrelsen funne det alltså
synnerligen tvifvelaktigt, om det i berörda lagrum, för det. fall att
skogsmarken icke förut vore afmätt, angifna undantag från den i samma
§:s första stycke stadgade allmänna regeln, att all skifteslagets mark
skulle i skifte ingå, kunde anses åsyfta sådant fall som det af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande ifrågasatta.

Vore denna styrelsens tolkning riktig, kunde emellertid den areal,
som blifvande laga skiften inom socknarna borde beräknas komma att
omfatta, icke med fog beräknas lägre än sammanlagda arealen, omkring
434,155 hektar, af de byar och hemman tillagda ägor.

Äfven den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande beräknade kostnaden,
2 kronor 15 öre, syntes styrelsen för låg, då därvid icke tagits
hänsyn till sådana kostnader, som kunde förorsakas af resor och göromål,
föranledda af oförutsedda anledningar till uppskof med skiftena
eller däraf, att ändringar i verkställda skiften föreskrifvits af vederbörande
ägodelningsrätter eller Kungl. Maj:t.

Styrelsen ansåge alltså, att en rund summa af 1,000,000 kronor
för de egentliga förrättningskostnaderna och utflyttningskostnaderna
borde läggas till grund för beräkningen af de utgifter, statsverket
skulle komma att få vidkännas vid bifall till Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
förevarande framställning.

Därest Kungl. Maj:t icke skulle finna skäl bifalla samma framställning,
hemställde styrelsen, att Kungl. Maj:t täcktes taga i nådigt
öfvervägande, huruvida icke genom ändring i gällande bestämmelser
utväg kunde beredas jordägarna uti ifrågavarande socknar att få sina
ägor delade genom laga skiften, vid hvilka de för afvittringen verkställda
ägomätningar, ägobeskrifningar, taxeringar och uträkningar
hufvudsakligen finge lända till efterrättelse. Da jorden i dessa trakter
hade så obetydligt värde i förhållande till värdet å jord i de delar af
riket, där jordbruk med större fördel bedrefves, syntes det styrelsen,
att samma skäl, som gjort, att ännu så sent som åren 1898 och 1900
Kungl. Maj:t ansett sig kunna medgifva laga skiftens verkställande å
vissa” socknar i Västerbottens län i sammanhang med afvittringen, äfven
talade för att ett mera summariskt förfarande medgåfves vid laga skiften
i förevarande nordliga trakter. Därigenom skulle de till landtmätare
och gode män enligt gällande landtmäteritaxa utgående arfvoden kunna
nedbringas i väsentlig mån, enligt styrelsens förmenande med minst
hälften eller möjligen med två tredjedelar af samtliga förrättningsmännen
tillkommande ersättningar. Kunde jordägarna därtill erhålla

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

något statsunderstöd skulle säkerligen skifteskostnaderna icke komma
att öfverstiga deras ekonomiska bärkraft.

Öfver hvad landtmäteristyrelsen sålunda anfört infordrades yttrande K“n,9h Mai:te
af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som den 7 juni 1904 afgaf utlåtande hafvande 9<ien
i ämnet. 7 •?«*"» 1904

I detta sitt utlåtande söker Kungl. Maj:ts befallningshafvande
först och främst ytterligare belysa behofvet af skiften inom ifrågavarande
socknar. Landtmäteristyrelsen, anför Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
hade synbarligen hufvudsakligen fäst sig vid de, särskildt i
förhållande till jordens nuvarande värde, stora kostnader, som vore
förenade med laga skiften i ifrågavarande trakter, och det vore naturligt,
att en hvar, som icke varit i tillfälle att förvärfva en ingående kännedom
om förhållandena i vårt lands nordligaste delar, på grund häraf
måste ställa sig tveksam vid bedömandet af frågan, huruvida den sak,
för hvars främjande ifrågavarande understöd begärdes, verkligen vore
värd de uppoffringar, som för ändamålets vinnande vore af nöden.
Jordbruket uti ifrågavarande trakter saknade emellertid ingalunda förutsättningar
för utveckling. Främst borde befolkningens uppmärksamhet
härvid riktas på boskapsskötseln och därför erforderlig produktion af
foder. Utsikt till sådan produktion i stora mängder funnes ock genom
bearbetning och skötsel af bättre naturliga ängar, af vattensilningslägenheter
och af sjöar, som lämpade sig till uttappning, äfvensom
genom afdikning och odling af de stora vid afvittringen bland impediment
upptagna myrarna. För att emellertid utvecklingen skulle komma
att gå i rätt riktning och befolkningens intresse icke slappas genom
misslyckade företag, fordrades, att upplysning lämnades, om hvilka
lägenheter af ena eller andra slaget, som vore att anse som goda, på
samma gång som hvar och en anvisades sitt bestämda område. Dylika
upplysningar kunde icke lämnas annat än efter noggranna undersökningar
af jordmånen, belägenhet, vattenförhållanden in. m., och sådana undersökningar
måste stödja sig vid en någorlunda noggrann karta öfver de
särskilda områdena. Då nu dylika undersökningar enligt meddelade
föreskrifter komme till utförande i sammanhang med skiften, Lomme
skiftena i dessa trakter sålunda att, utom den betydelse, som i allmänhet
tillagts dem, äfven få till uppgift att för befolkningen utgöra en
vägledning om det sätt och de platser den för sitt näringsfång företrädesvis
borde låta komma till användning. Skiftenas betydelse finge
därför ej ses ur synpunkten af de primitiva jordbruksförhållanden, som

12

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 157.

nu förefunnes utan fast mer ur synpunkten af den utveckling, som för
framtiden kunde motses. För denna utveckling ansåge allmänt fackmän,
att ifrågavarande båda socknar på flera ställen ägde bättre möjligheter
än betydligt sydligare belägna trakter. Jordmånen vore nämligen
flerstädes i dalgångarna bördig, och ofta påträffades äfven högt uppe
bland fjällen en synnerligen rik vegetation. På flera ställen funnes
dessutom mer eller mindre goda kalkförekomster, hvarpå tillgången eljest
inom öfre Norrland vore synnerligen sparsam.

På grund häraf och i betraktande desslikes af den bättre hushållning
med skogstillgången, som genom skiften befrämjades, och af den
besparing af tid, såväl vid grödans bärgning som hemforsling, hvilken
gjordes genom att hvarje delägare finge sina lägenheter traktvis samlade,
vore Kungl. Maj:ts befallningshafvande med hänsyn jämväl till
berörda omständigheters stora betydelse i dessa trakter, med deras ringa
skog-stilkrånfi: och ännu sämre återväxtförhållanden samt deras stora
afstånd, för sin del öfvertygad därom, att äfven inom ifrågavarande
socknar hemmanens värde skulle omedelbart genom skiftena ökas med
skifteskostnaderna i det närmaste motsvarande belopp.

Ett stort antal hemman inom dessa socknar vore nybyggen och
kronohemman, å hvilka odlings- och byggnadsskyldigheter ännu ej
blifvit fullgjorda samt för hvilka flerstädes frihetsår ännu åtnjötes, och
då dessa förhållanden helt naturligt inverkade på hemmanens nuvarande
taxeringsvärden, syntes det uppenbart, att samma värden icke lämpligen
borde jämföras med skifteskostnaderna ur annan synpunkt än innehafvarnas
förmåga att själfva gälda samma kostnader.

