Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

1

N:o 118.

Ank. till Riksd. kansli den 3 maj 1907, kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
bemyndigande för styrelsen för Trollhätte kanal- och
vattenverk att försälja tomter från de under styrelsens
förvaltning ställda fastigheter vid Trollhättan m. m.

(I. A.)

I en till Riksdagen den 4 april innevarande år aflåten, till statsutskottet
för förberedande behandling remitterad proposition (n:o 135)
har Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att medgifva,

att styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk finge enligt de föreskrifter,
som af Kungl. Maj:t utfärdades, ej mindre intill utgången af år
1909 försälja tomter från samtliga under styrelsens förvaltning ställda
fastigheter vid Trollhättan, än äfven genom upplåtelse af tomträtt eller
genom utarrendering eller på annat sätt, som funnes lämpligt, bereda
afkastning af den del af de under styrelsens förvaltning ställda egendomarna
vid Trollhättan, som icke försåldes och som ej vore för kanaloch
vattenverket omedelbart erforderlig;

att tillsammans med den fond, som enligt kungl. brefvet den 16 juni

1905 skulle bildas af köpeskillingarna för försålda tomter med inflytande
räntor, måtte bokföras alla de öfriga inkomster, som inflöte från det till
stadsplan indelade området vid Trollhättan jämte öfriga delar af de från
Nya Trollhätte kanalbolag inköpta hemmanen Stora och Lilla Hojum,
Stafvered och Hjulkvarn;

att af nämnda fond måtte dels utgå, förutom ersättningar för byggnader,
då sådana skulle af staten från tomtinnehafvaren lösas, de utgifter,
som erfordrades för ordnande, tillgodogörande och underhåll af de från
Nya Trollhätte kanalbolag inköpta fastigheterna, dels ock gäldas de
kostnader, som styrelsen af under händer varande medel förskjutit för
påbörjande af ordnandet af det genom kungl. bref den 21 september

1906 fastställda område för egna hem;

Bill. till lliksd. Prat. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 78 Käft. (N:o 118.) 1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

att vidare från denna fond måtte användas ett belopp af högst 30,000
kronor till uppförande af några för försäljning eller uthyrning till arbetare
lämpliga byggnader, under villkor att därför inflytande köpeskillingar
eller hyror tillädes fonden;

att styrelsen måtte, enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t utfärdade,
från fonden utlämna byggnadslån till köpare af tomter inom det
af styrelsen i dess skrifvelse den 12 april 1906 föreslagna egnahemsområdet;

att samma fonds årliga ränteafkastning måtte tagas i anspråk jämväl
för stadgad inbetalning till riksgäld skontoret af 3,6 procent ränta å den
köpeskilling, som staten erlagt till Nya Trollhätte kanalbolag vid inköp
af dess egendom, dock att af fondens ränteafkastning icke finge för nämnda
ändamål användas större belopp än att detsamma jämte öfrig under fonden
bokförd årlig afkomst från ifrågavarande egendom uppginge till sammanlagd!
44,280 kronor årligen, samt att öfverskottet af den årliga afkastningen
skulle tilläggas fonden;

att, därest Kungl. Magt sfi pröfvade lämpligt, måtte till riksgäldskontor
inlevereras kapitalbehållning å ifrågavarande fond, mot det att
räntebetalning å motsvarande belopp af nyssberörda köpeskilling upphörde;

att af de inkomster, som genom försäljning eller annorledes inflöte
från de enligt nådigt bref den 14 september 1906 under styrelsens förvaltning
ställda fastigheter samt från de af Trollhättans elektriska kraftaktiebolag
iuköpta fastigheter, livilka funnes angifna i § 1 mom. a af
det med nämnda bolag upprättade köpekontraktet, måtte bestridas de utgifter,
som erfordrades för motsvarande områdens ordnande, tillgodogörande
och underhåll, med föreskrift att de medel, som icke användes
till berörda ändamål, skulle förräntas och räntan läggas till kapitalet;

att af de inkomster, som inflöte från öfriga af Trollhättans elektriska
kraftaktiebolag inköpta fastigheter samt från de af ingenjören E.
Stridsberg och Trollhätte pappersbruksaktiebolag förvärfvade fastigheterna,
måtte bestridas de utgifter, som erfordras för motsvarande områdens
ordnande, tillgodogörande och underhåll, med stadgande tillika, att de
medel, som icke användes till berörda ändamål, skulle förräntas och räntan
läggas till kapitalet; äfvensom att sistnämnda inkomster och det kapital,
som af dem kunde hafva bildats, måtte, sedan elektrisk kraft börjat
levereras från statens blifvande kraftstation vid Trollhättan, redovisas
tillsammans med inkomsterna från kraftstationen och liksom dessa inlevereras
till statskontoret; samt

att tomter för samlingshus eller annan dylik byggnad inom egethemsområde
samt mark till folkparker och idrottsplatser finge, efter pröfning
af Kungl. Maj:t, afgiftsfritt upplåtas från fastigheter vid Trollhättan, som
vore ställda under styrelsens för Trollhätte kanal- och vattenverk förvaltning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

3

Departementschefen har i detta ärende till förberörda statsrådsprotokoll
anfört följande:

»Uti skrifvelse den 19 maj 1904 (n:o 161) anmälde Riksdagen, bland
annat, att Riksdagen, med godkännande af npprättadt förslag till kontrakt
angående förvärfvande för Knngl. Maj:ts och kronans räkning af
Trollhätte kanalverk och viss annan Nya Trollhätte kanalbolags egendom,
medgifva, att Knngl. Maj:t finge i enlighet med samma kontrakt
träffa öfverenskommelse med kanalbolaget om förvärfvande för statsverkets
räkning af den i kontraktet angifna egendom.

Sedan berörda kontrakt, på grund af nådigt bemyndigande, den
31 maj 1904 å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar undertecknats, tillsatte
Kungl. Maj:t den 17 juni 1904 en kommitté med uppdrag att verkställa utredning
i fråga om villkoren för upplåtelse till enskilda af de från Nya
Trollhätte kanalbolag förvärfvade, till tomter indelade eller afsedda områden.

Uti sitt afgifna betänkande framlade kommittén till en början förslag
rörande försäljning och utarrendering af tomter inom det till stadsplan
indelade området vid Trollhättan, därvid kommittén i förstnämnda hänseende
föreslog, att dessa tomter skulle få försäljas till det af Nya Trollhätte
kanalbolag hvarje särskild tomt åsätta, i en betänkandet bifogad
förteckning upptagna försäljningsvärde, men att, där tomten vore oländig
eller af annan orsak för bebyggande mindre tjänlig, försäljningspriset
skulle få nedsättas intill 80 procent af nyssnämnda värde, med rätt för
Kungl. Maj:t att, om anledning därtill förekomme, medgifva försäljning
till än lägre pris.

Därjämte hemställde kommittén, att till utvidgning af stadsplanen
vid Trollhättan måtte afsättas ett öster om firman Nydqvist & Holms
järnväg beläget område, innehållande 1,743,000 kvadratmeter och utmärkt
med röda begränsningslinjer å en af vice kommissionslandtmätaren
grefve C. G. Taube år 1904 '' upprättad karta, hvaraf kopia bifogats
propositionen n:r 90 till 1905 års Riksdag.

Emellertid förklarade kommittén, som vid beräkning af denna areal
sade sig hafva tagit hänsyn till de för industrins utveckling gynnsamma
förhållandena inom Trollhättan, sig icke anse nuvarande folkmängd och
industriella inrättningar därstädes betinga, att hela detta område genom
dränering och anläggning af gator m. m. redan inom den närmaste
framtiden lämpades för bebyggande.

Tills vidare vore det, enligt kommitténs mening, tillräckligt att
inom ifrågavarande område ordna två mindre områden, det ena till fabrikstomter
och det andra till tomter för så kallade egna hem, hvilka
senare tomter kommittén ansett böra få en areal af en hvar omkring
600 kvadratmeter.

Kommittén
för verkställande
af utredning
ifråga
om villkoren
för upplåtelse
till enskilda
af områden,
som förvärfvats
från Nya
Trollhätte
kanalbolag.

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

De marker, som läge närmast intill Trollhättans järnvägsstation
och utefter firman Nydqvist & Holms järnväg, och hvilka på grund af
detta sitt läge vore synnerligen lämpliga för anläggning af fabriker,
borde afsättas för tomter till sådana ändamål samt för erforderliga gator
och järnvägsspår, hvilka dock syntes behöfva utläggas endast i den mån,
föryttring af fabrikstomter kunde ske.

Genom indelning af en del af det öfriga området till tomter för så
kallade egna hem blefve behofvet af ökadt bostadsområde, som gjorde
sig kännbart hufvudsakligast inom den kroppsarbetande befolkningen,
tillgodosedt, och syntes ett förslag till sådan tomtindelning icke för närvarande
böra omfatta mer än omkring ett hundratal tomter, ett antal
som måste anses fullt tillräckligt för den närmaste framtiden.

För att vinna upplysning angående antagliga medelkostnaden för
att med hänsyn till gator och afloppsledningar m. m. ordna ett dylikt
egnahemsområde hade på kommitténs uppdrag löjtnanten i väg- och
vattenbyggnadskåren O. Nordenstrahl utarbetat kostnadsberäkningar med
afseende å en plan, omfattande 122 tomter med en sammanlagd areal
af cirka 82,000 kvadratmeter. Beräkningarna hade uppgjorts för två
alternativa förslag, slutande det ena å en summa af 126,000 kronor och
det andra å 94,000 kronor. Kostnaden för ordnandet, fördelad per kvadratmeter
tomtyta, utgjorde således för det förra alternativet 1 krona
54 öre och för det senare 1 krona 15 öre.

Vid de inom kommittén uppgjorda beräkningarna, därvid förutsatts,
att gator, torg, och andra allmänna platser komrue att gratis öfverlämnas
till kommunen, hade en medelväg tagits mellan de af Nordenstrahl
beräknade två alternativen, så att kostnaden för hvarje kvadratmeter
tomtyta kunde beräknas uppgå till 1 krona 32Va öre. När nu staten
för 600,000 kvadratmeter af ifrågavarande marker betalt 250,000 kronor,
så skulle efter afdrag af till gator, torg och andra allmänna platser
anslagna 180,000 kvadratmeter, detta inköpspris, då det fördelades på
det återstående till tomtupplåtelse afsedda området, enligt kommitténs
kalkyl, blifva 60 öre för kvadratmeter. Tomtvärdet skulle sålunda på
detta område uppgå till 1 krona 92 Va öre, men då för fabrikstomterna
borde kunna betingas ett vida högre pris och hela området utöfver
berörda 600,000 kvadratmeter eller 1,143,000 kvadratmeter af staten
betalts endast efter markens jordbruksvärde, syntes berörda tomtvärde
kunna skäligen nedsättas och bestämmas till 1 krona 50 öre för kvadratmeter,
ett försäljningspris som syntes vara väl afvägdt med hänsyn
ej mindre till tomtområdets välbelägenhet än äfven till pris och öfriga
köpevillkor om deltagande i dränering och i vissa gators anläggning
och underhåll m. m., hvarom aftal skett vid köp af de mindre välbelägna

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

5

tomterna å andra sidan af älfven, där under senare år ett samhälle af ett
ganska stort antal så kallade egna hem uppstått. Medgåfves därjämte,
såsom kommittén föresloge, åt köpare af tomt inom egnahemsområdet att
få åtnjuta de gynnsamma betalningsvillkor, som genom nådiga brefvet till
domänstyrelsen den 25 september 1896 blifvit bestämda, eller rätt att
under tio år med en tiondel om året inbetala köpeskillingen, bereddes
honom en förmån, som borde göra ifrågavarande tomter för köpare
synnerligen begärliga. Af köpare, som begagnade sig af nämnda lörmån
med afseende å köpeskillingens erläggande, borde genom inteckning i den
köpta lägenheten ställas säkerhet för köpeskillingen.

