Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 1) Utlåtande N:o 21.

1

N:o 21.

Ank. till Riksd. kansli den 15 april 1907, kl. 12 midd.

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6, i anledning
af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående ordningsstadga för rikets landsbygdskommuner.

Uti en vid innevarande Riksdag inom Andra Kammaren väckt
motion, n:o 35, har herr C. Sandqiiist hemställt, »att Riksdagen i skrifvelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta
och snarast möjligt för Riksdagen framlägga förslag till ordningsstadga
för rikets landsbygdskommuner.»

Såsom motivering för denna hemställan har herr C. Sandquist anfört
följande.

»Oaktadt allt nykterhetsarbete, som förekommit såväl utom som inom
Riksdagen, oaktadt de förbättringar, som i nykterhetens och sedlighetens
syfte må hafva åstadkommits »angående försäljning af brännvin, vin och
Öl», och trots kommunernas med framgång krönta sträfvanden att förhindra
äskade utskäukningsrättigheter af berörda drycker, fira dock ännu
dryckenskapens och sedeslöshetens befrämjare mångenstädes inom landsortskommunerna
sina triumferande och demoraliserande orgier. — Man
arrangerar offentliga baltillställningar med hög afgift. Under spritupprymd
sinnesstämning »dansar man julen ut» flera kvällar, ja nätter å

Bill. till Biksd. Prof. 1907. S Sami. 2 Afd. 2 Band. 21 Muff. (N:o 21.) 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande b:o 21.

rad. »Man dansar ut det gamla året» långt in på det nya årets första
timmar. Ibland anordnare af dessa tillställningar finner man icke sä
sällan just sådana personer, som vägrats rättighet till försäljning af vin
och Öl. — Sålunda hånar man kommunernas försök att befrämja nykterhet,
sedlighet och god ordning. Sålunda ockrar man på ungdomens lidelser;
sålunda demoraliserar man densamma. Sålunda omintetgör man
ock ett af de viktigaste villkoren — sparsamhet — för egnahemsfrågans
lösning.

Att de stora utgifter, som kommunen och staten vidkännas för folkupplysningens
befrämjande, äfvensom det frivilliga arbete, som äger rum
för ungdomens förädling, därigenom i hög grad göras ofruktbärande, det
ligger i öppen dag. —- Indignationen uti de trakter, där detta sorgliga
förhållande äger rum, är därför med skäl mycket stor.

Uti Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse angående ändring i ordningsstadgan
för rikets städer af den 10 december 1886 (Bil. till motionen)
finnes tydligt stadgadt, huru anställandet af bal och andra nöjestillställningar
skall behörigen »anmälas», »ordningsföreskrifter» meddelas, äfvensom
huru sådana tillställningar kunna bötfällas och inhiberas.

Rikets städer, köpingar, hamnar, fisklägen och jämväl »visst område
invid eller i närheten af stad» äro sålunda skyddade gent emot påträngande
nöjestillställningar af demoraliserande art.

Landsbygdens kommuner stå däremot i detta afseende absolut vanmäktiga,
Ty den rättighet, som enligt 7 § i kungl. förordningen den
21 mars 1862 tillerkännes kommunalstämma rörande upprättande af »ordningsstadgar
», är af så minimal betydelse, att begagnandet af densamma
resulterar uti eu bekräftelse på denna absoluta vanmakt.

Ordningsstadga för rikets landsbygdskommuner, i tillämpliga delar
öfverensstämmande med ordningsstadgan för rikets städer, innehållande
effektiv rättighet för kommunerna att skydda sig emot påträngande och
demoraliserande tillställningar, synes mig därför vara af behofvet påkallad.»

I förevarande motion framhålles behofvet af en ordningsstadga för
rikets landsbygdskommuner. Motionen är föranledd å ena sidan deraf,
att i vissa trakter å landsbygden förekommit dryckenskap och oordningar
i samband med offentliga danstillställningar, och å andra sidan af det
förhållandet, att befintliga lagstadganden förmenas icke lämna landsbygdskommunerna
tillräckligt skydd mot dylika uppträden.

