Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

N:o 116.

Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen om vissa anslag
med anledning af en förändrad anordning af det medicinska
undervisnings- och studieväsendet; gifven Stockholms
slott den 15 mars 1907.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1908 bevilja:

A) för universitetet i Uppsala:

dels till anskaffande af fysikaliska apparater och utensilier m. m. för
den fysiologiska institutionen 1,500 kronor;

dels till arfvode åt en biträdande lärare i medicin 3,000 kronor;
dels ock till höjning af prfvodet för notarien vid medicinska fakulteten
400 kronor;

B) för universitetet i Lund:

dels till anskaffande af fysikaliska apparater och utensilier m. m. för
den fysiologiska institutionen 1,500 kronor;

dels till arfvode åt en biträdande lärare i medicin 2,000 kronor;
dels ock till höjning af arfvodet för notarien vid medicinska fakulteten
200 kronor; samt

C) för karolinska mediko-kirurgiska institutet:

dels till anskaffande af fysikaliska apparater och utensilier m. m. för
den fysiologiska institutionen 1,500 .kronor;

dels till förhöjning af materiellanslaget till den anatomiska institutionen
1,000 kronor;

Bih. till Riksd. Prof. 1907 1 Sami. 1 Afd. 92 Höft. (N:o 116.)

Kung!. Majt:s Nåd. Proposition N:o 116.

dels till arfvode åt en biträdande lärare i medicin 3,000 kronor;

dels till arfvode åt en biträdande lärare i kirurgi 3,000 kronor;

dels till höjning af aflöningen för ordinarie professorn i medicin 500

kronor att tilläggas lönen;

dels till böjning af aflöningen för ordinarie professorn i kirurgi 500
kronor att tilläggas lönen;

dels till höjning af aflöningen för e. o. professorn i medicin 1,000

kronor, däraf 800 kronor såsom lön och 200 kronor såsom tjänstgörings penningar; dels

till höjning af aflöningen för e. o. professorn i kirurgi 1,000

kronor, däraf 800 kronor såsom lön och 200 kronor såsom tjänstgörings penningar; dels

till höjning af aflöningen för e. o. professorn i syfilidologi 500
kronor, däraf 300 kronor såsom lön och 200 kronor såsom tjänstgöringspenningar; dels

till uppehållande af assistenttjänstgöring vid allmänna barnhuset
i Stockholm 600 kronor;

dels till höjning af aflöningen för sekreteraren 500 kronor;

dels ock till bestridande af kostnader för tryckning af studiehandböcker
m. m. 500 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Hugo Hammarskjöld.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 15 mars 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

JUHLIN,

SwARTZ.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde:

»I underdånig skrifvelse den 8 maj 1902 anhöll Riksdagen, det täcktes An?- n?a be"
Kungl. Maj:t ej mindre taga under öfvervägande, huruvida icke de såsom ^rörande"
villkor för rätten att vid universiteten aflägga juridiska examina stadgade medicinska
s. k. förberedande examina lämpligen kunde afskaffas, än äfven i öfrigt eiamina‘
låta undersöka och utreda, huruvida icke, med hänsyn till nödvändigheten
af studietidens begränsning, åtskilliga ändringar och tillägg i gällande bestämmelser
med afseende å undervisnings-, examens- och studieväsendet vid
Uppsala och Lunds universitet samt karolinska mediko-kirurgiska institutet
kunde vara behöfliga, och att Kungl. Maj:t därefter ville vidtaga de åt- ''

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

gärder, som i dessa afseende!! kunde befinnas erforderliga och gagneliga,
I anledning häraf uppdrog Kungl. Maj:t den 17 oktober 1902 åt en kommitté
att, efter verkställd utredning, afgifva underdånigt utlåtande och
förslag om åtgärder för begränsning af studietiden inom de juridiska, medicinska
och filosofiska fakulteterna vid högskolorna i riket samt särskilt
i fråga om borttagande af eller inskränkning i de förberedande examina
för tillträde till de juridiska och medicinska fakulteterna och om inskränkning
i fordringarna på kunskaper i latinska språket för blifvande jurister
och” läkare. Denna kommitté, som afslutade sitt uppdrag den 20 mars
1906, har afgifvit förslag angående examina samt undervisnings- och studieväsendet
inom de juridiska fakulteterna den 12 september 1903 samt motsvarande
förslag ''beträffande de medicinska fakulteterna och karolinska
institutet den 9 april 1904 och beträffande de filosofiska fakulteterna den 20
mars 1906. Det förstnämnda förslaget har redan varit föremål för Kungl.
Maj:ts pröfning, och har Kungl. Maj:t i hufvudsaklig öfverenstämmelse med
detsamma den 29 april 1904 utfärdat stadga angående de juridiska examina.
Det sistnämnda förslaget befinner sig ännu på remiss hos vederbörande
akademiska myndigheter.

Kommitténs förslag angående examina m. m. inom de medicinska fakulteterna
och vid karolinska institutet jämte de öfver detsamma afgifna
yttranden anhåller jag nu att få anmäla för Kungl. Maj:t. Förslaget äfvensom
en under år 1902 å elfte allmänna läkarmötets vägnar till dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet ingifven framställning rörande reformering
af de medicinska studierna remitterades den 29 april 1904 till
kanslern för rikets universitet, hvilken, efter att hafva hört de filosofiska
och de medicinska fakulteterna samt de större akademiska konsistorierna
vid universiteten äfvensom karolinska institutets lärarkollegium, den 14
september 1905 afgaf underdånigt utlåtande i ärendet. Sedan härefter pa
grund af nådig remiss medicinalstyrelsen den 22 november 1905 yttrat
sig i ärendet, tillkallade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
jämlikt nådigt bemyndigande särskilda sakkunnige, nämligen numera aflidne
universitetskanslern E. G. Boström, professorn i kirurgi vid universitetet i
Lund J. Borelius, professorn i patologisk anatomi vid karolinska institutet
C. Sundberg, professorn i praktisk medicin vid universitetet i Uppsala
K. Petrén samt lasarettsläkaren i Jönköping A. Eurén, för att biträda vid
utarbetande af förslag dels till stadga angående examina samt undervisnings-
och studieväsendet inom universitetens medicinska fakulteter och
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, dels ock i fråga om åtgärder,
som i samband härmed kunde anses erforderliga. Dessa tillkallade sakkunnige
afgåfvo den 27 november 1906 förslag dels till stadga angående
ifrågavarande examina, dels ock angående de anslag, som behöfde utverkas,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition X:o 116.

därest de af de sakkunnige förordade förändringarna i afseende på det
medicinska undervisnings- och examensväsendet blefve genomförda.

Som de tillkallade sakkunniges förslag i fråga om den ställning, ämnena
histologi och farmakologi borde intaga i de medicinska examina,
innebar en väsentlig afvikelse från hvad kommittén och de hörda myndigheterna
härutinnan förordat, infordrades öfver de sakkunniges förslag
i denna del underdåniga }7ttranden från de medicinska fakulteterna och karolinska
institutets lärarkollegium. Sedan dessas utlåtanden inkommit, hafva de
tillkallade sakkunnige den 9 februari 1907 afgifvit ännu ett yttrande i ärendet.

Då vidare de sakkunniges förslag innehöll föreskrift därom, att de
studerande skulle för medicine licentiatexamens afläggande fullgöra assistenttjänstgöring
i pediatrik ä allmänna barnhuset i Stockholm och i syfilidologi
å sjukhuset S:t Göran i Stockholm, hafva vidare, på grund af
särskilda nådiga remisser, underdåniga yttranden i ärendet afgifvits dels
af direktionen för allmänna barnhuset, dels ock af stadsfullmäktige i Stockholm.

I ärendet hafva slutligen till ecklesiastikdepartementet ingifvits två
resolutioner, som fattats vid i Uppsala och Lund hållna möten för diskussion
angående de tillkallade sakkunniges förslag.

Frågan om de medicinska studiernas reformering har således nu fortskridit
så långt, att densamma skulle kunna företagas till afgörande. De
nya bestämmelser, som i ämnet erfordras, tillkommer det Kungl. Maj:t att
ensam utfärda. Men då dessa bestämmelser torde komma att påfordra
icke obetydliga anslag, synes det mig riktigast att först hos Riksdagen
göra framställning härom och, sedan Riksdagen meddelat sitt beslut i
ämnet, till slutligt afgörande företaga frågan om utfärdande af ny stadga
angående de medicinska examina. Ehuru jag således nu närmast har att
redogöra för de delar af ärendet, som beröra eventuella anslagskraf, torde
det dock tillåtas mig att i korthet yttra mig jämväl om öfriga delar, på
det att innebörden af den blifvande reformen må kunna mera tydligt
framstå.

Till en början torde jag böra lämna en kort öfversikt öfver nu gäl- Nu gällande
lande bestämmelser angående examens- och undervisningsväsendet inom debestammelaer''
medicinska fakulteterna.

För inskrifning i medicinsk fakultet och vid karolinska institutet
fordras aflagd medicinsk-filosofisk examen. Denna omfattar pröfning i
ämnena botanik, zoologi, fysik och kemi. För tillträde till examen fordras,
att den studerande i den muntliga mogenhetspröfningen eller i
fyllnadspröfning erhållit minst betyget godkänd i latin samt enahanda

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

vitsord i matematik å latinlinjen B eller å reallinjen. Dispens från berörda
fordran med afseende å latin har emellertid under de senare åren
plägat lämnas sökande, som styrkt, att han inhämtat de insikter i latin,
Indika erfordras för flyttning till de allmänna läroverkens nedre sjunde klass.
Medicinsk-filosofisk examen har, under förutsättning att inga störande albrott
kommit hindrande emellan, i allmänhet aflagts på 2—3 terminer.

De egentliga medicinska examina äro två, nämligen en teoretisk eller
medicine kandidatexamen och en praktisk eller medicine licentiatexamen.

Medicine kandidatexamen omfattar följande ämnen:

a) anatomi: den normala makroskopiska anatomien med därtill hörande
delar af embryo] ogien;

b) histologi: normal mikroskopisk anatomi med därtill hörande delar
af embryologien;

c) fysiologi;

d) medicinsk kemi: fysiologisk, farmaceutisk, patologisk och toxikologisk
kemi;

e) farmakologi: denna vetenskaps farmakognostiska del samt den allmänna
farmakodynamiken;

f) allmän patologi: allmän patologisk anatomi och fysiologi;

g) medicinens histora: hufvuddragen af de allmänna medicinska teoriernas,
den medicinska litteraturens och de viktigaste folksjukdomarnas
historia.

Med studiet af dessa ämnen äro förbundna praktiska öfningar å de
särskilda institutionerna, undantagandes dock beträffande farmakologi och
medicinens historia.

Studietiden för medicine kandidatexamen är mycket växlande; under
den senaste tiden synes den hafva nedgått något, antagligen under inverkan
af de pågående reformsträfvandena. Mera än 4 år torde examen
under normala förhållanden icke kräfva.

Medicine licentiatexamen omfattar följande ämnen:

a) medicin: speciell medicinsk patologi och terapi, nervpatologi, syfilidologi
och dermatologi samt psykiatri;

b) pediatrik: barnsjukdomarnas speciella patologi och terapi;

c) kirurgi: speciell kirurgisk patologi, bandage- och operationslära;

d) oftalmiatrik: den speciella patologien och terapien af ögats sjukdomar
och brytningsfel;

e) obstetrik och gynekologi: hafvandeskapets, förlossningens och barnsängens
såväl normala förlopp som rubbningar och deras behandling samt
kvinnosjukdomarnas speciella patologi och terapi;

f) patologisk anatomi: människokroppens speciella patologi och terapi;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

g) rätts- och statsmedicin: den medicinska vetenskapens tillämpning
på lagskipningen äfvensom svensk lagstiftning och förvaltning'' rörande
hälso- och sjukvård.

För tillträde till medicine licentiatexamen fordras, att den studerande: _1)

närmast efter medicine kandidatexamen tjänstgjort på ettdera universitetets
medicinska, kirurgiska och obstetriska kliniker samt å patologisktanatomiska
institutionen under en tid af 6 månader;

2) därefter tjänstgjort vid de kliniska inrättningarna i hufvudstaden,
nämligen på de medicinska och kirurgiska klinikerna hvardera 6 månader,
på de neurologiska och oftalmiatri-ka klinikerna hvardera 2 månader,
på de obstetriska och pediatriska klinikerna hvardera 4 månader och på
kliniken för syfilis 2 månader, samt att han, efter i öfrigt afslutad klinisk
kurs, likaledes tjänstgjort vid någondera af de medicinska läroverkens
psykiatriska kliniker under 2 månader;

3) under hela sin tjänstgöring vid de medicinska, kirurgiska, neurologiska
och oftalmiatriska klinikerna tjänstgjort vid den patologiskt-anatomiska
institutionen;

4) under en tid af 2 månader oafbrutet deltagit i undervisningen vid
den hygieniska institutionen;

5) efter 2 månaders föregående tjänstgöring å serafimerlasarettets
kliniker under 3 månader tjänstgjort å den rättsmedicinska institutionen
vid karolinska institutet; samt

6) äger nödig kännedom om anordningarna inom apotek i allmänhet
äfvensom om de allmänna grunder, enligt hvilka tillsyn å apotek bör utöfvas
och undersökning däraf verkställas.

Tjänstgöringen vid universitetens medicinska, kirurgiska och obstet
^ kan ske samtidigt, så ock tjänstgöringen vid de medicinska
och kirurgiska klinikerna i hufvudstaden, äfvensom vid de obstetriska
och pediatriska klinikerna därstädes, hvarjämte tjänstgöringen på kliniken
för syfilis kan fullgöras samtidigt med någon af de förenämnda.

Äfven för medicine licentiatexamen är studietiden mycket växlande;
den torde kräfva något längre tid än medicine kandidatexamen. Tiden
för läkarutbildningen efter studentexamen torde kunna anslås till 9—10 år.

De medicinska examina anställas offentligt; studerande är dock skyldig
att före examen infinna sig hos examinatorerna för att undergå tentamen
jämte praktiska prof.

Angående den långa tiden för de medicinska studierna yttrade Kommitténs
universitetsexamenskommittén, bland annat, följande: * förslug.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 110.

Bortsedt från rent individuella eller mera tillfälligt verkande förhållanden,
såsom bristande flit eller begåfning, sjukdom eller ekonomiska svårigheter,
amanuens- och läkarförordnanden under studietiden eller väntan på tillträde
till klinikerna vid starkare tillströmning af studerande, syntes den
hufvudsakliga anledningen vara att söka däri, att planläggningen af studiearbetet
ej varit tillfredsställande, att anordningen af undervisningen ej
i alla afseenden varit afpassad efter dess ändamål, samt att kunskapsfordrhmarna
för examen delvis varit för höga och vanligen ej tillräckligt
specificerade.

Med afseende på den allmänna planläggningen af studierna ville kommittén
först framhålla, att de intill sista tiden gällande studieplanerna, i
öfverensstämmelse med examensstadgans anda, utginge från den principen,
att samtliga praktiska öfningar och samtliga tjänstgöringar borde afslutas,
innan tentamina i de olika ämnena finge afläggas.^ Dessa bestämmelser
syntes hafva varit den första anledningen till den af de studerande ganska
allmänt följda praxis, att de inom kortast möjliga tid sökt afsitta de
praktiska öfningarna i alla ämnen och fullgöra tjänstgöringarna vid alla
klinikerna, innan de på allvar börjat de bokliga studierna. Hvad licentiatexamen
beträffade, torde denna praxis äfven haft sin grund däri, att
de studerande, som ämnade återvända till universitetet för att där aflägga
examen, velat så snart som möjligt afsluta de obligatoriska tjänstgöringarna
i hufvudstaden samt att kompetens att före aflagd licentiatexamen
erhålla vissa slag af läkarförordnanden varit beroende däraf, att de kliniska
tjänstgöringarna varit i hufvudsak afslutade. Att ett dylikt särskiljande
till tiden af den praktiska utbildningen och de teoretiska studierna,
hvilka ständigt borde komplettera och belysa hvarandra, måste förorsaka*
en väsentlig tidsförlust, på samma gång som utbytet af studierna
blefve sämre, läge i öppen dag. ,

Nämnda studieplaner hade för öfrigt pa grund af ändrade iörnailanden
redan länge varit föråldrade och torde dessutom vant okända för
senare generationer af studerande. Dessa hade sålunda icke haft sig tillförsäkrad
någon sakkunnig ledning vid planläggningen af gift arbete, och
denna brist hade alltför ofta resulterat i en mindre lämplig ordningsföljd,
mellan studierna i de olika ämnena, liksom i olämpliga kombinationer af
samtidigt studerade ämnen. I detta missförhållande hade äfven examensstadgan°
haft sin del, därigenom att den uttryckligen medgifvit samtidig
tjänstgöring på så olikartade kliniker som t. ex. den medicinska och den
kirurgiska kliniken eller den obstetrisk-gynekologiska och den pediatriska
kliniken. Genom dylika kombinationer måste ovillkorligen arbetskraft och
intresse splittras samt behållningen af undervisningen blifva mindre än
den borde. Då hvad som brustit sedermera måst inhämtas genom arbet

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116. 9

pa egen hand, torde äfven detta för inånga liatva ledt till en förlängning
af studietiden.

