Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

1

Nso Z3.

Ank. till Riksd. kansli den 8 februari 1907, kl. 1 e. m.

Utlåtande, angående riksgäldskontorets förvaltning under den tid,
som förflutit sedan ansvarsfrihet senast tillerkändes fullmäktige
i nämnda kontor.

(R. A.)

Sedan statsutskottet tagit kännedom om den af Riksdagens år
1906 församlade revisorer afgifna berättelsen om granskning af riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning samt genomläst de protokoll,
som blifvit förda hos fullmäktige i riksgäldskontoret efter den 28 september
1906, med hvilken dag revisorernas protokollsgranskning slutade,
till och med den 18 januari 1907, hvilken dag fullmäktiges berättelse
till Riksdagen blifvit afgifven, får utskottet nu meddela yttrande i
anledning af berörda, sålunda verkställda granskning.

l:o.

Angående skillnaden mellan statens utgifter för järnväg slån och statens
inkomster dels af behållna järnvägstrafikmedel, dels af enskilda
järnvägsaktiebolags annuitetshkvider.

Till fullföljande af de i ofvan angifna hänseende af föregående
Riksdagars statsutskott lämnade uppgifter får utskottet för det senast
tilländagångna året 1906 meddela följande siffror.

Bih. till Riksd Prof. 1907. 4 Sami. 1 Åfd. 16 Raft. (N:o 23.) 1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

Till statskontoret levererad behållning af trafikinkomster
å statens järnvägar ................................... Kr.

Till riksgäldskontor inbetald ränta å lånen till enskilda
järnvägsaktiebolag0) ...... Kr. 1,674,854: 4i.

Amortering å dito........................... 706,871:17.

Af riksgäldskontoret utbetald ränta å de fonderade

statslånen ..................................... Kr. 13,301,184: 62.

Med anledning däraf att i denna
post ingår ränta å medel, som
upplånats dels för nedan nämnda,
under statskontorets förvaltningstående
fonder, dels för utveckling
af statens telefonväsende,
dels för inköp af Trollhätte
kanalverk, dels ock för beredande
åt riksgäldskontoret af
kassareserver i utlandet till belopp
af 15,000,000 kronor, bör
från ofvan utförda räntepost
afdragas:

Af statskontoret till riksgäldskontoret
levererade ränte medel
från odlingslåne fonden

............ Kr. 157,815: 86.

från torfindustri fonden

............ „ 22,043: 56.

från rederinä ringsfonden

... „ 201,350: 56.
från egnahems lånefonden.

..... „ 257,346 : 84.

af telegrafstyrelsen
betald
ränta å i riksgäldskontoret

lyftade medel
för utveckling

Transport Kr. 638,556: 82.~Kt\ 13,301,184: 62. Kr.

*) Den för år 1906 debiterade räntan utgjorde kr. 1,998,226: 31.

17,300,000: —

2,381,725: 58.

19,681,725: 58.

19,681,725: 58.

Statsutskottess Utlåtande N:o 23.

3

Transport
af statens telefonväsen
de ...
till riksgäldskontoret
erlagd
ränta för
år 1906 å kö -

Kr. 638,556: 82. Kr. 13,301,184: 62. Kr. 19

,68

321,902: so.

peskillingen
för Trollhätte

kanalverk...... „ 205,982: 16.

till riksgäldskontor
influtna
räntor å
förberörda utländska
kassareserver
omkring
.............. „ 480,000: — „ 1,646,441: 48.

“Kr. 11,654,743: 14.
Däremot skall härtill läggas af
riksgäldskontoret utbetald ränta
dels å de af staten i följd af västkustbanans
förvärfvande öfvertagna
kommunlånen
...... Kr. 34,390: 67.

dels ock å den
hos staten innestående
andelen
af köpeskillingen
för
bandelen Örebro—Frövi
,, 120,000: — ,, 154,390: 6 7.

Utvisande dessa sammanlagda belopp
en statens ränteutgift å
upplåningen för järnvägar af Kr. 11,809,133: 81.
Enligt gällande
amorteringsplaner
verkställd
kapital -

.,725: 58.

Transport Kr. 11,809,133: 8i. Kr. 19,681,725: 58.