Den. omständigheten, att dessa kostnader ställde sig så höga, finge
framför allt ej alstra en förmodan, att den till odling använda eller
tjänliga marken vore sämre än på andra ställen inom länet, eller att
ett på boskapsskötseln baseradt jordbruk här skulle sakna förutsättningar,
utan anledningen till de höga kostnaderna måste sökas uti det
förhållande, att stora delar af de byarna tilldelade eller för dem föreslagna
områdena utgjordes af alldeles ofruktbar mark och rena fjäll
eller fjälliknande områden, hvilket förorsakat de stora ytvidderna. Som
emellertid dessa impediment ofta hvart för sig vore af mindre omfattning
och äfven ofta läge så blandade med skogsmarken och ängslägenheterna
samt den i ett eller annat afseende till odling tjänliga marken,
att de icke kunde därifrån särskiljas och undantagas från skifte, och
denna omständighet således måste betraktasjsom ett naturförhållande,
torde häri ytterligare kunna anses ligga en särskild anledning för beredande
af statsbidrag. Som alla mot våra laga skiften svarande skiften

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 157. 13

inom angränsande trakter i Finland gäldades af statsmedel, och laga
skiften mom samtliga socknar i den svenska Torneådalen med undantagåt
Juckasjärvi och Enontekis till hufvudsaklig del kommit till utförande
pa statens bekostnad, torde det knappast kunna väcka förvåning, att
befolkningen 1 sistnämnda socknar ansåge sig kunna hysa berättigade
anspråk på statens mellankomst uti ifrågavarande hänseende.

Den af landtmäteristyrelsen framkastade tanken, att vid laga
skiften inom ifrågavarande socknar det kart- och beskrifningsmaterial
som tillkomma vid afvittringen, skulle kunna användas, har Kungl.’
Mapts befallningshafvande ansett sig icke kunna biträda; och har Kungl
Maj:ts befallningshafvande i denna del anfört hufvudsakligen följande.

oamäganderättsförhållandena inom dessa orter kunde, såsom redan
förut antydts, alldeles icke betraktas såsom enkla. I afseende på åkerjorden
rådde, särskilt inom de större byarna, oftast stor ägoblandninooch
flertalet af åtminstone de bättre ängslägenheterna vore i allmänhet
på ett inveckladt sätt fördelade mellan ett större antal delägare. Att
under sådana förhållanden åstadkomma en ny fördelning och en ändamålsenlig
indelning af ägorna syntes i allmänhet icke vara någon så
fatt uppgift, och vore det därvid fråga om så stora samfälligheter som
byarna Wittangi, Soppero, Svappavaara eller Parakkavaara med respektive
54, 33, 29 och 28 delägare redan efter afvittringsförslagen, så
torde rätt stora fordringar böra ställas både på förarbetenas fullständighet
och förrättningsmännens noggrannhet och omtänksamhet, därest
någorlunda goda resultat skulle kunna med någon grad af säkerhet förväntas.
Den fruktbärande jorden uti dessa trakter torde ingalunda få
anses hafva mindre värde än jord i de delar af riket, där jordbruk med
större fordel bedrefves. Vid laga skiften inom Jockmocks och Gelliyare
socknar, där förhållandena i afseende å jordbruket i stort sedt vore
likartade, hade för upprättande af odlings- och häfdelikvider fullständigt
bruten och väl häfdad åkerjord åsatts ett värde af 1,500—1,700 kronor
för hektar, under det fullgod äng värderats till 500—1,000 kronor
Dessa värden komme antagligen vid blifvande skiften inom Juckasjärvi
och Enontekis socknar snarare att höjas än att sänkas. Den bärande
skogsmarken torde däremot få anses hafva lägre värde, beroende på
den sena återvaxten och de långa afstånden till sågverken vid kusten,
först när man till de sammanlagda områdena af åker, äng och duglig
skogsmark lade den två, tre och fyra gånger större arealen af helt och
hållet värdelös mark, vore det som det i ögonen fallande låga värdet
pa ett vilseledande sätt framträdde.

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

I de af landtmäteristyrelsen framhållna fall, då Kungl. Maj:t medp-ifvit
skiften i samband med afvittringarna inom vissa socknar i Västerbottens
län hade visserligen äfven skiftena fått ske med ledning af det
för afvittringarna åstadkomna materialet, men därvid vore att märka,
dels att kartmaterialet med därtill hörande beskrifningar har vant bättre
än det, som förelåge beträffande Juckasjärvi och Enontekis socknar,
beroende på att förrättningsmännen i socknarna inom Västerbottens lan
vetat, att deras arbeten sannolikt skulle läggas till grund äfven tor
skiften under det att afvittringslandtmätarna, hvad Norrbottens lans
lappmarker anginge, förrättat sitt arbete under den vissa förutsättningen,
att resultatet af detsamma icke skulle begagnas för annat ändamål an
afvittringens verkställande, dels att antalet delägare i samfälligheterna
inom afhandlade trakter af Västerbottens län i medeltal vore lägre an i
samfälligheterna inom Juckasjärvi och Enontekis socknar, samt dels att
det uttryckligen gjorts till villkor för att skifte skulle fa ske i samband
med afvittringen inom Västerbottenssocknarna, att samtliga vederbörande
kunde enas om, huru skiftet skulle verkställas, så att ingen vant pliktig

underkasta sig dylikt skifte. . „ ,., v ■,

I anledning af hvad i ärendet förekommit hade emellertid Kungl.
Maj:ts befallningshafvande ansett sig böra inhämta yttrande såväl åt
styresmannen för afvittringen inom länet, som af tillförordnade förste
landtmätaren. Med anledning af hvad dessa i afgifna yttranden anfört
och med den kännedom om förhållandena Kungl. Majrts befallningshafvande
genom den befattning, Kungl. Maj:ts befallningshafvande haft
med afvittringen inom länet, själf trodde sig äga, funne sig Kungl.
Maj:ts befallningshafvande böra framhålla: ^

att, med stöd af bestämmelserna i 14 § af nådiga stadgan den
30 maj 1873 om afvittring i Västerbottens och Norrbottens lans lappmarker,
vid kartornas upprättande tillgått antingen så, att stomkarta
öfver det vid afvittringen uppgångna linjenätet, hvarvid afstandet
mellan de parallella mätningslinjerna varit 4,000 fot eller senare 1,200
meter, upprättats och på denna karta sedermera begränsningar för sjöar,
vattendrag och större myrar och mossar utmärkts med ledning af
ekonomiska kartverkets kartor, eller också så, att samma kartverks kar or
till lämpliga delar kopierats och berörda linjenät därefter pa kopian
inpassats, hvarefter i båda fallen erforderlig komplettering ägt rum;

att denna komplettering på grund af bestämmelsen i 16 § 2 mom.
afvittringsstadgan endast i ringa grad tagit någon befattning med
impediment och skogsmark, utan hufvudsakligen afsett inmatningen af
än ^lägenheter, hvarvid man dock icke lagt sig vinn om lagenheternas

Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 157. 15

yttergränser utan åtnöjt sig med de mätningar, som erfordrats för utmärkande
på kartorna af deras läge och hufvudsakligaste form, hvilket
förfaringssätt grundat sig därpå, att ängarnas ytvidd och begränsning
ej för det då föreliggande ändamålet haft någon större betydelse, utan
hufvudvikten legat därpå, att hvarje ängslägenhets höafkastning i dess
helhet för skattläggning rättvist taxerades, hvarför ock någon skillnad
mellan bättre och sämre delar af samma lägenhet ej gjorts annat än
da fråga varit om dess delning mellan flera ägare eller om ägoutbyte
i större omfattning,

att fullständig nymätning i allmänhet icke förekommit, dock att
vissa områden i ringa omfattning afmätts i skalorna 1: 4,000 och 1: 8,000;

att afvittringslandtmätarna för den nytta de vid mätningsarbetenas
utförande beräknats hafva haft af ekonomiska kartverkets kartor fått
vidkännas afdrag å det efter taxa utgående mätningsarfvodet med 30
40 och ända till 50 procent af detsamma; samt

att. de bestämmelser, som legat till grund för detta förfaringssätt,
tillkommit under förutsättning, att uppgiften endast varit att åstadkomma
ett ^material för skattläggning och afvittring, ingalunda afsedt
eller ens ifrågasatt att läggas till grund för laga skiften.

