Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
1
N:o 10.
Ank. till Riksd. kansli den 1 mars 1907, kl. 12,30 e. in.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitél, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.
(I. A.)
Ordinarie anslag.
Departementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli.
l:o) I en inom Första Kammaren väckt, till statsutskottets
förberedande behandling remitterad motion (n:o 7) har friherre Hj.
Palmstierna hemställt, att Riksdagen måtte för sin del besluta, att hvar
och en af de 8 expeditionscheferna i statsdepartementen skulle erhålla
i arfvode 9,600 kronor, hvaraf 3,000 kronor skulle betraktas som tjänstgöringspenningar,
samt att vederbörande departements ordinarie anslag
måtte ökas med därför erforderligt belopp.
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami 1 Afd. 10 Höft. (N:o 10.)
Ang. ifrågasatt
löneförhöjning
åt
expeditions•
chefen.
1
Utskottets
yttrande.
Landtbruksoch
mejeriinstitutet
vid
Alnarp.
[I-]*
2 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Beträffande de skäl, som motionären anfört till stöd för sitt förslag,
tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet, som förehaft berörda motion i hvad den afser löneförhöjning
åt expeditionschefen i jordbruksdepartementet, får med
hänvisning till hvad utskottet under punkt 2:o) i sitt den 22 innevarande
månad afgifna utlåtande angående regleringen af utgifterna
under riksstatens andra hufvudtitel anfört beträffande samma motion, i
hvad den afsåge löneförhöjning åt expeditionschefen i justitiedepartementet,
hemställa,
att friherre Palmstiernas förenämnda motion, i
hvad den afser löneförbättring åt expeditionschefen i
jordbruksdepartementet, icke må af Riksdagen bifallas.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.
2:o) I den till Riksdagen den 14 januari 1907 aflåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof har Kungl. Maj:t under
nionde hufvudtiteln i punkten 1 föreslagit Riksdagen att
dels, med förklarande att den i staten för landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp upptagna anslagspost »till institutets öfriga utgifter»
skulle minskas med 1,000 kronor till 27,000 kronor, medgifva,
att i samma stat måtte uppföras en anslagspost »till undervisningsmateriell»
till belopp af 4,000 kronor;
dels ock, vid bifall härtill, höja det under anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar» uppförda anslag
till landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp från 75,000 kronor
till 78,000 kronor eller med 3,000 kronor.
I afseende å denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden den 12 nästlidna januari anfört
följande:
* Angifva'' punkt i Kungl. Maj:ts proposition.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
3
»Den nu gällande staten för landtbruks- och mejeriinstitutet vid
Alnarp bär följande utseende:
Aflöning.
1 rektor, arfvode .
1 lektor..................
6 lektorer..............
Extra lärare, arfvoden
1 bibliotekarie...............
Aflöning summa kronor
Till betäckande af möjligen
uppkommande förlust å
mejerirörelsen ................
Till institutets öfriga utgifter
................................
Lön.
Tjänst
görings
penningar.
2,600;—
15,600 —
Summa kronor: —
1.400
8.400 -
Summa.
2,000
4,000
24,000
11,700
300
42,000
5,000-
28,000;
75,000|-
Efter fem år kan aflöningen
höj as med 500 kronor, efter tio
lår med ytterligare 500 kronor,
efter femtonårmed ytterligare
500 kronor och efter tjugu år
med ytterligare 500 kronor.
Anm. 1. Så länge rektor och öfriga lektorer åtnjuta fri bostad, afdrages å lönen
500 kronor årligen.
Anm. 2. Af hvart och ett af lektorernas ålderstillägg räknas 350 kronor tillhöra
lönen och 150 kronor tjänstgöringspenningarna.
Bland de vid institutet anställda extra lärare skola, jämlikt
Kungl. Maj:ts den 3 juni 1904 fastställda stadgar för institutet, en
undervisa i läran om jords torrläggning och bevattning, fältmätning
och kartritning samt en i byggnadslära och ritning. En annan extra
lärare undervisar i mejerilära och bakteriolögi samt tjänstgör äfven
såsom mejeriföreståndare och instruktör vid institutets mejeri. Fri bostad
åtnjutes af denne sistnämnde, men icke af de bägge förstnämnda.
Uti underdånig skrifvelse den 10 september 1906 har styrelsen
för institutet gjort framställning om inrättande af en lektorsbefattning
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
i stället för de bägge förstnämnda extralärarbefattningarna och därjämte
hemställt om ökning af anslaget under titeln »till institutets
öfriga utgifter» med ett belopp af 3,000 kronor för anskaffande af undervisningsmateriell
samt om anslag till uppförande af bostäder åt den
nye lektorn och åt mejeriinstruktören äfvensom till förändring af den
sistnämndes nuvarande bostadslägenhet i institutets hufvudbyggnad
till rum för elever. Såsom skäl för dessa yrkanden har styrelsen
anfört följande.
Det läge i sakens natur, att vid omorganisation af eu institution
icke alla kraf genast kunde tillgodoses och att anordningar stundom
vidtoges, som erfarenheten därefter visade vara mindre tillfredsställande,
på grund hvaraf rättelse kunde vara af nöden, om institutionen skulle
väl fungera. En af de sålunda beträffande institutet uppkomna bristerna
vore en alltför utsträckt användning af extra lärare. Denna anordning,
som medförde fördelen att i allmänhet vara något billigare, särskildt
därigenom att för dessa lärare bostäder vanligen ej behöfde tillhandahållas
vid institutet, hade visat sig väl kunna användas för vissa mindre ämnen,
såsom skogshushållning, kameralistik m. m., men hade däremot funnits allt
annat än lämplig för andra. Särskildt syntes detta vara fallet i fråga
om ämnena jords torrläggning och bevattning, fältmätning m. m. samt
byggnadslära och ritning, hvilka vore hvarandra så närstående, att de
skulle kunna förenas under en enda fast lärostol. Oafsedt svårigheten
att på dessa områden till extra lärare erhålla och bibehålla dugliga
fackmän, hvilkas tid vanligen vore starkt upptagen och dyrbar — en
svårighet, som redan spårats och snart ånyo kunde vara för handen —
hade det äfven visat sig vara allt annat än lätt att för utom institutet
boende lärare i dessa ämnen, med hvilka talrika öfningar vore förenade,
ordna undervisningen på ett för både lärjungar och lärare tjänligt sätt.
En på platsen boende lärare, som oberoende af annan sysselsättning
kunde ägna olika tider på året och dagen åt undervisningen, vore däremot
i tillfälle att gifva öfningarna en väl behöflig utsträckning och
ordna dem på lämpligaste tider, och därför borde han kunna uträtta
afsevärdt mer än två extra lärare och med mer intresse omfatta
undervisningen, gifva den större enhet och kontinuitet samt därigenom
blifva väl värd den obetydligt ökade kostnad, hans anställande skulle
medföra. Ett annat missförhållande, som påkallade uppmärksamhet och
snarast möjligt borde afhjälpas, vore undervisningsmateriellens otillräcklighet.
Ökade kunskapsfordringar och den moderna undervisningens
natur kräfde allt rikligare undervisningsmateriell, och institutet, som
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
5
från början varit ganska knapphändigt försedt därmed och äfvenledes
först efter laboratoriets utflyttning ur hufvudbyggnaden fått något rymligare
lokaler för en bättre materiell, behöfde ovillkorligen förbättra
och betydligt öka densamma, om undervisningen skulle kunna rätt bedrifvas.
Då det emellertid visat sig, att det till institutet anvisade årsanslaget
toges så starkt i anspråk för nödvändiga löpande utgifter, att
endast ett obetydligt och alldeles otillräckligt belopp i staten kunnat
anvisas till undervisningsmateriell, syntes för detta ändamål en tillökning
af anslaget af minst 3,000 kronor vara behöflig, hvilket belopp,
vid jämförelse med hvad uti staten för landtbruksinstitutet vid Ultuna
kunnat anvisas, vore ganska måttligt. Det hade vidare gång efter
annan inträffat, att elever måst från institutet afvisas på grund af
bristande bostadsutrymme. Då staten vid institutet hölle tillräckliga
lärarkrafter och undervisningsmedel, syntes det likväl icke vara öfverensstämmande
med god hushållning att låta denna brist på bostäder,
som jämförelsevis lätt borde kunna afhjälpas, utgöra hinder för en större
tillströmning af lärjungar. Enär det emellertid i alla afseenden syntes
lämpligast att hafva eleverna samlade på ett ställe, syntes denna fråga
tillsvidare bäst och billigast kunna lösas därigenom, att mejeriinstruktörens
bostad i hufvudbyggnaden inreddes till elevrum, då 10 sådana
skulle kunna vinnas, och i stället en särskild bostad uppfördes åt
mejeriinstruktören. De kostnader, som dessa förändringar vid institutet
skulle kunna komma att medföra, skulle sålunda utgöras af dels
ökning i årsanslaget dels ock utgifter för en gång. Enligt en i
skrifvelsen upptagen beräkning borde årsanslaget höjas för
dels en lektorslön å 4,000 kronor . kr. 4,000: —
dels ock undervisningsmateriell ... „ 3,000: — kronor 7,000: —
hvarifrån dock borde afgå:
2 indragna extralärararfvoden ... kr. 3,000: —
hyra för en lektorsbostad......„ 500: — „ 3,500: —
så att den årliga ökningen i staten skulle utgöra „ 3,500: —
Enligt bifogade ritningar och kostnadsförslag skulle därjämte uppföras
för nedannämnda kostnad en lektorsbostad för kronor 17,700: —
en bostad för mejeriinstruktören för........ „ 13,000: —
hvartill skulle komma kostnaden för mej er iin stråk
törens
förra bostads inredning till elevrum ... „ 1,200: —:
så att de kostnader, som skulle komma att för en
gång utgå, tillhopa skulle utgöra........kronor 31,900: —
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Slutligen liar styrelsen för institutet anfört, att, om enligt väckt
förslag en fortsättningskurs vid detsamma kom me att upprättas, behofvet
af berörda anordningar skulle göra sig än starkare gällande, ehuru
dessa i alla händelser så fort som möjligt borde komma till stånd.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har styrelsen i underdånighet
hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till nästinstundande riksdag aflåta
nådig proposition om anvisande för ofvan sagda ändamål af erforderliga
medel i enlighet med styrelsens förslag.
Landtbruksstyrelsen har uti underdånigt utlåtande den 7 december
1906 i detta ärende yttrat sig på följande sätt.
Frågan om inrättandet vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid
Alnarp af en lektorsbefattning uti jords torrläggning och bevattning,
fältmätning samt byggnadslära och ritning hade förut varit föremål för
Kungl. Maj:ts och Riksdagens pröfning i sammanhang med behandlingen
af det förslag om institutets omorganisation, som af Kungl.
Magt förelädes 1902 års riksdag, i det att enligt det vid Kungl. Maj:ts
proposition i ämnet till Riksdagen fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden den 11 januari 1902 departementschefen, hvad
anginge ämnena vätte nafle dnia g, fältmätning, kartritning, byggnadslära
och ritning, anfört, att äfven dessa ämnen vore för den blifvande jordbrukaren
och särskildt för landtbruksingenjörer och län sagronomer,
hvilka erhölle sin utbildning vid landtbruksinstituten, af så stor betydelse,
att undervisningen i dem borde meddelas af en person, som
däråt odeladt ägnade sin tid, hvarför departementschefen också förklarat
sig anse, att en lektor med undervisningsskyldighet uti samtliga
ifrågavarande ämnen borde anställas i stället för två extra lärare. Detta
hade också af Kungl. Maj:t i sagda proposition föreslagits.
I sitt utlåtande öfver förslaget hade emellertid statsutskottet
anfört, att i afseende å lärarna vid institutet utskottet, utan att vilja
ingå i närmare pröfning af ämnesfördelningen mellan de olika lärarna,
dock trott sig finna, att lektorernas antal borde kunna begränsas
till 7, enär, om i stället för den af Kungl. Maj:t föreslagne åttonde
lektorn två extra lärare anställdes, en tillfredsställande fördelning af de
mångskiftande läroämnena lättare syntes kunna mellan institutets lärarkrafter
åstadkommas. Detta förslag hade äfven antagits af Riksdagen,
som i staten uppfört löner för endast 7 lektorer.
Den erfarenhet, som vunnits sedan institutet omorganiserats, hade
emellertid, på sätt uti institutsstyrelsens nu föreliggande skrifvelse framhållits,
gifvit vid handen, att det vore förenadt med afsevärda svårigheter
att kunna uti ifrågavarande, för undervisningen vid institutet högst
Statsutskottets Utlåtande N:o 10-
7
viktiga ämnen till extra lärare erhålla och bibehålla dugliga fackmän,.
på samma gång undervisningen visat sig lida däraf, att lärarna ej
varit bosatta vid institutet och kunnat odeladt ägna sig åt undervisningen.
De extra lärare, hvilka för närvarande upprätthölle ifrågavarande
undervisning och mellan hvilka ämnena vore så fördelade, att den ene
meddelade undervisning i läran om jords torrläggning och bevattning,
fältmätning och kartritning och den andre i byggnadslära och ritning,
åtnjöte i arfvoden hvardera 1,500 kronor. Den ökning i årlig kostnad
för statsverket, som skulle uppstå genom upprättandet af ett lektorat i
dessa ämnen, skulle, då lektor måste hafva sin bostad vid institutet
men för bostaden afdrag å lönen skulle ske med 500 kronor, således,
oberäknadt ålderstillägg, utgöra 500 kronor, hvartill dock skulle komma
utgiften för en gång för uppförande af en lektorsbostad, 17,700 kronor.
De fördelar, som skulle vinnas genom inrättandet af ett lektorat i stället
för de båda extralärarbefattningarna, ansåge dock landtbruksstyrelsen
vara så stora, att styrelsen, som icke hade något att erinra mot den
uppgjorda ritningen och kostnadsförslaget till lektorsbostaden, icke
tvekade att med afseende å vikten för undervisningen af de läroämnen,
om hvilka här vore fråga, förorda bifall till förslaget i denna del.
Med anledning af det af styrelsen för institutet framhållna behofvet
af ökadt anslag till undervisningsmateriell, hvartill medel hittills utgått
från det i staten för institutet »till institutets öfriga xxtgifter» upptagna
belopp, ville landtbruksstyrelsen erinra om följande. I den af Riksdagen
den 15 maj 1902 godkända stat hade »till institutets öfriga utgifter»
upptagits ett belopp af 25,000 kronor. Efter det styrelsen för institutet
framhållit, att sagda belopp af 25,000 kronor icke vore tillräckligt att
bestrida, jämte andra nödvändiga utgifter, kosthåll åt de 6 frielever,
hvilka enligt stadgarna för institutet därstädes skulle finnas anställda,
hade Kungl. Maj:t till beredande af kost åt nämnda frielever vid
institutet under hvardera af åren 1903 och 1904 från nionde hxxfvudtitelns
anslag till extra utgifter beviljat ett belopp af 3,000 kronor.
Då äfven för år 1905 liknande anvisning syntes befinnas oundgänglig
samt behofvet af anslag för nämnda ändamål således vore konstant,
hade Kungl. Maj:t föreslagit 1905 års Riksdag, att för tillgodoseende
af nämnda behof staten för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp
måtte i denna del så ändras, att däri »till institutets öfriga utgifter»
upptoges 28,000 kronor i stället för 25,000 kronor. Detta förslag
både af Riksdagen bifallits.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Enligt uppgift från rektorn vid landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp hade utgifterna ensamt för undervisningsmateriell vid institutet
uppgått till
år 1903 ................kronor 409: 8 6
» 1904 ................ » 383:81
» 1905 ................ » 1,033: 68.
Anledningen därtill, att vid institutet så jämförelsevis ringa belopp
kunnat för detta ändamål användas, hade varit den, att anslaget »till
institutets öfriga utgifter» måst anlitas för andra ännu angelägnare
ändamål, hvilket äfven framginge däraf, att i de årligen af Kungl.
Maj:t fastställda staterna för institutet vid Alnarp till undervisningsmateriell
m. m. kunnat upptagas betydligt mindre belopp än för
landtbruksinstitutet vid Ultuna, på sätt nedanstående tabell utvisade.
Utdrag ur staterna för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp
samt landtbruksinstitutet vid Ultuna för åren 1903—1906, i hvad samma
stater afse »undervisningsmateriell m. m.
År Alnarp Ultuna
1903 ........... 4,700 .......... 7,100
1904 ........... 4,700 .......... 7,100
1905 ........... 3,550 .......... 7,100
1906 ...........*3,650 .......... 7,100
Såsom institutets styrelse i förevarande skrifvelse framhållit, hade
undervisningsmateriellen på senare tider fått en ökad betydelse vid all
undervisning, och särskildt vore detta fallet beträffande de kunskapsgren^
som utgjorde föremål för undervisning vid landtbruksinstituten.
Af sådant skäl måste det anses vara högst angeläget, att dessa undervisningsanstalter
sattes i tillfälle att anskaffa tillräckligt af dylik materiell,
hvarförutan de löpte fara att icke kunna anses fullt tidsenliga och i
stånd att på verkligt tillfredsställande sätt fylla sin uppgift.
Då den föregående utredningen ådagalade, att de medel, som
kunnat disponeras för landtbruks- och mejeriinstitutets vid Alnarp räkning,
icke försloge att bereda institutet erforderlig undervisningsmateriell,
och anledning icke funnes att antaga, att öfriga löpande utgifter vid
institutet skulle kunna för framtiden minskas, hvarigenom större del
än hittills af de tillgängliga medlen skulle kunna för nu ifrågavarande
ändamål disponeras, ansåge landtbruksstyrelsen, som funne det i förevarande
framställning till afhjälpandet af bristen å medel för anskaffande
af undervisningsmateriell ifrågasatta belopp af 3,000 kronor icke vara
för högt beräknadt, lämpligt, att det i institutets stat »till institutets
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
9
öfriga utgifter» upptagna belopp blefve för ändamålet böjdt med 3,000
kronor eller till 31,000 kronor.
Hvad slutligen anginge det af institutsstyrelsen väckta förslaget,
att till beredande af ökadt utrymme för eleverna vid institutet mejeriinstruktörens
nuvarande bostad i institutets hufvudbyggnad skulle inredas
till 10 elevrum för en kostnad af 1,200 kronor samt att en ny
bostad för mejeriinstruktören skulle uppföras enligt uppgjord ritning
jämte kostnadsförslag, slutande å ett belopp af 13,000 kronor, så, då
det, enligt hvad institutsstyrelsen upplyst, gång efter annan inträffat,
att till följd af bristande bostadsutrymme sökande till elevplats icke
kunnat vinna inträde vid institutet, samt det, på sätt äfven institutsstyrelsen
framhållit, icke kunde vara öfverensstämmande med god hushållning,
att befintliga lärarkrafter och institutioner ej tillgodogjordes
för så många elever, som utan olägenhet därstädes kunde åtnjuta undervisning,
funne landtbruksstyrelsen, som icke hade något att erinra mot
förslaget, i hvad det afsåge sättet för åvägabringande af denna förändring
eller kostnaderna därför, goda skäl tala för bifall till institutsstyrelsens
framställning äfven i denna del.
Såsom landtbruksstyrelsen erinrat, ifrågasattes redan vid omorganisationen
år 1902 af institutet vid Alnarp, att en lektorsbefattning
skulle inrättas för undervisning i vattenafledning, fältmätning, kartritning,
byggnadslära och ritning, men Riksdagen förklarade sig anse,
att undervisningen i dessa läroämnen borde kunna meddelas af extra
lärare. Utan att vilja ingå i pröfning af de skäl, som af institutets
styrelse och landtbruksstyrelsen uu anförts för att likväl en dylik lektorsbefattning
borde inrättas vid institutet, anser jag ifrågavarande framställning
icke böra vinna Kung! Maj:ts bifall, enär i hvarje fall tidpunkten
icke synes mig vara lämplig att företaga en sådan förändring
i organisationen af institutets lärarkrafter. Såsom institutets styrelse
antydt, har nämligen fråga väckts om inrättande af en fortsättningskurs
vid institutet, och, därest en dylik kurs varder inrättad, torde vissa
ändringar i institutets stat med nödvändighet påkallas. Det synes mig
vid sådant förhållande lämpligast, att nu förevarande fråga upptages
till bedömande i samband med de organisationsfrågor, som då kunna
uppkomma. Härmed förfaller för denna gång äfven frågan om anslag
till uppförande af lektorsbostad.
Framställningen om ökade medel till anskaffande af undervisningsmateriell
synes mig däremot böra förordas. x\f hvad som anförts
till stöd för denna framställning finner jag nämligen ådagalagdt, att
ökade medel till ifrågavarande ändamål äro oundgängligen nödvändiga.
Bih. till Riksd. Prat. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Raft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Utskottets
yttrande.
Då emellertid från anslagsposten »till institutets öfriga utgifter» skola
bestridas utgifter af mångahanda slag, hvilkas storlek och trängande
beskaffenhet år från år växla, synes mig en ökning af denna anslagspost
knappast erbjuda tillräcklig trygghet för, att behofvet af undervisningsmateriell
kan beräknas blifva under alla förhållanden behörigen
tillgodosedt. Under sådana förhållanden synes det mig lämpligare, att
ett särskildt belopp uppföres i staten för dylikt ändamål. Detta belopp
torde icke böra sättas lägre än 4,000 kronor. Om, såsom jag finner
mig böra tillstyrka, 3,000 kronor häraf beräknas utgöra anslagsökning,
skulle anslagsposten »till institutets öfriga utgifter» kunna i stället
sänkas med 1,000 kronor till 27,000 kronor.
Det af institutets styrelse påvisade missförhållandet, att på grund
af bristande tillgång på bostadslägenheter det icke varit möjligt att antaga
så stort antal elever, som eljest kunnat vid institutet undervisas och
som sökt inträde vid detsamma, synes mig böra med det snaraste
undanröjas. Då staten med betydliga omkostnader underhåller detta
institut, bör det uppenbarligen ligga i statens intresse, att, så vidt
möjligt, icke af sådan anledning som den ifrågavarande hinder uppstår
för, att den därstädes meddelade undervisniugen kommer så många
som möjligt till del af dem, som önska begagna sig af densamma. Förslaget,
att till elevrum använda mejeriinstruktörens nuvarande bostadslägenhet
i hufvudbyggnaden, finner jag välbetänkt och mot de beräknade
kostnaderna för förändringsarbeten i sagda lägenhet samt för uppförande
i stället af en bostadsbyggnad för bemälde instruktör, uppskattade tillhopa
till 14,200 kronor, har jag icke funnit anledning till erinran. Då emellertid
medel för ifrågavarande förändrings- och nybyggnadsarbeten synas
böra beredas genom anslag å extra stat, torde det tillåtas mig att
längre fram få återkomma härtill.»
Då behofvet af ökade medel för anskaffande af undervisnings
materiell för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp synes vara
ådagalagdt, anser sig utskottet böra förorda, att den anslagsökning,
som i detta afseende för det närvarande är erforderlig, eller 3,000
kronor, beviljas. Då emellertid detta behof icke synes vara af stadigvarande
natur, enär, i den mån som materiellen kompletteras, minskning
i utgifterna för nyanskaffning torde kunna äga rum, har utskottet
ansett det ökade anslagsbeloppet böra uppföras å extra stat. Häraf
följer, att det ordinarie anslaget »till institutets öfriga utgifter» bör
bibehållas till oförändradt belopp af 28,000 kronor, däraf 1,000 kronor
beräknas utgå till undervisningsmaterieil.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
11
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
att Riksdagen må
a) besluta att — med afslag å Kungl. Maj:ts förslag
om minskning i den uti staten för landtbruks- och
mejeriinstitutet vid Alnarp upptagna anslagspost »till
institutets öfriga utgifter» med 1,000 kronor till
27,000 kronor — uppföra anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar (däraf
ett förslagsanslag å 50,000 kronor till understöd åt
landtmannaskolor)» med oförändradt belopp af 320,100
kronor; samt
b) till undervisningsmateriell för landtbruksoch
mejeriinstitutet vid Alnarp på extra stat för år
1908 anvisa ett anslag af 3,000 kronor.
Veterinärundervisningen.
3:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att
dels godkänna det i statsrådsprotokollet intagna förslaget till
stat för veterinärinstitutet äfvensom de villkor och förbehåll, som föreslagits
för åtnjutande af de i samma stat upptagna aflöningsförmåner,
dels medgifva, att nuvarande innehafvaren af instruktionssmedsbefattningen
vid veterinärinstitutet Axel Robert Pålman måtte, vid
utnämning till ordinarie adjunkt, äga att för rätt till ålderstillägg
tillgodoräkna sig sin tjänstgöring såsom instruktionssmed vid institutet,
samt
dels i riksstaten uppföra det under anslagstiteln »veterinärundervisningen»
upptagna anslaget till veterinärinstitutet i Stockholm under förändrad
benämning till »veterinärinstitutet» äfvensom höja ifrågavarande
anslag, nu 57,100 kronor, till 81,800 kronor eller med 24,700 kronor.
Då, enligt hvad utskottet inhämtat, förslag till ny stat för statskontoret
jämte vid staten fästade villkor för de nya löneförmånernas
åtnjutande lärer komma att under den närmaste tiden föreläggas Riksdagen
och denna stat lärer vara afsedd att utgöra norm för förestående
omregleringar af andra lönestater, har utskottet ansett sig
böra afvakta berörda förslag, innan utskottet går att yttra sig öfver
den nu förelagda regleringen af veterinärinstitutets lönestat, hvadan
Veterinärinstitutet
i
Stockholm.
[2.]
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Höjning af
anslaget till
landtbruksingenjörer
och deras
biträden.
33-1
utskottet kommer att först framdeles under Riksdagen afgifva yttrande
rörande sistnämnda reglering och därmed sammanhängande frågor;
hvilket utskottet skolat för Riksdagen
anmäla.
Landtbruksingenjörer och deras biträden.
4:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels besluta, att i
stället för nuvarande sex landtbruksstipendiater från och med år 1908
skulle anställas tre extra landtbruksingenjörer och tre landtbruksstipendiater,
samt att extra landtbruksingenjör skulle äga uppbära ett årligt
arfvode af 2,000 kronor;
dels ock, vid bifall härtill, höja anslaget till landtbruksingenjörer
och deras biträden från 49,500 kronor till 52,500 kronor, eller med
3,000 kronor.
I detta ärende har departementschefen till förenämnda statsrådsprotokoll
anfört följande:
»Under riksstatens nionde hufvudtitel finnes å ordinarie stat uppfördt
ett anslag till landtbruksingenjörer och deras biträden till belopp
af 49,500 kronor. Till denna siffra bestämdes anslaget år 1892, efter
det Riksdagen förut, tid efter annan beviljat medel för anställande af
ökadt antal landtbruksingenjörer och landtbruksstipendiater. Från anslaget
utgå nu aflöningar till 21 landtbruksingenjörer och 6 landtbruksstipendiater.
Årliga aflöningen för landtbruksingenjör är genom beslut
år 1874 af Kungl. Maj:t och Riksdagen bestämd till 2,000 kronor,
hvartill komma tre ålderstillägg, hvart å 500 kronor, efter respektive
5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring. Dessa ålderstillägg utgå
numera från nionde hufvudtitelns anslag till ålderstillägg. Landtbruksingenjörerna
antagas medelst förordnande af landtbruksstyrelsen samt
äro jämlikt Riksdagens beslut år 1876 och nådiga brefvet den 2 juni
samma år tillerkända pensionsrätt. Landtbruksstipendiaterna åtnjuta
årligt arfvode af 1,000 kronor samt antagas för ett år i sänder af landtbruksstyrelsen.
Rese- och traktamentsersättning tillkommer landtbruksingenjörerna
enligt fjärde och landtbruksstipendiaterna enligt femte
klassen i resereglemente!.
Landtbruksstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 31 maj
1905 gjort framställning om viss ändring i denna organisation, hvad
landtbruksstipendiaterna vidkommer, och i sådant afseende anfört följande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
13
Under den tid, som förflutit, sedan ifrågavarande organisation på
ett afslutande sätt genomförts, hade så småningom den förändring inträda
att landtbruksstipendiaterna, från att samtliga vara elever eller
biträden åt landtbruksingenjörerna, i allt högre grad kommit att användas
till själfständigt arbete.
Sålunda hade landtbruksstyrelsen med den befogenhet, som styrelsen
erhållit genom Riksdagens beslut enligt dess skrifvelse den
15 juni 1866 och Kungl. Maj:ts därpå grundade bref till landtbruksakademi
den 13 juli samma år, angående de vid 1865''—
1866 årens riksdag beviljade anslag till jordbruket m. m. förordnat
landtbruksstipendiat att, då han därtill funnits kompetent, utan
något vidare tillskott eller arfvode än ersättning för resekostnad
och dagtraktamente i likhet med hvad som tillkomme landtbruksingenjörerna,
tjänstgöra såsom extra landtbruksingenjör vid de tillfällen,
då antingen rekvisitionernas antal eller förfall för någon af de ordinarie
ingenjörerna kunde påkalla särskildt förordnande för extra landtbruksingenjör.
Vidare hade styrelsen vid tjänstledighet för ordinarie landtbruksingenjör
eller då dylik befattning varit ledig, förordnat landtbruksstipendiat
att uppehålla befattningen.
Till en början hade de förra slagen af förordnanden varit mindre
vanliga, men under de senaste tio åren hade de allt oftare förekommit,
så att under de senaste fem åren minst 3, oftast flere, af landtbruksstipendiaterna
hela året uteslutande varit tjänstgörande såsom antingen
extra eller tillförordnade landtbruksingenjörer.
Alltifrån landtbruksstipendiatinstitutionens inrättande hade landtbruksstipendiaterna
förordnats endast för ett år i sänder, och hade de
på grund häraf och oaktadt förhållandena, på sätt ofvan antydts,
ändrats, kommit att bibehålla en ställning, som numera, åtminstone
hvad anginge de äldre bland dem, ej längre kunde anses motsvara
vikten af deras befattningar.
Då nämligen numera de äldre af landtbruksstipendiaterna hade
ständigt förordnande såsom landtbruksingenjörer och staten ej kunde
undvara biträde af dem i denna egenskap, syntes det icke med billighet
och rättvisa öfverensstämmande, att dylika personer vidare antoges för
endast ett år i sänder eller ens tillsvidare, utan borde åt dem beredas
en ordinarie ställning i statens tjänst. Detta, ansåge landtbruksstyrelsen
vara så mycket angelägnare, som det äfven från statens synpunkt vore
af intresse att med säkerhet kunna för dylika förordnanden påräkna
vederbörligen utbildade personer. Att för dessa förordnanden, då de
numera kunde sägas ingå såsom ett moment i organisationen af landtbruksingenjörkåren,
helt och hållet vara hänvisad till och nödgas lita
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
på årligen eller tillsvidare antagna personer utan fast anställning skulle
i längden vara förenadt med vanskligheter och, helst sedan inom de
enskilda affärsgrenarna behof af tekniskt bildade personer i allt högre
grad numera gjorde sig gällande, lätt leda därhän, att staten såge sig
beröfvad möjligheten att vid behof hafva tillgång till erforderligt antal
dylika personer och allmänheten således beröfvades möjligheten att erhålla
erforderligt biträde af fullt kompetenta förrättningsmäu.
Landtbruksstyrelsen hade därför ansett önskvärdt, att 3 af landtbruksstipendiaterna
kunde anställas såsom ordinarie tjänstemän i egenskap
af extra ordinarie landtbruksingenjörer, hvilka utan egna distrikt
skulle vara skyldiga att tjänstgöra såsom landtbruksingenjörer
inom de distrikt, hvarest, och vid de tillfällen, då behof af extra eller
tillförordnad landtbruksingenjör gjorde sig gällande. De skäl, som anförts
mot anställande af ett större antal ordinarie landtbruksingenjörer,
borde ej kunna åberopas emot en sådan anordning, hvilken syntes fullständiga
organisationen af denna gren af förvaltningen och utgöra en
lämplig och erforderlig fyllnad till minskande af de olägenheter, som,
jämte de många fördelarna, förefunnes beträffande tilldelandet af särskilda
tjänstgöringsdistrikt åt landtbruksingenjör erna.