4 Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

Transport Kr. 11,809,133: si. Kr. 19,681,725: 58.

afbetalning å
de fonderade

statslånen . Kr. 3,167,726: 67.

Stadgad afsättning
till amortering
å dito „ 397,633: 33.

Kapitalafbetalning
å af staten
öfvertagna

kommunlån __30,661: 11. „ 3,596,021: 14, „ 16,405,154: 95.

Öfverskott statsverket till godo ..................................... Kr. 4,276,570: 63.

Härvid är att märka, att å vissa lån till enskilda järnvägsanläggningar
för år 1906 upplupit ränta, med hvars erläggande anstånd af
Riksdagen medgifvits, men hvilken räntefordran i själfva verket utgör
ett riksgäldskontorets, under året uppkomna tillgodohafvande hos enskilda
järnvägar. Detta räntebelopp uppgår till 217,798 kronor 24 öre.

2:o.

Fullmäktige hafva å sid. 9—17 af sin till Riksdagen afgifna, i
statsutskottets memorial n:o 1 intagna berättelse meddelat, hvilka då
till betalning förfallna annuitetsbelopp å de från riksgäldskontoret till
kanal- och järnvägsanläggningars utförande samt till byggnader utgifna
lån icke vid nämnda tid blifvit af vederbörande gäldade. Enligt hvad
utskottet inhämtat, har efter berättelsens afgifvande icke inträffat annan
förändring i berörda hänseende, än att direktionen för högre lärarinneseminarium
i Stockholm erlagt förfallen annuitet å lånet för inköp af
byggnad åt seminariet samt att i afräkning å förfallen skuld för det till
förändring och tillbyggnad af elementarläroverksbyggnaden i Skara beviljade
lånet inbetalts 1,000 kronor.

Till jämförelse mellan förhållandena under de senast förflutna
åren vill utskottet här meddela, att riksgäldskontorets fordran för förfallna,
men icke verkställda inbetalningar å utgifna lån för enskilda
järnvägar, kanal- och slussanläggningar m. m. uppgått till följande
belopp (oberäknadt upplupna s. k. öfverräntor å förfallna annuiteter),
nämligen:

Vid början af år 1898 ............................ kronor 2,336,180: 09.

1899 .............................. „ 1,909,558: 73.

1900 ............................ „ 2,031,872: 33.

11

77

>7

71

11 17

11 71

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

Vid början af år 1901

i? it ii ii 1902

„ „ „ „ 1903

„ „ „ „ 1904

„ „ „ „ 1905

» » » n 1906 ...

„ » n » 1907 -

kronor 2,184,776: 46.

„ 2,471,279: 06.

„ 2,593,918: 77.

„ 2,978,329: 88.

„ 2,414,023: 89.x)

„ 2,044,888: 65.1)

„ 2,457,777: 71.

3:o.

Angående infriande af riksgäldskontor skulder till Södertälje
stads kyrka och till skepparesocieteten i Stockholm.

(Revisionsberättelsen sid. 51 och 372—380.)

I fråga härom hafva Riksdagens revisorer anfört följande:

Bland riksgäldskontorets icke fonderade skulder med ränta finnas
under gemensam benämning »det s. k. gamla lånet» upptagna två skuldposter,
den ena å 750 kronor till Södertälje stads kyrka och den andra
å 9,375 kronor till skepparesocieteten i Stockholm. Dessa skulder, som
löpa med fem procent ränta, äro visserligen från riksgäldskontorets sida
ouppsägbara, men revisorerna anse sig emellertid, med hänsyn till
önskvärdheten af en reglering af dessa gamla skuldförhållanden, böra
ifrågasätta, huruvida icke från fullmäktiges sida lämpligen borde vidtao-as
åtgärd i syfte att genom öfverenskommelse med vederbörande
förskaffa riksgäldskontoret rätt att infria berörda skulder.

Med afseende å uppkomsten och beskaffenheten af riksgäldskontorets
ifrågavarande skulder hafva fullmäktige lämnat en utförlig redogörelse,
hvaraf utskottet får här meddela följande.

