Kungl. Maj:tu Nåd. Proposition N:o 138,
1
N:o 138.
Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående höjning
af pensionerna åt förre afdelningsingenjörerna C. G.
Forselius, 0. T. W. Stanzén och A. H. Grundström samt
materialförvaltaren L. A. V. Berg; gifven Stockholms
slott den 4 april 1907.
Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgifva,
att de pensioner å allmänna indragningsstaten, som beviljats förre
afdelningsingenjörerna vid statens järnvägsbyggnader Carl Gustaf Forselius
till belopp af 1,500 kronor, Oscar Theobald Wilhelm Stanzén till
belopp af 1,200 kronor och Axel Henry Grundström till belopp af 1,200
kronor samt materialförvaltaren vid statens järnvägsbyggnader Lars
Axel Viktor Berg till belopp af 800 kronor, må höjas för Forselius,
Stanzén och Grundström till 2,400 kronor samt för Berg till 2,100 kronor
att utgå under deras återstående lifstid för en hvar af dem från
och med månaden näst efter den, under hvilken han erhåller entledigande
från sin anställning, beträffande Forselius, Stanzén och Grundström
vid statens trafikerade järnvägar, samt i fråga om Berg vid statens
järnvägsbyggnader, dock med villkor att, därest någon af dem
framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, pensionsbeloppet
skall för den tid, anställningen varar, minskas med ett
belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna uppgår till
samma eller högre belopp, under tiden upphöra att utgå.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
Julius Juhlin.
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Åfd. 108 Höft. fN:is 138—140.) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 138.
Pensionsfrågan
1804.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 4 april 1907.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trollk,
Statsråden: Tingsten,
Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstiebna,
Dyrssen,
Hammarskjöld,
Roos,
JUHLIN,
SWARTZ.
Departementschefen, statsrådet Juhlin anförde:
Järnvägsstyrelsen har i underdånig skrifvelse den 16 februari 1907
gjort framställning om höjning af de åt afdelningsingenjörerna Carl
Gustaf Forselius, kaptenen i väg- och vattenbyggnadskåren Oscar
Theobald Wilhelm Stanzén och Axel Henry Grundström samt materialförvaltaren
Lars Axel Viktor Berg år 1894 beviljade pensioner.
Jag tillåter mig i anledning häraf erinra, att järnvägsstyrelsen uti
underdånig skrifvelse den 9 november 1893 hemställde, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen medgifva, att tretton särskilda, vid statens järnvägsbyggnader
i öfre Norrland anställda tjänstemän, däribland förenämnda
Forselius, Stanzén, Grundström och Berg, måtte från och med månaden
näst efter den, hvarunder de entledigades från anställning vid nämnda
Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 188. ii
järnvägsbyggnader, åtnjuta från allmänna indragningsstaten årlig pension
under deras återstående lifstid till angifna belopp.
Styrelsen framhöll därvid, att en tjänstetid af öfver tjugu är, vare
sig uteslutande vid järnvägsbyggnaderna eller ock hufvudsakligast därstädes,
men delvis äfven vid någon jämförlig förvaltningsgren inom
järnvägstrafiken, syntes lämplig såsom den gräns, nedanför hvilken
pensionering ej skulle ifrågakomma för tjänstemän, som varit anställda
vid statsbauebyggnader.
Beträffande frågan om pensionernas belopp ansåg styrelsen, under
hänvisning till hvad 1875 års Riksdag medgifvit i fråga om pensionering
af den tjänstemannaklass, med hvilken bvggnadsbefälet vore närmast
att jämföra, nämligen storskiftes- och afvittringslandtmätarna, att
tjänsteman inom järnvägsbyggnadsförvaltningen, hvilken uppnått 60
lefnads- och 30 tjänstår, borde bekomma full pension med två tredjedelar
af sitt arfvode, hvilken pension icke syntes kunna anses för
hög, då inkvarteringsersättningen icke kommit i betraktande vid dess
beräknande, samt förhållandet mellan aflöning och pension stode i
öfverensstämmelse med de grundsatser, som under senare tider i detta
afseende gjort sig gällande. Därjämte syntes billigheten fordra, att äfven
de tjänstemän, hvilka väl uppnått angifna tjänståldern, men icke ännu
lefnadsåldern, komme i åtnjutande af dylik full pension. Däremot vore
gifvet, att pensionsbeloppet för tjänsteman, som icke kunde uppvisa en
tjänstetid af 30 år, borde nedsättas i den mån tjänstetiden vore kortare;
och föreslog styrelsen i sådant hänseende, att för hvarje år, tjänstetiden
understege 30 år, pensionen måtte minskas med en trettiondel.
