Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 149.

1

N:o 149.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
bildande af en jordförmedlings fond; gifven Stockholms
slott den 9 april 1907.

rr Under åberopande af bilagda, i statsrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att 1

l:o.

bemyndiga riksgäldskontor att under åren 1908—1909 tillhandahålla
statskontoret ett belopp af högst 2,000,000 kronor för bildande
åt en lånefond, afseende underlättandet af inköp på landsbygden eller
a till stad hörande, men utanför det planlagda området belägen mark
åt större jordområden, som kunna erhållas för billigt pris och särskildt
ampa sig att helt och hållet eller till väsentlig de! utstyckas till eo-nahemslagenheter
(jordför medlings fonden) ;

2:o.

medgifva, att Kungl. Maj:t må under nämnda år disponera fondens
samthga kapitaltillgångar till förlagslån åt aktiebolag och föreningar
hvilka hafva till uppgift att befrämja förvärfvandet af egna hem, under
förutsättning att namnda aktiebolag och föreningar af Kungl. Mai:t
hvarje särskildt fall i den ordning, Kungl. Makt finner
S''° \ förskrifva, finnas bereda tillräcklig trygghet för, att deras verkan!1Gt
bedrifves pa ett oegennyttigt och ändamålsenligt sätt, och under
villkor att deras bolagsordningar eller stadgar äro upprättade i öfverensstämmelse
med af Kungl. Maj:t särskildt föreskrifna grunder;
m. till Biksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 116 Höft.

1

2

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 149.

3:o.

besluta, att för ifrågavarande lånerörelse skola gälla följande allmänna
bestämmelser:

Mom. 1. Ansökning om statslån skall ställas till Kungl. Maj:t
samt ingifvas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Vid ansökningen skola fogas:

a) i hufvudskrift eller bestyrkt afskrift handling, utvisande, att
sökanden inköpt eller å auktion inropat det jordområde, till hvars förvärfvande
statslånet afses, eller att sökanden har anbud att få till visst
pris och på angifna villkor inköpa området,

b) beskrifning öfver området, innehållande uppgift å dess belägenhet,
storlek, naturbeskaffenhet, kommunikationsförhållanden, taxeringsvärde,
därest sådant finnes åsatt, de å området uppförda byggnader
och befintliga anläggningar m. m.,

c) de intyg och bevis, som erfordras för styrkande, af uppgifterna
i beskrifningen äfvensom i öfrigt för bedömande af fastighetens värde
och lämplighet för styckning.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande åligger att ofördröjligen insända
de ingifna handlingarna jämte eget utlåtande till Kungl. Maj:t.

Mom. 2. Statslån kan beviljas till högst Vb af områdets med
ledning af de i mom. 1 omförmälda handlingar beräknade värde, dock
ej till mer än 7b af köpesumman.

Mom. 3. Beviljadt lånebelopp utanordnas af statskontoret, sedan
låntagaren dit aflämnat skuldförbindelse jämte sådan säkerhet för
förbindelsens behöriga fullgörande, som af statskontoret.kan godkännas.

Var ej vid lånets beviljande giltigt köpeaftal träffadt, må ej lånet
utlämnas, förrän sökanden styrkt, att sadant aftal af bindande beskaffenhet
kommit till stånd i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
vid lånets sökande uppgifvits.

Mom. 4. Hvad som af beviljadt statslån icke blifvit inom ett år
från den dag, då det beviljats, i statskontoret lyft, skall anses hafva
återfallit till fonden.

Mom. 5. Aktiebolag eller förening, som erhållit statslån, åligge
att skyndsamt gå i författning om det inköpta områdets styckning på
så lämpligt sätt som möjligt för vinnande af det med statslånets beviljande
afsedda ändamålet.

Finnes bolaget eller föreningen visa försumlighet härutinnan eller
varder eljest bolagets eller föreningens verksamhet icke liandhafd på

3

Kungl. Maj:ts A åd. Proposition N:o 149.

ett förtroendeingifvande sätt, och är ej sådant fall för handen, att statskontoret,
efter ty nedan sägs, äger påfordra lånets inbetalning, då ankommer
på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna förordna, att statslånet
genast skall vara till återbetalning förfallet.

Varder ej rätten till statslånet förverkad, då må med de inskränkningar,
som i mom. 7 här nedan omförmälas, statslånet åtnjutas intill
utgången af femte kalenderåret efter det, då detsamma blifvit i statskontoret
lyft, vid hvilken tid lånet skall vara till statskontoret tillfullo
inbetaldt, där ej Kungl. Maj:t med hänsyn till särskilda förhållanden,
på ansökan, finner skäl medgifva ytterligare utsträckning af lånetiden.

Mom. 6. A lyft lånebelopp skall erläggas ränta från lyftningsdagen
efter fyra för hundra för år räknadt.

Förfallen ränta skall för hvarje kalenderår inom utgången af
januari månad påföljande år till statskontoret inbetalas.