Hvad undervisningen i de särskilda ämnena beträffade, hade vid företagen
granskning af dagböckerna öfver föreläsningar och öfningar vid de
medicinska läroanstalterna för de senaste åren befunnits, att undervisningen
visserligen i många fall syntes till omfång och innehåll väl afpassad för
sitt ändamål, men att däremot befogade anmärkningar kunde göras på
andra håll. Hufvudsyfret med undervisningen, utbildandet af dugliga praktiska
läkare, syntes icke alltid hafva i tillbörlig mån fått göra sig gällande.
Detaljkunskaper, som hufvudsakligen erbjöde intresse för vetenskapsmannen
eller för ^specialisten, hade nämligen understundom alltför mycket fått inkräkta
pa det tidsutrymme, som bort tillkomma de mera centrala och för
läkaren oundgängligen nödvändiga delarna af ämnet, och detta hade
säkerligen i sin mån bidragit till de medicinska studiernas förlängning.

På grund af den långa tid, som de egentliga tentamensstudierna enligt
inhämtade upplysningar toge i anspråk,"läge nära till hands att antaga,
att kunskapsfordringarna för examen åtminstone i en del ämnen vore för
högt uppdrifna. De upplysningar angående examensfordringarna, som
kommittén infordrat från samtliga examinatorer i medicinsk-filosofisk examen
och de medicinska examina, hade också synts kommittén gifva vid
handen, att fordringarna i vissa fall kunde tåla någon reduktion, utan att
de blifvande läkarnas duglighet för sitt kall i någon mån behöfde äfventyra^.
Ett godt stöd för sin uppfattning härutinnan hade kommittén
funnit i åtskilliga uttalanden, som under diskussioner om det medicinska
studieväsendets reformering gjorts af examinatorer och andra lärare.

Synnerlig vikt måste kommittén tillmäta den omständigheten, att de
studerande hittills i allmänhet icke erhållit tillräcklig upplysning om
måttet af de kunskaper, som af dem borde inhämtas. Hos den, som började
studera ett ämne, funnes i regel icke den förmåga att skilja det hufvudsakliga
från det mindre väsentliga, hvilken erfordrades för att kunna
af ämnet grundligt inlära de delar, som för hans utbildning vore af vikt,
men däremot mera öfversiktligt genomgå ämnet i dess öfriga delar, och
de ganska vidlyftiga läroböcker och handböcker, som för närvarande i
flera, ämnen användes, lämnade honom ofta i detta afseende utan erforderlig
ledning.

Sedan kommittén härefter erinrat om Riksdagens i dess af mig förut
omförmälda skrifvelse den 8 maj 1902 gjorda uttalande om de åtgärder,
hvarigenom enligt Riksdagens åsikt minskning i studietiden skulle kunna
åvägabringas, yttrar kommittén, att den vid fullgörandet af sitt uppdrag
att föreslå åtgärder, som kunde leda till en förkortning af tiden för de

Bill. till Rihsd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 92 Höft. 2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

medicinska studierna, ständigt haft för ögonen, att minskningen i examensfordringarna
ingalunda borde drifvas därhän, att den kunde befaras medföra
en minskad duglighet hos de blifvande läkarna. Kommittén hade därför också
låtit sig synnerligen angeläget vara att söka åvägabringa ett förbättradt utnyttjande
af tiden för den medicinska studiekursen; och det hade icke synts
vara oförenligt med syftet med kommitténs tillsättning, att undervisningen
i vissa afseenden föresloges kompletterad, där detta ansetts erforderligt för
en framtida god läkarutbildning, och där det utan afsevärd tidsuppoffring
befunnits kunna ske. Utbildning inom skälig tid af dugliga praktiserande
läkare borde vara det mål, till hvars förverkligande den medicinska studieordningen
hufvudsakligen borde syfta.

Jag anhåller att härefter få redogöra för hufvudpunkterna i det förslag
till reformering af läkarutbildningen, som kommittén framställt. Detta
innehåller dels allmänna bestämmelser, hvilka afse examens- och undervisningsväsendet
i dess helhet, dels speciella bestämmelser angående de
särskilda examina.

De allmänna bestämmelserna handla om skyldighet för fakulteterna
att tillse, att undervisning, i främsta rummet afsedd lör den praktiserande
läkarens kunskapsbehof, finnes att. tillgå för de studerande, vidare om ett
närmare fixerande af examensfordringarna och om garantier för att dessa ej
må blifva för stora, om fastställande af en viss normaltid för de olika
examina, upprättande af studieplaner, införande af studiehandböcker, af
hvilka de studerande må kunna inhämta fullständig kännedom om hvad
de för begagnande af undervisningen och afläggande af examina hafva
att iakttaga, om åliggande för lärarna att hvar för sitt ämne uppgöra
undervisningsplaner för det kommande läsaret, om tentamenssystemets
legaliserande och fastställande af en viss giltighetstid för tentamensbctygen
samt om själfva examens förändring till att utgöra endast eu pröfning,
huruvida den studerande i behörig tid undergått de tentamina och fullgjort
de öfriga prof, som för examen erfordras. Ett närmare ingående
på dessa bestämmelser torde nu icke vara behöfligt, då de till ordalag eller
syftning öfverensstämma med motsvarande bestämmelser i kommitténs förslag
till stadga angående de juridiska examina, hvilket, såsom nämnts, i
hufvudsak vunnit Kungl. Maj:ts godkännande.

I afseende å de kunskap »prof, som böra föregå de egentliga medicinska
studierna, har kommittén föreslagit, att medicinsk-filosofisk examen skall
afskaffas, att för inskrifning i medicinsk fakultet skall erfordras att vid
aflagd mogenhetsexamen eller fyllnadspröfning till samma examen hafva

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 116.

erhållit vitsord om minst godkända insikter i naturalhistoria och fysik,
äfvensom sadant vitsord i matematik å latinlinjen B eller å reallinjen,
hvaremot vitsord om insikter i latin ej vidare skulle erfordras för idkande
af medicinska studier, samt att af den medicinska fakulteten skola till ersättning
för medicinsk-filosofisk examen anordnas till de medicinska studierna
förberedande kurser i fysik och kemi, afsedda att tillsammans upptaga
en lästermin.

I fråga om latinets betydelse för läkarutbildningen anför kommittén,
att för de medicinska examina något studium af arbeten, skrifna på latinska
språket, numera alldeles icke torde förekomma. Äfven om dessa
arbeten för sin tid varit af stor betydelse, kunde nämligen ej ur dem
hämtas några upplysningar af praktiskt värde, som icke blifvit af den
moderna medicinska vetenskapen tillgodogjorda och kunde i bearbetad och
förbättrad form inhämtas ur den moderna vetenskapliga litteraturen. Hvad
latinets betydelse för den medicinska terminologien anginge, syntes det
visserligen icke böra förnekas, att insikter i latinska språket kunde vara
till gagn vid studiet af medicinsk litteratur, men detta gagn syntes likväl
långt ifrån motsvara den tid och det arbete, som erfordrades för vinnande
af betyg i latin vare sig i mogenhetsexamen eller vid flyttning från öfre
sjätte till nedre sjunde klassen. Likasom de medicine studerande, enligt
hvad erfarenheten visat, kunde utan nämnvärd olägenhet för studierna
undvara insikter i grekiska språket, från hvilket den medicinska terminologien
dock till större delen torde vara hämtad, borde de enligt kommitténs
åsikt också vara i stånd att utan särskilda förstudier i latin tillgodogöra
sig den medicinska litteraturen och äfven lära sig begagna den från
latinska språket hämtade vetenskapliga nomenklaturen. Kännedom om
läkemedlens latinska namn och förmåga att tolka latinska recept fordrades
äfven af apotekare, utan att för dem någon särskild pröfning i latin vore
föreskrifven. För öfrigt vore farmakopén numera utgifven på svenska
språket, och något lagligt hinder att vid receptskrifning använda detta
språk förefunnes icke. Vid bedömandet af de ifrågavarande bestämmelsernas
ändamålsenlighet borde äfven beaktas, att studierna på läroverkens
reallinje i stort sedt måste anses vida bättre än studierna på den klassiska
linjen vara ägnade att utgöra underlag för medicinska studier. Den
grundligare utbildning, som lärjungarna på reallinjen erhölle i matematik
och fysik, och de insikter, som af dem förvärfvades i kemi, vore utan
tvifvel af så stort värde, exempelvis vid studiet af fysiologien, oftalmologien
och den medicinska kemien, att den, som aflagt mogenhetsexamen
på reallinjen, hvarest för öfrigt äfven det engelska språket vore föremål
för grundligare studium, på det hela måste anses vara bättre rustad att

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 116.

börja medicinska studier än den, som aflagt sin mogenhetsexamen på latiniinjen.
Det lede, enligt kommitténs förmenande, intet tvifvel, att, om
rättighet medgafves rea Istudenterna att äfven ägna sig åt medicinska studier,
detta, långt ifrån att medföra några olägenheter, skulle visa sig vara
till gagn för det medicinska studiet.

Beträffande den medicinsk-filosofiska examen yttrar kommittén, att
denna från början syntes varit afsedd att meddela de blifvande läkarna
en fylligare naturvetenskaplig allmänbildning än skolan kunnat gifva, men
att sträfvandena på senare tider alltmera gått ut på, att denna examen skulle
ombildas till en för medicinska studier speciellt förberedande utbildningskurs.
Kommittén hade i sitt förslag tagit steget fullt ut och af examen
endast bibehållit de delar, som ansetts oundgängligen nödvändiga såsom
direkt grundläggande för de medicinska studierna, hvarjämte kommittén
sökt anordna undervisningen på det sätt, som synts kommittén vara bäst
ägnadt att främja detta den förberedande examens ändamål.

Vid de meningsutbyten i ämnet, om hvilka kommittén haft tillfälle
att taga kännedom, hade bland de sakkunnige tämligen stor enighet varit
rådande därom, att studiet af zoologi och botanik i den form, hvari detsamma
hittills bedrifvits för medicinsk-filosofisk examen, icke kunde anses
oumbärligt för idkande af medicinska studier. En ganska allmänt utbredd
önskan syntes emellertid vara, att ifrågavarande ämnen skulle gemensamt
studeras på sådant sätt, att det biologiska elementet i dem komme till sin
fulla rätt. Då emellertid de biologiska synpunkterna börjat alltmera tillgodoses
i skolundervisningen, och då kommittén ansett, att de delar af
zoologien och botaniken, som från komparativ synpunkt eller af andra
skäl kunde äga större intresse för studiet af vissa medicinska läroämnen, på
bästa sätt och med minsta tidsutdräkt kunde inhämtas i omedelbart sammanhang
med dessa ämnen, hade kommittén för sin del icke ansett särskilda
förberedande kurser i zoologi och botanik för blifvande medicine
studerande vara af behof vet påkallade.

Annorlunda förhölle det sig med de båda andra ämnen, som nu inginge
i medicinsk-filosofisk examen, nämligen fysik och kemi. Goda kunskaper
i desamma vore en så oafvislig förutsättning för studiet af åtskilliga
medicinska läroämnen, och fysiken och kemien ägde en så omfattande
tillämpning i så godt som alla delar af läkarvetenskapen, att förberedande
universitetsstudier i dessa ämnen för blifvande läkare icke kunde undvaras.
Ämnenas omfång vore alltför stort, för att de lämpligen skulle kunna i
undervisning och examination direkt sammanföras med de medicinska
ämnena, och kommittén ansåge dem därför böra blifva föremål för fristående
undervisningskurser. För att vinna trygghet, att undervisningen så

Katigt. MajUs 1Säd. Proposition N:o 116. 13

mycket som möjligt inriktades på de medicinska studierna, ansäge kommittén
lämpligast, att det uppdroges åt medicinska fakulteten att planlägga
och öfvervaka densamma samt anordna de pröfningar, hvarmed kurserna
borde afslutas, hvaremot det naturligtvis borde stå nämnda myndighet
fritt att, där förhållandena sådant påkallade, för upprätthållande af undervisningen
adjungera medlemmar ur filosofisk fakultet eller eljest anlita
kompetenta lärare. I hvad mån de medicinska fakulteternas eller karolinska
institutets nuvarande lokaler vore tillräckliga för dessa kursers
ändamålsenliga anordnande eller dylika kunde erhållas på annat håll, hade
kommittén ej ansett sig behöfva utreda.

Kursen i kemi borde enligt kommitténs mening till sitt omfång ungefär
motsvara nuvarande kurs i kemi för medicinsk-filosofisk examen.
Genom lämplig anordning af laborationerna och undervisningen borde den
dock kunna sammanföras inom en kortare tidrymd, än nu vanligen vore
fallet. Valdes laborationsmaterialet hufvudsakligen med hänsyn till hvad
som för läkaren vore af intresse, syntes det kommittén, som om de studerande
under denna kurs utan nämnvärd tidsuppoffring äfven skulle
kunna lära känna de kemiska egenskaperna hos de viktigare farmaceutiska
preparaten, hvarigenom en icke oväsentlig del af den hittillsvarande farmaceutiska
kemien skulle redan under denna kurs kunna inhämtas.

Kursen i fysik, som utan olägenhet torde kunna genomgås samtidigt
med den kemiska kursen, ansåg kommittén kunna begränsas hufvudsakligen
till de delar af ämnet, som komtne till direkt användning i de efterföljande
medicinska studierna och i läkarens praktiska verksamhet.

Kurserna skulle enligt kommitténs förslag afslutas med förhör, hvaremot
särskild examen i de ifrågavarande ämnena icke skulle ifrågakomma.

De betydande inskränkningar i de förberedande naturvetenskapliga
universitetsstudierna, som kommitténs förslag innebure, ansåg kommittén
fullt motivera, att fordringar på godkända betyg i naturalhistoria, fysik
och matematik i mogenhetsexamen eller i motsvarande fyllnudspröfning
af kommittén uppställdes. Såsom skäl, hvarför kommittén icke upptagit
enahanda fordran i fråga om kemi, har kommittén anfört, att om en sådan
fordran uppställdes, samtliga latinstudenter nödgades underkasta sig
fyllnadspröfning i detta ämne, och då kemien svårligen kunde inläras på
egen hand och utan tillgång till ett kemiskt laboratorium, skulle en dylik
komplettering, hvaraf dessutom utbytet torde blifva relativt ringa, äfven
blifva ganska svår och säkerligen hindra en icke obetydlig del af latinstudenterna
att vid sin ankomst till universitetet få tillträde till de då
börjande förberedande kurserna. Enda olägenheten af kommitténs förslag
syntes vara, att kursen i kemi i sin första del måste göras mera elementär,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 116.

än om samtliga deltagare redan förut besutte vissa kunskaper i ämnet,
och att ett mera forceradt arbete komme att kräfvas af latinaren än af
realisten.

Hvad härefter angår medicine kandidatexamen, sa innefattar kommitténs
förslag i denna del i hufvudsak allenast följande förändringar i
examensstadgans bestämmelser: uteslutande af ämnet medicinens historia,
som ej anses oumbärligt för läkarbildningen, och i hvithet för öfrigt inga
lärare finnas anställda, vidare uteslutande ur ämnet medicinsk kemi af
den farmaceutiska och den toxikologiska kemien, begränsning af farmakologien
till en undervisningskurs med demonstrationer, omfattande den allmänna
farmakodynamiken och kännedomen om den svenska farmakopéns
viktigaste droger och preparat, hvartill lagts öfningar i recept skrifning,
hvari undervisning under de senare åren meddelats vid universitetet i
Uppsala och vid karolinska institutet, äfvensom uttryckligt angifvande af
den för vår tids medicinska vetenskap viktiga bakteriologien såsom eu del
af examensämnet patologi.