Beträffande skulden till Södertälje stads kyrka inhämtas af protokollet
vid fullmäktiges sammanträde den 8 mars 1798, att ett kapital
af 500 riksdaler banko anslagits till nämnda kyrka på det sätt, »att
penningarna öfverlämnades till riksgäldsfonden att där för all framtid
blifva, men räntan däraf årligen uttagas och disponeras af Södertälje
kyrkas föreståndare». Donationen hade skett på det att en vid kyrkan
af kungl. rådet grefve Dahlberg byggd graf »icke i brist af nödig för -

‘1 Jämlikt särskilda beslut åt Riksdagen har dels af Vislanda—Bolmens järnvägsaktiebolags
lån ett förfallet räntebelopp af 542,356 kronor 32 öre blifvit vid 1904 års slut i riksgäldskontorets
räkenskaper fördt inom linjen och sedermera afskrifvet, dels ook af Ränna—Norrtälje jarnvagsaktiebolags
lan ett förfallet rånte- och kapitalbelopp af 649,198 kronor 97 öre för ar 1906 afskritvits.
Dessa afskrifningar hafva föranledt den minskning i summan åt riksgäldskontorets fortallna fordringar,
som de för åren 1905 och 1906 här ofvan angifna siffrorna utvisa.

6 Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

fattning till underhållandet måtte i framtiden förfalla». Eu sjättedel af

den årliga räntan . vore emellertid afsedd för församlingens fattiga. _

Det donerade penningbeloppet öfverlämnades vid nämnda sammanträde
tdl tullmäk^ge, som följande dag den 9 mars 1798 utfärdade en skuldförbindelse
af innehåll, att af Södertälje stads kyrka blifvit i riksgäldse
ncr>re^’ .tiksgäldsfonden till godo, insatt ett beständigt stående kapital
åt 500 riksdaler banko specie, hvarå en årlig oafkortad ränta af fem
för hundra skulle betalas.

Skulden till skepparesocieteten i Stockholm har uppkommit på följande

sätt.

Koflferdiskepparen Johan Nordberg hade genom testamente den
4 april 1786 förordnat, att en honom tillhörig fastighet å Södermalm i
Stockholm skulle tillfalla kofferdiskepparesocieteten i Stockholm på det
sätt, att^ fastighetens behållna afkastning för evärdliga tider skulle tilldelas
två behöfvande sjökaptener och två torftiga kofferdiskeppareänkor.
Skepparesocieteten, som efter Nordbergs frånfälle på grund af testamentet
kom i besittning åt nämnda fastighet, gjorde emellertid sedermera genom
sina deputerade ansökning hos Kung].’ Maj:t om tillåtelse att få försälja
fastigheten, hvarvid sökandena tillika hemställde, att hela köpeskillingen
skulle för evärdliga tider nedsättas i riksgäldskontoret. I detta ärende
åberopades ett utdrag af riksgäldsfullmäktiges protokoll för den 27
maj 1811, hvaraf inhämtades, att fullmäktige på förfrågan af societetens
deputerade förklarat, att ifrågavarande köpeskilling finge i riksgäldskontoret
mot årlig, ränta af fem för hundra insättas och därstädes
innestå, så länge riksgäldskontoret behölle och förräntade något annat
inrikes eller utrikes lånekapital, hvaremot å riksgäldskontorets sida
förbehölles, att, så länge den utfästa räntan erlades, kapitalet icke fino-e
uppsägas och återfordras.

Genom utslag den 10 oktober 1811 tillät Kungl. Maj:t kofferdiskepparesocietetens
deputerade att för 6,000 riksdaler banko, därest ej
mer kunde erhållas, försälja ifrågavarande fastighet, hvarefter den inflytande
köpeskillingen borde insättas i riksgäldskontoret och räntan
däraf efter fem för hundra om året tilldelas de utsedda pensionärerna.

Fastigheten såldes härefter för 6,250 riksdaler banko och den
30 december 1811 insattes denna köpeskilling för riksgäldskontorets
räkning i riksbanken. Den samma dag daterade skuldförbindelse, som
] iksgäldskontoret härför utfärdade, innehåller, att nämnda kapital 6,250
iikfcdaler banko blifvit jämlikt Kungl. Maj:ts utslag den 10 oktober 1811
af kofferdiskepparesocieteten i Stockholm insatt i riksgäldskontoret;
att riksgäldskontoret förband sig att därå betala 5 procent årlig ränta;

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

7

samt att kofferdiskepparesocieteten försäkrades, att detta kapital skulle
få innestå i riksgäldskontoret, så länge kontoret behölle och förräntade
något annat inrikes eller utrikes lånekapital, hvaremot å riksgäldskontorets
sida förbehölles att, så länge den utfästa räntan erlades, ofvannämnda
lånekapital icke finge af långifvaren uppsägas och återfordras.

