Sammansatta Banko- (och Lag-)utskottets Utlåtande N.o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 20 april 1907, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl Maj:t
angående framläggande af förslag till lag om s. k. emissionshanker.
*

I en inom Andra Kammaren väckt motion, mo 88, kafva herr
E. D. W. Martin m. fl. föreslagit, att Riksdagen ville i skrifvelse till
Kund. Makt anhålla om framläggande af förslag till lag angående sadana
banker, som må tillåtas idka handel äfven med aktier, s. k. emis sionsbanker.

, ,.c

Denna motion har hänvisats till lagutskottet, som efter öfverenskommelse
med bankoutskottet öfverlämnat densamma till behandling

af sammansatt banko- och lagutskott. _ ... c..

I fråga om den närmare motiveringen för motionärernas föreliggande
förslag tillåter sig utskottet hänvisa till motionens innehåll.
Motionens hufvudsyfte är att genom lagstiftning underlätta tillkomsten
af bankinstitut af den typ, som afser bolagsgrundnmg och handel med
aktier. Och motionärerna definiera »emissionsbank» såsom eu under
offentlig kontroll ställd kreditinstitution med ändamål att förmedla kapitalets
tillgodogörande åt industrien icke allenast genom beredande åt
rörelsemedel åt redan i gång varande företag utan äfven genom medverkan
vid aktiebolags grundande och vid försäljande till allmänheten
af aktier i detsamma samt i öfrigt vid förmedlande af aktieköp. K‘ter
framhållande af de fördelar, som dylika kreditanstalter anses medföra,
Bih. till Riksd. Vrot. 1907. 6 Sami, 2 Afd. 2 Höft. (.N:o 2.) 1

2 Sammansatta Banko- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.

af lämpligheten att äfven i . Sverige genom lagstiftning bereda till1
jj ^ bildande af dylika, erinra motionärerna om de skäl, som föranledde
1901 års bankkommitté att förorda sådana bankinstitut, samt
om Kung!. Maj:ts proposition i ämnet till 1903 års Riksdag.

vi r Pär .fyamIagda förslag till lag angående industriförlagsbanker
biet dock icke af Riksdagen bifallet. Såsom skäl för detta beslut antordes
af dåvarande sammansatta banko- och lagutskott, att den då
förebragta utredningen ej bibringat öfvertygelse, att tiden varit inne
tor den ifrågasätta lagstiftningen eller att Kungl. Majrts förslag i detta
a seende bill vit byggdt på riktiga och lämpliga grunder. Emellertid
biel i sammanhang härmed erkändt, att en aktieemissionsanstalt, skött
med sakkunskap och redbarhet samt ställd under offentlig kontroll
skulle kunna vara till nytta för industrien.

Hvad som därefter särskilt föranledt frågans återupptagande synes
vara den omfattande och okontrollerade spekulation i industri- och andra
aktier, som under de senare åren förekommit i vårt land med tendens
till ständig stegring och som framkallat oro inom vida kretsar. Man
har trott, att genom en lagstiftning af den art, som nu ifrågasättes,
skola uppkomma penninginstitut, som hafva förmåga att leda denna
speku aktion i en sundare riktning till följd af bättre kännedom om de
respektive företagens verkliga affärsställning.

Kan det osunda aktiejobberiet sålunda anses ytterligare framhäfva
behofvet af sådan lagstiftning, som motionärerna åsyfta, torde senaste
arens utveckling mom industrien och det ekonomiska lifvet i allmänhet
jämväl understödja det ökade krafvet på en dylik lagstiftning. Från
representanter för affärsbref har framhållits, att Sverige visserligen har
störa naturliga resurser och goda industriella möjligheter, men att det
dock saknas flera af den moderna utvecklingens förutsättningar, och
synes därför det allmänna icke böra underlåta att vidtaga någon af de
åtgärder, som visat sig kunna främja en sund företagsamhet. Vidare har
med afseende härå anförts, att i landet väl stiftas och registreras aktiebolag
i stor omfattning, men att, vid granskning af det sätt hvarpå dessa bolag
komma till stånd, man ej sällan finner, att det sker utan tillbörlig undersökning
vare sig beträffande företagets ekonomiska berättigande och
ren ta bill te t eller, i afseende å dess finansiella planläggning. Och då ett
eller annat dylikt företag lyckats arbeta sig fram, fattas det ofta insikter,
mod och kapital för att det lofvande företaget skall kunna utveckla
sig till en väsentligen större affär, som eventuellt kunde tillföra
landet stora fördelar. Ett medel att befrämja företagsamheten och gifva