I fråga om särskilt den farmaceutiska kemien har kommittén ansett,
att nödig kännedom om de viktigaste läkemedlens kemiska egenskaper
bör kunna förvärfvas under den förberedande kursen i kemi, samt att
öfriga delar af läkemedelsläran böra tillhöra ämnet farmakologi. En sådan
förändring i den farmaceutiska kemiens ställning skulle, yttrar kommittén,
onekligen innebära en ej oväsentlig reduktion af de stadgade examensfordringarna
i medicinsk kemi, men till en dylik åtgärd funnes enligt
kommitténs uppfattning goda grunder, då den farmaceutiska kemien numera,
sedan apoteksvisitationerna uppdragits uteslutande åt vissa tjänsteläkare,
icke vidare ägde samma betydelse för det stora flertalet af läkare,
som tidigare varit fallet. På likartade grunder hade kommittén ansett
den toxikologiska kemien kunna helt och hållet uteslutas, då äfven rättskemiska
undersökningar numera utfördes endast af särskilda tjänsteläkare.
På grund af omförmälda förhållanden hade också under de senare åren
både undervisning och kunskapsfordringar i farmaceutisk och toxikologisk
kemi i ej oväsentlig mån reducerats, och kommitténs förslag anslöte sig
sålunda till den utveckling, som i förevarande afseende redan ägt rum.

Kommittén förklarar, att de föreslagna ändringarna i examensstadgans
bestämmelser angående medicine kandidatexamen icke är af någon väsentligare
betydelse för bestämmandet af den normaltid, inom hvilken förberedelserna
för ifrågavarande examen må beräknas kunna vara i regel
afslutade, men anser, att med hänsyn till de af kommittén uttalade grundsatser
om studiernas ändamålsenliga anordning, normaltiden bör bestäm -

Kung!. M

mas till 7 terminer, af livilka den första skulle tagas i anspråk af de förberedande
kurserna i fysik och kemi.

Kommitténs viktigaste reformförslag beträffande medicine licentiatexamen
gå ut på, dels att tjänstgöringarna å de olika klinikerna skola
hallas mera åtskilda, så att arbetet å hvarje särskild klinik kan bedrifvas
mera intensivt och jämsides med de bokliga studierna i ämnet, dels att
den praktiska utbildningen skall bättre tillgodoses, bland annat, genom
obligatorisk assistenttjänstgöring i vissa ämnen och genom att större vikt
lägges på den polikliniska undervisningen, än hvad hittills skett. För sistberörda
ändamål har kommittén förordat ett generellt stadgande, att vid
tjänstgöringarna för medicine licentiatexamen skall såvidt möjligt förekomma
såväl klinisk som poliklinisk undervisning och handledning.

Därest — yttrar kommittén — en sådan studieordning åstadkommes,
som sätter den studerande i stånd att fullt tillägna sig undervisningen,
och om den kliniska och polikliniska undervisningen bättre än för närvarande
tillgodoses, torde eu icke oväsentlig inskränkning af tiden för
tentamensstudierna kunna äga rum, och det syntes kommittén ingalunda
ligga utom möjlighetens gränser att på samma gång tillmötesgå de båda,
hvart lör sig berättigade krafven på läkarutbildningens förbättrande och
studietidens förkortning.

I fråga om tjänstgöringen å universitetsklinikerna har kommittén
föreslagit en viss förändring. Härom anför kommittén följande:

Den nuvarande anordningen, att de studerande närmast efter afläggandet
af medicine kandidatexamen fullgöra sex månaders propedeutisk
tjänstgöring å kliniker vid någotdera universitetet och samtidigt å patologisk-anatomisk
institution följa obduktionerna, hade kommittén ansett
böra till sina hufvuddrag bibehållas. En närmare reglering och delvis
äfven en förändring af denna tjänstgöring syntes likväl vara önskvärd
för betryggande däraf, att genom densamma verkligen måtte förvärfvas
de grundläggande insikter, som erfordrades för tillgodogörande af de
senare, mera djupgående kliniska studierna. Sålunda hade af kommittén
föreslagits, att de två första månaderna skulle upptagas af propedeutisk;),
kurser i de viktigaste kliniska undersökningsmetoderna, i allmän kirurgi
och i allmän sju k vårdsteknik. Den närmare anordningen af dessa kurser
skulle enligt kommitténs förslag vara öfverlämnad åt vederbörande fakultet
och klinikchefer. För sin del hade emellertid kommittén tänkt sig, att
kursen i kliniska undersökningsmetoder lämpligen borde omfatta i första
rummet de vanliga fysikaliska undersökningsmetoderna: perkussion, auskultation,
palpation in. m, men därjämte äfven de i kliniskt-diagnostiskt

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

hänseende viktigaste kemiska och mikroskopiska undersökningsmetoderna,
att kursen i allmän kirurgi skulle anordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de kurser i samma ämne, som redan nu gåfves såväl i Uppsala
som i Lund, samt att kursen i allmän sjukvårdsteknilc skulle afse inöfning af
en del vid sjukvården förekommande handgrepp, såsom förflyttning samt afoch
påklädning af sjuka, biträde åt svårt sjuka vid intagning af medicin
och föda, aftvättningar, inpackningar, lavemang, temperaturtagningar m.m.
I den medicinska praktiken plägade dessa handgrepp, då sjuksköterska
funnes att tillgå, utföras åf denna, men uppenbart vore, att det för den
blifvande läkaren, som understundom själ! kunde behöfva företaga dem
och i allt fall borde kunna lämna föreskrifter om deras riktiga utförande,
måste vara till gagn att redan vid sitt första sysslande med praktisk
sjukvård häruti erhålla någon handledning och erfarenhet.

Någon egentlig klinisk tjänstgöring skulle sålunda enligt kommittéförslaget
icke förekomma, förrän omförmälda kurser blifvit genomgångna.
Redan under de två månader, hvarunder kurserna påginge, syntes likväl
den studerande lämpligen kunna, i den mån tiden det meJgåfve, deltaga
i ronderna på den medicinska kliniken. Under de följande fyra månaderna
borde åter den studerande aktivt tjänstgöra vid de medicinska och kirurgiska
universitetsklinikerna, hvarvid undervisningen närmast borde åsyfta
att meddela en orienterande öfverblick öfver den medicinska vetenskapens
två stora hufvudgrenar och sålunda bibringa den studerande den allmänna
kliniska utbildning, som förutsattes för den efterföljande, mera speciella
kliniska undervisningens tillgodogörande.

De propedeutisk tjänstgöringarna syntes fortfarande kunna fullgöras
samtidigt på medicinsk och kirurgisk klinik på sådant sätt, att tjänstgöringen
hvarannan dag förlädes till den förra och hvarannan dag till den
senare kliniken. Däremot torde det vara lämpligt, att tjänstgöringen på
detta stadium koncentrerades på de nämnda två klinikerna samt de patologisk-anatomiska
institutionerna, och att sålunda den nu föreskrifna propedeutiska
tjänstgöringen på obstetrisk klinik afskaffades. Denna tjänstgöring
torde nämligen icke kunna anses för den påföljande tjänstgöringen
vid den obstetriska kliniken i hufvudstaden äga sådan betydelse, som kunde
motväga olägenheterna af det däraf föranledda intrånget på den medicinska
och kirurgiska tjänstgöringen.

Rörande förening af tjänstgöringar å olika kliniker har kommittén
föreslagit, att tjänstgöring vid karolinska institutets medicinska klinik ej
skall få förenas med annan kliniktjänstgöring än sådan vid pediatrisk eller
syfilidologisk klinik, samt att tjänstgöring vid dess kirurgiska klinik eller vid

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

dess obstetriska och gynekologi ska kliniker ej skall få förenas med annan
klinisk tjänstgöring. Härom yttrar kommittén, bland annat, följande:

I fråga om det sätt, hvarpå de kliniska tjänstgöringarna i hufvudstaden
plägat fullgöras, hade kommittén funnit en principiell förändring
böra genomföras. Förut hade framhållits de olägenheter, som vållats däraf,
att de studerande allmänt plägat till kortast möjliga tid efter de propedeutiska
tjänstgöringarnas afslutning sammanföra alla sina tjänstgöringar
på hufvudstadens kliniker och till följd däraf icke medhunnit att jämsides
med de särskilda tjänstgöringarna drifva med dem sammanhörande bokliga
studier. Sålunda plägade tjänstgöringarna å den medicinska och den
kirurgiska kliniken merendels fullgöras samtidigt, och ej sällan förenades
därmed äfven tjänstgöring å syfilidologisk klinik. Likaså plägade de studerande
i allmänhet tjänstgöra å både den obstetrisk-gynekologiska och den
pediatriska kliniken. Dessa kombinationer af praktisk utbildning i ämnen,
som icke med hvarandra stode i något närmare sammanhang, hade kommittén
ansett böra genom examensstadgan förhindras, då icke blott anordningen
af undervisningen därigenom försvårades utan äfven utbytet af
densamma genom splittringen af de studerandes tid och intresse väsentligen
minskades. Däremot hade kommittén ansett tjänstgöringen å medicinsk
klinik utan större olägenhet kunna förenas med tjänstgöring å
någondera af de närstående pediatriska eller syfilidologiska specialklinikerna.
Vid dessa kombinationer reducerades nämligen väsentligen de nyss
antydda olägenheterna, och ett generellt förbud mot hvarje kombination
af tjänstgöring på olika kliniker skulle enligt kommitténs förmenande innebära
en obillighet emot de studerande, som hade för afsikt att efter afslutade
tjänstgöringar i Stockholm återvända till något af universiteten
för att där fullborda sina studier för medicine licentiatexamen. Af liknande
skäl hade kommittén ej heller velat uppställa något hinder mot en
kombination af klinisk tjänstgöring med genomgående af någon klinisk
kurs.

En viktig förändring innebär, såsom jag redan nämnt, kommitténs
förslag om obligatorisk assistenttjänstgöring. Sådan skulle äga rum under
två månader vid medicinsk och under en månad vid kirurgisk klinik; och
den skulle få fullgöras äfven vid universitetsklinikerna. För att utbytet
af assistenttjänstgöringen skulle blifva det största möjliga, borde endast
ett begränsad! antal assistenter mottagas vid hvarje klinik. Med anledning
häraf borde denna tjänstgöring, därest så skulle visa sig behöflig!, kunna
fullgöras äfven å annat sjukhus, som af Kungl. Maj:t bestämdes. Genom
den föreslagna assistenttjänstgöringen skulle, under förutsättning tillika att
förening åt olikartade kliniska tjänstgöringar i största möjliga mån förBih.
till Rilcsd. Prof. 1907. 1 Samt. 1 Afd. .92 Höft. 3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 116.

hindrades, den obligatoriska tjänstgöringen vid karolinska institutets medi
cinska och kirurgiska kliniker enligt kommitténs åsikt kunna begränsas
till fyra månader vid hvardera.

I själfva verket skulle, yttrar kommittén, genom en sådan anordning
af den medicinsk-kliniska tjänstgöringen möjliggöras eu väsentlig
förstärkning af den praktiska utbildningen i medicin, då tjänstgöringen
på medicinsk klinik och poliklinik hittills varit inskränkt till tre dagar
i veckan och de tre öfriga dagarna varit upptagna af tjänstgöring på
kirurgisk klinik, under det att enligt kommitténs förslag sex dagar i veckan
skulle kunna användas till tjänstgöring på medicinsk klinik och poliklinik, och
af dessa exempelvis tre dagar anslås till tjänstgöring endast å polikliniken.
Med hänsyn till det relativt ringa patientantalet å poliklinikerna i Uppsala
och Lund torde det nämligen vara nödvändigt, att den polikliniska utbildningen
väl tillgodosåges under tiden för den obligatoriska tjänstgöringen vid serafimerlasarettet.
Från skilda håll hade framhållits, att åt den polikliniska
undervisningen ej ägnats den uppmärksamhet, som med hänsyn till dess
stora betydelse för den allmänna läkarutbildningen varit önskvärd. Om
tjänstgöringen å serafimerlasarettets medicinska klinik och poliklinik, såsom
kommittén tänkt sig, förlädes till olika dagar, borde den polikliniska
tjänstgöringen kunna anordnas på ett vida mer fruktbringande sätt, än nu
vore förhållandet. En fullständigare undervisning i allmän och speciell
terapi, än som hittills kommit de studerande till del, borde kunna anordnas
vid poliklinikerna, och vid den därstädes förekommande tjänstgöringen
borde äfven kunna tillgodoses de blifvande läkarnas behof af större erfarenhet
och färdighet i de vanligaste sjukdomarnas diagnostik. Det borde
äfven framhållas, att genom den af kommittén ifrågasatta ökningen af
antalet tjänstgöringsdagar den dagliga kliniktiden borde kunna förkortas
till sådant tidsmått, som kunde möjliggöra för de studerande att under
hela kliniktiden med uppmärksamhet följa och verkligen tillgodogöra sig
den meddelade undervisningen. Den af kommittén föreslagna anordningen,
att den egentliga kliniska tjänstgöringen skulle pågå endast under fyra
månader, måste slutligen medföra den afsevärda fördelen, att antalet af
de å kliniken samtidigt tjänstgörande komme att nedgå, hvilket torde
vara i hög grad ägnadt att öka de studerandes behållning af den meddelade
undervisningen.

Beträffande tjänstgöringen å den kirurgiska kliniken framhåller kommittén,
att en daglig tjänstgöring under fyra månader visserligen innebure
en ökning i jämförelse med den tid, som nu ägnades åt arbetet på kliniken,
men att ett bättra tillgodoseende af den praktiska utbildningen otvifvelaktigt
möjliggjorde en betydande inskränkning af den långa tid, som

liuwjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Hd.

hittills efter tjänstgöringarnas afstötande plägat ägnas åt tentamensläsningen.
Därigenom att den kirurgiska tjänstgöringen enligt kommitténs förslag
fri gjorts från kombination med andra kliniska tjänstgöringar torde bokliga
studier under denna tid kunna bedrifvas i afsevärd utsträckning och den
egentliga tentamensläsningen i ämnet kunna väsentligt inskränkas.

Åt'' samma skäl, som anförts beträffande den medicinska tjänstgöringen,
hade kommittén tänkt sig, att den kirurgiska tjänstgöringen skulle förläggas
till olika dagar å klinik och poliklinik, hvarigenom förkortning af
den dagliga . arbetstiden skulle möjliggöras. På grund af det ojämförligt
större, materialet vid polikliniken i hufvudstaden borde naturligtvis den
polikliniska utbildningen af de blifvande läkarna i hufvudsak förläggas
till tiden för tjänstgöringen vid karolinska institutets kirurgiska klinik.
Den föreslagna kliniska assistenttjänstgöringen torde åter med fördel kunna
fullgöras äfven vid universitetsklinikerna.

Då otiatri, rinologi och laryngoskopi enligt kommitténs åsikt vore
af stor betydelse för den allmänna läkarutbildningen, borde undervisningen
i dessa ämnen, hvilken nu vore frivillig, göras obligatorisk. Om densamma i
enlighet med kommitténs förslag anordnades i form af en klinisk kurs,
som kunde genomgås samtidigt med den kirurgiska tjänstgöringen, torde
det ej behöfva befaras, att den alltför mycket skulle taga de studerandes
tid i anspråk.

Tjänstgöringen å den syfilidologiska kliniken, två månader liksom nu,
borde enligt kommitténs åsikt de studerande få fullgöra samtidigt med
tjänstgöringen å medicinsk klinik. Under förutsättning att den tjänstgöring
vid karolinska institutets patologiska institution, som skulle fullgöras samtidigt
med tjänstgöringen å institutets medicinska klinik, komme att pågå
tre dagar i veckan, skulle för den syfilidologiska tjänstgöringen kunna
disponeras de öfriga tre arbetsdagarna hvarje vecka, hvilket, då hittills
endast två dagar i veckan användts för denna tjänstgöring, skulle för densamma
medföra en såsom behöflig ansedd förstärkning.

Undervisningen i neurologi borde fortfarande omfatta två månader
och meddelas genom en klinisk kurs, inskränkt till tre dagar i veckan i
stället för nuvarande fyra dagar, hvilken kurs lämpligen kunde förenas
med tjänstgöringen å den medicinska eller å den syfilidologiska kliniken.

Med afseende å tjänstgöringen vid psykiatrisk klinik har kommittén
icke föreslagit någon annan ändring i nu gällande bestämmelser, än att
villkoret, att den kliniska kursen i öfrigt skall vara afslutad, innan denna
tjänstgöring må fullgöras, uteslutits.

Tjänstgöringen vid karolinska institutets pediatriska klinik, fyra måna -

Kung!. Maj:Is Nåd. Proposition N:o 116.

der liksom nu, anser kommittén lämpligen kunna kombineras antingen
med medicinsk eller med syfilidologisk tjänstgöring. Den pediatriska utbildningen
bör enligt kommitténs åsikt förstärkas genom anordnande vid
allmänna barnhusets afdelning för späda barn af en två veckors daglig
assistenttjänstgöring, som skulle kunna fullgöras antingen samtidigt med
den kliniska tjänstgöringen eller på annan tid.

Tjänstgöringen vid oftalmiatrisk klinik anser kommittén böra fa fullgöras
äfven vid universiteten.