I anledning af revisorernas ofvan omförmälda framställning har
enligt utdrag af protokoll, hållet å kyrkostämma med Södertälje stadsoch
landsförsamling den 27 december 1906, stämman gjort det uttalande,
att den ej hade något att erinra mot den föreslagna inlösen af riksgäldskontorets
den 9 mars 1798 till kyrkan utfärdade skuldförbindelse.

Jämte äfverlämnande af detta protokollsutdrag har Strängnäs domkapitel
i skrifvelse af den 5 näst.lidne januari tillkännagifvit, att domkapitlet
för sin del ej hade något att erinra mot den föreslagna inlösen
af ifrågavarande skuldförbindelse.

Vid afgifvande af detta yttrande hafva emellertid tre af domkapitlets
sju närvarande ledamöter varit skiljaktiga och enligt skrifvelsen
bifogadt protokollstranssumt förklarat sig anse, att frågan borde underställas
Kungl. Maj:ts pröfning, alldenstund den bestämmelsen vore
fästad vid donationen, att medlen skulle för all framtid förblifva i riksgäldskontoret.

Med afseende å skulden till skepparesocieteten i Stockholm —
hvilket sällskap numera benämnes sjökaptenssocieteten i Stockholm —
hafva societetens deputerade vid sammankomst den 6 december 1906 beslutat
erbjuda fullmäktige att få utbyta den ofv<annämnda reversen mot
svenska statens obligationer löpande med 3,6 procent ränta till så stort
belopp, att societeten för framtiden vore garanterad samma ränteinkomst,
468 kronor 75 öre årligen, som den nu hade af reversen.

För egen del hafva fullmäktige i riksgäldskontoret anfört följande.

Såsom framginge af den redogörelse fullmäktige lämnat, hade med
afseende å såväl den ena som den andra af riksgäldskontorets ifrågavarande
skulder representanter för vederbörande fordringsägare visat
sig villiga att träffa uppgörelse om skuldförbindelsernas inlösen. Beträffande
skulden till Södertälje stads kyrka torde församlingens beslut
af den 27 december 1906 få anses innebära medgifvande för riksgäldskontoret
att infria skulden genom erläggande af det förskrifna kapitalbeloppet
750 kronor jämte upplupen ränta. Hvad åter anginge skulden
till skepparesocieteten i Stockholm, hade sjökaptenssocietetens deputerade

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

erbjudit uppgörelse på det sätt, att riksgäldskontoret skulle återfå sin
skuldförbindelse mot aflämnande till societeten af svenska statens 3,6
procent obligationer till så stort belopp, att societeten häraf finge samma
årliga ränteinkomst, 468 kronor 75 öre, som den nu hade af den
med 5 procent ränta löpande skuldförbindelsen å 9,375 kronor. Detta
kunde i det närmaste åstadkommas genom att till societeten aflämnades
obligationer å ett kapitalbelopp af 13,000 kronor, hvilka obligationer
efter 3,6 procent lämnade en ränta af 468 kronor. Härefter återstode
en årlig ränta af 75 öre, som kapitaliserad efter samma procentsats motsvarade
ett belopp af 20 kronor 83 öre, hvarmed societeten ytterligare
borde godtgöras.

De särskilda omständigheter, under hvilka ifrågavarande båda
summor blifvit i riksgäldskontoret insatta, syntes emellertid enligt fullmäktiges
uppfattning böra såväl i ena som i andra fallet utgöra hinder
för vederbörande fordringsägare att utfå kapitalbeloppen utan att Kungl.
Maj:t därtill lämnat tillstånd. För den händelse sådant tillstånd på ansökning
af vederbörande skulle vinnas, syntes från riksgäldskontorets
sida ej något vara att erinra mot ett infriande af de ifrågavarande
skuldförbindelserna, den till skepparesocieteten afgifna på de grunder,
som af societetens deputerade föreslagits, och förbindelsen till Södertälje
stads kyrka på villkor, som ej vore för riksgäldskontoret mindre
fördelaktiga. Fullmäktige ansåge sig därför hafva anledning tillstyrka,
att Riksdagen lämnade sitt medgifvande därtill att omförmälda båda
skuldförbindelser finge af riksgäldskontoret på nyss angifna villkor infrias,
detta dock under förutsättning att i hvarje fall vederbörande fordringsägare
härtill utverkat Kungl. Maj:ts tillstånd.

