26
Statsutskottets Utlåtande N:o 160.
N:o 160.
Auk. till Riksd. kansli den 22 maj 1907, kl. 8,so f. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
öfverlåtelse till Mörbylänga köping af ett till köpingen
gränsande jordområde i Kalmar län.
(I. A.)
Uti en den 26 april innevarande år till Riksdagen aflåten, till
statsutskottets förberedande behandling remitterad proposition (n:o 193)
har Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för samma dag. föreslagit Riksdagen
medgifva.
att ett å en af löjtnanten O. Hallström år 1906 upprättad karta
utmärkt, Mörbylänga köping angränsande jordområde om 6,124 2 hektar
i Mörbylänga socken af Kalmar län måtte utan ersättning till statsverket
med den rätt, kronan till området kunde hafva, till köpingen
öfverlåtas.
Departementschefen har i detta ärende till förberörda statsrådsprotokoll
anfört följande:
»Genom nådigt beslut den 12 maj 1801 förordnade Kungl. Maj:t,
att den sedan gammalt för kronans räkning underhållna djurgårdsinrättning
på Öland skulle upphöra, samt uppdrog åt utsedde kommitterade
att efter verkställd undersökning till Kungl. Maj:t inkomma
med underdånigt betänkande om de medel och utvägar, hvilka de ansåge
tjänligast och mest lämpliga till förbättrande af hushållningen på
nämnda ö. Sedan dylikt betänkande af de kommitterade afgifvits,
utfärdades i ämnet den 16 mars 1802 ett nådigt bref, hvari stadgades
Statsutskottets Utlåtande N:o 160.
27
bland annat beträffande öns utmark, hvilken, medan djurgårdsinrättningen
ägt bestånd, ansetts och behandlats såsom en kronans park,
att vissa trakter därå skulle till kronoparker och för skogsplantering
afsättas, men att återstoden finge mellan hemman och byar, som för sina
kreatur begagnat mulbete därå, fördelas på sätt Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Kalmar län efter föregången utredning ägde bestämma genom
utslag, som borde underställas kammarkollegii pröfning.
I anledning af åtskilliga hos Kungl. Maj:t sedermera gjorda framställningar
fann emellertid Kungl. Maj:t godt genom nådigt bref den
17 juli 1812 förordna, att sedan den genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
försorg då för tillämnad delning påbörjade uppmätningen af
utmarken på Öland afslutats, Kungl. Maj:ts befallningshafvande, biträdd
af två i landthushållningen erfarne och om Öland kunnige män, som
af Kungl. Maj:t utnämndes, borde tillika med tillkallade landtmätare
sammanträda på ön och efter inhämtade upplysningar af de socknarnas
fullmäktige, hvilka på Kungl. Maj:ts befallningshafvandes om sammanträdet
utfärdade kungörelse kunde infinna sig där, författa förslag till
eu lämplig fördelning af utmarken hemmanen emellan, hvilket förslag,
beledsaga^ af hvad vederbörande kunde hafva att därvid erinra, borde
till Kungl. Maj:ts pröfning insändas.
För de sålunda utsedde kommitterade utfärdade Kungl. Maj:t den
6 maj 1813 instruktion, enligt hvilken kommitterade vid utförande af
sitt uppdrag, som skulle verkställas särskildt för hvartdera motet på
ön, borde iakttaga bland annat, att före markens delning tjänliga
ställen utsåges och afsattes till inrättning af köpingar, postkontor,
färj- och lotsplatser samt nya vägar och andra behof till allmän nytta.
Under förrättningen för behandling af utmarken inom Ölands södra
mot, därvid marken inom hvarje pastorat behandlades särskildt för sig,
beslöto kommitterade vid sammanträde den 17 september 1818, bland
annat, dels att nödiga planer omkring fisklägen, vid hamnar, lastageplatser
samt till stenbrott, grustäkt för vägfyllning och till lertäkt vid
husbyggnader skulle undantagas samt till delägarnas gemensamma nytta
och bekvämlighet från delningen uteslutas, med rättighet för enhvar,
som sådant åstundade, att till det föreskrifna behofvet däraf begagna
Sig-, dels att plan till anläggning af en köping vid den så kallade
Mörbylånga skans skulle från delningsmassan undantagas. I enlighet
härmed afsattes och undantogos från delning inom Resmo och Mörbylånga
socknars pastorat dels till plats för köping vid Mörbylånga skans
eu plan om 20 tunnland 24 kappland dels till allmänt fiskläge söder
om köpingsplanen ett område om 8 tunnland 20 kappland i Mörbylånga
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 160.
socken. Dessa kommitterades åtgärder blefvo af Kungl. Maj:t vid pröfning
af kommitterades delningsförslag angående utmarken inom södra mötet
godkända genom nådigt bref den 12 maj 1819.
