Sammansatta Stats- (och Lag-)ntslcottets Utlåtande N:o 6.
i
N:o 6.
Ank. till Eiksd. kansli den 19 april 1907 fel. 3 e. ro.
Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 4, i anledning
af Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag i visst
fall till aflönande af småskollärarinna.
I en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 117) af den 15 sistlidne
mars har Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden för samma dag föreslagit Riksdagen
medgifva,
att skoldistrikt må till aflönande af småskollärarinna, som genomgått den
under åren 1869—1877 vid folkskoleseminariet i Skara inrättade särskilda
afdelning för bildande af småskollärarinnor, äga att, därest lärarinnan af
skoldistriktet åtnjutit den högre aflöning, sotn enligt gällande bestämmelser
tillkommer lärarinna, hvilken på föreskrifvet sätt undergått pröfning
för anställning vid småskola, vid mindre folkskola eller vid folkskola
i egenskap af biträdande lärare, utbekomma det mot den högre aflöningen
svarande högre statsbidraget, utan hinder däraf att nämnda lärarinna
icke undergått sådan pröfning; samt
att skoldistrikt, som till aflönande af dylik inom distriktet anställd
lärarinna redan uppburit sådant högre statsbidrag, hvarom nyss är sagdt, må,
där ej vid tiden för utfärdande af bestämmelser härom talan om återbärande
af viss del af statsbidraget redan blifvit i vederbörlig ordning
väckt, behålla det uppburna statsbidraget i sin helhet och i annat fall
befrias från att på grund af dylik talan återbära större del af det uppburna
statsbidraget än som motsvarar det revisionen hos kammarrätten
tillkommande anmärkningsarfvode.
Bill. till Riksd. Prat. WOl. i Samt. ''2 Afd. fj Haft. (N:o 6'', 7.J
1
2 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 6.
Departementschefen har i detta ärende till ofvanberörda statsrådsprotokoll
anfört följande:
»Jag anhåller härmed att få upptaga en på en mängd skoldistrikts
ekonomi ingripande fråga rörande vissa från det med statens folkskoleseminarium
i Skara under åren 1869—1877 förenade småskoleseminariet
utexaminerade lärarinnors ställning i afseende å rätt till statsbidrag, en
fråga, som uppkommit på grund af missuppfattning af gällande bestämmelser.
Jag vill då till en början erinra om, huru dessa bestämmelser tillkommit.
Vid 1876 års Riksdag föreslog en motionär, att hvarje skoldistrikt,
som ville öka årslönen för lärare eller lärarinna vid småskola från 250
till 300 kronor, skulle äga rätt att af statsmedel erhålla hälften eller 25
kronor för hvarje sådan lönetillökning utöfver hvad det förut erhållit, med
villkor att distriktet tillsköte en lika stor summa. Denna framställning
blef dock af Riksdagen afslagen, särskild! med afseende därå, att ej några
skärpta föreskrifter blifvit gifna rörande dessa lärares och lärarinnors kompetensvillkor.
Däremot ställde 1877 års Riksdag sig mera välvillig gentemot
en af samme motionär då väckt motion med enahanda syfte. Statsut
skottet
yttrade, bland annat, att förutberörda, vid 1876 års Riksdag emot
motionärens förslag anförda skål torde förfalla, därest såsom villkor för
åtnjutande af den högre aflöningen stadgades, att läraren eller lärarinnan
skulle genom undergången offentlig pröfning hafva ådagalagt sig äga ett
kunskapsmått, motsvarande det, som skulle förvärfvas genom begagnande
af sju månaders undervisning vid något af staten eller landsting underhållet,
under behörig kontroll stående seminarium. De närmare bestämmelserna
i fråga om sättet för detta kompetensvillkors uppfyllande syntes
emellertid utskottet rätteligen böra af Kungl. Maj:t meddelas, enär det
vore mindre lämpligt för Riksdagen att i sådant hänseende alltför mycket
ingå i enskildheter. I öfverensstämmelse med denna mening beslöt ock
Riksdagen, hvarom skrifvelse afläts till Kungl. Maj:t.
Med åberopande af detta Riksdagens beslut förordnade Kungl. Maj:t
genom nådig kungörelse den 11 januari 1878, att skoldistrikt, som ville
öka årslönen för lärare eller lärarinna vid småskola från 250 kronor till
300 kronor, ägde att, utöfver det statsbidrag, distriktet på grund af kungörelsen
den 16 juni 1875 erhållit, af statsmedel undfå hälften eller 25
kronor af denna lönetillökning, mot villkor att läraren eller lärarinnan
genom offentlig pröfning ådagalagt sig hafva inhämtat de kunskaper, som
förvärfvades genom begagnande af sju månaders undervisning vid något
af staten eller landsting underhållet seminarium, i hvilket, jämte de i 34
3
Sammansatta Stats- (ooh Lag-)wtshottets Utlåtande N:o 6.