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21

Motionären har icke förbisett, att § 7 i kungl. förordningen den 21
mars I 862 om kommunalstyrelse på landet tillerkänner kommunalstämma
rättighet att uppgöra ordningsstadgar för kommunen, men han anser
denna rättighet vara »af så minimal betydelse, att begagnandet af densamma
resulterar uti eu bekräftelse på» landsbygdskommunernas »absoluta
vanmakt» i detta afseende. Däremot hänvisar motionären till §§ 13 och 30
i gällande ordningsstadga för rikets städer, sådana dessa §§ lyda enligt
kungl. kungörelsen den 10 dec. 1886, och håller han före, att de platser och
områden, för hvilka dessa §§ gälla, genom desamma äro skyddade gent
emot påträngande nöjestillställningar af demoraliserande art. Liknande
bestämmelser borde därför inrymmas i en ordningsstadga för rikets landsbygdskom
mun er.

I § 7 af kungl. förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21
mars 1862 lyder andra momentet sålunda: »Kommunalstämma äger jämväl
att för upprätthållande af de ordningsstadgar, som kommunalstämma kan finna
skäl att för kommunen uppgöra, bestämma viten, från och med en till och
med tjugo riksdaler riksmynt, hvilka dock, för att blifva gällande, måste
vara af Konungens befallningshafvande pröfvade och godkända».

Då motionären förklarar denna bestämmelse vara af »minimal betydelse»,
så torde han syfta på det förhållandet, att vederbörande myndigheter
i en del fall vägrat stadfästa af kommunalstämma uppgjorda
ordningsstadgar. Utskottet har sökt förskaffa sig kännedom om sådana
fall, i hvilka ärenden af denna art varit föremål för myndigheternas
pröfning, och har utskottet därvid kunnat inhämta följande.

Under åren 1899—1902 hafva Konungens befallningshafvande i två
fall ogillat men i fyra fall gillat af kommun antagna ordningsstadgar.

De två förstnämnda fallen rörde sig om

1) vitesförbud mot viss person att upplåta lokal för dansgillen;

2) vitesförbud för oljud, fylleri eller förargelseväckande uppförande å
byvägar och gemensamma strandplatser, som ej vore af enskild disponerade;

de fyra senare fallen rörde sig om

3) vitesförbud för viss person att upplåta en viss dansbana;

4) » »»»»»»>> danslokal;

5) ordningsstadga angående försäljning af vin, maltdrycker, kokadt
kaffe och andra tillagade, icke spirituösa drycker;

6) ordningsstadga, hvarigenom vid vite af högst 20 kr. hållande af
lekstugor och dansgillen förbjöds å sön- eller helgdagar öfver hufvud

4 Andra Kammarens Tilljälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

samt å andra dagar utan att anmälning skett hos kommunalnämndens
ordförande.

Vid samtliga dessa fall hafva besvär anförts öfver Konungens befallningshafvandes
beslut, hvilket i fallen 1, 2, 3 och 4 stadfästs af Kungl.
Maj:t, men i fallen 5 och 6 blifvit af Kungl. Maj:t upphäfdt.

Slutligen har i ett fall, där kommunen (i motionärens hembygd)
antagit följande ordningsstadga: »Den, som upplåter rum eller plats å

sina ägor för offentlig danstillställning, böte 20 kronor , — Konungens
befallningshafvande ogillat kommunalstämmans ifrågavarande beslut.
Öfver Konungens befallningshafvandes utslag i detta fall hafva besvär
icke anförts.

Af de relaterade fallen har utskottet visserligen icke kunnat bilda
sig något klart begrepp rörande gränserna för det område, inom hvilket
kommunerna kunna röra sig vid uppgörandet af ordningsstadgar med utsikt
att få dessa af vederbörande myndigheter godkända. Åtminstone Konungens
befallningshafvande synas inom olika län och vid skilda tider haft något
olika uppfattning om hvad som kan och bör inrymmas i en dylik ordningsstadga.
Likväl synes man icke med fullt fog kunna beteckna ifrågavarande
rätt för kommunerna att uppgöra ordningsstadgar såsom alldeles
betydelselös. De upprättade »ordningsstadgarna» hafva dock vunnit fastställelse
i två fall af sex, där ärendet dragits under Kungl. Maj:ts pröfning.
Och beträffande öfriga relaterade fall kunna ju giltiga skäl för vägran
af fastställelse hafva funnits, utan att däraf behöfver följa, att kommunernas
ifrågavarande rätt att uppgöra ordningsstadgar bör betraktas såsom
varande utan värde. Öfver hufvud taget vill det synas, som om det förhållandet,
att berörda stadgande i § 7 af kungl. förordningen angående
kommunalstyrelse på landet hittills varit af ringa verkan för stäfjande af
oordningar inom landsbygdskommunerna, mera beror därpå, att man i allt
för ringa utsträckning gjort bruk af detsamma, än på att stadgandet i
och för sig skulle vara af mindre tillfredsställande beskaffenhet.

