Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 132.
1
N:o 132.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
pension d allmänna indragningsstaten för regementspastorn
Adolf Nicolaus Andreas Randel; gifven Stockholms
slott den 15 mars 1907.
Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva,
att regementspastorn Adolf Nicolaus Andreas Randel må från och
med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked från regementspastorsbeställningen,
å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension af femhundra kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Majrts,
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
Lars Tingsten.
Bih. till Biksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 103 Höft. (N:o 132.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 132.
Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, liället inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 15 mars 1907.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Tingsten,
Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Dyrssen,
Hammarskjöld,
Roos,
Juhlin,
Swartz.
Departementschefen, statsrådet Tingsten anförde härefter:
»Komministern i Karlstad Adolf Nicolaus Andreas Randel, hvilken är
född den 23 juni 1843, utnämndes den 18 april 1890 till regementspastor
vid dåvarande Värmlands fältjägarkår. Randel, som kvarstår å gammal
lönestat, uppbär såsom regementspastor en lön af 800 kronor samt
under tjänstgöring dagaflöning med 3 kronor. Den för honom utfärdade
fullmakten innehåller, att han skall vara underkastad de förändringar
i tjänstgöringsskyldighet och aflöningsförmåner, hvilka en
omorganisation af landtförsvaret kan göra erforderliga.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 132. 3
I eu till Kungl. Maj:t in gifven skrift har Randel, mod erinran att,
enligt 1901 års härordning, Värmlands fältjägarkår och Hallands bataljon
ombildades till ett nytt infanteriregemente, Vaxholms grenadjärregemente,
samt att detta regemente numera vore förlagdt till Rindön,
vidare anfört, att han, hvilken på grund af sin komministertjänst måste
vara bosatt i Karlstad, val godvilligt samtyckt att efter bästa förmåga
upprätthålla regementspastorsbeställningen vid det nybildade regementet,
dock utan att ingå på ny lönestat; men att han i följd häraf bragts
i det svåra läget att antingen nödgas begära afsked, hvilket hans ekonomiska
ställning icke tilläte, eller ock, såsom skett, tjänstgöra vid
ett regemente med förläggningsort så långt från Karlstad, att tjänstgöringen
kunde fullgöras endast med största svårighet och oaktadt
god vilja på ett för pliktkänslan otillfredsställande sätt. Därtill komme,
att de honom såsom regementspastor tillkommande aflöningsförmåner
genom de täta tjänsteresorna decimerades. Det kunde äfven vara tvifvel
underkastadt, huruvida han vore skyldig tjänstgöra vid annat än det
truppförband, vid hvilket han vunnit anställning. På grund af dessa
omständigheter och då Randel, som uppnått 63 år, icke ägde pensionsrätt
från armén, har Randel i underdånighet anhållit att varda
Överflyttad på indragningsstat.
Enligt häröfver den 1 nästlidne februari afgifvet yttrande bär
arméförvaliningeu, som ansåge, att Randel på grund af anförda bestämmelse
i den för honom utfärdade fullmakt vore skyldig att underkasta
sig tjänstgöring vid det nybildade regementet, funnit Randel ej hafva
anfört tillräckliga skäl för sin anhållan att blifva öfverförd till allmänna
indragningsstaten.
Statskontoret, som den 26 nästlidne månad i ärendet afgifvit underdånigt
utlåtande, har uttalat en annan mening och anfört, att omförmälda
bestämmelse i fullmakten torde närmast afse skyldighet för sökanden att
underkasta sig utsträckt tjänstgöring och kunde måhända äfven anses
innebära åliggande för honom att tjänstgöra å ny förläggningsort för
kåren. Däremot torde det starkt kunna ifrågasättas, huruvida denna
skyldighet rimligtvis finge utsträckas därhän, att det utan vidare skulle
åligga Randel att tjänstgöra ej blott å annan ort utan ock vid ett annat
truppförband, därför att den kår, vid hvilken han vunnit anställning,
uppgått i detta nya truppförband. Då därjämte beloppet af
den med regementspastorsbeställningen förenade aflöning uppenbarligen
förutsatte, att beställningens innehafvare skulle af annan prästerlig
verksamhet hämta sin egentliga utkomst och sådan verksam
-
4
Kung1. May.ts Nåd. Proposition N:o 132.
het vid kårens förflyttning till området för ett annat stift än det,
sökanden tillhörde, näppeligen stode honom till buds, torde det ej kunna
förnekas, att starka billighetsskäl förelåge att bereda sökanden tillfälle
att utan ekonomisk uppoffring upphöra med tjänstgöringen vid det nya
regementet. Skulle dessutom regementets egen fördel, om icke med
nödvändighet kräfva, så dock befordras genom sökandens afgång, syntes
fullt tillräckliga skäl förefinnas att genom framställning till Riksdagen
om beviljande af någon pension åt sökanden bereda utväg för
hans entledigande från regementspastorsbeställningen. Beträffande det
belopp, som i sådant fall borde i pension tilldelas sökanden, torde hvad
Randel kunde beräknas hafva under de senare åren haft i behållen inkomst
af sin tjänst såsom regementspastor eller vid pass 500 kronor
få anses såsom ett minimum.
Själavårdens upprätthållande på ett fullt tillfredsställande sätt vid
regementet förutsätter, att vederbörande regementspastor är bosatt inom
förläggningsorten eller i dess närhet. Med hänsyn till Randels ringa
lön såsom regementspastor torde man dock ej kunna rimligtvis fordra,
att han skall aflytta från Karlstad, där han innehar annan prästerlig
beställning, till Rindön, där tillfälle för honom att bereda sig inkomst
utöfver regementspastorslönen ej torde förefinnas. I likhet med statskontoret
anser därför äfven jag det vara med rättvisa och billighet
öfverensstämmande, att Randel, hvilken erhållit fullmakt å sin civilmilitära
beställning och icke lärer utan eget medgifvande kunna afskedas,
tillerkännes rätt till någon pension för att kunna afgå från
tjänsten, hvarigenom regementets fördel äfven skulle blifva iakttagen.
På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag, biträdande hvad statskontoret
tillstyrkt, i underdånighet hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen medgifva,
att regementspastorn Adolf Nicolaus Andreas Randel må från och
med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked från regementspastorsbeställningen,
å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension af femhundra kronor.
Till hvad departementschefen sålunda hemställt,
täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 132. 5
på, tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter, lämna
nådigt bifall; Och skulle proposition i ämnet af den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, till Riksdagen
aflåtas.
Ex protocollo:
G. Hagbergh.
Bih. till Riksd. l\ot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 103 Häft.
2