Hvad lönerna för ifrågavarande tjänstemän anginge, så borde
erinras, att bestämmandet af de jämförelsevis obetydliga löner, som
landtbruksingenjörerna nu åtnjöte, hade haft sin grund i den omständigheten,
att det ansetts önskvärdt, att dessa tjänstemäns inkomster
gjordes beroende af det förtroende, de kunde vinna hos den jordbrukande
allmänheten, hvarför också ersättningen för landtbruksingenjörernas
arbeten ofta till största delen bestriddes af dem, som sökte
och erhölle deras biträde, och bestämdes genom af Kung! Maj:t i sådant
afseende fastställda arfvodestaxor. Då det finge anses vara själfklart,
att den ordinarie landtbruksingenjören, som hade sig anvisadt ett bestämdt
tjänstgöringsdistrikt, inom hvilket han vore i tillfälle att göra
sig känd och vinna förtroende, skulle i regel kunna erhålla säkrare
och större inkomst än en extra landtbruksingenjör, hvilkens tjänstgöring
vanligen komme att i nästan ständig växling falla inom skilda delar
af landet, ansåge landtbruksstyrelsen det lämpligt, att lönen för den
extra landtbruksingenjören bestämdes lika med den ordinarie ingenjörens
begynnelselön och således komme att utgöra 2,000 kronor, med
rätt för extra ordinarie landtbruksingenjör att i fråga om åtnjutande
af ålderstillägg få, då han utnämndes 1 ill ordinarie landtbruksingenjör,
räkna sig till godo den tid, han tjänstgjort såsom extra ordinarie landtbruksingenjör,
äfvensom att arfvodestaxorna för de ordinarie landtbruks
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 15
ingenjörerna komme att, liksom för närvarande, gälla äfven för de extra
ordinarie landtbruksingenj örena.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
i underdånighet hemställt, att Kungi. Maj:t täcktes till Riksdagen
aflåta nådig proposition, att Riksdagen måtte, jämte höjande af anslaget
till landtbruksingenjörer och deras biträden från 49,500 kronor med
3,000 kronor till 52,500 kronor, medgifva, att med anlitande af nämnda
anslag finge anställas, förutom såsom hittills 21 landtbruksingenjörer,
3 extra ordinarie landtbruksingeniörer samt 3 landtbruksstipendiater, de
förra med en aflöning af 2,000 kronor för en hvar af dem och de senare
med ett arfvode till en hvar af 1,000 kronor, allt på sätt styrelsen nu
föreslagit.
De skäl, som landtbruksstyrelsen sålunda framhållit, synas mig
ådagalägga behofvet af att möjlighet till en i någon mån förbättrad ställning
beredes sådana landtbruksstipendiater, som genom en längre tids
väl vitsordad tjänstgöring gjort sig förtjänta däraf. Landtbruksstyrelsen
har såsom lämpliga åtgärder i sådaut syfte ifrågasatt dels fastare anställning
och dels ökad aflöning.
Hvad förstnämnda förslag angår, inser jag väl, att för personer
vid den ålder, hvarom här är fråga, — medelåldern för dem, som
efter år 1895 utnämnts till ordinarie landtbruksingeujörer, har varit 40 år
107* månad — och hvilka i regel hunnit bilda familj, en så löslig
anställning som förordnande för allenast ett år i sänder icke är en
lämplig anställningsform, och att staten därigenom, såsom ock landtbruksstyrelsen
framhållit, i längden måste komma i eu ogynnsam
ställning i konkurrensen om de dugligare arbetskrafterna. Jag kan
dock icke finna erforderligt eller lämpligt att, såsom landtbruksstyrelsen
föreslagit, nu förvandla vissa af dessa befattningar till
ordinarie tjänster. I sådant fall borde också enligt senare tiders
uppfattning med befattningarna förenas rätt till ålderstillägg och till
pension, men dylik rätt synes, såsom ock landtbruksstyrelsen ansett,
icke böra här ifrågakomma, då ju dessa befattningar till sin natur
måste vara öfvergångsbefattningar till ordinarie landtbruksingenjörstjänst.
Den ökade stadgan i anställningen sjmes mig kunna på ett tillfyllestgörande
sätt vinnas, om en uppdelning af de 6 landtbruksstipendiatbefattningarna
gjordes sålunda, att för framtiden i stället iurättades 3
extra landtbruksingenjörsbefättningar och 3 stipendiatbefattningar, med
den åtskillnad i anställningssättet, att do extra landtbruksingenjöreima
autoges på förordnande, icke för ett år i sänder, utan tillsvidare,'' liksom
Departc
mentichefent
yttrande.
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 10-
Ändringar i
stuteriöfverstyrelsens
stat.
[4-]
fallet nu är med exempelvis fiskeriingenjören med flere ämbete- och
tjänstemän, hvilka tillsättas medelst så kallade konstitutorial, under
det att stipendiaterna fortfarande anställdes i samma ordning som
hittills.
Hvad åter den ifrågasatta aflöningsförbättringen angår, finner jag
mig böra tillstyrka, att för de extra landtbruksingenjörerna aflöningen,
som synes böra formellt bibehålla karaktären af arfvode, höjes till den
af landtbruksstyrelsen föreslagna summan af 2,000 kronor och biträder
jag äfven förslaget, att ifrågavarande tjänstemän må i afseende å resekostnads-
och traktamentsersättning samt arfvode enligt arfvodestaxa
likställas med ordinarie landtbruksingenjörer.
Däremot anser jag i motsats mot landtbruksstyrelsen, att åt
nämnda tjänstemän icke bör tillerkännas rätt att efter befordran till
ordinarie landtbruksingenjörer i afseende å ålderstillägg tillgodoräkna
sig tjänstetid uti nu ifrågavarande befattningar. En sådan anordning
synes mig nämligen icke höra tillgripas annat än vid alldeles särskilda
fall; och något sådant föreligger ju icke här.
I öfrigt lärer det höra tillkomma Kungl. Maj:t att genom instruktion
ordna nu ifrågavarande tjänstemäns ställning.»
Utskottet, som finner den föreslagna förbättringen i landtbruksstipendiaternas
löneförmåner af förhållandena påkallad, hemställer,
a) att Riksdagen må besluta, att i stället för
nuvarande sex landtbruksstipendiater från och med år
1908 skola anställas tre extra landtbruksingenjörer
och tre landtbruksstipendiater samt att extra landtbruksingenjör
skall äga uppbära ett årligt arfvode af
2,000 kronor; och
b) att Riksdagen, vid bifall till mom. a), må
höja anslaget till landtbruksingenjörer och deras biträden
från 49,500 kronor till 52,500 kronor, eller
med 3,000 kronor.
Hästafvel^ förbättrande.
5:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels medgifva, att
i stuteriöfverstyrelsens stat må från och med år 1908 uppföras ett
anslag å 400 kronor till extra biträde och semesterarfvode, dels ock
Statsutskottets Utlåtande N:o 10-
17
från och med samma år höja det i staten för styrelsen till expenser
och vaktmästares aflöning anvisade anslaget, nu 150 kronor, med 450
kronor, eller till 600 kronor.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Enligt den för närvarande för stuteriöfverstyrelsen gällande staten,
hvilken grundas å beslut vid 1874 och 1902 årens riksdagar åtnjuter
bland annat styrelsens sekreterare ett arfvode af 2,500 kronor, hvarjämte
för expenser ocli till aflöning af vaktmästare är anvisadt ett
belopp af 150 kronor. Sekreteraren är ej tillförsäkrad någon rätt till
semester.
I underdånig skrifvelse den 25 maj 1906 har nu stuteriöfverstyrelsen
hemställt, dels att från och med nämnda år åt sekreteraren måtte beredas
kostnadsfri semesterledighet under högst sex veckor årligen, dels ock
att styrelsen måtte erhålla bemyndigande att för anlitande af ett extra
biträde hos styrelsen disponera ett belopp af 50 kronor i månaden
räknadt från och med den 1 januari samma år.
Till stöd för denna hemställan har styrelsen åberopat, att sedan
år 1902, då sekreteraren hos styrelsen tillerkändes de aflöningsförmåner,
han nu innehar, det honom åliggande arbetet i hög grad ökats, beroende
på att, särskildt under de senare åren, hästafvel och arbetet på densammas
höjande i allmänhet omfattats med allt lifligare intresse, men i
synnerhet på att premierings väsendet allt sedan nu gällande premieringsreglementes
införande nått en ständigt fortgående utveckling.
I sistnämnda hänseende har styrelsen såsom belysande påpekat,
att antalet premierade hästar, som år 1902 uppgått till 5,186, år 1905
utgjorde 5,649.
Detta förhållande hade medfört, att sekreterarens arbete i afsevärd
grad ökats. I fråga om premieringsväsendet ålåge det nämligen sekreteraren,
förutom att han hade att uppsätta alla från styrelsen utgående,
af föreskrifterna i gällande premieringsreglemente föranledda skrifvelser,
att utföra det långsamma och mycken uppmärksamhet kräfvande arbetet
med granskning af samtliga premieringsrullor och anmälningssedlar, att
öfvervaka dessa handlingars öfverensstämmelse såväl sinsemellan som
med de öfver premieringarna afgifna protokoll och statistiska uppgifter,
att uppgöra premieringslikviden med hvart och ett hushållningssällskap
för sig, att ombesörja rekvisitionen af erforderliga premieringsförskott,
skådepenningar och blanketter samt tillställa premieringsnämnderna
desamma, och att, efter det nämnderna slutat sina resor, kontrollera
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Samt. 1 Afd. 10 Höft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
riktigheten af de af dessas verksamhet föranledda redogörelser äfvensom
de afgifna reseräkningarna samt jämväl i öfrigt öfvervaka, att
premieringsreglementets föreskrifter blifvit följda.
Vidare har styrelsen framhållit, att öfverhufvud antalet af de från
densamma utgående skrifvelserna ökats, nämligen från 148 under år
1902 till 186 under år 1905, därvid borde beaktas, att under ett och
samma nummer ofta innefattades ett flertal skrifvelser, såsom t. ex.
under år 1905 alla af premieringslikviden föranledda skrifvelser. För
öfrigt vore nästan hela angifna ökning att finna inom den grupp af
skrifvelser, till hvilken hörde de särskild omsorg kräfvande skrifvelserna
och utlåtandena till Kungl. Maj:t. Äfven antalet af de icke numrerade
skrifvelserna, det ville säga sådana, som sekreteraren afläte såsom svar
på inkomna förfrågningar eller för utredning af förekommande ärenden,
hade årligen ökats.
Slutligen har styrelsen meddelat, att antalet inkomna ärenden,
som år 1902 utgjort 244, år 1905 uppgått till ett antal af 281.
Vid bedömandet af sålunda föreliggande förhållanden, anför styrelsen,
måste emellertid först och främst tagas i betraktande, att, då sekreterare
i centrala ämbetsverk i allmänhet hade till åliggande att uteslutande
uppsätta och justera skrifvelser och därvid i allmänhet biträddes af eu
eller flera af staten aflönade ordinarie eller extra tjänstemän, sekreteraren
hos stuteriöfverstyrelsen vore, såsom styrelsens enda tjänsteman,
hänvisad ej mindre att själ!'' uppsätta samtliga de från styrelsen utgående
skrifvelser m. m., utan äfven att ombesörja registrerings- och expedieringsgöromålen
därstädes. Såsom styrelsens redogörare hade han därjämte
den ganska maktpåliggande skyldigheten att föra och i viss mån
ansvara för styrelsens räkenskaper, hvarjämte han, vid det förhållande
att styrelsens chef ej vore bosatt i Stockholm, måste, om än på chefens
ansvar, tidtals omhänderhafva in- och utgående, understundom betydliga
penningbelopp.
Sekreteraren hade jämväl det ansvarsfulla åliggandet att bereda
och för styrelsens chef föredraga samtliga hos styrelsen förekommande
ärenden, ett åliggande, hvilket fordrade så mycket mera tid, arbete och
omtanke, som föredragningen på grund af chefens boningsort utom
Stockholm i de flesta fall måste försiggå genom promemorior.
Därjämte hade sekreteraren att utöfva vården öfver styrelsens arkiv,
hvilket åliggande under de senaste åren, på grund af nya föreskrifter
om ordnande och förteckning af arkiv in. m., kraft och under framtiden
säkerligen komme att kräfva såväl afsevärd tid som omtanke.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10-
19
De sekreteraren sålunda åliggande mångfaldiga göromål, hvilka
särskild! under månaderna september—maj påfordrade 5 å 6 timmars
träget arbete för dag, och som under tiden för premieringsrullornas
och anmälningssedlarnas granskning nödvändiggjorde anlitandet af biträde,
hvilket sekreteraren hittills själf måst aflöna, kunde utan öfverdrift
sägas taga i anspråk i medeltal 5 timmar dagligen, sön- och helgdagar
under den mest brådskande tiden ej undantagna, en arbetstid,
som ej torde understiga den, som i allmänhet användes af sekreterare
inom andra centrala ämbetsverk. Dessa tjänstemän åtnjöte emellertid
årlig aflöning af 4,500 kronor jämte ålderstillägg samt vore dessutom
berättigade till semester äfvensom att vid sjukdom och i allmänhet vid
ledighet af annan anledning fortfarande uppbära sin lön, under det att
stuteriöfverstyrelsens sekreterare, för hvilken Kungl. Maj:t i den till
1902 års Riksdag afgifna proposition föreslagit ett årligt arfvode af
3,000 kronor, jämlikt nådiga brefvet den 6 juni nämnda år i arfvode
tillerkänts endast 2,500 kronor årligen, utan att därutöfver åtnjuta
någon af förenämnda, sekreterare i allmänhet tillkommande särskilda
förmåner.
Beträffande det extra biträde, hvarom styrelsen hemställt, har
styrelsen särskild! framhållit, att detta biträde borde utgöras af en
juridiskt bildad person, åt hvilken, sedan han vunnit kännedom om
styrelsens i flera afseenden ganska egenartade arbete, äfven kunde
anförtros att uppehålla sekreterarbefattningen vid de tillfällen, då
ordinarie innehafvare af sjukdom eller annan anledning vore förhindrad
att själf bestrida tjänsten. Biträdet borde bindas vid styrelsen på ett
mera stadigvarande sätt och genom någon fast ersättning utöfver hvad
honom kunde vid tillfälliga förordnanden tillkomma, och detta så mycket
mera, som under de senare åren funnits eu märkbar brist på extra
ordinarie tjänstemän i statens ämbetsverk.
I fråga om de kostnader, som skulle föranledas af styrelsens
hemställan, har styrelsen beräknat ersättningen till den vikarie, som
skulle förordnas under sekreterarens semesterledighet, till 100 kronor i
månaden och arfvodet till det ifrågasatta extra biträdet till SO kronor
i månaden.
I anledning af erhållen nådig remiss har statskontoret den
17 oktober nästlidna år afgifvit underdånigt utlåtande öfver stuteriöfverstyrelsens
ifrågavarande framställning och därvid hufvudsakligen
anfört, att statskontoret med afseende å de upplysningar, styrelsen
lämnat rörande omfattningen af de sekreteraren åliggande göromål,
ansåge billigt, att denne finge åtnjuta någon tids ledighet årligen, utan
20
Departements•
rhefene yttrande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
att härför behöfva vidkännas afdrag å sitt arfvode, att denna ledighet
syntes, i öfverensstämmelse med hvad som gällde för tjänsteman af
första graden vid de centrala ämbetsverken, böra bestämmas till en
månad om året, samt att statskontoret ansåge det icke kunna skäligen
ifrågasättas, att sekreteraren af sitt i förhållande till arbetets mängd
ingalunda rikligt tillmätta arfvode skulle afstå något för aflönande af
ett för styrelsen nödigt extra biträde.
Stuteriöfverstyrelsens hemställan, att någon tids kostnadsfri semesterledighet
måtte beredas styrelsens sekreterare, anser jag icke böra lämnas
obeaktad. Hans tjänst har visat sig blifva allt mera kräfvande. Samtidigt
hafva allt flera af de i statens tjänst anställda personer beredts
tillfälle till någon semesterledighet. Såsom stuteriöfverstyrelsen framhållit,
är sekreteraren äfven härutinnan sämre lottad än de flesta med
honom i arbetets art och myckenhet likställda tjänstemän, att han ej
ens kan utan förlust af hela sin aflöning på egen bekostnad förskaffa
sig någon tids ledighet från arbetet. Jag anser mig således principiellt
böra biträda stuteriöfverstyrelsens framställning i denna del, och jag
gör det så mycket hellre, som det synes mig vara att antaga, att
arbetet inom styrelsen fortfarande kommer att ökas, såsom fallet varit
under de senare åren.
Hvad angår tiden för den semesterledighet, som sålunda skulle
tillkomma sekreteraren hos stuteriöfverstyrelsen, anser jag i likhet med
statskontoret densamma böra begränsas till en månad. Den kostnad,
som härigenom skulle ådragas statsverket, skulle alltså enligt den af
styrelsen angifna beräkningsgrunden inskränka sig till ett belopp af
100 kronor om året.
Beträffande därefter frågan om anställande af ett extra biträde
hos stuteriöfverstyrelsen anser jag icke hvad styrelsen anfört kunna
leda till anställande hos styrelsen, såsom den hemställt, af ännu en
juridiskt bildad person utom sekreteraren. De göromål, som förekomma
äro nämligen i allmänhet af föga juridisk natur. Ej heller finner jag
det utredt, att göromålens mängd alla tider på året skulle vara så stor,
att något ständigt biträde skulle erfordras. Däremot anser jag, att
sekreterarens arbete vissa tider af året kan vara af den beskaffenhet,
att han måste anlita hjälp af skrif- och läskunnig person; och synes
mig erforderliga medel för bestridande af kostnaderna härför böra anvisas.
Det belopp, som för sistnämnda ändamål skulle erfordras, torde
skäligen kunna beräknas till 300 kronor om året.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
21
Vid bifall till hvad jag sålunda föreslagit skulle styrelsens stat
ökas med ett belopp af 400 kronor till extra biträde och semesterarfvode.
Beträffande tiden, då denna förändring i staten skulle träda i
tillämpning bär styrelsen, som nämndt, anhållit, att den skulle få räknas
från och med nästlidna år. För min del finner jag emellertid ej anledning
att föreslå, det ifrågavarande belopp uppföres i staten förrän
från och med 1908 års början.
I sammanhang med det ärende, hvarför jag nyss redogjort, har
jag att anmäla äfven en annan fråga af beskaffenhet, att den synes
mig böra föranleda ändring i stuteriöfverstyrelsens stat.
Genom beslut den 31 december nästlidna år har Kungl. Maj:t
medgifvit, att åt styrelsen må upplåtas en lägenhet om tre rum i
bottenvåningen inom det s. k. Arffurstens palats.
I ett under handläggningen af detta ärende infordradt, den 22
november 1906 dagtecknadt underdånigt yttrande har nu styrelsen
bland annat framhållit, att dispositionen af egen lokal, komme att
påkalla vissa årligen återkommande utgifter. Sålunda har styrelsen
först och främst ansett nämnda förhållande böra föranleda till anställandet
af en särskild vaktmästare hos styrelsen. För dennes aflöning,
i synnerhet om honom ålades, förutom vanliga vaktmästargöromål,
jämväl rengörings- med flera bestyr, har styrelsen ansett böra
beräknas ett belopp af 800 kronor. Vidare har styrelsen antagit,
att för uppvärmning af ifrågavarande lokal, som styrelsen beräknat skola
komma att bestå af, förutom kök, 5 med kakelugnar försedda rum,
skulle komma att åtgå omkring 5 famnar ved för en årlig kostnad
af 150 kronor. För elektrisk ström och underhåll af lampor till den
elektriska belysningen i lägenheten har styrelsen antagit erfordras ett
belopp af omkring 100 kronor. Slutligen har styrelsen bland kostnaderna
beräknat årsafgiften för rikstelefon samt afgifter för interurbana
samtal till sammanlagdt 150 kronor.
Utom förutnämnda i stuteriöfverstyrelsens stat upptagna belopp 150
kronor till expenser och aflöning af vaktmästare har stuteriöfverstyrelsen
till sitt förfogande för täckande af behof sådana som de ifrågavarande
allenast ett belopp af 150 kronor, som Kungl. Maj:t genom nådigt bref
den 5 november 1875 ställt till styrelsens förfogande från det till
premieringar och däraf härflytande kostnader af Riksdagen anvisade
reservationsanslag.
Styrelsen anser nu, att utöfver dessa belopp, tillhopa 300 kronor,
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
skulle till expenser och aflöning af vaktmästare erfordras ytterligare
1,200 kronor.
För min del har jag ansett mig icke kunna göra annan anmärkning
mot nämnda beräkning, än att jag ansett det af styrelsen beräknade
beloppet 800 kronor till aflöning åt vaktmästare kunna till största delen
bortfalla. Styrelsens chef är icke bosatt i Stockholm, och styrelsens sammanträden
i nämnda stad äro inskränkta till ett jämförelsevis ringa antal. De
dagliga göromålen bestridas af sekreteraren. Vid dessa förhållanden
anser jag anställandet af en särskild vaktmästare icke erforderligt, utan
torde för förekommande vaktmästargöromåls bestridande mot lämplig
mindre ersättning aftal kunna träffas med någon person, som har sina
hufvudgöromål på annat håll.
Den förändring i stuteriöfverstyrelsens stat, som påkallas däraf,
att åt styrelsen upplåtits egen lokal, skulle alltså, under förutsättning
att nyssnämnda, från anslaget till premieringar och däraf härflytande
kostnader utgående 150 kronor fortfarande finge stå till styrelsens
disposition, inskränka sig till en obetydlig höjning af anslaget till expenser
och aflöning af vaktmästare. Jag anser, att, om nämnda anslag
höjes med 450 kronor, eller till 600 kronor, sistnämnda belopp skulle
kunna befinnas för ändamålet tillräckligt.
Då Kungl. Maj:t i sammanhang med sitt ofvannämnda beslut den
31 december nästlidna år ställt till bestridande af nu ifrågavarande
utgifter för innevarande år erforderliga medel till stuteriöfverstyrelsens
förfogande, behöfver någon höjning i styrelsens stat icke sättas i fråga
förrän för tiden från och med nästkommande år.
Den tillökning i stuteriöfverstyrelsens stat, som vid bifall till hvad
jag här förut hemställt skulle erfordras, eller 400 kronor till extra biträde
och semesterarfvode samt 450 kronor till expenser m. in., tillhopa 850
kronor, behöfver icke föranleda någon höjning i det under nionde
hufvudtiteln till stuteriöfverstyrelsens disposition uppförda anslaget till
hästafvel^ förbättrande, då å nämnda anslag, enligt hvad som meddelats
mig från statskontoret, betydliga besparingar förefinnas, utan
torde allenast Riksdagens godkännande af de föreslagna förändringarna
i staten böra inhämtas.»
I anslutning till hvad Kungl. Maj:t föreslagit får utskottet
hemställa,
a) att Riksdagen må medgifva, att i stuteriöfverstyrelsens
stat må från och med år 1908 uppföras ett
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
23
anslag å 400 kronor till extra biträde och semesterarfvode,
samt
b) att Riksdagen må från och med år 1908 höja
det i staten för stuteriöfverstyrelsen till expenser och
vaktmästares aflöning anvisade anslaget, nu 150 kronor,
med 450 kronor, eller till 600 kronor;
föranledande emellertid bifall härtill icke någon höjning i reservationsanslaget
till hästafvel^ förbättrande.
6:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att höja det Höjning «/
under reservationsanslaget till liästafvelns förbättrande uppförda särskilda
anslaget till prisbelöningar för hästar med 60,000 kronor, eller
från 100.000 kronor till 160,000 kronor. [5.]
Departementschefen har rörande denna framställning anfört följ ande:
»Det växande intresse, hvarmed hästafveln under 1890-talet omfattades
af landets jordbrukare, och den allt lifligare anslutning till de
med statsmedel understödda hästpremieringarna, som på grund häraf
under nämnda tidsperiod ägde rum, föranledde Kungl. Magt att på
framställning af en år 1896 af Kungl. Maj:t tillsatt kommitté, åt hvilken
bland annat uppdragits att inkomma med förslag till erforderliga förändringar
i gällande hästpremieringsreglemente, hos 1899 års Riksdaghemställa,
att det under reservationsanslaget till »liästafvelns förbättrande»
uppförda särskilda anslag till prisbelöningar för hästar måtte höjas från
50,000 kronor till 100,000 kronor. Denna Kungl. Maj:ts framställning
blef ock af Riksdagen bifallen; och ifrågavarande anslag har sedermera
från och med år 1900 utgått med sistnämnda belopp.
Den 23 november 1900 fastställde Kungl. Maj:t förnyadt reglemente
för den med statsmedel understödda hästpremieringen, i hvilket
reglemente närmare föreskrifter finnas meddelade angående fördelningen
mellan staten och vederbörande underdistrikt af de med ifrågavarande
premiering förbundna kostnader.
Enligt dessa föreskrifter skall bekostas:
1) med uteslutande statsmedel: rese- och traktamentsersättning till
ordföranden och den af Kungl. Maj:t förordnade ledamoten i premieringsuämnd,
med undantag för det fall, som här nedan sägs, samt alla af
premieringsväsendet i dess helhet föranledda utgifter för blanketter, expenser
och dylikt;
2) med uteslutande inom underdistriktet tillskjutna medel: reseoeh
traktamentsersättning till den af hushållningssällskapets förvaltnings
-
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
utskott utsedde ledamoten i premieringsnämnden samt den till nämndens
biträde förordnade veterinären, alla af premieringen inom underdistriktet
föranledda kostnader för offentliggörande af de tillkännagifvanden,
som genom hushållningssällskaps försorg skola bringas till allmänhetens
kännedom, öfriga expenser och dylikt samt rese- och traktamentsersättning
till ordföranden och den af Ivungl. Maj:t förordnade ledamoten
för närvaro vid besiktningsmöten, som på hushållningssällskaps begäran
för uppvisning af hingstar hållas på våren; samt
3) med statsmedel och inom underdistriktet tillskjutna medel gemensamt:
de inom underdistriktet utgående penningpris och skådepenningar
af silfver samt inlösen af frisedlar, därvid skall iakttagas, att af statsmedel
ej må för sådana premier användas mera än för samma ändamål
inom underdistriktet tillskjutits.
I sammanhang härmed tillåter jag mig äfvenledes erinra, hurusom
Kungl. Maj:t dels genom nådiga bref den 7 februari 1902 och den IT
mars 1905 bifallit af stuteriöfverstyrelsen gjorda underdåniga framställningar,
att en hvar af ordförandena i de olika distriktens hästpremieringsnämnder
finge åtnjuta, utöfver stadgad resekostnads- och traktamentsersättning,
jämväl arfvode af 300 kronor, samt att härför erforderliga
medel finge utgå från anslaget till prisbelöningar för hästar, dels ock
genom nådigt bref den 26 februari 1904 förklarat, att ofvannämnda
premieringsreglemente från och med sistnämnda år i sin helhet skulle
vinna tillämpning inom det af Västerbottens och Norrbottens läns underdistrikt
bestående sjätte hästpremieringsdistriktet, inom hvilket premiering
förut verkställts i hvartdera länet af en utaf länets hushållningssällskap
utsedd nämnd, därvid bidrag af statsmedel utgått endast till
premier i enlighet med ofvan angifna föreskrifter.
Redan förenämnda kommitté framhöll i sin i det föregående omförmälda
underdåniga framställning att, då hänsyn toges till den stadigt
fortgående tillväxten utaf behofvet, det begärda beloppet af 100,000
kronor, såsom grundadt på de förhållanden, hvilka då vore för handen,
måste betraktas som det lägsta möjliga, och att äfven det komme att
ganska snart visa sig otillräckligt. Erfarenheten har ock — kanske
förr än kommittén beräknat — lagt i dagen det riktiga i denna kommitténs
uppfattning; och då de olägenheter, som en ständigt tilltagande
brist i de för premieringarna erforderliga medlen visat sig medföra,
för hvarje år blifvit allt mera kännbara, har stuteriöfverstyrelsen i
underdånig skrifvelse den 30 november 1906 inkommit med hemställan
om ytterligare höjning af här ifrågavarande anslag.
Stuteriöfverstyrelsen har i denna sin framställning anfört, att det
till 100,000 kronor förhöjda anslaget, då det första gången år 1900
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
25
disponerades för premieringarna, visade sig fullt motsvara behofvet, i
det att detsamma då medgaf anvisandet till ett hvart underdistrikt af
statsbidrag till samma belopp, som af underdistriktet själft för ändamålet
anslagits.
Enahanda förhållande hade emellertid sedermera icke något år
inträffat. Sedan nämligen ofvannämnda af Kungl. Maj:t utfärdade
förnyade nådiga reglementet för den med statsmedel understödda hästpremieringen
med år 1901 trädt i kraft och i sammanhang därmed intresset
för landets hästafvel och därmed i samband stående frågor i påtaglig
grad ökats, hade vederbörande landsting och hushållningssällskap
gifvit uttryck åt detta intresse genom att för hvarje år bevilja allt högre
anslag till hästpremieringarna, under det att statens med oförändradt
belopp utgående anslag redan år 1901 och därefter för hvarje år i
allt högre grad visat sig otillräckligt. Då sålunda år 1901 af underdistrikten
anvisades till premier sammanlagdt 108,400 kronor, kunde af
statsmedel för sådant ändamål utgå allenast 96,210 kronor; och hade
skillnaden mellan statens och underdistriktens bidrag till hästpremieringarna
sedermera för hvarje år ökats i sådan grad, att år 1906 de för
ändamålet af staten anslagna medel medgifvit ett, bidrag till premier
af allenast 89,652 kronor, under det att underdistrikten därtill anvisat
144,600 kronor. För sistnämnda år utgjorde alltså statens bidrag endast
62 procent af underdistriktens anslagsbelopp mot 100 procent år 1900.
Enär det kunde synas egendomligt, att statens bidrag till premier
sålunda icke blott visat sig allt mera otillräckligt i förhållande till
underdistriktens bidrag, utan äfven årligen utgått med allt lägre belopp,
syntes det stuteriöfverstyrelsen böra framhållas, att sistnämnda förhållande
föranledts hufvudsakligen af den ökning i resekostnader för ordförandena
och de af Kungl. Maj:t förordnade ledamöterna i premieringsnämnderna,
som uppstått dels i och med tillämpningen från och
med år 1904 af gällande hästpremieringsreglemente jämväl inom det
vidsträckta sjätte premieringsdistriktet, hvarest resorna påkallade afsevärda
kostnader, och dels af det årligen något ökade antalet uppvisningsställen,
samt dessutom däraf att bemälde ordförande af Kungl.
Maj:t tillerkänts årsarfvoden till belopp af för en hvar 300 kronor, hvarjämte
slutligen anskaffningskostnaderna för rullor, anmälningssedlar,
värdebok stäfver och dylikt, till följd af det ökade antalet uppvisade
och premierade hästar, för hvarje år stigit.
1 detta afseende förtjänade framhållas, att antalet uppvisade
hästar, som år 1901 uppgick till 10,205, år 1906 utgjort 10,879, samt
Bik. till lliksd. Vrot. 1907. 4 Sand. 1 Afd. 10 Höft. 4
26 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
att antalet med gemensamma medel premierade hästar, som år 1901
belöpte sig till 4,732, år 1906 stigit till 5,733.
Denna ökning särskildt af antalet premierade hästar vore synnerligen
glädjande och visade tydligt premieringarnas uppmuntrande och
gagnande inflytande på hästafvel^ men, för att det sålunda ökade intresset
ej skulle slappas, erfordrades ovillkorligen, att anslagen till
premieringarna vore tillräckliga, hvilket emellertid ej på flera år varit
fallet. Allt sedan år 1901 hade årligen, för hvarje år i allt större antal,
uppvisade hästar på grund af bristande tillgång på medel måst frånkännas
penningpris, ehuru de enligt gällande premieringsreglemente
gjort sig däraf förtjänta.
Sålunda utvisade de utaf vederbörande premienngsnämndsordförande
afgifna statistiska uppgifter angående hästpremieringen, att
redan år 1901 för ett antal af 791 utaf statens premienngsnämnder
till erhållande af penningpris godkända betäckta ston eller fölston
af förenämnda anledning icke kunnat utdelas sådant pris, samt att
antalet sålunda från penningpris uteslutna hästar årligen ökats och
under år 1906 uppgått till 1,120, af hvilka 164 varit af varmblodigt
och 956 af kallblodigt slag.
Detta missförhållande, som, på grund af den i § 17 åt gällande
premieringsreglemente föreskrifna ordning för penningprisens utgående,
berörde uteslutande betäckta ston och lölston, innebure emellertid en
stor fara för landet hästafvel, i det att hästuppfödare, som gång efter
annan såge sig besvikna på den välbehöfliga uppmuntran af penningpris,
hvaraf de reglementsenligt gjort sig förtjänta för sina uppvisade
ston, under sådana omständigheter lätt kunde finna anledning att afyttra
dessa såsom remonter eller bruksdjur i stället för att bevara dem till
afvel. Att så redan nu ofta skedde, framginge af vederbörande premieringsnämndsordförandes
årsberättelser; och både detta haft tillföljd,
att ett afsevärdt antal ungston af ädelt slag af sådan anledning gått
förloradt för afveln. Det vore fara värdt, att så komme att framdeles
äga rum i ännu större utsträckning, därest icke rättelse i det påpekade
missförhållandet med snaraste skedde. Den mindre jordbrukaren, på
hvilken den ädla hästafveln numera kunde anses bero, tycktes nämligen
hafva börjat besinna, att endast sådana grenar af husdjur säfvelig som
lämnade säker vinst, vore värda att bearbeta; och lång erfarenact
syntes stuteriöfverstyrelsen icke erfordras för, att han skulle finna, att
hästafveln ställde sig i ekonomiskt hänseende ovissare än exempelvis
nötboskapsafveln.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
27
Om intresset för den ädla hästafvel minskades, komme detta
först och. främst att verka nedsättande på landets förmåga att fylla
arméns behof af för vårt försvar erforderliga hästar, hvilken förmåga
hittills städse förefunnits och hvars vidmakthållande och höjande från
första början enligt stuteriöfverstyrelsens mening utgjort motivet för
statens bidrag till hästpremieringarna.
