Statsutskottets Utlåtande N:o 107.
1
N:o 107.
Ank. till Riksd. kansli den 26 april 1907, kl. 1 e. in.
Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till anläggning vid Göteborgs hospital af en hållplats å
statsbanan genom Bohuslän.
(R. A.)
I en den 22 sistlidne februari till Riksdagen aflåten proposition,
n:o 64, har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bifogadt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen att, under förbehåll af kostnadsfri markupplåtelse
enligt en af Johan Alfred Nilsson i Lillhagen afgifven förbindelse, för
anläggning af en hållplats å statsbanan genom Bohuslän i gränsen
mellan Göteborgs hospitals egendom Storhagen och egendomen Lillhagen
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett af kaptenen Carl Sprinchorn
uPPgj01''dt förslag på extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 17,200
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under år 1907
af tillgängliga medel utanordna nämnda belopp:
Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
anfört följande.
»Uti den genom nådigt bref den 7 augusti 1903 fastställda plan
för sträckningen Skafteröd—Olskroken af statsbanan genom Bohuslän
upptages hvarken station eller hållplats mellan Olskrokens och Säfve
stationer, och fanns icke heller i det för Riksdagen framlagda kostnadsförslaget
någon sådan anläggning angifven.
Bih. till liilcsd. Prof. 1007. 4 Samt. 1 Afd. 60 Höft. (N:o 107.)
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 107.
Fråga om anordnande af station eller hållplats å sistberörda bansträcka
bar nu från skilda båll väckts, och anhåller jag härmed få
underställa denna sak Kungl. Maj:ts pröfning.
De olika intressen, som i frågan äro representerade, äro dels Göteborgs
hospital, för bvilket det är angeläget att få en hållplats anordnad
i hospitalets omedelbara närhet, och dels en del ortsinnevånare, hvilka
hemställa om anläggande af en fullständig station å egendomen Hökällan,
en kilometer norr om hospitalet.
Frågan bragtes först på tal af hospitalsdirektionen, som efter förberedande
underhandlingar med järnvägsstyrelsen i skrifvelse till medicinalstyrelsen
den 24 september 1904 anhöll, att erforderliga medel måtte
beredas för anläggning af en station i gränsen mellan hospitalets egendom
Storhagen och hemmanet Lillhagen.
Till stöd för denna framställning åberopade direktionen ett af
hospitalets syssloman i ärendet afgifvet yttrande, däri denne påpekat, att
hospitalets aflägsna belägenhet, efter landsvägens sträckning något mer
än 7 kilometer från Göteborg — det centrum, hvarifrån hospitalet måste
förse sig med det allra hufvudsakligaste af sina förnödenheter — medfört
icke endast att priset på proviantartiklar och andra dagliga förnödenheter
ställde sig afsevärdt högt, utan äfven att anstalten för besörjande
af alla de transporter af olika varor, hvilka icke lämpligen och
med fördel kunde af leverantör på platsen aflämnas, måst anskaffa och
underhålla dragare i vida större utsträckning än eljest varit nödigt.
Sysslomannen beräknade, att hospitalet genom anläggning af en station
eller hållplats å dess område skulle göra en årlig vinst af omkring
8,000 kronor till följd af besparade frakter.
Vid direktionens skrifvelse fanns fogad en af ägaren till Lillhagen
Johan Alfred Nilsson utfärdad, den 13 september 1904 dagtecknad
handling, däruti Nilsson förbundit sig att, under förutsättning att ifrågavarande
stations- eller hållplatsanläggning, hvars område skulle omfatta
delar af egendomarna Storhagen och Lillhagen, komme till utförande
inom en tid af fem år från nämnda dag, kostnadsfritt till Kungl Maj:t
och kronan för all framtid upplåta all för berörda anläggning med
behöflig utfartsväg erforderlig mark från egendomen Lillhagen.
Sedan medicinalstyrelsen därefter hos järnvägsstyrelsen anhållit om
uppgift å kostnaden för anläggning af en station å den föreslagna platsen
vid södra gränsen af Göteborgs hospitals område med iakttagande
däraf att stationens sidospår finge en längd af 150 meter samt att åt
stationen i öfrigt gåfves det minsta omfång, som järnvägsstyrelsen funne
kunna ifrågakomma, har järnvägsstyrelsen meddelat, att under ofvan
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 107.
