Statsutskottets Utlåtande N:o 53.
1
N:o 53.
Ank. till Riksd. kansli den 19 mars 1907, kl. 1,30 e. m.
Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
ökning af lånefonden för rederinäringens understödjande.
(R. A.)
Uti eu till Riksdagen den 1 mars 1907 aflåten proposition (n:o 66)
liar Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af
statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
att, under hufvudsakligen samma villkor och bestämmelser, som i fråga
om den redan bildade lånefonden för rederinäringens understödjande
stadgats med afseende å dess förvaltning och användning samt rörande
dispositionen åt inflvtande räntor och kapitalafbetalningar å de Iran fonden
utlämnade lån, bemyndiga riksgäldskonföre t att, utötvei de till
samma fond åren 1908 och 1905 anvisade belopp åt tillhopa 10,000,000
kronor, i mån af behof tillhandahålla statskontoret ytterligare 5,000,000
kronor.
Till åberopade statsrådsprotokollet bär föredragande departementschefen
anfört följande:
»Med bifall till därom af Kungl. Maj:t gjorda framställningar bär
Riksdagen åren 1908 och 1905 anvisat hvardera året ett belopp åt
5,000,000 kronor till en lånefond för rederinäringens understödjande,
att förvaltas och användas i öfverensstämmelse med vissa angifna grunder,
hvilka belopp riksgäldskontor bemyndigades att i mån af behof
tillhandahålla statskontoret, som hade att till riksgäldskontor^, inleveBih.
till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Aid. 38 Käft. (N:o 53.) 1
Lånefonden-,
för rederinii
ringens uttd*r -stödjande.
Fördelningen
eif lan från
fonden.
2 Statsutskottets Utlåtande N:o 53.
rera den å de från londen utlämnade lån inflytande räntan, hvarjemte
Riksdagen vid hvartdera beloppets anvisande medgifvit, att de kapitalafbetalningar,
som verkställdes å de från fonden utgående lånen, Unge
intill utgången af år 1909 tilläggas fonden.
I fråga om användningen af det af 1903 års Riksdag anvisade
belopp al 5,000,000 kronor utfärdade Kung! Magt den 18 december
1903 nådig kungörelse, hvarigenom fastställdes vissa allmänna villkor
och bestämmelser för erhållande och åtnjutande af lån från ifrågavarande
fond. I samma kungörelse erinras, att lånefonden, hvars förvaltning
handhafves af statskontoret, hufvudsakligen är afsedd för befrämjande
af den svenska skeppsfarten på utrikes orter och särskildt i aflägsna
farvatten, att rederiföretag för inrikes sjöfart endast undantagsvis
kommer att understödjas med lån från fonden, och att, därest sådant
lån sökes för anskaffande af fartyg, företräde kommer under i öfrig!
lika förhållanden att gifvas åt den lånesökande, som låter tillverka fartyget
vid svensk verkstad.
Af de i kungörelsen i öfrig! stadgade villkor och bestämmelser
tillåter jag mig erinra om följande.
Ansökning om låns erhållande göres hos Kung], Maj:t, som efter
kommerskollegii hörande bestämmer lånebeloppets storlek. Beviljad t
lånebelopp utlämnas af statskontoret, sedan låntagare dit aflämnat skuldförbindelse
jämte sådan säkerhet för förbindelsens behöriga fullgörande,
som af statskontoret kan godkännas. Därest för beviljadt lån icke inom
två månader efter därom erhållet föreläggande aflämnats säkerhet, som
kan af statskontoret godkännas, skall rätten till lånets utbekommande
anses förverkad. Å lyftadt lånebelopp skall erläggas årlig ränta från
lyftningsdagen med fyra procent. Sedan lån innehafts under två år från
lyftningsdagen, skall under de därpå följande sex åren årligen återbetalas
en sjättedel af det ursprungliga lånebeloppet, så att hela lånet
varder senast inom utgången af det åttonde året till fullo guldet.
Sedan Riksdagen, som nämndt, år 1905 anvisat ytterligare 5,000,000
kronor till fonden, förordnade Kungl. Maj:t genom nådig kungörelse
den 2 juni 1905, att jämväl i fråga om lån från sistberörda medel
skulle lända till efterrättelse de villkor och bestämmelser, som stadgats
genom förstnämnda kungörelse.
