Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 113.
1
N:o 113.
Kungl. Maj\ts nådiga proposition till Riksdagen angående
understöd åt Norra och Södra skånska infanteriregementenas
pensionskassor; gifven Stockholms slott den 15
mars 1907.
Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden
för denna dag, vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen medgifva,
att från invalidliusfonden må utbetalas, dels för hvart och ett af
åren 1904, 1905, 1906 och 1907 till Norra skånska infanteriregementets
pensionskassa 987 kronor 87 öre och till Södra skånska infanteriregementets
pensionskassa 1,000 kronor 34 öre, dels ock för hvarje följande
år, så länge pensionsberättigade finnas, till hvardera kassan det belopp, ej
öfverstigande nu nämnda, som efter Kungl. Maj:ts pröfning kan finnas
böra utgå.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom.
GUSTAF.
Lars Tingsten.
Bill. till Biksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 89 Häft. (No 113.)
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 113.
Utdrag af protokollet öfver land tför svar särenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-JRegenten i statsrådet å
Stockholms slott den 15 mars 1907.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Tingsten,
Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Dyrssen,
Hammarskjöld,
Roos,
JUHLIN,
Swartz.
Departementschefen, statsrådet Tingsten anförde härefter:
»Vid 1812 års urtima Riksdag väcktes fråga om jämkning och
lindring uti den extra rotering, som år 1811 ågått dittills oroterade
hemman och lägenheter i Skåne, emot det att en efter provinsens folkmängd
och hemmanens förmåga att härå rotering lämpad soldatstyrka
därstädes skulle underhållas.
Sedan Kungl. Maj:t funnit den extra roteringen, utgörande 2,572 man
soldater och båtsmän, böra förbytas till ett ständigt, på 2,000 soldatnummer
indelt knektehåll, förklarade rotehållarna med få undantag sitt
bifall härtill, hvarefter en särskild, den 26 april 1814 tillsatt kommission
erhöll nådigt uppdrag att verkställa de roteringsförrättningar, som i följd
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 118. 3
häraf koinme att äga ruin. Dessa förrättningar utföllo emellertid sä,
att i stället för 2,000 nummer 2,111 eller 1,985 ordinarie och 120 extra
blefvo inroterade. Flera af de roteskyldiga anförde därför besvär öfver
roteringen såsom olaglig och åsyftande en större börda än de åtagit sig.
Enligt nådigt beslut den 21 oktober 1817 fann Kung]. Maj:t att, ehuru
besvärandena ej saknat anledning till klagan, denna likväl ej borde verka
rubbning i den upprättade roteringen, men att däremot ersättning och
understöd i roteringen borde det ständiga knektehållet tillkomma i förhållande
till det befintliga öfverskottet. I fråga härom ansåg Kungl.
Maj:t, att de till 12G nummer upptagna extra rotarne, i jämförelse med
ständiga rotar motsvarande 1 « eller i jämnt tal 25, borde först afdragas
från de 111 öfverroterade nummer. Från återstoden 8G nummer borde
ock afgå det ro tetal, som åsatts de med postföring besvärade hemmanen.