3
nämnda förutsättningar kostnaden för stationsanläggningen på ifrågavarande
plats, utom för anskaffning af erforderlig mark, beräknades
komma att belöpa sig till 32,000 kronor.
Uti underdånig skrifvelse den 29 mars 1905 bar medicinalstyrelsen
i anslutning till direktionens hemställan därefter anfört, att, ehuru styrelsen
ansåge de af sysslomannen gjorda beräkningar öfver hospitalets
ekonomiska vinst af stationen ifråga icke i allo kunna godkännas, fördelarna
för hospitalet likväl vore så väsentliga, att styrelsen funnit sig
böra framlägga ärendet till Kungl. Maj:ts nådiga pröfning; och har
styrelsen därvid, enär det föreslagna läget för stationen vore fördelaktigt,
och, i händelse stationen anlades å denna plats, några kostnader för
markförvärf icke skulle ifrågakomma, då all därtill erforderlig mark,
utöfver hvad ägaren af Lillhagen upplåtit, tillhörde hospitalet, hemställt
om bemyndigande att af förslagsanslaget till hospitals underhåll använda
ett belopp af 32,000 kronor för ifrågavarande stationsanläggning.
Innan jag går vidare, anhåller jag få nämna, att Göteborgs och
Bohus läns landsting uti en af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet
insänd skrift hemställt, att Kungl. Maj:t måtte anbefalla anläggning
vid Göteborgs hospital af en station vid längdbanan, under förutsättning
att landstinget icke betungades med några utgifter härför.
Sedan medicinalstyrelsens ofvan omförmälda framställning inkommit
till Kungl. Maj:t, hafva folkskolläraren G. E. Mellin i Tufve
med flera, enligt dem af i saken intresserade personer inom Tufve och
Säfve kommuner gifvet uppdrag, i underdånig skrifvelse hemställt, att
den ifrågasatta stationen vid statsbanan genom Bohuslän måtte i stället
anläggas vid egendomen Hökällan å en plats, belägen en kilometer norr
om den af medicinalstyrelsen för stationen föreslagna platsen.
Till bemötande af hvad medicinalstyrelsen andragit till förmån för
stationens förläggande i gränsen mellan Storhagen och Lillhagen anföres
i skrifvelsen, att denna plats hade ett sådant läge, att afståndet
norrut till närmaste station, Säfve, blefve 7 kilometer, under det att afståndet
söderut till en blifvande station vid Tingstad blefve endast omkring
3 kilometer, något som komme att inverka menligt på trafiken å
banan. Härtill komme, att stationens anläggande å nämnda plats till
följd af den bergiga, trånga terrängen erbjöde onödiga svårigheter och
kostnader icke minst för tilläfventyrs i framtiden behöfliga utvidgningar
af bangården, samt att till stationen icke komme att leda någon allmän
väg. Vidare anföres, att det ifrågasatta läget i gränsen mellan Stor
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 107.
hagen och Lillhagen vore olämpligt i förhållande till den omkringliggande
bygden, i det att blott en ringa del af befolkningen skulle,
om stationen blefve dit förlagd, komma i åtnjutande af bättre kommunikationer
än som redan landsvägsledes funnes med den hufvudsakligaste
afsättningsorten för dess produkter, nämligen Göteborgs stad. Stationen
skulle sålunda ej erhålla den ekonomiska bärighet, som med ett annat
läge för densamma kunde erbjudas. Stationsläget vid Hökällan, 6 kilometer
från Säfve och 4 kilometer från Tingstad, erbjöde däremot betydligt
gynnsammare terräng såväl för bangårdens första anläggning
som för dess eventuella framtida utveckling. Dit förde en redan befintlig
allmän landsväg, hvarförutom genom utfästelser rörande upplåtelser
af mark det framtida anläggandet af en väg från stationen tvärs
öfver Kvillebäcksdalen till allmänna landsvägen å dalens västra sida
vore betryggadt.
