Föräta Kammaren* Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande A'':o 5.

1

N:o 5.

Ank. till Riksd. kansli den 5 april 1907, kl. 3 e. ra.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2 i
anledning af väckt motion angående skrifvelse till Konungen
om införande af s. k. söndagsfrimärken.

Till utskottets behandling har blifvit hänvisad en af herr A. von
Möller väckt motion, n:o 42, hvaruti motionären hemställer, att Riksdagen
ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes medgifva,
att generalpoststyrelsen måtte låta tillverka och tillhandahålla allmänheten
så kallade söndagsmärken med postal valör.

Såsom stöd för motionen har anförts följande:

Uti Belgien infördes 1893 s. k. söndagsfrimärken af samma valör
och utseende som de vanliga frimärkena, dock försedda med ett perforeradt
bihang, å hvithet orden: Ne livrez pas le dimanche angifva, att bref

försedda med dessa märken ej behöfva utlämnas till adressaten förrän påföljande
helgfria dag.

Borttages detta bihang, skall brefvet på vanligt sätt befordras. Härigenom
beredes afsända ren, därest han anser brefvet ej vara af brådskande
natur, tillfälle att bespara brefbäraren onödigt besvär och bereda honom
en ökad ledighet om sön- och helgdagar.

Bernerbyrån bär godkänt dessa frimärken, och det svenska postverket
lär icke kunna anföra några skal ur postalteknisk synpunkt mot införandet
af dylika märken äfven hos oss.

De skulle ju i främsta rummet eller kanske uteslutande komma till
användning för postbefordring inom landet.

Särskildt torde tjänstefrimärken af dylik natur vara lämpliga, då i
allmänhet ämbetsverkens post ej öppnas å sön- eller helgdag.

Bill. till Riksd. Prot. 1907. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 5 Höft. (A7:o ö.) 1

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

■>

En annan faktor, visserligen af sekundär betydelse, bör ej lämnas
obeaktad, nämligen samlareintresset. Flora länder ha just för att skaffa
postverken ökad inkomst gång efter annan utsläppt nya frimärken.

Då Riksdagen 1901 aflat skrifvelse till Kung]. Maj:t om utsträckt
söndagshvila åt sina tjänstemän och betjänte vid järnvägen, post- och
telegrafverken oaktadt de därmed förenade betydliga kostnaderna, synes
detta gifva anledning till den förhoppning, att Riksdagen äfven skall
skänka sitt understöd till vidtagande af en åtgärd, som, samtidigt med att
den skulle inbringa postverket en afsevärd inkomst från filatelisterna, skulle,
utan minsta olägenhet för någon, bereda möjligheten af ökad söndagsledighet
åt en kår, hvilkens plikttrogna, mödosamma arbete förvisso från
allmänhetens sida förtjänar tillmötesgående och uppmuntran.

Efter hvad utskottet inhämtat, infördes i Belgien de i motionen
omnämnda s. k. söndagsfrimärkena genom ett beslut af ministern
för järnvägar, post och telegraf den 15 maj 1893. Däruti stadgades, att
frimärken af ny emission skulle bära inskriften på franska och flamländska
»Ne pas livrer le dimanche. Niet bestellen op zondag»; och skulle det stå
Öppet för brefafsändare att afskilja denna inskrift från frimärket, innan
bruk däraf gjordes, för hvilket fall det med frimärket försedda brefvet
befordrades lika på helgdagar som på söckendagar, hvaremot de postförsändelser,
på hvilka inskriften funnes bibehållen, icke skulle hembäras till
adressatens bostad (ne seront pas distribuées å domicile) under sön- eller
helgdagar.

Ö

Utskottet har ansett lämpligt att här låta i tryck afbilda samtliga
nu använda belgiska frimärken med valör under en franc.

i itn iwprr» t m luiniw ir c

KKiUpif

III KSiatfll!}fZ0ti5A£|:

tiäSItUaWE

. intsiiiKm

Bsriaifttifi

yt m

i* i wi

ISHfllltHii

WM2Z

Såsom af denna afbildning synes, är hvarje frimärke försedt med en
genom perforering afskiljbar remsa; och bär denna remsa, hvilken i
Belgien benämnes »bandelette dominicale», en inskrift, som innefattar ett
förbehåll, att brefvet icke skall hembäras till adressaten på söndag eller
annan helgdag.

Fömta Kammarens Tillfälliga Utskotts (iV:o 2) Utlåtande N:o 5. 3

Föi1 utskottet galler det att tillse, hvilka kostnader, som kunna
vara förenade med införandet af s. k. söndagsfrimärken samt huruvida och
i hvad man en sådan anordning som den af motionären föreslagna kan
bidraga till beredande af utsträckt sabbatshvila för postverkets personal.

