Statsutskottets Utlåtande N:o 178.
1
N:o 178.
Ank. till Riksd. kansli den 24 maj 1907, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående försäljning af
vissa Jcronoegendomar.
(I. A.)
I en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 29, har herr F. 0.
Bremberg föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, att dels vid inträffande
arrendeledighet af sådan under förvaltning af domänstyrelsen ställd och
för statsverkets räkning utarrenderad egendom, hvilken i arrende lämnade
mer än 600 kronor, men icke utöfver 700 kronor, dels i fråga om sådan
kronoegendom, som ej varit för statsverkets räkning utarrenderad, men
som uppenbarligen vore eller vid arrendeuppskattning funnes vara af
sådan beskaffenhet, att för densamma icke kunde beräknas högre arrende
än 700 kronor, dels ock beträffande till inköpt skogsegendom hörande
område, som utan olägenhet för skogsskötseln ansåges kunna afyttras,
det måtte bero af Kuugl. Maj:t att, efter omständigheterna i hvarje särskildt
fall, förordna, huruvida egendomen eller området borde för kronan
bibehållas eller till större eller mindre del försäljas.
I hufvudsaklig öfverensstämmelse härmed har herr A. Wiklund
i en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 134, hemställt, att Riksdagen
ville besluta, att dels vid inträffande arrendeledighet af sådan
under förvaltning af domänstyrelsen ställd och för statsverkets räkning
utarrenderad egendom, hvilken i arrende icke lämnade 700 kronor, dels
i fråga om sådan kronoegendom, som ej varit för statsverkets räkning
utarrenderad, men som uppenbarligen vore eller vid arrendeuppskattBih.
till Riksd. Urat. 1007. 4 Sami. 1 Afd. 114 Höft. (N:o 178.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 178.
ning funnes vara af sådan beskaffenhet, att för densamma icke kunde
beräknas ett arrende af minst 700 kronor, dels ock beträffande till inköpt
skogsegendom hörande område, som utan olägenhet för skogsskötseln
ansåges kunna afyttras, det måtte bero af Kungl. Maj:t att,
efter omständigheterna i hvarje särskildt fall, förordna, huruvida egendomen
eller området borde för kronan bibehållas eller till större eller
mindre del försäljas.
Beträffande de skäl motionärerna framställt till stöd för sina förslag
tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.
Såsom i motionerna erinras, föreslog Kungl. Maj:t 1902 års Riksdag
att lämna medgifvande till, att dels vid inträffande arrendeledighet
af sådan under förvaltning af domänstyrelsen ställd och för statsverkets
räkning utarrenderad egendom, hvilken i arrende lämnade mer än 500
kronor, men icke utöfver 700 kronor, dels i fråga om sådan kronoegendom,
som ej varit för statsverkets räkning utarrenderad, men som
uppenbarligen vore eller vid arrendeuppskattning funnes vara af sådan
beskaffenhet, att för densamma icke kunde påräknas högre arrende än
700 kronor, dels ock beträffande till inköpt skogsegendom hörande område,
som utan olägenhet för skogsskötsel anses kunna afyttras, det
måtte bero af Kungl. Maj:t att, efter omständigheterna i hvarje särskildt
fall, förordna, huruvida egendomen eller området borde för kronan
bibehållas eller till större eller mindre del försäljas.
Vidare föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen att medgifva att, där
Kungl. Maj:t pröfvade försäljning af egendom, tillhörande någotdera af
förstnämnda två slag böra äga rum, densamma finge ske i enahanda
ordning och på enahanda villkor, som i afseende å försäljning af egendom
af samma slag vore enligt af Kungl. Maj:t och Riksdagen tattade
beslut gällande;
att, där Kungl. Maj:t funne försäljning af område från inköpt
skogsegendom böra äga rum, det finge på Kung!. Maj:t ankomma att för
hvarje fall bestämma, huruvida kungl. brefvet den 29 maj 1874, angående
försäljning af vissa hemman och lägenheter, eller kungl. brefvet
den 25 september 1896, angående bestämmelser att tjäna till efterrättelse
i fråga om lägenheters upplåtande från kronans jordbruksdomäner, skulle
i afseende å sättet och villkoren för försäljningen tillämpas; samt
att vid hvarje försäljning därjämte finge iakttagas de särskilda
bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt att, i allmänhet eller
i vissa fall, för försäljningen meddela;
dock under villkor att de genom försäljning inflytande medel
skulle användas för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig
Statsutskottets Utlåtande N:o 178.
3
mark, och under iakttagande att medlen borde inlevereras till riksgäldskontor^
och där bokföras på sätt nu vore stadgadt angående köpeskillingarna
för de kronoegendomar, som såldes enligt kungl. brefvet
den 29 maj 1874;
äfvensom, under förutsättning af bifall till hvad Kungl. Maj:t föreslagit,
medgifva, att köpeskillingarna för de kronoegendomar af ofvan
angifna slag samt till inköpta skogsegendomar hörande områden, rörande
hvilkas försäljning beslut fattades under tiden till och med utgången
af år 1903, finge för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig
mark af Kungl. Maj:t disponeras och följaktligen på Kungl. Maj:ts rekvisition
från riksgäldskontoret utbetalas.