Till förekommande af en sådan tillbakagång syntes från statens
sida enda medlet för närvarande vara att söka i en ökning af anslaget
till prisbelöningar för hästar; och syntes det stuteriöfverstyrelsen med
fästadt afseende vid dels de från underdistriktens sida allt jämt ökade
bidragen till premieringarna, dels det, såsom vore att hoppas, allt fortfarande
stigande intresset bland hästuppfödarna och dels slutligen angelägenheten
däraf, att sådana missförhållanden, som ofvan framhållits,
blefve åtminstone för de närmaste åren förebyggda, att denna höjning
i anslaget i fråga borde ske till så stort belopp, att detsamma komme
att motsvara behofvet ej endast för närvarande utan äfven för ett
antal år framåt.
På grund af hvad sålunda anförts, har stuteriöfverstyrelsen i
underdånighet hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att det under reservationsanslaget till »hästafvelns förbättrande;» uppförda
särskilda anslag till pris belöningar för hästar måtte höjas från
100,000 kronor till 200,000 kronor.
Till fullständigande af sina i föreliggande framställning meddelade
jämförande uppgifter har stuteriöfverstyrelsen uppgjort och bilagt densamma
nedanstående sammandrag:
År |
Anslagna medel af af under- staten distrikt |
Procent anvisade |
Antalet med visadc 1 medel hästar j rade |
Antalet betäckt Varm- j Kall-blodiga i blodiga |
.a ston Summa |
Nämndernas resekostnader |
||||
Kronor |
Kronor |
Stycken |
Stycken |
Stycken |
Stycken |
Stycken |
Kronor |
öre ! |
||
1901 |
96,210 |
108,400 |
90 |
10,205 |
4,732 |
_ |
_ |
791 |
10,247 |
20 |
1902 |
98,616 |
117,400 |
84 |
11,525 |
5,149 |
141 |
750 |
891 |
10,555 |
29 |
190.°» |
94,350 |
127,500 |
74 |
10,958 |
5,074 |
140 |
835 |
975 |
11,309 |
66; |
1904 |
91,801 |
135,002 |
68 |
10,631 |
5,370 |
121 |
816 |
937 |
12,844 |
73 |
1905 |
90,575 |
139,347 |
65 |
10,792 |
5,570 |
146 |
908 |
1,054 |
13,721 |
30 1 |
1900 |
89,652 |
144,600 |
62 |
10,879 |
5,733 |
164 |
'' 956 |
1,120 |
14,726 |
32 |
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
beparlementsehe/ent
yttrande.
Stuterikommissionen, som i ärendet blifvit af stuteriöfverstyrelsen
hörd, har enhälligt tillstyrkt aflåtandet af ofvan anförda underdåniga
framställning.
Ett mera påtagligt vittnesbörd, att hästafveln fortfarande öfverallt i
vårt land omfattas med allt lifligare intresse och att de åtgärder, som
stat och hushållningssällskap gemensamt eller hvar för sig vidtagit till
dess främjande, burit rik frukt, torde knappast kunna framläggas än
den af stuteriöfverstyrelsen lämnade redogörelsen. Den visar emellertid
också lika påtagligt otillräckligheten af det nu utgående, för några år
sedan fördubblade statsbidraget till hästpremieringarna. Både det ena
och det andra träder ännu tydligare i dagen, då hänsyn samtidigt tages
till de år från år allt större fordringar, som vederbörande premieringsnämnder
ställa på ett premievärdigt afvelsam*. Trots detta har antalet
godkända ston, som på grund af bristande tillgångar icke kunnat erhålla
de penningpris, till hvilka de enligt bestämmelserna i gällande premieringsreglemente
varit berättigade, med hvarje år blifvit allt större.
Stuteriöfverstyrelsen har i sin här föreliggande framställning om
höjning af premieringsanslaget framhållit den fara för vår ädla hästafvel?
ytterligare utveckling, som ligger i, att nämnda anslag ej längre kan
tillfredsställa de anspråk, som böra kunna ställas på detsamma. Den
uppfattning, stuteriöfverstyrelsen här uttalat, delar jag till fullo och
finner redan i densamma tillräckligt talande skäl för en väsentlig höjning
i anslaget. Ett ytterligare, icke mindre tungt vägande skäl synes mig
ligga däruti att den för landets jordbruk och industri lika viktiga som
nödvändiga kallblodiga afveln måst i ännu högre grad se sina berättigade
intressen på ett otillfredsställande sätt tillgodosedda.
Det i stuteriöfverstyrelsens ofvan anförda sammandrag uppgitna
antalet under de senast förflutna åren godkända kallblodiga ston,
som på grund af otillräckliga medel icke kunnat erhålla dem tillerkända
belöningar, visar nämligen, att det är den kallblodiga afvelns många
idkare, som drabbats hårdast af otillräckligheten af de för den egentliga
premieringen afsedda medlen, ett förhållande, som är så mycket
betänkligare, som äfven idkarna af denna afvelsriktning hafva berättigade
anspråk på att icke gå miste om den uppmuntran och det stöd, den
med bidrag af statsmedel anordnade premieringen är afsedd att skänka,
och premieringen dessutom är det enda ekonomiska stöd, staten hittills
lämnat dem.
Att det tydligt märkbara uppsving, som under dessa sista år ägt
rum i landets hästafvel, i mycket väsentlig grad är att tillskrifva pre
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
29
mieringen, torde icke vara tvifvel underkastadt. Sålunda liar den på
ett synnerligen tillfredsställande sätt visat sig i stånd att lägga in
mera målmedvetenhet i afvelsarbetet, något som, hvad den kallblodiga
afveln beträffar, tydligt framgår af, att densamma mer och mer
koncentrerats på endast ett par för våra förhållanden passande raser.
Vidare har genom utdelningen af frisedlar med framgång verkats för,
att den vid all hästafvel så viktiga sammanparningen af för hvarandra
passande individer mer och mer kommit att ledas i rätt riktning. Och
slutligen hafva vid premieringstillfällena af nämnden gifna råd och
anvisningar angående uppfödningens tidsenliga och riktiga bedrifvande
i allt vidare kretsar blifvit följda och, äfven de, lämnat märkbara spår
efter sig.
Då premieringens inflytande på landets hästafvel sålunda visat sig
i hög grad betydelsefullt och ingripande, har i denna omständighet
synts mig ligga en ytterligare anledning för staten att noga se till,
att detta goda inflytande, i den utsträckning premieringsreglementets
bestämmelser det medgifva, blir i tillfälle att göra sig gällande; och
då ett nödvändigt villkor härför är, att tillräckliga penningmedel för
ändamålet finnas tillgängliga, har jag icke tvekat biträda stuteriöfverstyrelsens
förslag i hvad det afser en förhöjning i nu utgående statsbidrag
till här ifrågavarande premiering.
Beträffande åter storleken af denna förhöjning hyser jag en från
stuteriöfverstyrelsen något afvikande mening. Det synes mig nämligen
mycket tvifvelaktigt, om underdistrikten vid de allt större kraf, som
ställas särskild! på hushållningssällskapen, skola kunna inom den närmaste
tiden väsentligen öka sina bidrag till själfva premiema, något
som emellertid på grund af förut berörda bestämmelser om fördelningen
af kostnaderna för desamma skulle erfordras, för att hela det af stuteriöfverstyrelsen
föreslagna anslaget skulle komma till användning. Någon
sänkning i det föreslagna beloppet torde alltså kunna göras. A andra sidan
torde staten icke böra undandraga sig att, såsom från början varit meningen,
lika med underdistrikten deltaga i nu ifrågavarande kostnader. Underdistriktens
utgifter härför uppgingo för år 1906, såsom stuteriöfverstyrelsen
framhållit, till 144,600 kronor, under det att statens bidrag
stannade vid 89,652 kronor. Skillnaden mellan dessa båda belopp gör
54,948 kronor eller i rundt tal 55,000 kronor. Då det väl emellertid
är att beräkna, att till år 1908 någon tillökning i underdistriktens bidrag
skall hafva skett, torde äfven ökningen af statsbidraget böra beräknas
något högre. Jag har tänkt mig densamma lämpligen kunna
begränsas till 60,000 kronor.»
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Skogs
väsendet.
[6.J
Utskottet, som icke haft något att erinra emot Kungl. Maj:ts
föreliggande förslag, hemställer alltså,
att det under reservationsanslaget till »hästafvelns
förbättrande» uppförda särskilda anslag till
prisbelöningar för hästar må höjas med 60,000 kronor,
eller från 100,000 kronor till 160,000 kronor.
Vid bifall härtill kommer anslaget till hästafvelns förbättrande
att i sin helhet höjas från 214,270 kronor till 274,270 kronor, däraf
anvisning i kontant 273,200 kronor.
Skogsväsendet.
7:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att
dels i den för skogsstaten gällande stat uppföra ytterligare en
jägmästare med af domänstyrelsen för honom föreslagna aflöningsförmåner:
dels
ock höja reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet från dess nuvarande
belopp, 1,824,792 kronor, med 440,000 kronor till 2,264,792 kronor,
så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla följande uppställning:
bestämdt anslag:
för skogsstaten ......................... kronor 680,108: —
j> statens skogsläroverk......... » 58,800:— kronor 738,908:
förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets
lärarpersonal ............................................................ » 100,000:
reservationsanslag :
till enskilda skogsundervis
ningen
................................. kronor 5,600: —
:> kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet » 2,264,792:— y> 2,270,392:
Summa kronor 3,109,300: —
Statsutskottets Utlåtande- N:o 10.
31
hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet
snille ökas med 442,900 kronor.
Departementschefen har i detta ätande till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»I underdånig skrifvelse den 9 oktober 1906 har domänstyrelsen
nu gjort framställning om anslagsbehofvet för skogsväsendet för år 1908.
Därvid har styrelsen beträffande först det bestämda anslaget för
skogsstaten hänvisat till sin i särskild underdånig skrifvelse samma dag
gjorda hemställan om anordnande af fyra nya jägmästare’änster, hvarigenom
med tillämpning af nuvarande aflöningsförhållanden anslaget
skulle höjas med 12,500 kronor, så att — för den händelse icke efter
afslutande af nu pågående arbete med uppgörande af förslag till ny
lönereglering för skogsstaten Eders Kungl. Maj:t skulle finna lämpligt
att redan för innevarande års Riksdag framlägga nådig proposition
i sistnämnda afseende -— anslagets hela belopp skulle komma att utgöra
689,708 kronor.
I afseende å behofvet af denna anslagshöjning har domänstyrelsen
i sistberörda underdåniga skrifvelse anfört följande.
Sedan på grund af lagen angående skyddsskogar den 24 juli
1903 Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län genom kungörelse
den 14 januari 1905 utfärdat interimistiskt förordnande, jämlikt
1 § 2 mom. i nämnda lag, angående skyddsskogarnas omfattning i
sagda län, hade, enär inom dessa skogar annan afverkning än till husbehof
finge äga rum endast efter utsyning, som på statens bekostnad skulle
verkställas af skogsstatens tjänstemän, för verkställande af skogsutsyning
inom skyddsskogarna under åren 1905 och 1906 anställts ett antal
extra ordinarie skogstjänstemän, nämligen dels under hela året 4 skogsassistenter,
dels ock under sommarmånaderna ytterligare 6 till 8 assistenter.
Den redan tillförene inom här ifrågavarande delar af Jämtlands län
anställda skogspersonalen hade endast i mycket ringa grad kunnat
handlägga utsyningsförrättningar åt enskilde inom skyddsskogsområdet
eller utöfva i samband därmed nödig kontroll öfver afverkningen, enär
deras tid tagits i anspråk för förrättningar å de allmänna skogarna,
häri inbegripet jämväl renbetesfjällen.
Erfarenheten hade sålunda otvetydigt visat, att genom skyddsskogars
afsättande i Jämtlands län göromål tillkommit i sådan myckenhet,
att en stadigvarande ökning af skogspersonalen inom länet vore absolut
nödig, äfven om minskning af skyddsskogarnas omfattning skulle
inträda, när Kungl. Magt definitivt fastställde skyddsskogsgränseu.
Anslagtt för
skogsstaten.
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Då det därjämte tillika visat sig, att ett anställande uteslutande af
extra ordinarie skogstjänstemän, åt h vilka utsyningsförrättningarna åt
enskilde inom skyddsskogsområdet anförtroddes, måste vara förenadt
med bristande lokalkännedom och ojämnhet i arbetets utförande, i det
att personalen komme att till stor del växla år från år, hvarigenom
berättigad! missnöje med lagens tillämpning vore att motse, hade
styrelsen ansett sig icke vara försvarad med att uppskjuta frågan om
en omreglering af skogstjänstemännens tjänstgöringsområden i Jämtlands
län, hvarför styrelsen i underdånighet föreslagit inrättandet af tre nya
revir därstädes. Vid denna reglering hade styrelsen ansett sig böra,
så vidt ske kunnat, sträfva mot det mål, att skyddsskogarna skulle
komma att till hufvudsakliga delar tillhöra särskilda revir, på det att
skogstjänstemännens göromål med vården af statens skogar skulle i
minsta möjliga mån föranleda bristande intresse för- de enskilde skogsägarnas
skogshushållning.
Medan Jämtlands län för närvarande vore uppdeladt i fyra revir,
nämligen Norra Jämtlands, Ostra Jämtlands, Västra Jämtlands och
Härjedalens, skulle revirens antal framdeles komma att utgöra sju, så
fördelade, som en vid styrelsens skrifvelse fogad karta närmare angåfve.
Beträffande revirens namn och omfattning hänvisade styrelsen till en
jämväl bifogad tablå rörande förslag till revirindelning i Jämtlands län,
hvaraf framginge,
att Frostvikens revir skulle omfatta 14,794,0 3 hektar kronopark^-,
ecklesiastika boställskogar med flera allmänna skogar, 96,405 hektar
renbetesfjäll med tillhörande skogar och 284,085 hektar enskildes inom
skyddsskogsområdet belägna marker;
att Östersunds revir, hvilket skulle tillföras flertalet allmänna
skogar inom nuvarande Norra Jämtlands revir, skulle komma att omfatta
31,416,2 3 hektar kronopark^-, ecklesiastika boställsskogar med flera
allmänna skogar, 16,000 hektar renbetesfjäll med tillhörande skogar
och 59,000 hektar enskildes inom skyddsskogsområdet belägna marker;
att Åre revir skulle komma att omfatta 15,533,4 5 hektar kronoparker,
ecklesiastika boställsskogar med flera allmänna skogar, 28,785
hektar renbetesfjäll med tillhörande skogar och 164,950 hektar enskildes
inom skyddsskogsområdet belägna marker;
att Hallens revir skulle komma att omfatta 51,157,6 6 hektar kronoparker,
ecklesiastika boställsskogar med flera allmänna skogar, 51,990
hektar renbetesfjäll med tillhörande skogar och 80,825 hektar enskildes
inom skyddsskogsområdet belägna marker;
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
33
att Bräcke revir, som med en ringa ändring motsvarade förutvarande
östra Jämtlands revir, skulle komma att omfatta 33,497,5 5
hektar kronoparker, ecklesiastika boställen med flera allmänna skogar;
att Rätans revir skulle komma att omfatta 23,777,54 hektar kronoparker,
ecklesiastika boställsskogar med flera allmänna skogar och
139,600 hektar enskildes inom skyddsskogsområdet belägna marker;
att Hede revir skulle komma att omfatta 26,128 hektar kronoparker,
ecklesiastika boställen med flera allmänna skogar, 84,200 hektar
renbetesfjäll med tillhörande skogar och 145,250 hektar enskildes inom
skyddsskogsområdet belägna marker.
Jämväl inom Skaraborgs län påkallade förhållandena en revirdelning,
i det att nuvarande Yadsbo revir behöfde, för att skogarnas
vård skulle kunna rätt bedrifvas, uppdelas i två revir. Inom detta revir
hade nämligen kronoparkernas areal efter hand ökats, så att den uppginge
till 17,162,59 hektar, hvartill komme 1,483,62 hektar från arrende
undantagna domänskogar och 775,32 hektar häradsallmänning, tillsammans
19,421,53 hektar skogar under skogsstatens vård och förvaltning,
hvarförutom under skogsstatens kontroll stående domänskogar, ecklesiastika
boställsskogar med flera utgjorde sammanlagdt 5,839,4 2 hektar.
Å den vida öfvervägande delen af kronoparkerna upphögges virket
genom skogsstatens försorg och en del af timret från en af dem till
och med försågades före försäljningen. De på sådant sätt mycket ökade
göromålen hade icke kunnat utföras af allenast eu jägmästare, utan
reviret hade på grund af nådigt medgifvande den 20 januari 1893 från
och med sagda år varit provisionel^ deladt, hvarvid ena delen på eget
ansvar förvaltats af en biträdande jägmästare. Ett sådant provisorium
vore för skogarnas skötsel olämpligt, emedan den biträdande jägmästaren
vore angelägen om att snarast erhålla ordinarie tjänst, hvarför personombyten
inträdt med relativt korta mellantider.
Kungl. Maj:t hade ock i nådig proposition till Riksdagen år
1900 täckts uttala sig för en delning af Vadsbo revir. Sedan statsutskottet
i sitt utlåtande i anledning häraf anfört, att behofvet af
en sådan delning icke kunde anses vara till fullo ådagalagdt, biföll
Riksdagen icke revirdelningen, ehuru ortens riksdagsmän i både Första
och Andra kammaren på grund af sin lokalkännedom framhöllo behofvet
af en indelning af Vadsbo revir. Skogshushållningens utveckling hade
därefter gjort detta behof allt mera trängande, hvarför ett vidare
uppskof med delningen icke syntes böra äga rum.
Bih. till Riksd. Prof. 1907. Sami. 1 Afd. 10 Höft. 5
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
På grund af hvad sålunda anförts har domänstyrelsen hemställt,
att nuvarande Vadsbo revir finge uppdelas i två revir under benämning
Tivedens och Granviks revir, det förra omfattande de allmänna skogarna
i Norra Vadsbo domsaga och fögderi, det senare motsvarande skogar
i Södra Vadsbo domsaga och fögderi, på sätt en vid styrelsens skrifvelse
fogad tablå angående förslag till uppdelning af Vadsbo revir närmare
angåfve. Af denna tablå framginge,
att Tivedens revir skulle komma att omfatta 52 allmänna skogar,
innehållande sammanlagdt 12,221,8 2 hektar, hvaraf 9,041,8 3 hektar
kronoparker, 685,3 3 hektar från arrende undantagna domänskogar och
2.494.6 6 hektar under skogsstatens kontroll stående skogar, samt
att Granviks revir skulle komma att omfatta 65 allmänna skogar,
innehållande sammanlagdt 13,039,13 hektar, hvaraf en kronopark om
8.120.7 6 hektar, från arrende undantagna domänskogar 798,2 9 hektar,
en häradsallmänning om 775,32 hektar och 3,344,7 6 hektar under
skogsstatens kontroll stående skogar.
I fråga om de kostnader, som skulle blifva förenade med en förändrad
revirindelning dels i Jämtlands län och dels i Skaraborgs län
på nu angifvet sätt, har domänstyrelsen föreslagit, dels att enligt nuvarande
lönestat utgående löneförmåner till jägmästarna i Norra Jämtlands,
Östra Jämtlands, Västra Jämtlands och Härjedalens revir skulle
blifva förenade med jägmästarbefattningarna i respektive Östersunds,
Bräcke, Hallens och Rätans revir samt att de med jägmästareänsten
i Vadsbo revir förenade löneförmåner skulle tillkomma jägmästaren
i Granviks revir, dels ock att, intill dess skogsstatens lönevillkor kunde
blifva reglerade, följande lönestat finge blifva gällande för
jägmästaren i Frostvikens revir
» » Åre »
» » Hede j>
» » Tivedens »
Lön kronor. |
Tjänst- görings- penningar kronor. |
Res- penningar kronor. |
Summa kronor. |
1,500 |
1,200 |
500 |
3,200 |
1,500 |
1,200 |
500 |
3,200 |
1,500 |
1,200 |
500 |
3,200 |
1,500 |
1,000 |
400 |
2,900 |
med rätt för hvar och en af dem att åtnjuta ålderstillägg på sätt och
under villkor, som för öfriga revirförvaltare vore bestämdt.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
35
De nu föreslagna aflöningarna vore för jägmästarna i Jämtlandsreviren
lika med löneförmånerna enligt nu gällande stat för jägmästarna
i Västra Jämtlands och Härjedalens revir, och för jägmästaren i Tivedens
revir lika med löneförmånerna enligt nu gällande stat för jägmästarna
i Slättbygds, Dalslands med flera revir i Västra distriktet.
Hvad först angår domänstyrelsens framställning i fråga om ökning
af den ordinarie skogspersonalen i Jämtlands län vill jag erinra, hurusom
styrelsen i underdånig skrifvelse den 16 oktober 1905 angående
skogsväsendets anslagsbehof för innevarande år framhöll, att den lag
angående skyddsskogar, som Kungl. Maj:t utfärdat den 24 juli 1903
och som trädt i kraft med 1905 års ingång, helt naturligt kräfde en
afsevärd förstärkning af skogspersonalen i Jämtlands län, där lagen
vunnit tillämpning, och att en ökning af jägmästarnas och kronojägarnas
antal därstädes framdeles syntes blifva en nödvändighet. Då
emellertid de områden, Indika skulle behandlas som skyddsskogar,
ännu icke blifvit af Kungl. Maj:t definitivt bestämda, utan endast
provisoriskt beslut i enlighet med lagens 1 § 2 mom. af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i länet meddelats den 14 januari 1905, ansåge
styrelsen sig icke då böra framlägga förslag till inrättande af fasta
nya jägmästar- och kronojägartjänster, utan ville för det dåvarande inskränka
sig till att föreslå det ökade arbetets utförande genom extra
tjänstemän och betjänte, hvarigenom ock skulle vinnas större erfarenhet
i fråga om det verkliga behofvet.
I fråga om användandet af extra krafter för ifrågavarande ändamål
anförde styrelsen vidare, bland annat, att, sedan Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län genom kungörelse den 14
januari 1905 utfärdat interimsförordnande angående skyddsskogar i
nämnda län, styrelsen måst, efter därom af Kungl. Maj:t den 27
januari, den 3 februari och den 9 juni 1905 erhållna nådiga bemyndiganden,
under samma år anställa nödigt antal extra skogstjänstemän
för verkställande af utsyningar åt enskilde inom skyddsskogsområdet.
Under månaderna februari—april 1905 hade för ändamålet varit fullt
sysselsatta 14 extra jägmästare, och under tiden från och med juli
månad samma år 12 dylika, hvilkas arbeten ej syntes kunna medhinnas
ens före november månads utgång. Dessutom hade, enligt nådigt medgifvande
den 9 juni 1905, 3 inom länet förut tjänstgörande biträdande
jägmästare förordnats att utöfva kontroll öfver afverkningarna inom
skyddsskogsområdet. Emellertid borde härvid beaktas, att utsyningarna
under vintern 1904—1905 afsett virke, som bort utsynas redan år 1904,
36
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
därest skyddsskogslagen då varit gällande, hvarför endast det återstående
arbetet rätteligen vore att hänföra till 1905 års utsyning. Med ledning
dels af sistnämnda arbete, dels ock af erfarenhet om likartade göromål
inom Norrbottens och Västerbottens län kunde beräknas, att — under
förutsättning att de tre nuvarande biträdande jägmästarna, som vore
anställda hufvudsakligen för göromål inom lappskattefjällen, tillika
finge mot förutvarande villkor, nämligen ersättning efter resereglementets
fjärde klass, utöfva kontroll öfver afverkningar inom skyddsskogsområdet
— härutöfver skulle erfordras inom Jämtlands län med
anledning af skyddsskogslagen 6 till 7 extra tjänstemän eller assistenter.
På grund af hvad sålunda anförts hemställde domänstyrelsen, att
för anställande af extra skogstjänstemän inom ifrågavarande län ett
belopp af 25,000 kronor finge användas af reservationsanslaget till
kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet,
hvilket anslag sålunda skulle höjas med samma belopp.
Vid underdånig föredragning den 13 januari 1906 af denna domänstyrelsens
framställning yttrade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
— efter erinran, hurusom i 1 § af lagen angående skyddsskogar
den 24 juli 1903 stadgades, att för bibehållande af skogar, hvilkas bestånd
erfordrades till skydd mot flygsandsfält och fjällgränsens nedgående,
efter föregången syn och undersökning Konungen ägde förordna,
att annan afverkning än till husbehof finge äga rum endast
efter utsyning, som på statens bekostnad af skogsstatens tjänstemän
verkställdes — att dittills något sådant förordnande icke af Kungl. Maj:t
meddelats, men att Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands
län i anledning af väckt fråga om skyddsskogar inom detta län, med
stöd af i sistnämnda paragraf intagen bestämmelse, att dylikt förordnande
äfven finge meddelas af Konungens befallningshafvande att
gälla, intill dess Konungen i ärendet beslutat, den 14 januari 1905
utfärdat sådana interimsbestämmelser för en stor del af länet. Då de
därinom vid denna tid anställda skogstjänstemännens antal vore beräknadt
efter därförut vanliga förrättningar, både extra arbetskrafter i
stor utsträckning måst användas för att icke skogsägarna skulle ytterligare
inskränkas i sin förfoganderätt till skogen därigenom, att utsyning,
hvartill de kunde vara berättigade, genom brist på utsyningsförrättare
försenades. Huruvida bebofvet af ökade arbetskrafter skulle
fortfara, berodde tydligtvis på den lösning, frågan om skyddsskogar
inom länet erhölle. Intill dess denna sistnämnda fråga vunnit en
slutlig lösning, syntes därför lämpligen extra arbetskrafter böra anlitas.
För att sätta Kung]. Maj:t i tillfälle att allt framgent anvisa medel
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
37
till detta, vid reservationsanslagets bestämmande till sitt nuvarande
belopp icke förutsedda, ändamål, vore det nödvändigt, att detta anslag
vunne en därefter lämpad förhöjning, och, då domänstyrelsens beräkning
i denna del icke syntes gifva anledning till erinran, fann departementschefen
sig böra tillstyrka äskande af en ytterligare förhöjning af
25,000 kronor. I öfverensstämmelse härmed gjorde Kungl. Maj:t hos
Riksdagen framställning om reservationsanslagets höjning med nyssnämnda
belopp, hvilken framställning jämväl af Riksdagen bifölls.
Då domänstyrelsen aflät sin nyssberörda framställning i fråga om
behofvet af ökade arbetskrafter på grund af tillämpning af lagen angående
skyddsskogar, ansågs sannolikt, att frågan om skyddsskogsgränsens
bestämmande inom Jämtlands län skulle hinna definitivt
lösas redan under år 1906. Så har emellertid ej blifvit fallet. Till
Kungl. Maj:t inkom under år 1905 ett flertal framställningar om
anstånd med bestämmandet af skyddsskogsområdets omfattning, på
det att tillfälle måtte beredas ägare af jord och skog inom det
ifrågasatta området att å ort och ställe granska det uppgjorda förslaget
till skyddsskogsområde. Efter det domänstyrelsen yttrat sig
öfver dessa framställningar, behagade Kungl. Maj:t den 29 juni 1906
uppdraga åt nämnda styrelse att med hänsyn till föreskrifterna i
lagen angående skyddsskogar i fråga om hållande af syn och undersökning
låta genom två af styrelsen utsedda lämpliga personer jämte
vederbörande jägmästare verkställa dylik syneförrättning, beträffande
hvilken dessutom meddelades åtskilliga föreskrifter. Denna syn har
under år 1906 verkställts inom Lillherrdals socken, där laga skifte för
närvarande pågår; och har Kungl. Maj:t, på domänstyrelsens framställning,
den 21 december 1906 meddelat sådant förordnande, som
i 1 § af skyddsskogslagen sägs, beträffande de skogar, hvilka
inom denna socken skola betraktas såsom skyddsskogar. Då emellertid
syn för bestämmande af skyddsskogsgränsens sträckning inom
länet i öfrigt först framdeles, i den mån så medhinnes, kan förrättas, måste
med skyddsskogsgränsens definitiva bestämmande inom den ojämförligt
största delen af länet någon tid anstå. Vid sådant förhållande anser jag,
till fullo erkännande behofvet af en omreglering af skogstjänstemännens
tjänstgöringsområden uti ifrågavarande län och af en ökning i antalet
af den ordinarie skogspersonalen inom länet, att det af domänstyrelsen
nu framlagda förslaget i berörda afseenden icke lämpligen bör för närvarande
företagas till slutligt afgörande. Först sedan skyddsskogsgränsen
inom länet i dess helhet blifvit af Kungl. Maj:t definitivt
bestämd, blir det möjligt att närmare pröfva det nu föreliggande om
-
38
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
regleringsförslaget och afgöra, huruvida de föreslagna områdena för de
nya reviren kunna anses vara de lämpligaste och bäst afpassade, särskildt
med hänsyn till det blifvande skyddsskogsområdets omfattning.
Utan att underkänna betydelsen af de utaf domänstyrelsen framhållna
många och stora olägenheter, som äro förknippade med det
nuvarande systemet att anlita extra ordinarie skogspersonal för utsyningar
och andra på den ordinarie skogspersonalen eljest ankommande
förrättningar, anser jag således, i likhet med hvad vid framläggandet
af anslagskrafven för skogsväsendet för år 1907 af dåvarande departementschefen
i ämnet anfördes, att det slutliga afgörandet af frågan om
omreglering af de nuvarande reviren inom Jämtlands län bör uppskjutas,
till dess skyddsskogsgränsen inom länet i dess helhet blifvit definitivt
fastställd; och finner jag mig alltså icke kunna tillstyrka Kungl. Maj:t
att redan hos innevarande års Riksdag äska medel för anordnande af nya
ordinarie jägmästartjänster inom ifrågavarande län.
Därest någon framställning i sådant syfte icke kommer att af
Kungl. Maj:t till Riksdagen aflåtas, lärer det icke kunna undgås
att jämväl under år 1908 inom länet anställes extra personal för utförande
af under samma år nödiga skogsförrättningar, hvilka ej kunna
af den ordinarie personalen medhinnas; och torde jag vid behandlingen
af frågan om anslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet få härtill återkomma.
Vidkommande därefter domän styrelsens förslag om delning af
Vadsbo revir i Skaraborgs län har, såsom domänstyrelsen erinrat, denna
fråga redan förut varit föremål för statsmakternas pröfning; och torde
det tillåtas mig att nu i korthet få något närmare redogöra för hvad
vid frågans föregående behandling förekommit. Redan i underdånig
skrifvelse den 25 november 1899 angående anslagsbehofvet för skogsstaten
för år 1901 framhöll domänstyrelsen, att förhållandena inom
ifrågavarande revir påkallade en revirdelning.
Vederbörande revirförvaltare hade nämligen erinrat, att inom
detta revir de allmänna skogarnas areal, som år 1889 uppgick till 14,606
hektar 59 ar, under de senare åren genom inköp och afsättande af
mark till kronopark alltjämt ökats, så att densamma år 1899 utgjorde
å 11 under skogsstatens vård och förvaltning
ställda skogar.................................................... 16,867 hektar 85 ar, och
å öfriga 115 allmänna skogar .......................... 9,551 ,, 96 „
eller tillsammans å 126 egendomar 26,4i9 hektar 81 ar.
Med dessa skogars intensivare skötsel genom skogsodling, vägbyggnad
och dikning samt med virkets förädlande genom försågning å kronans
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
39
sågverk eller kolning följde arbeten till den omfattning, att revirets
förvaltningsutgifter stigit från G,946 kronor år 1889 till 45,512 la-onor
år 1899, påkallande en vidlyftig bokföring, bland annat, med ett sjuttital
arrendatorer af torp och lägenheter å kronoparkerna. Från år 1893
hade revirförvaltaren haft till sin hjälp en biträdande jägmästare, hvilkens
aflöning under år 1898 utgått med 1,500 kronor, men af styrelsen
för år 1900 föreslagits till 2,000 kronor, till hvilket belopp arfvodet
jämväl blifvit af Kungl. Maj:t bestämdt vid fastställande af generalförslaget
öfver utgifter från reservationsanslaget för skogsväsendet år 1900.
Ofverjägmästaren i distriktet ansåge att, då revirgöromålen genom
de stora markförvärfven högst betydligt ökats, det ur skogshushållningens
synpunkt vore nödigt, att Vadsbo revir delades i två revir.
Domänstyrelsen delade deri af ofverjägmästaren uttryckta mening
och hölle före, att genom en sådan delning stora fördelar vid skogarnas
förvaltning skulle vinnas. Det nya reviret, som borde benämnas Tivedens
revir, skulle omfatta de allmänna skogarna inom Finnerödja socken
af Norra Vadsbo härad samt inom Undenäs och Tiveds socknar af
Södra Vadsbo härad, tillhopa 11 skogar med en sammanlagd areal af
15,306 hektar 45 ar. Till det andra reviret, som fortfarande borde
benämnas Vadsbo revir, skulle hänföras öfriga delar af det nuvarande
reviret med tillsammans mer än ett hundratal särskilda skogar om
tillsammans 11,113 hektar 36 ar.