§ af gällande reglemente för folkskoleseminarierna omförmälda insikter och
färdigheter, meddelas: i modersmålet det hufvudsakligaste af form- och
satsläran samt öfning i språkets skriftliga användande; i naturkunnigheten
en kort framställning af människokroppens byggnad och vård samt kännedom
om de mera allmänt förekommande naturföremål, som lämpade sig
för åskådningsundervisningen; de första grunderna i sång, teckning och
gymnastik; samt en med praktiska öfningar förenad undervisning om småskolans
uppgift och anordning jämte de i densamma förekommande lärooch
öfningsämnenas, särskild! skrifläsningens och åskådningsundervisningens
metodiska behandling; att denna pröfning skulle anställas vid statens seminarium,
helst vid läsårets slut, under ledning af seminariets inspektor; att
enahanda pröfning skulle, i omedelbart sammanhang med afgångspröfningen
och i närvaro af en folkskoleinspektör eller annan sakkunnig person,
som af chefen för ecklesiastikdepartementet utsåges, äga rum vid de
af landsting underhållna seminarier, hvilka hade minst ofvannämnda undervisningstid;
samt att med de lärare och lärarinnor, som, innan denna
författning begynt tillämpas, blifvit vid småskola anställda, nämnda pröfning
kunde verkställas jämväl af vederbörande folkskoleinspektör, i sammanhang
med offentligen kungjord inspektion och i skolrådets närvaro,
äfvensom att statsbidraget för dessa lärare och lärarinnor finge, om efter
denna pröfning inspektören meddelade intyg, att de ägde mot ofvan omförmälda
fordringar svarande insikter och färdigheter, med nämnda belopp
utgå.
Berörda kungörelse af den 11 januari 1878 blef jämte öfriga författningar
rörande lönetillskott af allmänna medel åt lärare och lärarinnor
vid folkskolor och småskolor upphäfd genom nådiga kungörelsen den 5
juni 1885, men denna författning upptog i §§ 5 och 6 samtliga nu omförmälda
bestämmelser i kungörelsen den 11 januari 1878, och häri gjordes
ingen ändring genom nådiga kungörelsen den 13 juli 1887 om tillägg
till kungörelsen den 5 juni 1885.
Till 1897 års Riksdag gjorde Kungl. Maj:t framställning om lönereglering
för lärare vid småskolor med flera. Därvid anförde dåvarande
departementschefen: »Nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 angående lönetillskott
af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor och
småskolor samt nådiga kungörelsen den 13 juli 1887 om tillägg till nämnda
kungörelse innehålla icke endast stadganden om lönetiliskottens storlek
och om villkoren i allmänhet för rätten att erhålla dem, utan äfven detaljerade
föreskrifter rörande dels omfånget af de kunskaper, som lärare eller
lärarinna i småskola med flera bör äga, för att skoldistrikt, som anställer
honom eller henne vid någon sin skola, skall hafva rätt till ett lönetill
-
4 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskoUets Utlåtande N:o 6.
skott af 200 kronor, och dels sättet för den offentliga pröfning, hvarvid
läraren eller lärarinnan skall ådagalägga, att han eller hon inhämtat det
föreskrifna kunskapsmåttet. Det förekommer mig dock, som om det vore
lämpligare, att nämnda föreskrifter rörande såväl kunskapernas omfång
som sättet för den offentliga pröfningen intoges i en särskild författning.
Jag har därför låtit utarbeta förslag till stadga angående pröfning
vid något under offentlig kontroll stående seminarium för anställning som
lärare (lärarinna) vid småskola och mindre folkskola eller såsom biträdande
lärare (lärarinna) vid folkskola, hemställande jag, att Eders Kungl. Maj:t,
med godkännande däraf, täcktes låta detta förslag till stadga i omförmälda
ämne komma till Riksdagens kännedom och därvid tillkännagifva, att
Eders Kungl. Maj:t är sinnad att utfärda ifrågavarande stadga, därest den
nya löneregleringen för lärare och lärarinnor vid småskolor med flera
varder genomförd.»