Beträffande tjänstgöringen vid karolinska institutets obstetriska och
gynekologiska kliniker har kommittén föreslagit allenast den förändring,
att denna tjänstgöring icke vidare borde få förenas med annan klinisk
tjänstgöring.

Den tjänstgöring å patologisk institution, som skulle fullgöras samtidigt
med den propedeutiska tjänstgöringen å universitetsklinikerna, har
i sammanhang med förslaget till sistnämnda tjänstgörings ombildning
ansetts böra begränsas till de fyra månader, under hvilka verklig klinisk
tjänstgöring skulle pågå. I sammanhang med kommitténs förslag, att assistenttjänstgöringen
vid medicinsk klinik äfven skulle kunna fullgöras vid
universiteten, har kommittén ansett det böra bestämmas, att tva manaders
patologisk tjänstgöring skulle förrättas samtidigt med nämnda assistenttjänstgöring,
och att sålunda endast sex månaders dylik tjänstgöring skulle
obligatoriskt förläggas till karolinska institutet.

Undervisningen i hygien anser kommittén fortfarande böra gifvas
under form af en kurs, för hvilken tiden dock borde inskränkas från tva
månader till sex veckor, därvid kommittén förutsatt, att kursen skulle
hållas sex dagar i veckan. Kursen, som skulle afslutas med förhör, kunde
kombineras med den af kommittén föreslagna kursen i rätts- och statsmedicin
men borde i så fall icke därjämte få förenas med någon klinisk
tjänstgöring.

Ämnet rätts- och statsmedicin har af kommittén uteslutits såsom särskilt
examensämne och ansetts böra, liksom hygienen, blifva föremål för
en i afgränsade kurser ordnad undervisning med obligatoriska slutförhör,
hvarigenom sannolikt en del af den tid, som nu ofirades pa ämnet, skulle
kunna inbesparas. Kursen i rättsmedicin borde förläggas till samma tid
som kursen i hygien och pågå tre gånger i veckan under sex veckor.
Under densamma borde äfven, i den mån så kunde anses erforderligt,
meddelas undervisning i den »kännedom om anordningarna inom apotek
i allmänhet äfvensom om de allmänna grunder, enligt hvilka tillsyn a
apotek borde utöfvas och undersökning däraf verkställas», som enligt nu
gällande examensstadga fordrades för medicine licentiatexamen. Kursen

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 116.

behöfde icke förläggas uteslutande till karolinska institutet. Genom kommitténs
förslag hade visserligen tillfället att genom bevistande af ett större
antal rättsmedicinska obduktionsöfningir förvärfva färdighet i obduktionstekniken
inskränkts, men kommittén hade för sin del ansett större dylik
färdighet endast böra fordras af de läkare, som sökte befordran till vissa
tjänsteläkarbefattningar, för hvilka särskilda kompetensvillkor kunde uppställas.
Ett stöd för denna sin åsikt hade kommittén funnit i det utlåtande,
som den 9 mars 1904 af medicinalstyrelsen afgifvits i anledning
af 1903 års Riksdags hos Kungl. Magt gjorda framställning angående omreglering
af rikets indelning i provinsialläkardistrikt, i hvilket utlåtande
medicinalstyrelsen af anförda skäl funnit det obestridligt, att en inskränkning
af deras antal, som ägde att utföra rättsmedicinska obduktioner,
borde ske.

Till sist yttrar kommittén, att, därest tjänstgöringarna anordnades hufvudsakligen
på sätt kommittén ifrågasatt, det borde kunna förväntas, att tentamensläsningen
i oftalmiatrik samt i gynekologi och obstetrik i allmänhet kunde
vara så godt som fullständigt afslutad vid samma tid, då tjänstgöringarna
i vederbörande ämnen afslutades. Detta gällde äfven om pediatriken, därest
tjänstgöringen i detta ämne icke kombinerades med medicinsk tjänstgöring;
i motsatt fall torde någon tid, högst en månad, utöfver tjänstgöringstiden
böra beräknas för tentamensläsningen i detta ämne. Den långa tid, som
hittills plägat användas till tentamensläsning i medicin och kirurgi, borde
äfven, då tjänstgöringen i dessa ämnen enligt kommitténs förslag måste
lämna väsentligen bättre tillfälle till samtidiga bokliga studier än hittills
varit fallet, kunna i betydlig mån förkortas; och kommittén ansåge, att
den återstående tentamensläsningen i dessa ämnen icke skulle behöfva taga
i anspråk mera än tre månader för medicinen och två månader för kirurgien.
För tentamensläsningen i patologi torde en tid af två månader
utöfver tjänstgöringstiden blifva fullt tillräcklig.

Normaltiden för medicine licentiatexamen har af kommittén föreslagits
till 3 V2 år.

Samtidigt med aflämnandet af det förslag till examensstadga, för hvilket
jag nu i korthet redogjort, har kommittén i särskild skrifvelse gjort underdånig
hemställan om åtgärder för förbättrande af de blifvande läkarnas
utbildning i epidemiologi samt i lungtuberkulosens diagnostik och behandling.
Af myndigheternas i anledning häraf infordrade utlåtanden framgår,
att de af kommittén i detta afseende ifrågasatta åtgärderna torde förutsätta
dels inrättande af en särskild poliklinik för lungtuberkulos a, dels
ock öfverenskommelse med vissa kommunala och andra korporationer om

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

upplåtande af sjukhus för ifrågavarande undervisningsändamål. Frågan är
af den vikt, att den icke får förfalla, men då den ej torde kunna lösas utan
en del förberedande åtgärder, som kunna komma att draga ganska långt ut
på tiden, har jag ansett, att den ej bör stå hindrande i vägen för genomförande
snarast möjligt af öfriga reformer i läkarutbildningen, som kunna
anses behöfliga och gagneliga.

Myndigheter- De allmänna bestämmelserna i den föreslagna examensstadgan, i hvilken
n::h“Dden anda, som genomgår förslaget i dess helhet, företrädesvis kommit till
kallade sak- uttryck, hafva hos de medicinska fakulteterna och karolinska institutets
förslag63 lärarkollegium uppkallat invändningar af principiell natur. Kommittén
har, framhålles det, alltför ensidigt beaktat krafvet på studietidens begränsning
och i följd häraf nedbragt denna på bekostnad af studiernas
vetenskapliga halt, Dessa finge ej i den grad, som kommittén föreslagit,
inriktas på examens afläggande, utan måste jämväl hafva till syfte att bibringa
de studerande förmågan af vetenskapligt medicinskt tänkande och
handlande eller den för läkarkallets utöfvande nödiga mogenheten, hvilken
ej läte sig påtvingas. Särskilt rikta sig anmärkningarna mot de föreslagna
bestämmelserna om en viss normaltid för de olika examina, hvilken
stundom synes uppfattas såsom ett slags medelstudietid, inom hvilken det
skulle åligga de medicinska läroverken att afleverera färdigbildade läkare.
I allmänhet befaras, att ett genomförande af kommittéförslaget i oförändradt
skick skulle förorsaka en sänkning af läkarbildningen, hvilken
hittills hos oss stått högt, och den medicinska fakulteten i Uppsala ger
särskildt uttryck åt den farhågan, att den föreslagna reformen i det
medicinska studieväsendet skulle öka tillströmningen till läkarbanan och
föranleda uppkomsten af ett läkarproletariat.

En nästan diametralt motsatt uppfattning uttalar medicinalstyrelsen,
som betonar nödvändigheten af studietidens förkortning, men uttalar tvifvel
därom, att de åtgärder, kommittén i detta afseende föreslagit, skola hafva
effektiv verkan, åtminstone såvidt angår medicine licentiatexamen. Särskildt
framhåller medicinalstyrelsen på grund af egen erfarenhet, att tillgången
på läkare för närvarande är för liten, samt att en större tillströmning
till läkarbanan skulle vara en gifven fördel för sjukvården, under
förutsättning att den praktiska läkarbildningen blefve behörigen tillgodosedd.

De tillkallade sakkunnige hafva i fråga om de allmänna bestämmelserna,
liksom i fråga om examens- och undervisningsväsendet i dess helhet,
intagit en medlande ståndpunkt. Dock skulle äfven enligt deras mening
det föreslagna stadgandet om en viss normaltid för de olika examina

Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 116.

utgå. I stället skulle föresltrifvas, att studieplanerna skola uppgöras med
särskild hänsyn därtill, att de studerande må kunna på kortast möjliga
tid, men utan skada för studiernas grundlighet, aflägga examen.

Afskaffandet af medicinsk-filosofisk examen har förordats af samtliga
de hörda myndigheterna med undantag af den filosofiska fakulteten och
det större akademiska konsistoriet i Lund, hvilka anse, att en dylik examen
bör bibehållas.

De till ersättning för medicinsk-filosofisk examen föreslagna kurserna
i fysik och kemi anse myndigheterna i Uppsala och medicinska fakulteten
i Lund böra gifvas af den filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga
sektion samt vara behörigen genomgångna, innan den studerande får inskrifvas
i medicinsk fakultet. Karolinska institutets lärarkollegium äfvensom
medicinalstyrelsen anse åter, att dessa kurser ej böra hafva en fristående
ställning, utan införlifvas med de motsvarande medicinska ämnena,
nämligen fysiologi och medicinsk kemi.

I afseende på fordringarna i mogenhetsexamen äro myndigheterna
ense med kommittén om latinets umbärlighet för läkarbildningen, med
undantag dock för den filosofiska fakulteten i Lund, som anser, att fordran
på insikter i latin ej bör fullständigt uppgifvas. Hvad i öfrigt angår
de för tillträde till medicinska studier erforderliga vitsorden i mogenhetsexamen
instämma samtliga de hörda myndigheterna med kommittén i dess
åsikt, att i sådant afseende skulle fordras i mogenhetsexamen eller fyllnadspröfning
till samma examen vitsord om minst godkända insikter i
naturalhistoria och fysik samt i matematik å latinlinjen B eller å reallinjen.
I olikhet med kommitténs majoritet men i öfverensstämmelse med en
vid dess betänkande fogad reservation anse samtliga myndigheterna
utom filosofiska fakulteten i Uppsala, att dessutom bör fordras enahanda
vitsord i kemi. Karolinska institutets lärarkollegium företräder
emellertid en i så måtto afvikande mening, att vitsord öfver undergången
fyllnadspröfning i kemi ej skulle erfordras vid inskrifning i medicinsk
fakultet utan först vid anmälan till inträde å den medicinskt-kemiska institutionen,
detta för att latinstudenterna därigenom skulle erhålla tid att
komplettera i kemi.

De tillkallade sakkunnige, som jämväl förorda afskaffandet af medicinsk-filosofisk
examen och af fordran på insikter i latin, gå ett steg längre
än de nämnda myndigheterna och föreslå som villkor för medicinska studiers
fullföljande fordran på godkändt betyg eller därutöfver efter fordringarna
å reallinjen ej blott i kemi utan äfven i fysik. Dock skulle
vitsorden i dessa ämnen ej behöfva företes förrän vid början af undervisningskurserna
i histologi, fysiologi och kemi. Till stöd för detta förslag

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

anföra de sakkunnnige, att, om fordran på insikter i latin för blifvande
läkare uppgifves, de allmänna läroverkens reallinje måste öfver hufvud
taget anses som en bättre förberedelse för medicinska studier än latinlinjen.

Om nu fordringarna på studentkunskaper i fysik skärpas, så anse de
tillkallade sakkunnige, att de kunskaper i fysik och särskildt den kännedom
om vissa fysikaliska instrument och deras användning, som härutöfver
kräfdes för ett fruktbringande studium af ämnet fysiologi, utan svårighet
torde kunna af de studerande inhämtas i sammanhang med den föreskrifna
laborationskursen å den fysiologiska institutionen. Kursen i fysik
skulle alltså så att säga uppgå i det motsvarande fackämnet och har
därför ej omnämnts i de sakkunniges stadgeförslag.

Enligt samma förslag skulle den förberedande kursen i kemi vid universiteten
förlora den fristående ställning, kommittén velat gifva den, och
genomgås omedelbart före laborationskursen i medicinsk kemi. Den skulle
dock allt efter omständigheterna kunna förläggas till antingen institutionen
för medicinsk kemi eller institutionen för allmän kemi.

Slutligen hafva de tillkallade sakkunnige till ersättning för zoologien
i medicinsk-filosofisk examen föreslagit, att ämnet anatomi jämväl
skall omfatta grunderna af jämförande anatomi.

Kommitténs förslag i afseende å medicine kandidatexamen hafva, frånsedt
några påyrkade mindre ändringar och jämkningar, förordats af de
hörda myndigheterna.

De tillkallade sakkunnige hafva i denna punkt i så måtto företrädt
en afvikande uppfattning, att de, såsom jag redan antydt, velat gifva
ämnena histologi och farmakologi en väsentligen förändrad ställning i
de medicinska examina. Till denna fråga anhåller jag få senare återkomma.

Beträffande anordningen af medicine licentiatexamen äro åsikterna
mera skiljaktiga.

I fråga om ämnena i denna examen hade kommittén föreslagit den
förändringen i gällande bestämmelser, att rätts- och statsmedicin ej längre
skulle vara examensämne, samt att i stället för den nu föreskrifna tjänstgöringen
under tre månader å den rättskemiska institutionen skulle anordnas
en undervisningskurs, omfattande en tid af sex veckor, vid hvars slut
förhör skulle anställas. Förutsättningen för denna inskränkning i ämnets
studium var, att förrättandet af rättsmedicinska obduktioner skulle komma

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 110.

att . öfverflyttas pa, särskilda därtill anställda tjänsteläkare. Karolinska
institutets lärarkollegium och medicinalstyrelsen hafva däremot föreslagit
bibehållande i hufvudsak af nu gällande bestämmelser, under framhållande
af, att den af kommittén tänkta förutsättningen ännu ej inträdt. De
tillkallade sakkunnige hafva i sitt förslag upptagit de i detta afseende nu
gällande bestämmelserna.

Karolinska institutets lärarkollegium har föreslagit, att bland examensämnena
skall upptagas jämväl hygien. Detta förslag har icke biträdts af
de tillkallade sakkunnige, hvilka dock ansett, att undervisningskursen i
ämnet bör liksom nu omfatta två månader, samt att öfver förhöret i denna
liksom öfriga obligatoriska undervisningskurser bör gifvas graderadt betyg,
som skall införas i examensprotokollet.

Kommittén hade icke föreslagit någon ändring i omfattningen af
ämnet medicin. Den medicinska fakulteten i Uppsala och karolinska institutets
lärarkollegium hafva föreslagit, att psykiatrien och lärarkollegiet
dessutom att syfilidologien skola utbrytas ur ämnet medicin och erhålla
en mera själfständig ställning, dock utan att göras till examensämnen, att
tjänstgöringarna i dessa ämnen skola afslutas med förhör inför vederbörande
facklärare, samt att vid dessa förhör skola afgifvas graderade
betyg, som intagas i examensprotokollet. De tillkallade sakkunnige hafva
i denna punkt följt karolinska institutets lärarkollegium.

Karolinska institutets lärarkollegium har föreslagit, att tjänstgöringen
å institutets medicinska klinik fortfarande skall omfatta sexmånader. De
tillkallade sakkunnige hafva, liksom öfriga vederbörande, förordat kommitténs
förslag om fyra månader.

I syfte att åstadkomma en sådan reform i det medicinska studieväsendet,
att de bokliga studierna skulle bedrifvas samtidigt med att de
praktiska tjänstgöringarna fullgjordes, hade kommittén föreslagit vissa
regler röi’ande tillåtelsen att förena tjänstgöringar å olika institutioner.
Detta förslag har biträdts af de medicinska fakulteterna. Karolinska
institutets lärarkollegium har föreslagit den ändring, att tjänstgöringen å
institutets medicinska klinik skall fa förenas jämväl med tjänstgöring å
den neurologiska kliniken. De tillkallade sakkunnige hafva i denna punkt
gatt ett steg längre i motsatt riktning och föreslagit, att tjänstgöringen
vid karolinska institutets medicinska klinik ej skall få förenas med någon
annan klinisk tjänstgöring. Samma bestämmelse hafva de tillkallade sakkunnige,
i anslutning till kommittén, föreslagit i fråga om tjänstgöring
vid karolinska institututets kirurgiska klinik samt vid de obstetriska och
gynekologiska klinikerna. I öfrigt skulle det enligt nämnda sakkunniges

Bill. till Riksd. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 92 Höft. 4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

förslag ankomma på de akademiska myndigheterna att ordna frågan, i
hvad mån tjänstgöringar och kurser må samtidigt fullgöras.