Denna domänstyrelsens framställning anmäldes inför Kungl. Maj:t
den 15 januari 1900 af dåvarande departementschefen, som därvid förordade
densamma.
I enlighet härmed framlade också Kungl. Maj:t för Riksdagen
förslag om revirets delning och anställande af ytterligare en jägmästare
i reviret. I skrifvelse den 9 maj 1900 yttrade emellertid Riksdagen
beträffande förslaget om Vadsbo revirs delande i två revir, .att enligt
Riksdagens uppfattning behofvet häraf ej syntes vara till fullo ådagalagdt,
hvarför Riksdagen ej ansåg sig böra bifalla Kungl. Maj:ts förslag
i denna de!.
Då delning af ifrågavarande revir förra gången var ifrågasatt,
uppgick, enligt hvad nyss nämnts, den sammanlagda arealen af de
under skogsstatens vård och förvaltning ställda skogarna inom reviret
till 16,867 hektar 85 ar, under det att arealen af dylika skogar inom
reviret numera utgör 19,421 hektar 53 ar och alltså utvisar en ökning
med ej mindre än 2,553 hektar 68 ar. Den sålunda alltjämt fortgående
ökningen af statsskogarnas areal och utvecklingen af skogsväsendet
inom detta revir har, såsom domäustyrelsen framhållit, under den tid,
40
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Anslaget för
statens skogsläroverk.
Anslaget till
ålderstillägg
m. in.
Anslaget till
enskilda skogs,
undervisningen.
som förflutit, efter det Kungl. Maj:t hos Riksdagen gjorde framställning
om delning af reviret, gjort behofvet af detsammas definitiva
delning och anställande af ytterligare en ordinarie jägmästare därstädes
allt mera trängande. Den tillfälliga anordning, som måst vidtagas med
anledning af de ökade göromålen inom reviret, eller detsammas provisionella
delande och förordnande af en biträdande jägmästare såsom
förvaltare på eget ansvar af den ena delen, kan naturligen ej i längden
vara tillfredsställande eller anses lämplig, helst någon minskning af
göromålen inom reviret icke kan vara att förvänta, men däremot en
fortfarande ökning af desamma med all sannolikhet är att emotse. I
likhet med domänstyrelsen anser jag därför, att den ifrågasatta definitiva
delningen af detta revir ej längre lämpligen bör uppskjutas. På
grund häraf finner jag mig böra tillstyrka, att frågan om revirets
delning och om inrättande för sådant ändamål af en ny jägmästarbefattning
måtte ånyo föreläggas Riksdagen; och har jag ej något
att erinra mot domänstyrelsens förslag vare sig i afseende å delningens
verkställande eller i fråga om aflöningsförmånerna vid den nya jägmästartjänsten.
Då i fråga om ny reglering af statens skogsläroverk pågående
utredningsarbeten ännu icke afslutats, har domänstyrelsen för det närvarande
upptagit det bestämda anslaget för statens skogsläroverk till oförändradt
belopp, 58,800 kronor.
I fråga om förslagsanslaget till ålderstillägg åt skogsstatens och
skogsinstitutets lärarpersonal bär domänstyrelsen ansett detta anslag fortfarande
vara fullt tillräckligt för sitt ändamål och därför föreslagit detsamma
till oförändradt belopp, 100,000 kronor.
Reservationsanslaget till enskilda skog sundervisning en är för år 1907
uppfördt med 5,600 kronor. Af detta belopp utgå 1,000 kronor till
Gottlands folkhögskolas landtbrukskurs för en lärare i skogshushållning
och återstoden, 4,600 kronor, till Skogshålls enskilda skogsskola i Södermanlands
län, för hvilken skola länets hushållningssällskap upplåter
lokal. I afseende å denna skola tillåter jag mig erinra, hurusom domänstyrelsen
redan i skrifvelse den 16 oktober 1905 med förslag till stat
för skogsväsendet för år 1907 anmält, att nämnda hushållningssällskaps
förvaltningsutskott hos styrelsen gjort framställning om vidtagaude af
åtgärder i syfte att hushållningssällskapet befriades från skyldigheten
att upplåta lokal för skolan senast från och med den 1 oktober 1907.
Statsutskottets Utlåtande N:o JO.
41
Med anledning häraf både styrelsen, som ansett det böra utredas, huruvida
icke i anseende till behofvet af skogsskolor i riket i stället för
Skogshålls skogsskola borde å lämplig plats inrättas eu statens läroanstalt
och för en sådan utredning vidtagit förberedande åtgärder, i
sin berörda skrifvelse hemställt, att ifrågavarande anslag måtte oförändradt
utgå jämväl för år 1907, dock under medgifvande, att den del
af anslaget till Skogshåll, som icke komme att utgå till denna skola,
finge eventuellt användas till den statens skogsskola, som i stället kunde
efter behörigt medgifvande blifva inrättad.
\ id anmälan den 13 januari 1906 af domän styrelsens omförmälda
skrifvelse anförde dåvarande departementschefen att, därest en ny statens
skogsskola funnes erforderlig, anslag till densamma borde äskas
under bestämda anslaget för statens skogsläroverk. Då utredning om
behofvet af eu sådan skola icke ännu förelåge, kunde ej ett sådant
äskande framställas beträffande 1907 års stat. Då emellertid, enligt
hvad domänstyrelsen meddelat, den vid Skogshåll med understöd åt
statsmedel bedrifna skogsundervisningen skulle komma att upphöra den
1 oktober 1907, skulle, därest med anledning däraf en ny statens
skogsskola tunnes erforderlig, anslag till densamma behöfvas redan
tran sistnämnda dag, om icke ett afbrott i utbildningsarbetet skulle
äga rum. Riksdagens medgifvande till att det till Skogshålls skogsskola
utgående understöd iinge användas för en ny statens skogsskola
skulle således afse tiden från den 1 oktober 1907 till dess anslag för
skolan blefve tillgängligt under anslagstiteln »statens skogsläroverk».
Då emellertid den utredning rörande behofvet af eu ny statens skogsskola,
som af domänstyrelsen igångsatts, borde kunna föreligga afslutad
i så god tid, att nödiga anslagsäskanden kunde föreläggas 1907 års
Riksdag, ansåg departementschefen någon framställning till 1906 års
Riksdag i förevarande afseende icke erfordras; och fann Kungl. Maj:t
ej heller skäl att då till Riksdagen framställa något förslag i ämnet.
Sedermera har domänstyrelsen i skrifvelse den 30 april 1906, med
öfverlämnande af ritningar och kostnadsförslag för uppförande af en
ny statens skogsskola å Karlsby kronopark i Östergötland, framhållit
önskvärdheten af, att eu sådan skola komme att i stället för Skogshålls
skogsskola anordnas antingen å nämnda kronopark eller vid Omberg.
Denna styrelsens skrifvelse har öfverlämnats till de enligt Kungl.
Ma j:ts bemyndigande den 7 i samma månad tillkallade sakkunnige för
biträdande inom jordbruksdepartementet vid behandling af fråga om
ändamålsenligt ordnande af skogsundervisningen in. m.
Bih. till Riksd. Prof. J907. 4 Sami. 1 Afd. JO Häft.
<5
42
Statsutskottets Utlåtande N:o 10-
Då anordnandet af en ny statens skogsskola i stället för skogsskolan
vid Skogshåll på grund häraf kunde komma att uppskjutas under
några år, har domänstyrelsen i skrifvelse den 9 oktober 1906 uttalat
den mening, att det vore synnerligen önskvärdt, att verksamheten vid
Skogshålls skogsskola kunde tills vidare fortgå efter den 1 oktober 1907,
samt vidare anfört, att den nu till skolan upplåtna lokalen kunde, enligt
hvad skolans föreståndare upplyst, för ett belopp af 500 kronor om året
förhyras under en tid af tre år, räknadt från nämnda dag, samt att
enligt styrelsen lämnad uppgift till hyresbeloppets gäldande funnes tillgängliga
besparingar af enskilda medel, som hittills stått till skolföreståndarens
disposition för att användas till inköp af inventarier vid
skolan, extra arfvodesförhöjning till skogsrättaren m. in., i följd hvaraf
för skolans fortsatta .verksamhet under tre år från och med den 1
oktober 1907 skulle af statsmedel erfordras allenast samma belopp, som
tillförene af sådana medel därtill utgått; och har styrelsen på grund
häraf hemställt, att den för skolan hittills använda lokalen finge för
skolans fortsatta verksamhet af tillgängliga enskilda medel förhyras
under tre år från och med nyssnämnda dag samt att skolans verksamhet
finge tills vidare under denna tid på sätt hittills skett fortgå.
Vid föredragning den 16 november 1906 af domänstyrelsens sistberörda
skrifvelse har Kungl. Maj:t förklarat, att hinder från Kung!.
Maj:ts sida icke mötte att, för uppehållande tills vidare under en tid åt
tre år från och med den 1 oktober 1907 af verksamheten vid Skogshålls
skogsskola, af tillgängliga enskilda medel förhyra den åt skolan
för närvarande upplåtna lokalen.
Den i det föregående omförmälda utredningen rörande behofvet
af en ny statens skogsskola, hvilken skulle träda i stället för den enskilda
skogsskolan vid Skogshåll, har sålunda, till följd däraf att denna
utredning ansetts böra fortgå i samband med behandligen af frågan
om ett ändamålsenligt ordnande af skogsundervisningen, ännu icke
kunnat afslutas. Det synes emellertid, enligt hvad jämväl af domänstyrelsen
framhållits, vara synnerligen önskvärdt, att verksamheten vid
Skogshålls skogsskola fortfarande kan uppehållas, till dess nämnda
utredning verkställts och ett tillfredsställande ordnande af skogsundervisningen
blifvit genomfördt. Då den lokal, som af Södermanlands
läns hushållningssällskap upplåtits för skolan till den 1 oktober 1907,
efter nämnda tidpunkt kan af tillgängliga enskilda medel förhyras,
samt Kungl. Maj:t, såsom förut erinrats, förklarat hinder från Kungl.
Maj:ts sida icke möta mot en sådan anordning, har sålunda möjliggjorts,
att skolan kan kvarblifva å sin nuvarande plats. För ett fortsatt
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
43
uppehållande af undervisningen vid skolan är emellertid af nöden,
att det till skolan hittills utgående statsbidraget fortfarande finnes tillgängligt;
och anser jag mig med hänsyn härtill nu sakna anledning
att ifrågasätta någon förändring uti ifrågavarande anslag.
I reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet har domänstyrelsen uti sin förberörda
skrifvelse den 9 oktober 1906 föreslagit en afsevärd höjning.
Styrelsen har i afseende å detta anslag anfört hufvudsakligen
följande.
Anslaget, som för år 1906 utgått med 1,599,792 kronor, hade
för år 1907 höjts med 225,000 kronor till 1,824,792 kronor. Beloppet
af de medel, som för sistnämnda år vore behöfliga för bestridande af
de från anslaget utgående utgifterna, syntes emellertid, enligt hvad
efter vid tiden för aflåtandet af domänstyrelsens berörda skrifvelse
erhållna provisoriska uppgifter från landsorten kunde approximativt
bedömas, komma att belöpa sig till omkring 2,260,000 kronor eller till
omkring 435,200 kronor mer än anslagsbeloppet, till hvilken ökning i
utgifter mot förr väsentligt bidroge förhöjning af vägskatt för kronans
skogar på grund af de då i tillämpning trädande lagarna af den 20
juni 1905 och den 31 maj 1906. Att utgifterna, ehuru under en följd
af år öfverstigande därför beviljade årsanslag, dittills ändock kunnat
bestridas, härledde sig däraf, att därför tillräckliga reservationer å anslaget
funnits. Med 1907 års utgång syntes emellertid, för så vidt nu
kunde förutses, dessa reservationer vara i det närmaste förbrukade,
hvarför styrelsen, som med hänsyn till statens produktiva skogsväsendes
fortgående utveckling och till de alltjämt sig ökande offer, som från
statens sida kräfdes för upprätthållande af de för vissa delar af landet
gällande lagar angående skogshushållningen å enskildes skogar, ingalunda
ansåge sig kunna föreslå inskränkning i utgifterna, anhållit, att
för år 1908 anslaget måtte, för att ställas i ungefärlig jämnhöjd med
antagligt årsbehof, ökas med 440,000 kronor till 2,264,792 kronor.
Anslaget till
kronoskogarnas
förvaltning
och befrämjande
af
skogsväsendet
i allmänhet.
Den höjning af förevarande anslag, hvilken, såsom af domänstyrelsen
erinrats, för år 1907 ägde rum, betingades af två nytillkomna
lagar, nämligen lagen angående skyddsskogar den 24 juli 1903 och
lagen den 20 juni 1905 om ändring i vissa delar af lagen angående
våghål!ningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober 1891, hvilken
träder i tillämpning den 1 januari 1907.
44
Statsutskottets Utlåtande N:o 10
Domänstyrelsens nu gjorda framställning om ytterligare höjning
af anslaget för år 1908 har icke sin grund i tillkomsten af nya slag
af utgifter, livilka borde af medel från anslaget bestridas, utan äro
anledningarna till den ifrågasatta förhöjningen att söka i andra förhållanden,
för hvilka jag nu anhåller att få något närmare redogöra.
De från ifrågavarande anslag utgående utgifterna förete i allmänhet
en alltjämt fortgående stegring. Denna stegring är en naturlig
följd af den betydande utveckling, hvari vårt skogsväsende under närvarande
tid befinner sig. Genom inköp för statens räkning förvärfvas
årligen betydliga skogsområden, hvilkas vård och skötsel kräfva ökade
kostnader; men framför allt stå de stegrade utgifterna i samband med
den allmänna sträfvan att åstadkomma en förbättrad skogsvård inom
landet, som under de senare åren gjort och alltjämt gör sig mer och
mer gällande. En minskning för framtiden i dessa utgifter är således
icke att emotse. Detta förhållande torde emellertid, under förutsättning
att utvecklingen alltjämt fortgår och att således de använda medlen
motsvaras af ett alltjämt ökadt värde hos statens skogstillgångar, icke
böra gifva anledning till farhågor.
För att visa de olika utgiftsposternas belopp vid jämförelse mellan
åren 1906 och 1907, har jag låtit sammanställa följande
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
45
Tabell öfver utgifterna från reservationsanslaget till kronoskogarnas
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet enligt af Kungl. Maj:t fastställda generalförslag
för åren 1906 och 1907.
A.
n
n
n
ii
n
i ii
ii
ii
ii
i n
1 ii
Till domänstyrelsens disposition.
enskilda skogsundervisningen
skogsindelning .............................
åtgärder mot skogseld i Norr-;
bottens och Västerbottens län
flottleder........................................
uppskattning, utsyning m. m. åj
hemmans och nybyggens sko-!
gar samt kronoparker i Norrbottens,
Västerbottens, Jämt-;
lands och Kopparbergs län...
upprättande af planer för och
tillsyn öfver torrläggning af
vattensjuk mark utom de norrländska
länen och Kopparbergs
län ....................................
kostnader vid inköp af mark ...
rese- och traktamentskostnader
vikariatsersättningar....................
statens skogsförsöksanstalt.........
skogstidskrifter..............................
stipendier ......................................
statens skogsingenjör..................j
,, skogsskolor ...................|
Utgifter |
Utgifter |
Ökning |
Minsk- ning |
5,600 |
5,600 |
||
69,200 |
79,200 |
10,000 |
— |
5,000 |
5,000 |
_ |
___ 1 1 |
2,000 |
3,000 |
1,000 |
1 |
102,000 |
102,000 |
j |
|
15,000 |
15,000 |
||
12,000 |
12,000 |
— |
— |
34,000 |
34,000 |
— |
— |
10,000 |
10,000 |
— |
j |
24,000 |
24,000 |
— |
— |
5,300 |
5,300 |
— |
— |
3,500 3,500 |
— |
— |
|
3,300 |
3,300 |
— |
— |
24,750 |
24,750 |
— |
46
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Till nybyggnader ecb reparationer
med mera...................................
„ skötsel af nyförvärfvade krono
parker .........................................
vägskatt......................................
oförutsedda och diverse utgifter
11
11
Summa kronor
B. Till länsstyrelsernas disposition.
Till 14 län anvisade ........................
C. Till öfverjägmästarnes disposition.
|
j Till 10 öfverjägmästare anvisade......
I
D. Till revirförvaltarnes disposition.
Till handtlangning vid skogsindel
ning
och uppskattning............
„ afverkning, kolning, sågning och
transport af skogseffekter......
skogsodling och markberedning
rågångsrensning och hägnad ...
dikning...........................................
byggnadsarbeten........................
inventarier......................................
skatter och (mera .......................
extra skogsbevakning..................
dagarfvoden åt kronoj ägare......
oförutsedda och diverse utgifter,
hvaruti ingår visst belopp till
underhåll och trafik å järnvägen
Kloten—Bånghammar .................
Summa kronor! 1
Utgifter |
Utgifter |
Ökning |
Minsk- |
1906 |
1907 |
nmg |
|
45,348 |
18,832 |
_ |
26,516 |
50,000 |
50,000 |
_ |
_ |
— |
180,000 |
180,000 |
— |
99,984 |
100,006 |
22 |
|
510,982 |
675,488 |
191,022 |
26,516 |
35,700 |
38,300 |
o o of! |
|
22,090 |
25,025 |
2,935 |
|
54,645 |
47,660 |
6,985 |
|
372,642 |
403,661 |
31,019 |
_ |
201,809 |
219,513 |
17,704 |
— |
68,731 |
73,455 |
4,724 |
— |
31,341 |
32,770 |
1,429 |
— |
60,128 |
70,954 |
10,826 |
|
72,350 |
85,586 |
13,236 |
|
14,788 |
13,879 |
— |
909 |
262,181 |
298,313 |
36,132 |
— |
111.247 |
134,548 |
23,301 |
_ |
34,649 |
37,391 |
2,742 |
|
84,717 |
101,524 |
16,807 |
|
,369,228 |
1,519,254:157,920 |
7,894 |
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
47
Måste man sålunda för framtiden räkna med en fortgående höjning
af utgifterna från anslaget, är därjämte att märka, att redan föregående
års anslagsbelopp i och för sig varit otillräckliga. Detta missförhållande
har, såsom af domänstyrelsen erinrats, hittills kunnat afhjälpas
genom befintligheten af å anslaget tidigare uppkomna reservationer.
Då emellertid dessa reservationer vid 1907 års utgång beräknas
vara förbrukade, lärer annan utväg nu icke stå till buds än att, i
enlighet med hvad domänstyrelsen föreslagit, hos Riksdagen äska en
efter omständigheterna afpassad höjning af anslaget.
Till belysande af åtgången af å anslaget tidigare uppkomna
reservationer tillåter jag mig meddela följande öfversikt:
reservationer vid 1906 års början, |
enligt 1905 års bokslut, i jämna |
kronor ................................................. |
..................................... 849,371: — |
1906 års reservationsanslag ............... |
.................................... 1,605,392: — |
1907 „ „ ................ |
................................... 1,830,392: — |
Summa kronor 4,285,155: — |
härifrån afgå
dels vid 1905 års slut disponerade,
men då ännu ej
utbetalade.............................. kronor
dels vid fastställande den 15
december 1905 af domänstyrelsens
generalförslag
för år 1906 anvisade ......
dels vid fastställande den 7
december 1906 af domänstyrelsens
generalförslag
för år 1907 anvisade ......
dels medel, som anvisats genom
särskilda nådiga bref
hvarför såsom reservation
vid 1907 års slut återstå
allenast ............................... „ 11,130: —
Summa kronor 4,285,155: —
I denna beräkning ingå ej eventuella besparingar å anslagen
under åren 1906 och 1907.
Vid beräknandet af beloppet af den förhöjning af anslaget, som
för år 1908 är erforderlig, har domänstyrelsen utgått från de siffror,
som legat till grund för styrelsens utgiftsförslag för år 1907. Visser
-
1,938,000: —
2,258,067: —
26,319: kronor 4,274,025: —
48
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Utskottets
yttrande.
ligen synas dessa siffror, med hänsyn till den fortgående stegringen af
utgifterna från anslaget i fråga, i allmänhet vara väl knappt tilltagna,
men då å andra sidan med tämligen stor visshet torde kunna förutses,
att å de för åren 1906 och 1907 beviljade anslag skola uppkomma
besparingar, hvilkas belopp emellertid ej nu kan beräknas, anser jag
mig ej böra hemställa om förhöjning af anslaget utöfver den af
domänstyrelsen föreslagna summan, 440,000 kronor.
Slutligen anhåller jag få erinra att, under förutsättning att någon
framställning i fråga om inrättande af nya ordinarie jägmästareänster
inom Jämtlands län nu icke kommer att af Kungl. Maj:t till Riksdagen
aflåtas, behofvet af extra personal, för utförande af skogsförrättningar
inom det provisoriskt bestämda skyddsskogsområdet i nämnda
län kvarstår jämväl för år 1908, hvadan ungefärligen enahanda kostnader,
som under år 1907 för detta ändamål beräknats från reservationsanslaget
till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet, kunna antagas komma att utgå från anslaget äfven under
år 1908.»
Hvad först beträffar den föreslagna delningen af Yadsbo revir,
synes densamma, som redan år 1899 ifrågasattes, icke längre böra
undanskjutas. Sammanlagda arealen af de under skogsstatens vård
och förvaltning ställda skogarne inom reviret har, enligt hvad departementschefen
upplyst, från nämnda tid ökats med 2,553 hektar 68 ar,
eller från 16,867 hektar 85 ar till 19,421 hektar 53 ar. en skogsareal,
som är mångdubbelt större än de till andra revir inom närliggande
delar af riket hörande kronoparker. Att arbetet å ifrågavarande revirs
skogar med den intensivare skötsel af desamma, som nu fordras, måste
i högst väsentlig mån hafva stigit, torde ligga i öppen dag, och framgår
äfven häraf, att enligt utskottet meddelad uppgift inkomsterna å
dessa skogar stigit från 70,107 kronor år 1899 till omkring 147,500
kronor år 1906 och utgifterna för dessa skogars skötsel utgjort 42,277
kronor 42 öre år 1899 och 78,642 kronor 81 öre år 1906. Utskottet
har visserligen inhämtat, att arealen å de skogar inom reviret, som stå
under skogsstatens kontroll — skogar å ecklesiastika boställen och häradsallmänningar
m. m. — minskats med 3,712 hektar 54 ar; men då det
arbete, som från jägmästarens sida nedlägges å dessa skogar, är
ringa i jämförelse med det, som kräfves för de under skogsstatens
omedelbara vård och förvaltning ställda skogarnes skötsel, torde
nämnda minskning icke kunna tillmätas någon afsevärd betydelse vid
bedömande af jägmästarens arbetsbörda. Utskottet finner alltså öfver
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
49
tygande skäl tala för den föreslagna delningen af Vadsbo revir, hvilken
utskottet sålunda finner sig höra förorda.
Emot hvad Ivungl. Maj:t föreslagit i fråga om höjning af reservationsanslaget
till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet har utskottet icke något att erinra.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
må
a) i den för skogsstaten gällande stat uppföra
ytterligare eu jägmästare med de af domänstyrelsen
för honom föreslagna aflöningsförmåner; samt
b) höja reservationsanslaget till kronoskogarnas
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet
från dess nuvarande belopp, 1,824.792 kronor,
med 440,000 kronor till 2,264.792 kronor,
så att anslaget till skogsväsendet erhåller följande
uppställning:
bestämdt anslag:
för skogsstaten .. kr. 680,108: —
,, statens skogs
läroverk
....._58,800: — kr. 738.908: —
förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten och
skogsinstitutets lärarpersonal ..... kr. 100.000: —
reservationsanslag:
till enskilda skogsunder
visningen.
..... kr. 5,600: —
„ kronoskogarnas
förvaltning
och befrämjande
af
skogsväsendet
i allmänhet.. kr. 2,264.792: — kr. 2,270,392- _
Summa kr. 3,109,300: —
hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet
i dess helhet ökas med 442,900 kronor.
Bih. titt Rilcsd. Prof. 1907. 4 Samt. 1 Afd. 10 Höft.
7
50
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Godtgörelse
åt afvittring8-landtmätarr.
[7-3
Rikets
allmänna
kartverk.
[8-]
Skiften och afvittringar.
8:o) Kung!. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgifva, att de belopp,
hvarmed inkomsterna af tjänsten under år 1908 för afvittringslandtmätarna
i Västerbottens och Norrbottens län kunde komma att understiga
3,000 kronor för dem, som tillhörde första lönegraden, och 3,500 kronor
för dem, som på grund af ålder i tjänsten åtnjöte arfvodesförhöjning,
måtte deasa tjänstemän godtgöras af anslagen till storskiftes- och
afvittringsverken.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
omförmält, hurusom landtmäteristyrelsen i skrifvelse den 14 november
1906 anmält, att kostnaderna för afvittringen under år 1908 af Kungl.
Maj:ts vederbörande befallningshafvande beräknats för Västerbottens
län till 31,905 kronor och för Norrbottens län till belopp ej understigande
40,000 kronor; och hade landtmäteristyrelsen för egen del
förklarat sig anse, att kostnaderna för afvittringsverkets fortsättande
under år 1908 borde beräknas till i rundt tal 72,000 kronor. Därjämte
hade styrelsen upplyst, att den vid 1907 års slut påräkneliga behållningen
å anslaget till skiften och afvittringar jämte 1908 års ordinarie
anslag för samma ändamål vore fullt tillräcklig att betäcka dessa kostnader,
i följd hvaraf något extra anslag för afvittringsarbetenas fullföljande
under år 1908 icke vore erforderligt.
Departementschefen ansåge sig därför kunna inskränka sig till
att, i enlighet med hvad landtmäteristyrelsen i ofvanberörda skrifvelse
hemställt, tillstyrka, att, på det att afvittringslandtmätarna i Västerbottens
och Norrbottens län måtte för år 1908 komma i åtnjutande åt
samma aflöningsförmåner, som för innevarande år vore dem beviljade,
Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu ifrågavarande framställning.
Utskottet hemställer,
att hvad Kungl. Maj:t i förevarande hänseende
föreslagit må vinna Riksdagens bifall.
Rikets allmänna kartverk.
9:o) Kungl Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att höja ordinarie
anslaget till Rikets allmänna kartverk, nu 198,800 kronor, till
216,800 kronor eller med 18,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
51
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Till rikets allmänna kartverk liar från och med år 1895 varit
nppfördt. ett ordinarie anslag, hvilket till och med år 1905 utgick
med 178,600 kronor. Vid 1905 års riksdag höjdes detta anslag till
198,800 kronor och tillika medgafs, att detsamma finge upptagas såsom
reservationsanslag. Därjämte beviljades på extra stat för år 1906 ett
anslag af 17,200 kronor för anställande af ökad civil personal vid
kartverket in. m.
Angående de förhållanden, som af dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
åberopades såsom skäl för ökning i det ordinarie anslaget
samt för beviljande af nyssnämnda anslag å extra stat, och Indika äro
utförligt omnämnda i det vid statsverkspropositionen till 1905 års Riksdag
fogade statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 14 januari
samma år, anser jag mig nu endast böra erinra om följande.
Efter det särskild!: tillkallade personer verkställt utredning angående
förändradt utgifningssätt för generalstabens topografiska karta
öfver Norrland, samt kommissionen för de allmänna kartarbetena i ärendet
afgifvit yttranden den 8 december 1903 och den 8 september 1904,
af Indika det sistnämnda jämväl upptog
kartverkets organisation, föreläde dåvarande departementschefen Kungl.
Maj:t förslag till nämnda frågors lösning. Detta förslag förutsatte
först och främst, att ökadt arbete skulle kunna uttagas från kartverkets
topografiska afdelning för utgifnings- och byråarbeten. Enligt
kommissionens beräkningar erfordrades, därest ej utgif\''andet af norrlandskartorna
skulle oskäligt fördröjas, eu ökning af ritar- och
gravörpersonalen. Då emellertid inlärda ritare och gravörer ej funnos
att tillgå, måste man tillsvidare nöja sig med att antaga ett erforderligt
antal eleA7er och att i öfrigt genom öfvertidsarbete söka så vidt
möjligt påskynda utgifningsarbetet. Redan härför kräfdes emellertid
förhöjning i det ordinarie anslaget till kartverket. Ytterligare förhöjning
i detsamma kräfdes af de utaf kommissionen föreslagna förändringarna i
kartverkets organisation. Visserligen upptog icke dåvarande departementschefen
detta förslag i hela dess vidd, men äfven såvidt detsamma af
honom gillades kunde en ökning i vissa utgiftsposter icke undgås. De
förhållanden i sistnämnda hänseende, som ansågos vara af beskaffenhet att
kräfva höjning af det ordinarie anslaget, angåfvos af departementschefen
hufvudsakligen vara, att kartografer och geodeter borde tillerkännas
ökade arfvoden, att ett belopp erfordrades för bekostande
52
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
af en ritkurs m. m., hufvudsakligen för nyantagna fältmätare, att eu
del utgiftsposter under titeln utgifnings- och byråarbeten för den topografiska
avdelningen erfordrade förböjning, samt att de i staten för
kartverket beräknade utgifterna under senare år öfverstigit årsanslaget,
hvarvid skillnaden måst betäckas genom förefintliga besparingar från
tidigare år. Med gillande af de utaf departementschefen sålunda anförda
skäl föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen att. öka det ordinarie anslaget
till kartverket med 20,200 kronor eller från 178,600 kronor till 198,800
kronor, hvilken framställning, såsom af det förut anförda framgår, af
Riksdagen bifölls.
Beträffande det extra anslagets tillkomst anhåller jag att få erinra om
följande omständigheter. Efter det förutnämnda särskilt tillkallade personer
framhållit såsom önskemål, bland annat, att kartverkspersonalen måtte
erhålla en mer stadigvarande karaktär, än som läte förena sig med
det vid generalstaben rådande passagesystemet samt den för truppbefälet
ökade öfningstiden, förordade kommissionen för de allmänna
kartarbetena i underdånigt utlåtande den 8 september 1904, att den
dåvarande organisationen af generalstabens topografiska afdelning skulle
bibehållas, med iakttagande likväl att viss tillökning af personalen skedde
och att garanti lämnades för densammas erhållande och kvarblifvande.
Emellertid framställdes af dåvarande chefen för landtförsvarsdepartementet
i anslutning till vissa militära myndigheters yttranden betänkligheter
mot lämnandet af den sålunda afsedda garantien för den militära
personalens fulltalighet. Dels på grund häraf och dels i syfte att möjligheten
af att anställa civila topografer måtte undersökas, föreslog dåvarande
chefen för jordbruksdepartementet, att den brist i antalet topografer,
som uppstått i följd af organisationens ofullkomlighet, tillsvidare
skulle fyllas af civila topografer. Enligt en af chefen för kartverket
verkställd utredning beräknades den för kartverket i sådan händelse
uppkommande ökade kostnaden för tiden från den 1 maj 1905 till
samma års slut och för år 1906 till sammanlagdt omkring 20,200 kronor.
Då en dylik anordning tillsvidare blott skulle få karaktären af ett försök
samt beräkningen endast vore approximativ, ansåg föredragande
departementschefen, att medel för ändamålet borde äskas på extra stat.
Enär det visat sig önskligt, att de namn, som skulle upptagas å
kartblad, blefve dessförinnan af sakkunniga personer granskade, föreslog
departementschefen, att medel skulle beredas jämväl till bestridande af
kostnaderna för dylika namnundersökningar, samt att ett belopp åt
1,000 kronor skulle afses för detta ändamål, att utgå å extra stat.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
53
I anslutning till hvad departementschefen sålunda hemställt, föreslog
Kungl. Maj:t Riksdagen att för kartverket å extra stat för år
1906 bevilja ett anslag å tillhopa 21,200 kronor, däraf 7,000 kronor
skulle få förskottsvis utanordnas under år 1905.
Med anledning af denna framställning beviljade Riksdagen, som
ansåg en i beräkningen upptagen utgiftspost å 2,000 kronor för hvartdera
af åren 1905 och 1906 till två kontrollofficerare kunna uteslutas,
för ändamålet ofvan angifna belopp, 17,200 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att förskottsvis under år 1905 däraf låta utanordna 5,000
kronor.
Sistnämnda belopp blef den 16 juni 1905 ställdt till chefens för
rikets allmänna kartverk förfogande för därmed afsedt ändamål och
återstoden, 12,200 kronor, upptogs i kartverkets stat för år 1906.
Uti underdånig skrifvelse den 9 november 1905 framlade därefter
chefen för rikets allmänna kartverk beräkning öfver kartverkets inkomster
och utgifter för år 1907 samt däraf framgående anslagsbehof,
och hemställde därvid såväl om ytterligare förhöjning af det ordinarie
anslaget till 225,300 kronor som äfven om äskande af anslag å extra
stat med ett till 39,000 kronor höj dt belopp. Kommissionen för de
allmänna kartarbetena tillstyrkte bifall till dessa förslag.
De viktigaste omständigheter, som enligt kartverkschefens beräkning
då skulle betinga ökning af det ordinarie anslaget, voro följande.
