Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 139.

11

N:o 139.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående
pension till bokhållaren vid statens järnvägsbyggnader
K. M. Edbergs änka; gifven Stockholms slott den 4
april ISO!.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva,

att bokhållaren vid statens järnvägsbyggnader Karl Magnus Edbergs
änka Rosalie Teresia Josefina Edberg, född Rydberg, må från
allmänna indragningsstaten från och med år 1907, så länge hon lefver
ogift, åtnjuta en årlig pension af 400 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Julius Juhlin.

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 139.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten i statsrådet å Stockholms
slott den 4 april 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

Juhlin,

SwARTZ.

Departementschefen, statsrådet Juhlin anförde:

Uti en till Kungl. Maj:t ingifven skrift har framlidne bokhållaren
vid statens järnvägsbyggnader Karl Magnus Edbergs änka Rosalie Teresia
Josefina Edberg, född Rydberg, i underdånighet anhållit om pension.

Till stöd för denna ansökning har änkan Edberg under åberopande
af åtskilliga intyg anfört hufvudsakligen följande. Hennes bemälde
man hade under tjugu år varit anställd vid kungl. flottan, från
hvilken tjänst han dock år 1856 på grund af i tjänsten ådragen sjuklighet
nödgats taga afsked. Han hade därefter under omkring tjugu
år eller till sin död år 1876 haft anställning som bokhållare vid statens
järnvägar. I makarna Edbergs äktenskap hade födts ett barn, som aflida
1874. Ankan Edberg hade nu själf uppnått en ålder af 69 år
samt vore medellös och af sjukdom urståndsatt att genom arbete försörja
sig.

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 139.

Till en början tillåter jag mig erinra därom, att styrelsen för statens
järnvägsbyggnader uti underdånig skrifvelse den 12 april 1875
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nådig framställning
om beviljande af en årlig pension för Edberg.

Beträffande Edberg anfördes i berörda underdåniga skrifvelse, att
han, som vore född den 9 augusti 1818 och den 26 oktober 1836 ingått
i kronans tjänst såsom kanoniär vid Kung]. Maj:ts flotta, efter
en tjänstgöring såsom underofficer därstädes under sexton år och fem
månader från nämnda befattning, uppå därom gjord ansökan, erhållit
afsked den 15 oktober 1856; att han under denna tid två särskilda
gånger under tjänstgöring erhållit svåra skador; att han allt sedan
juli månad 1858 varit och vid tiden för den underdåniga skrifvelsens
aflåtande fortfarande vore anställd såsom bokhållare vid statens
järnvägsbyggnader; samt att de af Edberg företedda betygen vore af
den beskaffenhet, att, enligt styrelsens åsikt, Edberg, då han efter nära
39 års arbete i det allmännas tjänst såge sig till följd af sjuklighet
urståndsatt att genom arbete förskaffa sig sitt lifsuppehälle, gjort sig
väl förtjänt att af statens medel få uppbära ett årligt underhåll, som
styrelsen ansåge sig böra föreslå till 600 kronor.

Öfver denna framställning lät Kungl. Maj:t höra statskontoret, som
uti underdånigt utlåtande anförde, bland annat, att, som Edberg, hvilken
uppnått 57 års ålder och varit i allmän tjänst tillhopa omkring
37 år, således hvarken i afseende på lefnadsålder eller tjänstetid fullgjoiff
villkoren för erhållande af pension från allmänna indragningsstaten,
äfven om han innehaft sådan tjänst, som kunde till en dylik
förmån berättiga, hvilket dock ej vore förhållandet, samt härtill komme
att, enligt insändt läkarbetyg af den 12 november 1875, Edbergs sjuklighet
ej vore af sådan beskaffenhet, att den kunde anses utesluta möjlighet
för honom att i enskild tjänst bereda sig medel till nödtorftig
bärgning, statskontoret ansåge sig icke kunna understödja den af styrelsen
gjorda framställningen, helst bifall till densamma otvifvelaktigt
komme att från många andra håll framkalla likartade anspråk, hvilkas
uppfyllande kunde för staten blifva ganska kännbart.

Med afsende å hvad statskontoret sålunda anfört fann Kungl. Maj:t
den 31 december 1875 den gjorda framställningen icke till någon åtgärd
föranleda.

Till följd af nådig remiss har järnvägsstyrelsen den 2 mars 1907
öfver nu ifrågavarande ansökning afgifvit underdånigt utlåtande och därvid
anfört följande.

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 139.

