Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

N:o 78.

Ank. till Kikad. kansli den 12 april 1907, kl. 3 e. m.

Utlutande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till
Riksdagen, angående öfverlåtande åt en kasernbyggnadskommission
att handhafva uppförandet af åtskilliga nya
byggnader för armén. i;l:a U. A.)

Uti en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 106) har Kungl. Maj:t,
under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
den 15 nästlidne mars, föreslagit Riksdagen medgifva,
att en kasernbyggnadskommission finge tillsättas med uppdrag att,
enligt de bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelade, såväl tekniskt som ekonomiskt
omliänderhafva de arbeten, som vore förenade med planläggningen
och utförandet af nya kasernetablissemang för följande femton infanteriregementen,
nämligen: Lifregementets grenadjärer, Första och
Andra lifgrenadjärregementena, Västgöta regemente, Upplands infanteriregemente,
Skaraborgs, Södermanlands, Kronobergs, Jönköpings, Ålfsborgs,
Bohusläns, Kalmar och Värmlands regementen samt Norra och Södra
skånska infanteriregementena, äfvensom af andra byggnader för armén,
hvilkas utförande af Kungl. Maj:t öfverlämnades till kommissionen under
den tid kommissionens verksamhet för uppförandet af nämnda kasernetablissemang
fortginge, samt att aflöning åt kommissionens ledamöter och
för uppdragets fullgörande erforderliga kontrollanter och andra biträden
jämte öfriga häraf föranledda kostnader finge bestridas af de för byggnadsarbetena
beviljade medel.

I detta ärende har departementschefen till ofvanberörda statsrådsprotokoll
anfört följande:

»Enligt det vid innevarande års statsverksproposition under fjärde
hufvudtiteln fogade statsrådsprotokoll erinrade jag, vid föredragning af
frågan om anslag till nya byggnader för armén och beträffande skärpt
Bill. till Eiksd,. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 53 Haft. (N:o 78). 1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

kontroll vid uppförandet af sådana byggnader, att Kungl. Maj:t genom
nådigt bref den 4 augusti 1906 uppdragit åt en kommitté — kasernbyggnadskommittén
— att afgifva yttrande och inkomma med förslag
i anledning af

dels hvad Riksdagen i skrifvelse den 27 april 1906, n:o 87, efter
pröfning af dess år 1905 församlade revisorers anmärkningar beträffande
arméförvaltningen hemställt i afseende å vidtagande af åtgärder, för
att vid förestående kasernbyggnadsarbeten fullt tillförlitliga kostnadsberäkningar
måtte vara att tillgå och tillfyllestgörande kontroll öfver
arbetenas utförande måtte åstadkommas;

dels Riksdagens i skrifvelse den 25 maj 1906, n:o 187, gjorda
framställning om verkställande af utredning, huruvida genom förändring
af fortifikationens organisation eller genom andra anordningar
mera betryggande garantier för utförande på ett tillfredsställande sätt
af byggnader för arméns räkning kunde vinnas;

dels hvad Riksdagen i skrifvelse den 27 maj 1906, n:o 195, anfört
i afseende å vidtagande af åtgärder för vinnande af skärpt kontroll vid
uppförandet af nya kasernetablissemang för de i samma skrifvelse
uppgifva femton infanteriregementen;

dels ock det af kommittén för utarbetande af förslag angående
organisationen af arméns centrala förvaltningsmyndighet m. m. — arméförvaltningskommittén
— den 28 maj 1906 afgifna betänkande, i hvad
detsamma afsåge organisationen af arméförvaltningens fortifikationsdepartement.

Kasernbyggnadskommittén hade emellertid icke vid tiden för aflämnandet
af statsverkspropositionen hunnit utsluta sitt uppdrag, hvarför
jag anhöll att, så snart sig göra läte, få underställa kommitténs förslag
Kungl. Maj:ts pröfning, på det att framställning i ämnet måtte kunna
göras hos Riksdagen.

Kommittén, till hvilken öfverlämnats de af vederbörande militära
chefer och myndigheter afgifna underdåniga utlåtanden i anledning af
förenämnda riksdagsskrifvelser och kommittébetänkande, har den 7
sistlidne februari fullgjort sitt uppdrag och aflämnat underdånigt betänkande
°).

Innan jag öfvergår till en närmare redogörelse för kasernbyggnadskommitténs
förslag, i hvad det afser frågan om uppförandet af nya

*) Underdånigt betänkande afgitvet den 7 februari 1907 af kommittén för utarbetande af förslag i
fråga om bandbafvandet af byggnadsärenden för armén.

Statsutskottets Utlåtande N:o 78. 3

kasernetablissemang för armén, torde en kortfattad öfversikt böra lämnas
af Riksdagens omförmälda skrivelser jämte de framställningar, som
föranledt desamma, äfvensom af de sedermera i anledning af dessa skrivelser
hörda myndigheters yttranden.

Riksdagens dr 1905 församlade revisorer hade uti sin berättelse
framhållit, bland annat, att kasernbyggnadsarbetena å Itindön dragit
kostnader, som med afsevärdt höga belopp öfverstigit hvad som ursprungligen
härför beräknats. Det hade särskildt ådragit sig revisorernas
uppmärksamhet, att icke arbetet i sin helhet utbjudits på entreprenad,
och enligt revisorernas förmenande vore det förfaringssätt,
hvaraf vederbörande vid detta tillfälle begagnat sig, ägnadt att framkalla
starka tvifvelsmål, huruvida det system, som för närvarande följdes
med afseende å dylika anläggningar, kunde anses tillfredsställande.
I detta afseende syntes till en början böra fastslås, att utan en fullt
betrvggande och sakkunnig kontroll nödig säkerhet för arbetets behöriga
utförande icke kunde vinnas. Vidare syntes med skäl kunna ifrågasättas,
huruvida icke för ändamålet borde, i likhet med hvad som,
enligt uppgift, skett i Tyskland, inrättas en af sakkunniga såväl civila
som militära personer sammansatt byggnadsnämnd, hvilken skulle hafva
att dels granska uppgjorda förslag till nya eller ändrade kasernbyggnader,
dels ock utöfva nödig tillsyn i afseende å arbetets utförande.
Genom en dylik anordning skulle otvifvelaktigt på detta område kunna
uppnås större enhet och samverkan, än hvad för närvarande vore fallet.
Därigenom skulle ock med säkerhet mera fullständiga utredningar och
mera tillförlitliga kostnadsberäkningar kunna erhållas samt afvikelser från
ursprungligen uppgjorda planer undvikas äfvensom en önskvärd begränsning
af kostnaderna åstadkommas.

Då ännu många och stora kasernbyggnadsarbeten förestode, hade
revisorerna ansett sig böra å här anförda förhållanden fästa Riksdagens

särskilda uppmärksamhet. _ _

Riksdagen, som i sin ofvannämnda skrifvelse den 21 april 190tf n:o ö7,
upptagit detta statsrevisorernas anförande och i likhet med dem funnit, att
entreprenadsystemet icke blifvit i önskvärd omfattning tillämpadt, framhöll
i anledning häraf och med afseende å de ansenliga kasernbyggnadsarbeton,
som under den närmaste framtiden skulle utföias, hurusom
det vore af vikt, att denna byggnadsverksamhet måtte varda på ett mera
tillfredsställande sätt planlagd och ordnad. Åtgärder syntes vidare
höra vidtagas för åstadkommande af eu mera verksam kontroll. Slutligen
ansåg sig Riksdagen böra ifrågasätta, om ej såväl vid kostnadsberäkningars
upprättande som vid kontrollens utöfvande biträde af
civila element borde i större utsträckning än hittills anlitas.

Riksdagens

skrifvelser.

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, anhöll Riksdagen, att
Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, hvilka åtgärder borde vidtagas,
på det att vid förestående kasernbyggnadsarbeten fullt tillförlitliga
kostnadsberäkningar måtte vara att tillgå och tillfyllestgörande kontroll
öfver arbetenas utförande åstadkommas.

Riksdagsskrifvelsen den 25 maj 1906, n;o 187, föranleddes af en
motion i fråga om mera betagande garantier för utförande på ett tillfredsställande
sätt af byggnader för armens behof. Efter att hafva
erinrat om de stora brister i befästningsanslagen till Bodens samt Vaxholms
och Oscar-Fredriksborgs fästningar, som anmälts för föregående
års Riksdagar, anförde motionären, att om till kostnaderna för arméns
^byggnader lades äfven utgifterna för kaserners och öfriga militära
byggnaders samt fästningarnas underhåll och förbättringar, så kunde
ej förnekas, att de penningbelopp, hvilka dels redan utgått för
omförmälda ändamål, dels under närmaste åren härefter antagligen
komme att därför anvisas, vore för våra förhållanden ganska aktningsvärda.
Ingen betviflade, att dessa utgifter varit och vore för landets
säkerhet nyttiga och väl behöfliga; dock läge det naturligtvis mycken
vikt uppå, att de beviljade medlen användes på ett förståndigt och praktiskt
sätt. Det kunde dock ifrågasättas, om full garanti funnes, att så
för närvarande vore förhållandet. Motionären hemställde därför, att
Riksdagen måtte besluta aflåta skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan,
att Kungl. Magt måtte låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag
till uppsättande af en från ingenjörtrupperna skild militärbyggnadskår
samt i öfrigt låta utreda, hvilka ändringar i fortifikationens
organisation, som däraf skulle blifva en följd.