Med den nu ifrågavarande framställningen hafva nämligen öfverlämnats
särskilda skriftliga utfästelser utaf dels ägaren till egendomen
Hökällan A. G. Friländer dels ock Eva Andreasson å Norum att kostnadsfritt
upplåta, den förre den mark, som komme att erfordras för
anläggande af en station å Hökällans område och af en från densamma
ledande väg till bäcken Kvillen, samt den senare den för anläggning
af väg från nämnda bäck till allmänna landsvägen väster därom behöfliga
jord, hvarjemte Eva Andreasson medgifvit, att den sten, som
blefve erforderlig för uppförande af bro öfver Kvillen, finge tagas å
hennes ägor. Vidare finnes vid skrifvelsen fogad teckningslista öfver
bidrag till åstadkommande af en station å egendomen Hökällan, utvisande,
att af intresserade personer inom orten för nämnda ändamål tecknats
bidrag till ett sammanlagdt belopp af omkring 18,200 kronor.
Mellin och hans medsökande anföra vidare. De hade visserligen
icke mäktat på frivillighetens väg åstadkomma hela det för stationsanläggningens
utförande vid Hökällan erforderliga kostnadsbelopp, som
beräknats till 27,500 kronor, men, då en summa af öfver 18,000 kronor
kunnat af dem ställas till förfogande för nämnda ändamål, samt staten
för dess hospitalsinrättning tydligtvis komme att hafva största nytta af
stationen äfven med det af sökandena föreslagna, endast en kilometer
nordligare läget, borde det felande beloppet utgå af de för medicinalstyrelsen
tillgängliga medel. Då vägförlängningen från hospitalet till
stationen med förläggning vid Hökällan endast uppginge till omkring
500 meter, syntes olägenheten däraf till fullo uppvägas af skillnaden
mellan de statsverket drabbande kostnaderna för stationsanläggningen,
Statsutskottets Utlåtande N:o 107.
5
nämligen å nu föreslagna plats blott omkring 10,000 kronor emot 32,000
kronor, därest stationen förlädes dit medicinalstyrelsen föreslagit.
Uti infordradt underdånigt utlåtande af den 7 juni 1905 har därefter
järnvägsstyrelsen anfört, att stj^relsen icke hade något att erinra
mot anläggandet af en station i närheten af Göteborgs hospital, under
förutsättning att till styrelsens förfogande ställdes för ändamålet erforderliga
medel jämte för stationsanläggningen nödigt jordområde.
Vidkommande åter frågan om hvilkendera af ofvanberörda platser,
som bör väljas för den ifrågasatta anläggningen, har styrelsen till en
början framhållit, att den eventuella tillkomsten af en station vid Tingstad
icke i någon mån kunde inverka på läget för stationen vid eller
i närheten af hospitalet, enär dennas läge borde bestämmas uteslutande
af hospitalets och den angränsande bygdens behof af trafik på Göteborg.
Då vidare afståndet mellan de båda ifrågasatta stationslägena
icke vore större än eu kilometer, syntes visserligen hvad Mellin och
medintressenter anfört därom att genom stationens förläggande till hospitalets
omedelbara närhet blott en ringa del af befolkningen skulle komma
i åtnjutande af bättre kommunikationer än som redan landsvägsledes
funnes med Göteborgs stad vara i hög grad öfverdrifvet; men då icke
blott förbindelser afgifvits af vederbörande jordägare att kostnadsfritt
tillhandahålla statens järnvägar den mark, som erfordrades för stationens
utförande å egendomen Hökällans område samt för anläggande af dit
ledande väg, utan äfven för ändamålet inom orten tecknats bidrag till
det icke obetydliga beloppet af öfver 18,000 kronor, måste det antagas,
att eu viss del af befolkningen vore i hög grad intresserad af, att
stationen blefve förlagd till sistnämnda plats. Härtill komme, att, då
med hänsyn till det begränsade utrymme, som af kostnadsskäl vore
föreslaget att vid första anläggningen gifvas åt stationen, vare sig densamma
anlades i hospitalets omedelbara närhet eller å Hökällans område,
en utvidgning af densamma, och det möjligen i en nära framtid,
blefve behöfligt, det föreslagna läget vid Hökällan på grund af den
jämna terrängen erbjöde afgjorda fördelar framför det andra alternativet.