Lån från den sålunda bildade fonden hafva rönt synnnerligen
liflig efterfrågan bland rederierna i riket, i det att vid fördelningen af
de af Riksdagen anvisade medel ansökningar om lånfhvardera gången
Statsutskottets Utlåtande N:o 53. 3
inkommit till afse värd t högre sammanlagdt belopp än det af Riksdagen
anvisade.
Fördelningen af det först anvisade beloppet, 5,000,000 kronor,
skedde genom nådiga bref den 15 april, den G maj och den 29 juli
1904. 1 fråga om de då inkomna ansökningarna och om sättet för
medlens fördelning bland de sökande tillåter jag mig att hänvisa till
hvad som anfördes af statsrådet och chefen finansdepartementet, då
Kung]. Maj:t den 7 april 1905 fattade beslut om aflåtande till Riksdagen
af proposition om anvisande af ytterligare 5,000,000 kronor till fonden.
Såsom då framhölls, hade kommerskollegium i den 21 och, 28 juli
1.904 afgifna utlåtanden (ifver då inkomna ansökningar om lån från
fonden — jämte det kollegium föreslagit vissa sökande till omedelbart
•erhållande af lån — tillika framhållit, att åtskilliga af öfriga sökande,
nämligen sex sökande med ett sammanlagdt ansökningsbelopp af 885,000
kronor, järn vid synts kollegium väl förtjänta af dylik uppmuntran, under
förutsättning att erforderliga medel funnits för ändamålet tillgängliga.
Möjlighet att bereda sistberörda rederier lån från fonden yppades
inom kort, i det att, såsom jämväl i berörda statsrådsprotokoll närmare
•omtalas, af de rederier, som genom ofvanberörda nådiga bref år 1904
tillerkänts lån, fyra af särskilda orsaker måste, helt eller delvis, afstå
från de dem beviljade lånen. Härigenom blef åter disponibelt ett belopp
ä fonden af 645,000 kronor, som jämte 40,000 kronor af de då af Riksdagen
anvisade nva 5,000,000 kronorna, eller tillhopa 685,000 kronor,
Knngl. Maj:t enligt nådigt bref den 15 juli 1905 fördelade bland fem
rederier, nämligen ofvanberörda af kommerskollegium förordade med
undantag af ett, hvars ansökning återkallats.
Återstående 4,960,000 kronor af de af 1905 års Riksdag anvisade
5,000,000 kronor fördelades, efter kommerskollegii hörande, af Knngl.
Maj: t genom nådiga bref den 26 januari och den 2 februari 1906. Antalet dä
såväl pröfvade som beviljade ansökningar, summan af sökta och beviljade
lånebelopp samt sammanlagda antalet, tontalet och värdet af sökandenas
fartyg framgå af följande tablå, i hvilken för jämförelses
skull meddelas motsvarande siffror rörande de under åren 1904 och
1905 pröfvade ansökningar om lån från fonden.
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 53.
Framställningar
om
ökning af
fonden.
Vid fördelningarna |
; af 1 & ii J |
||
. |
Är 1904 |
år 1905 |
år 190(> ] i |
Antal pröfvade ansökningar . . . |
33 |
5 |
35 |
Summa sökta lånebelopp . . . kr. |
7,560,000 |
685,000 |
8,859,000 |
Sökandenas fartyg: antal..... |
86 |
14 |
112 |
)) )) tontal..... |
88,016 |
8,706 |
117,522 |
» )) värde . . . kr. |
20,220,000 |
2,281,800 |
25,477,400 |
Antal beviljade ansökningar . . . |
18 |
5 |
31 |
L dessa begärda lånebelopp . . kr. |
5,585,000 |
685,000 |
8,084,000 |
Summa beviljade lånebelopp . kr. |
5,000,000 |
685,000 |
4,960,000 ! |
Det högsta lånebelopp, som vid utdelningarna åren 1905 och 1900
tillerkändes något rederi, utgjorde 600,000 kronor, som tilldelades rederiaktiebolaget
Transatlantic till likviderande af eu för ett pris af öfver
700.000 kronor beställd, till luden Sverige—Sydafrika afsedd ångare.