Den erfarenhet, som vid sedermera verkställda laga skiften inom
-dra trakter af länets lappmarker vunnits, rörande afvittringskartornas
tillförlitlighet, vore ej heller sådan, att möjlighet för deras användning
för skiftesändamål syntes förefinnas; och en af Kungl. Maj:ts befallnmgshafvande
verkställd sammanställning af arealuppgifterna rörande
några byar i skilda socknar enligt å ena sidan skattläggnings- och
områdestilldelningsförsiagen samt å andra sidan laga skifteshandlingarna
bekräftade ytterligare denna erfarenhet. Det kunde äfven förtjäna att
uPPmärksammas, att icke vid något dittills inom länets lappmark utfördt
skifte yrkande framkommit om afvittringskartans användning, ehuru
delagarna väl kände till, att omkring 4/10 af hela skifteskostnaden förorsakades
af ny ägomätning. Såväl styresmannen för afvittringen, i
hvars intresse torde ligga att så fördelaktigt som möjligt betrakta det
arbete, som under hans ledning under närmare 30 år kommit till utförande,
som tillförordnade förste landtmätaren hade ock med bestämdhet
yttrat sig emot förslaget att söka använda afvittringsmaterialet för
skiftesändamål.

I detta sammanhang tilläte sig ock Kungl. Majrts befallningshafvande
framhålla vikten af en med erforderlig noggrannhet och fullständighet
utförd ägomätning. Det vore nu, om man inräknade de
mätningar, som erfordrats för ekonomiska kartverket och afvittringen,

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

tredje fången den ifrågavarande marken behöfde uppmätas, och dylika
upprepade mätningar för hvar sitt ändamål syntes icke förenliga med
en klok statshushållning. Jämväl förhållandena inom Ofver-Torneå och
Pajala socknar med tillhörande kapellförsamlingar förtjänade i detta
afseende att uppmärksammas. Ägomätningarna där hade verkställts
minst uti skalan 1 : 8,000, men för att nedbringa kostnaden hade dock
summariska tillvägagångssätt användts vid uppmätning af utmarken.
Härigenom hade det kartmaterial, som tillkommit,_ icke bill vit sa fullständigt
som önskligt varit, och följden hade blifvit den, att bristen pa
fullständiga kartor inom dessa socknar samt de dryga kostnader, som
nva kartors upprättande föranledde, lade hinder i vägen för en joidstyckning,
som där eljest skulle hafva synnerligen stora förutsättningar.
Som för öfrig! tillförlitliga kartor behöfdes för hvarjehanda åtgärder
med afseende på den fasta egendomen såväl från landthushållningens
som andra näringsgrenars synpunkt, vore det tydligt, att en brist i
förevarande afseende utgjorde en hämsko på utvecklingen i allmänhet.

Vid bestämmande af det sätt, hvarpå ägoskiften uti ifrågavarande
trakter borde komma till utförande, funnes emellertid ännu ett förhållande,
som syntes vara värdt afseende, nämligen befolkningens skaplynne.
Talande uteslutande finskt språk och tills på sista åren i nästan fullständig
afsaknad af kommunikationer hade denna befolkning i endast
ringa grad blifvit delaktig af den stigande kulturens fördelar.. Lade
man härtill dess egenskap af gränsbefolkning, finge man ej förvåna sig
öfver, att densamma med sitt i allmänhet misstänksamma lynne betraktade
alla nya inflytelser och åtgärder med en viss misstro. Med
den grad af envetenhet och envishet, som utgjorde ett utmärkande
drag i denna befolknings karaktär, vore det därför alldeles icke^ att
hoppas att genom några öfverenskommelser kunna åstadkomma några
ägodelningar i likhet med hvad man ansett sig kunna bygga på i
frå°''a om vissa delar af Västerbottens lappmark.

° Af förenämnda anledning och på det befolkningen matte befästas
i sitt förtroende för den svenska kulturen hade Kungl. Maj:ts befallningshafvande
trott det vara af stort intresse för staten, att skiftena,
såsom varande eu af de första och viktigaste åtgärderna till landthushållningens
upphjälpande, uti dessa trakter bringades till utförande
på ett sätt, som innebure visshet för, att enskildes rätt icke träddes för nära.

På grund af hvad sålunda anförts, hade Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ansett sig icke försvarad med att ifrågasätta eller tillstyrka
Kungl, Maj:t att befrämja ägoskiftens utförande i dessa trakter på andra
grunder än de i allmänhet vanliga och funne sig därför böra på det

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 167. 17

bestämdaste afstyrka den af landtmäteristyrelsen antydda utvägen att
åstadkomma ägodelningar på grundval af afvittringsmaterialet.

1 anledning af hvad landtmäteristyrelsen anmärkt därom, att det
voie tvifvelaktigt, om med tillhjälp af stadgandet i 78 § 5 punkten
skiftesstadgan sådan inskränkning i omfattningen af förekommande
skiften, som Kungl. Maj:ts befallningshafvande ifrågasatt, kunde åstadkommas,
har Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansett sig böra erinra,
abt med. landtmäteristyrelsens tolkning åt ifrågavarande lagrum dess
tillämpning inom landet helt och hållet omöjliggjordes, då väl numera
inom landet ingen under enskildt bruk varande trakt torde kunna uppvisas,
öfver hvilken icke karta funnes att tillgå, åtminstone af lika stor
fullständighet, som afvittringskartor eller ekonomiska kartverkets kartor.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande funne sig visserligen böra erkänna
det berättigade uti den strängt formella tolkning, som landtmäteristyrelsen
ägnat ifrågavarande lagrum såsom varande ett undantagsstadgande,
men kunde dock icke underlåta att erinra, att på näringslagstiftningens
område de praktiska behofven syntes företrädesvis kunna
göra anspråk på afseende, så långt tillfälle till deras inrymmande under
gällande bestämmelser gåfves. Utan fruktan för misstag hölle därför
Kungl. Maj:ts befallningshafvande före, att åt ifrågavarande stadgande
kunde och borde gifvas en sådan tolkning, att lagrummet kunde vinna
tillämpning i alla de fall, då icke afmätning af marken skett på
sadant sätt, att den därvid tillkomna kartan vore duglig att läggas
till grund för laga skiftesförrättning. De önskemål, som föranledde
lagbudets tillkomst, gafve äfven anledning till en sådan tolkning
och någon häremot stridande tillämpning hade, så vidt Kungl. Majrts
befallningshafvande kunnat utröna, icke förekommit. Skulle emellertid
någon tveksamhet härutinnan råda, kunde saken hjälpas genom
ett eventuellt förordnande om uteslutande från skiftet af viss afrösningsjord,
på sätt Kungl. Maj:ts befallningshafvande ifrågasatt. Kung]. Maj:ts
befallningshafvande ansåge sig emellertid, för den händelse sistangifna
utväg tillgrepes, böra erinra, att en sådan åtgärd äfven kräfde bestämmelse,
om och under hvilka villkor sålunda undantagen mark sedermera
skulle, få skiftas. Att härvid helt och hållet omöjliggöra användning
af skiftesvitsord vore måhända icke klokt, då man för ett eller annat
fall syntes kunna tänka sig, att den uteslutna marken i något särskildt
afseende i framtiden på grund af nu obekanta förhållanden skulle kunna
få värde och behof af delning uppstå. Finge å andra sidan obegränsat
skiftesvitsord för framtiden äga rum, syntes ett sådant förhållande
innebära fara för missbruk och ägnadt att äfventyra det föreslagna
Bih. till Biksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 124 Häft. 3