Däremot skulle stationens förläggande till den af medicinalstyrelsen
föreslagna platsen i hospitalets omedelbara närhet gifvetvis för hospitalet
medföra afsevärda fördelar, men det syntes dock vara berättigadt ifrågasätta,
huruvida en statsutgift på 32,000 kronor för genomförande af detta
förslag i stället för icke fullt 9,500 kronor för stationens anläggande
vid Hökällan, kunde motiveras af den större kostnad för hospitalets
transporter, som skulle uppstå, om stationen utfördes å sistnämnda
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 107.
plats. Med ett dylikt läge skulle stationen uppenbarligen icke i lika
hög grad lända hospitalet till gagn, men på grund af hvad ofvan anförts
angående ortsintresset syntes det styrelsen böra tagas i öfvervägande,
huruvida icke stationen äfven med detta läge skulle medföra
så stor besparing i hospitalets nuvarande transportkostnader och jämväl
i öfrigt blifva detsamma till så afsevärd nytta, att det belopp af
omkring 9,500 kronor, som för anläggande af station vid Hökällan erfordrades
utöfver nyssnämnda af de för saken intresserade sammanbragta
belopp, 18,000 kronor, borde bestridas af de till hospitalets underhåll
anslagna medel.
På grund af hvad sålunda anförts och under förutsättning, att
olägenheterna för hospitalet af stationens förläggande till Hökällan icke
ansåges större än att de uppvägdes af den besparing, som därigenom
gjordes för statsverket, har styrelsen tillstyrkt, att en mindre station
finge under närmare angifna villkor anläggas på den ifrågasatta platsen
å egendomen Hökällan. Ansåges åter en station å denna plats icke
kunna bereda hospitalet sådana fördelar, att de syntes berättiga en utgift
för detsamma af omkring 9,500 kronor, förordade styrelsen, att
den ifrågasatta mindre stationen måtte komma till utförande å den af
medicinalstyrelsen föreslagna platsen i gränsen mellan Storhagen och
Lillhagen.
Sedan medicinalstyrelsen härefter erhållit nådig befallning att afgifva
förnyadt utlåtande, har styrelsen anmodat hospitalsdirektionen att
i ärendet ånyo yttra sig. Direktionen har därvid med anslutning till
ett af hospitalets syssloman afgifvet yttrande anfört bland annat, att,
för den händelse en statsutgift af 32,000 kronor för anordnande af en
station å hospitalets egen mark, trots de betydande fördelarna för anstalten
däraf, icke skulle kunna anses berättigad vid jämförelse med
den teckning af penningar och det erbjudande af jord, som gjorts till
förmån för en stationsauläggning å egendomen Hökällan, ansåge sig
direktionen, med afstyrkande af det begärda bidraget af 9,500 kronor
af förslagsanslaget till hospitals underhåll för anläggning af en station
å nämnda egendom, böra anhålla, att en hållplats med rundspår, koloch
vedskjul samt magasinsbyggnad måtte, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med ett af kaptenen Carl Sprinchorn uppgjordt, vid skrifvelsen
fogadt förslag, anordnas i gränsen mellan Storhagens och Lillhagens
ägor.
Enligt detta förslag skulle ett rundspår med endast 100 meters
fri spårlängd utläggas från hufvudspåret å samma plats, dit stationen
Statsutskottets Utlåtande N:o 107.
7
enligt medicinalstyrelsens förslag varit afsedd att förläggas. Till ifrågavarande
spår skulle gods expedieras uteslutande för hospitalets räkning,
hvaremot hållplatsen kunde beträffande persontrafiken utan svårighet
upplåtas för eu större allmänhet. Hållplatsen skulle icke behöfva
någon annan föreståndare än en banvakt med bostad i närmaste
vaktstuga, hvilken samtidigt med vaktsysslan hade att ombesörja bevakningen
af växlarna, försäljningen af biljetter och godsförsändningen.
Frakten för gods till och från denna hållplats skulle betalas vid närmaste
station, under hvilken hållplatsen komme att lyda. Kostnaden
för en sådan anläggning skulle belöpa sig till 13,600 kronor, i hvilket
belopp inginge äfven utgifterna för uppförande af uteslutande för hospitalets
räkning afsedda kol- och vedskjul samt magasinsbyggnad.
Enligt hvad hospitalets syssloman anfört, skulle, därest en sådan
anläggning komme till stånd, väl icke i allo samma betydande vinst
uppkomma som vid förläggande af en station å platsen, enär den dagliga
styckegodstrafiken icke blefve så tillgodosedd som i andra fallet,
men då försändningen af vagnslastgods samt jämväl persontrafiken
blefve fullt tillgodosedda, hade det nu framlagda förslaget afgjorda fördelar
framför Hökälla-alternativet, enär förslaget uppfyllde allt det väsentliga
af hvad anstalten ifråga om en station å hospitalets mark eftersträfvat.