Utskottet anser sig därjämte böra framhålla, att omförmälda stadgande
alldeles icke är det enda, som står till buds för bekämpandet af
sådana oordningar och störande uppträden som de af motionären beskinna.
Dessa oordningar och uppträden synas nämligen samtliga haft sitt upphof
i ett olagligt tillhandahållande af rusdrycker, och den närmaste utvägen
för deras motarbetande och förhindrande torde alltså ligga i tillämpandet
af gällande föreskrifter i de kungl. förordningarna den 9 juni 1905 ang.
försäljning af brännvin och ang. försäljning af vin och Öl.

Andra Kammarens Tillf Ulliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21. 5

Ur den förstnämnda af dessa förordningar må bär anföras:

36 £.

1. Den, som genom detaljhandel afyttrar brännvin utan att i stadgad
ordning hafva förvfirfvat rättighet därtill eller som, på sätt i £
3 sägs, fördelar brännvin mellan derå köpare eller, mot föreskriften i
5 § 1 mom., tillhandagå!1 med anskaffande af brännvin, böte första
gången från och med trettio till och med sextio kronor och andra gången
från och med sextio till och med etthundra tjugo kronor. Den, som tredje
gången eller oftare beträdes med sådan förbrytelse, dömcs till böter från
etthundratjugo till och med sexhundra kronor eller till fängelse i högst
ett år.

I förordningen angående försäljning af vin och Öl stadgas:

1

Försäljning af vin eller Öl må ej bedrifvas af annan än den, som
därtill erhållit tillstånd eller enligt denna förordning utan särskilt tillstånd
är därtill berättigad. — — — —

7 §.

1. Tillstånd att utskänka vin eller Öl meddelas af Konungens befallningshafvande.

10 §•

Konungens befallningshafvande äga jämväl att — —- lämna tillstånd
att vid bestämdt tillfälle utskänka vin eller Öl.

33 §.

1. Den, som utan att vare sig därtill hafva erhållit tillstånd eller
eljest vara därtill berättigad

utskänker vin eller Öl, eller

till afhämtning eller försändning försäljer sådana drycker, böte första
gången från och med 10 till och med 50 kronor, andra gången från 50

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

till och med 100 kronor och tredje gången från 100 kronor till och
med 300 kronor.

Slutligen må ock erinras om följande föreskrifter i förordningen angående
försäljning af tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka:

3 §•

1. Vill någon, som ej enligt 2 § är därtill berättigad, bedrifva utskänkning
af tillagade, alkoholfria drycker eller svagdricka, göre därom
skriftlig anmälan — — — på landet hos länsmannen, — •

4 §.

Anmälan eller tillstånd, hvarom sägs i 3 §, erfordras ej förrätt att
tillfälligtvis, vid allmän sammankomst eller tillställning, genom föranstaltande
af den, som anordnat sammankomsten eller tillställningen, utskänka
tillagade, alkoholfria drycker eller svagdricka.

8 §•

3. Därest vid marknad---eller då eljest större folksamling

äger rum, utskänkning af tillagade, alkoholfria drycker eller af svagdricka
visar sig föranleda oordningar, må polismyndighet i stad och
kronobetjänt å landet omedelbarligen förbjuda och, om förhållandet sådant
påkallar, förhindra utskänkningens fortsättande vid tillfället. Enahanda
befogenhet tillkommer polismyndighet i stad och kronobetjänt på landet
jämväl i fall utskänkning, som tillfälligtvis utöfvas vid allmän sammankomst
eller tillställning, visar sig föranleda oordningar.

10 §.

1. Den som utan att hafva undfått bevis, att anmälan behörigen
skett, där sådan är föreskrifven, eller utan tillstånd, där sådant erfordras,
utskänker tillagade, alkoholfria drycker eller svagdricka, böte från och
med 5 till och med 50 kronor,

7

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (No 1) Utlåtande N:o 21.