Under förutsättning att pris och betalningsvilkor vid försäljning af
egnahemstomter blefve bestämda i enlighet med hvad kommittén sålunda
föreslagit, ansåge kommittén, att upplåtelse af sådana tomter på arrende
under viss tid icke vore af behofvet påkallad och icke heller borde
ifrågakomma.

Fabrikstomt inom här ifrågavarande område borde hafva åtminstone
samma värde, hvartill närliggande byggnadstomter inom det till stadsplan
indelade området blifvit upptagna. I den mån vattenkraften i älfven blefve
tillgodogjord, syntes fabrikstomternas försäljningsvärde böra komma att
afsevärdt stiga. Kommittén ansåge, att sådan tomt borde föryttras till
det pris, hvartill konjunkturerna föranledde, dock icke understigande
tomtens förenämnda värde i förhållande till närliggande byggnadstomt
å planlagda området eller annorledes än mot kontant likvid vid tillträdet.

Hvad beträffade slutligen frågan ,om sättet för försäljning och utarrendering
till enskilda af tomter å det till stadsplan utlagda och det
till utvidgning af stadsplanen föreslagna området samt om hvilken myndighet,
som borde därmed hafva befattning, syntes, då de bestämmelser i
dessa hänseenden, som i allmänhet gällde i fråga om kronans fastigheter,
i betraktande af här förevarande säregna förhållanden och det stora
antal tomter, hvars försäljning eller utarrendering förestode, icke syntes
kunna utan stor olägenhet, omgång och tidsutdrägt tillämpas, ett enklare
och mera affärsmässigt förfarande här böra äga rum, och funne kommittén
ingen betänklighet vid att föreslå, att den styrelse, som finge sig förvaltningen
af ifrågavarande områden anförtrodd, äfven bemyndigades att,
sedan på styrelsens förslag blifvit af Kungl. Maj:t bestämdt, hyilka
delar af ifrågavarande områden borde under kronans egen disposition
bibehållas, å kronans vägnar, i enlighet med de grunder och villkor,
som för försäljning och utarrendering blefve fastställda, sluta aftal om
försäljning eller utarrendering af öfriga tomter och lägenheter.

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

Riksdagens
skrifvelse
år 1905.

Förslag af
styrelsen för
Trollhätte
kanal- och
vattenverk beträffande

egnahemsområdets
ordnande
m. m.

Med anledning af en på grundvalen af omförmälda kommittébetänkande
utarbetad proposition liar Riksdagen uti skrifvelse den 20 maj
1905, n:r 185, anmält, bland annat,

att Riksdagen medgifvit, att styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk
finge i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af kommittén
angifna grunder och enligt de särskilda föreskrifter, som kunde finnas
erforderliga och af Kung]. Maj:t utfärdades, ej mindre verkställa försäljning
af tomter från det till stadsplan indelade området vid Trollhättan
samt från ett omkring 100 tomter omfattande område för egna hem,
som konime att afsättas inom det öster om firman Nydqvist & Holms
järnvägsspår belägna, till stadsplanens utvidgning afsedda området,
sådant det blifvit till sina gränser angifvet å den af grefve Taube upprättade
kartan, än äfven genom utarrendering eller på annat sätt, som
funnes lämpligt, bereda afkastning af den del af den under styrelsens
förvaltning ställda jordegendomen, som icke försåldes och som icke vore
för kanal- och vattenverket omedelbart erforderlig.

Vid föredragning den 16 juni 1905 af Riksdagens berörda skrifvelse,
bär Kungl. Magt, bland annat, anbefallt styrelsen för Trollhätte kanal -och vattenverk att inkomma med underdånigt förslag till anordnande
inom det å den af grefve Taube upprättade kartan med röda begränsningslinjer
utmärkta, till stadsplanens utvidgning afsedda område af ett
lämpligt område till omkring 100 tomter för egna hem, hvardera af
omkring 600 kvadratmeters areal.

Uti skrifvelse den 12 april 1906, som den 23 i samma månad inkom
till civildepartementet, har styrelsen afgifvit förslag till egnahemsområdets
anordnande samt därvid anfört.

Åf det område, som afsetts för inridning af Trollhättans stadsplan
och som vore utmärkt å grefve Taubes karta, funne styrelsen det längst
mot nordost och mot hemmannen Hjulkvarn och Stallbacka gränsande
området, beläget på hemmanet Stafvered, vara det ojämförligt lämpligaste
för ändamålet.

För att emellertid få en lämplig anordning af egnahemsområdet
ansåge styrelsen det nödvändigt, att detsamma icke strängt begränsades
mot norr i enlighet med de å grefve Taubes karta angifna röda linjerna,
hvilka åt detta håll utgjorde gränserna mot kronans hemman Hjulkvarn
och Stallbacka. Genom en sådan utsträckning af egnahemsområdet finge
detsamma en naturlig afrundning och en förmånlig belägenhet med hänsyn
till vägar och dränering in. in.

Den del af egnahemsplanen, som å en af Kils Gellerstedts kommunaltekniska
byrå i Stockholm år 1906 upprättad karta vore utmärkt med

Statsutskottets Utlåtande JS:o 118.

7

fulldragna linjer, innehölle 106 tomter eller det ungefärliga antal, Kungl.
Maj:t bestämt. Med prickade linjer vore angifvet ytterligare ett 90-tal
tomter att tagas i användning, i den mån sådant visade sig lämpligt.

Tomternas ytinnehåll växlade mellan 480 och 920 kvadratmeter.
Arealen hade i allmänhet hållits snarare öfver än under det i Kungl.
Maj:ts nådiga bref angifna ungefärliga mått, i syfte att tillräckligt
utrymme måtte beredas för planteringar och åkertäppor.

Planen upptoge utom egnahemstomter dels tomter för en skola och en
annan byggnad för allmänt behof, exempelvis samlingshus, kyrka och
dylikt, dels områden utlagda till folkpark och idrottsplats. Att kronan
uppläte fri mark till nyssberörda byggnader, syntes vara med billigheten
öfverensstämmande. Men jämväl anläggningar sadana som folkpark och
idrottsplats syntes böra af kronan befordras genom kostnadsfri upplåtelse
af härför lämpliga områden och genom deras ordnande, om ock på
enklaste och billigaste vis. Trollhättans kommunalstämma hade redan
den 23 maj 1904 på förslag af Trollhättans »kommitté för ungdomens
förädling» gjort hemställan hos styrelsen om upplåtande af lämpliga och
tillräckligt stora områden för folkparker, och beliofvet åt sådana kunde
styrelsen icke annat än vitsorda. I ett samhälle sådant som Trollhättan,
hvars 6,000 invånare hufvudsakligast bestode af kroppsarbetare och
deras familjer, vore dylika anläggningar af största betydelse, synnerligast
om i sammanhang därmed anordnades lämpliga idrottsplatser. Idrott,
rätt utöfvad, syntes utgöra den bästa motvikt mot dryckenskap och sedeslöshet,
I Trollhättan vore det icke en dag för tidigt att väcka intresset
för nyttiga kroppsöfning^, och detta kunde åter ej ske, utan att lämplig
plats härför ordnades.

Styrelsen har vidare meddelat, att bland de lör egnahemstanken
intresserade inom Trollhättans kommun tvifvel yppats, huruvida kroppsarbetarna
förmådde betala det pris af 1 krona 50 öre kvadratmetern,
som Riksdagen bestämt för tomter inom egnahemsområdet, och har
styrelsen i detta sammanhang redogjort för innehållet i en till styrelsen
ställd skrifvelse, som beslutits vid ett i Trollhättan för behandling åt
frågan den 8 mars 1906 hållet möte, hvilket varit besökt af omkring
400 personer. I denna skrivelse framhalles, att, pa sätt åt vid skrifvelsen
fogade beräkningar framginge, kostnaderna för ett eget hem med
de tomtpris, som vore bestämda, och med de byggnadspris, som vore
rådande, konune att ställa sig så höga, att endast sadana arbetare kunde
tänka på att begagna sig åt tillfället, hvilka hade erforderligt kapital
att börja med. Men ensidigt vore emellertid, att icke blott sådana utan
äfven andra särskildt yngre arbetare, som hufvudsakligen hade sin arbetsförtjänst
att lita till, kunde genom sparsamhet, dock utan att nödgas

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

drifva denna därhän, att de behöfde lida nöd, beredas möjlighet att
komma under eget tak i eget hem. Då en arbetares inkomst i regeln
uppginge till 600 å 800 kronor om året, insåges lätt, att en årlig utgift
för bostad och hem uppgående, enligt de gjorda beräkningarna, i lindrigaste
fall till 370 kronor 50 öre under första och 361 kronor 20 öre
under andra amorteringsåret, helt enkelt vore för honom en omöjlighet,
särskild! om han hade familj att försörja. På grund häraf och för att
i möjligaste mån bereda dem det gällde utsikt att kunna begagna sig
af det för deras räkning upplåtna egnahemsområdet ville mötet anhålla,
att styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk måtte gå i författning
om, att det af Riksdagen bestämda priset för egnahemstomterna af 1
krona 50 öre kvadratmetern måtte sänkas så mycket som möjligt och ej
komma att öfverstiga 75 öre för kvadratmeter.

Styrelsen har därjämte insändt utdrag af protokoll, fördt vid
kommunalstämma med Trollhättans kommun den 29 mars 1906, samt
skrifvelser från förste extra provinsialläkaren i Trollhättans distrikt samt
byggnadsnämnden och ordföranden i frisinnade föreningen i Trollhättan,
utvisande att de af arbetare bebodda lägenheterna i Trollhättan vore
öfverbefolkade, och att behofvet af förbättring i bostadsförhållandena
genom främjande af egnahemsrörelsen vore i hög grad af nöden.

Styrelsen har vidare anfört.

Af de ingifna kostnadsberäkningarna för egna hem af olika storlek
syntes det styrelsen framgå, att en sänkning af tomtpriset vore synnerligen
önskvärd, om man ville kraftigt befordra egnahemsplanens
snara förverkligande. Att krokan åter på allt sätt borde främja detta
mål, torde icke särskild! behöfva framhållas. Styrelsen hade därför
låtit verkställa undersökningar och uppgöra kostnadsförslag för anläggning
af vägar och afloppsledningar inom det område, som nu afsåges
för egna hem, för att utröna, huruvida berörda kostnader icke kunde
ställa sig afsevärdt lägre än de för de förut ifrågasatta platserna beräknade.
Styrelsen ansåge nämligen, i likhet med ofvan nämnda, af Kungl.
Maj:t tillsatta kommitté, att kronan borde ombestyra och bekosta vägar
jämte afloppsledningar till tomtgränserna, ty endast på sådant sätt kunde
egnahemskolonien ordnas på tillfredsställande sätt. Underhållet af dessa
anläggningar borde likaledes, åtminstone till en början och intill dess
kommunen kunde komma att öfvertaga desamma, bekostas af kronan.
Däremot hade Trollhättans kommun förklarat sig villig framdraga vattenledning
till egnahemsområdet. Kostnadsberäkningen hade gifvit följande
siffror:

För ordnande af vägar af tillsvidare 6 meters bredd inom det å
den uppgjorda planen med heldragna linjer utmärkta tomtområdet och

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

9

för anläggning af underjordiska afloppsledningar inom detsamma blefve
kostnaden fördelad på kvadratmeter tomtyta 74 öre. Om biledningarna
tillsvidare finge utmynna i det å kartan angifna öppna diket, sedan detsamma
rensats och fördjupats, blefve motsvarande kostnad 59 öre. Motsvarande
kostnad för egnahemsområdet i dess helhet syntes i betraktande
af utvidgningens lämpliga läge i afloppshänseende snarare närma sig den
senare än den förra siffran.