En sålunda anordnad hållplats skulle för öfrigt enligt sysslomannens
förmenande ingalunda utesluta möjligheten af en station vid
Hökällan. Tvärtom torde de däraf intresserade skynda att till fullo
betäcka omkostnaderna för nämnda stationsanläggning, om det skulle
visa sig, att något bidrag af hospitalsmedel icke vore att påräkna.
Under åberopande af direktionens yttrande har medicinalstyrelsen —
dit enskilda personer i orten ingifvit en skrift med protest mot att den
ifrågasatta hållplatsen skulle betjäna uteslutande hospitalets godstrafik —
för egen del framhållit, att fördelen för godsbefordran till hospitalet
af en station vid Hökällan skulle blifva ganska ringa. Endast för personalens
resor till och från Göteborg skulle därigenom en lättnad uppstå.
Det syntes för öfrigt styrelsen betänkligt att använda hospitalsunderliållsmedlen
för en stationsbyggnad liggande så långt utanför
hospitalets eget område, hvarför styrelsen afstyrkte eu sådan åtgärd.
Beträffande vidare omfattningen af en stationsanläggning å den
af medicinalstyrelsen föreslagna platsen, uttalade medicinalstyrelsen såsom
sin mening, att för hospitalets behof en hållplats, sådan som nu
senast af kaptenen Sprinchorn föreslagits, vore alldeles tillräcklig. Medicinalstyrelsen
hemställde alltså att — därest styrelsens föregående
underdåniga framställning i ärendet icke vunne nådigt bifall — Kung].
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 107.
Maj:t täcktes förordna, att eu hållplats skulle i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med kaptenen Sprinchorns förslag anläggas vid Göteborgs
hospital, och fördenskull bemyndiga medicinalstyrelsen att af förslagsanslaget
till hospitals underhåll till järnvägsstyrelsen utbetala för ändamålet
erforderligt belopp.
Sedan därefter Mellin och medsökande till Kung]. Maj:t ingifvit
en ytterligare skrift, har järnvägsstyrelsen till följd af nådig remiss i
ärendet afgifvit förnyadt underdånigt utlåtande och däruti anfört följande.
Något hinder i tekniskt hänseende mötte visserligen icke för anläggande
enligt kaptenen Sprinchorns förslag af en hållplats vid hospitalet, men
hölle styrelsen före, att skötandet af hållplatsen näppeligen kunde uppdragas
åt en banvakt, likasom att densamma icke kunde anläggas för
det af kaptenen Sprinchorn beräknade belopp. Styrelsen hade låtit
beräkna kostnaderna för den nu ifrågasatta hållplatsen, och uppginge
desamma enligt af vederbörande arbetschef lämnad uppgift till omkring
17,200 kronor.
Af sedermera infordradt specificeradt kostnadsförslag framgår, att
berörda kostnad beräknats å följande poster, nämligen:
terrassering in. m....................................
spåranordningar.........................................
växel- och signalsäkerhetsanläggning
husbyggnader och dylikt.......................
lastkaj och plattform .............................
diverse stängselanordningar..................
oförutsedda utgifter .................................
................................. kr. 2,640: —
................................ » 5,725: —
................................. y> 2,500: —
................................. » 4,500: —
................................. )> 800: —
................................. » 155: —
_880^^
eller tillhopa kronor 17,200: —
Vidare anför järnvägsstyrelsen, att det syntes styrelsen ligga i
öppen dag, att anordnandet af en hållplats, anlagd på sätt nu föreslagits
och afsedd att i fråga om godstransport uteslutande betjäna hospitalet,
icke kunde vara ändamålsenligt, enär för ett tillmötesgående af den
kringliggande ortens behof af järnvägskommunikationer en station sannolikt
måste förr eller senare komma till stånd, vare sig att denna station
anlades, såsom kapten Sprinchorn förutsatt, vid Hökällan eller norr
därom vid Tufve bro eller stationens anordnande skedde, på sätt medicinalstyrelsen
tänkt sig, genom utvidgning af hållplatsen ifråga.