Mom. 7. För hvarje kalenderår skall bolaget eller föreningen
inom nästföljande januari månads utgång till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ingifva redogörelse för sin verksamhet, innefattande uppgift
å de lotter af det inköpta området, som under året från detsamma
försålts, deras storlek och beskaffenhet samt de för desamma erhållna
köpeskillingar.

Med ledning af nämnda handling samt de upplysningar, Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i öfrigt kan finna lämpligt införskaffa, skall
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, där ej sådant fall är förhanden,
som i sista stycket af detta mom. afses, afgifva förslag till bestämmande
af det belopp af statslånet, som vid jämförelse med hela områdets
värde skall anses belöpa å de försålda lotterna. Nämnda förslag jämte
ofvannämnda redogörelse skall Kungl. Maj:ts befallningshafvande därefter
öfverlämna till Kungl. Maj:t, som bestämmer huru stor del af lånet på
grund af. de skedda försäljningarna skall till statskontoret inbetalas.
Sålunda till inbetalning bestämdt belopp skall inom en månad, efter
det bolaget eller föreningen erhållit del af Kungl. Maj:ts beslut, jämte
å samma belopp upplupen ränta till statskontoret inlevereras.

Har under året det inköpta området blifvit i dess helhet försåldt,
åligge det Kungl. Maj:ts befallningshafvande att därom ofördröjligen
lämna statskontoret underrättelse. I detta fäll skall den utestående
delen af statslånet jämte ränta inom nästpåföljande januari månads
utgång till statskontoret inbetalas.

Mom. 8. Därest statskontoret under lånetiden skulle finna den
ställda säkerheten icke längre nöjaktig, skall låntagaren inom tre månader
efter därom erhållet föreläggande aflämna nya säkerhetshand -

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 149.

lingar, som af statskontoret godkännas, vid äfventyr att statskontoret
eljest äger påfordra lånets ofördröjliga inbetalning.

Samma rätt tillkommer statskontoret, där föreskrifven rånte- eller
kapitalafbetalning icke erlägges inom fjorton dagar efter förfallodagen.

Mom. 9. A till betalning förfallet kapitalbelopp erlägges ränta
efter sex för hundra från förfallodagen, till dess likvid sker.

Mom. 10. Af inköpt område må, så länge någon del af erhållet
statslån är ogulden, upplåtelse af lotter ske endast under äganderätt.
Dock må, intill dess försäljning kan ske, område upplåtas på arrende
för kortare tid.

Mom. 11. Bolag eller förening, som erhållit statslån, är, så länge
någon del af detta ännu återstår ogulden, underkastad den kontroll
och de öfriga föreskrifter, Kungl. Maj:t kan finna för godt bestämma;

4:o.

medgifva, att Kungl. Maj:t må äga meddela de ytterligare föreskrifter,
som i afseende å ifrågavarande lånerörelse må finnas erforderliga;

5:o.

besluta, att riksgäldskontoret skall af fondens medel erhålla godtgörelse
för den ränteutgift, som genom ofvanberörda medels öfverlämnande
till fonden för riksgäldskontoret förorsakas;

6:o.

medgifva, att till fonden inflytande kapitalbetalningar och räntor,
i den mån de icke åtgå till ersättande af riksgäldskontorets ränteutgift,
må intill utgången af år 1909 tilläggas fondens kapital.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Kungl. Ma]ds Nåd. Proposition N:o 149.

5

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms
slott den 9 april 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman
Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,
Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

JUHLIN.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Alfred Petersson
anförde:

.. , . Såson? jag vld anmälan den 4 innevarande april af frågan om vissa Ang. bildande
andringai i villkoren och bestämmelserna för statens egnahemslåne- af en i°rdrörelse
haft tillfälle nämna, har såsom ett af de viktigaste hindren för
egnahemsrörelsens utveckling ofta framhållits svårigheten att erhålla

ra--1! VjnCra iordområdeL och har det påyrkats, att staten måtte, för
athjatpande åt detta hinder, ingripa genom att på något sätt bidraga till,
att tor egnahemsbildnmgar passande jord måtte finnas att tillgå i större
utsträckning och om möjligt äfven till billigare pris än för närvarande.

I enlighet med hvad jag då yttrade, anser äfven jag det vara en mycket

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 149.

viktig förutsättning för egnahemsrörelsens utveckling, att åtgärder i
dylikt syfte vidtagas. De personer, livilka, såsom jag vid anmälan af
förberörda ärende meddelat, blifvit af mig jämlikt nådigt bemyndigande
tillkallade för att biträda inom jordbruksdepartementet vid utredningrörande
åtgärder till egnahemssakens befrämjande, hafva äfven haft uppmärksamheten
fäst på nu ifrågavarande förhållanden. De hafva förklarat
sig anse, att statsunderstöd till egnahemsförening eller för egnahemsändamål
bildadt aktiebolag borde få formen af förlagslån till beredande
af nödigt rörelsekapital, och att djdikt förlagslån borde af låntagaren
få användas, bland annat, till inköp och styckning af för egnahemskolonier
lämpliga egendomar. Vid utlämnandet åt förlagslån borde
enligt deras mening hänsyn tagas allenast till, att lånemedlen blefve
använda till beredande af egna hem åt sådana mindre bemedlade personer,
som vore behöriga att undfå egnahemslån, samt att staten finge
nödig säkerhet för sin fordran. Räntan å lånen föreslogs till 3,6 procent.
På det att det skulle blifva hufvudsakligen arbetare och med dem likställda
personer, som komme att draga fördel af understödet, ansågo
emellertid de tillkallade, att föreskrift borde meddelas därom, att värdet
af lägenhet, som med understöd af statsmedel anordnades till eget hem,
icke finge öfverstiga de uti villkoren för egnahemslån stadgade maximivärden
för jordbrukslägenheter och bostadslägenheter. De tillkallade
personerna föreslogo slutligen, att medel till dylika förlagslån skulle
tagas från egnahemslånefonden.