Å den geodetiska afdelningen förefunnes ett tillfälligt behof af ökade
arbetskrafter, hvarjämte de pågående geodetiska arbetena i Skåne och
Blekinge på grund af terrängens beskaffenhet medförde ovanligt stora
omkostnader. Sex af ritar- och gravöreleverna beräknades kunna år
1907 anställas såsom ritare och gravörer med ett arfvode af 1,200
kronor och i stället borde tre nya elever anställas. Därjämte hade
aflöningarna till ritare och gravörer beräknats i någon mån höjda och
likaså utgifterna för topografiska afdelningens utgifnings- och byråarbeten,
hvarjämte mindre ökningar borde ske äfven af åtskilliga andra utgiftsposter
i kartverkets stat.
Hvad det extra anslaget beträffar, meddelade kartverkschefen, att
han våren 1905, omedelbart efter det Riksdagen för sin del fattat beslut
i ämnet, fogat anstalter för att anskaffa de tio civila topografaspiranter,
som beräknats skola anställas. Resultatet hade blifvit anställandet under
1905 års fältarbeten af endast cn civil topografäspirant. Kartverkschefen
ansåg det dock vara för tidigt att åt* detta resultat draga några
slutsatser angående möjligheten att på åsyftad t sätt fylla behofvet af
fältmätare äfvensom angående dessa civila fältmätares lämplighet. Där
-
54
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
för borde enligt hans mening möjlighet beredas, genom anslags beviljande,
att äfven under år 1907 pröfva den nya anordningen. Det
härtill behöfliga anslagets belopp ansåg han böra beräknas högre än
det för samma ändamål för år 1906 afsedda, bland annat, för att därifrån
måtte kunna utgå icke blott arfvoden och dagaflöning utan äfven
reseersättning och kvadratmilspenningar till ifrågavarande civila personal
äfvensom handtlangningskostnader. Därjämte borde af det extra anslaget
bestridas de omkostnader för ökad betjäning, städning af ökadt
antal tjänsterum m. m., som föranleddes af personalens ökning. Slutligen
åberopade kartverkschefen beliofvet af ökade medel till namngranskning
samt beräknade såsom härtill årligen erforderliga belopp 2,000
kronor för det topografiska och 1,000 kronor för det ekonomiska
kartverket.
När detta ärende den 13 januari 1906 i underdånighet anmäldes
af dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, anförde denne i hufvudsak
följande.
Hvad beträffade den af kartverkschefen ifrågasatta höjningen af
det ordinarie anslaget till kartverket, ansåge departementschefen, vid
det förhållande att detta anslag så nyligen som vid näst föregående
års Riksdag erhållit en betydlig förhöjning, sig icke kunna tillstyrka,
att en ytterligare höjning redan då af Riksdagen äskades. Åtskilliga
af de utaf kartverkschefen till stöd för en förhöjning åberopade skäl
grundade sig på omständigheter af tillfällig natur. Då utgifterna å
några poster i kartverkets stat till följd af arbetenas natur måst för
något år ökas, hade medel härtill dittills plägat beredas genom jämkning
af utgifterna å andra poster. Äfven för år 1907 syntes enahanda
förfaringssätt böra användas för utgifternas begränsande. En ytterligare
anledning att framskjuta frågan om den vidare utvidgningen af
kartverket förelåge i den utredning, som påginge i anledning af från
åtskilliga hushållningssällskap gjorda framställningar om vidtagande af
åtgärder för att påskynda och fullborda den ekonomiska uppmätningen
af riket.
I likhet med kartverkschefen ansåge departementschefen det vara
önskvärdt, att äfven under år 1907 försök gjordes med anställandet af
civila topografier och topografaspiranter, hvartill medel borde beredas på
extra stat. Men då så stora svårigheter mött för anställandet af dylika
aspiranter under år 1905, syntes det departementschefen vara tillräckligt,
om det för år 1906 för ändamålet tillgängliga belopp, 12,200
kronor, gjordes tillgängligt äfven för år 1907. Äfvenledes syntes medel
höra afses för namngranskning under år 1907. Att härför afse ett
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
55
visst bestämdt belopp syntes dock icke lämpligt, då dels det vore ovisst,
huru stor del af anslaget, som behöfde tagas i anspråk för den civila
topografpersonalen, och dels äfven kostnaderna för namngranskningen
då ännu ej kunnat genom vunnen erfarenhet tillförlitligen beräknas.
Den af kartverkschefen förslagsvis beräknade summan, 3,000 kronor,
syntes dock icke vara för högt upptagen. Af det extra anslaget borde
jämväl i mån af tillgång bestridas sådana kostnader, som vore en följd
af anställandet af ökad personal, såsom ökad uppassning, städning
m. m. Hvad det extra anslagets belopp beträffade, föreslogs, att detsamma
måtte bestämmas till 15,200 kronor.
I enlighet härmed gjorde Kungl. Magt, utan att ifrågasätta
ändring i det ordinarie anslaget till kartverket, framställning till 1906 års
Riksdag om ett anslag å extra stat för innevarande år till belopp af
15,200 kronor för anställande af ökad civil personal vid kartverket
m. m., och blef denna framställning af Riksdagen bifallen.
Nu har chefen för rikets allmänna kartverk i underdånig skrifvelse
den 14 november 1906 gjort framställning angående kartverkets anslagsbehof
för år 1908 och därvid hemställt om höjning af det ordinarie
anslaget till 223,130 kronor samt om beviljande af ett extra anslag
å 18,400 kronor, hvarjämte han ånyo upptagit frågan om sättet för
anställning af militär personal vid den topografiska afdelningen.
Kartverkschefens
framställning.
56
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Förhållandet mellan den beräkning, som lag till grund för Kungl.
Maj:ts och Riksdagens beslut år 1905 i fråga om det ordinarie anslaget
till rikets allmänna kartverk, och kartverkschefens i denna skrifvelse
framlagda beräkning för år 1908 framgår af följande tablå.
Af kartverkschefen |
||||
Beräk- |
för år 1908 beräknad |
|||
Förslagsvis. |
år 1905 |
ökning |
minsk- ning |
|
Jr or geodetiska och topografisk» arbeten. |
1 | |
|||
1 A. Till de geodetiska arbetena. |
||||
j a) Arfvoden: |
||||
| till 3 geodeter ................................................ |
kr. 6,000 |
|||
» ålderstillägg................................................ |
» 4,000 |
|||
» förmansarfvode ........................................ |
» 500 |
|||
» extra arbetskrafter ................................ |
» 1,000 |
11.500 |
||
Föreslagen ökning: |
||||
arfvode till 1 geodet .................................... |
kr. 2,000 |
|||
ålderstillägg .................................................... |
» 500 |
2.500 |
||
j b) Fältarbeten: |
||||
till rese- och traktamentsersättning, kvadratmilspennin- |
_ |
|||
gar, dagsverkskostnad m. m............. |
kr. 12,000 |
i |
||
» inspektion ................................................ |
» 500 |
12.500 |
||
Föreslagen ökning: |
||||
till rese- och traktamentsersättning m. m. |
8,000 |
|||
B. Till arbetena vid generalstabens |
topogra- |
|||
fiska afdelning. |
||||
| a) Arf voden: |
||||
till 3 civila ritare............................................ |
kr. 6,900 |
|||
» 2 gravörer ....................,........................... |
» 4,400 |
|||
» 1 civilt biträde (chefens adjutant)........ |
» 1,000 |
|||
» elever och ökadt betingsarbete ............ |
» 3,200 |
15,500 |
; |
|
Transport |
39,500 |
10,500 |
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
57
Af kartverkschefen |
|||||
Beräk- |
för år 1908 beräknad |
||||
ningen |
- |
||||
år 1905 |
ökning |
minsk- ning |
|||
Transport |
39,500 |
10,500 |
|||
Föreslagen ältning: |
|||||
arfvoden till 5 civila ritare a 1,200 kr. ... |
kr. |
6,000 |
|||
» »1 gravör ................................ |
» |
1,200 |
/ |
||
ålderstillägg för ritare ................................ |
» |
1,100 |
/ |
||
» » gravörer ............................ |
7> |
600 |
8,900 |
||
Föreslagen minskning: |
|||||
till elever m. in. ............................................ |
2,400 |
||||
j b) Fältarbeten: |
|||||
till inspektion ................................................ |
kr. |
1,000 |
|||
» fältmätnings- och öfningsafdelningarna |
» |
25,000 |
|||
» höjdmätning ............................................ |
» |
5,000 |
|||
» revidering ................................................ |
» |
1,500 |
32,500 |
||
c) Utgifnings- och byråarbeten: |
|||||
'' till dagaflöning ............................................ |
kr. |
6,000 |
|||
» gravyrarbete............................................ |
» |
6,000 |
|||
» färgläggning ............................................ |
> |
2,000 |
|||
» fotografi, galvanoplastik och karttryck |
5,500 |
||||
heliogravyrritning ................................ |
» |
5,000 |
t |
||
» rit- och skrifmaterialier........................ |
» |
950 |
|||
» instrument och inventarier.................... |
» |
1,750 |
|||
» diverse utgifter........................................ |
» |
2,200 |
29,400 |
||
Föreslagen ökning: |
|||||
till fotografi, galvanoplastik och karttryck kr. |
5,000 |
||||
» heliogravyrritning ................................ |
3,800 |
||||
» rit- och skrifmaterialier....................... |
250 |
||||
» instrument och inventarier.................... |
» |
250 |
'' |
||
» diverse utgifter........................................ |
y> |
130 |
9,430 |
||
Föreslagen minskning: |
|||||
till gravyrarbete ............................................ |
1,500 |
||||
d) Ofning safdelningens ritkurs: |
|||||
till dagaflöning ............................................ |
kr. |
2,160 |
|||
> föreläsningar i geologi............................ |
240 |
2,400 |
|||
Transport |
103,800 |
28,830 |
3,900 |
Bih. till Riksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 8
58
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
1 Beråk- i |
Af kartverkschefenj |
|||
ökning j |
minsk- j |
|||
Transport |
103,800 |
28,830 |
3,900 |
|
För de ekonomiska och stomkartearbetena. |
||||
a) Arfvoden: \ till arbetschefen............................................ » 2 förmän................................................ » 16 kartografer........................................ » ålderstillägg............................................ » 4 kartografaspiranter ........................ » 8 kvinnliga ritbiträden........................ » 1 vaktmästare .................................... |
kr. 1,000 » 4,800 » 9,200 > 1,100 |
59,600 |
. |
! |
Föreslagen ökning : arfvoden till 2 kartografer å 2,000 kr. |
4,000 |
|||
Föreslagen minskning: å ålderstillägg till kartografer.................... arfvoden till 2 kartografaspiranter............ |
kr. 1,000 |
| 3,400 |
||
b) Fältarbeten: till inspektion................................................ » reseersättning och dagtraktamenten |
kr. 1,000 » 37,250 |
38,250 |
||
| c) Redaktions- och byråarbeten: till tryckning af häradsbeskrifningar ........ » ved och ljus............................................ » instrument och inventarier.................... » rit- och skrifmaterialier........................ » diverse utgifter .................................... |
kr. 3,000 » 900 » 1,000 > 300 » 950 |
6,150 |
, |
|
Föreslagen ökning: till ved och ljus............................................ » instrument och inventarier.................... » rit- och skrifmaterialier........................ |
kr. 100 » 200 » 500 |
800 |
1 |
|
Efter afdrag af föreslagna minskningar |
Summa |
1207,800. 33,630! 7,300 7,300 |
||
j |
Transport |
| 207,800| 26,330'' |
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
59
Beräk- |
Af kartverkschefen |
||
. . |
ningen |
ökning |
minsk- ning |
Transport |
207,800 |
26,330 |
|
Afgår inkomster: för sålda kartor............................................ kr. 6,000 » utbildning af aspiranter........................ » 3,000 År 1905 beräknadt anslagsbebof.................... Föreslagen ökad inkomstberäkning för försålda kartor Beräknadt ökadt anslagsbehof........................ Om härtill lägges nuvarande anslaget............ erhålles det af kartverkschefen begärda anslaget ........ |
9,000 198,800 |
2,000 24,330 198,800 223,130 |
60
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
För jämförelses skull tillåter jag mig framlägga följande öfversikt
öfver användningen af det ordinarie anslaget till rikets allmänna kartverk
enligt den af Kungl. Maj:t den 7 december nästlidna år fastställda
stat för kartverket för år 1907.
Kronor |
Kronor |
|
För geodetiska och topografiska arbeten. A. Till de geodetiska arbetena. a) Arf voden: |
||
till 4 geodeter............................................................................... |
8,000 |
|
„ ålderstillägg ............................................................................ |
4,500 |
|
„ förmansarfvode ........................................................................ |
500 |
|
,, extra arbetskrafter .............................................................. |
1,000 |
14,000 |
b) Fältarbeten: |
||
till rese- och traktamentsersättning, kvadratmilspenningar, |
17,000 |
|
dagsverkskostnad m. m......................................................... |
||
„ inspektion ................................................................................ |
500 |
17,500 |
B. Till arbetena vid generalstabens topografiska a) Arf voden: |
||
till 9 civila ritare ........................................................................ |
15,200 |
|
„ 3 gravörer ................................................................................ |
6,200 |
|
„ 1 civilt biträde (chefens adjutant)....................................... |
1,000 |
|
„ elever........................................................................................ |
600 |
23,000 |
b) Fältarbeten: |
||
till inspektion ................................................................................ |
1,000 |
|
„ fåltmätnings- och öfningsafdelningarna............................... |
18,000 |
|
„ höjdmätning ............................................................................ |
2,000 |
|
„ revidering ................................................................................ |
1,000 |
22,000 |
c) Utgifnings- och byråarbeten: |
||
till dagaflöning................................................................................ |
7,500 |
|
„ gravyrarbete ............................................................................ |
4,000 |
|
„ färgläggning ............................................................................ |
1,000 |
|
„ fotografi, galvanoplastik och karttryck................................ |
5,000 |
|
„ heliogravyrritning.................................................................... |
4,000 |
|
„ rit- och skrifmaterialier ........................................................ |
950 |
|
Transport |
22,450 |
76,500 |
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
61
Kronor |
Kronor |
|
Transport till instrument och inventarier.................................................... „ diverse utgifter........................................................................ |
22,450 2,000 2,450 |
76,500 26,900 |
d) Öfningsafdelningens rekurs: till dagallöning................................................................................ „ föreläsningar i geologi............................................................ |
2,160 240 |
2,400 |
För de ekonomiska och stomkartearbetena. a) Arfvoden: till arbetschefen ............................................................................ „ 2 förmän ................................................................................ „ 18 kartografer ........................................................................ „ ålderstillägg ............................................................................ „ 2 kartografaspiranter ............................................................ „ kvinnliga ritare och ritbiträden............................................ „ 1 vaktmästare ........................................................................ |
1,000 1,000 36,000 10,500 2,400 9,200 1,100 |
1 i 1 61,200; |
b) Fältarbeten: till inspektion ................................................................................ „ reseersättning och dagtraktamenten m. m......................... |
1,000 35,300 |
1 i 36,300 |
c) Redaktions- och byråarbeten: till tryckning af häradsbeskrifningar ........................................ „ ved och ljus m. m................................................................. „ instrument och inventarier.................................................... „ rit- och skrifmaterialier ........................................................ „ diverse utgifter........................................................................ |
3.000 1.000 1,500 |
1 / 1 6,500; |
Summa kronor |
209,800 |
|
Afgår inkomster för sålda kartor ............................................................................ „ utbildning af aspiran ter ........................................................ |
8,000 3,000 |
11,000; |
Ordinarie anslag |
198,800 |
Uti kart verkschefens nu ifrågavarande skrifvelse har han till stöd
för de af honom föreslagna ändringarna i staten och anslaget i hufvudsak
anfört följande.
62
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Kartverkschefen ansåge sig böra redan nu återkomma till frågan
om ett tillfredsställande ordnande af de geodetiska och topografiska
arbetena, enär denna frågas lösning enligt hans åsikt ej längre kunde
uppskjutas utan fara för arbetenas stockning. En sådan lösning kunde
ske oberoende af den ekonomiska kartverksfrågan. Den nu afgifna
framställningen angående ökning af den ordinarie staten öfveren sstämde,
med ett obetydligt undantag, med den, som gjorts föregående år, dock
att, enär inkomsten af kartförsäljningen på grund af ytterligare vunnen
erfarenhet kunnat beräknas ökad med 2,000 kronor, den erforderliga
anslagsökningen nedbringats. Han ville vidare framhålla, att den sålunda
ifrågasatta anslagshöjningen vore oberoende af sättet för fältmätarpersonalens
anskaffning, samt att det endast gällde ett alldeles
nödvändigt påskyndande af de geodetiska arbetena och sådana anslagsbehof,
som vore den nödvändiga följden af det beslut rörande förändradt
utgifningssätt för norrländska kartblad och däraf följande höjning
af anslaget till rikets allmänna kartverk, som af Kungl. Maj:t och
Riksdagen år 1905 fattades.
Till hvad kartverkschefen redan i frågan anfört uti sin ofvan omförmälda
skrifvelse den 9 november 1905 hade han endast att lägga
följande.
Hvad de geodetiska arbetena beträffade, hade svårigheter vid desammas
verkställande uppstått därutinnan, att vid den pågående trianguleringen
af Blekinge och södra Småland nästan hvarenda triangelpunkt,
som under 1906 års sommar inmätts, måst bebyggas med ett torn, emedan
terrängbeskaffenheten i regeln omöjliggjorde all vidsträcktare utsikt.
Då ep del af dessa torn måst uppföras till en höjd af 18 meter och
därutöfver — d. v. s. höjden af ett fem våningars hus — borde lätt
inses, att kostnaderna ej blefve obetydliga och att, med bibehållande
af anslaget oförändradt, erforderliga utgifter endast kunde bestridas på
bekostnad af arbetshastiglieten. Visserligen kunde ock den geodetiska
afdelningens sålunda ökade behof fyllas genom öfverföring från anslagsposter
hörande till de topografiska arbetena, men ville kartverkschefen
längre fram söka ådagalägga, hvartill ett dylikt förfarande komme att
leda. Nekas kunde ej heller, att nämnda svårigheter vore af öfvergående
art, men då de åsyftade trakterna förut ansetts omöjliga att triangulera
och betydliga sträckor af samma natur återstode, funnes allt skäl
att antaga, att detta arbete skulle draga så långt ut på tiden, att, när
det vore slutfördt, andra behof uppstått, som måste fyllas, något som
utförligt framhållits i det utlåtande, som på Kungl. Maj:ts befallning
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
03
afgifvits den 8 september 1904 af kommissionen för de allmänna kartarbetena.
Af det år 1905 med 20,200 kronor ökade ordinarie anslaget både
för realiserandet af det genom nådiga brefvet den 16 juni 1905 meddelade
beslutet angående förändrad utgifningsskala för vissa norrländska
kartblad uppförts 2,000 kronor, afsedda till gratifikationer åt eu del
ritar- och gravörelever, Indika kartverkschefen redan dessförinnan på prof
antagit, enär det varit af stor vikt att i tid sörja för den ökning, som
borde äga rum bland ritare och gravörer, om planen angående kartornas
nya utgifningssätt skidle kunna realiseras. I kommissionens för de allmänna
kartarbetena nyssnämnda utlåtande hade i denna fråga yttrats
följande: »Skall, såsom kartverkskommissionen föreslagit, det norrländska
kartverket inslå på nya banor, i det äfven 1:100,000 kartor utgifvas,
samt det hela Sverige omfattande revideringsarbetet — som, där ommätning
företages, äfven foi’drar heliogravyrritning — med kraft upptagas,
är en fördubbling af heliogravyrritarnas antal af nöden, och en
ytterligare ökning kan sannolikt endast iindvikas i det fall, att för
detta arbete lämplig, till kartverket kommenderad militär personal —
företrädesvis underofficerare — lör längre tid kvarstannar vid arbetet.
Och en dylik höjning är äfven nödvändig för ökning af gravörernas
antal.» När detta skrifvits, hade kartverket användt 4 ritare, 2 gravörer
och 2 ritelever, hvadan kommissionen föreslagit, att dessas antal skulle
höjas till 8 ritare, 4 gravörer och 3 elever. Nu hade utbildningsarbetet
med de för ändamålet antagna eleverna fortskridit så långt, att år 1908
detta antal kunde beräknas vara fylldt, med det undantag blott att. en
af eleverna då ej ännu beräknades utbildad till gravör. Att bibehålla det
föreslagna antalet vore så mycket mera af nöden, som det numera visat
sig omöjligt att till heliogravyrritning använda kommenderad militärpersonal,
då dennas tjänstgöringstid i kartverket vore alltför kort.
Den anslagshöjning, som i denna del ifrågasattes, vore alltså den
direkta följden af Kung!. Maj:ts beslut i fråga om utgifningen i förändrad
skåla af norrländska kartblad och äfven ur andra synpunkter
af behofvet synnerligen väl påkallad.
Det lede visserligen intet tvifvel, att medel till här omnämnda
ökade utgifter skulle kunna utan hela anslagets ökning erhållas genom
att jämka utgifterna under andra titlar, och en dylik minskning hade
kar.tverkschefen ock nödgats föreslå för år 1907. Men en sådan
minskning komme, om den äfven därefter måste iakttagas, att i ganska
betänklig grad hämma just det utgifningsarbete, som anskaffandet af
nya ritare och gravörer afsett att påskynda. Jämkningen måste nära
-
64 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
ligen hufvudsakligen göras på anslaget för den egentliga kartreproduktionen.
Enär frångåendet af en plan, hvari den ena detaljen så nära
sammanhängde med den andra, helt naturligt icke allenast medförde
stora svårigheter beträffande arbetenas ordnande, utan måste verka
mindre fördelaktigt, när det gällde att utföra arbetet i möjligaste mån
prisbilligt, hemställde kartverkschefen, att Kungl. Maj:t behagade aflåta
proposition till nästa riksdag om det ordinarie anslagets höjande, på sätt
han föreslagit.
Hvad härefter beträffade det å extra stat uppförda anslaget till
kartverket, ville kartverkschefen erinra om följande.
Uti sitt underdåniga, förut omnämnda utlåtande den 8 september
1904 hade kartverkskommissionen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte
i kommandoväg bestämma, huru anställning af militär personal vid
generalstabens topografiska afdelning skulle äga rum, så att säkerhet
måtte finnas därför, att behofvet kunde i öfverensstämmelse med anslaget
till rikets allmänna kartverk fyllas genom lämpliga och arbetsskickliga
officerare och underofficerare.
Kartverkskommissionen hade tänkt sig, att ändamålet skulle kunna
vinnas därigenom, att vederbörande arméfördelningschefer för framtiden
erhölle nådig befallning att hvar och en för sin fördelning årligen till
kommendering vid generalstabens topografiska afdelning föreslå minst
tre subalternofficerare eller sergeanter — dock minst två subalternofficerare
— samt att likaledes militärbefälhafvaren på Gottland erhölle
nådig befallning att hvartannat år till enahanda kommendering föreslå
minst en subalternofficer eller sergeant, de där alla skulle visa sig äga
viss angifven kompetens. Bland de sålunda föreslagna skulle därefter
af Kungl. Maj:t, sedan chefen för rikets allmänna kartverk i frågan
hörts, beordras för arbetena erforderlig personal. Förslagen, hvilka
alltså, när det gällde första anställning, skulle ingå från vederbörande
arméfördelningschefer (militärbefälhafvare), borde, när fråga vore om
fortsatt anställning, framläggas af chefen för kartverket till Kungl.
Maj:ts pröfning och afgörande, sedan Kungl. Maj:t infordrat vederbörande
arméfördelningschefers (militärbefälhafvares) och regementschefers
yttrande. Kartverkskommissionen hade beräknat, att behofvet
skulle kunna i vanliga fall fyllas genom en årlig uttagning bland
de föreslagna af tillsammans sex officerare eller underofficerare, af
hvilka de, som efter genomgången öfningskurs befunnes användbara,
skulle tjänstgöra vid kartverket i medeltal 6 till 7 år, en del endast
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
65
under fältarbetena, en del under längre tid i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med tjänstgöringsreglementets då gällande bestämmelser.
Med anledning af hvad kartverkskommissionen sålunda hemställt,
hade Kungl. Maj:t infordrat yttranden från samtliga arméfördelningschefer
och militärbefälhafvaren på Gottland. Af dessa hade cheferna
för II, IV och V arméfördelningarna samt militärbefälhafvaren på Gottland
tillstyrkt förslaget, under det att cheferna för I, III och VI arméfördelningarna
afstyrkt den ifrågasatta tvångskommenderingen. Chefen
för generalstaben, som därefter yttrat sig, hade ej funnit skäl att
frångå den ställning, han intagit såsom ordförande i kartverkskommissionen
och hade alltså förordat förslaget.
Kungl. Maj:t hade emellertid uti den till 1905 års Riksdag
rörande kartverket aflåtna nådiga propositionen föreslagit, att bristen
på militära topografer under åren 1905 och 1906 skulle fyllas med
civila sådana, och för detta ändamål äskat ett anslag på extra stat.
Detta förslag hade ock af Riksdagen i hufvudsak antagits.
I följd af i tidningarna införda annonser hade därefter före början
af 1906 års fältarbeten hos kartverkschefen gjorts förfrågningar angående
anställning från 17 personer. Af dessa hade icke mer än tre
kunnat antagas till topografaspiranter.
Det läge visserligen i sakens natur, att en civil topograf med begåfning
för yrket borde kunna blifva jämngod med en militär, som
ägde samma begåfning, så snart nämligen det allenast gällde de rent
tekniska färdigheterna, men det framginge alldeles tydligt från de fältmätningsarbeten,
hvari såväl officerare och underofficerare som civila
topografaspiranter och ritelever för sin utbildning deltagit, att de militära
fältmätningseleverna haft betydligt lättare att finna sig tillrätta
uti och »förstå terrängen», hvarjämte de helt naturligt vore de enda
fullt kompetenta att vid insamlingen af de militärstatistiska och militärtekniska
uppgifterna förfara med sakkännedom.
Om det sålunda visat sig svårt att erhålla civila topografer, hade
däremot det egendomliga inträffat, att före 1905 års fältmätningar ansökningarna
från militärer att erhålla anställning vid desamma varit
ovanligt talrika. Icke mindre än 17, däraf 10 officerare och 7 underofficerare,
hade inlämnat dylika ansökningar, och hade samtliga af dessa,
på en när, varit åtföljda af vederbörande arméfördelnings- och regementschefers
tillstyrkande utlåtanden.
Af denna erfarenhet att döma skulle måhända den slutsatsen
kunna dragas, att kartverkets behof hädanefter utan svårighet kunde
tillgodoses genom kommendering från trupperna efter ansökan. Det
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 9
66
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
hade emellertid inträffat, att efter den numera tilländagångna ansökningstiden,
afseende 1907 års arbeten, blott en enda ansökan ingått.
Att under sådana förhållanden och med nu varande stora variationer
både beträffande tjänstgöringssökande och tjänstgöringstid på ett tillfredsställande
sätt ordna arbeten, vid hvilkas bedrifvande kontinuitet
vore af nöden, skulle antagligen visa sig i längden omöjligt.
Efter hvad kartverkschefen sålunda anfört och då han ansåge
det af kartverkskommissionen föreslagna sättet att ordna personalfrågan
vara att föredraga framför det under en tid försökta sättet med anställande
af civil topografpersonal, skulle följdriktigheten hafva fordrat,
att han ej föreslagit något för sistnämnda ändamål afsedt anslag under
år 1908. Men då tre personer nu antagits till topografaspiranter och
för ändamålet lämnat eller afstått från andra sysselsättningar samt
ytterligare en person offrat största delen af år. 1906 på sin inbildning
till topograf, syntes det vara hårdt, om dessa genom mistade existensmedel
skulle få betala det gjorda försöket. Han föresloge därför, att
de af dessa fyra, som visat eller komme att visa sig lämpliga att förordnas
till topografer, måtte tills vidare upptagas i kartverkets stat,
och att Kungl. Maj:t behagade till Riksdagen göra framställning
därom, att medel måtte för ändamålet under form af extra anslaganvisas.
Af denna anledning hade kartverkschefen i det vid skrifvelsen fogade
förslag till stat för år 1908 upptagit såsom extra anslag ett belopp
af 15,400 kronor, afsedt till arfvoden åt tre civila topografer och en topografaspirant
m. m. Han ansåge sig emellertid böra redan nu fästa uppmärksamheten
därpå, att, i den händelse samtliga topografer befunnes
lämpliga och kvarstannade i sin tjänst, anslaget framdeles behöfde höjas,
för att de åt civila topografer beviljade aflöningsförmånerna måtte kunna
komma dem till godo.
Därjämte föresloges, att 3,000 kronor måtte å extra stat afses
till fortsatt granskning af ortnamn å de topografiska och ekonomiska
kartorna.
Under åberopande af hvad sålunda anförts, har kartverkschefen
i underdånighet anhållit, att Kungl. Maj:t behagade för näst
sammanträdande riksdag framlägga proposition därom, att det ordinarie
anslaget till rikets allmänna kartverk, nu 198,800 kronor, måtte
från och med år 1908 höjas med 24,330 kronor till 223,130 kronor,
samt att för nyssnämnda år ett anslag å extra stat af 18,400 kronor
måtte beviljas till civila topografer, namngranskning in. m., äfvensom
att Kungl. Maj:t måtte i kommandoväg bestämma, huru anställ
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
67
ning af militär personal vid generalstabens topografiska afdelning
skulle äga rum, så att säkerhet måtte finnas därför, att behofvet
kunde i öfverensstämmelse med anslaget till rikets allmänna kartverk
fyllas genom lämpliga och arbetsskickliga officerare och underofficerare.
Uti underdånigt utlåtande den 13 november 1906 har kommissionen Kartverksför
de allmänna kartarbetena tillstyrkt hvad kartverkschefen sålunda kommissionen.
föreslagit.
Till följd af nådig remiss har chefen för generalstaben den 5 chefen för
december nästlidna år afgifvit underdånigt utlåtande med anledning af generahtahvad
kartverkschefen sålunda anfört rörande anställning af militär
personal vid generalstabens topografiska afdelning, och har generalstabschefen
därvid, under uttalande af sin anslutning till förutvarande chefens
för generalstaben yttrande såväl i egenskap af ledamot af kartverkskommissionen
som uti ofvan omförmälda underdåniga utlåtande år 1904,
förklarat sig anse, att bestämmelserna för uttagande af erforderlig militär
personal till nämnda topografiska afdelning borde utfärdas i enlighet
med de grunder, som af kartverkschefen i dennes nu ifrågavarande
förslag till utgiftsstat för kartverket för år 1908 förordats.
Då jag nu har att yttra mig i detta ärende, vill jag först erinra^ Departementshurusom
med anledning af den i det föregående omförmälda, genom chefe™d*tt'' •
framställningar från ett flertal hushållningssällskap väckta frågan om
åtgärder för påskyndande af landets ekonomiska uppmätning under:
dåniga utlåtanden afgifvits den 12 maj 1906 af landbruksstyrelsen och
den 13 oktober samma år af kommissionen för de allmänna kartarbetena.
Jag är emellertid icke nu i tillfälle att till Kungl. Maj:ts afgörande
framlägga detta ganska vidlyftiga ärende, då något definitivt förslag till den
omorganisation af kartverket, som för ändamålet skulle komma att erfordras,
ännu icke hunnit utarbetas. På sätt kartverkschefen uti sin nu ifrågavarande
skrifvelse framhållit, står dock frågan om det ekonomiska kartverkets utveckling
icke i sådant sammanhang med de af honom för de geodetiska och
topografiska arbetena nu föreslagna anslagsökningarna, att dessa senare,
därest de finnas befogade, synas böra för den skull ytterligare undanskjutas.
På sätt i statsrådsprotokollet den 13 januari 1905 antydts, har
hittills det förfaringssätt plägat tillämpas vid uppgörandet af de årliga
staterna för kartverket, att då vissa poster något år måst ökas, detta
skett genom motsvarande minskning å andra utgiftsposter. Äfven vid
68
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
fastställandet af staten för innevarande år har detta ägt rum. Sådana omflyttningar
hafva emellertid måst ske icke endast på grund af växlingar i
arbetenas natur, utan äfven och till icke oväsentlig del, till följd af
växlingar i personalens tjänstålder. Enligt de af Kungl. Maj:t och Riksdagen
godkända bestämmelser äro geodeter och kartografer berättigade
till ålderstillägg efter visst antal tjänstår och äfven rörande civila ritare
samt gravörer har iakttagits, att deras arfvoden höjts efter längre tids
tjänst. Då dessa ålderstillägg utgå från kartverkets ordinarie anslag, bär
följden blifvit, att alltefter som större antal af nämnda tjänstemän blifvit
berättigade till ålderstillägg, större del af anslaget måst åtgå till arfvoden
åt dem, hvilket icke kunnat ske utan minskning å andra anslagsposter.
Det synes dock vara särdeles olämpligt, att de för själfva arbetenas
bedrifvande afsedda medlen skola röna inverkan af sådana tillfälliga och
ständigt växlande förhållanden. Jag anser därför, att det skulle vara
särdeles fördelaktigt, om erforderliga arfvoden finge utgå från ett fast
aflöningsanslag, ålderstilläggen från förslagsanslag och de för kartverksarbetena
eljest afsedda medel från ett anslag af samma natur som det
nuvarande, nämligen reservationsanslag. För närvarande hafva dock
de utredningar, som äro nödvändiga för en dylik förändring, icke medhunnits.