I den med anledning af motionen beslutade riksdagsskrifvelsen anföres
bland annat följande:

»De byggnadsarbeten, som för närvarande utföras och framdeles,
särskildt under de närmaste åren, skola utföras för arméns behof,
kunna uppdelas i två skilda grupper, fästningsarbete!! och kasernbyggnadsarbeten.
Det torde vara utan vidare utredning tydligt, att
dessa byggnadsarbeten äro af väsentligt olika art och kräfva skilda förutsättningar
hos dem, som hafva ledningen af arbetena sig anförtrodd.
Då i fråga om fästningsarbetena speciell fortifikatorisk och militär kunskap
icke kan undvaras, lär däremot för utförande af kasernbyggnadsarbetena
dylik specialkunskap ingalunda vara af nöden.

I fråga om det sätt, hvarpå en del kasernbyggnadsarbeten, hvilka
enligt nu gällande ordning ombesörjas af fortifikationen, verkställts,
hafva afsevärda anmärkningar framkommit; och har Riksdagen med

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

5

anledning af senaste årets statsrevisorers anmärkningar rörande särskilt
de kasernbyggnadsarbeten, som utförts vid Vaxholm och Oscar-Fredriksborg,
i skrifvelse den 27 sistlidne april anhållit, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes taga i öfvervägande, hvilka åtgärder må böra vidtagas, på det
att vid förestående kasernbyggnadsarbeten fullt tillförlitliga kostnadsberäkningar
må vara att tillgå och tillfyllestgörande kontroll öfver arbetenas
utförande må åstadkommas.

Med hänsyn därtill, att såväl inom fästnings- som kasernbyggnadsområdet
extra ordinära och mycket omfattande arbeten förestå inom
den närmaste tiden, anser Riksdagen det vara af vikt, att utredning
rörande lämpligaste sättet för utförande af ifrågavarande arbeten verkställes
omedelbart eller så snart ske kan, på det att staten må draga
största möjliga fördel af dess resultat vid de föreliggande, ej ännu afslutade
eller påbörjade befästningar och nybyggnader, som af Riksdagen
beslutats eller inom kort säkerligen komma att beslutas för armén.
Äfven om det i motionen framställda förslag att uppsätta en särskild
militärbyggnadskår skulle kunna lända till det därmed afsedda ändamål,
att vinna erforderlig sakkunskap hos ledningen af byggnadsarbeten för
arméns behof, är det dock påtagligt, att uppsättandet af en sådan kår

— frånsedt de därmed förknippade, sannolikt icke obetydliga kostnader

— skulle taga så lång tid i anspråk, att densamma svårligen skulle
kunna komma till användning och gagn vid utförande af de stora
arbeten, som under den närmaste tiden förestå. Men därjämte anser
Riksdagen, att det näppeligen skulle vara lämpligt att vidare anförtro
kasernbyggnadsarbetena åt en uteslutande militär byggnadskår, enär
för dessa arbeten den militära utbildningen bär föga att betyda. Civila
sakkunnige, i samråd med militära och medicinska myndigheter, äro
nämligen förvisso mera skickade att i fråga om dessa byggnadsarbeten
åstadkomma såväl bättre plananordningar, ej minst i hygieniskt afseende,
som framför allt att utföra arbetena på ett mera ekonomiskt sätt.

Med afseende å utförande af fästningsbyggnaderna lärer, i motsats
till hvad fallet är med kasernbyggnader, don militära sakkunskapen,
såsom ofvan nämnts, icke kunna undvaras, hvadan dessa arbeten allt
fortfarande torde böra anförtros åt fortifikationen. Inom denna kår,
sådan den nu är organiserad, finnes dock ingen särskild afdelning,
hvilken erhållit den speciella utbildning, som utförande af fästningsbyggnader
bör anses förutsätta. Såsom nu lär tillgå, beordras ofta
officerare direkt från trupptjänst till byggnadsarbetens ledande och
tvärtom. Då emellertid sannolikt är, att inom kåren förefinnas element,
som äga bättre förutsättningar än andra att leda byggnadsföretag,

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

Myndigheternas
yttranden -

kunde det i Riksdagens tanke vara fördelaktigt, om den ändring i
fortifikationens organisation vidtoges, att eu särskild afdelning därinom
bildades för dessa fästningsbyggnadsarbeten. Likaså synes det Riksdagen
vara förtjänt af öfvervägande, huruvida det ej vore lämpligt att
för framtiden, i likhet med hvad förhållandet är i Tyskland, den omförmälda
byggnadsafdelningen inom fortifikationen bereddes kompetens
för sitt värf därigenom, att de officerare, som tillhöra en sådan afdelning,
genomginge högre polytekniskt läroverk. Den ökade kostnaden för eu
så beskaffad uppdelning af fortifikationen torde icke blifva vidare afsevärd
och i allt fall uppvägas af därmed förenade fördelar.

På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t ville låta utreda, om genom förändring af fortifikationens
organisation eller genom andra anordningar mera betryggande garantier
för utförande på ett tillfredsställande sätt af byggnader för arméns räkning
kunna vinnas».

Riksdagens skrifvelse den 27 maj 1906, n:o 195, afläts i anledning
af Kungl. Maj:ts proposition angående beviljande af medel till uppförande
af nya byggnader för armén. Riksdagen biföll propositionen och
anvisade visst belopp för påbörjande af nya kasernetablissemang för femton
infanteriregementen, dock under förutsättning att Kungl. Maj:t för hvarje
arméfördelning, inom hvilken uppförande af nya kasernbyggnader ifrågasattes,
ej mindre utsåge en kommission, bestående af dels militära, dels
civila ledamöter, med uppdrag att utreda och föreslå, hvilka förläggningsorter
kunde i såväl militäriskt som ekonomiskt och socialt afseende
vara lämpligast, än äfven vidtoge åtgärder, på sätt i skrifvelsen förut
angifvits, för vinnande af skärpt kontroll vid uppförande af ifrågavarande
byggnader.

De åtgärder i sistnämnda afseende, för hvilka Riksdagen i sin berörda
skrifvelse uttalat sig, voro, att entreprenadsystemet såvidt möjligt
vid dessa arbeten skulle tillämpas, äfvensom att såväl vid kostnadsberäkningars
upprättande som vid kontrollens utöfvande jämväl civila
element i större utsträckning, än hittills skett, borde anlitas.

Uti de af arméfördelningscheferna, chefen för fortifikationen och
arméförvaltningens fortifikationsdepartement med anledning af Riksdagens
ifrågavarande skrivelser, i hvad de afse uppförandet af nya byggnader
för armén, afgifna underdåniga yttrandena äro icke framställda
några förslag till genomgripande ändringar uti de nuvarande anordningarna.

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

7

I fråga om enskildheterna uttala armé/(trådning schef er na åtskilliga
önskningsmål beträffande ökad sakkunskap och kontroll vid handläggandet
af de militära byggnadsärendena, hvarvid, bland annat, framhålles
vikten af omsorgsfulla förberedelser och noggrann planläggningvid
utförandet af nya byggnadsföretag.

I underdånigt yttrande den 31 juli 1906, öfver hvad Riksdagen
hemställt i sin förut omförmälda skrifvelse den 27 april 1906, n:o 87,
redogör chefen för fortifikationen för handläggningen af kasernby ggnadsärendena
från år 1900 eller den tid, då utarbetandet af förslag till ny
härordning påbörjades. Han framhåller däri, alt uppgjorda kostnadsberäkningar
till nya kasernetablissemang kunnat vara endast approximativa,
alldenstund de — då regementenas förläggningsorter i allmänhet
icke varit på förhand bestämda — ej kunnat grundas på fullständiga
platsundersökningar och alltså vid beräkningarnas uppgörande hänsyn
icke kunnat tagas till möjligen på en del ställen erforderliga grundförstärkningar,
sprängningsarbeten för källare, grunder och rörledningar
m. m. samt kostsammare planerings- och terrasseringsarbeten. För erhållande
af fullt tillförlitliga kostnadsberäkningar kräfdes, enligt chefens
för fortifikatonen åsikt, att byggnadsplatsen vore bestämd, att medel
och tillräcklig tid funnes att disponera för afvägningar, borrningar och
andra grundundersökningar m. m., att arbetenas utförande ej så länge
fördröjdes, att under tiden större prisstegringar uppkomme, samt att
inga andra än tekniska och därmed sammanhängande förhållanden blefve
afgörande vid kostnadsberäkningarnas uppgörande.