Då nu Stafvereds mark vid köp från Nya Trollhätte kanalbolag
betingat ett pris af allenast 6 öre kvadratmetern och de behöfliga områdena
af Hjulkvarn och Stallbacka ej behöfde upptagas till högre pris,
blefve kronans kostnad för tomterna, sedan kostnaden för till vägar,
torg in. m. behöflig mark lagts på tomtarealen, högst 9 öre per kvadratmeter
tomtyta.

Vid sådant förhållande och då de delar af berörda hemman, hvilka
komme att utläggas till industritomter, måste kunna inbringa betydligt
högre försäljningspris, och då vissa delar af egnahemsområdet jämväl
kunde åsättas högre värde än andra, funne styrelsen det lämpligt, att
minimipriset för egnahemstomterna sänktes till 85 öre kvadratmetern
under förutsättning, att styrelsen i öfrigt bemyndigades bestämma tomtprisen
för desamma med hänsyn till belägenhet, konjunkturer o. d.

Men äfven om priset för egnahemstomterna sålunda i allmänhet
blefve sänkt, kvarstode dock • svårigheter för obemedlade köpare att
komma i åtnjutande af de fördelar ett eget hem medförde, och dessa
svårigheter vore af naturliga skäl störst för de yngre, oftast i saknad
af besparingar varande arbetarna, för hvilka egnahemstankens betydelse
kanske vore störst. Kronan skulle nämligen blifva innehafvare af inteckning
i tomten till dess köpeskillingen vore inbetald, och byggnadslån
torde under sådana omständigheter ej lätt kunna erhållas. Styrelsen
vågade därför framkasta tanken på, att från den förut omnämnda tomtförsäljningsfonden
byggnadslån skulle kunna i särskilda fall utlämnas.
Helt visst vore en sådan lånerörelse utan afsevärd risk, därest betryggande
föreskrifter för låns utlämnande af Kungl. Magt utfärdades. Men
säkerligen skulle å andra sidan ett sådant medgifvande i hög grad underlätta
egnahemsområdets bebyggande och därigenom främja de synnerligen
viktiga mål, som egnahemstanken afsåge.

Måhända skulle kunna anmärkas, att försäljning af tomter inom
egnahemsområdet öfver hufvud taget icke borde äga rum, utan att desamma
endast borde upplåtas på viss tid. Men innan lagen ändrades
därhän, att inteckning kunde beviljas i sådan tomt eller därå uppförda
byggnader, torde ett förbud mot försäljning med full äganderätt så godt
’ Bill. till Rilcsil. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afä. 78 Haft. '' 2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

Öfver intendents ämbetets utlåtande.

som fullständigt hindra bildandet af egna hem och detta så mycket mer,
som i vårt land endast tryggheten vid den oinskränkta äganderätten
ännu så länge torde kunna locka den jämförelsevis obemedlade att ikläda
sig de uppoffringar, som gifvetvis vore förbundna med åstadkommandet
af ett eget hem. Med hänsyn till nyssnämnda riktning i tomtpolitiken
torde emellertid ett medgifvande för styrelsen att försälja tomter böra
lämnas endast tillsvidare.

På grund af det anförda har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen medgifva, dels att styrelsen finge i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med den ingifna planen anordna ett egnahemsområde
vid Trollhättan samt tillsvidare försälja tomter därå till ett pris af minst
85 öre per kvadratmeter, med rätt för köparen att inbetala köpeskillingen
under loppet af tio år med en tiondel om året, såvida han för oguldna
delen af köpeskillingen ställde säkerhet genom inteckning i tomten, dels
att områden för byggnader af allmänt behof samt för folkpark och idrottsplats
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med samma plan finge afgiftstritt
upplåtas, dels ock att styrelsen finge enligt de närmare bestämmelser,
som Kungl. Maj:t utfärdade, från den tomtförsäljningsfond, som
bildades af inflytande köpeskillingar för försålda tomter, utlämna byggnadslån
till köpare af egnahemstomter inom det för sådana tomter
afsedda området vid Trollhättan.

Ofverintendentsämbetet, som anbefallts att afgifva underdånigt utlåtande
öfver styrelsens framställning, har anmält, att ämbetet icke funnit
något att för sin del i ärendet erinra.

Uti en till styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk aflåten
skrifvelse af den 25 maj 1906 meddelade dåvarande chefen för civildepartementet,
att proposition i ärendet icke kunnat aflåtas till 1906 års
Riksdag. Då det emellertid vore att motse, att efter påbörjande af arbetena
med en elektrisk kraftstation vid Trollhättan in. in. svårighet
komme att uppstå för arbetare, som antagligen under året i stor mängd
ankomme till Trollhättan, att där erhålla bostäder, anhöll departementschefen,
att styrelsen ville snarast möjligt inkomma med yttrande och
förslag rörande möjliga provisoriska åtgärder för anskaffande af arbetarbostäder
vid Trollhättan. I sammanhang därmed öfverlämnades till
styrelsen, för att tagas i öfvervägande vid afgifvande af omförmälda
förslag, en skrift, som enligt beslut å ett möte med Trollhättans arbetare
till Kungl. Maj:t aflåtits och däruti framhållits behofvet af anskaffande af
ytterligare arbetarbostäder vid Trollhättan.

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

11

Till följd af departementschefens berörda anhållan har styrelsen uti
skrifvelse den 27 juli 1906 meddelat, att styrelsen gått i författning om
att uppföra baracker för det folk, som vore sysselsatt vid kraftstationens
anläggning och som icke kunnat finna bostad på annat sätt, samt vidare anfört.

Med kännedom därom, att arbetarna hellre sökte få innebo i
redan befintliga arbetarlägenheter än begagnade sig af baracker, hvilka
naturligtvis endast hade rum, afsedda för ett större antal personer, vore
det ur hygienisk och moralisk synpunkt af vikt, att de permanenta arbetarbostäderna
såväl ökades till antalet som förbättrades till sin beskaffenhet.
Vidare måste man antaga, att en hel del af de tillfälligtsvis
anställda gifta arbetarna, och sannolikt den bästa delen bland dem,
önskade att medtaga familjen till Trollhättan och bosätta sig där. Det
vore nämligen uppenbart, att vid Trollhättan åtskilliga större anläggningar
komme att utföras under en längre följd af år framåt, och att
äfven sedermera godt tillfälle till arbetsförtjänst, både af tillfällig och
stadigvarande natur, komme att yppa sig.

Med hänsyn därtill vore det nödvändigt att redan nu bereda möjlighet
till byggande af ökadt antal permanenta arbetarbostäder. Ån
större blefve behofvet af sådana, sedan statens kraftstation och de därmed
förbundna industrierna kommit i gång, hvarigenom den fasta arbetarstammen
blefve i hög grad tillökad.

Nybyggnader måste emellertid i hufvudsak uppföras på kronans
mark, eftersom kronan vore ägare till den ojämförligt största delen af
tomterna inom Trollhättans planlagda område och af den mark, som
närmast gränsade därintill. Med de tomtpris, som vore fastställda inom
stadsplanen, kunde arbetarbostäder där icke uppföras annat än i form
af större byggnader med ett större antal lägenheter, en bostadsform,
som i synnerhet för ett samhälle som Trollhättan vore föga tilltalande.
Den ojämförligt bästa bostadsformen vore naturligtvis de så kallade egna
hemmen, och anordnandet af sådana borde därför i möjligaste mån underlättas
och påskyndas.

På grund häraf syntes det styrelsen vara den för tillfället lämpligaste
utvägen för beredande af erforderligt antal nya arbetarbostäder
vid Trollhättan, att Kung!. Maj:t med godkännande af den af styrelsen
ingifna planen till egnahemsområde vid Trollhättan lämnade styrelsen
bemyndigande att omedelbart påbörja dess ordnande. Visserligen torde
någon försäljning i större skala af tomter inom detta område icke kunna
förväntas, innan prisbestämmelserna för desamma blefve jämkade enligt
styrelsens underdåniga förslag den 12 april 1906, och en sådan jämkning
fordrade Riksdagens medgifvande. Men eu del välbelägna tomter
torde dock omedelbart kunna finna köpare äfven till det af Riksdagen

Styrelsens
förnyade hemställan
ang.
egnahemsområdet.

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

år 1905 fastställda pris af 1 krona 50 öre kvadratmetern, i synnerhet om
styrelsen finge rätt att utlämna byggnadslån till köpare af egnahemstomter.

För att ytterligare främja arbetarbostadsfrågan vore det vidare
synnerligen lämpligt, att ett antal egnahemsbyggnader genom styrelsens
försorg uppfördes inom det föreslagna egnahemsområdet. Dessa kunde
då att börja med uthyras åt lämpliga förmän och arbetare — särskildt
åt sådana, som vore vid kanal- och vattenverkets arbeten anställda —
och sedermera i mån af tillgång och efterfrågan försäljas. Om styrelsen
anlade några byggnader inom egnahemsområdet, vunnes äfven den fördelen,
att dessa kunde tjäna till mönster för den enskilda byggnadsverksamheten
och denna därmed länkas in på sådana vägar, att såväl
ändamålsenlighet och soliditet som smakens fordringar behörigen tillgodosåges.

På grund af det anförda har styrelsen i underdånighet hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte godkänna den plan till anordnande af egnahemsområdet
vid Trollhättan, hvilken framlagts i styrelsens underdåniga
skrifvelse den 12 april 1906;

att styrelsen måtte erhålla bemyndigande att dels omedelbart påbörja
ordnandet af egnahemsområdet i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
nyssberörda plan och försälja tomter inom detsamma i enlighet med
Riksdagens beslut år 1905, dels ock uppföra ett antal till egna hem
lämpliga byggnader inom ifrågavarande område, hvilka sedermera enligt
styrelsens närmare bepröfvande finge uthyras eller försäljas; samt

att styrelsen för ändamålet finge använda högst 30,000 kronor af den
fond, hvilken bildades af inflytande köpeskillingar för försålda tomter.

Kung]. Maj-.ts Vid ärendets föredragning den 21 september 1906 har Kungl. Maj:t,
b se^pt. i90621 som anseR sig icke utan Riksdagens medgifvande kunna lämna tillstånd
vare sig till anordnande af egna hem å annat område än det, som omförmäldes
i Riksdagens skrifvelse den 20 maj 1905, eller till att inom
sistberörda område afgiftsfritt upplåta tomter för allmänna byggnader
eller mark till folkpark och idrottsplats, godkänt allenast den del af den
utaf styrelsen ingifna egnahemsplanen, som vore belägen inom hemmanet
6/24 mantal Stafvered och söder om en å planen med röd färg inritad
linje, dock med undantag af de områden för allmänna byggnader samt
för folkpark och idrottsplats, som af styrelsen föreslagits skola af kronan
afgiftsfritt upplåtas.

Därjämte har Kungl. Maj:t, som funnit det af styrelsen väckta förslaget
att å ifrågavarande område uppföra till egna hem lämpliga byggnader
likasom frågan om användande af medel från omförmälda fond

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

13

till annat än det i Riksdagens skrifvelse den 20 maj 1905 föreskrifna
ändamål böra underställas Riksdagens pröfning, funnit godt bemyndiga
styrelsen att påbörja ordnandet af egnahemsområdet i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den godkända planen. Härför erforderliga kostnader
skulle af styrelsen bestridas med under händer varande medel mot ersättning,
hvarom Kungl. Maj:t ville framdeles förordna.

Slutligen bemyndigade Kungl. Makt styrelsen att inom den af KungL
Maj :t godkända planen för egnahemsområdet verkställa försäljning af
tomter efter ett pris af 1 krona 50 öre kvadratmetern, med rätt för
köparen att inbetala köpeskillingen under loppet af tio år med en tiondel
om året, såvida han för oguldna delen af köpeskillingen ställde säkerhet
genom inteckning i tomten.

Uti skrifvelse den 21 januari 1907 har styrelsen slutligen, under
framhållande att största möjliga rörelsefrihet borde lämnas styrelsen i
fråga om försäljning och upplåtelse af de jordområden, som vore ställda
under styrelsens förvaltning, vidare anfört.