De tillkallade sakkunnige hafva vidare, i likhet med de medicinska
fakulteterna, ansett, att tjänstgöring å obstetrisk-gynekologisk klinik äfvensom
viss del af den tjänstgöring i patologisk anatomi, som enligt kommitténs
förslag skall äga rum i Stockholm, må kunna fullgöras äfven vid
universiteten.

Kommitténs i syfte att stärka läkarnas praktiska utbildning framställda
förslag, att vid tjänstgöring å de olika institutionerna skulle så vidt
möjligt förekomma såväl klinisk som poliklinisk undervisning och handledning,
har biträdts af samtliga hörda myndigheter. De tillkallade sakkunnige
hafva i sitt stadgeförslag infört föreskrift därom, att vid tjänstgöringen
i medicin och kirurgi vid karolinska institutet skall undervisning
meddelas hvarannan dag å klinik och hvarannan dag å poliklinik, en anordning
för hvilken kommittén i sitt betänkande uttalat sig.

Kommittén hade i nyssnämnda syfte föreslagit obligatorisk assistenttjänstgöring
i medicin och i kirurgi och i betänkandet förordat införandet
af assistenttjänstgöring i pediatrik. Fakulteterna hafva härutinnan
varit ense med kommittén. Karolinska institutets lärarkollegium har därutöfver
förordat införandet af tre veckors assistenttjänstgöring i syfilidologi.
De tillkallade sakkunnige hafva i sitt förslag infört bestämmelser
om assistenttjänstgöring under två månader i medicin, under en månad i
kirurgi, under två veckor i pediatrik, allt i anslutning till kommittén, och
under två veckor i syfilidologi, i nära anslutning till karolinska institutets
lärarkollegium.

I ändamål att bereda de blifvande läkarna en större praktisk erfarenhet
har karolinska institutets lärarkollegium upptagit tanken på en viss
tids tjänstgöring och öfning å sjukhus efter licentiatexamen och före legitimationen,
hvarvid kollegiet såsom förebild hänvisat till det i den tyska
läkarutbildningen ingående s. k. praktisches Jahr. För att i detta afseende
erhålla utredning hemställde bemälda kollegium, att ett nytt förslag
till examensstadga måtte utarbetas med beaktande, bland annat, af en
sådan tjänstgörings behöflighet. Frågan upptogs af de tillkallade sakkunnige,
hvilka i skrifvelse till mig den 10 oktober 1906 meddelade, att
bland dem skilda meningar yppat sig, i det några ansett frågan om ny
stadga för de medicinska examina kunna och böra till behandling omedelbart
upptagas utan att göras beroende af uppkommen fråga, huruvida
viss praktisk tjänstgöring och öfning å sjukhus utöfver den kliniska tjänstgöringen
borde föreskrifvas för blifvande läkare, under det att andra menat,
att eventuella bestämmelser om en dylik tjänstgöring borde i stadgan in -

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition X:o Hd.

tugas såsom ett väsentligt led i läkarutbildningen, samt på grund häraf
anhöllo, att jag ville afgöra, hvilken af dessa båda, hufvudsakligen åtskilda
meningar borde läggas till grund för de tillkallade sakkunniges
fortsatta arbete.

Till svar härå yttrade jag i ämbetsskrifvelse de 11 oktober 1906, att
jag ansåge frågan om viss tids praktisk tjänstgöring och öfning å sjukhus
utöfver den kliniska tjänstgöringen synnerligen behjärtansvärd, nien att
jag å andra sidan ansåge frågan om ny examensstadgas utfärdande icke
böra fördröjas genom att i stadgan nu intaga bestämmelser om sådan
praktisk tjänstgöring, helst det icke torde möta svårigheter att, därest dylik
tjänstgöring befunnes böra föreskrifvas, sedermera i examensstadgan
införa bestämmelser därom, hvarför jag anmodade de tillkallade sakkunnige
att utarbeta ett förslag till examensstadga, under förutsättning att praktisk
tjänstgöring å sjukhus utöfver den kliniska tjänstgöringen icke erfordrades,
men att samtidigt taga under öfvervägande, huruvida bestämmelser om
sådan tjänstgöring borde meddelas, och afgifva förslag till de ändringar
eller tillägg till förutberörda förslag till examensstadga, som därigenom
blefve erforderliga. De tillkallade sakkunniges yttrande rörande nyssberörda
praktiska tjänstgöring har ännu icke af dem afgifvits.

Jag vill tillägga, att den sålunda ifrågasatta anordningens genomförande
förutsätter underhandlingar med vederbörande landsting och kommunala
myndigheter om upplåtande af sjukhus för de blifvande läkarnas
tjänstgöring samt med vederbörande sjukhusläkare om deras villighet att
åtaga sig läkarkandidaternas handledning.

Af det anförda framgår, att de tillkallade sakkunnige, på grund afDe ‘inkallade
yrkanden från de. medicinska fakulteterna och karolinska institutets lärårkollegium,
vidtagit åtskilliga modifikationer i kommittéförslaget, Indika ihistolog*
någon man skulle orsaka en förlängning af studietiden, särskildt i frågafarmakolog1''
om medicine licentiatexamen. De hafva därför ansett sig skyldiga att
undersöka, huruvida någon motsvarande lindring i examensfordringarna
stode att vinna, och de hafva därvid riktat sin uppmärksamhet på ämnena
histologi och farmakologi.

Rörande histologien, som år 1892 utbröts ur anatomien och gjordes
till ett sjäjfständigt . examensämne, föreslå de tillkallade sakkunnige i så
måtto en återgång till förhållandena före nämnda tidpunkt, att de studerande
skulle före tentamen i anatomi genomgå eu med praktiska öfningar
å den histologiska institutionen förenad undervisningskurs i ämnet, samt
att denna kurs skulle afslutas med förhör. Vid denna pröfning skulle, i
likhet med hvad de tillkallade sakkunnige föreslagit i fråga om andra

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 116.

undervisningskurser, afgifvas graderade betyg, som skulle intagas i exainensprotokollet.
Skillnaden mellan ämnets nuvarande och ifrågasatta nya
ställning skulle alltså vara den, att ingen tid efter kursens slut skulle
behöfva ägnas åt tentamensläsning, samt att vid pröfningen i ämnet intet
skulle förekomma, som ej läraren under kursen genomgått. Till stöd för
detta förslag anföra de tillkallade sakkunnige, att histologien är ett läroämne
af den art, att det hufvudsakliga värdet för lärjungarna läge i hvad
de kunde inhämta genom egen iakttagelse under kursen och ej vid en
lång tentamensläsning efter densamma. Landets samtliga lärare i histologi
hade ock vitsordat riktigheten af denna uppfattning, i det de samstämmigt
framhållit, att intet fordrats till tentamen utöfver hvad som genomgåtts
på kursen. Det andra skälet för de tillkallade sakkunniges förslag angående
histologien hade varit den uppfattningen, att ett strängt särskiljande
mellan histologien och den öfriga anatomien innebure en fara i vetenskapligt
afseende, hvilken i sinom tid måste antagas medföra ogynnsamma
konsekvenser äfven för undervisningen. Om nämligen detta särskiljande
mellan histologien och anatomiens öfriga delar blefve fullt genomfördt
och detta äfven med afseende på grunderna för hithörande befordringsfrågors
afgörande, så km ide detta befaras medföra, att representanterna
för den makroskopiska anatomien och histologien skulle blifva främmande
för hvarandras forskningsområden. Lika visst som en dylik ensidighet hos
lärarna vore att beklaga ur vetenskaplig synpunkt, lika väl skulle det vara
all grund att frukta, att den skulle inverka ogynnsamt på deras undervisning.

Beträffande farmakologien föreslå de tillkallade sakkunnige, att ämnet
skall utgå ur medicine kandidatexamen och förläggas till medicine licentiatexamen
på så sätt, att de studerande skulle dels under den ifrågasatta
propedeutiska undervisningskursen vid universitetens medicinska och kirurgiska
kliniker erhålla en öfversikt öfver de viktigare läkemedlen och deras
verkningar, dels ock efter någon tids tjänstgöring å karolinska institutets
kliniker genomgå en föreläsnings- och demonstrationskurs, omfattande
farmakodynamik och nödig kunskap i svenska farmakopén, hvilken kurs
skulle afslutas med särskildt förhör. Till stöd för detta förslag anföra
de sakkunnige, att läran om läkemedlen och deras inverkan på organismen
först då kan med framgång studeras, när läkarkandidaterna erhållit någon
klinisk erfarenhet. Den vetenskapliga förklaringen öfver läkemedlens verkningar,
hvilken det tillhör farmakodynamiken att meddela, finge ett helt
annat värde och intresse, om ämnet förlädes till tidpunkten efter det de
studerande erhållit någon kännedom om de olika sjukdomarna och deras
natur. Å andra sidan finge de studerande icke sakna hvarje insikt om

Kung!. Maj:ls Nåd. Proposition N:o llii.

läkemedlen, när de började sin kliniska tjänstgöring. Fördenskull borde
ämnet fördelas på sätt de tillkallade sakkunnige föreslagit.

Som jag redan omnämnt, remitterades de tillkallade sakkunniges förslag,
i hvad det afsåg en förändrad ställning för ämnena histologi och
farmakologi, till de medicinska fakulteterna och karolinska institutets lärarkollegium.
Förslaget tillstyrktes af den medicinska fakulteten i Lund,
men afstyrktes af den medicinska fakulteten i Uppsala, enhälligt, äfvensom
af lärarkollegiet vid nämnda institut, med 10 röster mot 6 i fråga om
histologien och 7 röster mot 4 i fråga om farmakologi^!.

I förut omförmälda underdåniga skrifvelse den 8 maj 1902 yttrar
Riksdagen, att det borde vara en allmän grundsats, att studietiden för den ”uttalande”''
blifvande fackmannen borde minskas, så att han tidigare och med bibehållen
kraft och intresse komme ut i det praktiska lifvet. När därför nya Tudiérna!
nödvändiga studier tillkomma, måste man se till, att annat borttoges. Den reformering,
grundläggande allmänbildning, som utvisades genom mogenhetsexamen,
syntes med skäl kunna betraktas som tillräcklig. Därigenom komme man
vid universitetet omedelbart in på fackstudiet, som då kunde bedrifvas
med mera intresse och intensitet, och skulle något ämne, som nu tillhörde
förberedande examen, vara alldeles nödvändigt för fackstudiets bedrifvande,
så finge detta ingå uti fackexamen.

Då jag delar den uppfattning, åt hvilken Riksdagen sålunda gifvit
uttryck, ansluter jag mig till förslaget, att medicinsk-filosofisk examen afskaffa,
samt att de rester af denna examen, som kunna anses nödvändiga
för idkande af medicinska studier, nämligen vissa lärostycken ur zoologien,
fysiken och kemien, inordnas i eller ställas i omedelbart samband med de
motsvarande medicinska fackämnena anatomi, fysiologi och medicinsk kemi,
pa sätt de tillkallade sakkunnige föreslagit. Fn nödvändig förutsättning
för en sådan anordning är, att de studerande i dessa ämnen från skolan
medföra en god underbyggnad. Jag anser därför, i likhet med de tillkallade
sakkunnige, att för fullföljande af medicinska studier bör i afseende
på mogenhetsexamen fordras, förutom godkändt betyg i matematik
å latinlinjen B eller å reallinjen, vitsord om minst godkända insikter i
naturalhistoria äfvensom i fysik och kemi å sistnämnda linje. Fordran på
insikter i latin för blifvande läkare anser jag däremot böra uppgifvas.

Under det att den medicinska utbildningen hittills varit byggd på
läroverkens latinlinje och realstudenterna, för att blifva läkare, nödgats
undergå kompletterande prof i latin, skulle således för framtiden den medicinska
utbildningen grundas på läroverkens reallinje och latinstudenterna,
för att blifva läkare, nödgas undergå fyllnadspröfning i fysik och kemi.

Kumjl. MajUs Nåd. Proposition X:o 116.

Det är också af fackmännen erkändt, att reallinjen är en bättre förberedelse
för medicinska studier än latinlinjen.

För att underlätta latinstudenternas tillträde till medicinska studier
hafva emellertid de tillkallade sakkunnige föreslagit, att vitsord om fyllnadspröfning
i fysik och kemi ej skulle erfordras förrän vid anmälan till
de föreslagna kurserna i allmän kemi, i fysiologi och i histologi. I detta
afseende har en af målsmännen vid Uppsala universitet för ämnet anatomi,
med hvilket studierna för medicine kandidatexamen påbörjas, i utlåtande
öfver de tillkallade sakkunniges förslag anfört, att realstudenterna
i så fall komme att ägna sig odeladt åt de anatomiska studierna, under
det att latinstudenterna skulle söka att få tid att samtidigt förbereda sig
för sin fyllnadspröfning i de sagda realämnena. Följden häraf måste blifva
den, att antingen blefve latinstudenterna efter i sina anatomiska studiearbeten
eller ock blefve realstudenterna tillbakahållna. Uppenbart vore,
att i hvarje fall blefve det slitningar och obehag både för lärare och lärjungar
och framför allt tidsförlust, då den ena gruppen studenter hindrade
den andra. Jag delar dessa farhågor och vill tillägga, att äfven en annan
möjlighet kan befaras, nämligen att latinstudenterna eller åtminstone åtskilliga
bland dem komme att i det längsta uppskjuta den kanske icke
allt för lockande kompletteringen af skolstudierna och i följd häraf förhindras
att i behörig tid genomgå de undervisningskurser, för hvilka sådan
komplettering skulle erfordras. På andra håll vunnen erfarenhet talar
emot eu sådan anordning, att studerande lockas in på en bana och tvingas
att efteråt aflägga kompletterande prof. Fördenskull anser jag, att kompletteringen
i fysik och kemi bör vara fullgjord före inskrifning i medicinsk
fakultet.

Att latin studenterna härigenom komma i ett mindre gynnsamt läge,
medgifver jag villigt, men detta beror på förhållanden, som ligga i sakens
egen natur, och sak samma gäller alla studerande, som valt en för sin
blifvande fackutbildning mindre lämplig bildningslinje. Men härjämte vill
jag framhålla, att den af mig förordade anordningen, om hvars lämplighet
jag måhända i öfrigt skulle hafva varit i någon män tveksam, står i full
öfverensstämmelse med den år 1904 beslutade läroverksreformens anda.
Den bärande tanken i denna reform är, att fackutbildningen skall börjas
å ett tidigare stadium än hittills varit fallet. Fördenskull har i de högre
läroverkens . två sista årsklasser införts en viss valfrihet mellan skolämnena.
I denna valfrihet ligger för de studerande en uppfordran att vid
inträde i den näst högsta årsklassen på allvar upptaga frågan om framtida
lefnadsbana eller studieriktning. Finner studerande å latinlinjen härvid,
att han bör ägna sig åt medicinska eller öfver hufvud taget natur -

Kmujl. Maj:tu Nåd. Proposition K:o 116. 31

vetenskapliga studier, står för honom den möjligheten öppen att välja bort
latinet eller annat ämne samt ägna den härigenom vunna tiden åt'' större
torkotran i de naturvetenskapliga ämnena. Under normala förhållanden
8 „ *ör honom ej möta svårighet att vid studentexamens afläggande

undergå pröfning i fysik och kemi efter fordringarna å den reala linjen.

rör studerande, som icke hunnit genomgå sådan kompletteringspröfning
vid^ studentexamens afläggande, återstår den möjligheten att under
den därpå följande sommaren inhämta hvad som brister samt att omedelbart
före höstterminens början undergå ifrågavarande prof. För detta ändamål
är det emellertid nödvändigt, att fyllnadspröfning för inträde i medicinsk
fakultet kan försiggå, på andra tider, än som för studentexamen
a,ro. ,.s^a(fya<^e’ 0(''h onder de mindre omständliga former, som nu äro föreskrifna
rörande fyllnadspröfning för inträde vid tekniska högskolan, och
som i gällande läroverksstadga äro föreskrifna i fråga om fyllnadspröfning
öfver hufvud taget efter vårterminen 1910. Det är därför min afsikt att,
da jag framdeles kommer att förelägga Kungl. Magt förslag till ny stadga
angående medicinska examina, samtidigt föreslå, att ifrågavarande bestämmeFer
i läroverksstadgan skola, åtminstone i fråga om fyllnadspröfning
löi inträde i medicinsk fakultet, tidigare träda i tillämpning.