För det därefter 2,000 nummer Överskjutande antalet rotar skulle från
och med år 1816 utgå ersättning efter 6 tunnor hälften råg och hälften
korn för hvarje rote och till understöd för ständiga knektehållet användas
på det sätt, att dåra!’ bildades en gemensam fond, som, efter rotehållarnas
öfverenskommelse, komme att minska deras utgifter. Efter en år 1826
verkställd extra rotejämkning bestämdes, genom nådigt bref den 2 juni
1837, antalet af de s. k. öfverloppsrotarna till 78, af hvilka 50 ansågos
tillhöra Malmöhus och 28 Kristianstads län, och kom därigenom understödsspannmålen
att blifva (6 x 78 =) 468 tunnor. Beträffande öfverloppsrotarna
afgjorde rotehållarna vid sammanträde den 16 november
1837, att de från och med år 1838 skulle anslås till understöd för de
rotehållare, som vid skeende undersökning kunde befinnas vara i behof
af lindring i ålagd roteringsskyldighet. Af en för verkställande af rotejämkning
tillsatt kommitté medgafs understöd åt 195 rotar med tillhopa
344 tunnor 19 kappar spannmål, hvadan af understödsspannmålen återstod
en behållning af 123 tunnor 13 kappar. Genom nådiga bref den
29 augusti 1840 och den 7 juli 1841 förordnade Kungl. Maj:t, att denna
behållning skulle allt framgent få af samtliga rotehållare i Skånes ordinarie
knektehåll, på sätt de genom utsedda deputerade därom beslutade,
till deras eller provinsens nytta användas. Enligt beslut af rotehållarna
inom Kristianstads län den 6 oktober 1859 och inom Malmöhus län den
17 januari 1860 anslogs behållningen till pensionskassorna för gemenskapen
vid de båda skånska infanteriregementena.
För nämnda pensionskassor har Kungl. Maj: t fastställt reglementen,
för Norra skånska infanteriregementets den 13 mars 1860 och för Södra
skånska infanteriregementets den 4 mars 1862. Hvartdera reglementets
15 § innehåller, att pensionskassans årliga inkomster utgöras af, bland
4 Kung}. Maj ds Nåd. Proposition N:o 113.
annat, de öfverskott af rotejämkningsmedel, livarmed regementets rotehållare
bidraga.
De pensionskassorna tillkommande medel utgingo till en början af
inflytande vakansafgifter och därefter med belopp, motsvarande värdet äf
den anslagna spannmålen, 123 tunnor 13 kappar, efter markegångspris,
därvid enligt nådigt bref den 19 november 1867 hvarje regementes pensionskassa
skulle erhålla hvad för de regementet inom hvarje markegångsdistrikt
tillhörande rotar sig belöpte i förhållande till den andel,
som af nämnda spannmålsbelopp, efter dess fördelning på hela provinsens
efter ordinarie rotering ägande nummerstyrka, hvarje rote tillkomme.
Slutligen stadgades i lagarna den 5 juni 1885 (§ 5 mom. 3) och den 2
december 1892 (§6 mom. 3) angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären,
att anslaget till ifrågavarande pensionskassor skulle omsättas till
penningar efter medeltalet af 1874—1883 årens medelmarkegångspris och
sedermera till kassorna årligen utbetalas med oförändradt belopp. I enlighet
härmed bestämdes understödet till pensionskassorna till 987 kronor
87 öre för Norra skånska infanteriregementet och till 1,000 kronor 34
öre för Södra skånska infanteriregementet.
Af hvad sålunda anförts framgår, att nämnda belopp till sin natur
voro ett roteringsunderstöd åt rotehållarna, ehuru de med Kung!. Maj:ts
medgifvande anslagit desamma till omförmälda pensionskassor. I likhet
med alla andra af statsverket utgående rustnings- och roteringsunderstöd
skulle sålunda jämväl dessa anslag, enligt nådiga kungörelsen den 29 november
1901 med föreskrifter i fråga om indelningsverkets upphörande
in. m., från och med ingången af år 1904 indragas.
Sedan statskontoret i skrivelser den 30 december 1905 fäst Kungl.
Maj:ts befällningshafvandes i Kristianstads och Malmöhus län uppmärksamhet
å detta förhållande med erinran, att förty ifrågavarande under
benämning indelningsersättning utgående medel icke vidare finge utan
särskildt bemyndigande utbetalas, hemställde dels direktionen för Södra
skånska infanteriregementets pensionskassa i underdånig skrifvelse den
15 mars 1906 dels ock chefen för Norra skånska infanteriregementet i
underdånig skrifvelse den 2 maj samma år om nådigt bemyndigande för
Kungl. Maj:ts befallningshafvande att fortfarande utbetala indelningsersättningarna.