Dill- olaglig utskänkning af brännvin eller af andra spritdrycker äger
runa och föranleder uppträden af den beskaffenhet, som i motionen skildras,
där har man uppenbarligen, såsom förut påpekats, i första hand att
tillse, det nu anförda och andra redan befintliga föreskrifter angående
rusgifvande dryckers försäljning blifva efterlefda. Däremot torde föga
vinnas genom att nya stadgande!! och ordningsföreskrifter utfärdas, hvilka
äfven de måste bli utan verkan, därest de icke bringas i tillämpning.

I den af motionären åberopade orduingsstadgan för rikets städer
förekomma i $ 13 bestämmelser därom, att baler och andra nöjestillställningar
skola hos vederbörande polismyndighet anmälas, att erforderliga
ordningsföreskrifter skola af polismyndigheten kunna för dem meddelas
och att förnyandet af dylika tillställningar under vissa förhållanden kan
förbjudas äfvensom att förseelser mot hvad sålunda är stadgadt medföra
bötesansvar. Att döma af motionärens framställning synes det vara
företrädesvis just dessa bestämmelser, som enligt hans mening borde
upptagas i eu ordningsstadga för rikets landsbygdskommuner i syfte
att bereda dessa skydd mot påträngande nöjestillställningar af demoraliserande
art. I afseende härå anser sig emellertid utskottet böra påpeka
följande. Sådana »offentliga baltillställningar med hög afgift», om hvilka
motionären strax förut i sin framställning talat, och hvilka synas ha
föranledt motionen, torde väl som regel få anses anordnade i strid med
gällande föreskrifter angående rusdrycksförsäljning, och beträffande dem
kan någon anmälningsplikt sålunda näppeligen ifrågakomma. För så
vidt den erlagda afgiften i sin helhet eller till någon del skall utgöra
betalning för vid tillfället utskänkt spirituösa, äro de i stället att anse
som förbjudna. Anmälningsplikten skulle alltså, hvad landsbygden
angår, komma att gälla väsentligen blott nöjestillställningar, fester och
dylikt, vid hvilka antingen ingen utskänkning alls förekomme eller ock
utskänktes endast alkoholfria drycker, såsom kaffe, té, chokolad m. m.
Härvidlag åter bör erinras, att för utskänkning af alkoholfria drycker,
äfven tillfälligtvis och på landsbygden, har förut gällt anmälningsplikt,
men att denna afskaffades, hvad tillfälligt anordnad utskänkning angår, så
nyligen som år 1905. Genom bifall till motionärens förslag skulle man
i själfva verket uttala sig för ett återinförande af denna anmälningsplikt,
utvidgad till att afse äfven nöjestillställningar, fester m. m., vid hvilka
ingen utskänkning alls vore anordnad.

Hvad det ojämförligt större antalet landsbygdskommuner vidkommer,
torde bestämmelser om en dylik anmälningsplikt icke vara af behofvet

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o til.

påkallade. Däremot skulle sådana bestämmelser med hänsyn till de ofta
rätt betydliga afstånden på landet i många fall bli betungande och komma
att verka hindrande äfven i fråga om de mest oskyldiga och harmlösa
nöjestillställningar, hvilkas anordnande icke synes böra försvåras. Om
en anmälningsplikt af ifrågavarande art skulle införas, torde i samband
med eu dylik åtgärd börja sörjas äfven för en ordnad uppsikt öfver de
anmälda tillställningarna, enär stadgandet om anmälningsplikt ju i annat
fall vore tämligen ändamålslös. Härigenom skulle emellertid för landsbygdskommunerna
jämväl kunna vallas utgifter, som i taliika fall voie

alldeles onödiga. . .