På grund af hvad departementschefen anfört och i enlighet med hans
hemställan föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen att godkänna vissa förändrade
bestämmelser angående aflöning åt examinerade lärare och lärarinnor vid
småskolor med flera äfvensom angående lönetillskott af allmänna medel
för dem. Enligt dessa bestämmelser skulle, bland annat, lärare eller lärarinna,
som, efter att hafva i stadgad ordning vid vederbörligt seminarium
eller, enligt § 6 i kungörelsen den 5 juni 1885, inför folkskoleinspektör
undergått pröfning för anställning vid småskola, vid mindre
folkskola eller vid folkskola i egenskap af biträdande lärare eller lärarinna,
blifvit behörigen antagen till lärare eller lärarinna vid någon af nämnda
skolor, i lön för åtta månaders undervisning åtnjuta minst 800 kronor;
och var lönetillskottet därefter lämpadt.
Sedan Kungl. Maj:ts proposition af Risdagen bifallits, utfärdades den
28 maj 1897 dels kungörelse angående förändrade bestämmelser i fråga
om lönetillskott af allmänna medel i vissa fall för lärare och lärarinnor
vid folkskolor och småskolor, hvilken kungörelse sedermera ersatts af kungörelsen
angående statsbidrag till aflönande af lärare vid folkskolor och småskolor
den 1 juni 1900 samt kungörelsen den 10 juni 1904, hvilka för nu ifrågakonma
fall innehålla samma bestämmelser som 1897 års kungörelse, dels
ock den ännu gällande nådiga stadgan angående pröfning vid under offentlig
kontroll stående seminarium för anställning såsom lärare vid småskola
och mindre folkskola eller såsom biträdande lärare vid folkskola. Denna
författning uppställer såsom fordringar för genomgående af dylik pröfning,
bland annat, allt hvad i sådant hänseende fanns föreskrifvet i 1878 och
1885 års författningar samt stadgar dessutom i § 5, att i 1897 års författning
afsedd pröfning må intill den 1 januari 1899 jämväl äga rum,
5
Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottels Utlåtande N:o 6.
på sätt och i den ordning, som föreskrifves i §§ 5 och 6 uti nådiga, kungörelsen
den 5 juni 1885.
Efter att sålunda hafva redogjort för dessa författningsbestämmelser
återkommer jag till den föreliggande frågan.
Genom nådigt bref den 10 september 1869 förordnades, att vid folkskoleseminariet
i Skara skulle inrättas en särskild afdelning för bildande af
lärarinnor vid småskolorna. Detta småskoleseminarium, som uppehölls
med anslag af statsmedel, upphörde under år 1877. Under tiden hade
från detsamma utexaminerats en mängd småskollärarinnor. På grund af
någon missuppfattning af bestämmelserna i kungörelsen den 11 januari
1878 och senare författningar i samma ämne hafva dessa lärarinnor ansetts
icke behöfva för rätt för dem att uppbära förhöjd aflöning och för
vederbörande skoldistrikt att åtnjuta förhöjdt statsbidrag underkasta sig
sådan särskild pröfning, som i dessa författningar afses. Kungi. Maj:ts
befallningshafvande hafva år efter år utbetalat de förhöjda statsbidragen,
och dessa utanordningar föranledde under lång tid icke någon anmärkning
från kammarrättens sida.
Slutligen väcktes dock vederbörandes i kammarrätten uppmärksamhet
på nämnda förhållande, anmärkningar gjordes mot en mängd dylika af
Kung!. Maj:ts befallningshafvande beslutade utanordningar, anmärkningarna
gillades af kammarrätten och de öfver kammarrättens utslag anförda besvären
hafva i några få fall af Kungl. Maj:t ogillats, i öfrigt äro de ännu
på Kung], Maj:ts pröfning beroende.
För att klargöra kammarrättens uppfattning vill jag här i korthet
redogöra för den förklaring, som i ett af dessa besvärsmål afgifvits af
kammarrättens revisionsafdelning. Det gällde där frågan om beloppet af
det statsbidrag, vederbörande skoldistrikt skulle få uppbära till aflönande
af en småskollärarinna, som aflagt examen år 1874 vid Skara småskoleseminarium
med vitsord för kunskaper endast i kristendoinskunskap, svenska
språket och räknekonst. Vederbörande revisor i kammarrätten anförde
hufvudsakligen: Genom kungörelsen den 11 januari 1878 bestämdes ett
visst kunskapsmått såsom villkor för det då medgifna. ytterligare lönetillskottet.