Kungl. Maj: t fann emellertid, enligt beslut den 27 juli
samma år, ansökningarna icke kunna bifallas, men förklarade sig vilja
på förnyade framställningar efter omständigheterna taga i öfvervägande,
om och i hvad mån vederlag för ifrågavarande indelningsersättning skulle
kunna pensionskassorna beredas.
5
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 113.
Clielen för Norra skånska infanteriregementet och direktionen för
Södra skånska infanteriregementets pensionskassa hafva nu i särskilda
underdåniga. skrivelser anhållit, att vederlag för indelningsersättningen
måtte tills vidare få till hvarje kassa utbetalas med samma belopp, hvarmed
sådan ersättning tillförene utgått.
Enligt hvad bemälde regementschef anfört, utgör Norra skånska
infanteriregementets pensionskassas kapital 55,907 kronor 52 öre, och
uppgingo dess ordinarie inkomster under räkenskapsåret 1905 till 3,417
kronor 17 öre. Pensionsberättigade voro 398, af hvilka likväl endast
317 kunnat tilldelas det i pensionsreglementet stadgade årsbelopp
af 15 kronor. Därest det begärda vederlaget ej erhölles och kassan
skulle återbetala den för år 1904 uppburna indelningsersättningen, skulle
utgifterna för ar 1906 komma att öfverstiga inkomsterna med omkring
2,350 kronor, som måste tagas af kassans kapital. En sådan åtgärd
skulle, då de pensionsberättigades antal tills vidare årligen ökades, blifva
ödesdiger för kassans bestånd. För att kunna fullgöra de utbetalningar,
hvartill pensionsberättigade korpraler och soldater vid regementet genom
inbetalningar till kassan och i förlitande på dennas, delvis på indelningsersättningen
grundade bärighet köpt sig rätt, ansåge chefen nödvändigt,
att vederlag för nämnda ersättning tills vidare bereddes kassan.
Enligt en direktionens för Södra skånska infanteriregementets pensionskassa
underdåniga skrifvelse vidfogad tablå öfver denna kassas
ställning år 1905 utgjorde behållningen vid årets början 39,088 kronor
29 öre men vid årets slut endast 36,893 kronor 48 öre, ehuru bland
inkomsterna upptagits indelningsersättning för år 1904 med 1,000 kronor
34 öre. Ofriga inkomster utgjordes af räntemedel 1,994 kronor och
delägarnas arsafgifter 343 kronor. Utbetalda pensioner belöpte sig till
5,344 kronor. För år 1906 beräknades årsinkomsterna, utgörande räntemedel
och arsafgifter, till omkring 2,200 kronor. Efter afdrag af omkostnader,
200 kronor, återstod till pensioner omkring 2,000 kronor,
motsvarande allenast omkring 5 kronor för hvar af kassans 390 pensionstagare.
I detta sammanhang anser jag mig böra meddela, att direktionen
i särskild underdånig skrifvelse gjort framställning om sådan ändring
af 15 § i det för pensionskassan fastställda reglemente, att det årliga
pensionsbeloppet, nu fastställdt till 15 kronor, skulle bestämmas af direktionen
i enlighet med kassans tillgångar och med beräkning, att kapitaltillgången
finge tillgripas, dock ej i vidsträcktare mån än att fonden
i dess helhet ej blefve förbrukad, förr än pensionärernas antal nedgått
så, att kassans årliga inkomster af rotejämkningsmedlen, 1,000 kronor
G
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 113.
34 öre, eller vederlag för dem räckte till betalandet af pensionerna. Med
nådig pröfning af denna framställning, hvari förutsatts bifall till ansökningen
om vederlag för indelningsersättningen, torde få anstå, till dess
sistnämnda ärende blifvit slutligt afgjordt.