Beträffande kostnadsfrågan har utskottet från den tryckerianstalt,
där de svenska frimärkena f. n. tryckas, inhämtat bland annat följande:
För den händelse frimärken af den belgiska typen och storleken skulle
tillverkas dels i koppartryck ocli dels i boktryck med bibehållande för
hvardera af nu gällande svenska valörer af det tillverkningssätt, som nu
begagnas, beräknas anskaffningskostnaden af nya maskiner, apparater och
dylikt uppgå till 113,550 kronor; och skulle tillverkningskostnaden för frimärkena
utan ^beräkning af amortering å nyssnämnda belopp komma att
ökas med nära 50 % af den nuvarande kostnaden för tillverkningen.
För det fall åter att de nya frimärkena med belgisk typ skulle få samma
storlek som de nu begagnade svenska, kunde anskaffningskostnaden af
maskiner, apparater och dylikt beräknas till 55,000 kronor och skulle tillverkningskostnaden
för frimärkena komma att förhöjas med 43 % utöfver
den nu utgående. Dessa beräkningar borde dock betraktas såsom approximativa
och afsågo endast »vanliga frimärken», sålunda icke tjänstefrimärken.

I detta sammanhang torde böra erinras, att för närvarande tryckas
i Sverige vanliga frimärken af 14 olika valörer (1, 2, 3, 4, 5, 8, 10, 15,
20, 25, 30, 50 öre, 1 krona, 5 kronor), af hvilka de fyra lägsta valörerna
i boktryck och de öfriga i koppartryck, samt tjänstefrimärken af 9 valörer
(2, 3, 4, 5, 10, 20, 30, 50 öre, 1 krona), alla i boktryck.

Innan utskottet lämnar kostnadsfrågan, vill utskottet icke underlåta
nämna, att från sakkunnigt håll meddelats utskottet, att till följd af det
s. k. filatelistintresset en icke så obetydlig inkomst skulle genom införandet
af nya frimärkstyper beredas postverket medelst de inköp, som för
samlares räkning komme att ske; men utskottet kan icke bedöma i hvad
mån denna inkomst skulle förslå att betacka förenämnda anskaffningskostnad
för maskiner m. in.

Då utskottet nu öfvergår till den synpunkt, som för utskottet ställer
sig viktigare än kostnadsfrågan, nämligen frågan om beredande af sabbatshvila
åt postverkets tjänstemän och betjänte, finner utskottet ett sådant
syftemål som det af motionären afsedda mycket beaktansvärdt. Riksdagen
har också, såsom motionären antyder, haft sin uppmärksamhet fästad å
denna angelägenhet. Uti skrifvelse till Kungl. Maj:t den 27 april 1901
framhöll nämligen Riksdagen bland annat, att hvarje samhällsmedlem såväl

4

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o f).

i fysiskt som andligt afseende hade berättigade kraf på ledighet under
större delen utaf sabbatsdagen samt att det tillkomme ett kristet samhälle
att, föregående de enskilda arbetsgifvarne med ett efterföljansvärdt föredöme,
bereda sina tjänare, jämte lekamlig hvila, möjlighet att deltaga uti
den allmänna gudstjänsten; och då, enligt Riksdagens mening tillämpningen
af dessa grundsatser både kunde och borde utsträckas utöfver hvad hittills
hos oss ägt rum i afseende å de vid postverket, statens järnvägar samt
statens telegraf- och telefonväsen anställda tjänstemän och betjänte, anhöll
Riksdagen, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning, huruvida, på
hvad sätt och i hvad man nödig sabbatshvila, där sådan ej redan medgifvits,
måtte kunna beredas åt nyssnämnda funktionärer. Denna Riksdagens
skrifvelse har dock icke från Kungl. Maj:ts sida funnits böra föranleda
någon åtgärd hvad beträffar postverkets personal, tv efter hvad
som inhämtas af en vid juststieombudsmannens ämbetsberättelse till 1905
års Riksdag fogad redogörelse för de under år 1904 vidtagna åtgärder i
anledning af från Riksdagen aflåtna skrivelser, har skrifvelsen af den 27
april 1901 blifvit den 8 december 1904 på chefens för civildepartementet
föredragning hos Kungl. Maj:t anmäld endast såvidt den anginge statens
järnvägar; och i motsvarande redogörelse uti ämbetsberättelsen för år 1906
återfinnes icke ifrågavarande ärende bland sådana, som vid utgången af år
1905 voro beroende på Kungl. Maj:ts pröfning, hvadan ärendet får anses
hafva blifvit från vidare åtgärd affördt.

Innan Riksdagens förenämnda skrifvelse den 8 december 1904 föredrogs
inför Kungl. Maj:t, hade emellertid kungl. generalpoststyrelsen genom
cirkulär den 26 januari 1904 angående beredande af utsträckt sabbatsledighet
åt postverkets tjänstemän och betjänte förordnat bland annat: att
den vid postkontoren anställda personal borde beredas ledighet hvarannan
sabbatsdag; att de vid järn vägsposten anställda funktionärer, som icke
åtnjöte regelbundet återkommande ledighet å stationsorten 24 timmar i
följd, borde befrias från tjänstgöring hvar fjärde söndag; att ledighet hvar
annan eller hvar tredje söndag borde tillkomma de landsvägspostiljoner,
som icke hade någon dag fullständigt ledig; att såsom villkor för sabbatsledighetens
utsträckande gällde, att sådan ledighet finge åtnjutas endast i
den mån sådant pröfvades kunna ske utan hinder för göromålens gång och
utan att allmänhetens berättigade kraf på betjänande åsidosattes och postverket
icke åsamkades alltför stora utgifter; samt att postfunktionär skulle
åtnjuta sabbatsledighet utan minskning i inkomster; i sammanhang hvarmed
meddelades föreskrifter, huru ersättning skulle beredas de personer,
som inkallades till tjänstgöring i stället för sabbatslediga postfunktionärer.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ar;o 2) Utlåtande A:o 5. 5