Därefter medgaf Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 13 oktober
1820, att en köping finge på ofvan angifna, för sådant ändamål utsedda
plats vid Mörbylånga skans i Mörbylånga socken anläggas med
rättighet för hvarje svensk medborgare att, efter sökt och vunnet tillstånd
af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i orten, därstädes bosätta
sig och idka handel å alla inrikes orter eller lofligt handtverk. I den
27 april 1825 utfärdadt nådigt reglemente för köpingen bestämdes,
bland annat, att hvar och en, som i föreskrifven ordning vunnit burskap
i köpingen, vore berättigad att under äganderätt upptaga och bebygga
den lediga tomt, han helst åstundade. Genom nådigt bref den 14 maj
1880 förklarade Kungl. Maj:t, att Mörbylånga köping borde från och
med 1881 års ingång utgöra en kommun för sig, vid handhafvandet
af hvars angelägenheter nådiga förordningen om kommunalstyrelse på
landet den 21 mars 1862 med visst undantag skulle lända till efterrättelse.
Med ändring af förenämnda, i reglementet för köpingen meddelade
bestämmelse angående upptagande och bebyggande af tomter
därstädes förordnade Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 26 september
1881, att alla då oupptagna tomter och planer inom köpingens område
skulle vara köpingens egendom och att det skulle ankomma på
köpingens kommunalstämma att pröfva, huruvida och på Indika villkor
upplåtelse af tomter till enskilda finge ske.
I eu till Kungl. Maj:t ställd ansökning, som jämte därvid fogade
handlingar samt infordrade yttranden af Mörbylånga köpings styrelse
och byggnadsnämnd, vederbörande kronofogde och förste landtmätaren
i Kalmar län af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i nämnda län med
underdånig skrifvelse den 22 februari innevarande år till Kungl. Maj:t
öfverlämnats. hafva å kommunalstämma utsedda ombud för Mörbylånga
köping anfört hufvudsakligen följande.
Den plan, som vid utmarksdelningen på Öland undantagits för
anläggande af Mörbylånga köping, hade numera blifvit så fullständigt
bebyggd, att endast ett fåtal tomter därstädes återstode obebyggda. Då
således efter en antagligen ganska kort tids förlopp möjlighet icke
komme att förefinnas för därför hågade personer att inom köpingen
förvärfva tomter för bebyggande, hade köpingens kommunalstämma,
på det köpingen icke måtte hindras i sin utveckling, tagit under öfvervägande,
på hvad sätt köpingens område lämpligen skulle kunna utvidgas.
Därvid hade det synts kommunalstämman, som om det omedel
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 160.
29
bart söder om köpingen belägna område, hvilket vid nämnda utmarksdelning
upplåtits åt Resmo och Mörbylånga socknar såsom fiskläge,
borde kunna för ändamålet förvärfvas. Detta område hade nämligen
aldrig blifvit användt såsom fiskläge och vore för närvarande utarrenderad!
till enskild person inom köpingen. Enligt hvad ansökningen
bifogade handlingar utvisade hade mellan köpingen och nämnda socknar
träffats öfverenskommelse, hvarigenom socknarna till köpingen öfverlåtit
sin rätt till området. På uppdrag hade löjtnanten vid väg- och
vattenbyggnadskåren O. Hallström öfver området upprättat karta med
därå åskådliggjord plan för bebyggande af detsamma, hvilken karta
jämte beskrifning till den uppgjorda byggnadsplanen bifogats den
underdåniga ansökningen.
På grund af hvad sålunda anförts hafva de utsedda ombuden å
köpingens vägnar, såvidt nu är i fråga, i underdånighet anhållit, att
Kungl. Maj:t täcktes i nåder bevilja köpingen rätt att mot den ersättning
till kronan, som kunde finnas skälig, med full äganderätt
förvärfva ifrågakomna jordområde.