Därest de studerande före inskrifningen i medicinsk fakultet inhämtat
de sålunda föreslagna kunskapsmåtten i zoologi, fysik och kemi, böra, såsom
Ja" redan antydt, de insikter i dessa ämnen, som ytterligare erfordras för
blifvande läkare, meddelas i omedelbart sammanhang med motsvarande medicinska
ämnen. Sålunda bör hvad som erfordras af zoologien eller grunderna
för jämförande anatomi ingå i ämnet anatomi och fysiken, däri de
studerande behöfva utvidga sina kunskaper genom förvärfvande af kännedom
?m ^lfsa fysikaliska instrument, införlifvas med fysiologien. Hvad kemien
letiäftar, böra, såsom föreslagits, de blifvande läkarna häri genomgå en
förberedande kurs. Enligt min åsikt vore det riktigast och mest öfverensstämmande
.med den föreslagna reformens anda, om denna kurs meddelades
a, den mcdicinskt-kcmiska institutionen samt helt och hållet öfvertoges af
den medicinska fakulteten. Härigenom skulle nämligen undervisningen,
anslutande sig till reallinjens kurs i den allmänna kemien, säkrast erhålla
den fackmässiga läggning, som bäst motsvarar dess ändamål. För genomförande
af en sådan anordning vid universiteten skulle emellertid erfordras
utvidgning af universitetslokalerna, anskaffande af undervisningsmateriell
och möjligen anställande af särskilda lärare. Med hänsyn till de icke
obetydliga .kostnader, som sålunda skulle påkallas, anser jag, att vid universiteten
ifrågavarande undervisningskurser i allmän kemi böra liksom
hittills meddelas å institutionen för allmän kemi samt uppehållas af den

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion. Kursen skulle
dock ej behöfva genomgås förrän omedelbart före inträde å den medicinsktkemiska
institutionen, och för att densamma måtte såvidt möjligt inriktas
på de medicinska studierna, bör den medicinska fakulteten bestämma kursens
omfattning. — Vid karolinska institutet, där någon institution för
allmän kemi icke finnes, bör däremot om möjligt kursen i allmän kemi
meddelas å den medicinskt-kemiska institutionen af de där anställda lärarna.
Jag återkommer härtill längre fram vid behandlingen af anslagsfrågan.

Den af mig sålunda förordade reformen i afseende på det medicinska
studieväsendet går ut på, att de studerande skola tidigare inriktas pa fackstudiet
vid såväl de allmänna läroverken som universiteten. Detta innebär
i och för sig en afsevärd tidsvinst, men ej mindre viktigt är, att de
studerande omedelbart efter ankomsten till universitetet införas i den af
de medicinska fakulteterna planerade studiegången, som för dem blir en
ständig maning att å den tid och i den ordning, som därigenom anvisas,
fullfölja studierna.

Beträffande medicine kandidatexamen ansluter jag mig till kommitténs
förslag med de modifikationer däri, som de tillkallade sakkunnige förordat
utom i fråga om ämnena histologi och farmakologi.

Ämnet medicinens historia skulle följaktligen utgå ur examen och
ämnet medicinsk kemi endast omfatta patologisk och fysiologisk kemi.
Den farmaceutiska kemien skulle förläggas till den kurs i allmän kemi,
som skulle föregå kursen i medicinsk kemi. Slutligen skulle anatomien
utvidgas med grunderna i jämförande anatomi. Upptagandet i stadgan af
bakteriologien såsom ingående i exainensämnet patologi innebär icke någon
saklig förändring.

De tillkallade sakkunniges förslag angående histologien finner jag
mycket beaktansvärdt, alldenstund det innebär garanti för att de studerande
efter genomgående af den i ämnet anordnade undervisningskursen
ej skulle behöfva ägna någon särskild tid åt tentamensläsning. Af hvad
de tillkallade sakkunnige i frågan anfört vill det emellertid synas, som
om ämnet i praxis redan erhållit den ställning, de genom sitt förslag velat
gifva detsamma, hvadan den förordade förändringen egentligen endast
skulle innebära en förändring af namnet på pröfningen i ämnet och icke
komme att medföra någon förkortning af den tid, som nu ägnas åt ämnet.
Då härtill kommer, att de sakkunniges förslag afstyrkts af såväl medicinska
fakulteten i Uppsala som karolinska institutets lärarkollegium och
meningarna om förslagets lämplighet således äro mycket delade bland
fackmännen, har jag ej ansett tillräckliga skäl föreligga att frångå hvad i
detta afsende för närvarande är stadgadt och af kommittén tillstyrkts.

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11(1.

Mera böjd är jag för att biträda de tillkallade sakkunniges uppfattning
i fråga om farmakologi^), bvilket ämne i deras förslag synes hafva
erhållit en mot ämnets betydelse för läkarutbildningen svarande ställning.
Då emellertid meningarna bland fackmännen äfven i denna punkt äro
mycket delade, anser jag det rådligast att, innan någon förändring vidtages,
afvakta, huruvida cj större enighet i denna fråga kan uppstå.

I fråga om medicine licentiatexamen ansluter jag mig till kommittéförslaget
med de af de tillkallade sakkunige förordade detaljförändringarna däri.

Ämnet rätts- och statsmedicin skulle alltså tills vidare, och intill dess
ny lagstiftning angående utförande af rättsmedicinska obduktioner kommit
till stånd, bibehålla sin nuvarande ställning. Ur medicinen skulle ämnena
psykiatri och syfilidologi så tillvida utbrytas, att undervisningskurserna i
dessa ämnen skulle afslutas med förhör inför vederbörande facklärare.

Under den tjänstgöring vid universitetsklinikerna, med hvilken studierna
för medicine licentiatexamen inledas, skulle de studerande de två
första månaderna genomgå en propedeutisk kurs i de viktigaste kliniska
undersökningsmetoderna, allmän kirurgi och allmän sjukvårdsteknik.

Tjänstgöringarna vid karolinska institutets medicinska klinik och kirurgiska
klinik äfvensom tjänstgöringarna vid de obstetriska och gynekologiska
klinikerna skulle hållas i sär och ej få förenas sinsemellan, ej
heller med annan klinisk tjänstgöring. Tjänstgöringarna i medicin och
kirurgi vid karolinska institutet skulle fortgå sex i stället för tre dagar i
veckan och fullgöras hvarannan dag å klinik och hvarannan dag å poliklinik.
I stället skulle tiden för hvardera tjänstgöringen afkortas från sex
till fyra månader. Vid öfriga kliniska tjänstgöringar skulle äfvenledes såvidt
möjligt förekomma poliklinisk undervisning och handledning.

Obligatorisk assistenttjänstgöring skulle föreskrifvas i medicin två månader,
i kirurgi en månad, i pediatrik två veckor och i syfilidologi likaledes
två veckor.

Såsom jag redan omnämnt, afse dessa förändringar i hufvudsak dels
en uppfordran till de studerande att ej uppskjuta den egentliga tentamensläsningen
till tiden efter de praktiska tjänstgöringarnas afslutande, dels
ock ett större utrymme åt den praktiska utbildningen genom utvidgad
poliklinisk undervisning och assistenttjänstgöring. Denna reform tillmäter
jag synnerlig vikt, ty icke utan skäl har anmärkts, att den högre fackutbildningen
i vårt land är ensidigt teoretisk. Hvad särskildt läkarutbildningen
angår, synes kommittén hafva rätt i sin kritik öfver den af de
studerande ganska allmänt följda praxis, att de inom kortast möjliga tid
söka afsluta de praktiska öfningarna i alla ämnen och fullgöra tjänstgöringarna
vid alla klinikerna, innan de på allvar börja de bokliga stu Bih.

till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. .92 Höft. 5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

dierna. Det vill synas, som om tentamensläsningen skulle få ett helt annat
intresse och gifva ett långt större utbyte, om den bedrefves jämsides med
den praktiska tjänstgöringen i ämnet, så att den studerande ständigt hade
ett för ändamålet lämpligt åskådningsmaterial att tillgå. Att genom en
sådan anordning tiden för de bokliga studierna skall kunna begränsas,

anser jag sannolikt. _

Vid diskussionerna om eu reform af de medicinska studierna har framhållits,
att läkarbildningen i vårt land är mera allsidig än annorstädes, samt
att en större jämnhet beträffande medicinska insikter är rådande hos våra
nyblifna läkare än hos sådana i de flesta andra länder. A andra sidan
har exempelvis en på detta område så kompetent bedömare som medicinalstyrelsen
reserverat sig mot den uppfattningen, att denna öfverlägsenhet
skulle kunna göras gällande äfven i fråga om den praktiska läkarskickligheten.
Fastmer har nämnda myndighet i likhet med andra, framhållit
önskvärdheten däraf, att de blifvande läkarnas praktiska utbildning
blefve bättre tillgodosedd. Vid sådant förhållande synas de af förut omnämnda
förslag, som afse att bibringa läkarkandidaterna en större erfarenhet
om sjukdomarna och deras behandling, motsvara ett kändt behof.

Jämför jag nu den nyblifne läkarens bildning, sådan den för närvarande
är. och sådan den skulle blifva efter den föreslagna, reformens
genomförande, så torde, rent kvantitativt sedt, ingen större skillnad förefinnas.
Den slutsatsen ligger då nära till hands, att reformen väl möjligen
medför en förbättring i läkarutbildningen, men ej hvad Riksdagen begärt,
nämligen en förkortning af studietiden. För min del ser jag saken ej så.
Först ”och främst torde det vara ostridigt, att förändringarna i afseende
på de kunskapsprof, som skola föregå de egentliga medicinska studierna,
komma att medföra en tidsvinst, som kan sättas till ett ar eller inemot
ett år. Vidare bör beaktas, att under de senaste åren ett ganska stort
antal studerande med vanlig begåfning, utan att forcera arbetet, aflagt de
medicinska examina på tider, som kunna anses^ normala. A andra sidan
visar det sig, att många studerande väsentligen öfverskridit den normala
tiden och förete sins emellan mycket växlande studietider. Af detta förhållande
torde man hafva rätt att draga den slutsatsen, att den öfverklagade
långa studietiden för de medicinska examina icke så mycket har sin
grund i öfverdrifvet höga kunskapsfordringar som fastmer i bristande målmedvetenhet
och planläggning i studiearbetet. Hvad man under sådana
förhållanden bör sträfva "efter, det är icke i första hand att nedbringa
kunskapsfordringarna och därigenom minska den tid, som erfordras för
examinas afläggande, utan att få de studerande att, genom lämplig planläggning
af sina studier och ett intensivare arbete på hvarje särskilt ämne,

Kum/l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

icke å examinas afläggande offra någon onödig tid. Och i detta afseende
skall, därom är jag förvissad, den föreslagna reformen visa sig effektiv.

Vid bedömande af föreliggande fråga får man icke förbise en synpunkt,
som vidrörts af den medicinska fakulteten i Uppsala, nämligen att
den nyblifne läkaren vanligen omedelbart efter afgången från den medicinska
läroanstalten intager en själfständig ställning, under det att den
blifvande prästmannen, juristen och skolläraren i allmänhet få genomgå en
proftid eller eljest under ledning af äldre kamrater fortsätta sin utbildning.

Vid en jämförelse med studietiden för de medicinska examina i utlandet
bör ock beaktas, att den afslutande läkarexamen i främmande länder ofta
plägar efterföljas af ett eller flera års praktisk tjänstgöring å sjukhus, innan
läkaren börjar själfständig verksamhet,

Om, såsom lärarkollegiet vid karolinska institutet föreslagit, en dylik
praktisk utbildningskurs efter licentiatexamen framdeles äfven hos oss
föreskrifves, då böra gifvetvis fordringarna i de medicinska examina kunna
nedsättas.

Innan jag öfvergår till frågan om de anslag, som påkallas för genomförande
af den utaf mig nu förordade reformen af läkarutbildningen, vill
jag i fråga om tiden för den nya examensstadgans trädande i tillämpning
framhålla, att bäst varit, om detta kunnat ske redan med höstterminen
1907, men att, då det emellertid torde möta svårigheter för universitetsmyndigheterna
att till denna tid hafva utarbetat och erhållit stadfästelse
å nya studieplaner för såväl medicine kandidat- som medicine licentiatexamen,
de nya bestämmelserna rörande sistnämnda examen icke torde
kunna börja tillämpas förrän från och med år 1908.

Hvad härefter beträffar anslagsfrågan, så anmodade de tillkallade De tillkallade
sakkunnige för att i sådant afseende erhålla nödig utredning i särskilda angäendT!''-skrifvelser den 17 oktober 1906, däri lämnades en redogörelse för huf- forderlig»
vudpunkterna af deras blifvande reformförslag, de medicinska fakul- an8lag''
teterna samt lärarkollegiet vid karolinska institutet att inkomma med
upplysningar i fråga om de nya eller förhöjda anslag, som, under
förutsättning af bifall till nämnda förslag, kunde anses blifva erforderliga
för uppehållande af kursen i kemi, för anskaffande af materiell till fysiologiska
institutionerna, för anskaffande af materiell till anatomiska institutionerna,
för höjning af fakultetsnotariernas och karolinska institutets
sekreterares aflöning, för tryckning af studiehandböcker, för uppehållande
af propedeutiska kurser vid universitetsklinikerna samt för uppehållande af
ökad poliklinisk undervisning i medicin och kirurgi vid karolinska institutet.

Till svar å dessa skrifvelser insände de medicinska fakulteterna och

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

karolinska institutets lärarkollegium uppgifter å de anslag, som enligt deras
mening erfordrades för nyss angifna ändamål, därvid medicinska fakulteten
i Uppsala och karolinska institutets lärarkollegium närmare motiverade de
af dem angifna anslagsbehof. Efter granskning häraf hafva de tillkallade
sakkunnige, som vidtagit åtskilliga jämkningar och nedsättningar i de påyrkade
beloppen, hemställt, att följande anslag måtte utverkas, nämligen:

1) för uppehållande af förberedande undervisningskurser i allmän kemi:
vid hvar och en af de tre läroanstalterna: ett anslag å ordinarie stat

af 2,500 kronor för undervisningens uppehållande;

vid universitetet i Lund: ett anslag för en gång af 1,000 kronor till
medicinskt-kemiska laboratoriets inredande för den utvidgade undervisningen;
och

vid karolinska institutet: till höjning af det kemiska laboratoriets årsanslag
ett anslag på ordinarie stat af 500 kronor;

2) för anskaffande af materiell vid fysiologiska institutionerna, undervisning
därstädes m. m.:

vid hvar och en af de tre läroanstalterna: till anskaffande af fysikaliska
apparater och utensilier m. m. ett anslag för en gång af 3,000 kronor;

till höjning af årsanslaget till fysiologiska institutionen i Uppsala
ett anslag på ordinarie stat af 500 kronor;

till höjning af årsanslaget till fysiologiska institutionen i Lund ett
anslag på ordinarie stat af 500 kronor;

till höjning af årsanslaget till fysiologiska institutionen vid karolinska
institutet ett anslag på ordinarie stat af 600 kronor;

för uppehållande af undervisning i fysik å fysiologiska institutionerna
vid universitetet i Uppsala och vid karolinska institutet hvardera ett anslag
på ordinarie stat af 1,000 kionor;

3) för anskaffande af materiell vid anatomiska institutionerna:

vid hvar och en af de tre läroanstalterna: till förhöjning af det årliga
materiellanslaget ett anslag å ordinarie stat af 1,500 kronor;

4) för uppehållande vid universitetsklinikerna af propedeutiska kurser
i medicin:

vid Uppsala universitet: till undervisningens uppehållande ett anslag
på ordinarie stat af 3,000 kronor och till höjning af medicinska klinikens
materiellanslag ett anslag på ordinarie stat af 250 kronor; och

vid Lunds universitet: till undervisningens uppehållande ett anslag
på ordinarie stat af 2,000 kronor;

5) för uppehållande af ökad poliklinisk undervisning i medicin och
kirurgi vid karolinska institutet:

till höjning af ordinarie professorernas i medicin och kirurgi vid in.

Kwujl. Maj:tx Nåd. Pronosition N:o 116.

stitutet, aflöningsförinåner till samma belopp, som för närvarande tillkomma
ordinarie professorer vid universiteten, härför erforderliga anslag;

till höjning åt extra ordinarie professorernas i medicin och kirurgi
vid institutet atlöningstörmaner till samma belopp, som för närvarande
tillkomma extra ordinarie professorer vid universiteten, härför erforderliga
anslag;

till en extra lärare i medicin ett anslag pa ordinarie stat af 3,000
kronor; och

till en extra lärare i kirurgi ett anslag på ordinarie stat af 3,000 kronor;

6) till höjning af notariernas vid medicinska fakulteterna i Uppsala
och Lund samt sekreterarens vid karolinska institutet aflöning, anslag på
ordinarie stat:

vid Uppsala universitet: 400 kronor, vid Lunds universitet: 200 kronor
och vid karolinska institutet: 500 kronor;

7) till bekostande af tryckning af studiehan dböcker in. in.:

anslag för eu gång: vid Uppsala universitet: 500 kronor, vid Lunds
universitet: 300 kronor och vid karolinska institutet: 500 kronor, samt

anslag på ordinarie stat: vid Uppsala universitet: 100 kronor, vid Lunds
universitet: 100 kronor och vid karolinska institutet: 200 kronor, det sistnämnda
anslaget i form af höjning af institutets s. k. allmänna materiellanslag;

8) till höjning af extra ordinarie professorns i syfilidologi vid karolinska
institutet aftoningsförmåner till samma belopp, som för närvarande
tillkommer extra ordinarie professorer vid universiteten, härför erforderligt
anslag; samt

9) till uppehållande af assistenttjänstgöring vid allmänna barnhuset
ett anslag på ordinarie stat af 600 kronor.

