Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 4.
1
N:o 4.
Ank. till Riksd. kansli den 15 april 1907, kl. 11,30 f. m.
Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 2, i anledning
af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående upphörande af kronans rätt till storverksträd
och ekar å häradsallmänning ar.
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 135, har herr P. 0.
Lundell föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida kronans rätt till storverksträd
och ekar å häradsallmaning kunde upphöra, samt därefter för
Riksdagen framlägga det förslag till ändring i kungl. förordningen af den
26 januari 1894, hvartill utredningen kunde gifva anledning.
Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande:
»Från äldre tider tillbaka har kronan haft sig förbehållen rätten till
afverkning af s. k. storverksträd och ekar icke allenast å en del allmänningsskogar,
utan äfven å kronoskattehemman. Denna rätt å kronoskattehemman
upphäfdes emellertid fullständigt genom kungl. förordningen den
8 oktober 1875, efter det redan förut stadgats, att kronon, mot erläggande
af en stadgad löseskilling, kunde afträda förberörda rättighet.
Denna kronans rätt till storverksträd och ekar fortfar emellertid oförändrad
för häradsallmänningar och finnes senast intagen i kungl. förordningen
den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna
skogarna i riket §§37 och 38.
Denna bestämmelse utgör emellertid en stor olägenhet vid en ordnad
hushållning för dessa allmänningar. Storverksträd förekomma väl numera
sällan och åstadkomma ej så ofta svårigheter, men så mycket värre är det
Bih. till Likså. Prof. 1907. 4 Samt. 2 Afd. 4 Höft. (N:o 4).
2 Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 4.
med ekar, som å en del allmänningar förekomma i större antal. Dessa
ekar få nämligen icke afverkas samtidigt med den öfriga skogen, och
under ekarnas vida kronor kan icke återväxt af skog åstadkommas, detta
till stor skada för ett likformigt skogsbestånd; men ännu värre skada
åstadkommes därigenom, att, då befintliga ekar skola fällas och utforslas,
efter det ungskog omkring dem uppvuxit, ett stort antal unga och vackra
träd blifva nedslagna och fördärfvade för hvarje ek, som sålunda hugges.
Därtill komma extra svårigheter att få någon återväxt å de små kala
fläckar här och där, som uppstått efter ekarnas afverkning.
För kronan har numera rätten till storverksträd och ekträd å häradsallmänningar
säkerligen ringa betydelse, men för skogshushållningen å
allmänningarna är den till stor olägenhet, såsom förut anförts.»
Då utskottet, i likhet med motionären, finner den fördel, som numera
kan tillskyndas kronan genom bibehållande af dess rätt till storverksträd
och ekar å häradsallmänningar vara af ringa betydelse i jämförelse med
den skada och olägenhet för en rationell skogsvård, som, på sätt af motionären
framhållits, otvifvelaktigt åstadkommes genom ifrågavarande bestämmelse,
samt utskottet förty anser det önskvärdt, att ändring härutinnan
må i den af motionären angifna riktning äga rum, får utskottet hemställa,
att Eiksdagen, i anledning af herr Lundells förevarande
motion, må i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida
kronans rätt till storverksträd och ekar å häradsallmänning
må kunna upphöra, samt därefter för Eiksdagen
framlägga det förslag i ämnet, hvartill utredningen
kan gifva anledning.
Stockholm den 15 april 1907.
På det sammansatta stats- och lagutskottets vägnar:
T. ZETTEESTEAND.
STOCKHOLM 1907. O. L. SVANBÄCKS BOKTRYCKERI.