Vid den underdåniga ansökningen hafva fogats utdrag af protokoll,
hållna vid kommunalstämmor dels med Resmo och Mörbylånga
socknar den 19 augusti 1906 och dels med Mörbylånga köping den 22
oktober 1900 samt utvisande, att sedan socknarnas kommunalstämmor
hvar för sig beslutit att till köpingen afstå nyttj anderätten till ifrågavarande
jordområde mot en ersättning af 3,000 kronor till socknarnas
hemmansinnehafvare gemensamt, köpingens kommunalstämma antagit
detta anbud.
Kronofogden har i sitt underdåniga yttrande vitsordat, såväl att
den i utveckling stadda köpingen vore i största behof af ökad mark
till byggnadsplatser som ock att ifrågavarande till fiskläge upplåtna
område aldrig blifvit för detta ändamål användt, samt tillika meddelat,
att området begagnats allenast till betesmark och på senare tid för
sådant ändamål genom auktion utarrenderats till enskild person mot
afgift, som fördelats mellan jordägarna inom Resmo och Mörbylånga
socknar.
Förste landtmätaren har, efter jämförelse mellan kartan öfver
utmarksdelningen inom Ölands södra mot och Hallströms i förevarande
ärende företedda, år 1906 upprättade karta, upplyst, att det å sistnämnda
karta utlagda område, hvarom nu är i fråga och som innehåller
en areal af 6,12 4 2 hektar, utgöres af den vid utmarksdelningen
till fiskläge söder om köpingen afsätta plan om 8 tunnland 20 kapp
-
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 160.
land eller 4,2 57 3 liektar jämte mark, som efter delningen uppkommit
genom landvinning från Kalmar sund.
I sin underdåniga skrifvelse liar Ivungl. Maj:ts befallningshafvande
anfört, bland annat, att det finge anses vara för köpingens utveckling
erforderligt, att köpingen förvärfvade mark för att upplåtas till bebyggande,
samt att det område, som i den underdåniga ansökningen
afväges, syntes närmast böra ifrågakomma härför; och då detta område
aldrig disponerats eller torde komma att erfordras för det ändamål,
hvartill det vid utmarksdelningen afsatts, samt Resmo och Mörbylånga
socknar afstått från den nyttjanderätt till området, som möjligen
kunde tillkomma dem, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande hemställt,
att området måtte för det angifna ändamålet öfverlåtas till Mörbylånga
köping utan ersättning till statsverket samt att beträffande upplåtelse
af tomter däraf till enskilde måtte få gälla hvad som vore
föreskrifvet i fråga om det ursprungligen till köpingen anslagna
området.
Uti detta ärende har utlåtande infordrats af kammarkollegium,
som därvid anfört följande.
Ifrågavarande jordområde funnes icke upptaget vare sig i jordeboken
eller i taxeringslängderna öfver fast egendom i Mörbylånga
socken.
Huruvida området vid utmarksdelningen på Öland afsattes till
fiskläge för allenast jordägarna inom Resmo och Mörbylånga socknar
eller för enhvar, som ville för sådant ändamål begagna detsamma,
framginge icke fullt tydligt af delningshandlingarna. I orten hade
dock, såsom det ville synas, uppfattningen allt dittills varit den, att
upplåtelsen skett till bemälte jordägare. I livilket fall som helst och
äfven om genom berörda förfogande själfva äganderätten till jordområdet
icke afhändts kronan, syntes dock vid områdets afsättande till
fiskläge all tanke på områdets framtida disponerande för kronans räkning
varit utesluten. I betraktande däraf och då den mark, som vid
utmarksdelningen ursprungligen afsattes till plan för Mörbylånga köping,
till detta ändamål afståtts utan något därför betingadt vederlag till
kronan, syntes det kollegium väl knappast förefinnas tillräckligt skäl
för kronan att, då köpingen nu behöfde ifrågavarande jordområde för
sin utvidgning, af köpingen fordra någon godtgörelse för afstående af
äganderätten till detta område. På grund af hvad sålunda anförts och
under åberopande i öfrigt af de skäl, som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
andragits till stöd för dess ofvan återgifna hemställan i
ärendet, biträdde kollegium samma hemställan.
Statsutskottets Utlåtande N:o 160.
31
Hvad i detta ärende förekommit och särskildt den osäkerhet,
som råder i fråga om den rätt, som må tillkomma kronan till ifrågavarande
område, finner jag innefatta fullgoda skäl att medgifva upplåtelse
till Mörbylånga köping af området ifråga utan ersättning till
statsverket.»
Utskottet hemställer,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må
vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 21 maj 1907.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.