Med anmälan att ifrågavarande personer under år 1894 uppnådde,
Forselius 59 lefnads- och 35 tjänstår, Stanzén 50 lefnads-och 27 tjänstår,
Grundström 59 lefnads- och 23 tjänstår och Berg 52 lefnads- och 23
tjänstår, samt att de vid sagda tidpunkt uppbure i aflöning för år, förutom
inkvarteringsersättning, Forselius 6,000 kronor, Stanzén 5,400
kronor, Grundström 4,800 kronor och Berg 3,600 kronor, föreslog
styrelsen följande årliga pensionsbelopp, nämligen för Forselius 4,000
kronor, för Stanzén 3,200 kronor, för Grundström 2,500 kronor och
för Berg 1,800 kronor, dock under villkor att, därest någon af dem
framdeles erhölle anställning å rikets stat, hans pensionsbelopp skulle
minskas med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om
denna uppginge till samma eller högre belopp, upphöra att utgå,
Öfver styrelsens omförmälda framställning afgaf statskontoret den
15 december 1893 infordradt underdånigt utlåtande, därvid anfördes
hufvudsakligen följande.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 138.
I fråga om vissa i styrelsens underdåniga skrifvelse omförmälda
tjänstemän, däribland Forselius och Grundström, hvilka vore 57 år
gamla eller därutöfver, ansåg statskontoret, att, då dessa tjänstemän
uppnått den lefnadsålder, att svårighet för dem syntes möta att i ny
anställning förvärfva sig någon mera afsevärd inkomst till lefnadsbehofvens
tillfredsställande, pension för dem borde utgå med belopp, motsvarande
hälften af deras årsarfvoden, eller för Forselius med 3,000
kronor och för Grundström med 2,400 kronor. Vidkommande Stanzén
och Berg samt åtskilliga andra tjänstemän, så hade dessa enligt statskontorets
mening icke hunnit eu så framskriden lefnadsålder, att de
icke kunde antagas äfven därefter komma i tillfälle att bereda sig inkomstgifvande
verksamhet, men med afseende å deras långa och väl
vitsordade verksamhet vid statens järnvägsbyggnader syntes billigheten
fordra, att ett bidrag till deras lefnadskostnader för framtiden lämnades,
hvilket bidrag, hvad särskild! Stanzén och Berg anginge, syntes statskontoret
med hänsyn till tjänstetidens längd kunna såsom pension under
deras återstående lifstid bestämmas till 2,400 kronor för Stanzén och
1,000 kronor för Berg.
Beträffande förenämnda af styrelsen föreslagna villkor för pensionernas
åtnjutande, hemställde statskontoret, att i sådant afseende borde
bestämmas, att, om någon af pensionärerna skulle erhålla anställning
mot aflöning af statsmedel, hans pensionsbelopp skulle minskas med ett
belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna uppginge
till samma eller högre belopp, upphöra att utgå.
I öfverensstämmelse med statskontorets förslag blef ock nådig
proposition till Riksdagen aflåten.
I skrifvelse den 9 maj 1894 tillkännagaf Riksdagen, att Riksdagen
på det sätt bifallit Kungl. Maj:ts framställning, hvad förenämnda personer
anginge, att de finge från och med månaden näst efter den,
hvarunder de entledigades från anställning vid statens järnvägar, åtnjuta
från allmänna indragningsstaten under sin återstående lifstid årlig
pension till följande belopp, nämligen: Forselius 1,500 kronor, Stanzén
1,200 kronor, Grundström 1,200 kronor och Berg 800 kronor, dock
med samma förbehåll, som stadgades beträffande öfriga tjänstemän vid
järnvägsbyggnaderna, hvilka samtidigt beviljades pension, eller att,
därest någon af dem framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning
af statsmedel, hans pensionsbelopp skulle för den tid, hans anställning
varade, minskas med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller,
om denna uppginge till samma eller högre belopp, under tiden upphöra
att utgå.