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

stadgandets ändamål. Anledning till införande af kvalificerad skiftesvitsord
syntes därför här föreligga och torde gränsen lämpligen höra
bestämmas till delägare, innehafvande minst två tredjedelar af slaftes lagets

skattetal. „ ^ , .,, r.. ,

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har sammanfattat sitt förslag

i dessa delar därhän, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande hemställer,

att det måtte föreskrifvas, „ ... .

att Kungl. Maj:ts befallningshafvande skulle åligga att vid utfärdande
af förordnande för landtmätare att verkställa laga skiften
inom Juckasjärvi och Enontekis socknar desslikes utse ombud att vid
förrättningarna iakttaga och bevaka det allmännas rätt och bästa samt
därom meddela landtmätaren underrättelse vid förordnandets öfversändande;
, , „ 01.

att det sålunda utsedda ombudet skulle åligga, utom annat, att

vid förrättningens företagande, efter inhämtande af erfordeiliga upplysningar,
framställa yrkande om de områden af värdelös mark ellei
särskilt utbrutna skogsskiften, som utan äfventyrande af önskvärd reda
för framtiden uti äganderättsförhållandena jämlikt föreskrifterna uti
78 § 5 punkten skiftesstadgan borde från skifte uteslutas;

att därest enighet ej kunde ernas beträffande den mark, som
borde uteslutas från skifte, denna fråga skulle underställas landtmäteristyrelsens
pröfning, vid hvilken myndighets afgörande borde förblifva;

att från skifte på grund af dessa bestämmelser uteslutna områden
därefter icke finge göras till föremål för särskild! skifte, med mindre
två tredjedelar af delägarna efter skattetal räknadt därom vore eniga;

och att, därest sådant skifte ifrågakomma lämnade medgifvanden
om statsbidrag därvid icke skulle äga tillämpning.

Beträffande landtmäteristyrelsens erinringar i öfrigt mot Kungi.
Maj ds befallningshafvandes beräkningar har Kungl. Maj ds befallningshafvande
väl medgifvit, att kostnaden för hektar möjligen borde beräknas
nåo-ot högre än som skett i framställningen, men icke förty ansett sig
under förutsättning af bifall till framlagdt förslag om ägomätnings
verkställande i stor utsträckning i förminskad skala samt af åtskilliga
andra orsaker — därvid särskild! framhållits, att till följd af de i hvarje
fall höga kostnader, ett skifte medförde för delägarna, till en början
endast sådana samfällighet^, som räknade ett större antal delägare,
torde komma att göras till föremål för skifte — kunna beräkna den
sammanlagda utgiften för staten vid bidrag efter förut angifva grund
till skiften inom ifrågavarande socknar ej obetydligt lägre eller till i
rundt tal högst 400,000 kronor.

19

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

I anledning af hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande sålunda
och i öfrigt anfört, infordrades nytt yttrande af landtmäteristyrelsen,
som i anledning häraf i utlåtande den 20 januari 1905 anfört, bland
annat, följande.

I fråga om möjligheten att vid laga skiften inom ifrågavarande
socknar använda det vid afvittringen åstadkomna materialet syntes
Kungl. Maj:ts befallningshafvande hafva utgått från delvis andra förutsättningar
än styrelsen, i det att Kungl. Maj:ts befallningshafvande
syntes hafva yttrat sig om användning af de för afvittringen upprättade
kartor och handlingar utan någon komplettering, under det att styrelsen
afsett, att, för det fall att Kungl. Maj:ts befallningshafvandes hemställan
ej vunne nådigt bifall, den frågan borde komma under pröfning, huruvida
icke uti ifrågavarande socknar kunde verkställas billigare ägodelningar
enligt särskilda föreskrifter lämpade efter befolkningens behof
och markens värde samt på grundval af det med hänsyn härtill i nödiga
delar kompletterade afvittringsmaterialet. Att de för afvittring i lappmarkerna
upprättade kartorna ingalunda vore på så tillfredsställande
sätt affattade, att de kunde i befintligt skick läggas till grund för laga
skiften, hade styrelsen sig väl bekant, synnerligast som styrelsen mer
än en gång uttalat betänklighet rörande såväl de skalor som den ringa
noggrannhet, '' som användes vid nämnda kartors upprättande, samt
framhållit olämpligheten af deras användning till och med för så jämförelsevis
summariska förrättningar som afvittringarna. Fastän styrelsen
sålunda ej kunnat anse afvittringsmaterialet dugligt att i befintligt skick
lända till efterrättelse vid egentliga eller fullständiga laga skiftens utförande,
hade styrelsen dock vid afgifvande af sitt förra yttrande antagit
hvad styrelsen fortfarande ansåge, eller att samma material ej torde
vara sämre, än att det efter erforderlig komplettering borde kunna
användas för utförande af ägodelningar, som med afseende å markens
beskaffenhet i dessa nordliga bygder enligt styrelsens åsikt ej med
nödvändighet behöfae utföras med iakttagande af samtliga för laga
skiften föreskrifna, mer eller mindre detaljerade bestämmelser, hvilka
uppenbarligen tillkommit i syfte att i rikets för jordbruk mera lämpade
trakter än dessa ofvan odlingsgränsen liggande bygder åstadkomma så
noggranna jorddelningar som möjligt.

Beträffande den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande ifrågasatta
tillämpningen i strid mot de tydliga ordalagen af 78 § 5 punkten
skiftesstadgan och hvad i samband därmed i öfrigt föreslagits, vore
styrelsen ense med Kungl. Maj:ts befallningshafvande därom, att, i fall

Landtmäleri•
styrelsen den
20 januari
1005.