Det jämväl denna linje trafikerande rederiaktiebolaget Nike, som förut
enligt ofvanberörda nådiga bref den 29 juli 1904 tillerkänts ett lån åt
300.000 kronor, erhöll nu härutöfver ett lån af 500,000 kronor, afsedt
bland annat till likvid af en för samma linje afsedd ångare. Lägsta
lånebeloppet utgjorde 25,000 kronor, till livilket belopp lån tilldelades
fyra rederier. Lånens storlek var alltså vid dessa utdelningar mindre
än vid utdelningen år 1904, då högsta lånebeloppet utgjorde 2,000,000
kronor och det lägsta 35,000 kronor. Liksom de sökande, som anmält
sig vid 1904 års utdelning, drefvo jämväl samtliga sökande vid 1905
och 1906 års utdelningar fraktfart på utländska, i vissa fall utomeuropeiska
farvatten. 1 flertalet fall uppgafs af de sökande lånets ändamål
vara likvid af nybyggda, inköpta eller beställda fartyg.
Nu bär styrelsen för Sveriges allmänna sjöf artsförening i en till
Kungl. Maj:t den 5 november 1906 ingifven skrift gjort framställning
om aflåtande till Riksdagen af proposition om anvisande af ytterligare
5,000,000 kronor till rederilånefonden.
Till stöd härför har af styrelsen framhållits, hurusom — på sätt
Statsutskottets Utlåtande N:o 53. 5
ofvan visats — de hittills till fonden anvisade medel icke på långt när
varit tillräckliga för bifallande åt inkomna låneansökningar. Hvad särskilt
anginge den sista fördelningen af rederilån, hade vid denna uteslutits
fyra rederier, Indika af olika anledningar ansetts icke alls höra
komma i åtnjutande af lån. Af de öfriga både flertalet fått sina lånebehof
endast delvis täckta. Frånräknades de fyra nyssnämnda rederierna,
framginge, att 31 rederier, som befunnits förtjänta af lån från fonden
och som begärt lån till sammanlagdt belopp af 8,084,000 kronor,
kunnat erhålla lån till belopp af allenast 4,960,000 kronor, eller föga
iner än 60 procent af det anmälda behofvet. l)et torde med visshet
kunna sägas, att, om ytterligare 5,000,000 kronor funnits disponibla, deras
fördelning bland endast de sökande, som redan då anmält sig, skulle
hafva ländt den svenska sjöfartsnäringen till afsevärdt gagn. Erfarenheten
bland redarne hade gifvit det kraftigaste vittnesbörd om nyttan
för den svenska rederinäringen att, mot den relativt låga ränta och de
göda villkor i öfrigt fonden erbjöde, kunna erhålla medel till ökande åt
tonnage och till rörelsekapital. Det vore för denna bland de svenska
redarna allmänna erfarenhet, som styrelsen för Sveriges allmänna sjöfärtsförening
gjorde sig till tolk, då föreningen ansåge sig höra väcka
fråga, huruvida tiden nu icke vore inne att anvisa nya medel till rederilånefonden;
och syntes denna ökning icke böra sättas lägre än 5,000,000
kronor. De belopp, som under åren 1907 och 1908 skulle inflyta genom
återbetalning, vore alltför obetydliga för fyllande af såväl de ofvan
påvisade, ännu ofyllda lånebehofven som ock de med rederinäringens
fortgående utveckling alltjämt tillkommande nya behofven.
I sammanhang med denna framställning har sjöfartstöreniugens
styrelse framhållit önskvärdheten åt att föreskrifter blefve utfärdade om,
å hvilka tider de genom afbetalningar å utlämnade rederilån till fonden
återinflvtande medel komme att fördelas samt när ansökningar om erhållande
af lån från dessa medel borde vara iugifna, hvariämte föreningens
styrelse ifrågasatt, huruvida icke, därest nya medel blefve åt Riksdagen
anvisade till ökande af rederilånefonden, bestämmelse borde meddelas
om den tid, inom hvilken ansökningar om lån borde vara ingifna,
hvilken tid stvrelsen i sådant fall ansåge kunna bestämmas ganska kort,
då Riksdagens beslut kunde antagas blifva omedelbart bekant bland de
i saken intresserade.