Då jag nu går att uttala min mening angående de anslagsbehof, sornDerartemen,s
påkallas af de ifrågasatta förändringarna i det medicinska examens- ochiånde^Lsiags
studieväsendet, vill jag angående de tillkallade sakkunniges i detta af- fräsanseende
° framställda förslag anmärka, att det icke synes mig lämpligt att
för. ifrågavarande ändamål hos Riksdagen nu begära några nya anslag å
ordinarie stat eller några förhöjningar af ordinarie anslag. Någon Tids
erfarenhet synes mig nämligen behöflig, innan anslagsbeloppen definitivt
fixeras. Visserligen kunde ifragasättas, huruvida ej de förhöjningar af
lärares löner, hvilka befinnas erforderliga, borde äskas å ordinarie stat.

Då emellertid frågan om reglering af de här ifrågakommande liksom andra
vid karolinska institutet anställda lärares aflöningsförhållanden under den
närmaste framtiden måste upptagas i samband med pröfningen af den
under den 19 maj 1899 förordnade universitetskommitténs förslag, med
hvars beredande till underdånig föredragning särskilda jämlikt nådigt be -

Kttngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

myndigande tillkallade sakkunnige inom departementet äro sysselsatta,
torde ''det ej vara lämpligt att nu föreslå några rubbningar i den ordinarie
staten för sagda institut.

Hvad därefter angår de särskilda posterna i de tillkallade sakkunniges
förslag, vill jag beträffande de påyrkade anslagen för uppehållande vid
universiteten af förberedande undervisningskurser i allmän kemi erinra, att
dessa kurser enligt mitt förslag skulle vid universiteten liksom hittills
meddelas å institutionen för allmän kemi samt anordnas °af den filosofiska
fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion. Vid sadant förhållande
synas några anslag för dessa kursers uppehållande vid universiteten icke

vara erforderliga. _ _ .

I fråga om anordnandet af denna kurs vid karolinska institutet hafva
de tillkallade sakkunnige i den skrifvelse, däri de lämnat utredning i anslagsfrågan,
anfört följande:

Under det att medicinska fakulteten i Lund hade blott en ordinarie
professor i kemi, funnes för närvarande vid bägge de andra läroanstalterna
en ordinarie och en extra ordinarie professor i detta ämne. Detta antal
borde vid jämförelse med lärarkrafterna för flera andra ämnen, där undervisningsbördan
vore betydligare och ändock lärarnas antal ej större,
under vanliga förhållanden vara tillräckligt för den kemiska undervisningens
behöriga upprätthållande. Emellertid syntes det näppeligen låta sig göra
att ålägga de nuvarande innehafvarna af extra ordinarie professurerna i
kemi vid medicinska fakulteten i Uppsala och vid karolinska institutet
arbeten af den elementära beskaffenhet, som med ifrågavarande kurser
afsåges. Härtill borde hellre anlitas yngre lärare, som oftare kunde ombytas,
och hvilkas tid och intresse kunde räcka till att hela dagarna följa
de enklaste manipulationer och dylikt. Det vore en misshushållning att
till sådant arbete använda personer, hvilkas tid kunde utnyttjas på ett för
vetenskapen långt mera fruktbringande sätt. Här dessa extra ordinarie
professurer en gång blefve lediga, syntes den frågan böra öfvervägas, om
icke desamma kunde ombildas. o

Af hvad de tillkallade sakkunnige sålunda anfört, synes framgå,
att de vid karolinska institutet nu befintliga lärarkrafterna i kemi äro
tillräckliga för uppehållande därstädes af den ifrågavarande undervisningskursen.
Med hänsyn härtill och då någon utvidgning af undervisningslokalerna
för ändamålet ej påyrkats, synes den föreslagna kursen i allmän
kemi kunna vid institutet anordnas utan andra kostnader än denp som
påkallas af behofvet af ökad undervisningsmateriel! Skulle emellertid en
sådan anordning af andra skäl visa sig icke lämpligen kunna genomföras,
så torde utvägar ej saknas att på annat sätt tillgodose ifrågavarande undervisningsbehof.
Sålunda kunna de studerande för ändamalet hänvisas

Kungl. Maj:t.-i Nåd. Proposition N:o 116. 39

till universiteten, där de blifvande läkarna hittills i allmänhet erhållit sin
undervisning i allmän kemi, och möjligt är ock, att Stockholms högskola,
som nu anordnar undervisning i detta ämne för medicinsk-filosofisk examen,
skulle äfven efter denna examens afskaffande befinnas villig att fortfarande
meddela den till medicinska studier förberedande undervisningen
i ämnet. Under sådana förhållanden kan jag för närvarande ej föreslå
Kungl. Maj:t att af Riksdagen begära något anslag för uppehållande vid
karolinska institutet af undervisningen i allmän kemi. Skulle en kurs i
ämnet vid institutet blifva anordnad, så erfordras visserligen en höjning
af anslaget till det kemiska laboratoriet. Emellertid torde Kungl. Maj:t
ej sakna utvägar att bereda härför erforderliga medel, intill dess framställning
om höjning af ifrågavarande anslag kan göras hos Riksdagen.

Hvad angår de påyrkade anslagen för anskaffande af materiell vid de
fysiologiska institutionerna och undervisningen därstädes, vill jag framhålla,
att, därest fordringarna i afseende på skolkunskaper i fysik för tillträde
till medicinska studier på föreslaget sätt höjas till vitsord om minst godkända
insikter i ämnet å den reala linjen, den förberedande kursen i fysik
å de fysiologiska institutionerna skulle erhålla så ringa omfattning, att
de tillkallade sakkunnige ej ansett sig böra upptaga den i sitt stadgeförslag,
och hufvudsakligen inskränka sig till bibringandet af kännedom om
förfarandet i användandet af vissa fysikaliska instrument. En så obetydlig
tillökning i undervisningen synes mig ej utgöra tillräckligt skäl för en
begäran om anslag till nya lärarkrafter eller höjning af aflöningen för nu
befintliga. Något särskildt anslag för detta ändamål har ej heller påyrkats
af den medicinska fakulteten i Lund. Däremot anser jag, att den
föreslagna anordningen i afseende på undervisningen i fysik påkallar anslag
till anskaffande af fysikaliska apparater och utensilier m. m. Den
summa, som enligt de tillkallade sakkunniges mening härför skulle begäras
för en gång, synes mig dock väl högt tilltagen. Till en början och
intill dess någon tids erfarenhet vunnits, torde de tre läroanstalterna kunna
åtnöjas hvar och en med ett anslag af 1,500 kronor för ifrågavarande
ändamål.

För anskaffande af materiell vid de anatomiska institutionerna hafva
de tillkallade sakkunnige hemställt om en förhöjning af det årliga materiellanslaget
med 1,500 kronor för hvar och en af de tre läroanstalterna.
Rörande detta anslagsbehof anför den medicinska fakulteten i Uppsala
följande:

Vid bedömandet af detta behof vore till en början att beakta, hurusom
enligt förslaget den anatomiska institutionen torde blifva den institution,
hvilken skulle hafva att närmast efter studentexamen mottaga de
medicine studerande. Att härigenom en ökning i antalet studerande vid

Kung!. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

institutionen måste blifva en följd, vore uppenbart, i det att sådana studerande,
hvilka under nuvarande förhållanden redan på det förberedande
stadiet afbröte sina läkarstudier, då kunde förutsättas komma att begagna
sig af den anatomiska undervisningen. Då vidare erfarenheten visade, att
den nyblifne studenten i allmänhet behöfde en icke så obetydlig skolning,
innan han på ett något så när tillfredsställande sätt kunde i fråga om
snygghet och ordning vid arbetet, sparsamhet i fråga om förbrukningsartiklar
samt ett vårdsamt handhafvande af studiematerialet fylla äfven
lågt ställda fordringar, och då denna skolning i föreslaget fall skulle i
första hand försiggå å anatomiska institutionen, så måste utgifterna för
de dagliga förbrukningsartiklarna för renhållning, tvätt och belysning
gifvetvis komma att stegras i en de studerandes numerära stegring öfverträffande
proportion. Dessa synpunkter hade äfven sin fulla tillämplighet
beträffande förbrukningsartiklar af vetenskaplig art, undervisnings- och
studiemateriell m. in. Förbrukningen och därmed äfven ersättningskostnaderna
måste förväntas äfven här blifva väsentligt ökade. Härtill komrae
de kostnader, som betingades af att undervisningsuppgifterna vid institutionen
skulle vidgas genom indragandet af grunderna för den jämförande
anatomien inom ramen af den anatomiska undervisningen för medicine
kandidatexamen: anskaffandet och underhållet af komparativ anatomisk
undervisningsmateriell, dissektionsdjur, preparat, modeller och dylikt.
Ändtligen torde vissa undervisningslokaler å institutionen, som nu endast
vissa dagar i veckan toges i användning och af ekonomiska skäl blott
dessa dagar uppvärmdes, vid ett ökadt lärjungeantal behöfva tagas i dagligt
bruk och därför draga ökad kostnad för uppvärmning. Beräknades
förslagsvis den stegrade kostnaden för gas, tvätt och rengöring till 350
kronor, utgörande en fjärdedel af det för ändamålet utgifna årliga medelbeloppet
för de fem senaste åren, ökningen för öfriga tekniska förbrukningsartiklar
mycket lågt taget till 150 kronor, ökningen i uppvärmningskostnad
till 200 kronor, motsvarande en åttondel af den hittillsvarande
årliga medelkostnaden, och ansloges vidare för den ökade anskaffningen
af undervisningsmateriell en årlig summa af 800 kronor, syntes det belopp,
hvarmed materiellanslaget preliminärt borde ökas, ej kunna sättas lägre
än till 1,500 kronor.

Beträffande behofvet af ökadt anslag för den anatomiska institutionen
vid karolinska institutet har den ordinarie professorn i anatomi vid institutet
uti ett till lärarkollegiet därstädes afgifvet yttrande anfört, bland
annat, följande:

På grund af de kostnader, som införandet i den medicinska undervisningen
af en kurs i jämförande anatomi skulle medföra, borde institutionens
materiellanslag höjas med 750 kronor årligen. Under de senaste

Kungl. Maj:ts. Nåd. Proposition N:o 116.

åren hade institutionens utgifter något öfverstigit det nuvarande anslaget.
Orsaken härtill vore, dels att kostnaderna för de vetenskapliga arbetena
ökats, dels att de dryga transportafgifterna för liken stigit med 50 å 25
procent. Tillkomme nu utgifter för anskaffandet af materiell för en kurs
i jämförande anatomi, så blefve den föreslagna förhöjningen alldeles nödvändig.
Den föreslagna summan skulle användas ungefärligen på följande
sätt: 1) redan befintligt behof: 300 kronor, 2) inköp af osteologiska preparat:
100 kronor, 3) inköp af embryologiska och jämförande anatomiska preparat:
350 kronor. Då fråga väcktes om ökad undervisning vid institutionen, framträdde
ett oafvisligt behof af att erhålla biträde åt vaktmästaren. Redan nu
vore dennes göromål med liktransport, balsamering, iordningställande af anatomisalar
in. m. så betungande, att han äfven med bästa vilja knappast
hunne fullgöra de kraf, som i dessa hänseenden kunde ställas på honom.
Tillkomme nu en ökning i vaktmästarens arbete dels såsom biträde vid
den föreslagna kursen i jämförande anatomi, dels genom flera dissekanters
arbeten å anatomisalen, så blefve det omöjligt för honom att fullgöra sina
sysslor. Därför föresloge professorn anskaffande af medel för aflöning åt
ett vaktmästarbiträde, hvilken icke torde kunna beräknas lägre än till 750
kronor. — Detta förslag har biträdts af lärarkollegiet.

Den medicinska fakulteten i Lund har för ifrågavarande ändamål
begärt ett anslag för en gång af minst 1,500 kronor.

Af hvad i denna fråga anförts framgår, att den föreslagna reformen
i det medicinska examens- och undervisningsväsendet påkallar ökadt anslag
till de anatomiska institutionerna, men därjämte att kostnadsberäkningarna
i detalj förete ganska stora olikheter. Fullständiga och säkra
uppgifter, på hvilka anslagskraf kunna grundas, torde först efter någon
tids erfarenhet kunna vinnas. Intill dess synas de för ifrågavarande ändamål
erforderliga medel, hvad universiteten angår, kunna bestridas genom
anslag ur dessas reservfonder. För karolinska institutet åter, som ej förfogar
öfver några dylika tillgångar, anser jag mig böra förorda ett anslag
för år 1908 å 1,000 kronor till den anatomiska institutionen.

För uppehållande vid universitetsklinikerna af propedeutiska kurser i
medicin hafva, såsom förut nämnts, de tillkallade sakkunnige hemställt om
ett anslag af 3,000 kronor för universitetet i Uppsala och 2,000 kronor
för universitetet i Lund till aflöning af biträdande lärare samt därjämte
om ett årligt anslag af 250 kronor till höjning af den medicinska klinikens
i Uppsala materiellanslag. För detta förslag, i hvad det afser universitetet
i Uppsala, har den medicinska fakulteten därstädes afgifvit följande
motivering:

Förslaget till ny examensstadga afsåge, att det under början af tjänst Bih.

till Riksd. Prot. 1901. 1 Samt. 1 Åfd. 92 Höft. G

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Ilo.
grö ringarna vid fakultetens medicinska kliniker utom den nuvarande kursen

•O ©

i fysikalisk diagnostik äfven skulle anordnas kurser i de i kliniskt-diagnostiskt
hänseende viktigaste kemiska och mikroskopiska undersökningsmetoderna.
Då denna uppgift ej kunde läggas på någon af fakultetens nuvarande
lärare, kräfdes härför en ny lärarkraft. Åt denne nye lärare
borde äfven lämpligen lämnas uppdraget att å den medicinska polikliniken
meddela undervisning åt de tjänstgörande. Behofvet af en särskild lärare
härför hade sedan länge gjort sig gällande, och detta särskildt under senare
tid, då man börjat lägga allt större vikt vid undervisningen å poliklinikerna
för de kliniska ämnena. Betydelsen häraf hade ock med bestämdhet
framhållits bland annat af den senaste universitetsexamenskommittén.
Sedan hösten 1904 hade kanslersämbetet meddelat förordnande
åt särskild person att vid den medicinska polikliniken meddela undervisning
åt de tjänstgörande; och för år 1906 hade ur universitetets reservfond
lämnats ett anslag på 2,000 kronor för uppehållande af detta förordnande.
Därest nu detta förordnande blefve förenadt med uppdraget
att gifva de afsedda nya kurserna i kemiska och mikroskopiska undersökningsmetoder,
vore tydligen 3,000 kronor det minsta belopp, hvarmed
ersättning skulle kunna utgå. Fakulteten föresloge därför ett årligt anslag
å 3,000 kronor till en biträdande lärare i medicin med skyldighet för
denne att gifva kurser i de viktigaste kemiska och mikroskopiska undersökningsmetoderna
samt att å medicinska polikliniken meddela undervisning
åt de tjänstgörande.

Beträffande behofvet af materiellanslag för ifrågavarande propedeutiska
kurs anför fakulteten, att kurserna i de kemiska och mikroskopiska
undersökningsmetoderna borde, om de skulle medföra fullt gagn för de
studerande, åtminstone i vissa delar förbindas med laborationer. Härför
erfordrades alltså ett årligt materiellanslag. Vid betraktande af frågan
om detta anslags storlek vore att beakta, att dessa laborationer delvis
komme att bestå i mikroskopiska öfningar, hvilka måste medföra en ökad
förbrukning af klinikens mikroskop och sålunda kräfva en ökad utgift
för deras förnyande, hvarjämte äfven någon ökning af deras antal vore
synnerligen behöflig. Med hänsyn härtill kunde det erforderliga anslaget
icke sättas till lägre belopp än 250 kronor.