Från många håll hade förfrågningar redan ingått, huruvida icke
lämpliga områden för industriella anläggningar m. in. kunde förvärfvas
vid Trollhättan, men måst besvaras nekande eller med hänvisning till
framtiden. Enligt Riksdagens beslut af år 1905 hade styrelsen visserligen
rätt att försälja tomter inom det område, för hvilket Kungl. Maj:t
den 14 oktober 1904 och den 28 juli 1905 fastställt regleringsplan, och
inom det egnahemsområde, hvars omfattning Kungl. Maj:t den 21 september
1906 tillsvidare bestämt. Men dessa tomter vore icke lämpade
eller afsedda för större fabriksanläggningar och därmed sammanhängande
byggnader. Möjligheten att fördelaktigt afsätta energi från kraftstationen
vore emellertid i väsentlig män beroende på att styrelsen såge sig
i stånd att upplåta för industrier lämpliga tomter, och underhandlingar
om leverans af energi torde ofta få ställas i beroende af platsfrågan och
tomtpriset. Vid sådant förhållande ansåge styrelsen det vara oafvisligen
nödvändigt, att styrelsen jämväl erhölle bemyndigande att försälja tomter
af de under dess förvaltning ställda områden.

Häremot skulle visserligen kunna invändas, att i stället för försäljning
af mark upplåtelse på viss tid borde ifrågakomma, men så länge
sådan lagändring icke åstadkommits, att lån mot inteckning kunde erhållas
i med nyttjanderätt upplåten fastighet, torde sistnämnda möjlighet
i allmänhet få lämnas ur räkningen. Säkerligen kunde högst få industriella
företag för närvarande åvägabringas i vårt land, om icke den
säkerhet funnes, som läge i äganderätten till det område, å hvilket kost -

Hemställan
af styrelsen
om allmänt
tillstånd till
försäljning
eller upplåtelse
af tomter.

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

samma anläggningar skulle utföras, och om det hela skulle baseras på
en fullständig amortering under den jämförelsevis korta tid en jordupplåtelse
då kunde omfatta. Ej heller syntes för industrins utveckling erforderliga
bostäder kunna komma till uppförande i tillräckligt antal, om
upplåtelseformen utan inteckningsmöjlighet skulle fastslås. En föreskrift
i antydt syfte skulle .sålunda helt enkelt verka förlamande på den utveckling,
som man hoppats skola uppstå vid Trollhättan. En annan
synpunkt vore ju ock att staten borde bereda sig afkastning af de jordområden
den förvärfvat eller redan förut ägt vid Trollhättan och icke,
såsom i ett fall redan skett, nödga spekulanter på energi att göra jordinköp
utanför de staten tillhöriga egendomarna. Härtill komme, att
tendens till jordspekulation omkring statens egendomskomplex redan visat
sig, och att sålunda, om staten icke afyttrade någon del af sina områden,
industrien och bebyggandet komme att sätta sig fast på enskild
mark, där full äganderätt kunde erhållas, men där från det allmännas
och från Trollhätteverkens synpunkt sedt utvecklingen icke kunde ledas
in i så lämpliga banor, som om de släpptes in på statens mark. Det
torde äfven, säger vidare styrelsen, få betonas, att de staten tillhöriga
områdena vid Trollhättan vore af så stort omfång, att endast en mindre
del af desamma under den närmaste tiden syntes kunna blifva föremål för
en eventuell försäljning, och att staten därför i allt fall hade kvar tillräckligt
vidsträckta områden för att kunna behålla sitt inflytande öfver
jordvärdestegringen.

Om och när en ny lag om tomträtt blefve antagen, inträdde andra
förhållanden. Åtminstone då det gällde uppförande af bostäder, syntes en
upplåtelse på 100 år med inteckningsmöjlighet kunna kännas jämförelsevis
betryggande. Men huruvida industrien kunde utan olägenhet afstå
Irån den fulla äganderätten, vore väl tvifvelaktigt. I allt fall torde, menar
styrelsen, en industriell anläggning hellre sätta sig ned på mark, där
tull äganderätt kunde vinnas, än på sådan, där endast upplåtelse på —
låt vara — lång tid stode att få. Med hänsyn härtill ansåge styrelsen,
att, äfven om den nya lagen om tomträtt skulle blifva antagen, försäljning
af mark borde få ifrågakomma, om ock upplåtelseformen med förkärlek
borde väljas. Valet måste göras beroende af förhållanden för
hvarje fall, och syntes kunna öfverlämnas åt styrelsen, som närmast
torde vara i tillfälle att träffa detsamma. En fullmakt för styrelsen att
äfven försälja mark syntes så mycket hellre kunna lämnas, som styrelsens
åtgöranden vore underkastade kontroll ej allenast af Riksdagens
revisorer utan äfven af särskilda, af Kungl. Maj:t årligen utsedda sådana.

I afseende på prissättningen vore att märka, det jorden kunde åsät -

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

15

tas ett betydligt växlande pris allt efter dess belägenhet, dess lämplighet
för olika ändamål, syftet för dess användning m. m., och att priset, som
äfven antydts, stundom borde bestämmas i sammanhang med uppgörelse
om energileverans. Det syntes sålunda näppeligen vara möjligt och i
allt fall icke ändamålsenligt att fastslå vissa pris för olika områden,
utan borde åt styrelsen kunna lämnas bemyndigande att träffa aftal om
försäljning af mark till högsta möjliga pris, hvarvid hänsyn borde tagas
till såväl de i trakten rådande jordvärdena som till de försäljningspris,
hvilka af Riksdagen fastslagits för vissa tomter inom ofvan närmare angifna
reglerade områden.

Med stöd af det anförda har styrelsen hemställt om bemyndigande
att försälja eller med nyttjanderätt upplåta tomter å de under styrelsens
förvaltning lagda fastigheter vid Trollhättan.

Såsom redan nämnts har styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk
tidigare erhållit tillstånd att försälja tomter dels från det till stadsplan
indelade området vid Trollhättan, dels ock från ett inom viss angifven
del af de från Nya Trollhätte kanalbolag inköpta egendomarna
afsatt område för egna hem. Styrelsen har nu hemställt om bemyndigande
att försälja eller med nyttjanderätt upplåta tomter från samtliga
under styrelsens förvaltning ställda fastigheter vid Trollhättan med rätt
för styrelsen att bestämma de närmare villkoren därför. Ifrågavarande
fastigheter innehålla en areal öfverstigande 1,100 hektar, på sätt framgår
af följande utaf mig införskaffade förteckning:

D Trollhättans socken.

I. Hjulkvarn XU mantal ......................................... 15,7 tiar

II. Stafvered ''724 mtl. utom planlagda området 78,8 har

III. Iloijum, Lilla Va » » » » 122,8 har

IV. Hoijum, Stora 1 » » » j> 215,3 har

Tomter inom planlagda området vid stats inköpet

1904 till II, III & IV hörande... 18,0 har

V. Olidan 7s mtl....................................................... 27,6 har

VI. Åker V2 mtl.......................................................... 83,2 har

Spikön, 0. Malgön, Gullön, Toppöarna och

önan..................................................................... 3,8 liar

Gärdhems socken.

VII. Sylte Kronogården V» mtl............................... 151,1 har

VIII. Stubbereds kvarn ............................................... 0,3 har

Transport 716,6 har.

565,2 har.

151,4 har.

Departements chefens yttrande.

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

V. Tunhems socken.

Transport

716,6 har.

IX. Stallbacka 1 mtl....................................................

a. Åtta holmar i Göta älf....................................

167,2 kar
13,5 har

180,7 har.

Vassända-Naglums socken.

X. Ladugården Flundbogården 1U mtl................

XI. Knorren Vs mtl..................................................

XII. Arvidstorp Vs mtl...........................................

XIII. Åppleknäppen eller Hälltorp V* mtl.............

XIV. Åkerström 1 i mtl..........................................

XV. Afsöndring från Skärsbo....................................

XVI. Afsöndring från Torsered V« mtl...................

39.9 har

29.1 har

46.9 har
40,6 har
34,0 har

0,5 har

13.2 har

204,2 har.

Hjärtums socken.

XVII. Afsöndring från Intagan...................................

1,7 har

1,7 har.

Summa 1,103,2 har.»

Redan den förut omförmälda, af Kungl. Maj:t år 1904 tillsatta
kommittén framhöll, att vid försäljning och utarrendering af områden
från de under styrelsens förvaltning ställda egendomarna borde tillämpas
ett enklare och mera affärsmässigt förfarande än som i allmänhet gällde
i fråga om kronans fastigheter; och Riksdagen medgaf också, såsom
framgår af den här ofvan lämnade redogörelsen, en ganska vidsträckt
frihet i fråga om bestämmande af köpevillkoren beträffande tomterna
inom det planlagda området.

Om, såsom jag tager för gifvet, medel vid innevarande års riksdag
beviljas till fortsättande och fullbordande af den föreslagna kraftstationen,
och denna följaktligen kan beräknas vara färdig att tagas i anspråk under
senare delen af år 1909, lärer det vara nödvändigt att vidtaga mått och steg
för att de, som hafva för afsikt att vid Trollhättan med hjälp af därifrån
levererad elektrisk energi upprätta nya industrier, blifva i tillfälle att inom
kort utse lämpliga byggnadsplatser och påbörja sina anläggningar. Såsom
styrelsen påpekat, har redan visat sig tendens till jordspekulation å
platser omedelbart utanför de staten tillhöriga fastigheterna. Detta torde

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

17

gifva vid handen, att de områden, hvarifrån enligt Riksdagens medgifvande
försäljning af tomter nu må äga rum, icke lämna tillräckligt utrymme
för val. Jag anser det därför vara öfverensstämmande med
statens intresse, att rätten till försäljning utsträckes, och jag finner det
också vara lämpligt att gifva styrelsen, enligt dess hemställan, ett allmänt
bemyndigande att från de under dess förvaltning ställda egendomarna
försälja eller upplåta tomter på de villkor, som styrelsen pröfvar
vara för staten i hvarje särskildt fall mest fördelaktiga.

Uppenbart torde nämligen vara, att i fråga om ett affärsföretag af
den omfattning och betydelse, Trollhätte kanal- och vattenverk snart
kommer att erhålla, vid tomtförsäljningar en sådan mängd skiftande
omständigheter komma att spela in vid bedömande af prisfrågan, att
det ej kan på förhand ens närmelsevis afgöras, hvilka köpevillkor i
hvarje särskildt fall kunna anses vara de för staten mest gynnsamma.

Det sätt, hvarpå Trollhätteverken under den nuvarande ledningen
skötts, synes mig innefatta en god borgen för att det ifrågasatta bemyndigandet
skall utnyttjas till den största möjliga fördel för staten,
och för öfrigt lära vederbörande revisorer ej underlåta att ägna särskild
uppmärksamhet åt denna sida af det stora affärsföretaget.

Bemyndigandet synes mig emellertid lämpligen kunna inskränkas
att gälla "intill utgången af år 1909. Kraftstationen torde då vara färdig,
och möjligen kunna förhållandena vid den tiden betinga vissa jämkningar
i fråga om sättet för tomtförsäljningar.

Jag förutsätter gifvetvis, att tomtförsäljningarna komma att försiggå
i enlighet med en på förhand upprättad, af Kungl. Maj:t fastställd enhetlig
plan. Styrelsen har också tänkt sig, att en sådan plan skulle
utarbetas på grundval af ett utaf styrelsen uppgjordt program.

I detta program skulle ingå anordnande å östra stranden af ytterligare
ett egethemsområde samt två industriområden och å västra
stranden af ett villaområde samt ett område för industriella anläggningar
med tillhörande arbetarbostäder.