Den sålunda framställda tanken anser jag vara förtjänt af beaktande.
Det kan nämligen icke bestridas, att den, som önskat bilda
ett eget hem, hittills ofta mött stora svårigheter att finna lämpligt jordområde
därtill. Ett sådant område måste under nuvarande förhållanden
i allmänhet erhållas genom afsöndring eller ägostyckning från en något
större jordbruksfastighet, och det egna hemmets upprättande blir då
naturligtvis beroende af, huruvida jordägaren medgifver ett dylikt frånskiljande
af en del af sin jordareal. Dessutom är att märka, att priset
för dylika lägenheter ofta blir oskäligt högt. I allmänhet torde nämligen
jordpriset vid lägenhetsförsäljningar sättas icke lägre utan högre
än det pris, som skulle erhållits för samma areal vid försäljning af egendomen
i dess helhet. Sedan skall lägenheten bebyggas, hvilket drager
dryga kostnader. En följd häraf är, att, när lägenheten en gång är
färdig, har den kostat ägaren mer än kanske denne med bibehållande
af en god ekonomi kan bära. Vid bostadslägenheter äro måhända svårigheterna
att få jord icke fullt lika stora som vid jordbrukslägenheter,
enär de förra mestadels torde uppkomma så att säga kolonivis omkring

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 149.

städerna, vid järnvägsstationer, industriorter m. m., och beträffande
dylika platser föreligger all sannolikhet för, att den privata företagsamheten
finner det fördelaktigt att inköpa, stycka och tillhandahålla jord.
Dock torde äfven för dylika lägenheters bildande jordfrågan flerstädes,
särskild! på den rena landsbygden, utgöra en stor svårighet, ej minst
till följd af de dyra pris, som fordras för de små lotterna. Ehuru jag
anser, att ett ingripande från statens sida i nu förevarande riktning i första
hand bör afse främjandet af uppkomsten af jordbrukslägenheter, vill jag
alltså ej tillråda en sådan inskränkning i bestämmelserna om dessa statslån,
att möjligheten att erhålla lån till underlättande af bostadslägenheters
bildande helt och hållet afskäres. Äfven om lämpligt jordstycke
till skäligt pris kunnat erhållas, äro emellertid de med jordfrågan förenade
svårigheterna långt ifrån öfvervunna. Jorden är nämligen i regel besvärad
af inteckningar, och för erhållande af egnahemslån fordras nu,
att dessa dödas i lägenheten, så att första inteckning i denna kan lämnas
såsom säkerhet för egnahemslånet. Visserligen har Kungl. Maj:t på
min hemställan föreslagit Riksdagen sådan ändring i villkoren för
egnahemslånerörelsen, att låneförmedlare skulle äga rätt att, äfven
innan lägenhet blifvit gravationsfri, utlämna förskott å beviljadt egnahemslån,
och befintliga inteckningar skulle alltså icke utgöra något
oöfverstigligt hinder för, att arbetet på det egna hemmet kunde börja.
Men inom viss tid måste dock lägenheten vara befriad från alla
sådana inteckningar, som icke kunna anses sakna praktisk betydelse
för dess värde. Dödandet af dessa inteckningar är ofta en långvarig
och omständlig procedur, hvilken för en i hithörande förhållanden antagligen
föga bevandrad egnahemsbyggare innebär mycket stora svårigheter.
Genom att staten lämnade förlagslån till inköp af lämpliga större jordområden,
som sedan kunde utstyckas i mindre lägenheter, skulle säkerligen
förberörda svårigheter till en stor del undanröjas och ett kraftigt
understöd beredas egnahemsrörelsen. Därigenom vore nämligen utväg
öppnad ej mindre att förvärfva lämplig jord för billigt pris, då sådan
händelsevis vox-e till salu, utan äfven att på ett jämförelsevis enkelt
sätt få inteckningsförhållandena ordnade. Jag kan också i detta sammanhang
erinra, att såväl i Norge som i Danmark staten lämnar lån
för samma ändamål.