Vidare har i en till Kungl. Maj:t inkommen skrift W. R. Lundgren
för den af ofvannämnda rederiaktiebolagen Nike och I ransatlantic
uppehållna svenska Sydafrika-linjen — jämte det lian tills vidare återkallade
siu under år i905 gjorda ansökan om statssubvention för årtal
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 53.
1905—1909 till ifrågavarande linje med 20,000 kronor för hvarje ångfartyg,
som under dessa år utklarerade från Sverige med gods direkt
till Sydafrika, dock att detta understöd ej finge öfverstiga ett belopp
åt sammanlagdt 200,000 kronor för år — i underdånighet anhållit, att
Kung!. Maj:t ville ingå med proposition till Riksdagen om anslående af
2,000,000 kronor till ifrågavarande fond, att utgå som lån till nämnda
båda bolag, till stöd för hvilken framställning anförts, att linjens båtar
under ar 1906 haft att glädja sig åt ett så till vida framgångsrikt arbete,
att fulla utlaster från Sverige till Sydafrika erhållits. Linjen både
underhållits åt bolagens (i,000 tons ångare Kratas, fria, Baltic och Atlantic,
hvarjämte bolagen befrakta! ytterligare en svensk båt, Jämtland.
Pa grund åt de dåliga hemfrakterna vore det ekonomiska resultatet dock
icke så tillfredsställande, att icke eu subvention kunnat vara berättigad,
i synnerhet om den stora ekonomiska vinst, som indirekt tillförts fäderneslandet
genom deri svenska Sydafrikalinjen, toges i betraktande. För
hvar och eu af de åtta å tio lasterna, bolagen under årets lopp utfört
till Sydafrika, hade intill 75 % af bruttofrakten i eu eller annan form
stannat inom landet i stället för att såsom förut komma utlandet till
godo. Äfven af hemtrakterna hade betydande belopp kommit vårt land
tillgodo. Ut- och hemfrakter kunde i rundt tal uppskattas till 2,000,000
kronor. Bolagen hade nu för afsikt att utsträcka ifrågavarande linje till
Australien, dit exporten från Sverige för närvarande ginge öfver utlandet
eller direkt med utländska fartyg, hvadan det vore uppenbart, att
eu svensk linje på Australien vore önskvärd och af stor ekonomisk betydelse
för vårt land. För att emellertid med fördel kunna drifva eu
linje på en så aflägsen världsdel fordrades stora ångare om 7,000—8,000
tons, d. v. med kraftiga maskiner, som kunde framdrifva fartygen med
omkring 11 knops fart, l)å dylika fartyg kostade omkring'' 1,000,000
kronor stycket att bygga, erfordrades för förverkligande af nyss berörda
plan ett kapital åt minst 4,000,000 kronor, en summa, som det mötte
störa svårigheter att på enskild väg uppdrifva. Om det nu ifrågasatta
lånet erhölles, vore det bolagens afsikt att öka svenska Svdafrika-liujens
flotta med ytterligare fyra ångare om 7,000—8,000 tons, d. v. s. afsédda
att tillsammans med linjens nuvarande fyra ångare insättas på traden
Sverige—Sydafrika—Australien. Det vore nämligen nödvändigt att med
Sveriges nuvarande export på Australien taga lastfyllnad på Sydafrika
och därifrån fortsätta resan till Australien, hvilken kombination äfven
vore önskvärd, emedan det visat sig, att lin jens nuvarande tonnage vore
otillräckligt för upprätthållandet af traden på Sydafrika, som visat eu
glädjande stegring, sedan linjen år 1904 öppnades.
Statsutskottets Utlåtande N:o 53.
7
Öfver dessa framställningar har kommerskollegium den 31 december
1906 afgifvit infordrad t underdånigt utlåtande och därvid anfört, att
tillgång till billiga rederilån af större omfattning gifvetvis vore af synnerlig
betydelse för vår rederinärings lyckliga utveckling. Då svenska redare
förläde sin verksamhet till transmarina linjer och såmedelst i regel
måste antagas komma att inlåta sig på täflan med redan inarbetade,
kapitalstarka och jämväl af andra skäl konkurrenskraftiga utländska företag,
vore behofvet af dylika lån, åtminstone under linjernas tidigare tillvaro,
särskild t framträdande. Ett uttryck för en sådan uppfattning finge
också anses hafva kommit till synes i förberörda framställning af W. It.
