Statsutskottets Utlåtande N:o 109.

I

N:o 109.

Ank. till Riksd. kansli den 26 april 1907, kl. 1 t>. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till utläggning af ytterligare ett järnvägsspår
mellan Alfsjö och Huddinge järnvägsstationer.

(R. A.)

Uti en till Riksdagen den 12 innevarande april aflåten proposition,
n:r 153, har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bifogadt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag föreslagit
Riksdagen

att för utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Ålfsjö
och Huddinge järnvägsstationer anvisa ett belopp af 442,000 kronor samt

att bemyndiga fullmäktige i riksgäld skontoret att under år 1907,
i mån af behof, på rekvisition tillhandahålla Kungl. Maj:t nämnda belopp.

I detta ärende har föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»I järnvägsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 29 november 1906
angående anslag till nya byggnader och anläggningar vid statens redan
trafikerade järnvägar, hvilken skrifvelse jag i hufvudsakliga delar anmälde
inför Kungl. Maj:t den 12 sistlidne januari, hade styrelsen jämväl
gjort framställning om anvisande af medel till utläggning af ytterligare
ett järnvägsspår mellan Ålfsjö och Huddinge.

Denna fråga, som jag nu anhåller få underställa Kungl. Maj:ts
pröfning, har redan tidigare varit föremål för Kungl. Majrts och Riksdagens
bedömande; och tillåter jag mig härom erinra följande.

Vid 1900 års riksdag beviljades af Kungl. Maj:t begärdt anslagför
utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Huddinge och
Tumba järnvägsstationer.

Bih. till Riksd. Prat. 1907. 4 Sami. / A/d. 71 Häft. (N:ris IU9, Ilo.)

I

9

Statsutskottets Utlåtande N:o 109.

Därefter begärde Kungl. Maj:t vid 1901 års riksdag anslag till
utläggning af dubbelspår jämväl mellan Ålfsjö och Huddinge samt
mellan Tumba och Rönninge järnvägsstationer.

Denna begäran föranleddes af en utaf järnvägsstyrelsen i skrifvelse
af den 30 november 1900 hos Kungl. Maj:t gjord framställning i ämnet;
och yttrade styrelsen i denna skrifvelse, bland annat, följande.

Af den motivering, som järnvägsstyrelsen i skrifvelse af den 16
december 1899 afgifvit för framställningen om anslag till dubbelspår
mellan Huddinge och Tumba, framginge, att den för befrämjande redan
under närmaste tiden af den alltjämt växande trafiken å västra stambanan
närmast Stockholm nödvändiga utläggningen af nämnda bana till
dubbelbana kunde på sträckningen Ålfsjö—Järna utföras oberoende af
de beslut, som framdeles blefve fattade i de betydelsefulla frågorna rörande
såväl förändringar och nybyggnader vid stationerna och mellanliggande
bandelar i och vid Stockholm som ock den ifrågasatta nya
bananläggningen för förkortande af vägen från Stockholm till Malmö.

Anordnandet af delen Huddinge—Tumba af nyssomnämnda sträckning
såsom dubbelbana kunde antagas blifva under loppet af år 1902
lullbordadt, och den mycket kännbara bristen på tågmötesplats på det
mellanliggande relativt långa stationsafståndet hade därigenom afhjälpts.
Den nödvändiga fortsättningen af dubbelbananordnandet, som syntes
böra omedelbart därefter äga rum, borde gifvetvis ansluta sig till den
redan utförda dubbelbandelen, och detta icke allenast af det skal, att
någon tveksamhet om rätta läget för densamma å sträckningarna Ålfsjö
—Huddinge och Tumba—Rönninge icke kunde förefinnas, utan ock för
beredande af den lättnad vid tågdirigerandet i sin helhet å stambanan
närmast söder om Stockholm, som en dubbelbana i längre följd beredde.

Under erinran att i det förslag till nya och förändrade ban- och
bangårdsanordningar från Saltskog till Tomteboda m. m., som järnvägsstyrelsen
hade under utarbetande, ändring af västra stambanans sträckning
närmast Stockholm komme att ifrågasättas från en punkt, belägen

l, 445 meter söder om Ålfsjö stationshus midt, anförde styrelsen vidare,
att orsaken till att dubbelbanans framdragande till Ålfsjö station detta
oaktadt begärdes, härledde sig uteslutande af nödvändigheten att kunna
för pågående trafiken tillgodogöra sig dubbelbananordningen jämväl
mellan Ålfsjö och Huddinge så fort som möjligt och redan under den
tid, de större anläggningarna för ändring af stambanans sträckning

m. m. påginge.