"• Jag ansluter mig alltså till tanken att genom statslån underlätta
förvärfvandet af jordområden, lämpliga att utstyckas till egnahem
slägenheter. Emellertid torde vid ett försök i nu angifna riktning
åtskilliga omständigheter vara att beakta. Först och främst synes mig
sålunda vara önskvärdt, att den nuvarande egnahemslånefonden användes

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 149.

för det viktiga, speciella ändamål, för hvilket den är afsedd, nämligen
att hjälpa den enskilda egnahemsbyggaren vid förvärfvandet och iordningsställandet
af det hem, han redan utsett åt sig, och detta särskildt, om
de af mig föreslagna åtgärder för befrämjande af egnahemslånerörelsens
utveckling blifva genomförda. Jag kan således icke förorda, att nämnda
fond anlitas äfven för nu ifrågavarande ändamål. Vidare synes det ej
allt för strängt böra fasthållas, att de statslån, om hvilka nu är fråga,
skola användas uteslutande för bildande af så små lägenheter, att egnahemslån
kunna å dem erhållas. En viss rörelsefrihet måste härvidlag
lämnas vederbörande låntagare, blott hufvudsyftemålet blir det angifna.
Det torde säkerligen icke vara vanligt, att man på tillräckligt fördelaktiga
villkor kan inköpa ett större område, som i sin helhet lämpar
sig att sönderstyckas till så små parceller. Däremot synes det mycket
antagligt, att för billigt pris åtskilliga områden skola stå att förvärfva
af den beskaffenhet, att, sedan lämpligt antal egnahemslägenheter frånstyckats,
återstoden bör kunna utan förlust afyttras i en eller flera större
lotter eller ännu hellre till sådana småbruk, som hafva i någon mån större
värde än de jordbrukslägenheter, hvilka kunna bildas med anlitande af
egnahemslån. Ofta torde efter styckningen en större hufvudlott blifva
kvar. Så kan särskildt inträffa, då en jordbruksegendom styckas, och
hufvudgårdens byggnader äro af den storlek och beskaffenhet, att de
å ena sidan för att ekonomiskt tillgodogöras fordra en viss jordbruksareal
och å andra sidan äro för goda att rifvas. Äfven ur andra synpunkter
torde det vara mindre lämpligt att föreskrifva, att hela det
inköpta området ovillkorligen skall styckas i sådana lägenheter, som äro
berättigade till egnahemslån. Så torde t. ex. sammanförandet af en mängd
små egnahemslägenheter i större kolonier kunna blifva en fara för egnahem
sbyggarna själfva. Egnahemsbyggaren, äfven den landtbrukande, kan
i allmänhet icke, särskildt under den första tiden, undvara den hjälp, som
ligger i möjligheten att erhålla arbete hos andra. Han får ju med nu
gällande bestämmelser för egnahemslån antagas hafva offrat hvad han haft
inbesparadt på förvärfvandet af det egna hemmet, och det är af synnerlig
vikt för hans förmåga att hålla sig kvar, att han ej behöfver låna till
sitt dagliga uppehälle. Större egnahemskolonier medföra emellertid för
de flesta af kolonisterna, att afståndet till den eller de platser, där sådant
arbete kan erhållas, blir längre än som är lämpligt. Sker däremot
styckningen så, att större och mindre komplexer blandas om hvarandra,
torde förhållandet i förevarande hänseende blifva ett annat.

Af hvad jag förut anfört framgår, att enligt min åsikt de medel,
som må kunna anvisas för ifrågavarande ändamål, böra ställas fristående

Ad l:o.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 149. 9

irån egnahemslånefonden och bilda en särskild fond, hvilken jag tänkt
mig lämpligen skalle kunna kallas jordförmedlingsfonden. Hvad angår
den föreslagna fondens belopp har jag ansett eu viss försiktighet
betingas såväl af hela sakens egenskap af försök som af faran att,’ om
beloppet sättes för högt, framkalla en osund spekulation. Jag har således
ansett den årliga lånesumman böra beräknas i ill omkring 1,000,000
kronor. Då den tid, för hvilken egnahemslånefonden blifvit beviljad,
utgår med år 1909, bär det synts mig lämpligt, att äfven till nu ifrågavarande
fond medel till en början anvisas endast för tiden 1908—1909.

Såsom låntagare ur fonden anser jag böra antagas aktiebolag Ad 2:0•
och föreningar, hvilka hafva till uppgift att befrämja förvärfvandet
af egnahem, och torde för dessa låntagare böra uppställas ungefär
samma villkor som de, hvilka fordras för att aktiebolag och föreningar
skola antagas såsom förmedlare af egnahemslån. Jag anser
alltså, att det bör fordras, såväl att de af Kungl. Maj:t, vid pröfning i
hvarje särskildt fall, finnas bereda tillräcklig trygghet för, att verksamheten
af dem bedrifves på ett oegennyttigt och ändamålsenligt sätt,
som ock att deras bolagsordningar och stadgar skola vara upprättade
i öfvei ensstämmelse med af Kungl. Maj:t särskildt föreskrifna grunder.

Det har äfven ifrågasatts, att statslån för ifrågavarande ändamål
skulle kunna lämnas hushållningssällskap, landsting och kommuner.

Jag har emellertid ansett mig, åtminstone till en början, icke böra
upptaga denna, tanke. De företag, hvarom här är fråga, medföra ju
a Itid en viss risk. och kräfva en vidlyftig affärsförvaltning, som ej rätt
väl torde lämpa sig att handhafvas af nämnda institutioners eller kommunernas
kanske stundom för själfva saken personligen ointresserade
förtroendemän.