Chefen för fortifikationen anför vidare, att icke blott de från fortifikationens
hufvudstation utgångna ritningarna utan jämväl kostnadsberäkningarna
uppgjorts af den vid fortifikationens ritbyrå anställde arkitekten
och hans civila biträden, hvarjämte han redogör för det sätt,
hvarpå såväl platskontrollen som öfverkontrollen vid kasernbyggnadsarbetena
varit ordnad. Vid 21 kasernbyggnader hade platskontrollen
utöfvats af civila kontrollanter och vid endast 11 af militära. Ofverkontrollen
hade utöfvats af vederbörande fortifikationsbefälhafvare eller
af särskildt förordnade officerare ur fortifikationens reserv. Entreprenadsystemet
hade i regeln blifvit tillämpadt. Af 32 kasernetablissemang
hade detta system kommit till användning vid 26. De återstående 6 etablissemangen,
nämligen etablissemangen i Boden samt i Vaxholm och Karlskrona,
hade utförts eller utfördes genom fortifikationens egen försorg
och med användande af entreprenadsystemet endast hvad anginge inköp
af materialier samt utförandet af ledningsarbeten, kokapparater, värmeledningar
och dylikt.

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

Chefen för fortifikationen har uti underdånigt utlåtande den 31 juli
1906 öfver Riksdagens förutnämnda skrifvelse den 25 maj 1906, n:o
187, ytterligare berört frågan om kasernbyggnadsarbetena. Beträffande
uppgörandet af ritningar och kostnadsförslag, utförandet af byggnadsarbetena,
entreprenadsystemets tillämpning och kontrollens utöfvande
framhållas enahanda förhållanden och synpunkter, för hvilka redogörelse
nyss blifvit lämnad.

Hvad anginge kostnaderna för de kasernbyggnadsarbeten, till hvilka
Riksdagen beviljat medel åren 1901 och 1902, framhåller chefen för fortifikationen,
att de hittills utförda arbetena, om man undantoge Rindökasernerna,
i verkligheten dragit en kostnad af omkring 19,2 miljoner
kronor, under det att den för sex år sedan och då mycket lågt och
endast approximativt beräknade kostnaden uppgått till endast omkring
17,6 miljoner kronor. Dessa arbeten hade sålunda blifvit omkring 9 procent
dyrare än beräknadt varit, hvilket med hänsyn till den efter år 1900
inträffade prisstegringen ej kunde anses vara annat än ett gynnsamt
ekonomiskt resultat. Medräknades åter Rindökasernerna, stege detta
procenttal till omkring 14. De af fortifikationens kasernbyggnadsafdelning
uppgjorda kostnadsförslagen till kasernetablissemang för de 5
nordligast förlagda infanteriregementena, mot hvilka kostnadsförslag
några anmärkningar sedermera icke blifvit framställda, komme säkerligen
ej att öfverskridas, åtminstone att döma efter utgången af entreprenaden
för de tre kasernetablissemang, som vore påbörjade.

Vid bedömandet af det sätt, hvarpå fortifikationen bedrifvit sin
byggnadsverksamhet, borde, enligt chefens för fortifikationen mening,
beaktas det förhållande, att denna verksamhet på en gång, efter de stora
kasernanslagens beviljande, blifvit i oerhörd grad ökad, så att brist
uppstått å fullt lämplig och skolad personal för besättandet af en del
poster. Det vore ju för öfrigt icke uteslutet, att det skulle gått en för
de vanliga behofven afsedd civil byggnadskår på samma sätt.

I det tredje af chefen för fortifikationen i dessa ärenden afgifna
yttrande, nämligen öfver Riksdagens skrifvelse den 27 maj 1906, n:o
195, hänvisar chefen för fortifikationen till hvad han anfört uti de
båda yttranden, för hvilkas hufvudsaklig-a innehåll nu blifvit redogjordt,
hvarjämte han föreslår:

att samtliga återstående kasernetablissemang skola uppföras uteslutande
med tillämpning af entreprenadsystemet;

att, enär för de femton infanterietablissemang, till hvilkas uppförande
1906 års Riksdag beviljat medel, endast approximativa kostnadsförslag
blifvit upprättade, nya definitiva kostnadsberäkningar skola,

Statsutskottets Utlåtande N;o 78.

9

så snart platserna för dessa infanterietablissemang blifvit bestämda och
omfattande afvägningar och markundersökningar blifvit företagna, uppgöras
vid fortifikationens kasernbyggnadsafdelning och därefter, jämte
förslagsritningarna, till Kungl. Maj:ts nådiga pröfning insändas;

att för platskontrollens utöfvande måtte få användas fullt kompetenta
militära eller civila personer; samt

att öfverkontrollen inom hvarje fortifikationsområde må bestridas
af vederbörande fortifikationsbefälhafvare.

Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet, hvars yttranden i
ämnet äro dagtecknade den 25 juli 1906, framhåller hufvudsakligen enahanda
synpunkter som chefen för fortifikationen.

Den förut omnämnda arméförvaltningskommittén, hvars arbeten afslutades
den 28 maj 1906, och som sålunda icke haft att taga i öfvervägande
hvad som yttrats i förevarande riksdagsskrifvelser, har icke
föreslagit någon ny eller ändrad ordning för handhafvandet af de militära
byggnadsärendena.

Kasernbyggnadskommittén, som utgjorts af ledamöterna af Riksdagens
första kammare, öfversten m. m. A. F. O. Cederberg och kaptenen m. m.
friherre C. II. Falkenberg, ledamöterna af Riksdagens andra kammare,
filosofie doktorn m. m. D. K. Bergström och godsägaren J. M. Juhlin
samt arkitekten J. L. Petersson, har uti sitt den 7 sistlidne februari afgifna
betänkande och förslag till en början anfört, att då motiven
för de riksdagsskrifvelser, som föranledt kommitténs uppdrag, till
icke oväsentlig del vore hämtade från de i ekonomiskt hänseende
ogynnsamma resultaten af nyligen verkställda eller pågående arbeten
för arméns byggnader, hade kommittén ansett sig böra ägna särskild
uppmärksamhet åt, i hvad mån dessa resultat kunde anses hafva varit
beroende af byggnadsledningens organisation eller af andra orsaker.
I förra fallet förelåge skäl att antingen utbyta den nuvarande organisationen
mot en annan, som kunde bättre motsvara ändamålet,
eller ock vidtaga sådana ändringar däri, som komme att verka i samma
riktning. 1 senare fallet åter borde organisationen lämnas orubbad i
sådant, som folie under kommitténs bedömande, men andra åtgärder
till de anmärkta missförhållandenas afhjälpande vidtagas.

Härvid framträdde, enligt hvad kommittén yttrar, först det förhållandet,
att ifrågavarande verksamhet omfattade två väsentligt olika grupper
af byggnader, den ena bestående af sådana, som i hufvudsak stode
den civila byggnadsverksamheten närmare än den andra. Den förra
Bih. till Riksd. Prot. 1807. 4 Sami 1 Afd. 53 Häjt. 2

Kasernbyggnadskomitt
eris
yttrande.

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

gruppen utgjordes af kasern- och lägeretablissemangen m. m., den andra
af fästningsbyggnaderna.

Kommittén erinrar vidare därom, att enskild motionär föreslagit,
att båda grupperna skulle anförtros åt en gemensam »militärbyggnadskår»,
men att Riksdagen ansett det vara lämpligare, att skilda organ
öfvertoge hvar sin grupp, och däri utmynnade äfven kommitténs förslag.

I detta sammanhang torde redogörelse böra lämnas endast för
den del af betänkandet, som angår frågan om nya kasernetablissemangs
uppförande. Kommittén yttrar härom följande:

»Till en början må här erinras, att denna del af byggnadsverksamheten
för arméns räkning efter beslutet om 1901 års härordningsförslag
antagit och under ännu några år kommer att bibehålla ett omfång,
väsentligt öfverskridande det normala. Redan på grund däraf kan det
med fog sättas i fråga, huruvida det kan vara lämpligt att för detta
tillfälligtvis mycket stora behof anlita en organisation, tillkommen under
förutsättning af arbeten i en jämförelsevis liten skala och med ett
annat slag af byggnadsverksamhet såsom egentligt arbetsfält. På vederbörandes
utbildning med annan verksamhet såsom hufvudsyfte, på bristande
förutsättningar att kunna ekonomiskt handhafva dylika företag
och på tillgängliga arbetskrafters otillräcklighet torde ock få skrifvas
de ogynnsamma resultaten vid åtskilliga kasernbyggnadsarbeten.

Ser man på de under de sista åren fullbordade kasernbyggnaderna
för arméns räkning, så synes det, vare sig arbetena utförts på entreprenad
eller under fortifikationens egen ledning, som om vederbörande
hafva både saknat tid till och icke fullt insett betydelsen af grundliga
markundersökningar. Man har inom fortifikationen underskattat vikten
af planers uppgörande med speciell hänsyn till markens beskaffenhet,
för att i stället rikta sin uppmärksamhet främst på en imposant gruppering
af byggnaderna. Från fortifikationens kasernbyggnadsafdelning
lämnade uppgifter angående förhållandet mellan anvisade belopp och
verkliga kostnader för utförda etablissemang upplysa, att i de flesta fall
försvårad grundläggning eller planering varit orsak till anslagens öfverskridande
och vittna således om nu omförmälda brist.