Vid föredragning af denna järnvägsstyrelsens skrifvelse yttrade
departementschefen, att han till fullo instämde i styrelsens förslag och

Statsutskottets Utlåtande N:o 109.

3

ansåge sig endast böra framhålla, att han, med hänsyn till det påvisade
och allmänt erkända behofvet att så snart som möjligt erhålla
dubbelspåranordning mellan Ålfsjö och Huddinge, icke vågade ifrågasätta,
att med denna anläggning skulle dröjas ända till dess västra stambanans
ifrågaställa nya ingång från Ålfsjö till Stockholm kunde blifva
färdig. Kostnaden för dubbelspåret å sträckan 1,445 meter närmast
Ålfsjö syntes departementschefen icke vara större, än att densamma
kunde anses motsvaras af anordningens nytta under det flertal år, som
måste förflyta, innan man tidigast kunde blifva färdig att trafikera den
nya infartsvägen till hufvudstaden.

Riksdagen biföll emellertid icke denna Kungl. Majrts framställning;
och yttrade Riksdagen i sin skrifvelse den 7 maj 1901, hvari beslutet
anmäldes:

»Då Kungl. Maj:t till nästlidna års Riksdag gjorde framställningom
anvisande af medel för utläggning af dubbelspår å bansträckan
Huddinge—Tumba, fann Riksdagen med hänsyn till de svårigheter, som
visat sig möta för besörjande af trafiken å stambanan närmast söder
om Stockholm, det vara af verkligt behof påkalladt att med det snaraste
vidtaga åtgärder för att verksamt underlätta anordnandet af denna
trafik och biföll därför den gjorda framställningen. Enligt hvad järnvägsstyrelsen
nu upplyst, beräknas dubbelspårsanordningen å nämnda
järn vägssträcka blifva fullbordad under loppet af nästa år. Det stora
antal tågmöten, som å detta dubbelspår kunna anordnas, och de nya
möjligheter, som därigenom beredas för inläggande af flera tåg, innefatta
så väsentliga fördelar för tågdirigeiången å bandelen Stockholm
—Saltskog, att åtminstone tills vidare trafiken därå torde kunna på ett
tillfredsställande sätt uppehållas utan ytterligare utläggning af dubbelspår.
Särskilda skäl förefinnas ock, hvarför under närvarande förhållanden
ej andra anläggningar än sådana, som befinnas vara oundgängligen
nödvändiga och ej tåla uppskof, böra komma till utförande å
nämnda bandel. Det har nämligen såväl uti eu inom Riksdagen väckt
motion som ock från andra håll satts i fråga, huruvida den västra
stambanan lämpligen bör bibehållas vid sin nuvarande sträckning genom
Södertörn, och denna fråga, som nära sammanhänger med förslaget
angående omgestaltning af bangårdsanordningarna i och invid Stockholm,
har ännu icke fått erforderlig utredning. Visserligen har järnvägsstyrelsen
redan i den skrifvelse af den 10 december 1899, hvaruti
styrelsen hos Kungl. Maj:t gjorde framställning om anslag för utläggning
af dubbelspår mellan Huddinge och Tumba, förklarat den då pågående
utredningen af berörda bangårds fråga samt resultatet af utförda järn -

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 10Q.

vägsundersökningar hafva med, all säkerhet påvisat, att ändring af västra
stambanans sträckning närmast Stockholm i sammanhang med blifvande
nya bangårdsanordningar därstädes icke kunde finnas erforderlig längre
än mellan Stockholm och Ålfsjö. Då emellertid Kungl. Maj:t under
nästlidna mars månad tillsatt en kommitté för afgifvande af yttrande i
anledning af järnvägsstyrelsens förslag till omgestaltning af bangårdsanordningarna
i och invid Stockholm samt om västra stambanans inledande
till hufvudstaden, har Kungl. Maj:t tillika gifvit denna kommitté
i uppdrag att taga under öfvervägande de uttalanden rörande annan
sträckning af stambanan än den af järnvägsstyrelsen förutsatta, som
förekommit ej mindre uti af chefen för generalstaben afgifna utlåtanden
än äfven uti förberörda inom Riksdagen väckta motion; och hade kommittén
att, därest annat sätt för frågornas lösning än det af järnvägsstyrelsen
föreslagna syntes kommittén höra ifrågakomma, härom afgifva
förslag. Vid sådant förhållande och då, enligt hvad Riksdagen ofvan
anfört, de dubbelspåranordningar å bansträckorna Ålfsjö—Huddinge
och Tumba—Rönninge, som nu af Kungl. Maj:t föreslagits, åtminstone
icke för den närmaste tiden kunna anses vara för trafikens besörjande
oundgängligen nödvändiga, bör gifvetvis med dessa arbetens beslutande
anstå i afvaktan på den utredning, hvarom Kungl. Maj:t nu föranstaltat.»