Statslånen höra, såsom jag ofvan angifvit, afses för inköp af
jordområden, hvilka äro lämpliga att till väsentlig del styckas till
egnahemslägenheter. I öfverensstämmelse med hvad jag anfört
ifråga om egnahemslånen anser jag, att dessa inköp böra kunna få
afse såväl . jord. å den. egentliga landsbygden som mark, tillhörande
stad, men icke. intagen i stadsplanen. Garantier för att lånemedlen icke
nfå användas till anläggande af s. k. villastäder eller liknande bildningar,
hufvudsakligen afsedda för de burgnare klasserna, synas mig ligga såväl
i nyss angifna bestämmelser, att det inköpta området skall till väsentlig
del styckas till egnahemslägenheter, som i den kontroll, som
torde böra utöfvas öfver medlens behöriga användning. Såsom jag
Bih. till Eiksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afä'' 116 Höft. 2 °

Ad 3: o.

Mom. 1.

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 149.

redan förut framhållit, anser jag emellertid ifrågavarande lånerörelse
hufvudsakligen böra afse bildandet af jordbrukslägenheter..

Öfverhufvudtaget synes särskild vikt böra läggas vid, att köpeskillingen
kan anses jämförelsevis billig, så att de blifvande lotterna kunna
upplåtas till pris, som göra det möjligt för köparna att utan allt för
stora besvärligheter hålla sig kvar på de inköpta lotterna. Uppenbarligen
bör det område, till hvars inköpande statslån önskas, ej vara allt för
litet. Det kan nämligen starkt sättas i fråga, huruvida staten har något
intresse af att stycka t. ex. mindre hemmansdelar, där redan förut en
familj kanske endast med möda kan vinna sin bärgning. I hvarje fall
sker den utstyckning, hvarom här är fråga, bättre från större brukningskomplexer.

Sedan departementschefen härefter uppläst ett inom jordbruksdepartementet
upprättadt förslag till villkor och bestämmelser för ifrågavarande
lånerörelse, anförde han vidare:

Statslånen böra naturligtvis beviljas af Kungl. Maj:t. Emellertid
har jag ansett ansökningarna om lån böra ingilvas till Kungl. Majtts
befallningshafvande, som skulle hafva att, där så erfordrades, sörja för
handlingarnas kompletterande, och därefter insända desamma jämte eget
utlåtande till Kungl. Maj:t. Genom en sådan anordning har jag sökt
sörja för, att pröfningen af låneansökningarna måtte kunna försiggå så
skyndsamt som möjligt, något som ofta kan vara af stort intresse vid
affärsföretag sådana som de ifrågavarande och särskild^ då fråga är om
inköp af exekutivt försålda fastigheter.

För bedömande af lämpligheten att i ett särskildt fall bevilja
statslån måste Kungl. Maj:t äga tillgång till uppgifter i åtskilliga
hänseenden rörande det ändamål, hvartill lånet atses. Därför måste
först och främst fordras, att sökanden uppger ett visst jordområde,
hvars inköp skall genom lånet befrämjas, och styrker, att han antingen
redan inköpt detsamma eller inropat det på exekutiv auktion eller också
har det »på hand». Köpeskilling och öfriga köpevillkor böra också uppgifvas
och styrkas. Därjämte erfordras uppenbarligen, att eu så passnoggrann
beskrifning på området lämnas, att grund kan finnas för
bedömande, huruvida och i hvilken utsträckning området lämpar sig
för anläggande af egnahem, samt huruvida det betingade inköpspriset
kan anses skäligt. Äfven bör vid låneansökningen fogas, intyg och
bevis, som lämna ledning vid det för hela saken så ytterligt viktiga
bedömandet af det ifrågavarande områdets värde och lämplighet. Att mera
ingående inlåta sig på ett bestämmande af hvilka intyg och bevis om

11

Kungl. Maj As Nåd. Proposition N:o 149.

värdet, som böra företes, bär synts mindre lämpligt, då man härvidlag
i synnerligt hög grad synes böra rätta sig efter omständigheterna. År
fastigheten ilråga särskild! taxerad, kan ju taxeringsvärdet tjäna till
ledning. År det fråga om ett inköp vid försäljning i exekutiv
ordning, bör saluvärderingen kunna i hufvudsak vara tillräcklig o. s. v.
Ännu olämpligare vore att söka gifva detaljerade föreskrifter om huru
områdets tjänlighet för styckning skall styrkas. Det blir uppenbarligen
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes försorg att se till, att tillräckliga
upplysningar i förevarande hänseenden komma att föreligga.