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 138. 5
I anledning af en utaf Kung!. Maj:t aflåten framställning gjordes af
1895 års Riksdag den ändring uti villkoren för pensionens åtnjutande,
att, därest den pensionsberättigade erhölle anställning mot aflöning af
statsmedel, uppgående till pensionens dubbla belopp eller därutöfver,
pensionen skulle upphöra att utgå och And sådan aflönings uppbärande
i öfrigt pensionen skulle minskas, så att densamma jämte aflöningen
icke uppginge till högre belopp än dubbla pensionen.
I sin förberörda underdåniga skrifvelse den 16 februari 1907 anför
nu järnvägsstyrelsen följande.
Af ifrågavarande fyra tjänstemän hade endast Forselius kommit i
åtnjutande af pension, och detta endast till en del.
Forselius, Stanzén och Grundström hade nämligen, efter att hafva
under loppet af år 1894 i anledning af järnvägsbyggnadernas upphörande
uppsagts från sina befattningar vid statens järnvägsb3rggnader,
blifvit anställda \dd järnvägsstyrelsens kontrollkontor, Forselius den 7 november
1894, Stanzén den 17 januari 1895 och Grundström den 5 november
1894. I sin anställning därstädes, som ännu fortfore, uppbure de
på extra stat hvar och en ett arfvode af 2,400 kronor om året, hvarjämte
till Stanzén och Grundström utgått ersättning för öfvertidsarbete,
utgörande i medeltal för de sista fem åren omkring 1,000 kronor till
Stanzén och omkring 700 kronor till Grundström. Stanzén och Grundström
hade sålunda under sin tjänstetid And kontrollkontoret icke varit
berättigade åtnjuta någon del af pensionen; och enahanda hade förhållandet
varit beträffande Stanzén för en tid af sammanlagdt omkring
1 år 11 månader under åren 1897—1900, under hvilken tid han mot
aflöning, öfverstigande dubbla pensionen, kunnat beredas sysselsättning
vid statsbanebyggnaden. Forselius åter, till h\rilken icke utgått någon
ersättning för öfvertidsarbete, hade dittills i enlighet med de för pensionens
åtnjutande bestämda villkor i pension uppburit ett belopp af
600 kronor om året.
Vidkommande slutligen Berg, hade han, efter det materialförvaltarbefattningen
vid stambanebyggnaden genom öfre Norrland in dragits
vid denna banbyggnads fullbordande, i omedelbar följd tjänstgjort i
enahanda befattning vid statsbaneanläggningarna mellan Vännäs och
Umeå, mellan Ivrylbo och Örebro samt mellan Göteborg och Skee, vid
hvilken sistnämnda anläggning han ännu kvarstode, men från hvilken
han torde komma att afgå under loppet af år 1907; och hade sedan
den 1 januari 1901 hans aflöningsförmåner för år utgjorts af 4,200 kronor
jämte inkvarteringsersättning, beräknad till 20 % af aflöningsbe
-
Järnvägsstyrelsens
skrifvelse den
16 februari
1907.
6
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13S.
loppet. Under angifna förhållanden hade således någon pension hittills
icke kunnat till Berg utgå.
Under det Forselius, Stanzén, Grundström och Berg, på sätt förut
nämnts, då de under år 1894 af Kiksdagen tillerkändes pensioner, hade
uppnått, Forselius 59 lefnads- och 35 tjänstår, Stanzén 50 lefnads- och
27 tjänstår, Grundström 59 lefnads- och 23 tjänstår samt Berg 52 lefnads-
och 23 tjänstår, hade de i nu nämnd ordning vid uppnådda 71,
62, 71 och 64 lefnadsår arbetat i statens järnvägars tjänst respektive
47, 39, 35 och 35 år.