Då emellertid en sådan förändring synes böra företagas, så
snart omständigheterna sådant medgifva, torde nu endast de ökningar
i anslaget böra ifrågakomma, som icke utan skada för arbetenas behöriga
fortgång kunna undvikas.
Vid jämförelse mellan den af Kungl. Maj:t för innevarande år
fastställda staten och den beräkning, som låg till grund för beslutet
om anslagets höjning år 1905, visar sig, att posterna till de geodetiska
arbetena och till arfvoden vid den topografiska afdelningeu
måst betydligt höjas. Förstnämnda höjning är beroende dels på anställandet
af ytterligare en geodet, hvilket skedde redan med år 1906,
och dels på de särskilda, af kartverkschefen framhållna omständigheter,
som för närvarande fördyra de geodetiska arbetena. Den senare höjningen
är föranledd däraf, att de ritar- och gravörelever, som antagits
hufvudsakligen för att möjliggöra ett skyndsammare utgifvande af vissa
delar af den topografiska kartan öfver Norrland i den beslutade större
skalan, efter genomgången utbildning vunnit anställning såsom ritare och
gravörer. I stället hafva väsentliga afknappningar måst göras å anslagsposter
under titlarna »fältarbeten» samt »utgifnings- och byråarbeten»
vid den topografiska afdelningen. Afknappniugarna å sistnämnda
post måste emellertid åstadkomma en inskränkning i de
utgifningsarbeten, som eljest skulle kunnat till följd af heliogravyrritarnas
anskaffande påskyndas.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
69
Då det synes mig vara föga ändamålsenligt att genom dylika
inskränkningar hindra ett fullständigare utnyttjande af den arbetskraft,
som anskaffats till kartverket för de topografiska arbetenas bedrifvande
i enlighet med förut fattade beslut, anser jag det vara oundgängligt,
att i någon mån ökade medel anvisas till kartverket. Den omständigheten,
att kartverkets ordinarie anslag nyligen erhållit en betydlig höjning,
bör i betraktande af de särskilda ändamålen med nämnda höjning
icke utgöra hinder för tillgodoseendet af de mi ifrågavarande behofven.
Jag tillåter mig i afsende härå erinra, att af det belopp utaf 20,200
kronor, hvarmed kartverkets stat höjdes år 1905, icke mindre än 9,500
kronor voro afsedda till ökning af löneförmånerna för redan befintlig
personal och alltså icke direkt gällde utvidgning af kartverkets verksamhet,
samt att 3,600 kronor motsvarade en årligen återkommande
brist å kartverkets stat, hvilken förut guldits af besparingar. Till en
ritkurs för öfningsafdelningen afsågos 2,400 kronor, hvilket anslag
alltså närmast var ägnadt att underlätta utbildningen af personalen.
Endast en post å 3,000 kronor till elever och ökadt betingsarbete samt
en post å 1,700 kronor till de ökade kostnaderna för reproduktionsarbeten
inneburo, förstnämnda post dock endast till en mindre del, eu
tillökning i de för de egentliga arbetena tillgängliga medlen. Då
emellertid sistnämnda tillökning vida öfverträffas af den förhöjning
i utgifterna för aflöningar, som blifvit eu följd af förutnämnda ritaroch
gravörelevers befordran till ritare och gravörer, har resultatet blifvit,
att kartverket numera disponerar till sina arbeten — utöfver hvad
som åtgår till löner och förutnämnda ritkurs till och med
mindre tillgångar än före anslagshöjningen år 1905. Det torde dock
ligga i sakens natur, att tvärtom med den ökade personaltillgången
ökade medel till fält- och reproduktionsarbetena hade varit erforderliga.
Jag tillåter mig äfven erinra därom, att redan i kartverkskommissionens
yttrande den 8 september 1904 framhållits, att kartverkets
anslag måste höjas, i mån som de nyanställda eleverna hunne utbildas
till heliogravyrritare och gravörer.
Hvad angår de särskilda posterna af de af kartverkschefen nu
ifrågasatta, till ett sammanlagdt belopp af 26,330 kronor uppgående
höjningarna i förhållande till beräkningen år 1905, anhåller jag få anföra
följande.
Under afdelningen för de geodetiska arbetena har föreslagits upptagande
af arfvode åt en fjärde geodet. Då, såsom ofvan nämnts,
anställandet af en sådan befunnits nödvändigt redan från och med år
70
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
1906, synes det till honom utgående aflöningsbelopp, 2,000 kronor, böra
beräknas i staten. Mot ökningen med 500 kronor för beredande af ett
ålderstillägg kan jag icke göra någon erinran. För rese- och traktamentsersättning
m. m. vid den geodetiska afdelningens fältarbeten har föreslagits
ökning af icke mindre än 8,000 kronor. Denna ökning är i icke
ringa mån beroende på anställandet af den nyss nämnda fjärde geodeten.
Då dessutom ifrågavarande arbeten på senare år dragit afsevärdt större
omkostnader än förut och anledning finnes att antaga, att detta äfven
för eu längre tid framåt skall blifva förhållandet, anser jag det oundvikligt,
att ökade medel härtill afses, därest icke andra arbeten skola
blifva eftersatta. Uti staten för år 1906 upptogs för detta ändamål ett
belopp åt 18,000 kronor och i staten för år 1907 utgör beloppet 17,000
kronor. Med hänsyn härtill och till den af kartverkschefen angifna omständigheten,
att eu del af den af honom i denna del begärda anslagsförhöjningen
skulle afse täckandet af endast tillfälliga behof, hvarför medel
synas böra beredas på annat sätt än genom höjning i det ordinarie anslaget
till kartverket, anser jag den beräknade anslagsökningen kunna begränsas
till 5,000 kronor, då summan blifver densamma Som i 1907 års stat.
Under anslagstiteln »afdelningen för de topografiska arbetena»
har först och främst föreslagits en ökning med 8,900 kronor till arfvoden,
beroende på förut omnämnda behof af aflöningsmedel åt de
till ritare och gravörer antagna eleverna och på vissa ålderstillägg.
Å andra sidan har gjorts ett afdrag af 2,400 kronor å utgiftsposten
till elever. Skillnaden mellan dessa båda belopp utgör 6,500 kronor.
Mot denna ökning har jag icke någon erinran att göra. Utgifterna
till fältarbeten äro beräknade till samma belopp som år 1905. Under
titeln »utgifnings- och byråarbeten» hafva föreslagits åtskilliga förändringar,
hvilka skulle medföra eu slutlig höjning af 7,930 kronor.
Bland höjningarna har den, som afser topografi, galvanoplastik och karttryck,
5,000 kronor, redan år 1904 af kommissionen för de allmänna kartarbetena
förutsagts såsom inom kort nödvändig i följd af ökningen af
ritar- och gravörpersonalen, och äfven öfriga förhöjningar äro förutsedda
i det af kommissionen vid dess förutnämnda utlåtande den 8 september
1904 såsom bilaga 17 fogade förslag till utgiftsstat för rikets allmänna
kartverk efter den af kartverkskommissionen föreslagna organisationens
genomförande. Emellertid var detta förslag grundadt på delvis andra
förutsättningar än de, som nu föreligga. Härtill kommer, att genom
de af mig härförut föreslagua förhöjningarna i andra poster den högst
väsentliga del af de för utgifnings- och byråarbeten egentligen afsedda
medlen, som under de sista åren måst anlitas för fyllandet af andra
utgiftskraf, ånyo skulle blifva tillgänglig för sitt egentliga ändamål.
Statsutskottets Utlåtande N:o JO.
71
Vid dessa förhållanden har jag ansett den af kartverkschefen för år
1908 beräknade förhöjningen i anslaget till utgifnings- och byråarbeten
kunna i viss mån begränsas; och har jag ansett en slutlig ökning af
nämnda anslag med ett till 6,000 kronor afrundadt belopp böra vara
tillräcklig att fylla de nödvändigaste behofven för nämnda år.
I fråga om de ekonomiska och stomkartearbetena hafva ifrågasatts
åtskilliga smärre förändringar, hvilka såsom resultat utvisa en begärd
anslagsökning å 1,400 kronor. Frågan om höjning af dessa anslagsmedel
synes mig dock kunna anstå till afgörandet af det förut omförmälda
ärendet angående påskyndande af rikets ekonomiska kartläggning.
Summan af de belopp, hvilka jag alltså ansett böra läggas till
grund för höjning af statens slutsumma, utgör 20,000 kronor. Då
emellertid, såsom ofvan nämnts, inkomsterna beräknats ökade i förhållande
till 1905 års kalkyl med 2,000 kronor, kan ökningen i det
ordinarie statsanslaget nedbringas till 18,000 kronor.
Hvad därefter beträffar frågan om förändradt sätt för anställande
af militär personal vid kartverkets topografiska afdelning, har jag därom
samrådt med chefen för landtförsvarsdepartementet. Då bemälde
departementschef förklarat sig, under förutsättning att erforderlig personal
icke kan erhållas på frivillighetens väg, icke hafva något att invända
mot att det förfaringssätt kommer att tillämpas, som blifvit af kartverkskommissionen
år 1904 föreslaget och nu ånyo upptaget af chefen för rikets
allmänna kartverk samt tillstyrkts af chefen för generalstaben, och då,
på sätt kartverkschefen framhållit, stora svårigheter mött att medelst
civil personal rekrytera sagda afdelning, anser äfven jag mig böra förorda
samma förslag. Nödiga föreskrifter härom torde höra af Kung!.
Maj:t i kommandoväg utfärdas. Därest detta förslag vinner Kung!.
Maj:ts gillande, lärer därför ärendet böra i sinom tid i denna del öfverliimnas
till landtförsvarsdepartementet.
Då emellertid på grund af beslutet att anställa civila topografer
fyra personer redan vunnit anställning vid kartverket, anser jag, i likhet
med kartverkschefen, att dessa böra vid kartverket bibehållas, och lära
de härför nödiga medlen böra liksom hittills, äskas på extra stat. Till
följd af att år 1908 tre af dessa personer beräknats vara utnämnda till
topografer, och de dylik befattning åtföljande förmåner i fråga om bill
och dagaflöning in. m. äro större äu motsvarande förmåner för aspiranter,
har en ökning af det extra anslaget föreslagits med 3,200 kronor,
och finner jag någon erinran häremot icke skäligen kunna göras.
Liksom föregående år synes ett till 3,000 kronor förslagsvis beräknadt
belopp till bestridande af kostnaderna för erforderliga namngranskningar
böra ingå i det extra anslaget.»
72
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Departe
mentschefens
yttrande.
Det återstår mig nu att anmäla en särskild framställning, som
gjorts af åtta kvinnliga ritbiträden vid det ekonomiska kartverket.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift hafva dessa anhållit att undfå
dyrtidstillägg eller ock att under annat namn liknande hjälp måtte
beredas dem från och med den 1 januari 1906. Såsom skäl härtill hafva
de anfört, bland annat, att då en vanlig inackordering, afseende endast
rum och mat, betingade ett pris af 1,080 kronor för år, men deras
årliga medelinkomst vore blott 1,100 kronor, uppstode för öfriga lefnadsbehofs
tillgodoseende en brist, som icke kunde fyllas medelst de nu
utgående arfvodena. De hafva vidare framhållit, att, då deras arfvoden
bestämdes af chefen för kartverket och alltså icke fastställts af Kungl.
Maj:t och Riksdagen, de icke kunnat komma i åtnjutande af dyrtidstillägg
i likhet med andra statens tjänare.
Kartverkschefen har med underdånig skrifvelse den 30 oktober
1906 öfverlämnat berörda ansökning och därvid meddelat en tablå, utvisande
att för de under år 1906 anställda åtta ritbiträdena arfvodena,
allt efter ålder i tjänsten och arbetsskicklighet, växlat mellan 1,500
och 1,000 kronor samt utgått från det i staten härtill upptagna
anslaget å 9,200 kronor. Då sökandena uppgifvit sig hafva synnerliga
svårigheter att existera på nämnda arfvoden, men någon väsentlig
höjning af dessa icke kunde ske, utan att hela anslaget till kartverket
höjdes med motsvarande belopp, hemställde kartverkschefen att, för
den händelse särskilda medel kunde för ändamålet disponeras, ansökningen
måtte bifallas.
Kartverkskommissionen har i underdånigt utlåtande den 13 november
1906 hemställt, att, därest dylika särskilda medel icke funnes tillgängliga,
proposition om ett anslag å extra stat till belopp af 1,000
kronor för detta ändamål måtte framläggas för innevarande års Riksdag.
Ifrågavarande framställning synes mig behjärtansvärd. Några
för Kungl. Maj:t tillgängliga medel, som synas lämpligen kunna
härtill användas, torde icke finnas. Jag får därför ansluta mig till
kartverkskommissionens förslag om äskande af särskilda medel härtill
af Riksdagen. Jag anser det icke lämpligt att nu för detta ändamål
höja kartverkets ordinarie anslag, enär denna ökning skulle falla inom
det ekonomiska kartverkets del utaf staten och denna del antagligen
behöfver inom kort regleras i samband med afgörandet af frågan om
de ekonomiska kartarbetenas påskyndande. Det erforderliga anslaget,
mot hvars ifrågasatta belopp af 1,000 kronor jag icke finner anledningtill
erinran, synes därför böra uppföras å extra stat.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
73
Den nu äskade ökningen i ordinarie anslaget till rikets allmänna
kartverk är, såsom af statsrådsprotokollet inhämtas, afsedd till
aflöning åt en fjärde geodet ...........................................
beredande af ett ålderstillägg .........................................
höjning i anslaget till rese- och traktamentsersätt
ning
m. m..............................................................
höjning i anslagstiteln »afdelningen för de topografiska
arbetena» ...................................................
höjning i anslaget till utgifnings- och byråarbeten...
kronor 2.000: —
„ 500:-
„ 5,000: —
6,500
6,000
Summa kronor 20,000
hvilket belopp kan, enligt hvad i ärendet meddelats, minskas med 2,000
kronor, utgörande beräknad ökad inkomst för försålda kartor.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot hvad Kungl. Maj:t
i förevarande afseende föreslagit, får, under anmälan att utskottet vid
behandling af de frågor, som röra extra anslag å förevarande hufvudtiteln,
kommer att afgifva förslag angående de anslag å extra stat,
som af Kungl. Maj:t för kartverkets räkning ifrågasatts, hemställa,
att Riksdagen må höja ordinarie anslaget till
rikets allmänna kartverk, nu 198,800 kronor, med
18,000 kronor, eller till 216,800 kronor.
Öfriga ordinarie anslag.
10:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas å nionde hufvudtiteln uppförda, har Kungl. Maj:t j-g j
icke föreslagit någon annan ändring än att förslagsanslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m., nu 40,033 kronor, måtte höjas
med 490 kronor till 40,523 kronor.
Utskottet hemställer,
att samtliga ordinarie anslag under nionde hufvudtiteln,
som här ofvan icke blifvit särskildt omförmälda,
må för år 1908 fastställas till samma belopp
som i innevarande års riksstat; dock att i anslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. må göras
den jämkning, som till jämnande af hufvudtitelns slutsumma
kan erfordras.
Bih. till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.
10
74
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Aflöning åt
ytterligare en
kanslisekreterare
inom
jordbruksdepartementet.
[10.]
Extra anslag.
Med anledning af de framställningar, som gjorts i afseende å tillfälliga,
till nionde hufvudtiteln liänförliga behof, får utskottet afgifva
följande yttrande och förslag.
Departementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli.
ll:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för beredande af
lön, 2,500 kronor, och tjänstgöringspenningar, 1,500 kronor, åt en
kanslisekreterare inom jordbruksdepartementets afdelning af Kungl.
Maj:ts kansli å extra stat för år 1908 bevilja tillhopa 4,000 kronor.
Departementschefen har i detta ärende till ofvan omnämnda statsrådsprotokoll
anfört följande:
»Med anledning af att det sedan jordbruksdepartementets inrättande
ständigt växande arbetet inom departementet nödvändiggjorde en
ökning af departementets arbetskrafter, gjorde Kungl. Maj:t framställning
hos nästlidna års Riksdag om uppförande i staten för jordbruksdepartementets
afdelning af Kungl. Maj:ts kansli af ytterligare en
kanslisekreterare med lön 2,500 kronor jämte två ålderstillägg, hvardera
å 500 kronor, efter 5 och 10 år, samt tjänstgöringspenningar
1,500 kronor. Under uttalande att, då lösningen af frågan om reglering
af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden icke borde
försvåras genom inrättande af nya ordinarie tjänster, den för ifrågavarande
befattning föreslagna aflöning borde uppföras å extra stat,
anvisade Riksdagen, för beredande af lön, 2,500 kronor, och tjänstgöringspenningar,
1,500 kronor, åt en kanslisekreterare inom jordbruksdepartementets
afdelning af Kungl. Maj:ts kansli, på extra stat
för innevarande år ett anslag af 4,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må, för beredande af lön, 2,500
kronor, och tjänstgöringspenningar, 1,500 kronor, åt
en kanslisekreterare inom jordbruksdepartementets afdelning
af Kungl. Maj:ts kansli, på extra stat för år
1908 anvisa ett anslag af 4,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
75
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.
12:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att dels medgifva,
att den behållna afkastning af Alnarps landtegendom, som för
tiden från och med år 1907 till statsverket redovisas, finge användas
till godtgörande af det utaf Kungl. Maj:t såsom inventarie- och rörelsekapital
för egendomen anvisade förskott å 50,000 kronor, till dess detta
förskott blifvit till fullo ersatt, samt att sagda belopp, .50,000 kronor,
måtte af styrelsen för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp få
användas såsom rörelsekapital för Alnarps egendom med skyldighet för
institutets styrelse att hafva oanvändt belopp af detta kapital innestående
i riksbanken;
dels ock å extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 30,000
kronor att af styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultuna användas såsom
rörelsekapital för Ultuna egendom, med enahanda skyldighet att
hafva oanvändt belopp insatt i riksbanken, som föreslagits beträffande
det till rörelsekapital för Alnarps egendom afsedda beloppet.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»I samband med den vid 1891 års riksdag beslutade omorganisationen
af landtbruksinstitutet vid Ultuna bestämdes, att behållna afkastningen
af den staten tillhöriga, till institutet anslagna fasta egendomen
skulle till statsverket redovisas. Med anledning af framställning
från institutets styrelse täcktes därefter Kungl. Maj:t den 22 juni
1893 såsom rörelsekapital för Ultuna landtegendom under tiden till
den 1 juli 1894 anvisa ett belopp af 10,000 kronor, att af statskontoret
till institutets styrelse af under händer varande medel utbetalas, hvarjämte
Kungl. Maj:t föreskref, att det skulle åligga nämnda styrelse,
bland annat, att senast inom utgången af juni månad år 1894 till
statskontoret återbetala hela beloppet. Den 31 juli 1896 beviljades
ånyo ett kreditiv å 10,000 kronor att utgå på enahanda sätt och villkor
som år 1893 bestämdes, dock att återbetalningen skulle ske senast inom
utgången af juni månad år 1897. Under hvart och ett af de följande
åren till och med år 1902 förnyades anvisandet af ett dylikt kreditiv
å 10,000 kronor, hvarje gång med villkor om återbetalning före utgången
af juni månad nästpåföljande år. År 1903 befanns sagda kreditivbelopp
otillräckligt, och behagade Kungl. Maj:t den 15 maj sistnämnda
år, på framställning af institutets styrelse, dels anvisa såsom ökadt
Angående
beredande af
rörelsekapital
för Ultuna
och Alnarps
landtcgcndomar.
[11.]
76
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
rörelsekapital ett nytt kreditiv å 25,000 kronor, att återbetalas senast
ett år från lyftningsdagen, och dels medgifva, att det förra kreditivet
å 10,000 kronor finge fortfarande behållas för att till statskontoret återlevereras
på samma gång som det beviljade nya kreditivet. Äfven år
1904 beviljades kreditiv å tillhopa 35,000 kronor, som då bestämdes
skola återbetalas i juni 1905. Sistnämnda år anmälde institutets
styrelse, att 5,000 kronor afbetalts å det större kreditivet, men att
de återstående kreditivbeloppen fortfarande behöfdes, och behagade
Kungl. Maj:t den 28 juli 1905 ställa till styrelsens förfogande kreditiv
å tillhopa 30,000 kronor, att återbetalas året därpå. Genom nådigt
beslut den 27 juli 1906 beviljades anstånd med inbetalandet af dessa
kreditiv till den 8 september 1907.
År 1902 beslöto Kungl. Maj:t och Riksdagen, i samband med
omorganisation af landtbruksinstitutet vid Alnarp, att behållna afkastningen
äfven af den till detta institut anvisade, staten tillhöriga
fasta egendomen skulle redovisas till statsverket. Institutets styrelse anmälde
med anledning häraf behofvet af kreditiv till rörelsekapital för
Alnarps egendom, och Kungl. Maj:t anvisade härtill den 14 mars
1903 ett belopp af 50,000 kronor, att af statskontoret af tillgängliga
medel utanordnas med skyldighet för institutets styrelse, bland annat,
att återleverera beloppet inom ett år från lyftningsdagen. Åren 1904,
1905 och 1906 hafva enahanda belopp anvisats, hvarje gång med ett års
återbetalningsskyldighet.
Bland villkoren för kreditiven har stadgats, beträffande kreditivet
till Alnarps egendom hela tiden och beträffande kreditivet till Ultima
egendom, alltsedan afdelningskontor af riksbanken inrättats i Uppsala,
att institutens styrelser skulle vara skyldiga att hos riksbanken insätta
hvad som icke användes af kreditivbeloppen.
Då sålunda behofvet af kreditiv till rörelsekapital för ifrågavarande
egendomar syntes vara ständigt återkommande, men det kunde
anses mindre lämpligt, att ett dylikt ständigt behof tillgodosåges genom
upprepade anvisningar af medel under förskottstitel, anbefallde Kungl.
Maj:t den 3 februari 1905 landtbruksstyrelsen att, efter styrelsernas
för instituten hörande, inkomma med underdånigt förslag angående
definitivt ordnande för framtiden af frågan om beredande af rörelsekapital
till omförmälda egendomar. Med anledning häraf har landtbruksstyrelsen
i underdånig skrifvelse den 30 oktober 1905 afgifvit förslag
i ämnet och därvid bilagt yttranden af institutens styrelser.
Styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultima har uti sitt yttrande
framhållit, att jordbruket vid Ultuna borde bedrifvas jämförelsevis
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
77
intensivt och att, trots de uppenbara förbättringar i fråga om själfva
jordens kultur, som under det sista årtiondet inträdt, åtskilligt ännu
återstode, innan egendomen i sin helhet kunde sägas befinna sig i det
skick, som borde kräfvas af en egendom, till hvilken landtbruksinstitut
förlagts. På grund häraf och då särskildt såväl kreatursstammar som
byggnader vore i behof af vidtgående och dyrbara förbättringar, måste
behofvet af rörelsekapital för Ultima egendom blifva större än för en
annan egendom af motsvarande storlek. En omständighet, som därvid
jämväl måste tagas i betraktande, vore, att med de i Uppland rådande
klimatiska förhållandena det icke syntes kunna undvikas, att äfven vid
den omsorgsfullaste skötsel ett eller annat missväxtår kunde inträffa.
Till följd häraf måste rörelsekapitalet tillmätas så stort, att därmed
eventuell förlust kunde betäckas, utan att egendomen beröfvades allt
rörelsekapital för det löpande året. Med hänsyn till alla dessa omständigheter
funne styrelsen det för Ultuna egendom behöfliga rörelsekapitalet
icke kunna sättas lägre än till 40,000 kronor. Såsom dittills
syntes rörelsekapitalet böra utgöras af ett räntefritt kreditiv, hvarvid
styrelsen ville framhålla önskvärdheten, att ej säga nödvändigheten, af
att det dittills stadgade villkoret om kreditivets årliga återbetalning
upphäfdes, då det tydligen måste komma att visa sig omöjligt att ens
för någon kortare tid ur rörelsen draga detta belopp. På grund af
hvad sålunda anförts, har styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultuna
hemställt, att såsom rörelsekapital för Ultuna landtegendom måtte anvisas
ett stående räntefritt kreditiv af 40,000 kronor.
Styrelsen för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp har uti
sitt i ärendet afgifna yttrande anfört, att, alltsedan Alnarps landtbruksinstitut
upprättats, detsamma lidit brist på kontant rörelsekapital. Vid
institutets öppnande år 1862 hade det egentliga rörelsekapitalet vid denna
egendom af omkring 550 hektars areal utgjorts af 254 kronor 35 öre
kontant samt 7,928 "kronor 13 öre i mer eller mindre säkra fordringar,
under det att inventariekapitalet samtidigt representerats af kreatur,
döda inventarier och förråder till ett sammanlagdt belopp af 51,684
kronor 29 öre. På institutet år 1903 omorganiserats, hade värdet uppgått
af kreaturen till 86,670 kronor, af de döda inventarierna till 80,551
kronor och af förråden till 57,639 kronor 46 öre eller tillhopa 224,860
kronor 46 öre. Vid bägge tillfällena hade dock äfven läroverkets inventarier
ingått uti inventariesumman. Då före nämnda omorganisation
Alnarps egendoms årliga behållning, sedan först omkostnader och arrende
blifvit guldna, måst tagas i anspråk icke blott för denna starka förökning
af inventariekapitalet, hvilken varit nödvändig för den snabbt ut
-
78
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
vecklade intensiva landthushållningen, utan äfven för åtskilliga byggnadsföretag
samt för ett betydligt årligt tillskott till läroverkets budget, hvilket
tillskott under en följd af år uppgått till omkring 10,000 kronor årligen,
vore det tämligen tydligt, att det icke blott varit omöjligt att under
tiden samla något kontant rörelsekapital, utan att dessutom medel såväl
till detta som till en del af inventariekapitalet måst beredas på annat
sätt, hvilket, då statsverket icke därvid lämnat något anslag, måst ske
genom upplånande af behöfliga medel. Sådana medel till ett belopp
af 30,000 kronor hade ock under en följd af år tillhandahållits genom
den dåvarande styrelsens personliga kredit, och det återstående behofvet,
hvilket i vanliga fall uppgått till omkring 20,000 kronor, hade fyllts
genom användandet kortare tider under sommaren dels af inkommande
statsanslag till läroverket och dels af handelskredit. Då emellertid
institutets vid omorganisationen afgående styrelse, som endast haft att
ansvara för den redovisade nettoförmögenheten, från egendomen haft
att återbekomma de 30,000 kronor, den ställt till dess förfogande, och
då därutöfver ytterligare minst 20,000 kronor varit för egendomens
drift behöfliga, hade Kungl. Maj:t efter institutets omorganisation hvarje
år emot återbetalningsskyldighet därtill anvisat 50,000 kronor. Af
en utaf institutets styrelse ombestyrd utredning angående sedvanliga
inkomster och utgifter från den tidpunkt på året, då föregående års
behållning blifvit till statskontoret inlevererad och till dess inkomst af
skörden kunde påräknas, framginge tydligen, att ett rörelsekapital af
anförda belopp, 50,000 kronor, vore af behofvet ovillkorligen påkalladt,
om egendomens hushållning skulle obehindradt kunna drifvas, och
riktigheten af denna beräkning styrktes ock af den på allmän erfarenhet
grundade regel, att rörelsekapitalet vid ett intensivt bruk behöfde
uppgå till omkring 60 procent af kreaturskapitalet. Det vore ej heller
tänkbart att, då öfverskottet å egendomens hushållning årligen skulle
till statskontoret inlevereras, någon återbetalning af dylika till rörelsekapital
anvisade medel skulle kunna äga rum, såvida icke anförda öfverskott
därtill finge användas. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt,
har institutets styrelse hemställt, att antingen berörda behöfliga rörelsekapital
af 50,000 kronor definitivt en gång för alla måtte ställas till
dess förfogande eller ock de af Ivungl. Maj:t dittills anvisade medel
till samma belopp måtte få genom de årliga öfverskotten å egendomens
hushållning efter hand återbetalas.
Landtbruksstyrelsen har för sin del erinrat, hurusom ämbetsverket,
i sammanhang med frågan om Alnarps landtbruksinstituts omorganisation
samt läroverkets och dess ekonomis skiljande från egendomen och
Statsutskottets Utlåtande N:0 10.
79
dess ekonomi, framhållit behofvet af åtgärders vidtagande för att åt
egendomen måtte beredas tillgång till erforderligt rörelsekapital. Äfven
sedermera hade landtbruksstyrelsen uti underdåniga utlåtanden den 28
februari 1903 och den 31 december samma år, angående då gjorda
framställningar om beredande af rörelsekapital för Alnarps egendom,
redogjort för anledningen därtill, att rörelsekapital dåmera behöfdes för
samma egendom, men tillika framhållit, att, inuan erfarenheten i detta
hänseende lämnat ledning, frågan om rörelsekapital för egendomen icke
kunde definitivt lösas. Det folie af sig själfr, att äfven för Ultima egendom
rörelsekapital vore af nöden, och den omständigheten, att Kungl.
Maj:t vid flera tillfällen beviljat dylikt, borde mer än tillräckligt bekräfta
förefintligheten af antydda behof.
Vid de tillfällen, då rörelsekapital hittills beviljats för båda egendomarna,
hade det skett närmast i form af ett kreditiv, som skolat inom
viss föreskrifven tid fyllas genom insättande af å detsamma lyftadt belopp.
Det syntes icke kunna bestridas, att detta sätt för rörelsekapitals
beredande åt egendomarna vore förenadt med åtskilliga olägenheter, då
ej sällan därigenom det förhållandet måste inträffa, ett egendomen beröfvades
sitt rörelsekapital, nämligen i det fall, då medel till fyllandet
af hvad som uttagits å kreditivet icke inom föreskrifven tid kunnat
beredas. Af detta skäl syntes lämpligt vara, att såsom rörelsekapital
ett stående räntefritt kreditiv beviljades för hvardera egendomen, mot
skyldighet för vederbörande institutsstyrelse att, så snart och i den mån
omständigheterna sådant medgåfve, å kreditivet insätta hvad å detsamma
lyftats.
Vidkommande beloppet af det för hvardera egendomen erforderliga
rörelsekapitalet, syntes, enligt hvad erfarenheten numera visat,
någon erinran icke vara att framställa mot det af styrelsen för landtbruks-
och mejeriinstitutet vid Alnarp föreslagna beloppet af 50,000
kronor. I jämförelse därmed syntes med hänsyn till Ultima landtegendoms
mindre omsättning det af styrelsen för institutet vid Ultuna
ifrågasatta beloppet af 40,000 kronor vara väl högt, men till följd af
de utaf samma styrelse såsom stöd för framställningen åberopade omständigheter
ansåge landtbruksstyrelsen det icke vara skäl att bestämma
beloppet af rörelsekapitalet lägre, än hvad af institutsstyrelsen begärts.
Landtbruksstyrelsen har därför hemställt om anvisande af räntefria
kreditiv å 40,000 kronor och å 50,000 kronor såsom rörelsekapital
för Ultuna och Alnarps egendomar.
Jämlikt nådig befallning har därefter statskontoret yttrat sig i
ämnet och i underdånigt utlåtande den 7 december 1905 anfört följande.
80
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Departements
chefens
yttrande.
Sedan föreskrift meddelats, att från och. med år 1903 behållna
afkastningen af den staten tillhöriga, till Alnarps landtbruksinstitut anvisade
fasta egendom skulle till statsverket redovisas, hade i sådant
afseende till statskontoret inlevererats och under titel »extra uppbörd»
upptagits dels nettobehållningen af egendomens afkastning under år
1903 med 16,800 kronor 72 öre, dels ock dylik behållning under år
1904 med 17,422 kronor 52 öre. Om denna nettobehållning för de
närmaste åren, i stället för att upptagas såsom »extra uppbörd», finge
användas till att ersätta det förskott å 50,000 kronor, som Kungl.
Maj:t anvisat såsom inventarie- och rörelsekapital för Alnarps egendom
mot villkor af återbetalning följande år, skulle härigenom på ett enligt
statskontorets mening lämpligt sätt och ulan budgetens betungande
med något anslag för ändamålet ett stående rörelsekapital för ifrågavarande
egendom beredas.
Hvad Ultima landtegendom beträffade, så borde visserligen äfven
för denna egendom den behållna afkastningen däraf årligen till statsverket
redovisas. Men då någon sådan afkastning icke till statsverket
influtit för tiden efter år 1900, syntes det statskontoret mindre lämpligt
att låta det för Ultuna landtegendom behöfliga rörelsekapital amorteras
genom den afkastning från egendomen, som möjligen framdeles kunde
komma statsverket tillgodo, då nämligen härigenom förskottets ersättande
blefve uppskjutet till eu obestämd framtid. Med hänsyn härtill syntes
det belopp, som kunde pröfvas vara erforderligt såsom rörelsekapital
för egendomen, lämpligen böra anvisas såsom ett extra anslag.