Sammansatta Banko- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2- 3

den hjälp i dessa afseenden har man trott sig finna genom inrättande
af emissionsanstalter.

Att väl ordnade och ledda emissionsanstalter kunna genom att
organisera och understödja företagsamheten vara till gagn för den^ allmänna
ekonomiska utvecklingen synes också vara allmänt erkändt. Några
sådana anstalter hafva emellertid hittills ej funnits hos oss, då man ej
ansett något större behof däraf förefinnas och den uppfattningen varit
rådande, att våra nuvarande banker visat sig hafva medel att genom
lån och förlag lämna företagsamheten erforderligt stöd. Då emellertid
lån och förlag ej kunna lämnas annat än i viss mera inskränkt omfattning,
kunna bankerna dock under nuvarande förhållanden ej lämna industrien
tillräckligt understöd för uppammande af nya företag eller
understödjande af äldre sådana. Visserligen har under tiden efter framläggande
af motionen i hufvudstaden af framstående affärsmän på skilda
områden grundats ett emissionsbolag, utrustadt med ett för våra förhållanden
betydande kapital och afsedt att drifva just den verksamhet,
som motionärerna tillärnat åt de af dem föreslagna emissionsbanker, och
vid första påseende synes ett sådant för ändamålet särskildt bildadt
emissionsbolag med tillräckligt kapital och under god ledning vara
lämpadt att afhjälpa hvad bankerna härutinnan brista och sålunda motionärernas
syfte nås på denna väg utan någon ändrad lagstiftning. Men
underkastas ett dylikt fullkomligt privat emissionsbolag jämförelse med
en sådan enligt särskilda lagbestämmelser kontrollerad emissionsbank,
som i motionen afses, torde från det allmännas synpunkt flera omständigheter
kunna framdragas till förmån för den senare typen. Om också
värdet af bankinspektionens mera formella kontroll ej får öfverskattas,
torde densamma dock medföra den afsevärda nyttan, att allmänheten
till följd af den föreskrifna publiciteten har tillfälle att följa och kontrollera
bankens verksamhet under tillförlitlig visshet att härför uppsatta handlingar
— månadsrapporter och bokslut — äro riktiga och att däri ej
förekomma några vilseledande poster. Jämväl i den omständigheten att
emissionsbankens ordning skall underställas Kungl. Majfis pröfning ligger
ett betryggande skydd, äfven om man ej i koncessionen får se någon
offentlig rekommendation eller garanti för bankens soliditet.

Efter hvad som sålunda anförts, kan utskottet ej undgå att ansluta
sig till dem, som anse det vara en brist i vår lagstiftning, att
däri saknas alla bestämmelser till reglerande af handel med aktier och
finner därför på de grunder, motionärerna i sin motivering framhållit,
att en aktieemissionsverksamhet med tillräckligt kapital, väl organiserad

4 Sammansatta Banko- (och Lag)-utskottets Utlåtande N:o 2.

och ställd under offentlig kontroll skulle vara till nytta för vår industri
och landets ekonomi.