Då ifrågavarande fyra tjänstemän numera torde få anses hafva
hunnit eu så framskriden lefnadsålder, att vid upphörande af deras nu
innehafvande anställningar de icke torde kunna vara i tillfälle att bereda
sig inkomstgifvande verksamhet, samt i följd däraf det måste antagas,
att de skulle komma att för lefnadsbehofvens tillfredsställande
vara hänvisade allenast till de efter nuvarande förhållanden jämförelsevis
ringa pensioner, som år 1894 tilldelats dem, därest icke förhöjning
af pensionerna kunde dem beredas, hade styrelsen ansett det vara med
rättvisa och billighet öfverensstämmande, att åtgärder vidtoges för vinnande
af berörda syftemål.
I fråga om den förhöjning af pensionerna, som sålunda finge anses
böra tillkomma ifrågavarande tjänstemän, har styrelsen meddelat,
att Forselius, Stanzén och Grundström i en till järnvägsstyrelsen ingifven
skrift med framställning om erhållande af förhöjda pensioner framhållit,
att vid bestämmande af pensionsbeloppen den omständigheten vore
förtjänt af alldeles särskildt beaktande, att de under de år, som gått sedan
deras pensioner beviljades, genom att icke begagna sig af sina rättigheter
härutinnan faktiskt besparat staten en utgift af tillsammans 39,600
kronor, däraf 14,400 kronor belöpte å hvardera af Stanzén och Grundström
samt 10,800 kronor å Forselius. De framhölle äfven, att de år
1894 tilldelade pensionerna icke motsvarat deras ekonomiska behof, i
det att de måst söka genom arbete å styrelsens kontrollkontor bereda
sig en någorlunda dräglig utkomst, samt att de nu hunnit den ålder,
att deras arbetsförmåga började minskas och behofvet af hvila efter en
i mer än vanlig grad ansträngande verksamhet allt kraftigare gjorde
sig gällande; och utmynnade deras framställning i en anhållan att dem
måtte beredas förhöjd pension till sådant belopp, som i enlighet med de
af styrelsen år 1893 angifna grunder svarade mot de löneförmåner
(6,000 kronor för Forselius, 5,400 kronor för Stanzén och 4,800 kronor
för Grundström), de innehade vid tiden, då deras anställning vid
järnvägsbyggnaderna upphörde.
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 138.
Det hade visserligen synts styrelsen’ensidigt, att pensionerna för
ifrågavarande fyra tjänstemän kunde bestämmas efter de grunder, som
angåfves i styrelsens förberörda skrifvelse den 9 november 1893, eller
att de sålunda i pension erhölle * 3 af deras respektive aflöningar vid
afskedstagandet från statsbanebyggnanden.
Med hänsyn emellertid därtill att Riksdagen tilldelat dels år 1904
materialförvaltaren Johan Andersson med 64 lefnads- och 35 tjänstår
en pension af 1,500 kronor, hvilket belopp motsvarade allenast hälften
af den årsaflöning, som för honom kunde beräknas, därest han varit
placerad å tjänstgöringsort, jämförlig med Bergs, dels ock år 1906 åt
afdelningsingenjören Gustaf Ahlgren, som räknat 62 lefnads- och 33
tjänstår och uppburit en årsaflöning af 4,800 kronor, eu pension till belopp
af allenast 2,500 kronor, motsvarande något öfver hälften af
sagda årsaflöning, har styrelsen ansett sig böra föreslå, att pensionerna
i fråga måtte utgå med allenast ungefär halfva beloppet af vederbörandes
ofvan nämnda årsaflöningar eller för Forselius med 3,000 kronor,
för Stanzén med 2,400 kronor, för Grundström likaledes med 2,400
kronor och för Berg med 2,100 kronor. För Stanzén och Grundström
hade därvid föreslagits enahanda belopp af den anledning att väl den
senare, ehuru äldre till lefnadsåren, innehade något kortare tjänstetid,
hvaremot Stanzén, som enligt företedt läkarbetyg lede af organiskt
hjärtfel i samband med kronisk kärlsjukdom samt ischias, därigenom
hade försvagad hälsa. Den för Berg, hvilken under hela sin tjänstetid
arbetat vid statens järnvägsbyggnader, föreslagna pensionen af 2,100
kronor, hvilken sålunda något understege det för Stanzén och Grundström
förordade pensionsbelopp, torde ock med hänsyn till de mera
ansvarsfulla poster, dessa senare under sin tjänstetid vid statsbanebyggnaden
innehaft, vara rättvisligen afpassad.