Under vidhållande af sitt den 7 juni 1905 i ärendet afgifna under -
Statsutskottets Utlåtande N:o 107.
9
dåniga utlåtande, afstyrkte därför styrelsen bifall till medicinalstyrelsens
hemställan.
Efter det nämndemannen Johan A. Nilsson i Backa. m. fl. ingifvit
en underdånig skrift i ärendet, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
Göteborgs och Bohus län, till följd af nådig remiss, afgifvit underdånigt
utlåtande och därvid öfverlämnat yttrande af vederbörande kronofogde
och länsman. Uti berörda utlåtande har Kungl- Maj:ts befallningshafvande
anfört, att, därest man vid bestämmande af läget för en ifragasatt
station å statsbanan genom Bohuslän å sträckningen mellan Tingstad
och Säfve endast hade att tillgodose befolkningens behof af förbättrade
kommunikationer, syntes utan gensägelse den lämpligaste platsen
för en dylik station vara vid Tufve bro. Därom vore dock ej nu fråga,
utan om behofvet för hospitalet att erhålla eu station i sin närhet; och
syntes detta vara så oafvislig^ att någon meningsskiljaktighet därom
icke kunde råda. Däremot hade beträffande själfva platsen för stationen
olika meningar gjort sig gällande. Det syntes Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som om ortsbefolkningen skulle i viss mån blifva bättre
tillgodosedd, om stationen förlädes å den föreslagna platsen å Hökällans
mark, än i gränsen mellan Storhagen och Lillhagen. Emellertid hade
hospitalsmyndigheterna framhållit, att stationens förläggning på den af
hospitalsdirektionen ifrågasatta platsen skulle för hospitalet medföra afsevärdt
större fördelar än om den förlädes å Hökällan. Då ingen anledning
funnes att draga i tvifvelsmål dessa myndigheters förmåga att afgöra,
på hvad sätt hospitalets intressen blefve bäst tillgodosedda, syntes det
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som om stationens läge närmast
borde blifva beroende af hvilketdera intresset, hospitalets eller ortsbefolkningens,
ansåges böra tillmätas största betydelse; och ville Kungl.
Maj:ts befallningshafvande därvid endast hafva erinrat om att, huru än
läget komme att bestämmas, intetdera intresset blefve i mera nämnvärd
grad åsidosatt.
Göteborgs hospital, som är beläget på Hisingen, har hittills stått i
förbindelse med Göteborgs stad endast genom landsvägen och är afståndet
till nämnda stad denna väg omkring 7 kilometer. . Då nu den
nyanlagda statsbanan genom Bohuslän passerar nära intill hospitalet
öfver dettas område, synas väsentliga fördelar för hospitalet kunna
vinnas genom att vid detsamma anlägga en station eller hållplats. Därigenom
skulle nämligen befordrande af patienter till och från hospitalet
underlättas och för befolkningen i såväl Göteborg som länet i öfrigt
Dill. till Biksd. Prat. 1907. 4 Sami, 1 Afd. 69 Häft.
Departementschefens
yttrande.
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 107.
eu bekvämare förbindelse med hospitalet ernås. Därjämte skulle, då
hospitalet för tillförsel af det hufvudsakliga af sina förnödenheter är
hänvisadt så godt som uteslutande till Göteborg och fraktkostnaderna
för hospitalet med anlitande af landsvägen varit särdeles höga, genom
en stationsanläggning vid hospitalet en betydlig, direkt vinst uppstå på
grund af därigenom uppkommande minskning i fraktkostnaden.