20 Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 157.

skifteslagens areal kunde med säkerhet reduceras, på sätt Kungl. Maj:ts
befallningshafvande föreslagit — något som, därest icke någon lagändring
företoges, ju i hvarje fall skulle komma att bero på domstolarnas
pröfning — äfven de utgifter, statsverket skulle få vidkännas
för ifrågasatta laga skiften, blefve betydligt mindre. Styrelsen, ansåge
det emellertid äfven med den ändring i skiftesstadgan, som enligt styrelsens
uppfattning uppenbarligen betingades af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
ifrågavarande förslag, vara mer än tvifvelaktigt, huruvida ens
någon mark skulle på detta sätt blifva från skifte utesluten. Samtliga
delägare skulle nämligen komma att få stort intresse af att få all mark
på en gång skiftad ej allenast från synpunkten af största möjliga reda
i äganderättsförhållandena utan äfven och framför allt af den orsak, att
enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förslag intet statsbidrag skulle
erhållas till laga''skifte af den, på sätt som föreslagits, från det första
skiftet uteslutna marken. Förrättningsmännen skulle ej heller sakna
intresse af, att skifteslagets areal blefve så stor som möjligt, då storleken
af deras arfvode alltid i någon mån kunde anses vara beroende
af arealen; och det vid skiftet närvarande allmänna ombudet, som måhända
ej alltid komme att äga tillräcklig erfarenhet för att rätt kunna
bedöma spörsmål uti ifrågavarande hänseende, kunde möjligen öfvertygas
om, att »önskvärd reda för framtiden uti äganderättsförhållandena»
minst äfventyrades, om all till ett skifteslag hörande mark
skiftades på en gång. Äfven förslaget om införande af kvalitativt
skiftesvitsord för skifte å områden, som på grund af de föreslagna bestämmelserna
komme att blifva uteslutna från de första skiftena, nödvändiggjorde
ändring i skiftesstadgan.

I fråga om Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beräkning i dess
utlåtande den 7 juni 1904 af de blifvande kostnaderna för statsverket
vid bifall till Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förslag har landtmäteristyrelsen
i dess nu ifrågavarande yttrande haft åtskilligt att erinra samt
såsom sitt slutomdöme anfört, att, om endast de af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
framställda förslag att nedbringa och begränsa skifteskostnaderna
skulle blifva antagna, det vore att befara, att till och med
det belopp af omkring en million kronor för hela den sammanlagda
förrättningskostnaden jämte utflyttningskostnaden, som styrelsen ansett
böra läggas till grund vid beräkning af statens utgifter för ifrågavarande
områdens skiftande, komme att öfverskridas, och det måhända
med afsevärdt belopp. Styrelsen har därför uppgjort ett nytt i vissa
delar afvikande förslag till frågans lösning, som, jämte det detsamma
afser att inskränka användningen af de större mätningsskalorna, inne -

21

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 157,

fattar förändringar i landtmäteritaxan, åsyftande att med hänsyn til]
förhållandena uti ifrågavarande orter i vissa afseenden begränsa landtmätarnas
rätt till arfvode, ett förslag, som styrelsen emellertid sedermera
vid öfverlämnande af eu från förste landtmätaren med flera landtmätare
i Norrbottens län till styrelsen ingifven underdånig framställning
i ämnet ansett sig böra i vissa hänseenden något modifiera.

Styrelsen har emellertid ansett, att jämväl efter bifall till hvad
styrelsen sålunda föreslagit sammanlagda förrättniugskostnaden och utfiyttningskostnaden
icke borde beräknas till lägre belopp än i jämnt
tal 650,000 kronor. Äfven vid denna förutsättning skulle således statsverkets
utgift, om man alltjämt utginge därifrån, att understödet af
statsmedel skulle komma att utgå med omkring 65 procent af nyssnämnda
kostnader, komma att uppgå till omkring 422,500 kronor.

Härtill måste emellertid, därest bifall lämnades till gjorda fram1
ställningar om statsbidrag åt delägarna i vissa skifteslag inom ifrågavarande
socknar, uti hvilka laga skiften redan kommit till utförande,
läggas de belopp, som i sådant hänseende kunde varda beviljade.

Öfver hvad sålunda i ärendet förekommit hafva slutligen kammar- Kammarkollegium
och statskontoret, efter nådig remiss, den 18 mai'' 1906 af- och

gifvit gemensamt underdånigt utlåtande. ''

Ämbetsverken hafva i detta först och främst framhållit, att det 1907-toide vala obestridligt, att det för jordbrukets utveckling och därigenom
för en allmän höjning af kulturen uti ifrågavarande, rikets nordligaste
landsända vore af ej ringa betydelse, om laga skiften i större utsträckning
där kunde komma till stånd, och att det äfven genom hvad i ärendet
förekommit syntes vara ådagalagdt, att dylika skiften icke i allmänhet
för närvarande kunde därstädes åvägabringas utan understöd från statens
sida. Om sådant understöd borde lämnas, vore naturligtvis hufvudsakligen
beroende däraf, huruvida de fördelar, som genom jorddelningen
vunnes, vore ur det allmännas synpunkt af den betydenhet, att de
kunde anses, uppväga statsverkets kostnader för ändamålet, Eu noggrann
pröfning i detta afseende borde vara så mycket viktigare, som
frågan här gällde en så ansenlig statsutgift som 400,000 till 500,000
kronor. Då en sådan pröfning förutsatte eu speciell sakkunskap på
ifrågavarande område, hade emellertid ämbetsverken icke tilltrott sig
att härutinnan gorå något bestämdt uttalande. Det syntes dock som
oin vid det förhållande att, enligt hvad handlingarna i ärendet utvisade,
de beräknade kostnaderna för laga skiften i Juckasjärvi och
Enontekis socknar i den utsträckning, hvari sådana enligt det fram -

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

ställda förslaget borde med understöd af statsmedel komma till stånd,
öfverstege sammanlagda nuvarande taxeringsvärdet å all den fasta
egendom i samma socknar, för hvilken bevillning erlades — det icke
kunde anses tillräckligt utredt, huruvida det verkligen vore nödvändigt,
att redan nu de ifrågasatta kostsamma skiftesåtgärderna i hela sin omfattning
vidtoges och om rätta tidpunkten för statens ingripande i sådant
syfte ännu vore inne. Ett uppskof med frågan skulle väl kunna medföra,
att under tiden en del mindre bemedlade jordägare blefve mot
sin vilja indragna i skiftesförrättningar, hvilkas kostnader öfverstege
deras ekonomiska bärkraft. Men till förekommande häraf funnes dock
ett medel, som med hänsyn till de uti ifrågavarande socknar rådande
säregna förhållanden borde kunna tillgripas utan att sådant behöfde
mota några större betänkligheter, nämligen att genom en undantagslagstiftning,
åtminstone temporärt, inskränka skiftesvitsordet.

Enligt ämbetsverkens mening förekomme emellertid, äfven om det
ur nyss angifna synpunkt kunde vara tvifvelaktigt, om statsunderstöd
för närvarande vore af förhållandena med nödvändighet påkalladt, en
omständighet, på grund hvaraf billigheten kunde anses kräfva, att staten
icke nu undandroge sig att träda hjälpande emellan. Såsom af handlingarna
i ärendet inhämtades, hade förut från statens sida åt jordägarna
i åtskilliga andra socknar i Torneå fögderi beredts lättnad i kostnaderna
för laga skifte. De skiften, till Indika sålunda statsbidrag beviljats,
hade ägt rum i samband med den fortgående afvittringen eller på grund
af uppmätningar och ägograderingar, som verkställts vid afvittringen,
hvarigenom kostnaderna väsentligen nedbragts och statsbidrag erfordrats
till ett jämförelsevis ringa belopp. Då nu afvittringen i Juckasjärvi
och Enontekis socknar för närvarande vore i det närmaste afsiutad
utan att i sammanhang därmed uppgjorts sådana kartor och uträkningar,
som kunde läggas till grund för laga skiftesförrättningar, förefunnes
ej för dessa socknar möjlighet att på ofvannämnda, mindre
kostsamma sätt få den erforderliga jorddelningen verkställd. I följd
häraf hade samma socknar onekligen kommit i ett ogynnsammare läge
än öfriga socknar uti ifrågavarande trakt, och deras behof af understöd
från statens sida torde ur denna synpunkt kunna anses ännu större än
sistnämnda socknars, liksom det väl i enlighet med denna uppfattning
måste anses billigt, att staten genom penningbidrag befordrade jordens
skiftande äfven uti ifrågavarande socknar.