Denna framställning blef af Riksdagen på det sätt bifallen, att
för egendomar, som skulle få försäljas, arrendevärdet bestämdes till
högst 600 kronor, och äfven i fråga om sådant till skogsegendom hörande
område, som skulle få afyttras, skulle gälla samma bestämmelse
rörande arrendevärdet.
1902 års Riksdag ansåg visserligen önskvärdt, att medel bereddes
för fortsatt inköp för statens räkning af skogsmark, och fann likaledes
välbetänkt, att för sådant ändamål en utsträckt försäljning af mindre
kronoegendomar finge äga rum; men Riksdagen fann icke tillrådligt att
gifva denna försäljning en sådan omfattning, som Kungl. Maj:ts då föreliggande
förslag innebar. Riksdagen erinrade därvid, bland annat, om att
Kungl. Maj:ts Befallningshafvande i flera län, och, bland dem, län, inom
hvilka ett jämförelsevis stort antal af ifrågavarande lägenheter vore
belägna, afstyrkt den ifrågasatta utsträckta försäljningen.
Det synes af hvad motionärerna anfört framgå, att de icke underkänna
de skäl, på grund af hvilka 1902 års Riksdag ej ansåg sig kunna
medgifva Kungl. Maj:t en så utsträckt rätt, som Kungl. Maj:t då begärde,
och som motsvaras af hvad förenämnda motionärer nu ifrågasätta.
Motionärerna anse emellertid, att ett nytt skäl tillkommit, nämligen
intresset att i så stor Utsträckning som möjligt bereda egna hem åt
den arbetande befolkningen, speciellt jordbruksarbetarne. Härvid får
utskottet emellertid hänvisa till ett yttrande af statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet till det vid Kungl. Maj:ts proposition (n:o
145) angående förändrade grunder för den af staten utöfvade egnahemslånerörelse
i utdrag fogade statsrådsprotokoll, af hvilket yttrande här
må anföras följande:
»Det har vidare ifrågasatts, att åtgärder skulle vidtagas för att
kronans domäner samt lämplig mark af kronans skogsegendomar skulle
Utskottets
yttrande.
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 178.
i större utsträckning än nu äger rum upplåtas till egna hem. I anledning
häraf må erinras, att genom kungl. brefvet till domänstyrelsen
den 25 september 1896 åtgärd vidtagits för en ganska omfattande utstyckning
af mindre jordbrukslägenheter från kronans domäner. Jag
har också haft min uppmärksamhet fäst vid angelägenheten af, att den
utväg till bildande af egna hem, som sålunda öppnats, måtte varda i
största möjliga utsträckning anlitad. Emellertid har det därvid visat
sig, att man stött på hinder, som det icke stått i de förvaltande myndigheternas
makt att undanröja. Särskildt har det mött ej så få svårigheter
att, då beslut fattats om en fastighets styckning eller om upplåtelse
af ett större antal lägenheter från en fastighet, genast erhålla
lämpliga spekulanter i tillräckligt antal. En följd häraf har blifvit, antingen
att i många fall ett flertal lotter ej kunna säljas eller att flera
lotter inropats af samme person. Det kan emellertid ifrågasättas, om
ej härutinnan en förändring till det bättre skulle kunna åstadkommas
genom ändrade föreskrifter i ämnet. Det är min afsikt att låta utredning
angående dessa förhållanden verkställas inom vederbörande
ämbetsverk.»
Så länge det icke låter sig göra att fullt utnyttja de möjligheter
till bildande af egna hem, som med den Kungl. Maj:t nu medgifna rätt
till försäljning af kronoegendomar förefinnas, synes det icke kunna lända
egnahemssträfvandena till synnerligt gagn att ytterligare utsträcka Kungl.
Maj:ts ifrågavarande befogenhet, utan torde dessförinnan resultatet af
den af statsrådet i hans nyss anförda yttrande utlofvade utredning
böra afvaktan.
Utskottet får sålunda hemställa,
att herr Brembergs ifrågavarande motion icke må
af Riksdagen bifallas, samt
att herr Wikiunds förevarande framställning icke
heller må vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 24 maj 1907.
På statsutskottets vägnar:
P. PEHRSON.
Statsutskottets Utlåtande N:o 178.
5
Reservation:
af herrar JE. G. Kinberg, G. Odqvist och A. Wiklund.
Det skulle här antecknas, att herrar H. P. P. Tamm, grefve A.
F. C:son Wachtmeister och E. Hammarlund icke deltagit i förestående
ärendes behandling inom utskottet.
Bih. till Rilcsd. Prof. 1907. 4 Sami.
1 Afd. 114 Raft.
2