Denna vinst är dock i viss mån beroende på hvilken plats, som
kommer att väljas för stationsanläggningen. Enligt en af t. f. medicinalrådet
G. R. Stenbeck uppgjord beräkning skulle nämligen under
förutsättning att stationen eller hållplatsen anlades å den af hospitalsdirektionen
föreslagna plats i gränsen mellan hospitalets egendom Storhagen
och egendomen Lillhagen, i fraktkostnader för stenkol, ved och
proviantartiklar från Göteborg till hospitalet uppstå en årlig besparing
af tillhopa omkring 4,565 kronor, utgörande omkring 75 % af den nu
utgående fraktkostnaden på dessa artiklar. Genom en sådan besparing
skulle kostnaden för anläggningen icke allenast förräntas utan äfven
inom få år amorteras. Väljes åter egendomen Hökällan såsom plats för
eu stationsanläggning, skulle på grund af försvårad transport från den
blifvande stationen till hospitalet besparingen i fraktkostnaderna blifva
helt ringa, enligt hvad från hospitalet uppgifvits, endast omkring 10 %•
Ser man sålunda frågan ur synpunkten af hospitalets intresse, synes
ingen tvekan kunna råda om att ej den af hospitalsdirektionen föreslagna
och jämväl af medicinalstyrelsen förordade platsen är den lämpligaste
och man bör så mycket mera i första rummet kunna taga hänsyn
till detta hospitals intresse, osom ortsinvånarnas önskningar i frågan
synas vara tämligen delade. Åtskilliga jordägare i Backa och Tufve
socknar hafva nämligen tidigare i ärendet hos järnvägsstyrelsen protesterat
mot den af Mellin med flera föreslagna platsen för station och
framhållit platsen vid hospitalet såsom till största nytta för orten.
Dessutom kan, såsom i ärendet äfven påpekats, därest ortsintresset skulle
så påfordra, en stationsanläggning å den för ortsinvånarna lämpligaste
platsen sedermera komma till stånd utan hinder af nu ifrågasatta förslag.
Den omständigheten att för anordnande af station vid Hökällan
tecknats ett så stort belopp som öfver 18,000 kronor synes mig, då det
gäller att mäta befolkningens intresse af frågan, icke böra tilläggas
alltför stor betydelse, enär den afgjordt största delen af nämnda belopp
skulle tillskjutas af ägaren till Hökällan och honom närstående personer.
På grund häraf finner jag, att till anläggningens utförande bör
Statsutskottets Utlåtande N:o 107.
11
väljas platsen invid hospitalet i gränsen mellan egendomarna Storhagen
och Lillhagen.
Äfven i fråga om den blifvande anläggningens omfattning finner
jag hospitals behof böra vidhållas såsom den afgörande synpunkten;
och enär enligt vederbörande direktions mening, hvaruti medicinalstyrelsen
instämt, en hållplats i enlighet med kaptenen Sprinchorns förslag
är för hospitalet fullt tillräcklig, anser jag, att anläggningen bör inskränkas
till en sådan hållplats. Densamma skulle då upplåtas för allmän
persontrafik, men godstrafik därstädes ej förekomma i större omfattning
än hvad som erfordras för tillgodoseende af hospitalets behof.
Beträffande frågan om anvisande af medel för anläggningens utförande,
har medicinalstyrelsen hemställt om bemyndigande att af förslagsanslaget
till hospitals underhåll utbetala för ändamålet erforderligt
belopp. Visserligen skulle äfven ifrågavarande utgift, på grund af de
genom stationsanläggningen besparade fraktkostnader, komma berörda
anslag till godo såsom minskning i de årliga kostnaderna för underhåll
af Göteborgs hospital, men då ifrågavarande anläggning i sin helhet
är en nybyggnad, kan den näppeligen hänföras till det med berörda
anslag afsedda ändamål. Då sålunda förslagsanslaget till hospitals underhåll
ej synes mig böra anlitas och detta så mycket mindre, som detta
anslag ändock är hårdt anlitadt, finner jag mig böra tillstyrka Kungl.
Maj:t att för ändamålet af Riksdagen äska särskilda anslag.»
På grund af hvad i detta ärende förekommit finner sig utskottet
visserligen hafva skäl tillstyrka det förslag, Kungl. Maj:t i förevarande
proposition framställt. Dock har utskottet icke kunnat dela den af
föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet uttalade meningen,
att vid ifrågavarande hållplats icke skulle få förekomma annan
godstrafik än den, som erfordrades för hospitalets behof, utan anser utskottet,
att hållplatsen bör tillgodose jämväl allmänhetens behof icke
blott i fråga om personbefordran utan äfven med afseende å godstrafik.
Härjämte har utskottet velat framhålla, att vid anläggningens
utförande tillräckligt markutrymme bör beredas för möjliggörande af
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 107.
hållplatsens utvidgning till en fullständig station, om behof däraf framdeles
skulle visa sig. Under uttalande häraf får utskottet hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna
Riksdagens bifall.
Stockholm den 26 april 1907.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1907.