Med vitsordande slutligen af samtliga ifrågavarande tjänstemäns
under tjänstetiden ådagalagda nit och skicklighet i innehafvande tjänster,
har styrelsen på grund af det anförda i underdånighet hemställt,
att Kungl. Maj:t ville i proposition till innevarande års Riksdag föreslå,
att de Forselius, Stanzén, Grundström och Berg å allmänna indragningsstaten
beviljade pensioner måtte höjas till ofvan angifna belopp att utgå
från och med månaden näst efter den, hvarunder de erhölle entledigande
från sina nu innehafda anställningar, Forselius, Stanzén och Grundström
vid statens trafikerade järnvägar samt Berg vid statens järnvägsbyggnader;
dock med enahanda villkor, som i fråga om pensioner åt
Andersson och Ahlgren hade bestämts, eller att, därest de framdeles
skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, pensionsbeloppet
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 138.
skulle, för den tid anställningen varade, minskas med ett belopp, motsvarande
den nja aflöningen, eller, om denna uppginge till samma eller
högre belopp, under tiden upphöra att utgå.
statskontorets Öfver denna järnvägsstyrelsens framställning har statskontoret den
9tlmarsdei907 ® mars 1907 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och därvid anfört,
att statskontoret på de af järnvägsstyrelsen till stöd för framställningen
anförda skäl och under åberopande af 1906 års Riksdags
beslut i fråga om pensionsförhöjning åt afdelningsingenjören Ahlgren
icke hade något att erinra mot bifall till hvad järnvägsstyrelsen i förevarande
ärende hemställt.
Departements- Materialförvaltaren vid statens järnvägsbyggnader Johan Andersson
defens ytt- oc}1 afdelningsingenjören vid statens järnvägsbyggnader Gustaf Ahlgren
’an e'' erhöllo, jämlikt Riksdagens beslut 1894, pensioner samtidigt med de
fyra nu ifrågavarande personerna, afdelningsingenjörerna Forselius, Stanzén
och Grundström samt materialförvaltaren Berg. Anderssons och Ahlgrens
pensioner blefvo emellertid enligt Riksdagens medgifvande höjda
för Andersson 1904 och för Ahlgren 1906. Samtliga förenämnda personers
ålder, löneförhållanden och pensioner jämte föreslagna förhöjningar
framgå af denna tabell:
År 1894: |
Aflöning under senare år |
Lefnads- ålder: |
Tjänst- ålder: |
Förhöjd pension: |
||||||||||||
j Lefnadsålder. |
Tjänsteålder. |
Aflöning utom inkvar-teringsersättning. |
Pension |
Föreslagen. |
Beviljad af |
|||||||||||
föreslagen af |
Beviljad af |
1904. |
1906. |
1907. |
1904. |
*—1■ |
1907. |
|||||||||
Järn- vägs- styrel- sen. |
Kungl. |
år 1904. |
år 1906. |
|||||||||||||
Johan Andersson.......... |
53 |
27 |
2,400 |
1,400 |
1,000 |
700 |
*)4,800 |
63 |
36 |
1,500 |
1,500 |
|||||
Gustaf Ahlgren............. |
50 |
21 |
4,200 |
2,000 |
1,800 |
900 |
4,800 |
— |
62 |
— |
— |
33 |
— |
3,200 |
— |
2,500 |
Carl Gustaf Forselius .... |
59 |
35 |
6,000 |
4,000 |
3,000 |
1,500 |
2,400 |
— |
— |
72 |
— |
— |
48 |
3,000 |
— |
— |
0. T. W. Stanzén......... |
50 |
27 |
5,400 |
3,200 |
2,400 |
1,200 |
3,400 |
— |
— |
63 |
— |
— |
40 |
2,400 |
— |
— |
Axel Henry Grundström |
59 |
23 |
4,800 |
2,500 |
2,400 |
1,200 |
3,100 |
— |
— |
72 |
— |
— |
36 |
2,400 |
— |
— |
Lars Axel Victor Berg... |
52 |
23 |
3,600 |
1,800 |
1,600 |
800 |
4,200 |
— |
— |
65 |
— |
— |
36 |
2,100 |
— |
— |
*) Denna aflöning hade utgått under de sista åren, då Andersson varit materialförvaltare vid statsbanans
Gällivare—Riksgränsen norra distriktet, och betingades af de säregna lokala förhållandena å platsen för hans
verksamhet.