Men häraf följer icke med nödvändighet, att denna verksamhet bör
utöfvas af banker enligt den typ, motionärerna tänkt sig, rena emissionsbanker.
Det synes böra komma under öfvervägande, huruvida icke
frågan kan lösas äfven på det sätt, att de af våra vanliga batiker, som
äga mera betydande fonder, kunde erhålla den enligt gällande lagstiftning
dem förvägrade rätt att förvärfva aktier, hvarigenom tillfälle till
emissionsverksamhet skulle för dem beredas. Detta system, att låta
emissionsverksamheten ingå såsom en detalj af bankrörelsen är för öfrigt,
såsom motionärerna själfva påvisa, med stor framgång användt i Tyskland,
hvars kreditförhållanden erbjuda åtskilliga jämförelsepunkter med
våra. Men, såsom i fråga om den rena emissionsbanken, inlåningen
från allmänheten måste, såsom ock motionärerna förutsätta, begränsas,
så lärer en nödig omtanke för bibehållande af vårt bankväsendes soliditet
fordra att, om eu vanlig bank med obegränsad inlåningsrätt skulle erhålla
rättighet att förvärfva aktier, denna rätt genom lag erhölle en
sträng begränsning.

Den nuvarande bankinspektören har under en nyligen hållen
offentlig diskussion i förevarande ämne framhållit, att gällande banklagstiftning
osökt erbjuder en sådan gräns. Där föreskrifves nämligen,
att afsättning till reservfond skall med visst belopp af årsvinsten göras
till dess reservfonden nått 50 procent af grundfonden, då vidare afsättning
icke behöfver ske. Nu hafva emellertid åtskilliga banker skaffat
sig eu större reservfond än lagen fordrar, och med anledning häraf har
bankinspektören ifrågasatt, att det belopp, hvarmed reservfonden öfverstiger
lagstadgade 50 procent af grundfonden, finge användas för förvärfvande
af aktier. Skulle nu under vidriga omständigheter hela detta
belopp gå förloradt, — något som knappast är sannolikt — har dock
banken i behåll utom sin grundfond så stor reservfond, att någon tillökning
af densamma icke af lagen kräfves. Man torde därför ej kunna
påstå, att en sådan aktietrafik vore för bankens kunder äfventyrlig.
Enligt hvad bankinspektören i sammanhang härmed meddelade, skulle
sammanlagda beloppet för bankernas aktieförvärfsrätt enligt dessa grunder
uppgå till omkring 40 miljoner kronor.

För bankernas utöfvande af en dylik begränsad aktieförvärfsrätt
synes olika former kunna väljas. Då man inom bankvärlden torde kunna
urskilja vissa grupper af banker, hvilka stå i något närmare beröring
med hvarandra, är ju tänkbart, att en sådan sammanslutning emellan
dem kunde komma till stånd, att hvarje bank kunde berättigas att med

Sammansatta Banko- (och Lag)-utskottets Utlåtande N:o 2■ 5

den öfverskottsfond, som skulle stå öppen för aktieförvärf, ingå såsom
delägare i en gemensam emissionsanstalt, hvilken då kunde erhålla en
sådan organisation och ledning, som för vinnande af fulla syftet med
eu dylik anstalt kan erfordras. Eller ock torde bankerna medgifvas
rätt att i angifven omfattning direkt förvärfva aktier, hvilken rätt dock
synes i hvarje fall endast höra tillerkännas banker med större samlade
fonder.

En utredning om och under hvilka villkor rättighet att drifva
handel med aktier må kunna medgifvas bolag, som äro eller blifva
underkastade den för enskilda bankinrättningar — solidariska bankbolag
och bankaktiebolag — gällande lagstiftning, synes emellertid böra åstadkommas
genom Kungl. Maj:t.

På anförda grunder får utskottet därför med anledning af förevarande
motion hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville låta utreda, om och under
hvilka villkor rättighet att drifva handel med aktier
må kunna medgifvas bolag, som äro eller blifva underkastade
den för enskilda bankinrättningar gällande
lagstiftning, samt till Riksdagen afgifva det förslag i
ämnet, som en sådan utredning må kunna föranleda.

Stockholm den 18 april 1907.

På sammansatta banko- och lagutskottets vägnar:

JOHN RETTIG.

Bih. till Iiiksd. Prof. 1907. 6 Samt. 2 Afd. 2 Häft.

2