Statslånets belopp i förhållande till värdet af det område, som
skall, inköpas, anser jag icke böra alltför knappt tillmätas. Låntagaren
får ju, utom inköpssumman, antagligen vidkännas ibland ganska afsevärda
utgifter för lagfart, ordnande af inteckningsförhållanden, områdets
uppmätning, kartläggning och styckning m. m. samt kanske äfven för
anläggande af vägar, upptagande af aflopp och dylikt. Dessutom är
att märka, att låntagaren behöfver förlagskapital för områdets skötsel
under den tid, som erfordras för styckningens verkställande. Jag anser
därför, att lånet må kunna beviljas intill 4/5 af områdets värde. Härvid
måste uppenbarligen förutnämnda utredning i första hand läggas till
grund. Skulle emellertid denna föranleda värdets bestämmande till
högre, belopp än inköpssumman, bör dock naturligtvis ej mer än Vs af
den sistnämnda lämnas såsom statslån.

Beviljadt statslån bör till låntagaren utanordnas af statskontoret
mot skuldförbindelse och sådan säkerhet, som kan af statskontoret godkännas.
Därjämte bör, om ej giltig fångeshandling kunnat företes vid
pröfningen inför Kungl. Maj:t, sådan företes i statskontoret till bevis,
att områdets inköp verkligen kommit till stånd och att därvid aftalade
villkor i hufvudsak öfverensstämma med hvad vid lånets sökande uppgifvits.

Beträffande beskaffenheten af den säkerhet, som skall lämnas för
statslånet, har det öfverlämnats åt statskontoret att pröfva densamma.
Uppenbarligen bör härvid största möjliga tillmötesgående visas låntagarna,
därvid emellertid å andra sidan är att märka, att vid fråga om
lån af ifrågavarande beskaffenhet redan vikten att söka hindra äfventyrliga
företag bör föranleda en viss försiktighet. Viktigt är i hvarje
fall, att anlitandet af borgensansvarighet så vidt möjligt begränsas, om
fonden öfverhufvud skall komma till någon större användning.

För att icke beviljadt statslånebelopp skall alltför länge innestå
oafvändt, har bestämmelse inryckts därom, att hvad som icke däraf
lyfts inom ett år från den dag, då det beviljades, skall anses hafva
återfallit till fonden.

Mom. 2.

Mom. 3.

Mom. 4.

12

Mom. 5 och 7

Mom. 6.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 149-

En viktig sak vid denna lånerörelse är naturligtvis det sätt, hvarpå
styckningen sker. önskvärdt hade visserligen varit, om man kunnat
föreskrifva, att under alla förhållanden minst en bestämd kvotdel af
det inköpta områdets areal skulle användas till egnahemslägenheter. Men
då de områden, som kunna komma att salubjudas, måste blifva till sin
beskaffenhet mycket växlande, och det icke alltid torde låta sig göra
att blott förvärfva den eller de delar däraf, som förnämligast ägna sig
till dylika lägenheter, torde det icke vara möjligt att uppställa någon
allmängiltig regel i sagda hänseende. Man torde få låta sig nöja med,
att området i så stor utsträckning, som lämpligen kan ske, styckas på
ett sätt, som motsvarar ändamålet med statslånet. Äfven i öfrigt är
det uppenbarligen af synnerlig vikt, att bolagets eller föreningens
verksamhet handhafves på ett sätt, som inger förtroende. Skulle i nu
berörda afseenden något brista, bör det uppenbarligen kunna påfordras,
att lånet inbetalas.

För lånets åtnjutande har jag ansett böra stadgas en tid af fem
år. Genom att tiden sättes så kort, tvingas vederbörande att söka så
fort som möjligt förverkliga det med företaget afsedda ändamålet.
A andra sidan kan det ju emellertid hända, att ett allt för strängt
framdrifvande af styckningen skulle kunna vålla förluster. För att i
detta hänseende lämna utväg att taga tillbörlig hänsyn till föreliggande
omständigheter har det föreslagits, att Kungl. Maj:t skulle
kunna medgifva anstånd med lånets återbetalning utöfver nämnda tid.

I den mån emellertid försäljningen af lotter fortgår, böra uppenbarligen
äfven mot de försålda lotterna svarande andelar af statslånet
återbetalas. Bestämmelser härom meddelas i förslaget, under mom. 7.

Den ränta, som skall erläggas å ifrågavarande statslån, har jag
funnit böra beräknas efter 4 procent. Visserligen hafva ofvan omförmälda
tillkallade personer ifrågasatt en räntefot af endast 3,6
procent, men detta sammanhänger därmed, att de förutsatte, att medlen
skulle tagas ur egnahemslånefonden. Då numera staten icke själf kan
upplåna medel efter sistnämnda, låga räntefot, och jag icke finner anledning
föreligga, att nu ifrågavarande lånerörelse bör på grund af
några särskilda omständigheter anordnas sålunda, att staten måste göra
förlust på densamma genom ränteskillnad, samt låntagarna i hvarje fall
skulle erbjudas en kraftig hjälp genom att få lån intill 80 procent af
fastighetsvärdet, anser jag räntan både böra och utan olägenhet kunna
sättas något högre än i fråga om egnahemslånen. Fullmäktige i riksgäldskontoret,
hvilkas yttrande i denna del inhämtats, hafva ock föreslagit
en räntefot af 4 procent.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 149. 13

Vidare synes höra stadgas skyldighet för låntagaren att på anmodan Mom. 8 och o.
prestera ny säkerhet, därest den lämnade icke vidare befinnes nöjaktig-,
samt äfventyr för försummad inbetalning-.