Såsom belysande i sagda hänseenden må anföras några exempel.
Två byggnader, tillhörande Norrlands trängkårs redan före år 1901 anlagda
etablissemang vid Sollefteå, hade förlagts alltför nära den synnerligen
höga, för ras utsatta älfstranden vid Ångermanälfven, hvilket
efter ett inträffadt nipras haft till följd, dels att den ena byggnaden,
helt obetydlig visserligen, måst flyttas, dels att stranden vid etablissemanget
måst förstärkas med ganska dyrbara stensättningar och andra

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

11

skyddsåtgärder, hvilka arbeten på framställning af chefen för fortifikationen
utförts genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg.

För det tillämnade etablissemanget för Västernorrlands regemente,
likaledes vid Sollefteå, hade utsetts en plats, där extra grundläggningskostnader
enligt uppgjord beräkning skulle uppgå till 110,000 kronor,
utan att man aktat nödigt undersöka, huruvida ej väsentligt bättre
grundförhållanden vore att påräkna å kronans egen mark vid regementets
närbelägna lägerplats, i hvilket fall för öfrigt bättre än å det
utsedda nya området kunnat tillgodogöras å lägerplatsen redan befintliga
byggnader.

Beträffande Vaxholms grenadjärregementes etablissemang har i
annat sammanhang utredts, att afsevärda belopp kunnat inbesparas
genom modifikation af situationsplanen, och liknande resultat, dock i
väsentligt mindre grad, borde varit att påräkna af en jämnkning i situationsplanen
för Västmanlands regementes etablissemang vid Västerås,
äfven om man måste erkänna, att terrängens formation i mycket beaktats
å sistnämnda plats.

Smålands husarregementes etablissemang vid Eksjö har förlagts på
en tomt omkring 1 kilometer aflägsen från öfningsfältet Ränneslätt med
omgifningar, och å den sålunda valda tomten hafva schaktnings- och
fyllningsarbetena blifvit icke oväsentligt dyrbarare, än om själfva kaserngården
planerats efter en lägre nivå, och de kullar, på hvilka de största
byggnaderna förlagts, sänkts något mindre, än nu skett. En jämkning
i läget för vissa rörledningar kunde ock här hafva medfört ej obetydlig
besparing i kostnaden för rörgrafvar.

Denna brist på noggranna undersökningar har dessutom visat sig
medföra olägenhet vid pröfning af entreprenadanbud, i det att vid pröfningen
saknats nödiga förutsättningar att bedöma förhållandet mellan
fordrad entreprenadsumma och fordrad arbetsprestation. Af samma anledning
har man vid uppgörandet af vissa entreprenadkontrakt icke
kunnat fastslå en bestämd summa för hela entreprenaden, utan endast
för en del däraf, och för återstoden nöjt sig med fixerandet af vissa
pris per arbetsenhet samt arbetskvantitetens bestämmande genom efteråt
skeende uppmätning. Utom de anledningar till tvister, som lätt följa
af ett dylikt förfaringssätt, har det medfört, att vederbörande exempelvis
kommit att antaga ett anbud, som i fördt protokoll förklarats vara
det lägsta, men som, sedan arbetet blifvit verkställdt, uppmätt och betaladt,
visat sig vara betydligt dyrare än ett annat, afgifvet samtidigt
med det antagna. Så var fallet med entreprenaden för det nämnda
etablissemanget vid Eksjö, där, enligt hvad kommittén vid företagen

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

undersökning funnit, det anbud, som godkänts såsom det lägsta, i verkligheten
blifvit staten öfver 30,000 kronor dyrare, än om ett annat af
de ingifna anbuden af chefen för fortifikationen antagits. I samtliga
anbuden ingick nämligen, i enlighet med entreprenadkungörelsen, att
allt gräfniugs-, schaktnings- och sprängningsarbete skulle betalas efter
visst, i anbudet uppgifvet å-pris, men vid denna rörliga del af entreprenaden,
som å tvenne af de ingifna anbuden var beräknad vida lägre
än å det antagna anbudet, hafva vederbörande inom fortifikationen ej
fäst nödigt afseende. Man synes hufvudsakligen hafva räknat med den
fasta entreprenaden och i följd däraf missräknat sig.

Det är emellertid icke endast i afseende å nu berörda och likartade
förhållanden, som nödiga förutsättningar saknats för en fullgod ledning
af kasernbyggnadsarbetena från fortifikationens sida. Mycket af hvad
som brustit bär otvifvelaktigt varit beroende därpå, att nödvändigheten
att få de af Riksdagen anordnade medlen att räcka till för ändamålen
och det ansvar, som härutinnan pålegat fortifikationen, icke stått tillräckligt
tydliga för dem, som vederbort.

Att i ett och annat fall arbete för arméns räkning äfven med den
nuvarande organisationen kunnat utföras tillfredsställande i både tekniskt
och ekonomiskt hänseende förbiser kommittén ingalunda, om än hvarje
uppgift härom icke tål vid en närmare granskning. Det stora flertalet
af de senare årens kasernbyggnadsarbeten, såväl nybyggnaderna som
ombyggnaderna, hafva emellertid slutat med betydande underskott,
hvilka åtminstone i afseende å de senare omöjligen kunnat hänföras
till drygare grundläggnings- och planeringsarbeten. Hvad beträffar de
genom fortifikationens egen försorg utan användande af entreprenad
uppförda kasernetablissemangen, hafva särskildt de nya etablissemangen
i Karlskrona och å Rindön tilldragit sig statsrevisionens och Riksdagens
uppmärksamhet. Den närmare utredning i afseende å orsakerna till
byggnadsanslagets öfverskridande vid uppförandet af Vaxholms grenadjärregementes
etablissemang, hvilken i dagarne afslutats, lärer icke
blifva ägnad att styrka fortifikationens kompetens på detta område,
utan fastmera ådagalägga nödvändigheten att få en annan ledning af
kasernbyggnadsarbetena, hvilken tillser, att det bygges med omtanke
och hushållning inom de af Kungl. Maj:t äskade och af Riksdagen anvisade
anslag.

Specialiseringen blir i våra dagar af allt större vikt på alla områden
och gäller detta icke minst på byggnadsverksamhetens. Det ligger
därför i sakens egen natur, att, då å fortifikationen och särskildt å dess
chefsämbete ställas allt högre anspråk för utvecklingen af krigets hjälp -

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

13

medel, deras tillgodoseende knappast medgifver, att innehafvare!! af
detta ämbete ägnar tillräcklig tid och omtanke åt eller ens kan äga
alla de kvalifikationer, som fordras för planläggning och ledning af
samtliga ämbetet åliggande byggnadsarbeten.

För kriget och krigsberedskapen tagas ju de tekniska hjälpmedlen
uti anspråk i allt större utsträckning och i allt flere riktningar, och det
är ingenjörs vapnet, som har att tillgodose de flesta af dessa anspråk.
Det måste vara i denna riktning, som fortifikationen främst måste utbildas,
och detta gäller såväl befäl som trupp. Då dess utbildning för
byggnadsarbeten af mera civil art således måste intaga eu jämförelsevis
underordnad ställning, kan den ej heller mäta sig med den utbildning,
som förvärfvats af de för sådan byggnadsverksamhet speciellt
utbildade.

Att ej nödig fackkunskap funnits att tillgå inom fortifikationen
framgår däraf, att dess chef nödgats anlita biträde af utomstående vid
handläggning af hithörande göromål, när det gällt att utarbeta ritningar,
kostnadsförslag och planer för byggnadsarbeten, äfvensom att verkställa
undersökningar för desamma, uppgöra förslag till grundläggningar, beräkna
konstruktioner, kontrollera entreprenader och till och med i egenskap
af befäl deltaga i ledning af arbetena. Detta har dock skett under
högsta befäl från militär institution, och det har antagits, att utan
en sådan anordning de militära krafven vid ifrågavarande arbeten icke
skulle blifva tillräckligt tillgodosedda, enär härför erfordrades just den
militära ledningen.

Kommittén vill härvid erinra, att ganska allvarsamma anmärkningar
just från militärt håll gjorts äfven beträffande vissa under fortifikationens
omedelbara ledning utförda etablissemang. Dessa anmärkningar,
som väl hufvudsakligast träffa de uppgjorda typritningarna, torde knappast
hafva kunnat undvikas på annat sätt, än att vederbörande militära
förvaltningar fått tillfälle att mera än hittills varit förhållandet öfverlägga
med den verkställande myndigheten om de i hvarje särskildt fall
önskliga modifikationer, som de uppgjorda typerna kunde anses böra
undergå. Naturligast synes ock vara, att de, för hvilka ett etablisse^
mang afses, d. v. s. de, som äro närmast intresserade af fullt tillfredsställande
anordningar i militärt, hygieniskt och förvaltningshänseende
vid etablissemanget, få utöfva inflytande å anordningarna vid detsamma.
Det bör naturligtvis så tillgå, att truppförbandets chef bereder vederbörande
tillfälle att höras i sagda hänseenden, innan han i samråd med
byggnadsteknikern uppställer hvad man kan kalla ett program för anläggningen.
Byggnadsteknikern har sedan att lösa det problem, som

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

innehålles i programmet, samt att, då det gäller icke typer, utan definitiva
förslag, taga hänsyn speciellt till förhållandena å byggnadsplatsen,
som då bör vara bestämd. Sättas vederbörande regementsförvaltning
såväl som arméfördelningschef och fördelningsläkare därefter
i tillfälle att officiellt yttra sig öfver de utarbetade förslagen, böra
de speciella militära krafven hafva vunnit allt det beaktande, som sakens
vikt kräfver.