Därest nu Kungl. Maj:t och Riksdagen skulle bifalla förslaget att
lämna styrelsen ett så vidsträckt bemyndigande, som här ifrågaställa,
lärer hvad tidigare bestämts i fråga om försäljning af tomter från det
till stadsplan indelade området samt från det för egna hem redan afsätta
området få anses förfallet. Styrelsen skulle således jämväl beträffande
dessa områden äga full frihet att bestämma köpevillkoren.

Emellertid torde styrelsen ej underlåta att, särskildt hvad angår
tomter belägna inom det till stadsplan indelade området, taga synnerlig
hänsyn till hvad i detta hänseende förut blifvit stadgadt, och det lärer
vara att förvänta, att tomtprisen i betraktande af den värdestegring,
Dill. till Riksd. Prat. 11)07. 4 Sami. 1 Afd. 78 Häft. 3

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

som kan motses i fråga om mark vid Trollhättan, komma att i allmänhet
hålla sig öfver de belopp, 1904 års kommitté tänkt sig.

Beträffande åter tomter inom det till egna hem afsätta området,
synes utredningen gifva vid handen, att det fastslagna minimipriset,
1 krona 50 öre, är väl högt. Det har också visat sig förenadt med
svårigheter att till detta pris försälja ens de mest välbelägna tomterna.
Endast ett ringa fåtal spekulanter hafva hittills anmält sig. De synpunkter,
som tala för angelägenheten att staten gifver medverkan
och stöd åt arbetarens sträfvan att skaffa sig eget hem, äro så ofta
framhållna, att jag icke anser mig här behöfva vidare utveckla desamma.
Dessa synpunkter medföra emellertid, synes mig, att staten, där nu så
kan ske, bör tillhandahålla byggnadsplatser utan att beräkna någon
egentlig vinst vid upplåtelsen.

Trollhättestyrelsen har beräknat, att Stafvereds mark vid köp från
Nya Trollhätte kanalbolag betingat ett pris af 6 öre kvadratmetern,
och ansett att närbelägna områden af Hjulkvarn och Stallbacka kunde
upptagas till samma pris. Därest i betraktande tages medeltalet af det
för hemmanet Stafvered erlagda priset för kvadratmeter, kommer man
till än lägre belopp än det, som beräknats af styrelsen, hvilken torde
hafva tagit hänsyn till att de områden af hemmanen, om hvilka nu är
fråga, äro särskilt välbelägna. Med hänsyn härtill och de af styrelsen
i öfrigt anförda omständigheter lärer ett minimipris af 85 öre per kvadratmeter
för tomter inom ifrågavarande område få anses tillfredsställande.
Någon särskild bestämmelse härom synes dock, såsom förut påpekats,
icke erforderlig vid bifall till förslaget om det generella bemyndigandet
i afseende å fastighetsförsäljning.

I detta sammanhang tillåter jag mig framhålla, att, därest det vid
innevarande års riksdag antagna förslaget om införande af det nya rättsinstitutet
tomträtt varder upphöjdt till lag, detta institut synes böra
vid upplåtelse af mark från staten tillhöriga, för bebyggande planlagda
områden vid Trollhättan komma till användning i så vidsträckt omfattning
som möjligt för att tillförsäkra staten dess behöriga andel af den
jordvärdestegring, som kan förväntas där inträda på grund af statens
blifvande stora anläggningar. Vid upplåtelsen synas sådana villkor böra
träffas, att tomt, hvarom fråga är, icke kommer att användas till annat
än det med upplåtelsen afsedda ändamål.

Därest upplåtelse med äganderätt kommer att ske inom de för
arbetare afsedda egnahemsområdena, synes böra tillses, att genom servitutsinteckningar
förhindras, att andra byggnader än sådana, som lämpa
sig för arbetarbostäder, uppföras.

19

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

Styrelsens förslag om tillstånd att, enligt de närmare bestämmelser,
som af Kungl. Maj:t utfärdas, till köpare af tomter inom det af styrelsen
föreslagna egnahemsområdet utlämna lån från den s. k. tomtfonden
anser jag mig böra biträda. Berörda lånerörelse torde blilva af stor
betydelse för arbetarna, ty då staten enligt tidigare beslut skall till
säkerhet för de innestående köpeskillingarna för tomter beredas säkerhet
genom inteckning, lärer det ofta blifva svart för obemedlade arbetare att
anskaffa det kapital, som erfordras för husens uppförande. Sålunda få
från den af Riksdagen anvisade egnahemslånefonden lån icke beviljas mot
annan säkerhet än första inteckning. Om staten emellertid erhölle inteckning,
ehuru ej med bästa förmånsrätt, till säkerhet för lånen, och därjämte
tillses, att lånebeloppet bestämmes till lämplig bråkdel, högst tre
fjärdedelar af en lägenhets värde, och att lånen utlämnas endast till dugliga
och skötsamma arbetare, torde staten genom dessa egnahemslån kunna erhålla
lika god ränta på fondernas medel som genom deras utlåning på annat sätt
och på samma gång kraftigt främja egnahemsrörelsen. Sedan erfarenhet
vunnits, huru denna lånerörelse kan komma att gestalta sig, torde böra
tagas i öfvervägande, huruvida icke jämväl från annan fond än den nu
ifrågavarande, dylika lån skulle kunna utlämnas.

Styrelsen har vidare hemställt om bemyndigande att af den s. k.
tomtfonden använda ett belopp af högst 30,000 kronor för att inom det
af styrelsen i skrifvelsen den 12 april 1906 föreslagna egnahemsområdet
uppföra ett antal till egna hem för arbetare lämpliga byggnader, hvilka
sedan skulle uthyras eller försäljas. _

Detta förslag synes mig synnerligen tilltalande och för Girigt åt
behofvet högeligen påkalladt, då bostadsbrist redan börjat göra sig
kännbar vid Trollhättan. Jag anser mig därför böra lifligt förorda förslaget.
Styrelsen har sedermera insändt ritningar öfver de tillämnade
byggnaderna samt meddelat, att kostnaderna beräknats för hus med tva
rum och kök i såväl bottenvåningen som vindsvåningen till 5,500 eller
5,550 kronor samt för byggnad med fyra bostadslägenheter till 7,750
kronor. Då, såvidt af ritningarna framgår, byggnaderna skulle få en
ändamålsenlig inredning samt en enkel men tilltalande yttre utstyisel,
torde de väl lämpa sig till mönster för de hus, som arbetarna själfva
skola uppföra. Jag finner det emellertid önskvärdt, att jämväl ett ellei
annat hus af billigare typ, afsedt för allenast en familj och möjligen med
en ungkarlslägenhet å vinden, uppföres.

Hvad angår styrelsens hemställan, att det af Riksdagen beslutade
egnahemsområdet skulle få utsträckas jämväl utom de af Riksdagen bestämda
gränserna, lärer denna hemställan icke behöfva föranleda någon

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

Ang. tomtfonden.

framställning till Riksdagen, därest styrelsens förut omförmälda förslagom
erhållande af ett allmänt bemyndigande att försälja tomter från de
under styrelsens förvaltning ställda fastigheterna af Riksdagen bifalles.

Styrelsen har slutligen föreslagit, att staten skulle inom det af 1905
års Riksdag beslutade egnahemsomsområdet afgiftsfritt upplåta tomter fölen
skola och en annan byggnad för allmänt behof, exempelvis samlingshus,
kyrka eller dylikt samt mark till folkpark och idrottsplats. Detta
förslag anser jag mig böra på af styrelsen anförda skäl i hufvudsak
biträda. Endast i ett afseende anser jag inskränkning i styrelsens förslag
böra göras, nämligen hvad angår fri upplåtelse af mark till skolhusbyggnad,
och detta af enahanda skäl, som af 1906 års Riksdag åberopats
för afslag af en framställning i liknande syfte. Medgifvande
att afgiftsfritt upplåta mark lör samlingshus eller annan dylik byggnad
synes mig böra utverkas jämväl beträffande annat egethemsområde, som
kan komma att anordnas å statens mark vid Trollhättan, liksom styrelsen
synes böra bemyndigas att å lämpliga ställen anordna idrottsplatser
eller folkparker.

I detta sammanhang tillåter jag mig underställa Kungl. Maj:ts
pröfning jämväl en annan af styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk
gjord framställning, som har visst samband med förut om handlade
frågor.

I enlighet med af Riksdagen fattadt beslut har Kungl. Maj:t genom
nådigt bref den 16 juni 1905 föreskrifvit, att de arrendeafgifter, som inflyta
från den under förvaltning af styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk
stallda jordegendomen, skola ingå i kanal- och vattenverkets kassa,
samt att köpeskillingarna för försålda tomter skola med inflytande räntor
förvaltas och bokföras såsom en särskild fond, och att af denna fond
skall utgå ersättning för byggnader, då sådana skola af staten från torntinnehafvare
lösas.

Riksdagens beslut afvek så till vida från Kungl. Maj:ts framställning,
att Kungl. Maj:t föreslagit, att räntan å fonden skulle ingå till
kanal- och vattenverkets kassa. Riksdagen fann emellertid denna bestämmelse
icke fullt lämplig samt anförde såsom skäl härför, att öfriga
till kanal- och vattenverkets kassa ingående medel måste anses vara
mer än tillräckliga för bestridande af verkets förvaltning jämte kostnaden
för nödiga underhålls- och förbättringsarbeten äfvensom för gäldande
af räntan å köpeskillingen, men att det däremot kunde synas

%

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

21

tvifvelaktigt, om fondens medel lämnade erforderlig tillgång för bestridande
af de utgifter, som från densamma skulle utgå. Med hänsyn
härtill ansåg Riksdagen, att ifrågavarande ränta borde bibehållas åt
fonden.

Vidare har Kungl. Maj:t genom samma nådiga bref af den 16 juni
1905, likaledes på sätt Riksdagen beslutat, förordnat, att, sedan af kanaloch
vattenverkets inkomster guldits kostnaden för verkets förvaltning
jämte utgifterna för nödiga underhålls- och förbättringsarbeten, äfvensom
af samma inkomster till riksgäldskontoret öfverlänmats 3,6 procent af
den i svenska statens 3,6 procent obligationer erlagda köpeskillingen,
återstoden af årliga inkomsten med undantag af hvad som inflöte för
försäljning af tomter, skall öfverlämnas till handels- och sjöfartsfonden.

Styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk har nu i underdånig
skrifvelse den 23 oktober 1906 påpekat, hurusom de sålunda gifna bestämmelserna
medförde, att kanalverket fortfarande skulle betala ränta
på det i köpeskillingen ingående värdet af tomter och jordegendom,
äfven om en större eller mindre del af dessa områden afyttrats, och betalning
därför ingått till tomtfonden. Afkastningen af denna fond bidroge
således alls icke till det af riksgäldskontoret utbetalade köpeskillingsbeloppets
förräntning. Visserligen inginge tomt- och arrrendeafgifter
till verkets kassa och bidroge sålunda till nyss nämnda förräntning,
men storleken af dessa afgifter, som redan nu vore jämförelsevis
ringa, minskades naturligtvis i samma män, som tomtförsäljningen fortginge.

Detta bokföringssätt anser styrelsen icke vara fullt riktigt. Kanaldriften
är nämligen, påpekar styrelsen, en affär för sig och bör icke sammanblandas
med egendomsaffären, hvilken snart nog till följd af vattenkraftens
tillgodogörande och det däraf väntade industriella uppsvinget
torde få ett betydligt ökadt omfång. Ett särskiljande så vidt möjligt af
kanalverkets affärer från de öfriga syntes styrelsen vara så mycket angelägnare,
som af de förras resultat kanalafgifternas storlek och därmed
viktiga handels- och industriintressen vore beroende. Affärsmässigare vore
utan tvifvel, om icke allenast inflytande tomt- och arrendeafgifter, utan
äfven räntorna på tomtfonden finge användas till förräntning af det värde,
till hvilket tomter och jordegendomar lämpligen kunde upptagas, allt i
den mån dessa inkomster lämnade tillgång därtill. I sådant fall borde
fastigheternas bokförda värde, som nu upptoges i en stimma motsvarande
den till Nya Trollhätte kanalbolag erlagda köpeskillingen, delas på kanalverket
å ena sidan samt tomter och jordområden den andra. Därigenom
vunnes ytterligare en fördel i afseende på bokföringens affärsmässiga

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

ordnande. Så snart en afsevärdare del af de senare fastigheterna af*
yttrats, borde nämligen en lämplig afskrifning af de återstående områdenas
bokförda värde göras, och detta kunde på öfverskådligare sätt
ske, om tomter och jordområden särskildt för sig bokfördes.