Sedermera framlade Kungl. Maj:t vid 1903 års riksdag förslag till
anordnande af dubbelspår mellan Tumba och Rönninge.

Vid behandling af denna fråga inom statsutskottet framlades inför
utskottet en promemoria från bangårdskommittén beträffande de förslag
till västra stambanans inledande till Stockholm, hvilka förutsatte afvikning
från nuvarande linjen vid Gnesta eller vid Saltskog; och framgick
af denna promemoria, att kommittén icke ansåge sig kunna förorda
något af dessa förslag.

I sitt utlåtande uttalade utskottet, att den jämförande utredning,
bangårdskommittén lämnat rörande de ifrågasatta olika sträckningarna
för statsbanan närmast söder om Stockholm, syntes utskottet gifva
ytterligare stöd för den mening, att dubbelspårs utläggande å linjen
mellan Tumba och Rönninge, såsom under alla förhållanden oomtvistligt,
borde verkställas så snart ske kunde.

Kungl. Maj:ts förslag blef därefter af Riksdagen bifallet.

I sin skrifvelse af den 29 november 1906 anför nu järnvägsstyrelsen.

Under den tid, som förflutit sedan frågan om dubbelspår å linjen
Ålfsjö—Huddinge varit föremål för Kungl. Maj:ts och Riksdagens behandling,
hade behofvet af ytterligare ett järnvägsspår på denna linje

Statsutskottets Utlåtande N:o 109.

5

oafbrutet ökats, och syntes detta behof icke längre kunna afvisas. I
sådant afseende ville styrelsen i underdånighet framhålla, att dagliga
tågantalet å ifrågavarande linje, som år 1900 varit 38, numera uppginge
till 50; att antalet tågmöten och tågpassager per dygn vid Ålfsjö station
för närvarande utgjorde 17 emot 10 år 1900; samt att stationen,
som sedan 1903 tillika vore utgångspunkt för Nynäsbanan, nu hade att
dagligen expediera, förutom nyss angifna antal statsbanetåg, 8 tåg för
Nynäsbanan. Under 2 å 3 dagar vid jultiden betingade trafiken dessutom,
att 10 å denna linje framgående snälltåg dubblerades, hvarjämte
minst ett godstågspar behöfde anordnas under en veckas tid före helgen
för ilgods och trupptransporter.

De sålunda angifna förhållandena syntes styrelsen klart påvisa nödvändigheten
af att dubbelbantrafikering anordnades å linjen Ålfsjö—
Huddinge och att Ålfsjö station befriades från en del af de tågmöten, som
för närvarande besvärade densamma. Såsom ytterligare bevis på nuvarande
svårigheterna för trafikens handhafvande å linjerna närmast söder
om Stockholm kunde i samband härmed anföras, att styrelsen nu måst
förbereda åtgärder för dubbeltrafikering äfven å de befintliga båda spåren
af linjen Stockholm—Liljeholmen trots de därmed förbundna,
mycket afsevärda olägenheterna vid uppehållandet af trafiken till Stadsgården
och Stockholms södra station, för hvilken trafik det östligare
af de båda spåren utlagts och hittills uteslutande användts.

Förutom de af styrelsen nu angifna skäl, som talade för återupptagande
af frågan om dubbelspåranordning å linjen Ålfsjö—Huddinge,
ville styrelsen framhålla att, sedan den s. k. baogårdskommittén den
2 september 1905 afgifvit betänkande och förslag angående, bland
annat, västra stambanans inledande till Stockholm —- mot hvilket förslag,
i hvad det berörde här ifrågavarande linje, stju-elsen intet både
att erinra — förhållandena i afseende å spårutläggning å linjen Ålfsjö
—Huddinge ställde sig annorlunda, än då styrelsen år 1900 gjort framställning
om anslag för denna spårutläggning. Såsom bangårdskommitténs
utredning utvisade, skulle den nya ingångslinjen för västra
stambanan till Stockholm afvika från den nu befintliga linjen först norr
om Ålfsjö station och icke, såsom år 1900 af styrelsen förutsatts, 1,445
meter söder om samma station. Vid sådant förhållande vore något provisoriskt
anordnande af dubbelspåret å någon del af linjen närmast
söder om Ålfsjö station, på sätt styrelsen år 1900 tänkt sig, icke längre
i fråga, utan måste utläggningen af det nya spåret i sin helhet betraktas
såsom en åtgärd af permanent natur.

Vid sin skrifvelse har järnvägsstyrelsen fogat kostnadsförslag samt

Departement*

chefens

yttrande.