Att lärararinnans i fråga vid seminariet i Skara aflagda examen
icke berättigat till detta lönetillskott vore påtagligt, enär hennes examen
icke ens omfattat föreskrift^ ämnen, såsom historia, geografi, naturkunnighet
med flera. Hvad beträffade ifrågavarande lärarinnas rätt till förhöjdt
lönetillskott på grund af kungörelsen den 5 juni 1885, syntes antagandet,
att hennes nyssnämnda examen skulle fylla kunskapsfordringarna enligt
sistnämnda kungörelse, sakna skäl, enär de däri föreskrifna läro- och öfningsämnena
vore desamma som de, hvilka fastställts genom kungörelsen
6 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 6.
deri 11 januari 1878. För åtnjutande af förhöjdt lönetillskott enligt kungörelsen
den 28 maj 1897 erfordrades, att läraren eller lärarinnan i stadgad
ordning vid vederbörligt seminarium eller enligt § 6 i kungörelsen den 5
juni 1885 inför folkskoleinspektör undergått pröfning för anställning vid
småskola. Att bestämmelsen »i stadgad ordning vid vederbörligt seminarium»
icke innebure någon ändring i eller eftergifvande af den förut stadgade
kunskapskompetensen för det högre lönetillskottet utan tillkommit
endast såsom en följd af att kunskapsfordringarna blifvit intagna icke såsom
förut i författningen angående lönetillskott utan i en särskild stadga
af samma dag, framginge tydligt af vederbörande departementschefs anförande
till statsrådsprotokollet. Samtliga de i 1878 och 1885 års kungörelser
uppräknade låro- och öfningsämnen återfunnes ock i 1897 års
stadga, som dessutom från 1899 års början helt trädde i stället för de
förut gällande bestämmelserna angående kunskapsprofven.
Vid öfvervägande af de uti ifrågavarande ämne, på sätt jag förut erinrat,
utfärdade bestämmelser har jag för min del ej funnit något att anmärka
mot den af kammarrätten och dess revisionsafdelning häfdade uppfattningen.
Å andra sidan synes mig den missuppfattning af gällande
bestämmelser, som gjort sig gällande hos skoldistrikten, ganska ursäktlig.
De hafva utan vidare utgått ifrån, att en lärarinna, som aflagt examen
vid en af staten upprättad anstalt, innehade den verkliga kompetens, som
erfordrades för rätt till erhållande af högsta möjliga statsbidrag till hennes
aflönande; och i denna sin uppfattning hafva skoldistrikten styrkts däraf,
att vederbörande folkskoleinspektörer lämnat utan anmärkning ansökningar
om sådant statsbidrag och Kungl. Maj:ts befallningshafvande utanordna!
desamma, utan att under många år någon erinran i ämnet gjorts vid
granskningen af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes räkenskaper. Det synes
därför vara hårdt, att dessa, delvis ekonomiskt mindre bärkraftiga skoldistrikt
nu skulle vara skyldiga att för åtskilliga år återbära en del af
hvad de i statsbidrag för ifrågakomma lärarinnors aflönande uppburit och
förhindrade att för framtiden, så länge de bibehålla dem, erhålla förhöjdt
statsbidrag.
Hvad angår beloppet af den ekonomiska förlust, skoldistrikten komme
att lida, så kunna numera enligt gällande bestämmelser kammarrättens
revisionsafdelnings anmärkningar icke sträcka sig längre tillbaka än till
år 1901. Förutom tre anmärkningsmål, hvilka, på sätt jag förut antydt,
redan blifvit afgjorda, innan det blef uppenbart, hvilken utsträckning saken
skulle få, äro för närvarande på Kungl. Maj:ts pröfning beroende 26 af
kammarrätten gillade anmärkningar rörande hvartdera af åren 1901 och
Sammansatta Stats- (och Lag-)utsJcottets Utlåtande N:o 6. 7
1902 samt 25 anmärkningar beträffande år 1903 (en lärarinna har under
tiden afgått). Under förutsättning att samtliga de lärarinnor, dessa anmärkningar
gälla, hafva ansetts berättigade till aflöning såsom för vederbörligen
examinerad lärarinna i högsta lönegraden — hvilket väl antagligen
är förhållandet — skulle, enligt hvad en granskning af bestämmelserna i
nådiga kungörelserna den 1 juni 1900 och den 10 juni 1904 ger vid handen,
skoldistrikten hafva för hvarje af ifrågavarande lärarinnor uppburit
i statsbidrag årligen 100 kronor för mycket. För hvarje dylik lärarinnetjänst
skulle således för åren 1901—1906 återbäras 600 kronor, ett för
mindre skoldistrikt ganska afsevärdt belopp, hvartill vidare i framtiden
komme minst 100 kronor årligen, så länge lärarinnan med oförändrad lön
bibehölles vid tjänsten.
Under sådana förhållanden anser jag billigheten fordra ett ingripande
från statsmakternas sida till förmån för dessa skoldistrikt, i den mån sådant
kan ske utan förnärmande af annans rätt.»
På grund af hvad departementschefen anfört, hemställer utskottet,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må vinna
Riksdagens bifall.
Stockholm den 15 april 1907.
På det sammansatta utskottets vägnar:
T. ZETTERSTRAND.