Öfver ifrågavarande ansökningar om vederlag, hvilka tillstyrkts af
cliefen för Första arméfördelningen, hafva arméförvaltningen och statskontoret
hvar för sig afgifvit underdåniga utlåtanden. Arméförvaltningen
har ansett skäl ej föreligga för staten att bidraga till särskild pensionering
vid ifrågavarande regementen. Statskontoret däremot har i
yttrande öfver ansökningen från Södra skånska infanteriregementet,
hvilket yttrande åberopas jämväl beträffande Norra skånska infanteriregementet,
anfört, att det icke kunde vara med billighet öfverensstämmande att,
sedan delägarna i en pensionskassa genom fastställdt nådigt reglemente tillförsäkrats
rätt till pension, under förutsättning att de till kassan inbetalade
visst årligt bidrag, möjligheten att komma i åtnjutande af denna
rätt äfventyrades därigenom, att en väsentlig del af kassans i reglementet
upptagna påräkneliga inkomster af statsmedel indroges, och detta
så mycket mindre som, enligt bestämmelse i reglementet, deltagandet i
kassan icke varit frivilligt, utan de i tjänst ingående rekryterna varit
förbundna att uti pensionsinrättniugen deltaga och erlägga den bestämda
årsafgiften, eu skyldighet, som kvarstode äfven under tiden från afskedet
till och med det år, då vederbörande Unge pensionen tillträda. Statskontoret
ansåge därför, att kassan borde af statsmedel beredas ett vederlag,
hvilket borde afvägas sålunda, att detsamma satte kassan i tillfälle
att försäkra nu varande pensionstagare och delägare i kassan eu
pension, hvars storlek icke ställdes i beroende al indelningsersättningens
indragande; och hemställde statskontoret, det Kungl. Maj: t täcktes till
Riksdagen aflåta nådig proposition om beviljande för ändamålet af erforderliga
medel.
Det torde ock böra omförmälas, att justitiekanslersämbetet i infordradt
yttrande öfver den af direktionen för Södra skånska infanteriregementets
pensionskassa gjorda framställning om ändring af kassans reglemente
framhållit beliofvet af statens ingripande för att möjliggöra uppfyllandet
af kassans förbindelser. För statens medverkan vid ordnande
af denna angelägenhet syntes det ämbetet, att talande skäl förelage.
Med anslutning till hvad statskontoret och justitiekanslersämbetet
anfört, anser jag skäligt, att vederlag beredes ifrågavarande pensionskassor
för den minskning af inkomster, som de från och med år 1904
lidit genom indelningsersättningens indragande. De från kassorna pen
-
I
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Ild.
sionsberättigade, som måste anse dem genom det åt’ Kungl. j\laj:t fastställda
reglemente tillförsäkrade rättigheter hafva förvärfvats genom
fullgörandet af do skyldigheter, som dels tjänsten i allmänhet kraft och
dels i nämnda reglemente dem särskilt ålagts, kunna med skäl fordra,
att samma rättigheter lämnas okvalda. Emellertid hafva genom statsmakternas
år 1901 fattade beslut om indelningsverkets upphörande och
häraf följande indragning af indelningsersättningen, såsom varande till
sin natur ett roteringsunderstöd, dessa rättigheter kommit att äfventyras,
hvarför det ock måste anses både rättvist och billigt, att staten genom
beviljande åt dem af särskildt understöd håller dem skadeslösa för
hvad de genom omförinälda beslut förlorat. Beloppet af detta understöd
torde ej böra bestämmas högre än de mistade indelningsersättningarna,
äfven om det icke skulle vara tillräckligt för att sätta kassan
i stånd att utbetala pensioner till därtill berättigade med de i de särskilda
reglementena fastställda belopp. Medverkande orsaker till oförmågan
i detta afseende äro att finna dels däri, att i kassorna, från
Indika endast indelt manskap äro pensionsberättigade, inga nya delägare
inträda, i följd hvaraf inkomsterna af delägares egna årsafgifter minskas,
dels ock däri, att tillträdandet af pension, som enligt reglementena sammanfaller
med rätten till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
hvilken rätt numera erhålles efter allenast 25 tjänsteår, sker tidigare
än förut.