9
Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 138.
Då frågan om förhöjning af pensionen för Andersson år 1904 underställdes
Kung! Maj:ts pröfning, yttrade dåvarande departementschefen,
bland annat, att Andersson, som uppnått 62 år, måste anses hafva
hunnit en så framskriden lefnadsålder, att han på den grund icke syntes
kunna i ny anställning förvärfva sig någon mera afsevärd inkomst.
Därtill komme, att den tjänstetid af 36 år, som han dåmera uppnått,
ägnats staten i en verksamhet, som på hans krafter ställt anspråk i
en alldeles särskild! högre grad än i de flesta andra i afsende på aflöningen
likställda statstjänster. Det syntes därför omöjligt att vid
hans arbetes slut hänvisa honom på ålderdomen till en pension, som
med de dåmera högt uppdrifna lefnadskostnaderna icke kunde tillgodose
hans oundgängliga lifsbehof.
Hvad sålunda anförts som skäl för höjande af Anderssons pension
talar i lika grad för höjning af pensionerna till Forselius, Stanzén,
Grundström och Berg, hvilka hunnit samma eller högre såväl lefnadssom
tjänstålder, och otvifvelaktigt torde vara att de 1894 åt dessa fyra
personer beviljade pensioner om 1,500, 1,200, 1,200 och 800 kronor
numera måste anses såsom alldeles otillräckliga.
De af järnvägsstyrelsen för Stanzén, Grundström och Berg nu föreslagna
pensionsbeloppen, 2,400 kronor för de båda förstnämnda och
2,100 kronor för Berg, anser jag vara lämpligen afpassade. Dessa
pensionsbelopp torde också stå i öfverensstämmelse med de grunder,
som af Riksdagen tillämpats vid beviljande af förhöjda pensioner åt
Andersson och Ahlgren. Hvad angår Forselius, har järnvägsstyrelsen
utgått från att han borde i pension åtnjuta hälften af den årsaflöning,
6,000 kronor, han uppburit, då han lämnade sin anställning vid statens
järnvägsbyggnader, en princip, som i hufvudsak tillämpats jämväl beträffande
öfriga här ifrågavarande personer. Då emellertid Forselius
alltsedan 1894 icke haft större årsinkomster än 2,400 kronor, synes
det icke vara lämpligt eller af behofvet påkalladt att nu tillerkänna
honom vid 72 års ålder pension till afsevärdt högre belopp. Jag anser
därför pensionen för Forselius böra begränsas till 2,400 kronor.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,
att de pensioner å allmänna indragningsstaten, som beviljats förre
afdelningsingenjörerna vid statens järnvägsbyggnader Carl Gustaf Forselius
till belopp af 1,500 kronor, Oscar Theobald Wilhelm Stanzén till
belopp af 1,200 kronor och Axel Henry Grundström till belopp af 1,200
kronor samt materialförvaltaren vid statens järnvägsbyggnader Lars
Axel Viktor Berg till belopp af 800 kronor, må höjas för Forselius,
Bih. till Riksd. Prat. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 108 Häft. 2
10
Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 138.
Stanzén och Grundström till 2,400 kronor samt för Berg till 2,100
kronor, att utgå under deras återstående lifstid för en hvar af dem från
och med månaden näst efter den, under hvilken han erhåller entledigande
från sin anställning, beträffande Forselius, Stanzén och Grundström vid
statens trafikerade järnvägar, samt i fråga om Berg vid statens järnvägsbyggnader,
dock med villkor att. därest någon af dem framdeles
skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, pensionsbeloppet
skall för den tid, anställningen varar, minskas med ett belopp,
motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna uppgår till samma
eller högre belopp, under tiden upphöra att utgå.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet:
Pehr Thyselius.