Behofvet af anslag till hvardera universitetet till aflöning af biträdande
lärare i medicin vid de propedeutiska kurserna i detta ämne synes
mig vara styrkt. Mot de föreslagna anslagens storlek torde icke kunna
göras någon anmärkning. Olikheten beror därpå, att den biträdande läraren
vid universitetet i Uppsala skulle jämväl åläggas den därstädes anordnade
polikliniska undervisningen. Att i detta sammanhang begära

Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

höjning af materiellanslaget till den medicinska kliniken i Uppsala anser
jag icke nödvändigt, utan torde härmed kunna tills vidare anstå.

hör uppehållande af ökad poliklinisk undervisning i medicin och kirurgi
vid karolinska institutet hafva de tillkallade sakkunnige hemställt dels om
höjning af löneförmånerna för de ordinarie och de extra ordinarie professorerna
i medicin och kirurgi vid institutet till samma belopp, som tillkomma
^motsvarande tjänstinnehafvare vid universiteten, dels ock om ett
anslag^ å 3,000 kronor till en extra lärare i medicin och ett anslag likaledes
a 3,000 kronor till en extra lärare i kirurgi vid institutet. I detta
afseende hafva de tillkallade sakkunnige anfört följande:

Undervisningen i medicin och kirurgi vid karolinska institutet påginge,
jämlikt § 62 mom. 2 i institutets stadga, under hela året. Fördelningen
af undervisningen mellan vederbörande lärare, hvilka hade hvar
sin sjukhusafdelning å serafimerlasarettet, vore fastställd på det sätt, att
den ordinarie och den extra ordinarie professorn i hvartdera ämnet alternerade
med undervisning fyra månader i sänder, hvarigenom undervisningsskyldigheten
för hvar och eu af dessa fyra lärare för närvarande omfattade
sex månader om året med undervisning tre dagar i veckan. Aflöningen
utgjorde för de ordinarie professorerna 3,500 kronor i lön och

2,000 kronor i tjänstgöringspenningar med rätt till två ålderstillägg, hvartdera
å 500 kronor, samt för de extra ordinarie professorerna, hvilka icke
hade examensskyldighet, allenast 2,500 kronor i lön och 1,000 kronor i
tjänstgöringspenningar med rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor, under
det att vid universiteten innehafvare af motsvarande lärarbefattningar åtnjöte
full professors- respektive extra ordinarie professorsaflöning. Därest
det föreliggande förslaget om undervisning hvarannan dag å klinik och
hvarannan dag å poliklinik komrne att genomföras, skulle emellertid arbetet
vid de två poliklinikerna betydligt ökas. Denna ökning skulle visserligen
kunna i och för sig grunda anspråk på upprättande af fyra nya
lärartjänster, två i medicin och två i kirurgi, men i likhet med karolinska
institutets lärarkollegium ansåge de tillkallade sakkunnige det för närvarande
vara tillfyllest att anordna endast två sådana tjänster, en i medicin
och en i kirurgi, därest nämligen innehafvarna af de nuvarande fyra
lärostolarna åtoge sig en ökad undervisningsskyldighet. En sådan ökning
kunde dock icke åläggas dem utan förbättring i deras löneförmåner. Då
undervisningsskyldigheten säkerligen komme, enligt den nya stadgan, att
omfatta minst lika lång tid som för motsvarande lärare vid universiteten
eller nio månader om året med lämplig fördelning mellan vederbörande
ordinarie och extra ordinarie professorer af den kliniska och den polikliniska
undervisningen, ansåge de tillkallade sakkunnige den lämpligaste
formen för löneförhöjningen vara den, att professorn i medicin, likasom

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 116.

den i afseende på undervisningsskyldighet med honom i allt väsentligt
likställde professorn i kirurgi, erhölle samma löneförmåner som ordinarie
professorer vid universiteten, samt att likaledes de extra ordinarie professorerna
erhölle samma löneförmåner, som nu tillkomme extra ordinarie
professorer vid universiteten.

I fråga om aflöningsbeloppen för de ifrågasatta biträdande lärarna, i
medicin och kirurgi bör jag meddela, att professorerna i dessa ämnen vid
karolinska institutet uttalat den meningen, att för behörighet till ifrågavarande
tjänster bör fordras ådagalagd kompetens för docentur, i hvilket uttalande
institutets lärarkollegium äfvensom de tillkallade sakkunnige instämt.

Lika med nämnda sakkunnige anser jag, att för genomförande, af de
föreslagna förändringarna med afseende å undervisningen i medicin och
kirurgi vid karolinska institutet erfordras, att biträdande lärare., en i
medicin och en i kirurgi, anställas därstädes; och med hänsyn till den
kompetens, som måste fordras hos dessa lärare, torde arfvodet icke kunna
sättas lägre än till 3,000 kronor för dem hvardera.

Då vidare genom den ifrågasatta reformen professorerna och extra
ordinarie professorerna i medicin och kirurgi vid institutet skulle fa. sin
undervisningsskyldighet ökad till samma omfattning, som skulle åligga
motsvarande lärare vid universiteten, torde de jämväl böra komma i åt
njutande af ökade aflöningsförmåner. För att de i detta afseende skulle
blifva likställda med sina ämbetsbröder vid universiteten erfordras, att
lönen för de ordinarie professorerna höjes med 500 kronor för dem hvardera,
samt att de extra ordinarie professorernas aflöning ökas med 1,000 kronor
för hvardera och dem tillerkännes rätt till ett andra alderstillägg. Af
skäl, som jag redan anfört, vill jag icke nu föreslå någon omreglering
på ordinarie stat af ifrågavarande tjänstemäns aflöningsförhållanden; och
jag anser därför, att hos Riksdagen nu böra äskas anslag a extra stat dels
till höjning af de ordinarie professorernas i medicin och kirurgi aflöning
med 500 kronor för hvardera och dels till höjning af de extra ordinarie
professorernas aflöning med 1,000 kronor till hvardera. För de ordinarie
professorerna, hvilkas tjänstgöringspenningar utgöra 2,000 kronor, eller
samma belopp som de ordinarie professorernas vid universiteten, bör aflöningsförhöjningen
betraktas såsom egentlig lön, hvaremot för de extra ordinarie
professorerna, hvilkas tjänstgöringspenningar uppgå till allenast 1,000
kronor, under det att för extra ordinarie professorer med aflöning af 4,500
kronor tjänstgöringspenningarna utgöra 1,200 kronor, af den ifrågavarande
aflöningsökningen 800 kronor böra anses såsom egentlig lön och 200 kronor
såsom tjänstgöringspenningar. Jag vill tillägga, att de extra ordinarie professorerna
naturligtvis skola, förutom den nu berörda löneförhöjningen, liksom
öfriga extra ordinarie professorer vid institutet med visst undantag,

Kunql. Maj:ts Råd. Proposition N:o 116.

komma i åtnjutande af den tillfälliga löneförbättring, hvarom framställning
gjorts i den till innevarande års Riksdag aflåtna statsverkspropositionen,
samt att på grund af de föreslagna bestämmelserna rörande nämnda tillfälliga
löneförbättrings utgående de nu ifrågavarande två extra ordinarie
professorerna skulle för år 1908 erhålla lika stor aflöning som de, Indika
uppbära två ålderstillägg.

De tillkallade sakkunnige hafva föreslagit, att den vid karolinska institutet
anställde e. o. professorns i syiilidologi aflöning, hvilken utgör allenast

4,000 kronor, däraf 1,000 kronor tjänstgöringspenningar, med ett ålderstillägg
å 500 kronor, skall höjas till samma belopp, som för närvarande
tillkommer extra ordinarie professorer vid universiteten. I denna fråga
har professorn i ämnet till protokollet öfver lärarkollegiets sammanträde
den 8 november 1906 anfört, att, om förslaget angående ändrad undervisning
i syiilidologi blefve antaget, undervisningsskyldigheten i detta ämne skulle
högst betydligt ökas. Genom handledningen af assistenterna blefve undervisningen
daglig; och då antalet på en gång tjänstgörande assistenter måste
blifva mycket begränsad^ vore det möjligt, ja, mycket sannolikt, att denna
assistenttjänstgöring ej hunne fullbordas under de sex månader, läraren nu
hade undervisningsskyldighet, hvadan denna mycket sannolikt komme att
utsträckas till åtta månader. Dessutom skulle lärarens tjänstgöringsskyldighet
ökas genom de förhör, hvarmed kurserna i ämnet skulle afslutas.

Institutets lärarkollegium beslöt vid omförmälda sammanträde för sin
del tillstyrka, att, under förutsättning att undervisningen i syfilidologi blefve
ordnad i enlighet med hvad af professorn i ämnet föreslagits, honom
måtte såsom ersättning för ökningen i hans tjänsteåligganden tillerkännas
ett årligt arfvode af 1,000 kronor.

Med hänsyn till den ökade tjänstgöringsskyldighet, som för framtiden
skulle komma att åligga ifrågavarande lärare, anser jag — under åberopande
af hvad jag nyss anfört beträffande extra ordinarie professorerna i
medicin och kirurgi — att extra ordinarie professorn i syfilidologi bör genom
särskildt anslag å extra stat beredas en förhöjning i aflöningen med 500
kronor, däraf 200 kronor böra anses såsom tjänstgöringspenningar.

Vidare upptager de tillkallade sakkunniges förslag i anslagsfrågan ett
anslag å 600 kronor till uppehållande af assistenttjänstgöring vid allmänna
barnhuset i Stockholm. Beträffande detta anslag anföra de tillkallade sakkunnige,
att, då den i deras förslag till examensstadga upptagna assistenttjänstgöringen
i pediatrik vid barnhuset vore afsedd att gifva den
blifvande läkaren kännedom och förfarenhet i fråga om späda barns vård,
men arbetet med handledningen häri hvarken rimligtvis finge betunga
klinikföreståndaren personligen eller utan ersättning åläggas den vid barn -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

huset anställde amanuensen, hvilken icke stode i något slags subordinationsförhållande
till karolinska institutet, det vore nödvändigt, för att denna del
af utbildningen i pediatrik icke måtte försummas, att såsom ersättning
för ifrågavarande handledning bestämdes ett visst arfvode, hvilket icke
skäligen kunde sättas till lägre belopp än 600 kronor.

Såsom jag förut omnämnt, remitterades de tillkallade sakkunniges
förslag, i hvad det innehöll föreskrift om obligatorisk assistenttjänstgöring
i pediatrik, till direktionen öfver allmänna barnhusinrättningen i Stockholm.
Till svar härå har direktionen öfverlämnat och som eget yttrande åberopat
ett af anstaltens öfverläkare afgifvet yttrande. Häri förklarar denne, att
hinder ej möter för att den föreslagna assistenttjänstgöringen i pediatrik
fullgöres vid barnhuset, under förutsättning bland annat att den barnhusets
underläkare, som kunde få sig ålagdt att biträda vid handledningen
af de tjänstgörande assistenterna, erhölle någon ersättning härför, såsom
af karolinska institutets lärarkollegium föreslagits och af de tillkallade
sakkunnige förordats, eller 600 kronor årligen, utgående från karolinska
institutets stat.

Med hänsyn till hvad sålunda förekommit anser jag mig böra tillstyrka
ett extra anslag å 600 kronor till uppehållande af assistenttjänstgöring
vid allmänna barnhuset.

Slutligen hafva de tillkallade sakkunnige hemställt om anslag för
universiteten och karolinska institutet dels till höjning af aflöningen för
notarierna vid de medicinska fakulteterna och sekreteraren vid karolinska
institutet dels ock till bekostande af tryckning af studiehandböcker,
tentamensböcker m. m.

Liksom de redan genomförda reformerna med afseende å det teologiska
och det juridiska studie- och examensväsendet orsakat en icke obetydlig
ökning af arbetet för vederbörande fakultetsnotarier, hvilket föranledt
Kungl. Maj:t att hos Riksdagen begära anslag för höjning af deras aflöning,
så kommer den nu ifrågavarande reformen att ganska väsentligt öka arbetet
för notarierna vid de medicinska fakulteterna och sekreteraren vid
karolinska institutet. Enligt af Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser utgör
arfvodet för sistnämnda fakultetsnotarier 200 kronor för hvardera. Med
hänsyn till den ökning af arbetet, som ägt rum, sedan detta arfvode
bestämdes, har, enligt hvad medicinska fakulteten i Uppsala meddelat,
universitetskanslern under de senare åren medgifvit, att ur universitetets
reservfond fått utgå ett belopp af 300 kronor till fakultetens notarie,
hvadan dennes sammanlagda arfvode de senare åren varit 500 kronor. I
det för Riksdagen framlagda förslaget till nya stater för de båda universiteten
äro arfvodena fortfarande upptagna till 200 kronor för hvardera

Iiunjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116. 47

notarien. De medicinska fakulteterna liksom de tillkallade sakkunnige hafva
nu föreslag^, att dessa arfvoden skulle höjas med 400 kronor i Uppsala och
200 kronor 1 Lund, eller således till respektive (500 kronor och 400 kronor.

Arfvodet till sekreteraren vid karolinska institutet utgör för närvarande

1,000 kronor och utgår ur ett till bestridande af aflöningen för bibliotekarie,
sekreterare och kamrerare afsedt gemensamt anslag å 3,000 kronor
Begäran om höjning af dessa tjänstemäns aflöning har vid upprepade tillfällen
gjorts men icke föranledt någon framställning till Riksdagen. Institutets
lärarkollegium har ansett den ifrågasatta reformen af det medicinska
studie- och examensväsende! komma att i så hög grad öka arbetet för
sekreteraren, att aflöningen för denne borde höjas med ett belopp, som
skäligen icke borde sättas till lägre belopp än 500 kronor. De tillkallade
sakkunnige hafva äfven hemställt om ett sådant anslag.

Äfven jag anser, att ifrågavarande tjänstemäns aflöning bör på grund
af blifvande ökadt arbete höjas, och finner de föreslagna beloppen
skäliga, hvarför anslag för ändamålet, dock endast å extra stat, böra hos
Riksdagen begäras.

Hvad kostnaderna för tryckning af studiehandböcker m. m. beträffar,
så torde dessa kostnader kunna vid universiteten bestridas med anslag ur
reseivfondema, hvaremot, da någon motsvarande fond icke finnes vid
karolinska institutet, ett extra anslag å 500 kronor torde böra för ändamålet
begäras hos Riksdagen.

Under åberopande af hvad jag sålunda i ärendet anfört hemställer
jag, att Kung! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år
1908 bevilja:

A) för universitetet i Uppsala:

dels till anskaffande af fysikaliska apparater och utensilier m. m. för
den fysiologiska institutionen 1,500 kronor;

dels till arfvode åt en biträdande lärare i medicin 3,000 kronor;

dels ock till höjning af arfvodet för notarien vid medicinska fakulteten
400 kronor;

B) för universitetet i Lund:

dels till anskaffande af fysikaliska apparater och utensilier m. m. för
den fysiologiska institutionen 1,500 kronor;

dels till arfvode åt en biträdande lärare i medicin 2,000 kronor;
dels ock till höjning af arfvodet för notarien vid medicinska fakulteten
200 kronor; samt

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

C) för karolinska mediko-kirurgiska institutet:

dels till anskaffande af fysikaliska apparater och utensilier m. in. för
den fysiologiska institutionen 1,500 kronor;

dels till förhöjning af materiellanslaget till den anatomiska institutionen
1,000 kronor;

dels till arfvode åt en biträdande lärare i medicin 3,000 kronor;

dels till arfvode åt en biträdande lärare i kirurgi 3,000 kronor;

dels till höjning af aflöningen för ordinarie professorn i medicin 500

kronor att tilläggas lönen;

dels till höjning af aflöningen för ordinarie professorn i kirurgi 500
kronor att tilläggas lönen;

dels till höjning af aflöningen för e. o. professorn i medicin 1,000

kronor, däraf 800 kronor såsom lön och 200 kronor såsom tjänstgörings penningar; dels

till höjning af aflöningen för e. o. professorn i kirurgi 1,000

kronor, däraf 800 kronor såsom lön och 200 kronor såsom tjänstgörings penningar; dels

till höjning af aflöningen för e. o. professorn i syfilidologi. 500
kronor, däraf 3Ö0 kronor såsom lön och 200 kronor såsom tjänstgöringspenningar; dels

till uppehållande af assistenttjänstgöring vid allmänna barnhuset
i Stockholm 600 kronor;

dels till höjning af aflöningen för sekreteraren 500 kronor;

dels ock till bestridande af kostnader för tryckning af studiehandböcker
in. m. 500 kronor.

Vid bifall härtill torde hinder icke möta för Kungl. Maj:t att redan
under år 1907 af tillgängliga medel förskottsvis utanordna de belopp, som
må vara erforderliga för anskaffande af viss materiell till de fysiologiska
institutionerna vid universiteten och till tryckning af studiehandböcker
m. m. vid karolinska institutet.»

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
i nåder lämna bifall; och skulle proposition
af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, till
Riksdagen aflåtas. Ex protocollo:

Edward Bäcklin.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A B., 1907.