I betraktande af hvad sålunda anförts, bar utskottet icke funnit sig
kunna tillstyrka bifall till motionärens förslag, däri åsyftas utfärdandet
af eu ordningsstadga af antydd beskaffenhet för rikets landsbygdskommuner
i allmänhet. Å andra sidan vill utskottet emellertid så till vida
gifva motionären rätt, att för vissa landsbygdskommuner onekligen ett
behof af särskilda ordningsstadgar förefinnes, hvilket behof måhända icke
kan anses vara i tillräcklig grad tillgodosedt genom den förut omförmälda
bestämmelsen i § 7 af kungl. förordningen om kommunalstyrelse på
landet den 21 mars 1862. Förhållandena i detta afseende äro inom
olika trakter å landsbygden högst olika, och kommuner med en talrik
och på vissa områden tätt sammanträngd samt tillika måhända ganska
rörlig befolkning äro icke jämförliga t. ex. med kommuner, som hafva
en jämnare fördelad och mera bofast sådan. I kommuner af förstnämnda
slaget kunna onekligen andra åtgärder för ordningens upprätthållande och
öfvervakande vara af behofvet påkallade än i kommuner af den sistnämnda
beskaffenheten. I afseende härpå vill utskottet emellertid påpeka,
att § 13 i ordningsstadgan för rikets städer, hvilken § innehåller
just de bestämmelser, hvilka motionären anser i första hand böra inrymmas
jämväl i en ordningsstadga för landsbygdskommunerna, redan nu
kan genom särskildt beslut af vederbörande myndigheter blifva gällande
för visst område å landsbygd, nämligen för område »invid eller i närheten
af stad». Då omförmälda ordningsstadga är afsedd att gälla icke
blott för stad utan i tillämpliga delar jämväl för »köping, hamn, fiskläge
och annat ställe med större sammanträngd befolkning», så synes eu nära
liggande konsekvens af detta förhållande böra vara den, att § 13 i
nämnda ordningsstadga borde kunna bringas i tillämpning äfven för visst
område invid eller i närheten af platser af sist omförmälda slag. Äfven
inom andra landsbygdskommuner, särskildt sådana med större eller

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21. 9

talrikare bruksanläggningar eller industriella inrättningar, torde i åtskilliga
fall förhållandena vara så likartade med dem, hvilka råda i städernas
grannskap, att jämväl i sådana kommuner § 13 i ordningsstadgan
för rikets städer borde med fördel kunna tillämpas. En åtgärd i
sådan riktning, att nämnda § genom en för ändamålet lämplig omredigering
af § 30 i ordningsstadgan för rikets städer kunde efter särskildt
beslut af vederbörande myndigheter blifva gällande för område å landsbygden
äfven annorstädes än i närheten af stad, anser utskottet för sin del
vara den närmast till hands liggande och mest ändamålsenliga utvägen
för vinnandet af det syfte, som föranledt föreliggande motion. En dylik
åtgärd skulle utskottet ock gärna velat tillstyrka. Då emellertid en
hemställan af sådan innebörd icke torde kunna föranledas af motionärens
nu gjorda yrkande, finner sig utskottet på grund af det anförda böra
hemställa,

att herr C. Sandquists förevarande motion icke
måtte till någon Andra Kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 15 april 1907.

På utskottets vägnar:

ROBERT JOHANSSON.

Det skulle antecknas, att herr H. Wijk icke deltagit i den slutliga
behandlingen af detta ärende.

2

Bill. till Biksd. Prot. 1907. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 21 Raft.

10

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

Bilaga.

Kungl. Maj.ts nådiga kungörelse,
angående ändring i ordningsstadgan för rikets städer,

gifven Stockholms slott den 10 december 1880.

Yi OSCAE, med Guds nåde, Sveriges, Norges, Götes och Vendes
Konung, göre veterlig! : att vi på framställning af öfverståthållareämbetet
och efter det vederbörande blifvit hörda, funnit godt förordna, att nedannämnda
§§ i ordningsstadgan för rikets städer af den 24 mars 1868 skola
hafva följande ändrade lydelse:

13 §.

Hvar och en, som vill i stad eller å dess område gifva offentlig föreställning,
såsom skådespel, lindansning, konstridning, förevisa djur, konststycke
eller annat dylikt, hålla konsert eller eljest utföra musik, anställa
maskerad, bal, lekstuga eller andra nöjen, hålla allmänt föredrag, som ej
är att hänföra till andaktsöfning eller föreläsning vid läroanstalt, hålla
allmänt sammanträde eller göra andra tillställningar af hvad beskaffenhet
som helst, hvilka genom allmän tidning, anslag eller annorledes kungöras,
eller hvartill inträdeskort försäljas eller afgift på ett eller annat sätt från
allmänheten fordras, begäres eller mottages, eller till hvilka allmänheten
eljest har tillträde, skall därom göra anmälan hos polismyndigheten. Ifall
tillställningen kungöres genom allmän tidning, skall denna anmälan ske
före kungörandet och eljest, där så ske kan, minst 24 timmar före tillställningens
början. Den, som anmäler tillställningen, vare pliktig, när det
af polismyndigheten päfordras, ej mindre att styrka, att den uppgifna lokalen
eller platsen blifvit af ägaren eller innehafvaren upplåten för ändamålet,
än äfven att om tillställningens ändamål och beskaffenhet lämna
polismyndigheten de upplysningar, denna äskar för att kunna meddela

11

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

erforderliga ordningsföreskrifter; allt vid äfventyr, att tillställningen eljest
anses icke vara behörigen anmäld.