Att lägenhet endast må med full äganderätt försäljas från området, Mom. io.
så länge någon del af undfånget förlagslån är ogulden, synes böra uttryckligen
stadgas. För att emellertid låntagaren må kunna på det
sätb han kan finna fördelaktigt, tillsvidare använda sådana delar af
området, hvilka icke genast lämpligen kunna försäljas, bör det dock
medgifvas honom rätt att, intill dess sådan försäljning kan hinna ske,
upplåta lägenhets område på arrende för kortare tid.

Såsom en allmän regel bör äfven föreskrifvas, att bolag eller Mom. u.
förening, som erhållit statslån, skall vara underkastad den kontroll och
de öfriga föreskrifter, som Kungl. Maj:t kan finna godt bestämma.

I likhet med hvad som gäller beträffande egnahemslånerörelsen Ad 4.0-6.0.
torde . bemyndigande böra äskas för Kungl. Maj:t att meddela de
ytterligare föreskrifter, som i afseende å lånerörelsen må finnas erforderliga.

Slutligen torde böra bestämmas om den räntegodtgörelse, som
skall tillkomma riksgäldskontoret, och därom att under åren 1908—1909
inflytande räntor och kapitalafbetalningar skola tillfalla fonden.

Statskontoret, hvars yttrande i ämnet infordats, har förklarat sig statskontoret.
icke hafva något att erinra mot innehållet, af ett till ämbetsverket öfverlämnadt,
inom departementet utarbetadt utkast till proposition i ämnet
i öfverensstämmelse med de af mig nu angifna grunder.

• På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. DepartementsMaj
:t måtte föreslå .Riksdagen att chefens hem ställan.

l:o.

bemyndiga riksgäldskontoret att under åren 1908—1909 tillhandahålla
statskontoret ett belopp af högst 2,000,000 kronor för bildande
af en lånefond, afseende underlättandet af inköp på landsbygden eller
å till stad hörande, men utanför det planlagda området belägen mark
af större jordområden, som kunna erhållas för billigt pris och särskilt
lämpa sig att helt och hållet eller till väsentlig del utstyckas till e^nahemsl
ngen heter (j ordför medling sfonden) ;

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 149.

2:o.

medgifva, att Kungl. Maj:t må under nämnda år disponera
fondens samtliga kapitaltillgångar till förlagslån åt aktiebolag och
föreningar, hvilka hafva till uppgift att befrämja förvärfvandet af
egna hem, under förutsättning att nämnda aktiebolag och föreningar
af Kungl. Maj:t vid pröfning i hvarje särskild! fall i den ordning,
Kungl. Maj:t finner godt föreskrifva, finnas bereda tillräcklig trygghet
för, att deras verksamhet bedrifves på ett oegennyttigt och ändamålsenligt
sätt, och under villkor att deras bolagsordningar eller stadgar
äro upprättade i öfverensstämmelse med af Kungl. Maj:t särskild! föreskrifna
grunder;

3:o.

besluta, att för ifrågavarande lånerörelse skola gälla följande
allmänna bestämmelser:

Mom. 1. Ansökning om statslån skall ställas till Kungl. Maj:t
samt ingifvas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Vid ansökningen skola fogas:

a) i hufvudskrift eller bestyrkt afskrift handling, utvisande, att
sökanden inköpt eller å auktion inropat det jordområde, till hvars förvärfvande
statslånet afses, eller att sökanden har anbud att få till visst
pris och på angifna villkor inköpa området,

b) beskrifning öfver området, innehållande uppgift å dess belägenhet,
storlek, naturbeskaffenhet, kommunikationsförhållanden, taxeringsvärde,
därest sådant finnes åsatt, de å området uppförda byggnader
och befintliga anläggningar m. m.,

c) de intyg och bevis, som erfordras för styrkande af uppgifterna
i beskrifningen äfvensom i öfrigt för bedömande af fastighetens värde
och lämplighet för styckning.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande åligger att ofördröjligen insända
de ingifna handlingarna jämte eget utlåtande till Kungl. Maj:t.

Mom. 2. Statslån ''kan beviljas till högst 4/5 af områdets med
ledning af de i mom. 1 omförmälda handlingar beräknade värde, dock
ej till mer än 4/5 af köpesumman.

Mom. 3. Beviljadt lånebelopp utan ordnas af statskontoret, sedan
låntagaren dit aflämnat skuldförbindelse jämte sådan säkerhet för förbindelsens
behöriga fullgörande, som af statskontoret kan godkännas.

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 149. 15

Var ej vid lånets beviljande giltigt köpeaftal träffadt, må ej lånet
utlämnas, förrän sökanden styrkt, att sådant aftal af bindande beskaffenhet
kommit till stånd i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
vid lånets sökande uppgifvits.

Mom. 4. Hvad som af beviljadt statslån icke blifvit inom ett år
från den dag, då det beviljats, i statskontoret lyft, skall anses hafva
återfallit till fonden.