Med afseende å frågan om möjligheten att med tillämpning af
78 § 5 punkten skiftesstadgan vinna behöflig begränsning af skiftenas
omfattning hafva ämbetsverken anfört, att det syntes, som om, då enligt

Kungl. Maj.ts Nid. Proposition N:o 157. 23

9 § i samma stadga laga skifte å skogsmark i rikets norra län icke
finge ske förr än fastställd afvittring därå föregått, samt afvittring
förutsatte, att uppmätning af skogsmarken ägt rum, den tolkning
Kungl. Maj:ts befallningshafvande velat gifva åt förstnämnda lagrum
vore den enda riktiga. Då emellertid stadgandet för att vinna tillämpning
förutsatte, att alla skiftesdelägarna vore ense om att från skifte undantaga
viss skogsmark, samt, såsom landtmäteristyrelsen framhållit, det
kunde anses ligga i såväl vederbörande landtmätares som skiftesdelägarnas
intresse, att i det skifte, som sålunda koinme till stånd med
understöd af statsmedel, låta ingå så stor areal som omständigheterna
medgåfve, vore måhända ifrågavarande möjlighet att inskränka skiftesarealen
i själfva verket ej af synnerligen stor betydelse för kostnadsfrågan.

Mot förslaget, att ett blifvande statsbidrag skulle utgå med 50
procent af den egentliga förrättningskostnaden med tillägg af ytterligare
25 procent till sadana skiftesdelägare, som vore i synnerligt behof af
understöd, hafva ämbetsverken icke haft någon hufvudsaklig'' erinran
att göra.

Då ämbetsverken ansett sig icke hafva att yttra sig om den skala,
i hvilken marken i och för skiftet borde uppmätas, eller om beloppet
af landtmätarnas arfvoden, hafva ämbetsverken funnit sig icke vara i
tillfälle att ingå i närmare granskning af de i ärendet gjorda kostnadsberäkningarna.

I öfrig! hafva ämbetsverken hufvudsakligen yttrat sig angående
sättet för beredande af de för ändamålet nödiga medel, en fråo-a som
jag af skäl, för hvilka jag strax skall redogöra, ansett mig böra tillsvidare
lämna å sido.

Lika med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag, att staten
bör göra allt, hvad som kan göras, för att åt landtbruket uti ifrågavarande
trakter gifva den lyftning, hvaraf det är mäktigt. Jag anser mig
därvid särskildt höra framhålla, att enligt mitt förmenande man ingalunda
får underskatta ett jordbruk, som oaktadt de i många afseenden hårda
villkor, under hvilka det arbetar, visat sig kunna föda en så jämförelsevis
hastigt växande jordbruksbefolkning'', som den, som lefver i dessa trakter,
och, det må ^ tilläggas, har sin så godt som enda utkomst af jordens
biukande. Ivågra tillfällen till extra förtjänster sådana, som skogshushållningen
lämnar jordbruksbefolkningen i öfriga delar af Norrland,
finnas nämligen icke i någon större utsträckning inom ifrågavarande
socknar. Jag är också fullt ense med ämbetsverken därom,
att för jordens ändamålsenliga brukande, för ett ordnadt landt -

Departe mentschefens yttrande.

24 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 157.

bruk, det är en nödvändig förutsättning, att den, som skall nedlägga
arbete och omkostnader på ett visst områdes försättande i högre kultur,
också känner sig tryggad i sin besittning af detsamma. Utan en sådan
känsla af visshet, att vederbörande själf eller hans efterkommande skola
få njuta frukterna af det nedlagda arbetet och de offrade kostnaderna,
saknar det mera intensiva jordbruket sin viktigaste förutsättning. Ej
heller kan jag undgå att inse, att invånarna i dessa socknar skulle
allt för hardt betungas af de med jordens skiftande förenade kostnaderna,
om ej staten trädde emellan och i väsentlig män bidroge
till desamma, och att den omständigheten, att inom öfriga socknar i
Torneådalen staten antingen lämnat sådant bidrag eller till väsentlig
del bekostat jordens skiftande, bör anses gifva äfven invånarna i
nu ifrågavarande socknar ett visst anspråk på statens mellankomst i
samma syfte.

De förslag till ordnande af denna statens mellankomst, som i
ärendet framkommit, sluta emellertid alla å belopp, som röra sig emellan
400,000 och 500,000 kronor, beroende på att respektive förslagsställare
ansett, att öfverhufvud taget all skifteslagens mark skulle komma att
ingå i skiftena. Kungl. Maj:ts befallningshafvande har visserligen
ifrågasatt, om ej med tillhjälp af stadgandet i 78 § 5 punkten skiftesstadgan
vissa vid afvittringen såsom impediment behandlade områden
skulle kunna från skifte uteslutas. Oafsedt att det synes mer än
tvifvelaktigt, om den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande ifrågasatta
tolkningen af ifrågavarande lagrum verkligen skulle kunna anses öfverensstämma
med lagens mening, skulle emellertid, såsom Kungl. Maj:ts
befallningshafvande själf framhållit, därigenom icke vinnas någon större
inskränkning i skiftenas omfattning. Emellertid kan det starkt ifrågasättas,
om ej en sådan inskränkning från olika synpunkter skulle vara
önsklig. Hvad förut sagts om vikten för ett intensivare jordbruk af,
att jorden underkastas sådant skifte, som kan tillåtas blifva för framtiden
beståndande, gäller icke lika obetingadt i fråga om skogshushållningen.
Vid denna ligger nämligen resultatet af nedlagdt arbete och
offrade kostnader särskildt i de norra delarna af landet till följd af
skogens långsamma återväxt så fjärran, att hågen att offra för framtiden
måste icke oväsentligt slappas, under det att den alltid förefintliga
benägenheten att med minsta kännbara uppoffring tillfredsställa det
närvarandes behof blir den psykologiska faktor, som träder i förgrunden.
En ordnad skogshushållning förutsätter med andra ord särskildt i dessa
trakter, att skogen skall vara i händerna på en ägare, hvars tillvaro sträcker
sig utöfver den tid, som representeras af individernas lifslängd. Den s. k.

25

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

norrlandskommittén liar i detta hänseende lifligt framhållit, hvilken olycka
för större delen af det öfriga Norrland det varit, att man tillåtit en obegränsad
fördelning af de rikliga skogstillgångar, som vid afvittringarna
tilldelats de därvid uppkomna samfälligheterna, och huru viktigt det vore
att tillägga skiftesdelägare vitsord att sammanhålla eller sammanslå
skogsmark likaväl som en delägare nu hade vitsord att påkalla skifte
af gemensam skogsmark. Kommittén har därvid, bland annat, hänfört
sig till det uttalande i samma riktning, som gjordes redan af 1899 års
skogskommitté och i hvilket uttryckligen betonades, huru svårt och i de
flesta fall omöjligt det vore att på de små och oformliga skogslotter,
som vid skiften understundom tillfölle hvarje delägare, införa en regelbunden
skogshushållning. Jag kan i detta sammanhang äfven erinra
därom, att till följd af 1905 års Riksdags beslut större delen af skogsmarken
kommer att bibehållas såsom gemensamhetsskog inom de områden
af Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker förutom Enontekis
socken, beträffande hvilka afvittringen vid nämnda besluts fattande
ännu ej fortskridit så långt, att Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande
hunnit meddela afvittringsutslag.