Är fråga om maskerad, bal, lekstuga, lindansning, positivspelning eller
dylikt, akrobatiska konststycken, konstridning, djurförevisning eller andra
med dessa jämförliga tillställningar, eller skall tillställning äga rum på
gata, torg eller annan allmän plats eller på annat under bar himmel beläget
ställe, till hvilket allmänheten eljest har obehindradt tillträde; då
skall polismyndighetens tillstånd afvaktas, och vare förbjudet att, innan
tillstånd meddelats, utlämna inträdeskort, fordra, begära eller mottaga
afgift.

Den, som gjort anmälan om tillställning, vare sig tillstånd erfordras
eller icke, har att ställa sig till efterrättelse de ordningsföreskrifter, som
kunna af polismyndigheten meddelas.

Underlåter någon hvad här är stadgadt, eller försummar ägare eller
innehafvare af lokal eller plats, som för tillställning kommer att begagnas,
att före tillställningens början göra sig förvissad att tillställningen
blifvit vederbörligen anmäld eller i fall, där sådant erfordras, tillåten,
böte från och med 5 till och med 100 kronor.

Där sig visar, att tillställning, som här ofvan omförmäles, åsyftar eller
innebär något, som strider mot sedlighet eller allmän lag eller föranleder
till svårare oordning, äger polismyndigheten att dess förnyande förbjuda.
I nu nämnda fall, äfvensom då tillställningen utan vederbörlig anmälan
eller tillåtelse äger rum eller bland de närvarande uppkommer oordning
af svårare beskaffenhet, den där icke genom deltagarnes i densamma aflägsnande
kan undanröjas, må sammankomsten af polismyndigheten upplösas;
och vare alla de, som å stället sig församlat, pliktige att, på nämnda
myndighets uppmaning, därifrån sig begifva, vid bot från och med 5 till
och med 100 kronor för enhvar, som icke ställer sig sådan uppmaning
till efterrättelse.

30 §.

Hvad i denna stadga är föreskrift om stad, gälle äfven i tillämpliga
delar för köping, hamn, fiskläge och annat ställe med större sammanträngd
befolkning, då Kungl. Maj:ts befallningshafvande, efter vederbörandes hörande,
sådant förordnar genom beslut, som skall Kungl. Maj:ts pröfning
underställas; skolande Kungl. Maj:ts befallningshafvande i sammanhang
härmed, efter det vederbörande blifvit hörda, jämväl underställa Kungl.
Maj:ts pröfning förslag om hvilka styrelser eller myndigheter böra på

12 Andra Kammarms Tillfälliga Utskott»-(N:o 1) Utlåtande N:o 21.

sådant ställe fullgöra hvad som i stad, enligt stadgan, åligger magistrat
eller annan lokalmyndighet därstädes, samt om dessa styrelsers eller myndigheters
sammansättning och vidden af deras befogenhet uti ifrågavarande
hänseende.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande äge jämväl, där omständigheterna
därtill föranleda, att, efter vederbörandes hörande, genom beslut, som
underställes Ivungl. Maj:ts pröfning, särskilt förordna, att hvad i 13 § är
stadgadt skall tillämpas å visst område invid eller i närheten af stad, och
tillkommer i ty fall inom sådant område kronofogde enahanda befogenhet,
som enligt 13 § är i fråga om stad tillagd polismyndighet därstädes.

Det alla, som vederbör, hafva sig hörsamligen att efterrätta. Till
yttermera visso hafve Yi detta med egen hand underskrifvit och med
Vårt Kungl. sigill bekräfta låtit. Stockholms slott den 10 december 1886.

OSCAR.

(L. S.)

E. von Krusenstjerna.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1907.