Tillbörlig hänsyn till de militära, liksom också till de militärhygieniska
krafven bildar således icke något hinder för tillgodogörande
af de större byggnadstekniska insikterna inom det civila området, och
då just tillgodogörandet af de bättre insikterna och den fullständigare
specialutbildningen synes vara det mål, man bör eftersträfva, har kommittén
föreslagit, att så må ske.

Att för kasernbyggnadsarbeten, som pågå i den omfattning, de
tagit efter 1901 års riksdagsbeslut om ny arméorganisation, anlita öfverintendentsämbetet,
såsom af en och annan varit alternativt ifrågasatt,
torde icke vara lämpligt. Den naturligaste och bästa lösningen erhåller
enligt kommitténs öfvertygelse den stora kasernbyggnadsfrågan, om
denna angelägenhet i sin fortsättning öfverlämnas åt en fristående
myndighet af såtillvida tillfällig art, att den skulle fungera endast intill
dess de af den nya arméorganisationen beroende nybyggnadsarbetena
fullbordats.

I den från fortifikationen fristående kommission, som således enligt
kommitténs mening skulle omhändertaga kasernbyggnadsarbetena, bör
den verkställande makten anförtros åt en erfaren arbetsledare, som
äger nödiga förutsättningar att såväl ekonomiskt som tekniskt handhafva
ett dylikt företag. Kommissionens ledamöter böra i öfrigt så
väljas, att fackinsikter i afseende å husbyggnaders konstruktion och
utförande samt affärsmässig ledning därinom blifva vederbörligen tillgodosedda.

Förslag till nybyggnader böra utarbetas vid det under kommissionen
stående rit-, byggnads- och kassakontor, hvars personal den
verkställande chefen ^skulle äga att tillsätta, samt med ledning af program,
som tillkommit på ofvan antydt sätt. Först efter det de sålunda
utarbetade förslagen till ritningar och situationsplaner jämte tillhörande
kostnadsförslag efter vederbörande såväl militära som medicinska myndigheters
hörande blifvit granskade af kommissionen, anmälas de till
fastställelse af Kungl. Maj:t, åtföljda af motivering särskilt i de delar,
där förut gillade typer undergått modifikationer. I detta sammanhang
vill kommittén framhålla nödvändigheten af, att kommissionen uttryck -

Statsutskottets Utlåtande N:o 78

15

ligen ålägges att vid utarbetande af sina förslag dels taga hänsyn till
ortsförhållanden och hvad som för dessa kan vara lämpligast, dels i
öfrigt föreslå sådana förenklingar i afseende å byggnadsplaner och
byggnadssätt, att i hvarje särskild! fall den kostnadssumma, som i de
af Riksdagen beviljade anslag blifvit beräknad för ett byggnadsföretag,
icke må öfverskridas.

Det skulle vidare åligga verkställande chefen att, i öfverensstämmelse
med 6 § i kung), förordningen angående statens upphandliugsoch
entreprenadväsende m. m. den 17 november 1893 och med tilllämpning
af kontraktsformulär, som kommissionen godkänt, utbjuda
fastställda byggnadsarbeten på entreprenad såväl i deras helhet som i
delar. Kommissionen skulle sedermera pröfva anbuden samt bestämma,
huruvida förnyadt utbjudande skulle ske eller ej, och i förra fallet hvad
som borde ingå i det nya utbjudandet, men i det senare antingen antaga
visst anbud eller ock besluta, att arbete skulle helt eller delvis
utföras under kommissionens egen förvaltning, hvilket beslut dock borde
underställas Kungl. Maj:ts pröfning. För bedömande af alla dessa
frågor skulle kommissionen äga att tillgå motiveradt yttrande och förslag,
afgifvet af dess chef i enlighet med den i 19 § af nyssnämnda
kungl. förordning gifna bestämmelsen, att det åligger vederbörande
myndighet att, innan ett afgifvet anbud å arbete företages till pröfning,
öfver detta arbete låta upprätta noggrann! kostnadsförslag.

För antaget anbud skulle verkställande chefen äga att uppgöra
entreprenadkontrakt och själ!’ utöfva öfverkontroll å arbetet, hvarjämte
af kommissionen skulle utses platskontrollant, äfvensom ett dugligt
verkmästarbiträde åt denne, därest sådant tilläfventyrs kunde finnas
nödigt.

För arbete under kommissionens förvaltning skulle verkställande
chefen förelägga kommissionen förslag till organisation och räkenskapsföring,
att efter granskning inom kommissionen öfverlämnas till Kungl.
Maj:ts pröfning. Chefen skulle äga att antaga och entlediga öfveroch
underbefäl vid såväl det egentliga arbetet som förrådsförvaltningen,
allt dock inom den ram och utan öfverskridande af de arfvoden, som
på nyss angifvet sätt bestämts rörande organisationen. Äfven i sådant
fall, där kommissionen komme att utföra arbete under egen förvaltning,
skulle gällande entreprenadförordning, där så ske kunde, tillämpas.

Af det sagda lärer framgå, att det hufvudsakliga ansvaret och
arbetet komme att hvila på verkställande chefen, hvilkens arbetskraft
komme att fullt upptagas af arbetet i fråga. Därefter måste ock hans
arfvode afpassas, och vill man försäkra sig om en för uppdraget fullt

Kasernbyggnadskommitténs
förslag.

16 Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

lämplig person, kan arfvodet ej gärna sättas lägre än till 15,000 kronor
för ar, förutsatt, att ej rätt till pension förenas med berörda tjänst,
något, som dock knappast torde vara lämpligt, enär vid hans antagande
eller förordnande bör fästas förbehåll om rätt till uppsägning eller till
förordnandets begränsning till viss tid.

Öfriga ledamöter i kommissionen skulle däremot enligt kommitténs
förslag jämförelsevis mindre betungas med arbete och endast tidvis
härför tagas i anspråk. Kommittén föreställer sig, att härtill fullt lämpliga
personer kunde vinnas för ett arfvode af 1,500—2,000 kronor för
år samt ersättning för resekostnader med deras verkliga belopp.

Själffallet. synes kommissionens säte böra blifva Stockholm.

Ofvan är förutsatt behofvet af ett rit-, byggnads- och kassakontor
för kommissionen. Å detta kontor, som komme att lyda omedelbart
under veikställande chefen, skulle anställas personal för handläggning
af arkitekt- och ingenjörsarbeten, äfvensom för sekreterare- och expeditionsgöromål
samt kassavård.

Kostnaderna för detta kontor, vid hvilket äfven en vaktmästare
torde böra anställas, hafva med ledning af hvad som inhämtats om utgifterna
för den nuvarande ritbyrån beräknats till högst 33,000 kronor.
Förutom hyra för lokal med värme och belysning komme dessutom att
för kontoret erfordras medel till expenser.

Enligt kommitténs mening böra kostnaderna för den sålunda ifrågasatta
kommissionen med dess underlydande organ utgå af kasernbv^e--nadsanslagen.» ,;o&

På grund af hvad kasernbyggnadskommittén sålunda anfört, ansåge
sig kommittén, beträffande planläggning och utförande af de nya kasernetablissemang,
som återstå att uppföra, böra föreslå:

att för detta ändamål en särskild kasernbyggnadskommission tillsättes,
bestående af tre, högst fem personer, med uppdrag att såväl
tekniskt som ekonomiskt omhänderhafva samtliga arbeten i och för
planläggning och utförande af nya kasernetablissemang för armén;

att en af kommissionens ledamöter förordnas att såsom verkställande
chef handhafva ledningen såväl af kommissionens arbeten som
ock i öfrigt af hela den verksamhet, som är i fråga;

att såsom oeftergiflig kompetensfordran på den, som erhåller förordnande
såsom verkställande chef, uppställes, att han skall äga förmåga
att såväl ekonomiskt som tekniskt sköta ett dylikt företag, hvarjämte
han bör ägna sig uteslutande häråt;