För bedömande, huru den af styrelsen för Trollhätte kanal- och
vattenverk ifrågasatta fördelningen af kanal- och vattenverkets bokförda
värde bör äga rum, anser jag mig böra erinra därom, att enligt § 1 i
kontraktet angående förvärfvande för Kungl. Maj:ts och kronans räkning
af Trollhätte kanalverk och viss annan Nya Trollhätte kanalbolags egendom
köpet omfattade, bland annat:

1) den rätt kanalbolaget ägde på grund af det af Kungl. Maj:t för
kanalbolaget i nåder gifna privilegium af den 2 februari 1838;

2) den rätt kanalbolaget ägde till de af Kungl. Maj:t och kronan
till kanalbolaget på perpetuellt arrende upplåtna och med kanalverket
oskiljaktigt förenade hemman, verk och lägenheter eller därför lämnadt
vederlag;

3) kanalen med dess dammar, slussar och andra inrättningar;

4) all den rätt till jord och vatten, som genom förberörda nådiga
privilegium tillagts kanalbolaget eller eljest för kanalverket förvärfvats; och

5) samtliga de kanalbolaget tillhöriga hus och byggnader, som vore
belägna å de i punkt 2) här ofvan angifna fastigheter.

Bland de i punkt 2) omförmälda hemman ingingo fjärdedelshemmanet
Hjulkvarnen samt ''Vis i hemmanet Stora Hojum.

Vidare omfattade köpet, bland andra, följande aktieägarna enskild!
tillhöriga fastigheter, nämligen 11 Ue mantal kronoskatte Stora Hojum med
Hqjumso och Kafles kvarnar, V2 mantal frälse Lilla Hojum, V* mantal
frälse Åker och V24 mantal kronoskatte Stafvered med 1 2U i Stafvereds
mosse.

Uti propositionen n:o 113 till 1904 års Riksdag angående förvärfvande
för statsverkets räkning af Trollhätte kanalverk m. m. beräknades
värdet af själfva ''kanalverket med dess tillhörigheter, däribland de af
Kungl. Maj:t och kronan till kanalbolaget på perpetuellt arrende upplåtna
och med kanalverket oskiljaktigt förenade hemman, verk och lägenheter
till ett belopp af 4,166,666 kronor 67 öre.

Den egendom, som tillhörde aktieägarna enskildt, hade af tillkallade
ojäfviga värderingsmän åsatts följanda värden:

1) det till stadsplan indelade området ....................... kronor 973,000: —

2) området, afsedt att användas till utvidgning af

det planlagda området .......................................... » 252,000: —

Transport kronor 1,225,000: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 118,

23

Transport

3) det mellan Göta älf och Bergkanalen belägna

området, utgörande del af hemmanen Lilla
Hojum och 11 ha mantal Stora Hojom ............

4) öfriga delar af hemmanen Lilla Hojum, 11 ha man tal

Stora Hojum och Stafvered...........................

och

5) hemmanet Åker............................................................

kronor 1,225,000: —

» 250,000: —

» 80,000: —

200,000: —

eller tillhopa kronor 1,755,000:—.

Sammanlagda värdet af förenämnda egendom uppgick alltså till
5,921,666 kronor 67 öre. Köpeskillingen bestämdes emellertid till
5,800,000 kronor, hvilken summa utgör omkring 98 procent af egendomens
berörda värde. Vid likvidens utbetalning afdrogs från berörda
5,800,000 kronor ett belopp af 78,273 kronor 30 öre, utgörande värdet
af till tomter indelad mark, som kanalbolaget jämlikt § 8 i kontraktet
försålt. Likviden skedde alltså med ett belopp af 5,721,^26 kronor
70 öre.

Denna summa motsvarar kanal- och vattenverkets bokförda värde
å tillträdesdagen den 1 januari 1905 och är, enligt hvad styrelsen meddelat,
i böckerna uppförd sålunda:

fastigheter.......................................................................... kronor 5,672,347: 40

150 aktier i Trollhättans badhusaktiebolag, hvilka

med köpet öfvergingo i kanalverkets ägo...... » 1;

materialier och inventarier ......................................... »_49,378: 30

Summa kronor 5,721,726: 70.

Styrelsen har vidare anfört, att nyssnämnda 78,273 kronor 30 öre
borde fråndragas det under punkt 1) upptagna värdet å det till stadsplan
indelade området, sedan detta värde nedsatts till 98 procent. Dessutom
borde de under punkterna 3) och 5) angifna värdena, efter det jämväl de
minskats till 98 procent, bokföras i sammanhang med kanalverket, emedan
motsvarande områden, hvilka hufvudsakligen tillsammans bildade den
mellan Göta älf å ena sidan samt bergkanalen och slusslinjen å andra
sidan belägna »öm», delvis måste tagas i anspråk för kanalens ombyggnad
och kraftstationens anläggning och ej under närmaste tiden torde

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

blifva föremål för afsöndringar samt delvis vore upplåtna åt tjänstemän
och öfrig personal.

A andra sidan borde kanalverkets i omförmälda proposition till
1904 års Riksdag angifna värde, 4,166,666 kronor 67 öre, sedan det i
sin ordning procentuellt nedsatts enligt hvad ofvan antydts, minskas
med värdet af hemmanen 1U mantal Hjulkvarn och 5/ic mantal Stora
Hojum, hvilka läge intill de under punkterna 1), 2) och 4) upptagna
jordområdena och åtminstone delvis snart nog torde blifva föremål för
bebyggande. Beräknades sistnämnda två hemmansdelars värde per
ytenhet ej högre än jämlikt uppskattningen under punkt 4) och afdroges
äfven här de 2 procenten, blefve värdet sammanlagdt 28,000 kronor.

Enligt sålunda angifna grunder skulle fastigheternas bokförda värde
vid 1906 års ingång lämpligen kunna efter verkställda afrundningar fördelas
sålunda:

kanalverket med tillhörande fastigheter..................... kronor 4,442,347: 40

tomter och jordegendomar........................................... » 1,230,000: —

Summa kronor 5,672,347: 40

För bedömande af det belopp, med livilket tomtfondens räntor samt
tomt- och arrendeafgifter lör närvarande kunde bidraga vid räntebetalningen
till riksgäldskontoret, har styrelsen meddelat, att tomtfondens
belopp uppginge till omkring 236,500 kronor, men att dess ränteafkastning,
eftersom ej mindre än omkring 168,000 kronor för närvarande
läge i räntefria köpeskillingsreverser och 28,875 kronor motsvarades af
inlösta byggnader, för år 1906 ej kunde beräknas

högre än till ............................................................. kronor 1,750: —

samt att tomt-, hyres- och arrendeafgifter beräknades
under år 1906 gifva ................................. >. 11,300: —

Summa kronor 13,050: —

I samma mån som köpeskillingsreverser inlöstes — hvilket skulle
ske inom 10 år efter första inbetalningen — och tomtförsäljningsrörelsen
ökades, växte naturligtvis tomtfondens ränteafkastning.

På grund af hvad sålunda anförts anser styrelsen det böra bestämmas,
att såväl tomtfondens afkastning, som ock arrendeafgifterna
för de inom den af Kungl. Maj:t den 14 oktober 1904 och den 28 juli
1905 fastställda regleringsplanen belägna tomterna och för de öster och norr
därom belägna delarna af hemmanen Stora och Lilla Hoijum samt V24

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

25

mantal Stafvered och V4 mantal Hjulkvarn borde få användas för erläggande
till riksgäldskontor af 3,6 % årlig ränta å ett högsta belopp
af 1,230,000 kronor. Uppginge nämnda årliga intäkter till högre belopp
än 44,280 kronor, motsvarande 3,6 % ränta å 1,230,000 kronor,
borde det öfverskj utande beloppet godtskrifvas tomtfonden.

Nyssnämnda arrendeafgifter borde bokföras å fondens konto.

Beträffande tomtfonden har styrelsen framhållit, att annan föreskrift
om dess användning icke funnes än förenämnda bestämmelse, att af
fonden skulle utgå ersättningar för byggnader, då sådana skulle af staten
från tomtinnehafvare lösas. Hittills både endast ett sådant fall inträffat,
och hade staten genom inflytande hyror mer än 3,6 % afkastning af
lösesumman. Dessutom skulle, enligt Riksdagens skrifvelse den 10 maj
1906, n:r 109, samt nådiga brefvet den 29 juni 1906, af tomtfondens
medel utgå 100,000 kronor såsom bidrag till anläggning af vatten- och
afloppsledningar vid Trollhättan. 1 öfrigt hade styrelsen ansett det själfklart,
att kostnader för stukning, kartläggning m. m. vid tomtförsäljningar
borde utgå af tomtfonden, och hade i 1905 års räkenskaper tilllämpats
denna princip. Mot detta förfaringssätt hade ej heller de af
Kungl. Maj:t utsedda revisorerna haft något att erinra.

Äfven andra utgifter borde emellertid af tomtfonden gäldas. Sådana
vore exempelvis kostnaderna för utarbetande åt egnahemsplaner och
planer för bebyggande i andra syften, härför nödiga jordborrningar, afvägningar
och kartläggningar samt anläggning af vägar och aflopp,
planeringsarbeten m. m. liksom alla andra utgifter, hvilka sammanhängde
med tomt- och jordområdenas skötsel och tillgodogörande.

Jämväl beträffande bokföringen utaf afkomsten från en del andra
fastigheter vid Trollhättan har styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk
gjort framställning hos Kungl. Maj:t.

Hvad angår denna fråga tillåter jag mig erinra därom, att Kungl.
Maj:t genom proposition, n:r 96, år 1906 föreslagit Riksdagen medgifva,
att Trollhätte strömmar från och med Prästskedets fall till och
med Flottbergsströmmen, jämte däri belägna öar, i den mån de ej
genom skatteköp föryttrats, äfvensom kronolägenheterna Bockön n:r 1,
Grötön n:r 1, Korsön n:r 1, Kolon n:r 1, Sågareön n:r 1, Ljungön n:r 1,
Löfön n:r 1 och Slottsön n:r 1 samt förra häradsskrifvarbostället Stallbacka
n:r 1 och förra regementsväbelsbostället Sylte n:r 3 kronogården
finge ställas under förvaltning af styrelsen för Trollhätte kanal- och
vattenverk.

Genom skrifvelse den 19 maj 1906, n:r 112, har därefter Riksdagen
Bill. till RiJcsd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 78 ljuft. 4

Ang. inkomsterna
från de
enligt nådigt
bref den 14
september
1906 under
förvaltning af
styrelsen för
Trollhätte kanal-
o. vattenverk
ställda
fastigheterna.

26

Statsutskottets Utlåtande N;o 118.

Ång. inkomsterna
af de
från Trollhättans
elektriska
kraftaktiebolag
m. fl.
inköpta fastigheterna.

meddelat, att Riksdagen, som förutsatte, att, därest markförsäljningar
från hemmanen Stallbacka och Sylte blefve i vederbörlig ordning beslutade,
dispositionen af de därigenom inflytande köpeskillingarna i
sammanhang med försäljningsfrågan underställdes Riksdagens pröfning,
bifallit Kungl. Maj:ts berörda proposition.