Lundgren. De af styrelsen för Sveriges allmänna sjöfartsförening meddelade
uppgifter såväl om den efterfrågan på lån från fonden för rederinäringens
understödjande, hvilken hittills gjort sig gällande, som ock
om de beviljade lånen, kunde af kollegium vitsordas. Fonden hade i
sin helhet blifvit tagen i anspråk. Emellertid kunde enligt uppgift från
statskontoret beräknas, att medel ånvo blefve tillgängliga genom återbetalning
nämligen år 1907 703,333 kronor 33 öre, år 1908 825,000
kronor och år 1909 1,666,666 kronor 67 öre. I fråga om de medel,
som genom återbetalning komme att inflyta efter år 1909, syntes
Riksdagens beslut innebära, att medlen skulle återgäldas till riksgäldskontoret.
Intill utgången af år 1909 skulle alltså i sin helhet ett belopp
af 3,195,000 kronor finnas för utlåning att tillgå, men efter sistnämnda
år icke utan särskild! nvtt beslut af Riksdagen några medel finnas
att använda för ändamålet. Med den erfarenhet, som redan vunnits
i fråga om omfattningen af lånebehofvet, kunde det icke lida något tvifvel,
att för tiden intill 1909 års slut sistnämnda belopp icke vore tillräckligt.
Kollegium ansåge därför, att en ökning af fonden borde åstadkommas.
Då det dubbla intresset af rederinäringens och exportens utveckling
utgjorde anledning för staten att stödja och uppmuntra med
svenska fartyg uppehållna regelbundna transmarina linjer, borde vid bestämmande
al'' storleken af ökningen af ifrågavarande lånefond särskild
hänsyn tagas till ifrågavarande framställning af W. R. Lundgren; och
skulle den af Lundgren ifrågasatta åtgärden att hos Riksdagen äska
anslag särskild! för beredande af lån för uppehållande af en linje Sverige—Australien
vid sådant förhållande icke blifva erforderlig. I betraktande
af ofvan augifna omständigheter ansåge kollegium, att det belopp,
hvarmed fonden borde ("»kas, icke lämpligen borde bestämmas lägre än
5,000,000 kronor. Beträffande villkoren för lån af det nya beloppet
borde gälla hvad i nådiga kungörelsen af den 18 december 1903 funnes
föreskrifvet. Dock syntes därjämte höra meddelas föreskrift om den
Kouimersiolleyti
utlåtande.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 53.
Departement sdiefen*
yttrande.
tid, inom hvilken ansökningarna om lån borde vara ingilna för att
komma i betraktande vid första fördelningen af beloppet. Kollegium,
som delade styrelsens för Sveriges allmänna sjöfartsförening uppfattning
om angelägenheten däraf, att lånen blefve för vederbörande tillgängliga
så snart som möjligt, hölle före, att ansökningstiden icke borde
bestämmas längre än sex veckor etter det. meddelande i ämnet offentliggjorts.
Slutligen har kollegium, som ansåge beaktansvärdt hvad
styrelsen för Sveriges allmänna sjöfartsförening ifrågasatt om utfärdande
af föreskrifter, när ansökningar om erhållande åt lån från de genom
kapitalafbetalningar till fonden återinförande medel borde vara ingifna,
afgifvit förslag i berörda hänseende.
Af de föreliggande framställningarna samt kommerskollegii Öl ver
dem afgifna utlåtande torde uppenbart framgå, såväl att de redan till
rederilånefonden anvisade medel varit till nytta, som ock att det vore
till gagn för den svenska sjöfartsnäringen, därest ytterligare medel utöfver
dem, som under innevarande och närmast följande år blilva disponibla,
kunde anvisas till fonden.
Ett ytterligare bevis för behofvet åt ökade medel till fonden är
att finna däri, att ansökningar om nya lån å betydande belopp redan
börjat inkomma till finansdepartementet samt att ytterligare flera dylika,
på grund af gjorda förfrågningar, torde vara att inom kort dit införvänta.