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

17

att under kommissionen upprättas ett rit-, byggnads- och kassakontor
med nödig sakkunnig personal;

att vederbörande militära och medicinska myndigheter (arméfördelningschefen,
regementschefen, fördelningsläkaren, regementsläkaren) beredes
tillfälle att yttra sig öfver utarbetade förslag till ritningar och
situationsplaner, innan dessa jämte tillhörande kostnadsförslag ingifvas
till Kungl. Maj:t för fastställelse;

att det skall tillhöra kommissionen att föreslå sådana förenklingar
i afseende å byggnadsplaner och byggnadssätt, att i hvarje särskilt
fall den kostnadssumma, som i de af Riksdagen beviljade anslag blifvit
beräknad för ett byggnadsföretag, icke må öfverskridas;

att, i enlighet med kungl. förordningen angående statens upphandlings-
och entreprenadväsende m. m. den 17 november 1893, hvarje
hithörande byggnadsföretag skall utbjudas på entreprenad, blifvande
sedermera på kommissionens pröfning beroende, huruvida något af de
ingifna anbuden skall antagas;

att, jämlikt 6 § af nämnda förordning, vid infordrande af entreprenadanbud
ej blott arbetet i dess helhet, utan jämväl hvar för sig
olika delar däraf skola utbjudas, samt att det sedermera vid anbudens
pröfning må åligga kommissionen att med noggrannt iakttagande af
hvad som blir ekonomiskt fördelaktigast antaga ett eller derå anbud;

att, vid infordrande af entreprenadanbud, förslagskontrakt, ritningar,
beskrifningar, konstruktiva anordningar, specifikationer m. in. skola tillhandahållas
i fullständigt utarbetadt skick;

att anbuden skola afse fast entreprenad å hvarje arbete, hvarå anbud
infordrats, men att, därest undantagsvis rörlig entreprenad (betalning
efter visst pris per enhet utfördt arbete) ifrågasättes med afseende
å någon del af ett arbete, det må åligga kommissionen att med särskild
noggrannhet beräkna den ökning i hela entreprenadsumman, hvartill den
rörlfo-a delen af det ena eller det andra entreprenadanbudet kan leda;

titt för hvarje arbetsplats, där byggnadsverksamhet på entreprenad
pågår, skall af kommissionen utses en fackkunnig kontrollant, hvilken
det åligger att ständigt och i detalj följa arbetet, och att denne, där sa
behöfves, skall erhålla ett dugligt verkmästarbiträde;

att, därest kommissionen efter infordrande af entreprenadanbud
finner för staten fördelaktigare, att ett byggnadsföretag omedelbart utföres
genom kommissionens försorg, fråga härom skall underställas
Kungl. Maj:ts pröfning;

att i sådant fall samtidigt härmed skola framläggas dels fullständiga
ritningar och situationsplaner, detaljerade kostnadsförslag och arBih.
till Hiksd. Prot. 1907. 1 Sand. 1 Afd. 53 Haft. 3

Särskilda

sakkunnigas

yttrande,

18 Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

betsbeskrifningar samt förslag till särskilda bestämmelser rörande förrådsförvältning
och bokföring å arbetsplatsen, dels ock förslag å arbetsledare
vid byggnadsföretaget, hvartill ej någon, som icke ådagalagt
erkänd skicklighet och duglighet att såväl tekniskt-administrativt som
ekonomiskt leda husbyggnadsarbeten, må ifrågasättas;

att. det skall åligga arméförvaltningen å civila departementet att på
rekvisition tillhandahålla kommissionen och dess kassakontor de af Riksdagen
till nya kasernbyggnader anslagna medel; samt

att fortifikationen och arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet
frikallas från all befattning med uppförandet af nya kasernetablissemang.

Genom nådigt bref den 21 december 1906 bemyndigade Kungl.
Maj:t mig att tillkalla sakkunniga personer till ett antal af högst fyra för
att deltaga i handläggningen af frågan rörande omorganisation af arméns
centrala förvaltningsmyndighet för utarbetande af slutligt förslag i detta
ämne. Ifrågavarande sakkunniga — ledamöterna af Riksdagens Första
Kammare, generalmajoren in. m. friherre N. A. H. Palmstierna och
militärbefälhafvaren å Gottland, generalmajoren m. m. J. G. Björlin
samt ledamöterna af Riksdagens Andra Kammare, filosofie doktorn m. m.
D. K. Bergström och landtbrukaren m. m. C. Persson i Stallerhult —
hafva i skrifvelse den 21 nästlidne februari afgifvit särskildt yttrande öfver
kasernbyggnadskommissionens förslag i fråga om handhafvande! af
byggnadsärenden för armén.

Till en början erinra de sakkunniga därom, att enligt arméförvaltningens
instruktion den 27 maj 1881, § 13, skola inom fortifikationsdepartementet
därstädes handläggas ärenden, som angå uppförande och
underhåll af de värfvade garnisonstruppernas kasernetablissemang med
därtill hörande byggnader. Sedan bestridandet af kostnader för den
icke garnisonerade arméns byggnader å mötesfälten öfverflyttats till det
anslag, som sedermera benämnts anslaget till arméns byggnader, mötesfält
och kommendantsskapsutgifter samt fortifikationens öfningar och
materiel, hade jämväl ärenden angående dessa byggnaders underhåll
jämte tillhörande nybyggnader öfvertagits af fortifikationsdepartementet.
Uppförandet af de nya kasernetablissemang, hvartill medel af Riksdagen
sedan år 1901 anvisats, hade af Kungl. Maj:t uppdragits åt chefen för
fortifikationen, och omförmälda medel hade af arméförvaltningen å
fortifikationsdepartementet förvaltats och redovisats. Den af Kungl.
Maj:t den 3 februari 1905 tillsatta kommittén för afgifvande af förslag

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

19

angående organisationen af arméns centrala förvaltningsmyndighet hade
uti sitt den 28 maj 1906 afgifna underdåniga betänkande icke ifrågasatt
någon förändring i sättet för handhafvandet af ärenden rörande
nybyggnader och underhåll af arméns byggnader utan hemställt, att
dessa angelägenheters handläggning fortfarande såsom hittills måtte
tillkomma fortifikationsdepartementet.

Härefter redogöra de sakkunniga för innehållet uti Riksdagens
skrifvelse den 25 maj 1906, n:o 187, i fråga om mera betryggande
garantier för utförande på ett tillfredsställande sätt af byggnader för
arméns behof, äfvensom för kasernbyggnadskommissionens i ärendet
afgifna yttrande samt anföra därefter följande:

»Vid bedömande af denna fråga hafva vi ansett oss böra till en
början framhålla, att uppenbarligen de ämbetsgöromål, hvilka för närvarande
hvila å chefen för fortifikationen, äro allt för betungande.
Utom de åligganden, hvilka tillkomma honom såsom chef för arméförvaltningens
fortifikationsdepartement, har han tillika att utöfva såväl
chefskapet öfver fortifikationstrupperna som öfverinseendet öfver
rikets fästningsbyggnader. Därtill har under de nästförflutna fem åren
lagts skyldighet för honom att ombesörja synnerligen omfattande nybyggnads-,
tillbyggnads- och förändringsarbeten å alla kasernetablissemang
för den garnisonerade armén samt uppförande af ett flertal nya
etablissemang för hittills icke garnisonerade truppförband. Såsom i
annat sammanhang blifvit utredt, hafva ock betydande olägenheter uppstått
därigenom, att mångfalden af åligganden hindrat honom att åt
vissa af desamma ägna den öfversikt och noggranna kontroll i detaljer,
som erfordrats.

Ännu återstå till utförande nybyggnadsarbeten för femton kasernetablissemang,
hvilka arbeten icke påbörjats, men inom den närmaste
tiden skola begynna. Det synes därför vara af omständigheterna påkalladt,
att ändrade bestämmelser meddelas rörande handhafvandet af
dessa byggnadsärenden. Vi anse oss därvid kunna i allt väsentligt
ansluta oss till det af kommittén för arméns byggnader framlagda,
här ofvan återgifna förslaget.

Enligt hvad kommittén föreslagit, skulle kasernbyggnadskommissionen
bestå af tre, högst fem ledamöter, och såsom oeftergiflig kompetensfordran
på den, hvilken erhölle förordnande såsom verkställande
chef, skulle uppställas, att han ägde förmåga att såväl ekonomiskt som
tekniskt sköta ett dylikt företag, hvarjämte han borde ägna sig uteslutande
däråt. Till fullo instämmande häri, vilja vi tillika hafva framhållit,
att chefskapet öfver detsamma bör anförtros åt en person, som

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

fyller ofvan angifna kvalifikationer, ehvad han är att finna å det militära
eller civila området, samt att, med det för kommissionen föreslagna
ledamotsantal, det i hvarje fall icke bör vara uteslutet, att äfven militär
sakkunskap inom densamma är till finnandes.

Under kommissionen skulle enligt kommitténs förslag upprättas ett
rit-, byggnads- och kassakontor med nödig sakkunnig personal. Vi
vilja därvid erinra, att å fortifikationens ritbyrå under de senare åren
anställts och utbildats en ganska talrik personal, som lärer vunnit vana
och sakkännedom i hithörande arbeten, samt att det därför synes vara
såväl ur det allmännas synpunkt fördelaktigt som ock med billighet
gent emot denna personal förenadt att, i den mån så erfordras och
personalen befinnes för ändamålet lämplig, anlita densamma uti det
under kommissionen lydande ritkontoret.