Vid föredragning den 14 september 1900 af Riksdagens skrifvelse
har Kungl. Magt förordnat, att nämnda fastigheter skulle från och med den
1 november 1906 stå under styrelsens förvaltning, dock utan att någon
förändring skulle med anledning däraf äga rum i afseende å dispositionen
af arrendeafgifter under det löpande arrendeåret för de af ifrågavarande
fastigheter, som vore utarrenderade. Därjämte anbefallde Kungl.
Maj:t styrelsen att, i den män så icke redan skett, genom utarrendering
bereda afkastning af de delar af de genom berörda nådiga bref under
styrelsens förvaltning ställda fastigheterna, som icke vore för kanal- och
vattenverket omedelbart erforderliga, dock endast på sådana villkor, att
staten kunde förfoga öfver marken, när så erfordrades. Slutligen föreskref
Kungl. Magt, att de arrendeaf gifter, som till styrelsen inflöte för
ifrågavarande fastigheter, skulle ingå i kanal- och vattenverkets kassa
samt särslnldt bokföras.

Styrelsen har nu meddelat, att det vore att antaga, att en del af
förra häradsskrifvarbostället Stallbacka n:r 1 snart måste upplåtas för
beredande af plats för de nya industriella verk, hvilka antagligen komma
att anläggas i sammanhang med vattenkraftens användning. Genom
försäljning eller utarrendering af dessa områden, hvarom styrelsen komme
att göra särskild framställning, tillfördes statsverket inkomster. Lämpligast
syntes vara, att de inflytande medlen bokfördes såsom en särskild
fond, hvilken kunde benämnas fonden B, under det den förutvarande, på
grund af Riksdagens skrifvelse den 20 maj 1905 bildade tomtfonden
betecknades såsom fonden A. Det vore nämligen nödvändigt att särskilja
de båda fonderna, enär endast A-fonden borde bidraga till räntebetalningen
till riksgäldskontoret.

Slutligen har styrelsen upptagit frågan rörande bokföringen af afkomsten
från ännu en grupp fastigheter nämligen de, som genom af
Riksdagen, jämlikt skrifvelse den 21 maj 1906, n:r 155, godkända kontrakt
inköpts från Trollhättans elektriska kraftaktiebolag samt förvärfvats
från ingenjören E. Stridsberg och Trollhätte pappersbruksaktiebolag.
Enligt Riksdagens medgifvande har Kungl. Maj:t genom nådigt bref
den 29 juni 1906 förordnat, att dessa fastigheter skola, sedan de af
kronan tiflträdts, stå under styrelsens för Trollhätte kanal- och vattenverk
förvaltning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

27

Enligt § 1 mom. a uti det med Trollhättans elektriska kraftaktiebolag
upprättade kontraktet har kronan blifvit ägare af V-i mantal kronoskatte
Ladugården Flundbogården n:r 3, Vs mantal frälse Knorren n:r
1, åtta från hemmanet Torsered afsöndrade lägenheter, Vs mantal kronoskatte
Arvidstorp n:r 1 samt 1,U mantal frälse Åppleknäppen eller Hälltorp
n:r 1.

Vidare ingingo i köpet två kronoskattefisken samt Onan.

Styrelsen har meddelat, att af dessa fastigheter Önan med vattenrätt,
kronoskattefiskena samt afsöndringarna med tillhörande vattenrätt från
ingenjören Stridsbergs och Trollhätte pappersbruksaktiebolags fastigheter
hade sitt hufvudsakliga värde genom sammanhanget med statens tillgodogörande
af vattenkraften i Trollhätte strömmar. De å västra stranden
af Göta älf belägna, från Trollhättans elektriska kraftaktiebolag inköpta
fastigheterna Ladugården-Flundbogården, Knorren, Arvidstorp och Äppleknäppen
samt afsöndringarna från Torsered kunde däremot till afsevärd
del i framtiden utnyttjas på liknande sätt som de från Nya Trollhätte
kanalbolag inköpta tomt- och jordområdena samt de förut under domänstyrelsens
förvaltning stående hemmanen Stallbacka och Sylte.

Under förutsättning att inkomsten af fastigheterna icke skulle inlevereras
till riksgäldskontor såsom afbetalning på räntan å köpeskillingen,
syntes det lämpligt, att inkomsterna af förstnämnda fastigheter,
hvilka bestode i arrenden för fabriksbyggnader, vattenkraft eller
elektrisk energi och fisken, särskildt bokfördes under ett konto C, till
dess den blifvande stora kraftuttagningens affärsverksamhet blefve ordnad,
under det att inkomsterna från jordområdena på västra stranden,
det vill säga arrendeafgifter och köpeskillingar för tomter, som enligt
gällande, vid köpet öfvertagna kontrakt finge friköpas eller eljest på
grund af särskildt bemyndigande framdeles kunde komma att försäljas,
redovisades under den ofvan föreslagna »fonden B».

Vidkommande fördelningen mellan nyssnämnda båda fastighetsgrupper
af den till Trollhättans elektriska kraftaktiebolag erlagda köpeskillingen
2,500,000 kronor, har styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk
ansett, att man i enlighet med den värdering, som före!linnés i
styrelsens underdåniga skrifvelse den 20 mars IDOG angående inköp af,
bland annat, ifrågavarande fastigheter, borde uppskatta Onans vattenverk
och byggnader till 2,000,000 kronor samt fastigheterna på västra
stranden till 500,000 kronor. I öfverensstämmelse härmed skulle, enligt
styrelsens åsikt, om kronoskattefiskena upptoges till taxeringsvärdet,
vattenverks- och fiskegruppen kunna beräknas till ett värde af 2,000,000
kronor och jordegendomarna å västra stranden till 440,000 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts har styrelsen för Trollhätte kanal -

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

Departementschefens

yttrande beträffande

inkomsterna
från fastigheterna
m. m.

och vattenverk hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,

att tillsammans med den fond, som enligt Riksdagens beslut den
20 maj 1905 och nådiga brefvet den 16 juni 1905 skulle bildas af
köpeskillingarna för försålda tomter — i Tröllhätte kanal- och vattenverks
böcker benämnd tomtfonden A — måtte få bokföras alla de inkomster,
som inflöte från de inom den af Kungl. Maj:t den 14 oktober
1904 och 28 juli 1905 fastställda regleringsplanen belägna områden
liksom från öfriga delar af hemmanen Stora och Lilla Hojum och Stafvered
samt från hemmanet Hjulkvarn;

att af fonden A måtte få utgå de kostnader, som kräfdes för vård
och tillgodogörande af nyssnämnda områden; samt

att fonden Ars årliga ränteafkastning måtte få användas vid föreskrifvet
inbetalande till riksgäldskontoret af 3,6 % ränta å den köpeskilling,
som staten erlagt till Nya Tröllhätte kanalbolag vid inköp af
dess egendom, dock att af ränteafkastningen icke för nämnda ändamål
måtte få användas större belopp, än att det tillsammans med öfriga
under fonden A bokförda årliga inkomster af hyror och arrenden in. m.
utgjorde sammanlagdt 44,280 kronor årligen, och att öfverskottet af den
årliga afkastningen måtte få tilläggas fonden.

Därjämte har styrelsen hemställt, att Kungl. Majrt täcktes medgifva:

att alla inkomster, som inflöte ej mindre från de fastigheter, hvilka
enligt nådiga brefvet den 14 september 1906 lagts under styrelsens
förvaltning, än äfven från de af Trollhättans elektriska kraftaktiebolag
inköpta fastigheter, som i köpekontraktets § 1 upptagits under mom.
a, och hvilka senare enligt nådiga brefvet den 29 juni 1906 blifvit
lagda under styrelsens förvaltning, måtte tills vidare få redovisas såsom
en särskild fond, fonden B;

att alla inkomster, som inflöte från de öfriga fastigheter, hvilka
enligt nådiga brefvet den 29 juni 1906 ställts under styrelsens förvaltning,
måtte tills vidare få redovisas såsom en särskild fond, fonden C;
samt

att af fonden B och C måtte få utgå de kostnader, som kräfdes för
motsvarande områdens vård och tillgodogörande.

Ifrågavarande, af styrelsen för Tröllhätte kanal- och vattenverk gjorda
framställningar afse i främsta rummet att på ett mera affärsmässigt sätt
ordna bokföringen af kanal- och vattenverkets tillgångar.

De^skäl, styrelsen anfört till stöd för den föreslagna åtgärden att skilja
mellan, a ena sidan, kanal- och vattenverkets, samt, å den andra, egendomsaffärens
räkenskaper synas mig vara fullt giltiga. Likaledes är jag ense

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

29

med styrelsen, därutinnan, att för rätt bedömande af affärsföretagets gång
och utveckling kräfves, att afkastningen jämväl af den förut omförmälda
tomtfonden bidrager till betalning af räntorna till riksgäldskontoret.

Enligt meddelande från Trollhätte kanal- och vattenverk uppgick
tomtfonden vid 1906 års slut till 253,423 kronor 90 öre, däraf dock
omkring 180,000 kronor utgjordes af räntefria köpeskillingsreverser, och
endast 44,458 kronor 90 öre voro kontanta medel, till största delen
innestående på kapitalräkning i Vänersborgs enskilda bank. De för år
1906 upplupna räntorna uppgingo till 2,067 kronor 47 öre. Till följd
af den ökade industriella verksamhet, som är att förvänta i Trollhättan,
sedan elektrisk energi börjat levereras från den planlagda stora kraftstationen,
torde försäljning af tomter antagligen snart komma att ske i
tämligen stor utsträckning, äfven om, på sätt förut antydts, tomträttsinstitutet,
i den mån så kan ske, användes. Därigenom skulle de arrendeafgifter,
som nu ingå i kanal- och vattenverkets kassa och alltså bidraga
till gäldande af räntorna till riksgäldskontoret,åkomma att minskas,
under det afkastningen af tomtfonden ökas. Äfven om afkastningen
af densamma användes till räntebetalning lärer, enligt hvad styrelsen
meddelat, icke råda minsta tvifvel därom, att icke fonden skall förslå
till de utgifter, som enligt Riksdagens beslut skola af densamma bestridas.

Förändringen skulle komma att åtminstone till en början något öka
den behållning å kanal- och vattenverkets rörelse, som enligt Riksdagens
skrifvelse den 20 maj 1905 må öfverlämnas till handels- och sjöfartsfonden.
Ökningen, som under den närmaste framtiden icke lärer
blifva afsevärd på grund af de utgifter, som Riksdagen redan medgifvit
skola af tomtfonden bestridas och de, som, enligt hvad jag här nedan
kommer att föreslå, ytterligare böra af densamma utgå, skulle också
blifva mindre betydande, därest tomträttsinstitutet, kommer till vidsträckt
användning vid tomtupplåtelser. Afgifter för nyttjanderätt bidraga nämligen
enligt Riksdagens beslut redan nu till räntebetalningen till riksgäldskontoret.
Den högsta möjliga ökningen i det belopp, som får öfverlämnas
till handels- och sjöfartsfonden, skulle blifva 44,280 kronor,
men om afgifterna för upplåtna nyttjanderätter, hvilka afgifter enligt
styrelsens hemställan skulle ingå till tomtfonden, i framtiden komma att
uppgå till ett större belopp, blifver den behållning, som skulle inlevereras
till handels- och sjöfartsfonden, mindre enligt de föreslagna än
enligt nu gällande bestämmelser.

Den af styrelsen ifrågasatta förändringen skulle jämväl, ehuru obetydligt,
inverka på verkställande direktörens tantiem. Enligt den af
1905 års Riksdag för styrelsen och tjänstemännen vid Trollhätte kanaloch
vattenverk fastställda aflöningsstaten äger verkställande direktören

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

uppbära tantiem å nettobehållningen af kanalverkets rörelse, sådan denna
behållning, efter det räkenskaperna för året blifvit afslutade och af
revisorerna granskade, af Kung!. Maj:t bestämmes; och skall denna tantiem
utgå med 4 procent å hvad af nettobehållningen icke öfverstiger

50.000 kronor, 3 procent å hvad öfverstiger 50,000 kronor, men icke

100.000 kronor, samt 2 procent å hvad öfverstiger 100,000 kronor.