Det är emellertid ej blott från ren skogsvårdssynpunkt, som
önskvärdheten, hvad nu ifrågavarande socknar angår, af en begränsning
af skiftenas omfattning till hufvudsakligen den för det egentliga jordbruket
användbara marken gör sig gällande. En sådan begränsning
torde vara önskvärd äfven från andra synpunkter.

Sålunda är att märka, att skogsmarken i dessa trakter af åtskilliga
orsaker för närvarande har ett högst ringa värde. En stor del af
skogen är, såsom af handlingarna framgår, af fjällskogs natur och
lämpar sig därför icke till afsalu för industriella ändamål; och äfven,
där skogen är af bättre beskaffenhet, kan den till följd af bristen på
kommunikationer icke på länge med fördel afyttras. Härtill kommer,
att stora områden af skogstrakterna inom socknarna utgöras af för
skogskultur otjänliga berg och andra impedimenter. Under sådana
förhållanden synes det emellertid mindre rådligt att betunga delägarna
med de dryga skifteskostnader, som, äfven om staten, på sätt som
föreslagits, bidroge till desamma, skulle blifva en följd, om regeln, att
skifte skall omfatta all skifteslagets mark, äfven för dessa trakter
bibehölles vid giltighet i sin fulla utsträckning.

Vidare skulle en inskränkning i skiftenas omfattning kunna medföra
den fördelen, att äfven de mindre skifteslagen skulle kunna tänkas
inom den närmaste framtiden blifva föremål för skifte. Såsom Kungl.

Bih. tiU Riksd. Prot. 1907. 1 Samt. 1 Afd. 124 Raft. 4

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

Maj:ts befallningshafvande framhållit, vore det icke att antaga, att delägarna
i dylika mindre skifteslag skulle kunna bära de med skifte
enligt nu gällande bestämmelser förenade kostnaderna, äfven om de
därtill erhölle föreslaget statsbidrag. Ett sådant förhållande är emellertid
synnerligen att beklaga, då ju samma skäl tala för att den till det
egentliga jordbruket använda marken skiftas i fråga om ett mindre
skifteslag som i fråga om ett större. Blefve åter skiftenas omfattning
begränsad till att hufvudsakligen afse den egentliga åker-, ängs- och
odlingsmarken, synas skifteskostnaderna icke längre böra verka afskräckande
ens för delägarna i de mindre skifteslagen.

Innan den nu af mig framkastade frågan om en begränsning af
skiftenas omfattning blifvit afgjord, låter det sig icke göra att på ett
något så när tillförlitligt sätt beräkna det belopp, hvarmed staten borde
bidraga till laga skiften inom ifrågavarande socknar. Ej heller synes
det lämpligt att dessförinnan besluta angående öfriga härförut berörda
frågor.

På grund af hvad jag sålunda anfört anser jag, att innan vidare
åtgärder vidtagas i anledning af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
förevarande hemställan, det måste tillses, om ej, hvad Juckasjärvi och
Enontekis socknar angår, sådana ändringar borde genomföras i skiftesstadgans
bestämmelser, att skiftenas omfattning blefve begränsad i
enlighet med de grunder jag nu angifvit, och jag går därvid så långt,
att jag ifrågasätter, om ej öfverhufvudtaget all skogsmark, som icke
för vinnande af redigt skifte måste ingå i delningen, kunde lämnas
oskiftad.

Det kunde visserligen häremot invändas, att genom en dylik anordning
ej vore på tillbörligt sätt sörjdt för skogarnas bevarande, då
den enligt lag delägare i oskilt skog medgilna nästan obegränsade
rätten till husbehofsafverkning af erfarenheten visat sig medföra förödelse
af den samfällda skogen, och att därför jämväl så mycket af
skogsmarken borde skiftas, att hvarje delägare erhölle skog nog till
husbehof. Härvid är emellertid att'' märka, att, såsom flera gånger i
annat sammanhang och särskildt af 1905 års Riksdag i samband med
dess härförut omförmälda beslut framhållits, i Enontekis socken skogen,
möjligen med undantag för ett eller annat skifteslag, ej räcker till mer
än husbehofvet och i stora delar af socknen ej ens till detta samt
således, om man ville så vidt möjligt skaffa hvarje delägare enskild skog
till husbehof, måste i dess helhet skiftas. Dessutom förefaller det mig,
som om korrektivet mot angifna olägenhet icke vore att söka så
mycket i skogens skiftande som snarare i sådana ändringar i gällande

27

Kungl. Maj:tt Nåd. Proposition N:o 157.

lagstiftning angående rätten till nyttjande af oskift skog, att dennas
ändamålsenliga skötsel därigenom tryggades.

De lagstiftningsfrågor, jag sålunda framkastat, äro emellertid af
beskaffenhet att enligt gällande bestämmelser höra behandlas icke inom
jordbruksdepartementet utan inom justitiedepartementet.

Jag hemställer alltså, att, innan vidare beslut i anledning af Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes förevarande framställning fattas, ärendet
måtte öfverlämnas till justitiedepartementet för att där vinna den på
sistnämnda departement beroende behandling, hvartill omständigheterna
kunna finnas föranleda.

i ill denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnade, att utdrag af
detta protokoll skulle tillställas chefen för justitiedepartementet.

Ur protokollet:
Nils Lange.

1

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTB.-AKTIEBOLAG, 1907.

Kungl. Majit» Nåd. Proposition N:o 157.

29

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten i statsrådet
å Stockholms slott tisdagen den 9 april 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,
Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,
Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

JuHLIN.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet
anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson:

»Vid anmälan i statsrådet den 27 mai’s 1907 af en utaf Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län gjord underdånig framställning
om åtgärder till underlättande för delägarna i skifteslag inom Juckasjärvi
och Enontekis socknar af laga skiftens åstadkommande, hufvudsakligen
gående ut på att staten skulle lämna bidrag till gäldande af skifteskostnaderna,
anförde chefen för jordbruksdepartementet till protokollet
öfver jordbruksärenden, bland annat, att han ansåge, att, innan vidare åtgärder
vidtoges i anledning af berörda framställning, det vore nödigt
tillse, om ej, hvad ifrågavarande socknar anginge, sådana ändringar borde
genomföras i skiftesstadgans bestämmelser, att skiftena blefve begränsade
till att hufvudsakligen omfatta allenast den egentliga åker-, ängs- och
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 124 Häft. 5

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

odlingsmarken. Därvid ifrågasatte chefen för jordbruksdepartementet, om
ej öfver hufvud taget all skogsmark, som icke för vinnande af redigt
skifte måste ingå i delningen, kunde lämnas oskiftad; och erinrade han
vidare, att, om skogsmarken förblefve odelad, den delägare i oskift skog
medgifna rätten till husbehofsafverkning väl understundom kunde medföra
en mindre god hushållning med skogen, men att korrektivet mot
denna olägenhet syntes vara att söka icke så mycket i jordens skiftande
som i sådana ändringar i gällande lagstiftning angående rätten till nyttjande
af oskift skog, att dennas ändamålsenliga skötsel därigenom tryggades.