I sammanhang härmed vilja vi framhålla, hurusom anställning af
all personal hos kommissionen bör äga allenast tillfällig karaktär, så att
ej några anspråk på vare sig fortsatt användande i statens tjänst eller
rätt till pension eller annan däremot svarande förmån efter byggnadstidens
slut må kunna göras.

Kommitténs förslag, att vederbörande militära och medicinska myndigheter
skulle beredas tillfälle att yttra sig öfver utarbetade förslag
till ritningar och situationsplaner, innan dessa jämte tillhörande kostnadsförslag
ingifvas till Kungl. Maj:t för fastställelse, anse vi välbetänkt,
men vilja jämväl framhålla, att då, enligt hvad upplyst blifvit, normalritningarna
nyligen blifvit underkastade en samfälld granskning från
det högre armébefälets samt generalintendentens och öfverfältläkarens
sida, de nu ifrågasatta yttrandena böra afse hvarje särskildt kasernetablissemang
med hänsyn till de lokala förhållandena på den plats,
där detta skall förläggas.

I öfrigt hafva vi icke något att tillägga till kommitténs förslag.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt få vi hemställa, det
herr statsrådet täcktes föreslå Kungl. Maj:t,

att för planläggning och utförande af de nya kasernetablissemang,
som återstå att uppföra för armén, en särskild kasernbyggnadskommission
tillsättes, bestående af tre, högst fem personer, mod uppdrag att
såväl tekniskt som ekonomiskt omhänderhafva samtliga hithörande arbeten; att

en af kommissionens ledamöter förordnas att såsom verkställande
chef handhafva ledningen såväl af kommissionens arbeten som
ock i öfrigt af hela den verksamhet, som är i fråga;

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

21

att såsom oeftergiflig kompetensfordran på den, som erhåller förordnande
såsom verkställande chef, ehvad han är att finna å det militära
eller det civila området, uppställes, att han skall äga förmåga att
såväl ekonomiskt som tekniskt sköta ett dylikt företag, hvarjemte han
bör ägna sig uteslutande häråt;

att under kommissionen upprättas ett rit-, byggnads- och kassakontor
med nödig sakkunnig personal;

att vederbörande militära och medicinska myndigheter (arméfördelningschefen,
regementschefen, fördelningsläkaren, regementsläkaren)
beredes tillfälle att med hänsyn till de lokala förhållandena yttra sig
öfver utarbetade förslag till ritningar och situationsplaner, innan dessa
jämte tillhörande kostnadsförslag ingifvas till Kungl. Maj:t för fastställelse;

att det skall tillhöra kommissionen att föreslå sådana förenklingar
i afseende å byggnadsplaner och byggnadssätt, att i hvarje särskildt
fall den kostnadssumma, som i de af Riksdagen beviljade anslag blifvit
beräknad för ett byggnadsföretag, icke må öfverskridas;

att, i enlighet med kungl. förordningen angående statens upphandlings-
och entreprenadväsende m. m. den 17 november 1893, hvarje
hithörande byggnadsföretag skall utbjudas på entreprenad, blifvande
sedermera på kommissionens pröfning beroende, huruvida något af de
ingifna anbuden skall antagas;

att, jämlikt 6 § af nämnda förordning, vid infordrande af entreprenadanbud
ej blott arbetet i dess helhet utan jämväl hvar för sig
olika delar däraf skola utbjudas, samt att det sedermera . vid anbudens
pröfning må åligga kommissionen att med noggrannt iakttagande af
hvad som blir ekonomiskt fördelaktigast antaga ett eller flera anbud;

att, vid infordrande af entreprenadanbud, förslagskontrakt, ritningar,
beskrifningar, konstruktiva anordningar, specifikationer m. m. skola
tillhandahållas i fullständigt utarbetadt skick;

att anbuden skola afse fast entreprenad å hvarje arbete, hvarå anbud
infordrats, men att, därest undantagsvis rörlig entreprenad (betalning
efter visst pris per enhet utfördt arbete) ifrågasattes med afseende
å någon del af ett arbete, det må åligga kommissionen att med särskild
noggrannhet beräkna den ökning i hela entreprenadsumman, hvartill
den rörliga delen af det ena eller det andra entreprenadanbudet kan
leda;

att för hvarje arbetsplats, där byggnadsverksamhet på entreprenad
pågår, skall af kommissionen utses eu fackkunnig kontrollant, hvilken
det åligger att stiiudigt och i detalj följa arbetet, och att denne, där så
behöfves, skall erhålla ett dugligt verkmästarbiträde;

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

att, därest kommissionen efter infordrande af entreprenadanbud
finner för staten fördelaktigare, att ett byggnadsföretag omedelbart utföres
genom kommissionens försorg, fråga härom skall underställas
Kungl. Maj:ts pröfning;

att i sådant fall samtidigt härmed skola framläggas dels fullständiga
ritningar och situationsplaner, detaljerade kostnadsförslag och arbetsbeskrivningar
samt förslag till särskilda bestämmelser rörande förrådsförvaltning
och bokföring å arbetsplatsen, dels ock förslag å arbetsledare
vid byggnadsföretaget, hvartill ej någon, som icke ådagalagt
erkänd skicklighet och duglighet att såväl tekniskt-administrativt som
ekonomiskt leda husbyggnadsarbeten, må ifrågasättas; samt

att det skall åligga arméförvaltningen å civila departementet att
på rekvisition tillhandahålla kommissionen och dess kassakontor de af
Riksdagen till nya kasernbyggnader anslagna medel.»

Såsom af det föregående framgår, har 1906 års Riksdag hos Kungl.
Maj:t gjort framställningar om vidtagande af åtgärder för vinnande af
garantier, för att nybyggnader vid armén utföras på ett tillfredsställande.
sätt. Såväl kasernbyggnadskommittén som ock de sakkunniga,
livilka tillkallats för att verkställa utredning och afgifva förslag
angående arméförvaltningens omorganisation, hafva kommit till det
resultat, att en annan ordning för handläggningen af förestående omfattande
nybyggnadsärenden för armén än den nuvarande är af behofvet
påkallad.

I princip synes mig icke något vara att erinra mot det framställda
förslaget om upprättandet af en särskild kasernbyggnadskommission
med uppgift att omhändertaga uppförandet af de femton kasernetablissemang,
till hvilka Riksdagen år 1906, på framställning af Kung], Maj:t,
beviljade 21,744,000 kronor. De regementen, för hvilka dessa kasernetablissemang
äro afsedda, äro: Lifregementets grenadjärer, Första och
Andra lifgrenadjärregementena, Västgöta regemente, Upplands infanteriregemente,
Skaraborgs, Södermanlands, Kronobergs, Jönköpings, Älfsborgs,
Bohusläns, Kalmar och Värmlands regementen samt Norra och
Södra, skånska infanteriregementena. Kommissionens uppdrag torde
dock icke böra ovillkorligen begränsas till handläggandet endast af de
nyky§if?nadsärenden, soin stå i samband med uppförandet af ifrågavarande
femton kasernetablissemang. Det vill nämligen synas, som om det
skulle vara ändamålsenligt att, då Kungl. Maj: t så finner lämpligt, kunna

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

23

hänskjuta äfven andra nybyggnadsärenden för armén till kommissionens
bedömande eller handläggning under den tid, då kommissionen, för
fullgörandet af sitt bufvuduppdrag, ännu befinner sig i verksamhet.

Hvad kasernbyggnadskommittén och de sakkunniga uttalat i fråga
om sammansättningen af den föreslagna kommissionen, upprättandet åt
erforderligt rit-, byggnads- och kassakontor, planenligt förfaringssätt
vid utarbetandet af ritningar och kostnadsförslag samt vid byggnadernas
uppförande, tillämpningen af entreprenadsystemet m. in. synes
mig i allt väsentligt vara förtjänt af att vinna efterföljd och beaktande.
Krafvet att kommissionens verkställande chef skulle ägna sig uteslutande
åt detta chefskap, torde dock lämpligen böra lida den inskränkning,
att, därest han vid tillträdandet af sin befattning bar sådan sysselsättning,
att den skäligen icke kan omedelbart afbrytas, nödigt rådrum må
honom medgifvas för afvecklande! af de bestyr, lian bar sig ålagda.

I detta sammanhang får jag framhålla, att det synes mig vara angeläget,
att kommissionen icke bindes genom sådana föreskrifter, som
skulle försvåra ett ändamålsenligt eller praktiskt tillvägagående i hvarje
särskildt fall. I detta afseende tänker jag närmast på den bestämmelsen
uti det framställda förslaget, att det skulle tillhöra kommissionen
att föreslå sådana förenklingar i afseende å byggnadsplaner och byggnadssätt,
att i hvarje särskildt fall den kostnadssumma, som i de af
Riksdagen beviljade anslag är beräknad för ett byggnadsföretag, icke
må öfverskridas.