Då tomtfonden under år 1906 skulle kunnat bidraga till räntebetalning
med omkring 2,000 kronor, och nettovinsten å kanalverket, som
samma år uppgick till 134,681 kronor 80 öre, alltså hade ökats med

2.000 kronor, skulle förändringen under år 1906 medfört en förhöjning
af verkställande direktörens tantiem med 40 kronor. Af skäl, som här
förut framhållits, skulle under den närmaste tiden ökningen af tantiemen
icke blifva nämnvärdt större. Det högsta belopp, hvarmed tantiemen i
framtiden skulle kunna ökas, uppgår till omkring 880 kronor, hvadan
någon större hänsyn till denna sida af saken icke synes behöfva tagas
vid frågans bedömande.

Ett bifall till förslaget, att tomtfonden skall bidraga till räntebetalning
å den till Nya Trollhätte kanalbolag erlagda köpeskillingen, medför,
att inkomsterna af de under styrelsens för Trollhätte kanal- och
vattenverk förvaltning ställda fastigheter vid Trollhättan, hvilka icke
från nämnda bolag förvärfvats, böra särskildt bokföras.

I sådant hänseende har styrelsen hemställt, att afkastningen af de
fastigheter, som jämlikt Riksdagens medgifvande i skrifvelse den 19 maj
1906 ställts under styrelsens förvaltning, nämligen åtskilliga öar i Göta
älf samt förra häradsskrifvarbostället Stallbacka och förra regementsväbelsbostället
Sylte måtte bokföras såsom en särskild fond, fonden B,
medan den nuvarande tomtfonden skulle erhålla beteckningen A. Under
förutsättning att inkomsten af de från Trollhättans elektriska kraftaktiebolag
inköpta fastigheterna icke skall inlevereras till riksgäldskontoret
för betalning af ränta å köpeskillingen, har styrelsen därjämte föreslagit,
att inkomsten af de utaf dessa fastigheter, som bestå af jordegendom,
äfven måtte redovisas under fonden B.

Af skäl, för hvilka jag, då fråga blifver om anvisande af ytterligare
medel till anläggning för statens räkning af en kraftstation vid Trollhättan,
kommer att närmare redogöra, anser jag mig icke böra föreslå,
att ränta å den till Trollhättans elektriska kraftaktiebolag erlagda köpeskillingen
betalas till riksgäldskontoret, och då den af styrelsen för Trollhätte
kanal- och vattenverk föreslagna bokföringen synes mig lämplig,
har jag intet att erinra mot densamma.

Bland fastigheter, som skulle bokföras under denna fond B ingå
äfven hemmanen Stallbacka och Sylte, som förut stått under domänsty -

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

31

relsens vård. Då försäljning af områden från kronans domäner äger
rum, bruka köpeskillingarna användas till inköp för kronans räkning af
skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark. Det skulle därför kunna
ifrågasättas, att så jämväl borde äga rum med hvad som inflyter vid
försäljning eller upplåtelse af tomter från hemmanen Stallbaeka och
Sylte. Härför erfordrades emellertid, att af dessa medel bildades en särskild
fond, hvilken, i den mån den icke behöfde för hemmanens räkning
användas, disponerades för berörda ändamål. På grund af det besvär,
som härmed skulle vare förenadt, och då ifrågavarande medel icke lära
kunna blifva af någon större betydelse för statens inköp af skogsmark,
anser iag, att ingen skillnad bör göras emellan dessa medel och de, som
inflyta från de öfriga egendomar, hvilkas afkastning enligt styrelsens förslag
skall ingå i fonden B.

Hvad angår den tillämnade fonden C, till hvilken skulle inga åtskilliga
arrenden för fabriksbyggnader, vattenkraft, elektrisk energi
och fisken, som inköpts från Trollhättans elektriska kraftaktiebolag samt
förvärfvats från ingenjören E. Stridsberg och Trollhätte pappersbruksaktiebolag,
så torde denna bokföringsåtgärd endast blifva provisorisk,
då berörda arrenden en gång synas böra redovisas tillsammans med inkomsterna
från statens blifvande stora kraftstation.

Något beslut af Riksdagen beträffande förenämnda bokföring synes
icke behöfva påfordras, utan lärer det böra ankomma på Kungl. Maj:t
att därom förordna, särskildt som bokföringen kan behöfva tid efter annan
ändras samt det kan visa sig önskvärdt att uppdela eller förändra
de af styrelsen nu föreslagna nya fonderna.

De influtna inkomsterna synas böra, med undantag af den mindre
del, som kan komma att användas till af Riksdagen godkända ändamål,
förräntas och räntorna läggas till kapitalet.

För ifrågavarande fastigheters ordnande och upplåtande till försäljning
uppstå gitvetvis en del kostnader såsom för uppgörande af planei
för °områdenas bebyggande, planeringsarbeten, anläggning af vägar och
aflopp m. in. Dessa kostnader böra gifvetvis bestridas af fastigheternas
afkastning, men torde Riksdagens samtycke därtill böra inhämtas.

Så snart fonderna, i den mån tomtförsäljningarna ökas, komma att
uppgå till några mera betydande belopp, lära de icke böra mer än till
någon mindre del innestå i enskild bankinrättning, utan göras fiuktbärande
genom utlåning mot betryggande säkerhet eller inköp af räntebärande
obligationer.

Det kan vidare anses vara onödig omgång att för all framtid hafva
den enligt Riksdagens beslut bildade tomtloudens kapital utlånadt och
sedan använda afkastningen till betalning af räntor till riksgäldskontoret.

Utskottets

yttrande.

32 Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

Enklare vore onekligen att, då fonden uppgår till så stort belopp, att
man kan vara förvissad om, att en del icke erfordras för de ändamål,
hvartill Riksdagen redan medgifvit eller kommer att medgifva att den
får användas,, inleverera en del till riksgäldskontoret och därigenom minska
det kapital, hvarå ränta skall erläggas; och synes därför medgifvande
i sådant hänseende böra hos Riksdagen begäras.»

Emot hvad Kungl. Maj:t i förevarande afseende föreslagit har utskottet
icke haft något att erinra.

På grund däraf att enligt Kungl. Maj:ts förslag dels en del af
köpeskillingarne för ifrågavarande tomter får innestå mot säkerhet af
inteckning, dels ock från den af köpeskillingarna för försålda tomter
jämte inflytande räntor bildade fond skola utlämnas byggnadslån jämväl
mot säkerhet af inteckning och således samma tomt kan komma att
besväras af särskilda, för olika ändamål och antagligen med olika
amorteringstid beviljade lån till statsverket, har utskottet i detta sammanhang
velat framhålla, att såsom villkor vid byggnadslåns beviljande
synes böra uppställas, att inteckning till säkerhet för innestående köpeskilling
skall, om denna köpeskilling varder före byggnadslånets infriande
till fullo erlagd, dödas eller, om så ej sker, af långifvaren
innehålles, till dess äfven byggnadslånet blifvit guldet.

Under uttalande häraf får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
må medgifva,

att styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk
må enligt de föreskrifter, som af Kungl. Maj:t utfärdas,
ej mindre intill utgången af år 1909 försälja tomter
från samtliga under styrelsens förvaltning ställda fastigheter
vid Trollhättan, än äfven genom upplåtelse af
tomträtt eller genom utarrendering eller på annat sätt,
som finnes lämpligt, bereda afkastning af den del af
de under styrelsens förvaltning ställda egendomarna
vid Trollhättan, som icke försäljes och som ej är för
kanal- och vattenverket omedelbart erforderlig;

att tillsammans med den fond, som enligt kungl.
brefvet den 16 juni 1905 skall bildas af köpeskillingarna
för försålda tomter med inflytande räntor, må bokföras
alla de öfriga inkomster, som inflyta från det till stadsplan
indelade området vid Trollhättan jämte öfriga delar

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

33

af de från Nya Trollhätte kanalbolag inköpta hemmanen
Stora och Lilla Hojum, Stafvered och Hjulkvarn;

att af nämnda fond må dels utgå, förutom ersättningar
för byggnader, då sådana skola af staten från
.tomtinnehafvare lösas, de utgifter, som erfordras för
ordnande, tillgodogörande och underhåll af de från Nya
Trollhätte kanalbolag inköpta fastigheterna, dels ock
gäldas de kostnader, som styrelsen af under händer
varande medel förskjutit för påbörjande af ordnandet
af det genom kungl. bref den 21 september 1906 fastställda
område för egna hem;

att vidare från denna fond må användas ett belopp
af högst 30,000 kronor till uppförande af några för
försäljning eller uthyrning till arbetare lämpliga byggnader,
under villkor att därför inflytande köpeskillingar
eller hyror tilläggas fonden;

att styrelsen må, enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t utfärdar, från fonden utlämna byggnadslån
till köpare af tomter inom det af styrelsen i dess
skrifvelse den 12 april 1906 föreslagna egnahemsområdet
;

att samma fonds årliga ränteafkastning må tagas
i anspråk jämväl för stadgad inbetalning till riksgäldskontoret
af 3,6 procent ränta å den köpeskilling, som
staten erlagt till Nya Trollhätte kanalbolag vid inköp
af dess egendom, dock att af fondens ränteaf kastning
icke får för nämnda ändamål användas större belopp än
att detsamma jämte öfrig under fonden bokförd årlig
afkomst från ifrågavarande egendom uppgår till sammanlagdt
44,280 kronor årligen, samt att öfverskottet
af den årliga afkastningen skall tilläggas fonden;

att, därest Kungl. Maj:t så pröfvar lämpligt, må
till riksgäldskontoret inlevereras kapitalbehållning å
ifrågavarande fond, mot det att räntebetalning å motsvarande
belopp af nyssberörda köpeskilling upphör;

att af de inkomster, som genom försäljning eller
annorledes inflyta från de enligt kungl. brefvet den 14
september 1906 under styrelsens förvaltning ställda
fastigheter samt från de af Trollhättans elektriska kraftaktiebolag
inköpta fastigheter, hvilka finnas angifna i
Bih. (ill liiksd. Prof. 1907. i Sami. 1 Afd. 78 Haft. ">

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 118.

§ 1 mom. a af det med nämnda bolag upprättade köpekontraktet,
må bestridas de utgifter, som erfordras för
motsvarande områdens ordnande, tillgodogörande och
underhåll, med föreskrift att de medel, som icke användas
till berörda ändamål, skola förräntas och räntan
läggas till kapitalet;

att af de inkomster, som inflyta från öfriga af
Trollhättans elektriska kraftaktiebolag inköpta fastigheter
samt från de af ingenjören E. Stridsberg och
Trollhätte pappersbruksaktiebolag förvärfvade fastigheterna,
må bestridas de utgifter, som erfordras för
motsvarande områdens ordnande, tillgodogörande och
underhåll, med stadgande tillika, att de medel, som
icke användas till berörda ändamål, skola förräntas och
räntan läggas till kapitalet; äfvensom att här afsedda
inkomster och det kapital, som af dem kan hafva bildats,
må, sedan elektrisk kraft börjat levereras från
statens blifvande kraftstation vid Trollhättan, redovisas
tillsammans med inkomsterna från kraftstationen och
liksom dessa inlevereras till statskontoret; samt

att tomter för samlingshus eller annan dylik
byggnad inom egethemsområde samt mark till folkparker
och idrottsplatser må, efter pröfning af Kungl.
Maj: t, afgiftsfritt upplåtas från fastigheter vid Trollhättan,
som äro ställda under styrelsens för Trollhätte
kanal- och vattenverk förvaltning.

Stockholm den 3 maj 1907.

På statutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

_ Herrar T). Persson och A. Wiklund hafva begärt få antecknadt, att
icke deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1907.