Det hufvudsakliga skäl, som år 1875 anfördes för afslag å då föreliggande
framställning om pension åt Edberg, syntes sedermera i fråga
om andra tjänstemän vid järnvägsbyggnaderna hafva frångåtts. Sålunda
hade flera sådana tjänstemän, hvilka i afseende å lefnads- och
tjänsteålder torde kunna likställas med Edberg, af Riksdagen tilldelats
pensioner, och jämväl änkor efter dem hade, då ömmande omständigheter
förelegat, kommit i åtnjutande af sådan förmån. Af 1888 års
Riksdag tillerkändes nämligen materialförvaltaren Bernhard Fredriksson,
hvilken uppnått 66 lefnads- och 33 tjänsteår, en pension af 1,800
kronor, ombudsmannen Johan Olof Emil Gustaf Olai med uppnådda 47
lefnads- och 24 tjänsteår, en pension af 2,000 kronor samt nivellören
Otto Hjalmar Leonard Littke med 42 lefnads- och 19 tjänsteår en pension
af 1,000 kronor; och 1894 års Riksdag tilldelade materialförvaltaren *
Axel Justinus Olsson med 52 lefnads- och 25 tjänsteår en pension af
700 kronor, hvilken år 1903 af järnvägsstyrelsen föreslogs att höjas
till 1,800 kronor, ehuru genom Olssons då timade frånfälle ej vidare
åtgärd vidtogs. Jämväl änkorna efter bemälde tjänstemän hade af
Riksdagen beviljats pensioner, nämligen Fredrikssons änka år 1890 400
kronor, Olais änka år 1901 500 kronor, Littkes änka år 1903 500 kronor
och Olssons änka år 1905 400 kronor.

Den olikhet förelåge väl i förevarande fall mot ofvan omnämnda,
att Edberg icke under hela sin tjänstetid ägnat sig åt samma statstjänst,
men denna omständighet syntes icke i ärendet böra tillmätas någon
afgörande betydelse. Från sin tjänstetid såväl vid flottan som
vid statsbanebyggnaden, där hans månadsaflöning sista tiden uppgått
till 201 kronor 25 öre, hade Edberg, enligt hvad af järnvägsstyrelsen
infordrade intygsafskrifter utvisade, synnerligt goda vitsord, och Edberg,
som afled redan år 1876, torde under sitt sista lefnadsår saknat krafter
att försörja sig och sin familj. Enligt hvad af järnvägsstyrelsen
införskaffade intyg utmärkte, befann sig ock sökanden i följd af den
konkurs, i hvilken hon efter mannens död försattes, i de mest torftiga
omständigheter.

Då nu sökanden, som vore född den 1 oktober 1837, icke uppbure
någon annan pension än ett understöd af trettio kronor för år,
som allt sedan år 1888 utgått till henne från militärhospitalsfonden,
och då hon, på sätt ansökningen vidfogade intyg utvisade, fortfarande
befunne sig i fattiga omständigheter och lede af kronisk hjärtsjukdom,
hvarigenom hon vore oförmögen att försörja sig, syntes billighetsskäl
tala för bifall åtminstone i någon mån till förevarande framställning.

15

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o ISO.

På grund af det anförda liar styrelsen i underdånighet hemställt,
att, äfven om sådana omständigheter icke skulle anses i ärendet föreligga,
att utverkande åt sökanden af årlig pension borde ifrågakomma,
eu gratifikation till något skäligt belopp likväl måtte henne tilldelas.

Efter nådig remiss har statskontoret uti underdånigt utlåtande den
11 mars 1907, med hänsyn till hvad i ärendet blifvit upplyst ej mindre
om mannen Edbergs långvariga, väl vitsordade arbete i statens tjänst
än ock rörande änkans fattigdom samt af ålder och sjukdom föranledda
oförmåga att vidare kunna själf försörja sig, hemställt, att Kungl. Maj:t
ville föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten uppföra en årlig
pension åt änkan Edberg till belopp, som skäligen syntes böra bestämmas
till 400 kronor, att från och med innevarande år utgå, så
länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblefve.

På grund af hvad sålunda blifvit i ärendet anfördt och upplyst, Bepartementsfinner
jag mig böra understödja den gjorda ansökningen om pension che8ftäiian.em"
från statsverket åt änkan Edberg. Med afseende å det af statskontoret
tillstyrkta beloppet af den ifrågasatta pensionen har jag ej något
att anmärka. Under erinran att Riksdagen, såsom järnvägsstyrelsen
redan påpekat, förut vid upprepade tillfällen beviljat pensioner till belopp
af 400 kronor och 500 kronor åt änkor efter personer, som innehaft
anställning vid järnvägsbyggnaderna, får jag sålunda i underdånighet
hemställa, att Kungl. Maj:t ville föreslå Riksdagen medgifva,

att bohållaren Edbergs änka Rosalie Teresia Josefina Edberg, född
Rydberg, må från allmänna indragningsstaten från och med år 1907,
så länge hon lefver ogift, åtnjuta en årlig pension af 400 kronor.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet skulle till Riksdagen aflåtas af den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Pelir Thyselius.