Mot vidtagandet af förenklingar i byggnadsplaner och byggnadssätt
kan visserligen icke någon erinran göras, under den förutsättning,
att byggnadernas ändamålsenlighet och soliditet därigenom icke komma
att eftersättas. Med hänsyn till önskvärdheten att för framtiden i möjligaste
mån begränsa kostnaderna för underhålls- och utvidgningsarbeten
måste det nämligen anses vara af vikt, att de nya kasernetablissemangen
blifva anordnade och uppförda på ett fullt tillfredsställande
sätt. Under denna förutsättning torde följaktligen icke några betänkligheter
böra göras gällande i fråga om vidtagandet af de förenklingar,
som befinnas möjliga och lämpliga. Däremot vill det synas, som om
man icke skäligen skulle kunna föreskrifva, att förenklingarna skulle
drifvas ända därhän, att i hvarje särskildt fall den kostnadssumma, som
beräknats i de af Riksdagen beviljade anslag, icke komme att öfverskridas,
äfven om den beräknade summan af en eller annan anledning
befunnes för låg för uppförandet af ett solidt etablissemang af erforderlig
omfattning. Beträffande detta spörsmål torde icke böra förbises att kostnadsberäkningarna
för de femton kasernetablissemang, hvartill anslag

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

beviljats vid 1906 års Riksdag, icke uppgjorts eller kunnat uppgöras på
grundvalen af fullständiga platsundersökningar. Med hänsyn till denna
omständighet yttrade jag, enligt det vid Kungl. Maj:ts proposition
den 23 mars 1906, angående beviljande af medel till uppförande af nya
byggnader för armén fogade statsrådsprotokoll, att man för närvarande
icke kunde definitivt bedöma den slutliga kostnadssumman, men att densamma
under inga förhållanden kunde sättas lägre än 21,744,000 kronor.

Hvad jag då yttrade har vunnit bekräftelse genom de kostnadsberäkningar,
som verkställts af de kommissioner inom de särskilda arméfördelningarna,
hvilka på grund af nådigt uppdrag haft till uppgift att
föreslå förläggningsorter för nämnda femton infanteriregementen. I
vissa fall sluta nämligen dessa beräkningar på högre belopp än de
motsvarande utgiftsposter, som voro upptagna uti de vid Kungl. Maj:ts
ofvan omförmälda proposition fogade kostnadsuppgifter. Vid sådant
förhållande synes det näppeligen vara lämpligt att låta en bestämmelse
af det innehåll som den nu berörda inflyta uti instruktionen för kommissionen,
synnerligast som kommissionen icke haft tillfälle eller före
sitt tillsättande kan få tillfälle att granska de kostnadsberäkningar, inom
hvilkas ram kommissionen skulle hålla de blifvande verkliga kostnaderna.
Det torde för öfrigt icke böra lämnas obeaktadt, att under den tid,
som kommer att förflyta innan de femton kasernetablissemangen blifva
färdiga, kunna icke oväsentliga, på kostnaderna för utförandet af byggnadsföretag
inverkande och af olika omständigheter härflytande prisstegringar
komma att inträda.

Det är onekligen en för våra förhållanden omfattande och betydande
uppgift att inom skilda delar af landet uppföra kasernetablissemang
för femton infanteriregementen. Ur militärisk synpunkt samt
med hänsyn till de truppers trefnad och välbefinnande, för hvilka dessa
kasernetablissemang äro afsedda, vore det önskvärdt, att desamma snarast
möjligt blefve färdigbyggda. Å andra sidan står emellertid krafvet
på hithörande byggnadsföretags ändamålsenliga ekonomisering, ett kraf,
hvars tillgodoseende fordrar ett planmässigt förfaringssätt och en planenlig
tidsföljd i fråga om byggnadernas uppförande. Men äfven en
annan omständighet måste behörigen beaktas, nämligen vikten af att
byggnadssättet blifver omsorgsfullt och solidt samt anordningarna ändamålsenliga.

Det torde icke låta sig göra att samtidigt eller inom en jämförelsevis
kort tidrymd påbörja byggandet af samtliga femton kasernetablissemang,
utan torde det för att uppgiften må, så i tekniskt som
i ekonomiskt afseende, kunna genomföras på ett tillfredsställande sätt

25

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

vara erforderligt att följa en förut bestämd plan med afseende a tiden
för påbörjandet af dessa etablissemang eller grupper däraf, hvilken plan
bör vara afpassad med hänsyn till de många omständigheter, som inverka
på uppgiftens gynnsamma lösning. Häraf löljer, att byggnadsarbetena
icke böra påskyndas på planmässighetens och det ekonomiska
förutseendets bekostnad; men i öfrigt bör ingen möda lämnas ospard
för att, så snart sig göra låter, bringa dem till fullbordan.

Den tid, som under nu antydda förutsättningar åtgår, för att uppföra
de kasernetablissemang, hvarom här närmast är fråga, torde icke
med bestämdhet kunna angifvas, då så många faktorer inverka i förevarande
afseende. Det synes emellertid kunna antagas, att byggnadstiden
varder afsevärdt längre, än hvad man ursprungligen förutsatt eller
trott sig kunna beräkna.

Kostnaderna för kasernbyggnadskommissionen med tillhörande
organ skulle, enligt hvad kasernbyggnadskommittén och de sakkunniga
föreslagit, utgå från de medel, som af Riksdagen äro anslagna till de
nya kasernbyggnaderna. Häremot kan så mycket mindre något vara
att invända, som, enligt de för 1906 års Riksdag framlagda kostnadsberäkningarna,
375,000 kronor, motsvarande 25,000 kronor för hvart
och ett af femton regementen, ingå såsom utgifter för arbetets ledning
m. m. i det af Riksdagen beviljade beloppet 21,744,000 kronor. Förstnämnda
belopp, 375,000 kronor, torde dock icke vara tillräckligt för
att bestrida samtliga omkostnader för den ifrågasatta kommissionen och
kontrollen å byggnadsplatserna, såsom ersättning till verkställande chefen
och kommissionens öfriga ledamöter, till platskontrollanterna samt till
personalen å rit-, byggnads- och kassakontoret, lokalhyra, därest icke
lokaler kunna anvisas i kronan tillhörigt hus, utgifter för värme, belysning
och expenser in. m. Åtskilliga omständigheter, hvilka inverka pa
storleken af ifrågavarande kostnader, låta sig icke på förhand med
säkerhet bestämmas. Man torde knappast kunna förutsätta, att arbetsledningen
i den omfattning, som här afses, med allt hvad till densamma
hörer &kan komma att understiga 4 å 5 procent å det anslagsbelopp,
som beräknats för uppförandet af meranämnda femton kasernetablissemang.
Det torde icke behöfva särskildt påvisas, att man svårligen kan
erhålla någon fullt kompetent person såsom verkställande chef, utan att
han för sitt åtagande tillförsäkras vissa garantier. Hufvudsynpunkten
i detta afseende är att genom en dugande och kraftigt verkande kommission
vinna trygghet för att byggnadsarbetena planläggas, ledas och
utföras på ett fullt betryggande och tillfredsställande sätt. Detta är
helt visst en anordning och en hushållning, som i längden och i verklig Bih.

till Rilcsd. Fröt, 1907. 4 Sami. 1 Afd. 50 ljuft. 4

26 Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

heten medföra besparing. Det torde böra tilläggas, att, om andra byggnadsarbeten
än dem, som tillhöra uppförandet af kasernetablissemang
för ifrågavarande femton regementen, varda åt kommissionen anförtrodda,
motsvarande del af kostnaderna för kommissionen m. m. böra
betalas af de till sådana arbeten anvisade medel.

. nu §jor(la uttalanden och förbehåll ansluter jag

mig till det förslag angående inrättandet af eu kasernbyggnadskommission
m. in., som framställts af kasernbyggnadskommittén och de sakkunniga.
»

Utskottets

yttrande.

Som den af Kungl. Maj:t iöreslagna kasernbyggnadskommissionen
synes vara för det afsedda ändamålet lämplig, har utskottet funnit sig
höra ansluta sig till förslaget om inrättandet af en sådan kommission.
I detta sammanhang har utskottet emellertid velat framhålla önskvärdheten
af att all omsorg nedlägges därpå, att de af Kungl. Maj:t äskade
och af Riksdagen beviljade anslagen för uppförandet af ifrågavarande
15 kasernetablissemang icke utan verkligt tvingande skäl öfverskridas
hvarjämte utskottet förutsätter, att ritningarna till de »andra byggnader
för armén», hvilkas uppförande under den tid, kommissionen är samlad
för fullgörandet af dess egentliga uppdrag, må komma att öfverlämnas
till. kommissionen, blifva upprättade eller granskade af därtill kompetent
militär myndighet. r

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet
hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må af
Riksdagen bifallas.

Stockholm den 12 april 1907.

På statsutskottets vägnar:

P. PEHRSON.

Det skulle här antecknas, att herr L. Eriksson icke deltagit i förestående
ärendes slutbehandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1907.