Då emellertid de sålunda uppkastade lagstiftningsfrågorna voro af
beskaffenhet att böra behandlas icke inom jordbruksdepartementet utan
inom justitiedepartementet, blef, på statsrådets hemställan, ärendet öfverlämnadt
till justitiedepartementet för att där vinna den på detta departement
beroende behandling, hvartill omständigheterna kunde finnas föranleda.
»

Efter närmare redogörelse för handlingarnas innehåll anförde föredragande
departementschefen vidare:

»Med hänsyn till hvad i ärendet förekommit anser jag det vara
ställdt utom allt tvifvel, att gällande skiftesstadgas bestämmelse därom, att
vid laga skifte all skifteslagets mark skall i skiftet ingå, icke lämpar, sig
för ifrågavarande nordliga och oländiga trakter, utan att delning af jord
under de former, som i skiftesstadgan utstakas, där kan med fördel
ifrågakomma allenast såvidt angår den för det egentliga jordbruket användbara
marken. Hvad vid afvittringen till byar och hemman utlagts i
vidsträckt och vanligen föga värdefull afrösningsjord synes alltså fortfarande
böra bibehållas såsom samfälldt i den mån sådant icke verkar hindrande
för en lämplig och fördelaktig delning af den egentliga inägoj orden.
För möjliggörande af en jorddelning i enlighet med nu angifna
grunder kräfves emellertid, såsom chefen för jordbruksdepartementet anmärkt,
särskilda bestämmelser, hvilka för ifrågavarande socknar träda i
stället för motsvarande föreskrifter i skiftesstadgan. Uppgörande af förslag
till sådana bestämmelser synes mig lämpligen böra uppdragas åt den
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 5 oktober 1906 för revision af skiftesstadgan
ocli därmed sammanhörande författningar tillsatta kommitté, hvilken
torde vara särskildt ägnad att med sakkunskap handlägga förevarande
fråga.

Hvad angår den af chefen för jordbruksdepartementet jämväl uppkastade
frågan om ändringar i gällande lagstiftning angående nyttjanderätt
till oskift skog synes visserligen äfven denna fråga vara värd all

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

uppmärksamhet. Skall den upptagas till behandling med hänsyn till förhållandena
i allmänhet inom riket, är. den emellertid af en räckvidd, som
nödvändiggör omfattande undersökningar och förarbeten, innan ett förslag
kan framläggas. Det kan därför ifrågasättas, om ej hithörande åtgärder
för närvarande lämpligen böra begränsas till meddelande af vissa undantagsbestämmelser,
som kunna finnas gagnande för ifrågavarande båda
socknar. Och äfven med sådan begränsning synes mig ett sammanförande
af detta ämne med frågan om skifteslagstiftningen för samma socknar kunna
verka fördröjande på behandlingen af sistnämnda fråga, hvilkens snara
lösning torde vara af trängande vikt. Jag anhåller därför att senare få
till behandling upptaga chefens för jordbruksdepartementet framställning
i hvad den angår skogslagstiftningen och inskränker mig för närvarande
till en hemställan, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt förenämnda kommitté
att, oberoende af det kommittén i öfrigt lämnade uppdrag, skyndsamt
till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till sådana särskilda bestämmelser
angående laga skiften inom Juckasjärvi och Enontekis socknar, som,
med tillämpning i öfrigt af skiftesstadgans föreskrifter, må vara erforderliga
för jorddelningens ordnande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
de af chefen för jordbruksdepartementet angifna grunder.»

Till föredragandens, af statsrådets öfriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna bifall; och skulle utdrag
af statsrådsprotokollet till kommittén öfverlämnas.

Föredraganden yttrade vidare:

»Behandlingen af den till förutnämnda kommitté nu öfverlämnade
frågan kan uppenbarligen icke blifva slutförd så tidigt, att förslag till lagstiftning
i ämnet kan föreläggas innevarande års riksdag. Först under
nästkommande år kan således en dylik lagstiftning väntas genomförd. Om
under den tid, som dessförinnan förflyter, delägare i skifteslagen inom
ifrågavarande båda socknar begagna det dem enligt gällande lag tillkommande
skiftesvitsord och utverka förordnanden för landtmätare att förrätta
laga skiften, varder syftemålet med de nu ifrågasatta åtgärderna i motsvarande.
grad förfeladt. Det synes därför böra tagas under öfvervägande,
huruvida icke rätten att erhålla laga skifte inom dessa socknar bör under
någon tid suspenderas. Uppenbart är, att nödig försiktighet gör en dylik
åtgärd synnerligen önskvärd. Något afgörande skäl mot densamma synes mig
ej heller kunna anföras. En kortare tids uppskof med tillämnade laga skiften
därstädes lärer ej kunna tillmätas någon afsevärd betydelse och varder i

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

alla händelser af ringa vikt i jämförelse med de olägenheter, som skulle
framträda, om skiftesvitsordet i någon vidsträcktare omfattning blefve använda
Ej heller i annat hänseende finner jag någon större betänklighet
möta mot ett inställande af nya skiftesförrättningar i dessa trakter,
intill dess frågan om den omfattning, hvari sådana böra medgifvas, hinner
varda slutligen afgjord. Giltighetstiden för en provisorisk lagstiftning af
ifrågavarande art synes mig lämpligen höra så utmätas, att ett för nästkommande
års riksdag framlagdt förslag med visshet kan antagas vara före
nämnda tids utgång slutbehandladt af såväl Riksdagen som Kungl. Maj:t;
och torde med hänsyn härtill den provisoriska lagen böra gälla intill den
1 juli 1908.

Sedan föredraganden härefter uppläst ett i enlighet med hvad han
nu anfört upprättadt, i bilaga vid detta protokoll intaget förslag till lag
om inskränkning i rätten att erhålla laga skifte, hemställde föredraganden,
att högsta domstolens utlåtande öfver förslaget måtte, för det ändamål
§ 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas genom utdrag af protokollet.

Jämväl denna, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla.

Vid protokollet
Lennart Berglöf.

Katigt. Maj:tu Nåd. Proposition N:o 157.

33

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om inskränkning i rätten att erhålla laga skifte.

Härigenom förordnas som följer:

Inom Juckasjärvi och Enontekis socknar i Norrbottens län må under
tiden intill den 1 juli 1908 laga skifte icke verkställas å mark, till hvars
delning genom sådant skifte förordnande för landtmätare ej före denna
lags ikraftträdande utfärdats.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 157.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl Maj:ts
högsta domstol tisdagen den 16 april 1907.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Huss,

Carlson,

Cassel,

Grefberg,

Petrén,

Thomasson.

Assessorn Stenberg föredrog utdrag ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i statsrådet den 9 april 1907, utvisande, att Kungl. Maj:t förordnat, att,
för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, högsta domstolens utlåtande
skulle inhämtas öfver upprättadt förslag till lag om inskränkning
i rätten att erhålla laga skifte.

Förslaget föredrogs; varande detsamma bilagdt detta protokoll.

Högsta domstolen lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet
Lennart Berglöf.

Kungl.

35

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
ä Stockholms slott fredagen den 19 april 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
otatsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

Juhlin,

SwARTZ,

Justitieråd en: Carlson,

Quensel.

/em,enSam beredning med chefen för jordbruksdepartementet
anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson högsta
domstolens genom utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden
för den 9 april 1907 inhämtade utlåtande öfver det vid samma protokoll
fogade förslag till lag om inskränkning i rätten att erhålla laga skifte;
och hemställde föredraganden, att förslaget, som af högsta domstolen lämna
s utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom nådio
proposition föreläggas Riksdagen till antagande.

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 151.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall; och skulle nådig proposition af
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, till
Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet

Erik Olander.

Stockholm 1907. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.