Utskottet har funnit skäl biträda hvad af fullmäktige sålunda tillstyrkts,
och får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att ifrågavarande båda
skuldförbindelser må af riksgäldskontoret infrias, förbindelsen
till skepparesocieteten i Stockholm på de
grunder, som af societetens deputerade enligt protokoll
af den 6 december 1906 föreslagits, och förbindelsen
till Södertälje stads kyrka på villkor, som ej
äro för riksgäldskontoret mindre fördelaktiga, dock
att hvarken i ena eller andra fallet sådant infriande
må ske så vida icke vederbörande fordringsägare därtill
utverkat Kungl. Maj:ts tillstånd.

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

9

4:o.

Angående Västerås domkyrkas lån.

(Revisionsberättelsen sid. 51, 52 och 381—383.)

Under erinran, att vid 1860 års riksdag beviljats ett statsbidrag
af 28,000 kronor till fortsättning af reparationsarbetena å Västerås domkyrka,
under villkor att det beviljade understödet, hvarå ränta icke
skulle beräknas, borde återgäldas i den män domkyrkans inkomster
framdeles därtill lämnade tillgång, hafva revisorerna meddelat, att å
berörda lån, för hvilket skuldförbindelse afgifvits af domkyrkokommissionen
i Västerås i egenskap af nämnda domkyrkas föreståndare och
förvaltare, ännu icke gjorts någon afbetalning.

Då af domkyrkokassans räkenskaper för år 1905 inhämtats, att
kassans inkomster under nämnda år uppgått till 7,905 kronor 7 öre
och dess utgifter till 2,900 kronor 51 öre samt att ett öfverskott för
året alltså uppstått till belopp af 5,004 kronor 56 öre, som i sin
helhet uibalanserats i räkenskapen vid årets slut, syntes det revisorerna
anmärkningsvärd!, att någon afbetalning å skulden för omförmälda lån
icke verkställts.

I häröfver afgifven förklaring af den 17 december 1906 har domkyrkokommissionen
i Västerås meddelat, att vid 1905 års slut visserligen
uppstod ett öfverskott å 5,004 kronor 56 öre, men att därmed
gjordes afbetalning å eu annan domkyrkans skuld, nämligen till fastighetsfonden,
som är bildad af köpeskillingsmedel för af domkyrkan med
Kungl. Maj:ts tillstånd försålda fastigheter och hvaraf domkyrkan uppbär
räntan, så att domkyrkokassans verkliga behållning utgjorde 1,711
kronor 68 öre.

Vidare har domkyrkokommissionen anfört, att icke blott de
reparationsarbeten, till hvilkas fortsättande ifrågavarande lån anvisades,
blifvit verkställda, utan ock att domkyrkan åren 1896—1898 undergått
en genomgående restaurering, som kostade domkyrkan 139,493 kronor
44 öre och medtog icke blott hennes då besparade tillgångar, utan
kräfde äfven ytterligare medel, som måste anskaffas genom lån å 43,338
kronor 44 öre, af hvilket ett belopp af 27,186 kronor 94 öre ännu vore
oguldet.

På grund häraf och då det vid beviljandet af 1860 års lån å
28,000 kronor gjorda villkor, att det lämnade understödet borde återBih.
till RiJcsd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 16 Häft. 2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

gäldas i den mån domkyrkans tillgångar därtill framdeles lämnade tillgång,
enligt domkyrkokommissionens mening tydligen icke innebure
någon föreskrift därom, att understödet skulle återbetalas, när de arbeten,
för hvilkas utförande det lämnats, blifvit verkställda, utan att det
skulle ske, när domkyrkans inkomster därtill lämnade tillgång, men
detta gjorde de icke, förrän kostnaden för restaureringen åren 1896—1898
blifvit af hennes inkomster till fullo gulden, ansåge domkyrkokommissionen
sig berättigad och pligtig att före statsunderstödets återgäldande
föret inbetala det lån, som för sistnämnda reparation upptagits.