(5

Statsutskottets Utlåtande N:o 109.

plan- och profilritningar öfver nu omhandlade dubbelbananordning. Kostnaderna,
som i det af styrelsen den 30 november 1900 öfverlämnade
förslaget, upptogos till 420,000 kronor, uppgå enligt nu gjorda kostnadsberäkningar
till 442,000 kronor. Skillnaden, 22,000 kronor, beror,
enligt hvad järnvägsstyrelsen meddelar, till största delen på ökade
arbetskostnader och högre rälspris, och har detta senare, beräknadt år
1900 till 100 kronor per ton, nu upptagits till 120 kronor per ton.

Hufvudposterna i kostnadsförslaget äro följande:

Jordområdets anskaffning .....................................................

Terrassering.................................................................................

Konstarbeten (förlängning af trummor och vägbroar

samt tillbyggnad af broar och vägbroar) ............

Öfverbyggnad (med räler af 40,5 kg. per meter) ...........

Diverse arbeten ...................................................................

Allmänna omkostnader...........................................................

10,000 kronor
228,000 »

33,900 »

107,360 »

21,325 »

41,415 »

Summa 442,000 kronor.

Afståndet mellan Älfsjö stations södra växel och Huddinge stations
norra växel utgör 4,6 kilometer, hvadan kostnaderna per kilometer blifva
omkring 96,090 kronor.

Till jämförelse må nämnas, att motsvarande kostnader för bandelen
Huddinge—Tumba beräknats till omkring 96,700 kronor och för bandelen
Tumba-—Rönninge till omkring 60,400 kronor, allt per kilometer
nytt spår.

Anledningen därtill, att Riksdagen år 1901 afslog framställning om
beviljande af anslag till utläggande af dubbelspår å linjen Ållsjö—Huddinge,
synes hufvudsakligen hafva varit det outredda skick, hvari frågan
om västra stambanans inledande till Stockholm då befann sig.

Sedan dess har emellertid bangårdskommittén, såsom nämndt, afgifvit
sitt betänkande, hvari kommittén vidhållit sina i den till 1903
års statsutskott öfverlämnade promemorian uttalade åsikter. Öfver
kommitténs förslag har järnvägsstyrelsen den 4 april 1907 afgifvit
infordradt utlåtande, däri styrelsen förklarat sig anse förslaget innefatta
en god lösning af frågan, huru västra stambanan borde inledas till
hufvudstaden. Jag har visserligen vid den granskning jag ägnat kommittéförslaget
och järnvägsstyrelsens utlåtande funnit saken icke föreligga
i det skick, att jag under den närmaste tiden anser mig kunna
underställa densamma Kungl. Maj:ts slutliga pröfning. Dock torde

Statsutskottets Utlåtande N:o 109.

7

man redan nu på grund af innehållet i de föreliggande handlingarna
och hvad som förekommit vid 1903 års riksdag kunna utgå därifrån,
att de förslag, som afse, att statsbanan skulle vid Gnesta eller vid
Saltskog afvika från sin nuvarande sträckning, icke vidare böra komma
i betraktande. Sålunda återstå de förslag, som afse förändrad sträckning
af banan mellan någon punkt i närheten af Ålfsjö och hufvudstaden.
De förslag, som härvidlag synas kunna förtjäna att tagas
under allvarligare ompröfning, torde, sedan järnvägsstyrelsen numera
öfvergifvit sitt tidigare projekt, vara kommitténs eget förslag samt
något liknande det af grosshandlaren Josef Carlsson framlagda. Båda
dessa förslag öfverensstämma emellertid därutinnan, att afvikningen från
nuvarande linjen sker norr om Ålfsjö. Vid nu angifna förhållanden torde
några betänkligheter ej längre möta mot anordnande af det i och för
sig synnerligen välbehöfliga dubbelspåret mellan Ålfsjö och Huddinge,
hvadan jag anser mig böra understödja järnvägsstyrelsens förevarande
framställning.

Kostnaden för anläggningen synes lämpligen, såsom på senare
tider skett i fråga om dubbelspåranordningar, böra utgå af lånemedel.»

Utskottet, som funnit den föreslagna dubbelspårsanordningen vara
af behofvet påkallad, får därför hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kung!. Maj:ts förevarande
framställning, må dels för utläggning af ytterligare
ett järnvägsspår mellan Ålfsjö och Huddinge
järnvägsstationer anvisa ett belopp af 442,000 kronor,
dels oc/c bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontor att
under år 1907, i mån af behof, på rekvisition tillhandahålla
Kungl. Maj:t nämnda belopp.

Stockholm den 2G april 1907.

På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.