Statskontoret har därför i underdånighet hemställt, det täcktes
Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen, dels att medgifva, att den behållna
afkastning af Alnarps landtegendom, som skulle till statsverket redovisas,
måtte få användas till godtgörande af det utaf Kungl. Maj:t
såsom inventarie- och rörelsekapital för egendomen anvisade förskott
å 50,000 kronor, till dess detta förskott blifvit till fullo ersatt, dels
ock att å extra stat under nionde hufvudtiteln bevilja ett anslag å
erforderligt belopp, att af styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultuna
användas såsom rörelsekapital för Ultuna landtegendom.
I öfverensstämmelse med grunderna för Kungl. Maj:ts omförmälda
beslut den 3 februari 1905 och med hänsyn till de omständigheter,
som blifvit af de i ärendet hörda myndigheter framhållna, anser
jag det vara synnerligen önskvärdt, att frågan om rörelsekapital för
ifrågavarande bägge, under statens omedelbara förvaltning stående landtegendomar
blifver på ett definitivt sätt ordnad. Då egendomarnas be
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
81
hållna afkastning årligen skall till statsverket inlevereras för att'' tagas
i anspråk för statens utgifter i allmänhet, kunna egendomarna själfva
icke gärna utan att särskilda åtgärder vidtagas bidraga till bildandet
af dylikt rörelsekapital.
Hvad beträffar Alnarps egendom, som alltsedan dess öfvertagande
af staten lämnat vinst, hvars belopp för åren 1903 och 1904 statskontoret
i sitt utlåtande meddelat och som, enligt hvad jag inhämtat,
för år 1905 till statskontoret inlevererats med 14,300 kronor 2 öre,
synes den af statskontoret föreslagna åtgärden att låta inflytande
nettobehållning återgälda det lämnade förskottet vara synnerligen
lämplig. Den torde också vara fullt effektiv, då ju den årliga vinsten
från denna egendom visat sig uppgå till ganska afsevärdt belopp.
Då emellertid netto behållningens inlevererande till statsverket var en
förutsättning för genomförandet af detta landtbruksinstituts omorganisation
vid 1902 års riksdag, lär Riksdagens medgifvande böra utverkas
till den nu ifrågasatta åtgärden. 1 Mot det att förskottet sålunda
återgäldas af inflytande årsvinster, bör det förskotterade beloppet
få vid egendomen behållas såsom rörelsekapital. Då förskottet
blifvit i sin helhet betaldt, har åtgärdens innebörd alltså visat sig dåra ti,
att ett rörelsekapital blifvit samladt genom egendomens afkastning. Och
då det förskotterade beloppet, i den mån det icke täckts med influten
vinst, kommer att tillsvidare fortfarande upptagas under förskottstitel,
behöfver icke något belopp för detta ändamål upptagas i riksstaten.
Från Ultuna landtegendom har däremot för de senare åren icke
kunnat inlevereras någon nettobehållning. Om man än får antaga, att
detta mindre gynnsamma ekonomiska förhållande, ehuru ganska långvarigt,
dock varit väsentligen beroende på tillfälliga orsaker och därför
af öfvergående natur, synes det icke vara lämpligt att grunda ett slutligt
ordnande af frågan om rörelsekapital för denna egendom på ett
ovisst antagande om framdeles uppstående öfverskott, utan lär det vara
nödvändigt, att särskildt anslag för detta ändamål äskas. Ett blifvande
eventuellt öfverskott från denna egendom kommer då fortfarande att oafkortadt
inlevereras till statsverket.
Beträffande bägge rörelsekapitalen synes böra stadgas skyldighet
för vederbörande instituts styrelse att hafva oafvändt belopp innestående
i riksbanken.
Hvad rörelsekapitalens belopp angår, har jag ingen erinran beträffande
det för Alnarps egendom ifrågasatta, 50,000 kronor. Mot det
för Ultuna egendom begärda beloppet, 40,000 kronor, har landtbruksBih.
till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 11
82
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Utskottets
yttrande.
styrelsen anmärkt, att det syntes vara jämförelsevis högt, men nämnda
ämbetsverk har dock icke ansett sig böra föreslå lägre belopp. Då
emellertid under de senaste åren de af Kungl. Maj:t till Ultuna egendom
beviljade kreditiven icke uppgått till högre belopp än 30,000
kronor, utan att någon olägenhet däraf visats hafva uppkommit, synes
mig anledning föreligga att ifråga om denna egendom stanna vid sistnämnda
summa.»
Mot sättet för beredande af rörelsekapital för Alnarps egendom
har utskottet icke något att erinra; och till hvad Kungl. Maj:t i sådant
hänseende föreslagit beträffande Ultuna egendom anser sig utskottet
jämväl böra tillstyrka bifall. Härvid har utskottet dock velat uttala
den mening, att, då enligt hvad departementschefen framhållit, de åberopade,
mindre gynnsamma ekonomiska förhållandena vid sistnämnda egendom
varit väsentligen beroende på tillfälliga orsaker och därför af öfvergående
natur och då det alltså torde kunna emotses, att egendomen
inom ej aflägsen framtid skall komma att lämna nettobehållning, som
skall till statskontoret inlevereras, det vid sådant fall synes böra af
denna behållning bildas rörelsekapital för egendomen, så att vid dessa
båda egendomar enahanda förfaringssätt må i förevarande afseende
iakttagas.
Utskottet hemställer alltså,
a) att Riksdagen må medgifva, att den behållna
afkastning af Alnarps landtegendom, som för tiden
från och med år 1907 till statsverket redovisas, må
användas till godtgörande af det utaf Kungl. Maj:t
såsom inventarie- och rörelsekapital för egendomen
anvisade förskott å 50,000 kronor, till dess detta
förskott blifvit till fullo ersatt, samt att sagda belopp,
50,000 kronor, må af styrelsen för landtbruks- och
mejeriinstitutet vid Alnarp användas såsom rörelsekapital
för Alnarps egendom med skyldighet för institutets
styrelse att hafva oanvändt belopp af detta
kapital innestående i riksbanken; samt
b) att Riksdagen må å extra stat för år 1908 anvisa
30,000 kronor att af styrelsen för landtbruksinstitutet
vid Ultuna användas såsom rörelsekapital för
Ultuna egendom, med enahanda skyldighet att hafva
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
83
oanvändt belopp insatt i riksbanken, som föreslagits
beträffande det till rörelsekapital för Alnarps egendom
afsedda beloppet.
13) Kungl. Maj:t bar föreslagit Riksdagen att för nybyggnad och
för förändringar i hufvudbyggnaden vid landtbruJcs- och mejeriinstitutet
vid Alnarp å extra stat för år 1908 anvisa ett anslag af 14,200 kronor.
Departementschefen har beträffande denna framställning hänvisat
till sitt under punkt 2 här ofvan omförmälda yttrande till statsrådsprotokollet.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må för nybyggnad och för förändringar
i hufvudbyggnaden vid landtbruks- och
mejeriinstitutet vid Alnarp å extra stat för år 1908
anvisa ett anslag af 14,200 kronor.
14) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till understöd åt
mindre bemedlade lärjungar vid sådana landtmannaskolor, som åtnjuta
bidrag af statsmedel, på extra stat för år 1908 anvisa ett anslag af
10,000 kronor att utgå undar de villkor, Kungl. Maj:t kan finna godt
föreskrifva.
Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Riksdagen har för hvardera af åren 1906 och 1907 å extra stat
beviljat ett anslag af 5,000 kronor till understöd åt mindre bemedlade
lärjungar vid sådana landtmannaskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel,
under villkor, att lika belopp tillskötes af landsting, hushållningssällskap
eller eljest, samt på de villkor i öfrigt, Kungl. Maj:t kunde finna godt
föreskrifva.
Genom nådig kungörelse den 22 juni 1906 har Kungl. Maj:t
förordnat, att vissa i kungörelsen angifna bestämmelser skulle lända
till efterrättelse, så länge anslag för berörda ändamål fortfarande
anvisades.
Uti underdånig skrifvelse den 7 december 1906 har landtbruksstyrelsen
gjort framställning om anvisande af medel för ändamålet
för år 1908 och därvid anfört följande.
Nybyggnad
och förändringar
i hufvudbyggnaden
vid landtbruks-
och
mejeriinstitutet
vid
Alnarp.
[12.]
Understöd
åt mindre
bemedlade lärjungar
vid
landtmannaskolor.
[13-]
84
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Från samtliga med statsmedel understödda landtmannaskolor kade
styrelsen infordrat uppgifter rörande beloppet af de statsbidrag för
denna angelägenbet, som kunde af en hvar af sagda skolor komma att
begäras från de af Riksdagen för år 1907 i sådant afseende anvisade
medel. Af de med anledning häraf ingångna skrifvelserna framginge,
att från 22 landtmannaskolor syntes komma att begäras statsbidrag för
år 1907 med tillhopa högst 5,487 kronor. Uti flera af de från landtmannaskolorna
inkomna skrifvelserna hade emellertid framhållits önskvärdheten
häraf, att det utaf Riksdagen för statsanslags åtnjutande
stadgade villkoret, att lika belopp skulle tillskjutas af landsting, hushållningssällskap
eller eljest, för framtiden måtte bortfalla, till stöd hvarför
åberopats den svårighet, som ofta uppstode för erhållande af dylikt
bidrag från orten. I samma riktning hade folkhögskolmötet i Jönköping
den 30 augusti 1906 uttalat sig, i det att mötet uppdragit åt sin styrelse
att, på sätt den funne lämpligt, verka, dels för att villkoren för tilldelande
af statsunderstöd till mindre bemedlade iandtmannaskolelever
gjordes lika med gällande villkor för tilldelandet af samma slags understöd
till folkhögskolelever, dels ock för att statsanslagen till dessa ändamål
höjdes. Äfven ville landtbruksstyrelsen erinra, hurusom frågan om borttagandet
af sagda villkor varit föremål för behandling vid 1906 års riksdag,
vid hvilken förslag härom framställts i en inom Andra Kammaren
väckt motion, som dock efter statsutskottets afstyrkande afslagits af kamrarna,
i den Första utan votering, men i den Andra med endast 1 rösts
majoritet. Statsutskottet hade härvid såsom stöd för sin åsikt åberopat,
hurusom Riksdagen, då anslaget första gången beviljats, uttalat, att i
hvad mån behofvet af understöd åt mindre bemedlade elever gjorde
sig gällande bäst kunde utrönas genom den offervillighet, som inom
orterna visade sig förefinnas för ändamålet.
För sin del ansåge landtbruksstyrelsen, att någon giltig anledningför
staten icke förefunnes att i förevarande fall såsom villkor för understöd
föreskrifva, att lika belopp skulle inom orten tillskjutas, enär intresset
för ifrågavarande angelägenhet icke syntes med säkerhet kunna
bedömas af storleken utaf sagda bidrag, hvilken storlek ofta komme att
bero af andra förhållanden än berörda intresse och, hvad särskildt hushållningssällskapen
anginge, behöfde lämpas efter beloppet af för tillfället
disponibla medel. Enligt hvad landtbruksstyrelsen hade sig bekant,
funnes ej heller något dylikt villkor fäst vid motsvarande
statsbidrag till mindre bemedlade lärjungar vid folkhögskolorna. Skulle
emellertid sagda villkor bortfalla, måste gifvetvis statsanslaget höjas
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
85
med erforderligt belopp, och, då, enligt hvad förut framhållits, det nuvarande
statsunderstödet syntes efter förhandenvarande omständigheter
vara väl knappt, ansåge landtbruksstyr elsen, att samma bidrag borde
för år 1908 höjas från 5,000 kronor till 12,000 kronor.
På grund af hvad sålunda anförts, har landtbruksstyrelsen hemställt
om aflåtande till Riksdagen af framställning i dylikt syfte.
Det sålunda framställda förslaget, att omförmälda villkor om till- Departemcntsskott
från orten till lika belopp som statsanslaget må bortfalla, finner chetre™dftt''
jag mig med hänsyn till de anförda skälen böra tillstyrka. Det är enligt
min öfvertygelse af stor vikt, att den kunskap, landtmannaskolorna
meddela, varder spridd i så vida kretsar som möjligt och icke minst
till sådana jordbrukare, hvilka icke utan understöd från det allmännas
sida kunna ''bestrida de kostnader, som äro förenade med genomgåendet
af en kurs vid djdik skola. Då emellertid särskildt hushållningssällskapens
medel tagas i anspråk för en mångfald viktiga uppgifter och
på grund häraf svårighet mången gång skulle kunna möta att från
orten erhålla afsevärdt bidrag till ifrågavarande understöd, kan villkorets
bibehållande utgöra ett hinder för uppnåendet af ändamålet med
anslaget. Motsvarande imderstöd till elever vid folkhögskolorna bestridas
också helt och hållet af statsmedel. Tillsvidare synes anslagsbeloppet
kunna begränsas därtill, att blott den mot det nuvarande anslaget
svarande del, som eljest beräknats skola tillskjutas från orten,
anvisas såsom statsanslag och att alltså anslagets belopp fördubblas.»
Utskottet hemställer,
att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts
föreliggande förslag, må till understöd åt mindre bemedlade
lärjungar vid sådana landtmannaskolor, som
åtnjuta bidrag af statsmedel på extra stat för år 1908
anvisa ett anslag af 10,000 kronor att utgå under
de villkor, Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.
Förhöjda
15:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för höjning från understöd åt
4,000 kronor till 6,000 kronor af det till en hvar af de inom Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län inrättade tre landtbruks- vastemorrskolor
utgående understöd af statsmedel, å extra stat för år 1908 anvisa Xou^och''
ett anslag; af 6,000 kronor. Norrbottens
[14.]
86
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Utskottets
yttrande.
Kringresande
jordbrukskonsulenter
i
Norrland och
Salarna.
[15-]!
Norrlands
kommitténs
utredning.
Under erinran, att Riksdagen med bifall till af Kungl. Maj:t i
ämnet gjorda framställningar för hvarje år från och med år 1902 anvisat
å extra stat ett anslag af 6,000 kronor för höjning från 4,000
kronor till 6,000 kronor af det till en hvar af de inom Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län inrättade tre landtbruksskolor utgående
understöd af statsmedel för genomförande af omorganisation af
dessa skolor på sådant sätt, att kurserna vid desamma utan minskning
af den teoretiska undervisningen förändrades från tvååriga till ettåriga;
och då denna omorganisation visat sig vara till gagn för skolornas
verksamhet, får utskottet hemställa,
alt Riksdagen må, för höjning från 4,000 kronor
till 6,000 kronor af det till en hvar af de inom
Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län
inrättade tre landtbruksskolor utgående understöd af
statsmedel, å extra stat för år 1908 anvisa ett anslag
af 6,000 kronor.
16:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till
aflöning åt tolf kringresande jordbrukskonsulenter i Dalarna och Norrland
på extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 30,000 kronor att
af Kungl. Maj:t i mån af behof för ändamålet användas.
Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet
anfört följande:
))Då den af Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 7 juni
1901 tillsatta kommittén för utredande af frågan, huruledes den själfägande
jordbrukande befolkningens ställning i Norrland och Dalarna
skulle kunna vidmakthållas och stärkas och jordbrukets utveckling i
nämnda landsdelar befrämjas, började sitt omfattande arbete, bestod en
af kommitténs första åtgärder i att söka införskaffa ett så tillförlitligt och
mångsidigt material som möjligt för den kommittén förelagda frågans
bedömande. För detta ändamål beslöt kommittén bland annat att till
besvarande af sakkunniga i de särskilda orterna utställa ett antal frågor.
Bland dessa frågor förekom en, genom hvars framställande kommittén
ville vinna kännedom om de åtgärder, som ansåges kunna vidtagas för
att höja jordbruket och den jordbrukande befolkningens ställning genom
direkt understöd eller undervisning, därvid kommittén särskildt önskade
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
87
få besvaradt, på hvad sätt en utsträckt undervisning i jordbruk och
skogsvård inom de olika orterna syntes böra anordnas. Frågan utsändes
för besvarande till de på vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskotts
förslag utsedda sockenombuden, till länsmän, kronofogdar,
domhafvande, till landtmäteristaten hörande personer, jägmästare,
öfverjägmästare och landtbruksingenjörer samt till vederbörande hushållningssällskap
och dem underlydande tjänstemän.
Af de svar, som afgåfvos på denna fråga — hvilka svar i sammandrag
återfinnas i band 5, sid. 710 och följande af kommitténs betänkande
— framgår tydligt och klart, hurusom man öfverallt ute i bygderna
ansett spridandet af ökade kunskaper i såväl jordbruk som skogsvård
vara i hög grad ägnadt att stödja jordbruket och utgöra ett af de
viktigaste villkoren för att sätta den jordbruksidkande befolkningen i
stånd att af sitt arbete skörda rikast möjliga frukter. I ett mycket
stort antal af de afgifna svaren framhålles, att en efter de lokala förhållandena
afpassad undervisning vore af långt större betydelse än direkt
understöd, lämnadt i hvilken form som helst; och beträffande denna
undervisning möter man gång på gång uttalanden rörande nödvändigheten
af att ordna den så, att den icke endast väckte allmogens intresse
utan äfven på ett praktiskt och åskådligt sätt lade i dagen, huru de
medel skulle användas och brukas, genom hvilka det norrländska jordbruket
säkrast kunde främjas och ledas in på rätt spår. Särskildt förtjänar
påpekas och beaktas, hurusom den åsikten synes vara allmänt
utbredd, att de, som erhålla till uppgift att lämna dylik undervisning,
icke få vänta att blifva uppsökta af den allmänhet, för hvilken undervisningen
är afsedd. Om densamma skulle blifva fruktbärande samt
af beräknad och önskvärd nytta, måste undervisaren själfmant komma
till dem, som skulle undervisas, och genom att på deras eget verksamhetsområde
visa dem, huru de skulle utföra ett visst arbete, ingjuta
lif och åskådlighet i sin undervisning.
Såväl dessa svar som den kännedom om förhållandena inom de
olika orterna, kommitténs ledamöter förvärfvade under gruppvis företagna
resor i Norrland och Dalarna, föranledde kommittén att i sitt
den 27 oktober 1904 afgifna underdåniga betänkande göra särskild framställning
angående en för de norrländska orterna och där rådande
förhållanden särskildt afpassad undervisning i jordbruk genom kringresande
konsulenter.
Innan kommittén i denna sin framställning inlåter sig på en
närmare redogörelse för, huru denna undervisning enligt kommitténs
Norrlands
kommitténs
förslag.
88
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
mening borde ordnas, lämnar kommittén nagra uppgifter rörande de
olika former, under hvilka med offentliga medel anordnad jordbruksimdervisning
vid framställningens afgifvande förekom inom här ifrågavarande
landsdelar.
Kommittén omnämner därvid i första rummet landtbruks- och
landtmannaskolor, vidare genom landtbruksingenjörer, vissa åt statens
instruktörer i särskilda delar af landthushållning och de olika premieringsnämnderna
meddelad undervisning samt slutligen hushållningssällskapens
undervisningsverksamhet genom i deras tjänst anställda länsagronomer
och länsmejerister samt genom anordnande af landtbrukskurser
och föredrag m. in., därvid kommittén särskildt, framhåller den undervisning,
som inom Norrbottens län på hushållningssällskapets initiativ meddelas
af assistenterna vid kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå,
hvifka under sommaren resa från by till by samt genom föredrag och
samtal lämna jordbrukarna råd och upplysningar.
Denna för den norrländske jordbrukaren tillgängliga landtbruksundervisning
har, ehuru beaktansvärd, likväl icke synts kommittén
tillfyllestgörande. På grund af Norrlands störa utsträckning och öfriga
där rådande förhållanden blefve det endast en mindre del af allmogen,
som kunde begagna sig af och begagnade de tillfällen att förvärfva den
ökade jordbruksbildning, som sålunda erbjödes. Detta vore särskildt
förhållandet i de fyra nordligaste länen.
Ville man nu söka bereda allmogen ökad undervisning i dessa
stycken, insåge man lätt, att man icke hade att påräkna någon särdeles
stor anslutning till fasta bildningsanstalter, dem allmogen måste
ofta på långt afstånd uppsöka. Skulle något afsevärdare resultat ernas,
måste åtminstone till en början undervisningen så att säga uppsöka
den mindre jordbrukaren i hans hem och tillika gifvas så praktisk och
konkret som möjligt.
Den naturliga utvägen i denna riktning vore att tillsätta ett antal
kringresande undervisare eller jordbrukskonsulenter. En dylik anordning
underlättades i väsentlig mån däraf, att de norrländska hemmanen i
allmänhet vore samlade i byar.
Då kommittén ansåge denna sak vara af stor vikt, ville kommittén
föreslå, att ett dylikt konsulentsystem blefve anordnadt efter följande
hufvudgrunder.
Hvad först anginge själfva konsulenterna, borde de för att vinna
böndernas förtroende hälst vara uppvuxna i det landskap, inom hvilket
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
89
de skulle verka. De borde för att kunna antagas till konsulenter
hafva genomgått landtbruksinstitut samt dessutom hafva förvärfvat sig
praktisk erfarenhet särskildt uti skötseln af mångåriga gräsvallar samt
uti myr- eller mossodling.
Deras verksamhet borde så ordnas, att hvar och en för hvarje
år finge sig anvisadt ett visst antal byar, inom hvilka han hade att
verka. Verksamhetsområdet finge''ej tilltagas större, än att konsulenten
kunde vistas en längre tid i hvarje by under den tid jordbruksarbetet
påginge. Han skulle där göra bekantskap med bönderna och arrendatorerna
samt, sedan han lärt känna deras sätt att bruka jorden och
sköta kreaturen, gifva dem råd och anvisningar om de förändringar de
borde vidtaga, för att få större inkomst af sin hushållning. Efter detta
första besök borde konsulenten efter 2—3 år åter besöka samma by
för att blifva i tillfälle att erfara, om bönderna hade tillgodogjort sig
hans råd och i så fall resultatet af den förändrade hushållningen.
Om undervisningen också i första rummet borde äga rum ute på fältet
under pågående arbete, syntes det dock kommittén, att konsulenten äfven
genom föredrag borde söka väcka befolkningens intresse för jordbruk och
kreatursskötsel. Särskildt syntes de långa vintrarna, då åtminstone en
del af den jordbrukande befolkningen hade större ledighet, lämpligen
kunna användas för anordnande af föreläsningskurser i de större byarna.
Då hushållningssällskapen genom sina förvaltningsutskott bäst
vore i tillfälle att ordna konsulenternas arbeten, borde nämnda sällskap
hafva den närmaste uppsikten öfver dessa tjänstemän. Deras aflöning
syntes emellertid böra bestridas dels af staten dels af hushållningssällskapen
eller landstingen. Fördelningen syntes kommittén bäst
kunna ordnas så, att den kontanta lönen utginge af statsmedel och reseersättning
samt traktamente från hushållningssällskapen eller landstingen.
Af det föregående framginge nämligen, att bönderna ej borde
drabbas af någon som helst utgift för konsulenterna, således ej ens
vara skyldiga lämna dem fritt husrum och kost under deras vistelse i
byarna.
Då staten bestrede aflöningen, borde den äfven hafva inflytande
vid konsulenternas tillsättande, helst så, att de tillsattes af hushållningssällskapens
förvaltningsutskott, sedan landtbruksstyrelsen förklarat, hvilka
sökande vore till platsen kompetenta.
Lönens belopp syntes kommittén ej böra sättas lägre än 2,500
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 12
90
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Utlåtanden
öfver
norrlands
kommitténs
förslag.
kronor, alldenstund det vore af största vikt, att till konsulenter erhölles
för saken lämpliga, begåfvade unga män.
Då det måste anses vara af särskild betydelse, att konsulenterna
finge tillfälle att vistas längre tid i de olika byarna, borde, såsom förut
anmärkts, deras verksamhetsområde för året ej blifva stort. Det vore
därför nödvändigt, att konsulenternas antal ej sattes för litet, om de
olika trakterna inom närmaste framtid skulle komma i åtnjutande af
den undervisning, som staten på detta sätt beredde. Med fäst afseende
härpå och på det behof af jordbruksundervisning, som förefunnes
i de olika länen, syntes det kommittén, att det antal konsulenter, till
hvilka staten skulle anvisa löner, borde bestämmas till:
2 i Kopparbergs län
2 i Gäfleborgs „
3 i Västernorrlands „
4 i Jämtlands ,,
6 i Västerbottens „ och
5 i Norrbottens „
eller tillsammans 22.
Att beträffande Norrbottens län ett mindre antal konsulenter föreslagits
än i fråga om Västerbottens berodde därpå, att staten i det
förra länet lämnade anslag åt en kemisk-växtbiologisk anstalt, hvilken
genom sina konsulenter utöfvade en undervisningsverksamhet i här
ofvan föreslagen riktning.
Då emellertid hushållningssällskapen eller landstingen skulle bestrida
en del af kostnaderna för konsulenterna, måste det äfven blifva
beroende på dessa institutioners beslut, huru många konsulenter, som
skulle tillsättas i hvarje län. Det borde dock kunna förutsättas, att
hushållningssällskapen och landstingen ej skulle tveka att lämna reseersättning
och dagtraktamente till det antal konsulenter, för hvilka
staten ansloge löner.
Genom nådigt beslut den 21 december 1904 anbefalldes Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län och i de fem norrländska
länen samt landtbruksstyrelsen att afgifva underdåniga utlåtanden öfver
— förutom andra i kommitténs betänkande innefattade förslag —
äfven här förevarande framställning.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län har i sitt
underdåniga utlåtande den 31 augusti 1905 framhållit, hurusom ökad
kunskap hos jordbrukaren vore en af de största häfstängerna för
jordbrukets utveckling och förkofran.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
91
Sin stora betydelse i sådant hänseende hade naturligtvis landtbruksskolor,
landtmannaskolor och andra dylika bildningsanstalter, men
för undervisningen bland landtbrukarnas breda lager måste de ambulatoriska
landtbrukskurserna anses vara af den största vikt. Inom
Dalarna hade genom frikostiga bidrag från hushållningssällskapet dessa
kurser under senare år tagit en utveckling och tillvunnit sig ett intresse,
som man knappt vågat hoppas. Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ansåge följaktligen förslaget om inrättande af jordbrukskonsulenter
vara i högsta grad välbetänkt såsom en fortsättning på den
undervisningsväg, på hvilken man i detta län med framgång slagit in.
För att emellertid hafva fullständiga garantier att erhålla fullt praktiskt
anlagda, för förhållandena i orten fullt lämpliga personer syntes
det Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att frågan om deras tillsättande
borde helt läggas i förvaltningsutskottens händer.
Äfven Kungl. Majt:s befallningshafvande i Västernorrlands län
uttalar i underdånigt utlåtande den 28 augusti 1905 sin anslutning
till kommitténs förslag om anställande af kringresande jordbrukskonsulenter.
Då emellertid dessas aflöning vore afsedd att bestridas delvis
äfven af landsting och hushållningssällskap, ansåge sig Kungl. Maj:ts
befallningshafvande icke kunna i detta sammanhang närmare yttra sig
om kommitténs förslag i fråga om dessa konsulenters antal för hvarje
län eller deras aflöningsförmåner, allt beroende af den särskilda utredning,
som för de särskilda orterna måste föregå ett bestämdt förslag
i ämnet.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län har i underdånigt
utlåtande den 31 augusti 1905 förklarat sig i likhet med kommittén
anse, att den norrländska allmogens behof af ökade kunskaper
i jordbruk och boskapsskötsel finge anses vara af erfarenheten vitsordadt,
och att allt, som kunde bidraga till utbredande af större insikter och
lifligare intresse i dessa hänseenden, vore i hög grad ägnadt att stödja
jordbruket och den jordbrukande befolkningen. Väl hade mycket redan
åtgjorts för att bereda allmogen ökad undervisning i landthushållning
och dithörande ämnen, men Kungl. Maj ds befallningshafvande delade
dock kommitténs uppfattning därutinnan, att i de norrländska länen
med deras stora utsträckning och öfriga där rådande förhållanden endast
en mindre del af allmogen kunde begagna sig af de tillfällen, som hittills
erbjudits att förvärfva ökad jordbruksutbildning. Hvad som i det
afseendet kunde göras och gjorts af landsting och hushållningssällskap
92
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Landtbmks.
undervisningens
utveckling.
med eller utan biträde af enskilda, vore och blefve för ringa i förhållande
till det verkliga behofvet.
De af kommittén föreslagna jordbrukskonsulenter, af hvilka Västerbottens
län skulle tilldelas sex, syntes Kungl. Maj:ts befallningshafvande
komma att fylla ett länge kändt behof och skulle uppenbarligen genom
det afsedda praktiska undervisningssättet bereda uppsving åt jordbruket
samt lyckas bortarbeta många fördomar mot förändringar i jordbrukets
skötsel. Enligt hvad erfarenheten i länet visat, borde en sådan konsulents
verksamhetsområde icke vara stort, i det att han för framgång i
sitt arbete borde hafva tillfälle att vistas en längre tid i hvarje by, då
jordbruksarbetet där påginge, och beredas tid att periodvis förnya besöken
i samma by. Det för länet föreslagna antal konsulenter tålde
för den skull ingen minskning, ty redan från början komme att för
dem finnas full sysselsättning och mycket att genomföra.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län har i underdånigt
utlåtande i september 1905 riktat uppmärksamheten på de vid
kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå anställda assistenternas verksamhet
såsom jordbrukskonsulenter, hvilken verksamhet, ehuru den endast
pågått få år, likväl redan till fullo ådagalagt, att knappast verksammare
sätt för främjande af jordbruket i Norrbotten funnes än genom kringresande
undervisare i jordbruk. Öfverallt å landsbygden hade dessa
jordbrukskonsulenter emottagits med liflig tacksamhet och största förtroende
samt åstadkommit ett kraftigt intresse för förbättringar å jordbrukets
alla områden. Det hade befunnits, att de tre nu anställda icke
på långt när kunde medhinna att lämna den hjälp och undervisning,
som af dem begärdes. På grund af den sålunda inom Norrbotten
vunna erfarenheten hemställde Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att
Kungl. Maj:t måtte så snart som möjligt bereda anslag till löner åt
jordbrukskonsulenter i Norrland och Dalarne.
Landtbruksstyrelsen har i underdånigt utlåtande den 31 augusti
1905 förklarat sig icke hafva något att erinra mot här förevarande
framställning.
I detta sammanhang tillåter jag mig påpeka, hurusom det, sedan
ofvannämnda kommitté, den s. k. norrlandskommittén, hösten 1904 afgaf
sitt underdåniga betänkande, vidtagits vissa förändringar i fråga om
den af kommittén omförmälda, med offentliga medel anordnade jordbruksundervisningen
i Norrland och Dalarna, därvid särskildt torde förtjäna
framhållas, dels att antalet landtmannaskolor ökats från fyra af kom
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
93
mittén nämnda till sju, dels ock att de af kommittén endast i förbigående
omnämnda landtbruk skurserna, sedan Riksdagen, på framställning af
Kungl. Maj:t, från och med år 1906 beviljat anslag till understödjande af
dylika kurser, kommit att intaga en långt mera framskjuten plats bland
de för spridande af större yrkesskicklighet bland jordbrukarna vidtagna
åtgärderna, än fallet var vid tidpunkten för betänkandets afgifvande.
Oaktadt tillfälle till förvärfvande af kunskaper i jordbruk sålunda
under dessa sista år i något större utsträckning blifvit beredt den jordbrukande
befolkningen i Norrland och Dalarna, har det likväl icke synts
mig, som om önskvärdheten af att söka få norrlandskommitténs förevarande,
för det norrländska jordbrukets främjande synnerligen beaktansvärda
förslag förverkligadt därigenom i någon mån förminskats.
För att på detta mitt antagande vinna bekräftelse och samtidigt
erhålla fullständigare upplysning om önskningarna i förevarande hänseende
inom de olika orterna än den, som de år 1905 afgifna underdåniga
utlåtandena lämnade, hvilka utlåtanden innefattade yttranden
äfven öfver andra, mera omfattande och djupt ingripande förslag och
framställningar, anmodade jag i skrifvelse den 6 oktober nästlidna år
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län samt i de norrländska
länen att till mig inkomma med yttranden, huruvida någon ambulatorisk
landtbruksundervisning vore i verksamhet inom respektive län,
hur denna undervisning i så fall vore organiserad samt på hvad sätt
Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge, att norrlandskommitténs föreliggande
förslag lämpligast skulle kunna förverkligas.
Af de till mig med anledning af denna min skrifvelse inkomna
yttrandena framgår, att inom Kopparbergs län ambulatorisk landtbruksundervisning
anordnats dels af länets hushållningssällskap, dels ock
medelst anslag ur Orsa sockens skogsmedelsfond för anställande inom
nämnda socken af en s. k. vandringsrättare, för hvilken särskild instruktion
blifvit utfärdad. Beträffande den af hushållningssällskapet
anordnade undervisningen består densamma dels i till olika platser inom
länet förlagda, för deltagarna afgiftsfria kortare kurser, af hvilka hvar
och en bevistats — förutom af tillfälliga deltagare — af från ett 40-tal
ända upp till mellan 300 och 400 personer, såväl män som kvinnor,
dels ock i råd och upplysningar, som lämnas af hos hushållningssällskapet
anställda två konsulenter, nämligen en länsagronom och en
mejerikonsulent. Kungl. Maj:ts befallningshafvande har angående dessa
sätt för undervisning såsom sin mening uttalat, att hvartdera af
Departe
ments
chefens
skrifvelse.