Ytterligare har domkyrkokommissionen anfört, att biskopshuset
år 1902 blifvit repareradt för en kostnad af 30,324 kronor 18 öre, till
bestridande hvaraf enligt kungl. brefvet den 6 november 1903 från
biskopslöneregleringsfonden erhållits såsom bidrag dels ett anslag å
10,000 kronor utan återbetalningsskyldighet och dels ett räntefritt, lån
å 15,000 kronor att amorteras med en femtondedel årligen, å hvilket
lån återstode 14,000 kronor, så att domkyrkans hela skuld den 31
december 1905 utgjorde 41,186 kronor 94 öre, oberäknad! skulden till
riksgäldskontoret.

Slutligen har domkyrkokommissionen meddelat, att konsistoriehuset,
som domkyrkan jämväl hade att bygga och underhålla, befunne sig i
högst otillfredsställande skick och tarfvade en snar reparation, som enligt
uppgjordt förslag vore beräknad att kosta omkring 20,000 kronor.

Riksdagens revisorer hafva redan förut en gång, nämligen i sin
år 1892 afgifna berättelse, fäst uppmärksamheten å domkyrkokommissionens
underlåtenhet att göra afbetalning å domkyrkans ifrågavarande
skuld. I anledning häraf framställde fullmäktige i riksgäldskontoret,
enligt uppdrag af Riksdagen, erinran till domkyrkokommissionen om
verkställande af sådan afbetalning. Kommissionen påvisade emellertid,
hurusom domkyrkans inkomster fortfarande såsom förut toges i anspråk
för reparationer, som måste med dessa medel bekostas. Vid detta förhållande
och då i fråga om återbetalningen af förevarande lån endast
föreskrifvits, att detsamma bör återgäldas i den mån domkyrkans inkomster
därtill lämna tillgång, kunde någon afbetalning å statens fordran
då icke erhållas.

De upplysningar, domkyrkokommissionen nu lämnat beträffande
kassabehållningen och de domkyrkan åliggande utgifterna, gifva vid
handen, att ej heller nu ställningen är sådan, att kyrkans inkomster
kunna anses vara tillgängliga att användas till afbetalning å ifrågavarande
lån. Med afseende härå och ehuru domkyrkans skyldighet

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

11

att eu gång återgälda denna sin skuld ingalunda synes böra eftergifvas,
anser utskottet dock, att för närvarande anledning saknas att vidtaga
åtgärd för att söka utfå någon del af den lämnade försträckningen.
Utskottet hemställer därför,

att revisorernas förevarande framställning icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

5:o.

Hvad i revisorernas berättelse om granskning af riksgäldsko ntorets
tillstånd och förvaltning eljest blifvit anmärkt eller anfördt har ut skottet
funnit dels vara genom vederbörandes utlåtande nöjaktigt förklaradt,
dels icke vara af beskaffenhet att från utskottets sida påkalla något
yttrande; och har utskottet funnit hvad vid läsningen af fullmäktiges
protokoll förekommit ej böra föranleda någon utskottets anmälan eller
hemställan.

6:o.

Granskningen af fullmäktiges i riksgäldskontoret gemensamt med
fullmäktige i riksbanken vidtagna åtgärder för utförande af det dem
gemensamt lämnade uppdraget i fråga om uppförande å Helgeandsholmen
af riksdags- och riksbankshus har öfverlämnats till behandling
af sammansatt stats- och bankoutskott.

\

7:o.

Angående ansvarsfrihet för riksgäldskontorets styrelse.

Då utskottet vid den nu verkställda granskningen af riksgäldskontorets
styrelse och förvaltning funnit fullmäktige i nämnda kontor
hafva med nit och omsorg uppfyllt sitt viktiga och ansvarsfulla kall,
tillstyrker utskottet,

att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas
full ansvarsfrihet för alla beslut och åtgärder, som

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

finnas antecknade i deras protokoll från den 18 januari
1906 till och med den 18 januari 1907.

Stockholm den 8 februari 1907.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTB. TRYCKERI, 1907.