De upplysningar, som meddelats om pensionskassornas ställning,
torde gifva vid handen, att vederlag för indelningsersättningen, bedömdt
efter behofvet, ej för närvarande kan bestämmas lägre än till de belopp,
hvarmed ersättningen till hvardera regementets kassa utgått. Med tiden
kommer pensionärernas antal att minskas, hvarigenom behofvet af pensionsmedel
jämväl blifver mindre, för att slutligen upphöra. Understödet
bör då i förhållande härtill minskas eller indragas, i anledning hvaraf
beloppet däraf synes böra för hvarje år, efter underdånig framställning
och af arméförvaltningen däröfver afgifvet utlåtande, blifva föremål
för Kungl. Maj ds pröfning och bestämmande.
Hvad härefter angår frågan om medel för utbetalning af ifrågavarande
understöd har jag ansett, att därför erforderliga belopp skulle kunna
utgå från invalidhusfonden. Härigenom kunde det undvikas, att ett
särskildt anslag för ändamålet beviljades af Riksdagen. Beträffande nämnda
fond Ull jag erinra, att densamma uppkommit därigenom, att alla efter
ar 1812 vid adelsfaneregementet lediga blifvande boställen med indelningar
af räntor anslagits till ett invalidhus, som år 1821 inrättades på
Ulriksdal, och att Rikets Ständer, sedan invalidinrättningen år 1849 blif
-
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 113.
vit upplöst, öfverlämnat fonden till Kungl. Maj:ts disposition för pensioner
och gratifikationer åt krigsmän. Från fonden, hvars kapitalbehållning
den 31 december 1905 utgiorde 3,157,785 kronor 77 öre och hvars årliga
inkomster uppgå till omkring 190,000 kronor, utbetalas årligen, förutom
ett belopp af 30,000 kronor till Vadstena krigsmanshuskassa, dels i gratifikationer
till behöfvande förutvarande krigsmän af såväl befäls- som
manskapsklass vid armén och flottan omkring 85,000 kronor dels ock i
svärdspensioner omkring 20,000 kronor. Kapitalökningen för år 1905
utgjorde 55,252 kronor 68 öre. Då nu ifrågavarande utgifter, ehuru till
sin'' beskaffenhet ej främmande för det med fonden afsedda ändamål, likväl
ej vid fondens öfverlämnande till Kungl. Maj ds disposition varit
beräknade, synes mig Riksdagens medgifvande till fondens anlitande för
samma utgifter böra äskas.
Ehuru antagligt är, att kassornas kapitalbehållningar måste för
pensioneringens fullgörande tillgripas, så att efter de sista pensionstagarnas
död föga eller intet däraf återstår, torde dock såsom villkor för
utbetalandet af ifrågavarande bidrag från invalidhusfonden böra föreskrifvas,
att den behållning i pensionskassorna, som efter sista pensionstagarens
frånfälle möjligen förefinnes, skall till invalidhusfonden ingå.
På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag hemställa, det Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att från invalidhusfonden må utbetalas, dels för hvart och ett af åren
1904, 1905, 1906 och 1907 till Norra skånska infanteriregementets pensionskassa
987 kronor 87 öre och till Södra skånska infanteriregementets
pensionskassa 1,000 kronor 34 öre, dels ock för hvarje följande år, så
länge pensionsberättigade finnas, till hvardera kassan det belopp, ej
öfverstigande nu nämnda, som efter Kungl. Maj:ts pröfning kan finnas
böra utgå.
Till denna departementschefens hemställan, hvari
statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna nådigt
bifall; och skulle proposition i ämnet af den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
G. Hagbergh.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1907''