Det är ett glädjande faktum, att den svenska sjöfartsnäringen —
härutinnan delvis stödd åt de af Riksdagen redan anvisade medel till
rederilånefonden — börjat att alltmer vinnlägga sig om upprättandet åt
direkta transmarina linjer, hvilka helt visst äro af största betydelse för
svenska industrialsters avsättningsmöjligheter på aflägsna marknadei.
Särskildt torde ofvanberörda linje Sverige—Sydafrika med föreslagen
fortsättning till Australien vara förtjänt åt uppmärksamhet. Da de rederier,
som upprättat eller hafva för afsikt att upprätta direkta förbindelser
med länder, i hvilka svenska exportartiklar finna eller kunna
finna afsättning, skulle erhålla en afsevärd hjälp genom ett ökande af
rederilånefonden, synes tvekan icke böra rada om lämpligheten af eu
åtgärd i den riktning, ofvanberörda underdåniga framställningar afse.
Mot kommerskollegii förslag, att det belopp, hvarmed fonden
sålunda må komma att ökas, bör bestämmas till 5,000,000 kronor, hai
jag intet att erinra.
Då syftet med fonden bäst tillgodoses därigenom, att de ytterligare
medel, som därtill kunna anvisas, må kunna i mån af behof ome
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 53.
9
delbarligen komma till användning, synes mig lämpligt, att nyssnämnda
medel redan under innevarande år ställas till Ivungl. Maj:ts disposition.
Beträffande förvaltningen och användningen af dessa medel böra uppenbarligen
i hufvudsak gälla samma regler, som finnas stadgade för den redan
bildade fonden, hvarvid dock de af sjöfartsföreningens styrelse framställda,
af kommerskollegium förordade förslag i afseende å tiden för ingifvande
af ansökningar om lån såväl från de medel, som nu kunna blifva anvisade,
som ock från de genom kapitalafbetalningar till fonden återinflytande
medel synas böra vinna afseende. Härom skall jag framdeles
tillåta mig i underdånighet göra hemställan.
I fråga om dispositionen af inflytande räntor och kapitalafbetalningar
å de lån, som kunna komma att utlämnas från det belopp, hvarmed
fonden nu må komma att ökas, torde anledning icke föreligga att meddela
andra bestämmelser än dem, som, enligt livad ofvan anförts, lämnats
i fråga om de redan till fonden anvisade medel. Hvad särskild!
beträffar kapitalafbetalningarna, äro visserligen, äfven om lån blifva utlämnade
före innevarande års utgång, inga kapitalafbetalningar å dessa
lån enligt bestämmelserna i ofvanberörda kungörelse den 18 december
1903 att motse förr än under loppet af år 1910. Men då det af hvarjehanda
orsaker kan inträffa, att låntagare antingen göra tidigare albetalningar
å sina lån, än de uppställda lånevillkoren uttryckligen föreskrifva,
eller oc-k före låntidens utgång återbetala hela lånet, synas
samma bestämmelser i detta hänseende kunna gälla för nya medel som
för de redan anvisade.»
Hvad till statsrådsprotokollet blifvit meddeladt har synts utskottet
innefatta giltiga skäl för den af Kungl. Maj:t föreslagna ökningen af
lånefonden för rederinäringens understödjande, och får utskottet därför
hemställa,
att Riksdagen under hufvudsakligen samma villkor
och bestämmelser, som i fråga om den redan
bildade lånefonden för rederinäringens understödjande
stadgats med afseende å dess förvaltning och användning
samt rörande dispositionen af inflytande räntor
och kapitalafbetalningar å de från fonden utlämnade
Bill. till Riksd. Prot. 1907. 4 Sami 1 Afd. 38 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 53.
lån, må bemyndiga riksgäldskontoret att, utöfver de till
samma fond åren 1903 och 1905 anvisade belopp af
tillhopa 10,000,000 kronor, i mån af behof tillhandahålla
statskontoret ytterligare 5,000,000 kronor.
Stockholm den 19 mars 1907.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIE BOLAG, 1907.
Statsutskottets Memorial N:o 58.
11
utgå ränta å nämnda lån och återstoden användas
till amortering å statsskulden medelst ökad utlottning
eller obligationsinköp tid efter annan.
Stockholm den 19 mars 1907.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.