Mom. 5. Aktiebolag eller förening, som erhållit statslån, åligge
att skjmdsamt gå i författning om det inköpta områdets styckning på
så . lämpligt sätt som möjligt för vinnande af det med statslånets beviljande
afsedda ändamålet.

Finnes bolaget eller föreningen visa försumlighet härutinnan eller
varder eljest bolagets eller föreningens verksamhet icke handhafd på
ett förtroendeingifvande sätt, och är ej sådant fall för handen, att statskontoret,
efter ty nedan sägs, äger påfordra lånets inbetalning, då ankommer
på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna förordna, att statslånet
genast skall vara till återbetalning förfallet.

Varder ej rätten till statslånet förverkad, då må med de inskränkningar,
soin i mom. 7 här nedan omförmälas, statslånet åtnjutas intill
utgången af femte kalenderåret efter det, då detsamma blifvit i statskontoret
lyft, vid hvilken tid lånet skall vara till statskontoret tillfullo
inbetaldt, där ej Kungl. Maj:t med hänsyn till särskilda förhållanden,
på ansökan, finner skäl medgifva ytterligare utsträckning af lånetiden.

Mom. 6. Å lyft lånebelopp skall erläggas ränta från lyftningsdagen
efter fyra för hundra för år räknadt.

hörfallen ränta skall för hvarje kalenderår inom utgången af
januari månad påföljande år till statskontoret inbetalas.

Mom. 7. För hvarje kalenderår skall bolaget eller föreningen
inom nästföljande januari månads utgång till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ingifva redogörelse för sin verksamhet, innefattande uppgift
å de lotter af det inköpta området, som under året från detsamma
försålts, deras storlek och beskaffenhet samt de för desamma erhållna
köpeskillingar.

Med ledning af nämnda handling samt de upplysningar, Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i öfrigt kan finna lämpligt införskaffa, skall
Kungl. . Majrts befallningshafvande, där ej sådant fall är förhanden,
som i sista stycket af detta mom. afses, afgifva förslag till bestämmande
af det belopp af statslånet, som vid jämförelse med hela områdets
värde skall anses belöpa å de försålda lotterna. Nämnda förslag jämte
ofvannämnda redogörelse skall Kungl. Maj:ts befallningshafvande därefter
öfverlämna till Kungl. Maj:t, som bestämmer huru stor del af lånet på

16

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 149.

grund af de skedda försäljningarna skall till statskontoret inbetalas.
Sålunda till inbetalning bestämdt belopp skall inom en månad, efter
det bolaget eller föreningen erhållit del af Kungl. Maj:ts beslut, jämte
å samma belopp upplupen ränta till statskontoret inlevereras.

Har under året det inköpta området blifvit i dess helhet försåldt,
åligge det Kungl. Maj:ts befallningshafvande att därom ofördröjligen
lämna statskontoret underrättelse. I detta fall skall den utestående
delen af statslånet jämte ränta inom nästpåföljande januari månads
utgång till statskontoret inbetalas.

Mom. 8. Därest statskontoret under lånetiden skulle finna den
ställda säkerheten icke längre nöjaktig, skall låntagaren inom tre månader
efter därom erhållet föreläggande aflämna nya säkerhetshandlingar,
som af statskontoret godkännas, vid äfventyr att statskontoret
eljest äger påfordra lånets ofördröj liga inbetalning.

Samma rätt tillkommer statskontoret, där föreskrifven ränte- eller
kapitalafbetalning icke erlägges inom fjorton dagar efter förfallodagen.

Mom. 9. A till betalning förfallet kapitalbelopp erlägges ränta
efter sex för hundra från förfallodagen, till dess likvid sker.

Mom. 10. Af inköpt område må, så länge någon del af erhållet
statslån är ogulden, upplåtelse af lotter ske endast under äganderätt.
Dock må, intill dess försäljning kan ske, område upplåtas på arrende
för kortare tid.

Mom. 11. Bolag eller förening, som erhållit statslån, är, så länge
någon del af detta ännu återstår ogulden, underkastad den kontroll
och de öfriga föreskrifter, Kungl. Maj:t kan finna för godt bestämma;

4:o.

medgifva, att Kungl. Maj:t må äga meddela de ytterligare föreskrifter,
som i afseende å ifrågavarande lånerörelse må finnas erforderliga; 5:o.

besluta, att riksgäldskontoret skall af fondens medel erhålla godtgörelse
för den ränteutgift, som genom ofvanberörda medels öfverlämnande
till fonden för riksgäldskontoret förorsakas;

6:o.

medgifva, att till fonden inflytande kapital betalningar och räntor,
i den mån de icke åtgå till ersättande af riksgäldskontorets ränteutgift,
må intill utgången af år 1909 tilläggas fondens kapital.

17

Katigt. Alaj.ts Nåd. Proposition N:o 149.

Till denna departementschefens af statsrådets
öfriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet skulle med
den lydelse, bilaga . . . vid detta protokoll utvisar,
till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:
J. Säl ander.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 116 Höft.

3

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1907.

«