Vid bedömande af frågan, huruvida och i hvad mån införandet af

s. k. sön dagsfr imärken skulle bidraga till beredande af utsträckt sabbatshvila
för personalen, har utskottet funnit, att anordningen hufvudsakligen
skulle komma att beröra de brefbärare, som äro anställda i städerna (med
få undantag) samt andra större platser, där lokal brefbäring blifvit af
kungl. generalpoststyrelsen inrättad, öfriga postbetjänte, såsom sorterare,
vaktmästare och transportörer, likasom hela personalen vid järn vägsposten,
hvilka samtliga funktionärer hafva längre söndagstjänstgöring än brefbärarne,
beröras icke af förslaget på något gynnsamt sätt, men deremot
skulle en del sorteringsarbete komma att försvåras och utsträckas, i
det att vid sorteringen äfven finge tagas hänsyn till afskiljande af de försändelser,
som skulle utlämnas å helgdag, från sådana, som borde kvarligga
till påföljande helgfria dag.

Hvad nu särskild! brefbärarne angår, bör till en början förutskickas
den anmärkning, att brefbärarne på helgdag utgå endast en gång och att

t. ex. i Stockholm den turen börjar kl. 11 f. m. och i allmänhet är afslutad i
de centrala distrikten efter 2 å 2V2 timmar och i ytterdistrikten efter 3 å
372 timmar, så att brefbärarnes helgdagsarbete, som jämväl krafvel'' något
förarbete på morgonen, kan beräknas upptaga omkring 4 å 5 timmar.
Under denna kringbäring af post på helgdagar skulle, äfven om de s. k.
söndagsfrirnärkena infördes, brefbärarne, hvar och en i sitt distrikt, hafva
att utbära och afkunna ett stort antal postförsändelser, nämligen dels de
med frimärken försedda bref, vid hvilkas frankering remsan blifvit afskild
från frimärket, dels brefkort, kortbref och bref i frankokuvert, hvilka
ju icke frankeras medelst frimärken, och dels de tidningar, hvilka
genom postverkets försorg böra tillställas abonnenterna. Då nu arbetsbördan
för en brefbärare icke i regeln kan beräknas efter antalet försändelser,
han aflämnar, utan efter antalet besök, han har att göra, och
antalet trappor, han därvid måste tillryggalägga, följer häraf, att honom
icke tillskyndas någon lindring därigenom att under en helgdag till nästpåföljande
söckendag å postanstalt kvarhållas försändelser till de adressater
och abonnenter, som brefbäraren i allt fall på helgdagen besöker; och om
sådan adressat eller abonnent, som brefbäraren på helgdagen besökt, på
den nästföljande söckendagen icke har att emottaga annan försändelse än
den från helgdagen kvarliggande, får brefbäraren göra två besök i stället
för ett.

Det synes alltså ingalunda klart och gifvet, att någon afsevärd lindring *
i söndagsarbetet genom införande af de s. k. söndagsfrirnärkena skulle brefbärarne
beredas; och för öfrigt måste såsom en allmän slutsats gälla att
om än genom en sådan anordning, som den ifrågasatta, deras arbetsbörda på

Bih till Riksd. Prat. 1907. 8 Sami. 2 A fd. 1 Band. 5 Höft. 2

Föräta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

6

helgdagen, måhända till nackdel för andra postbetjente, i någon man
minskas, densamma komme att för påföljande söckendag ökas.

Postdirektören i Stockholm har, på därom framställd förfrågan från
utskottet, äfven meddelat, att, efter hans åsikt, lättnaden för brefbärarne,
åtminstone i rikets större städer, skulle blifva högst obetydlig och i mänga
fall ingen.

För öfrigt finner utskottet den omständigheten ganska anmärkningsvärd,
att under den tid af 14 år, som förflutit sedan de s. k. söndagsfrimärkena
infördes i Belgien, icke, såvidt utskottet känner eller kunnat utröna, någon
annan europeisk stat infört sådana frimärken.

Slutligen håller utskottet före, att, därest det skulle anses erforderligt
eller önskvärdt, att sabbatshvila i större utsträckning än den nu beviljade
bereddes brefbärare, andra, bättre utväg r än den af motionären
föreslagna torde kunna väljas.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet,

att hen1 von Möllers ifrågavarande motion icke
måtte föranleda till någon Första Kammarens åtgärd.

Stockholm den 5 april 1907.

På utskottets vägnar:
Gustaf Berg.

Reservation

af herr von Möller.

Stockholm 1907. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.