Yttranden
med anledning
af
departementschefens
skrifvelse.
Kopparbergs
län.
Gäfleborgs
län.
94 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
dem vore värdt att beaktas såsom ett lämpligt steg i syfte att söka
upphjälpa det mindre jordbruket. Medelst landtbrukskurser, sådana de
af hushållningssällskapet anordnats, kunde jordbrukaren dock bibringas
allenast hufvudsakligen teoretiska kunskaper. Huru nödiga dessa än
vore för bedrifvande af ett lönande jordbruk, förefunnes likväl i allmänhet
för smabrukarna ett icke mindre behof af ökade insikter i landtbrukets
och den därmed sammanhängande boskapsskötselns praktiska
utöfvande. Detta behof syntes Kungl. Maj:ts befallningshafvande
kunna pa lämpligaste sätt afhjälpas genom anställande af vandringsrättare
med hufvudsakligen enahanda åligganden som för den inom Orsa
socken nu anställde, hvilkens verksamhet med intresse tagits i anspråk
af ortens såväl manliga som kvinnliga befolkning och hvaraf skönjbara
resultat redan nu kunde uppvisas. För förverkligandet af norrlandskommitténs
föreliggande förslag syntes Kungl. Maj:ts befallningshafvande
sålunda vara lämpligast, att ej mindre lör den teoretiska undervisningen
inrättades landtbrukskurser i likhet med dem, som af hushållningssällskapet
i länet anordnats, än äfven anställdes särskilda instruktörer
för handledning i jordbruksarbetenas praktiska anordnande
och utförande.
I ett vid Kungl. Maj:ts befallningshafvandes skrifvelse fogadt
särskild! yttrande af hushållningssällskapets i länet förvaltningsutskott
har utskottet, bland annat, anfört, att något fullständigt förslag till den
ambulatoriska jordbruksund ervisningens ordnande ännu icke upprättats.
Man hade dock tänkt sig, att, da mycken okunnighet ännu rådde med
afseende pa jordbruksarbetenas rätta handläggande, nyttigt skulle vara
anställa s. k. vandringsrättare, som, mot det att kommunerna sjkifva
lämnade skäligt bidrag till deras aflöning, skulle anställas i de olika
kommunerna.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gäfleborgs län har såsom
eget utlåtande åberopat en af hushållningssällskapets i länet förvaltningsutskott
lämnad utredning, af hvilken framgår, att sällskapet
förutom den i landtbruks-, landtmanna- och mejeriskola meddelade
undervisningen sökt att bland länets jordbrukande befolkning sprida
kunskap i landtmannaämnen, bland annat, genom fast anställda undervisare:
en länsagronom, en länsmejerist och fyra ^^trädgårdsmästare,
genom anordnande af lärokurser, nämligen dels landtmannakurser för män
och kvinnor, vid hvilka en och samma lärare undervisade respektive 20
till 10 aftnar, dels ock småbrukarkurser eller s. k. landtbruksveckor, där
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
95
flera lärare hvarje dag — vanligen under sex dagar — hölle föredrag,
samt genom • anslag till vandringsrättares anställande, hvartill komme
premieringar, anslag till kontrollföreningar, gratisutdelning af småskrifter
och tidskrifter, räntefria lån för anläggande af gödselstäder, för afloppsdikens
upptagande, för odling, för täckdikning, för inköp af afvelsdjur
och för by mejeriers anläggande in. m., beträffande hvilka räntefria lån
vore att märka, icke blott att de för lånens erhållande gällande bestämmelser
och föreskrifter tjänade låntagaren till ledning och väckelse,
utan äfven att de ur låneverksamheten härflytande resultaten blefve till
upplysande och manande exempel för jordbrukarna i hela den trakt,
där dessa lån komme till användning.
Såsom en direkt följd af hvad hushållningssällskapet och dess
tjänstemän genom ofvannämnda undervisningsverksamhet redan uträttat,
hade det emellertid under de senare åren kommit att ställas allt större
kraf på jordbruksundervisningen, samtidigt med att sällskapets ekonomiska
tillgångar så liårdt anlitats, att gränsen för dess förmåga att
bevilja nya anslag i det närmaste uppnåtts. Under sådana förhållanden
syntes det förvaltningsutskottet önskvärdt, att staten trädde hjälpande
emellan; och ville förvaltningsutskottet framhålla jordbrukskohsulentverksamheten,
vandringsrättarverksamheten samt länsmejerskeverksamheten
såsom de grenar af ambulatorisk landtbruksundervisning, som för
närvarande särskildt förtjänade att kraftigt understödjas.
Erfarenheten hade visat, att den i hushållningssällskapets tjänst
anställde länsagronomen icke ensam hunne utföra alla arbeten, som af
honom från allmänhetens sida begärdes, och då länet dessutom lede
brist på personer lämpliga att tjänstgöra såsom föreläsare vid jordbruksoch
småbrukarkurser och såsom ledare vid studieresor m. m., ansåge
förvaltningsutskottet, att länet behöfde — utom länsagronomen — en
eller två biträdande jordbrukskonsulenter, till hvilkas aflöning anslag
af staten vore mycket önskvärdt.
Med bidrag af sällskapet hade ett hushållningsgille och en kommun
hos sig anställt s. k. vandringsrättare. Genom dessa inom ett visst
område från gård till gård vandrande undervisare hade så mycken
nyttig kunskap och praktisk färdighet i landtmannasysslor meddelats
och så många goda uppslag till jordbrukets förkofran gjorts, att förvaltningsutskottet
icke tvekade att förklara vandringsrättarverksamheten
för ett af de yppersta medel till jordbruksundervisningens bedrifvande.
Förvaltningsutskottet ansåge ock därför, att det för jord
-
96
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Västemorrlands
län.
bruksnäringens förkofran vore af största betydelse, att ett flertal
dylika vandringslärare blefve anställda. För sällskapet vore det emellertid
ej möjligt att ensamt bestrida kostnaderna för det stora antal undervisare
af detta slag, som för länet erfordrades, utan att andra berättigade
kraf på understöd från sällskapet skulle tillbakasättas. Kunde
åter anslag af staten erhållas till vandringsrättares aflöning, vore ett
högst betydelsefullt steg taget till jordbrukets upphjälpande.
För höjandet af ladugårdsskötseln och mejerihandteringen inom
det mindre jordbruket kräfdes äfvenledes en allmännare, i henunen meddelad
undervisning. Då densamma för att vinna framgång borde meddelas
af kvinnliga vandringslärare eller länsmejerskor, som lättare än en
manlig undervisare syntes kunna vinna den skygga och tillbakadragna
allmogekvinnans förtroende och få henne att följa gifna råd, syntes det
förvaltningsutskottet önskvärdt, att staten lämnade anslag äfven till aflöning
åt minst två länsmejerskor för Gäfleborgs län.
Med hänsyn till hushållningssällskapets strängt anlitade tillgångar
ansåge sig förvaltningsutskottet särskilt böra framhålla, att, därest
statsanslag skulle komma att beviljas för anordnande af undervisning
i något eller några af här ofvan angifna afseenden, staten då måtte
bevilja dylikt anslag oberoende af det belopp, hvarmed hushållningssällskapet
själft kunde för samma ändamål bidraga.
Beträffande förhållandena i Västernorrlands län meddelar Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i nämnda län, att någon ambulatorisk
landtbruksundervisning genom därtill särskildt utsedda personer icke
för närvarande därstädes äger rum. Visserligen lämnas af såväl länsagronomen
som länsmejerskan, hvilka båda äro af länets hushållningssällskap
aflönade, under deras tjänsteresor inom länet upplysningar och
råd i jordbrukets och mejerihandteringens rätta bedrifvande, men ingenderas
verksamhet utöfvas på sätt, som fullt motsvarar hvad norrlandskommittén
i sitt betänkande afsett med de af kommittén föreslagna
jordbrukskonsulenterna. I fråga om lämpligaste sättet, hvarpå dessa
jordbrukskonsulenters undervisande och rådgifvande verksamhet skulle
komma den jordbrukande allmänheten till godo, har Kungl. Maj:ts
befallningshafvande bland annat framhållit, att densamma icke blott
borde bestå i att gifva anvisning och råd åt den mindre jordbrukaren,
utan lärarna borde själfva deltaga i och med honom utföra jordbruksarbetena.
Denna undervisning och handledning borde jordbrukarna erhålla
kostnadsfritt, hvarjämte läraren utan särskild rekvisition från jord
-
Statsutskottets Utlutande N:o 10.
97
brukaren borde besöka denne. Hvad anginge dessa lärares aflöning,
syntes det Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att densamma borde bekostas
af vederbörande hushållningssällskap.
Till inom Jämtlands län bedrifven ambulatorisk landtbruksundervisning
har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i detta län hänfört den
verksamhet, som utöfvas af den genom anslag af länets landsting och
hushållningssällskap aflönade länsagronomen, hvilken tillika är mejerikonsulent,
samt af den af hushållningssällskapet aflönade resemejerskan,
som anställts för att meddela undervisning i boskapsskötsel, rationell
mjölkning och beredning af smör och ost uti hemmen, hvartill komma
de småbrukarkurser eller landtmannaveckor, som med anslag af staten
och hushållningssällskapet under år 1906 varit anordnade på fem olika
platser i länet, hvar och en under sex dagar, och som varit besökta
af från 50 till 300 personer. Beträffande länsagronomens verksamhet
har Kungl. Maj:ts befallningshafvande anfört, att rekvisitioner å hans
biträde plägat synnerligen rikligt ingå ej blott från enskilda personer
utan äfven från byalag, landtmannaföreningar och andra sammanslutningar
af jordbrukare. Vid det begärda biträdets lämnande hade i sistberörda
fall plägat tillgå så, att byns jordbrukare sammankallats och
en rond företagits öfver ägorna, hvarvid befintliga brister påpekats och
sätten för deras afhjälpande liksom utförda förbättringar bedömts och
framhållits, de sistnämnda såsom efterföljansvärda exempel. På uppmaningar
att härunder fråga om sådant, hvarom villrådighet rådde,
hade vanligen följt ett lifligt samtal. Länsagronomen åtnjöte en fast
årlig lön åt 2,000 kronor med två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor
efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring; därjämte uppbure han traktamente
af 6 kronor för rese- och 5 kronor för förrättningsdag äfvensom
ersättning för skjuts efter en häst samt för biljett till lista klass å
ångbåt och 2:dra klass å järnväg, där någotdera af sistnämnda befordringsmedel
användes. Rekvirenten hade att tillhandahålla fritt vivre
och logis under förrättningstiden.
Denna sålunda bedrifna ambulatoriska landtbruksundervisning
kunde dock, oaktadt den utan tvifvel medfört stor nytta, icke anses
tillfyllestgörande. De krafter, som i sådant hänseende stode till förfogande,
vore därjämte — vissa af dem tidtals uteslutande — upptagna af
andra göromål och uppdrag. Länets vidsträckthet och fattigdom på
tidsenliga kommunikationer medförde ock, att endast ett fåtal a*f dess
jordbrukande befolkning blefve i tillfälle att begagna sig af de beredda
möjligheterna till undervisning. Erfarenheten från småbrukarkurserna
Bill. till Riksd. Prof,. 1907. 4 Samt. 1 Afd. 10 Höft. 13
Jämtlands
län.
98
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
V asterbottens
län.
likasom länsagronomens redogörelser vittnade dock, att intresset för
landtbruksnäringens rationella bedrifvande vore stort och i ständig tillväxt.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande vore på grund häraf af den
meningen, att anställande af kringresande statskonsulenter för undervisning
i landtbruk skulle vara af stor betydelse för en fruktbringande
utveckling af jordbruksnäringen inom länet. Kostnaderna härför kunde
dock icke läggas på landsting och hushållningssällskap. Det förras
uppgifter vore på det hela taget af annan art och landstingsskatten
i länet vore redan nu mycket hög. Äfven sällskapet, som disponerade
öfver jämförelsevis begränsade tillgångar, förmådde svårligen utsträcka
sin verksamhet i föreliggande afseende utöfver hvad redan nu ägde rum.
Beträffande formen för denna undervisningsverksamhet syntes
det Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att de vägar, som redan blifvit
i länet med framgång beträdda, vidare borde anlitas; hvad särskildt
konsulenterna anginge, borde de under sina resor ute i bygderna enligt
fastställda resplaner besöka de olika byalagen och enskilda jordbrukare
för att under ej alltför kortvarigt uppehåll på platsen blifva i tillfälle
att meddela råd och anvisningar äfvensom praktisk handledning i de
till landtbruket hörande ämnen och göromål. I dessa resplaner borde
äfven ingå besök å platser, som förut varit besökta, för utöfvande af
kontroll, att och huru lämnade råd och föreskrifter blifvit följda, hvilken
kontroll erfarenheten visat vara af synnerligen stor betydelse. Minst
två för detta ändamål anställda undervisare syntes Kungl. Maj:ts befallningshafvande
böra finnas att för Jämtlands län påräkna, för att behofvet
skulle kunna i förening med nu tillgängliga krafter på någorlunda tillfredsställande
sätt tillgodoses. Deras aflöning, som icke kunde sättas
lägre än den, som nu utginge till den i länet anställde länsagronomen,
borde bekostas helt och hållet af statsmedel. Hushållningssällskapet
kunde på sin höjd belastas med resekostnadernas gäldande.
Inom Västerbottens län utöfvas den därstädes anordnade ambulatoriska
landtbruksundervisningen, enligt till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i länet af hushållningssällskapets förvaltningsutskott afgifvet
yttrande, af en länsagronom, en ambulatorisk landtbruksundervisare
eller extra länsagronom, en dikningsförman och en länsmejerist. Länsagronomen
och länsmejeristen uppbära hvar och en i flin 3,000
kronor, som utgå af medel, hvilka landstinget för ändamålet anvisat.
Äfven den extra länsagronomen, som under tiden juni—september utöfvar
ambulatorisk landtbruksundervisning inom länet, aflönas helt och
hållet af landstinget, som härför anvisat ett belopp af 800 kronor år
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
99
ligen. Dikningsför raarmén åter, hvars kontanta lön är 600 kronor, aflöna
s af hushållningssällskapet, som äfvenledes bestrider rese- och traktamentsersättningen
till samtliga ofvannämnda fyra tjänstemän.
Då tjänsten som dikningsförman upprättades, bestämdes, att innehafvare^
hufvudsakligaste uppgift skulle vara att såsom arbetsledare
vid enskilda dikningsföretag tillhandagå länets jordbrukare, men då till
följd af den massa rekvisitioner, som årligen inkommit å länsagronomens
biträde, denne omöjligt medhunnit alla de förrättningar, som af
honom fordrats, har dikningsförmannen under de senare åren varit beordrad
att med länsagronomen dela arbetet i den mån sådant kunnat
åt honom anförtros. Äfven länsmejeristen har måst beordras att utom
sin egentliga tjänstgöring handlägga sådana förrättningar, som icke
medhunnits af länsagronomen.
Förvaltningsutskottet framhåller vidare i sitt yttrande, hurusom
den verksamhet, som under årens lopp utöfvats af här nämnda tjänstemän,
visat sig mycket gagnande. Särskildt gällde detta den, som utöfvats
af den ambulatoriska landtbruksundervisaren, hvilken man ursprungligen
hade tänkt sig under hvarje år stationerad inom en eller
möjligen två socknar. Det hade emellertid visat sig, att det för att
grundligt genomgå endast en enda socken — Åsele — hade erfordrats
två år. Och då framställning därifrån till sällskapet ingifvits, att undervisaren
måtte få dit återkomma ytterligare under ett tredje år, hade
denna framställning måst afslås.
Beträffande sättet för den ambulatoriska landtbruksundervisningens
framtida ordnande inom länet har Kungl. Maj:ts befallningshafvande
anfört, ■ att den nu befintliga bristen på ambulerande undervisare helt
visst till mycket betydande del skulle blifva afhulpen, om länet i
stället för nu anställda länsagronom och extra länsagronom erhölle de
af norrlandskommittén föreslagua sex jordbrukskonsulenterna, hvar och
* en med sitt distrikt, men att det redan från början kunde förutses,
att äfven med den sålunda ökade tillgången på undervisare befolkningens
åtrå efter kunskaper i landthushållningens rationella bedrifvande icke
skulle kunna fullt tillfredsställas. Hvart och ett af de sex konsulentdistrikten
blefve nämligen så stort, att konsulenten icke skulle mäkta
lämna alla, som det önskade, nödiga upplysningar och råd med utsikt,
att de blefve rätt uppfattade och följda, därest han icke kunde påräkna
att under sig hafva en förman eller rättare, som befolkningen kunde i
detaljfrågor åtspörja och som kunde något handleda befolkningen vid
tillgodogörandet af den erhållna undervisningen. Utöfver de sex jord
-
100
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
brukskonsulenterna med deras större kvalifikationer såväl i teoretisk
underbyggnad som praktisk erfarenhet borde för den skull anställas
inom hvarje konsulentdistrikt i länet minst en sådan förman eller rättare.
Dessa under jordbrukskonsulenterna sorterande undervisare borde hafva
genomgått landtbruksskola och besitta praktisk duglighet i jordbruket
med dess binäringar.
Jordbrukskonsulenterna, som i likhet med rättarna borde tillsättas
af hushållningssällskapets förvaltningsutskott, syntes — utöfver enahanda
göromål, som nu utfördes af länsagronom — böra hafva till åliggande
att kontrollera rättarnas arbete och gifva dem nödig ledning till deras
verksamhets rätta bedrifvande. Men skulle de sålunda föreslagna jordbrukskonsulenterna
och rättarna kunna anställas, måste de aflönas af
staten, ty hvarken landsting eller hushållningssällskap mäktade därtill bereda
tillräckliga penningmedel. Landstingets utgifter för den ambulatoriska
landtbruksundervisningen uppginge för närvarande till 6,800 kronor,
och hushållningssällskapets utgifter för samma ändamål utgjorde cirka
5,200 kronor. Enligt senaste landstingsbeslut skulle landstingsskatten
i länet utgå med 1 krona 42 öre per bevillningskrona, och inga utsikter
förefunnes, att landstingets utgifter i framtiden skulle nämnvärdt förminskas.
Hushållningssällskapet arbetade med mycket begränsade tillgångar
och hade så många andra för länets utveckling nödiga verksamhetsgrenar
att uppehålla och stödja, att sällskapet icke kunde lämna
afsevärdt ökadt tillskott till nu ifrågavarande ändamål.
Vidkommande storleken af den lön, som borde tillkomma jordbrukskonsulent,
instämde Kungl. Maj:ts befallningshafvande i norrlandskommitténs
uttalande, att densamma icke borde sättas lägre än 2,500
kronor, men ansåge — i likhet med hushållningssällskapets förvaltningsutskott
— att, därest lönen sattes så lågt, nämnda belopp måste betraktas
såsom en begynnelselön, som finge efter fem års oförvitlig
tjänstgöring höjas till 3,000 kronor, med rätt för konsulent att för ''*
denna löneförhöjnings erhållande räkna sig tillgodo de år, han redan
tjänstgjort som länsagronom. I fråga om rättarna syntes dessa böra
tilldelas en årslön af minst 600 kronor. Härutöfver borde såväl konsulenter
som rättare tillerkännas dagarfvoden under resor och förrättningar
utom boningsorten äfvensom reseersättning, i hvilket afseende
syntes, hvad konsulenterna anginge, kunna tillämpas samma bestämmelser,
som nu gällde för länsagronomerna i länet, nämligen att rättare
skulle äga uppbära dagarfvode med 6 kronor per dag och reseersättning,
som skulle utgå med 2 kronor per mil, då häst användes, 3 kronor
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
101
per mil, då bärare eller roddare begagnades, och med beloppet af afgift
för hyttplats å ångbåt och 2:dra klass biljett å järnväg, då något af
sistnämnda fortskaffningsmedel användes. Beträffande rättarna syntes
dessa böra tillerkännas dagarfvode med 2 kronor per dag och reseersättning
efter 1 krona 80 öre per mil.
Om den kontanta lönen till såväl konsulenter som rättare finge
efter ofvan angifna beräkning helt och hållet utgå af statsmedel, borde,
såsom norrlandskommittén förutsatt, dagarfvodena och reseersättningen
kunna betalas af landsting och hushållningssällskap.
Under dessa förutsättningar och med beräkning, att två af konsulenterna
genast skulle blifva berättigade till ålders till ägg, skulle statens
utgifter för den ambulatoriska landtbruksundervisningen inom
Västerbottens län komma att uppgå till sammanlagdt 19,600 kronor,
under det att landstingets och hushållningssällskapets årliga utgifter
— länsmejeristens lön, dagarfvode och reseersättning däri inberäknade
— kunde beräknas till 14,800 kronor, hvartill eventuellt skulle komma,
därest allenast 600 kronor af statsmedel ställdes till förfogande till hvar
och en af rättarnas aflöning, hvad som därutöfver till Äfventyra kunde
erfordras, om rättarlönen visade sig vara för lågt tilltagen.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län har med anledning
af min ofvan omförmälda förfrågan öfverlämnat ett från länets
hushållningssällskaps förvaltningsutskott af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
infordradt utlåtande i ämnet och såsom eget yttrande åberopat,
hvad förvaltningsutskottet i detta sitt utlåtande anfört.
I det samma har utskottet meddelat, att hushållningssällskapet
hade hos sig anställda en länsagronom, en länsmejerska, en kreaturskonsulent
och en undervisande ladugårdsskötare, af hvilka särskildt de
två sistnämnda utöfvade ambulatorisk undervisning i de delar af landtbruket,
som läge inom deras verksamhetsområde. Af dessa syntes
särskildt den undervisande ladugårdsskötaren vara att hänföra till sådana
ambulatoriska undervisare i landtbruk, om hvilka upplysning önskats.
Enligt den af hushållningssällskapets förvaltningsutskott år 1902
fastställda arbetsplanen och instruktionen för undervisande ladugårdsskötare
inom Norrbottens län ålåge det undervisaren att under kortare
tids uppehåll vid lämpliga mindre ladugårdar inom länet — dock i
regel minst en vecka på hvarje ställe — genom praktisk handläggning
af ladugårdsarbetet lämna vägledning i samtliga till kreatursafveln
hörande arbeten. Undervisaren åtnjöte af ladugårdsägaren fritt vivre
och logi och af hushållningssällskapet en månatlig ersättning, utgående
Norrbottens
lan.
102
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
efter 2 kronor per rese- och forrättningsdag samt under förrättning
infallande helgdag, och därutöfver 25 kronor månatligen i fast aflöning
jämte godtgörelse för resor i de fall, där skjutsskyldighet ej ålåge
rekvirenten. Undervisningen omfattade alla inom ladugården förekommande
arbeten, Indika undervisaren vore skyldig att själf praktiskt
handlägga, dock med undantag för direkta handtlangningsarbeten såsom
utgödsling samt fodrets framtagande och transport. Den meddelade
undervisniDgen hade visat sig lämna synnerligen godt resultat under
de tre år, den hittills pågått.
Den äfven med statsmedel understödda kemisk-växtbiologiska
anstalten, hvars styrelse utgjordes af hushållningssällskapets förvaltningsutskott
och hvars verksamhet på visst sätt kunde sägas utgöra eu del
af hushållningssällskapets verksamhet, hade sedan 1903 anordnat en
ganska omfattande ambulatorisk landtbruksundervisning genom de vid
anstalten anställda försöksassistenterna. Dessa, hvilkas antal nu uppginge
till tre, vore personer, hvilka genomgått landtbruksinstitut och
förvärfvat sig praktisk erfarenhet i landtbruk och boskapsskötsel. De
tjänstgjorde under den tid af året, då de ej vore sysselsatta med själfva
försöksverksamheten, såsom jordbrukskonsulenter, hvar och en inom
honom tilldeladt distrikt. Länet vore för deras verksamhet indeladt
i tre distrikt, nämligen det norra distriktet, omfattande den del af
länet, som läge norr och öster om Kalix älf och som hade öfvervägande
finsktalande befolkning, det mellersta distriktet, omfattande
den del af länet, som läge mellan Kalix och Lule alfvar, och det södra
distriktet, omfattande den del af länet, som läge söder och väster om
Lule älf. Den i det norra distriktet tjänstgörande assistenten vore
både svensk- och finsktalande, de i mellersta och södra distrikten anställda
assistenterna endast svensktalande. Deras undervisande verksamhet,
som utöfvats såväl sommar som vinter, omfattade dels landtbruksföredrag
i de olika byarna inom distriktet, dels meddelande af
råd och anvisningar i landtbrukets olika grenar såväl på grund af
skriftliga förfrågningar som ock vid personliga besök hos de enskilda
landtmännen. Denna senare del af sin undervisningsverksamhet vore
de i synnerhet i tillfälle att utöfva vid sina resor särskilt under
somrarna, då de besökte de olika byarna för utläggande, öfvervakande
och afbärgning af de utaf växtbiologiska anstalten till stort antal anordnade
lokala försöksfälten. Den på detta sätt åstadkomna kombinationen
af försöks- och konsulentverksamheten hade i Norrbotten visat sig vara
synnerligen ändamålsenlig och praktisk, i det att kännedomen om de
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
103
vid försöksverksamheten vunna resultaten därigenom på ett snabbt och
verksamt sätt spriddes bland ortens landtbrukare, hvarjemte försöksverksamheten
genom den nära beröring, hvari försökassistenterna vid
sin konsulentverksamhet komme med det praktiska landtbruket och dess
utöfvare, bättre kunde afpassas efter landtbrukets verkliga behof och
skyddas ifrån den eljest nära till hands liggande faran att specialisera
sig på teoretiska spörsmål utan större praktisk betydelse. Och å andra
sidan hade konsulentverksamheten erhållit ett mycket kraftigt stöd uti
de försöks- och demonstrationsfält, som af växtbiologiska anstalten
anordnats i länets skilda delar och vid hvilka en del för ortens landtbruk
viktiga frågor kunnat demonstreras direkt ute på fältet. Genom att
fotografera de mest påtagliga försöksresultaten och sedan medelst ljusbilder
använda desamma vid föredragen hade man äfven under vintrarna
kunnat för den ambulatoriska landtbruksundervisningen inom länet
draga direkt nytta af försöksverksamheten.
Från och med år 1907 komme inom Norrbottens län en ny form
af ambulatorisk undervisningsverksamhet att al hushållningssällskapet
införas. Vid många tillfällen hade under årens lopp uttalats önskningar
från de talrika intresserade skaror, som åhört jordbrukskonsulenternas
väckande föredrag och bevistat landtmannaveckorna, att de besök, som
konsulenterna gjorde, måtte förlängas, så att konsulenterna blefve i tillfälle
att mera direkt och personligt till hvarje särskild landtbrukare lämna
mera detaljerade råd och anvisningar i landtbrukets olika grenar, än som
kunnat ifrågakomma vid föredragen, äfvensom att ute på åker och äng
bistå med råd och handledning vid genomförandet af de förbättringar,
om hvilkas lämplighet och ändamålsenlighet åhörarna blifvit öfvertygade.
På grund af omfattningen af det distrikt, som hvarje assistent haft
sig anvisadt, hade detta emellertid ej varit möjligt utan att på samma
gång åsidosätta andra delars af distriktet berättigade intressen på samma
område. Att åter för delta ändamål anställa ett tillräckligt stort antal
agronomer, skulle hafva kraft allt för stora kostnader. Hushållningssällskapet
hade därför gjort framställning till Norrbottens läns landsting
om anvisande af erforderliga medel för anställande inom länet af
socken- eller vandringsrättare, hvilken framställning blifvit af landstinget
på det sätt bifallen, att landstinget, för hvart och ett af åren
1907, 1908 och 1909 ställt till hushållningssällskapets förfogande ett
belopp af 3,000 kronor att användas till anställande af fem vandringsrättare,
hvarjämte landstinget uppdragit åt hushållningssällskapets förvaltningsutskott
att uppgöra plan och instruktion för vandringsrättarnas
104
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
verksamhet, att i den mån, de olika kommunerna därtill komme att lämna
anslag, anställa högst fem vandringsrättare och att i öfrigt genom de
förut anställda tjänstemännen öfvervaka, att vandringsrättarnas verksamhet
komme att bedrifvas i en praktisk och ändamålsenlig riktning.
I enlighet med detta uppdrag hade förvaltningsutskottet uppgjort
instruktion och arbetsplan för de med anslag från landstinget inom
Norrbottens län anställda vandringsrättarna. Enligt denna instruktion
omfattade hvarje vandringsrättardistrikt den eller de socknar, som
lämnat bidrag till vandringsrättarens aflöning. Aflöningen utginge
med minst 1,200 kronor om året, hvaraf 600 kronor lämnades af landstinget
och återstoden af vederbörande kommuner. Vandringsrättaren
hade till uppgift att efter bästa förmåga tillhandagå med råd och anvisningar
beträffande jordbrukets och boskapsskötselns''^bedrifvande,
hvarvid han så mycket som möjligt borde genom praktisk handläggning
af förekommande arbeten visa, huru dessa skulle utföras. Han ägde
icke rätt att taga någon ersättning för den hjälp eller det biträde,
som han i ena eller andra afseendet lämnade distriktets landtbrukare,
och han skulle icke blott lämna detta kostnadsfritt utan äfven alltid
erbjuda betalning för kost och logi, hvarjämte han strängeligen förbjudits
att åtaga sig någon som helst agentur. Han skulle under
vandring från gård till gård och från by till by vara i verksamhet
alla helgfria dagar året om, med undantag af 14 dagar vid jul och 14
dagar vid påsk, och borde han i regel vistas minst en vecka i hvarje
by. Till öfvervakande af hans verksamhet skulle tillsättas en styrelse
på tre personer, af hvilka förvaltningsutskottet hade att irtse en och
vederbörande kommun eller kommuner de två andra, hvarjämte distriktets
konsulent vore skyldig att öfvervaka, att vandringsrättarens verksamhet
komme att bedrifvas i en sund och ändamålsenlig riktning. I sådant
afseende innehölle instruktionen dessutom en del närmare bestämmelser.
Enligt hvad förvaltningsutskottet meddelar, hafva fyra kommuner
redan lämnat anslag till dylika vandringsrättares anställande. Af dessa
kommuner har en, nämligen Jockmocks, redan år 1905 på kommunens
egen bekostnad anställt en sockenrättare.
I fråga om lämpligaste sättet för förverkligandet af norrlandskommitténs
förslag till anordnande af ambulatorisk landtbruksundervisning
har förvaltningsutskottet framhållit önskvärdheten af, att denna
undervisning, hvad Norrbottens län beträffade, måtte anordnas på sådant
sätt, att den blefve en naturlig fortsättning och utvidgning af
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
105
den. organisation, som redan arbetat sig fram på grund af förhållandenas
egen makt. På samma gång förvaltningsutskottet vore i tillfälle
att på grund af vunnen erfarenhet vitsorda de synnerligen
goda verkningarna af eu planmässigt ordnad konsulentverksamhet,
måste utskottet dock framhålla, att det antal kringresande undervisare,
som af norrlandskommittén föreslagits, måste, hvad Norrbottens län
beträffade, anses vara otillräckligt. Men att inom länet få anställdt
ett tillräckligt stort antal kringresande undervisare med de kvalifikationer
och med de löneförmåner, som norrlandskommittén föreslagit,
skulle tydligen kräfva större kostnader än som statsmakterna kunde
förutsättas vara villiga att lämna. Förvaltningsutskottet hade därför
trott, att den mest effektiva anordningen skulle blifva en kombination
af konsulent- och vandringsrättarverksamhet sålunda, att
inom Norrbottens län anställdes dels ett mindre antal konsulenter med
större teoretisk utbildning och med de löneförmåner, som af norrlandskommittén
föreslagits, och dels ett större antal vandrings- eller sockenrättare
med den utbildning och de löneförmåner, som bestämts för
vandringsrättarna inom Norrbottens län. De med större teoretiska
kunskaper utrustade konsulenterna, hvilkas verksamhetsområden borde
omfatta flera vandringsrättares distrikt, syntes i främsta rummet böra
genom föredrag och besök i de olika byarna uppväcka och vidmakthålla
intresset för höjandet af landtbruket i alla de grenar, där en utveckling
vore möjlig, deltaga i utöfvandet af försöksverksamheten, särskilt med
anordnande af demonstrationsfält, små utfodringsförsök och dylikt, följa
med landtbrukets utveckling inom öfriga delar af landet, verka för
föreningsrörelsen o. s. v. samt äfven vaka öfver och leda vandringsrättarnas
verksamhet, så att denna så noga som möjligt komme att
afpassas efter ortens behof och de naturliga förutsättningarna för ett
lönande jordbruk. Vandringsrättarna skulle å sin sida på allt sätt
samverka med konsulenterna samt hufvudsakligast och förnämligast verka
såsom handledare vid utförandet af en mängd viktiga detaljer i utöfvandet
af landtbrukarens mångsidiga yrke. Då vandringsrättarna
icke kunde förutsättas äga nödiga kvalifikationer för att på egen hand
afgöra, i hvilken riktning och på hvilket sätt den nödvändiga omläggningen
af landtbruket inom deras distrikt borde verkställas, så
skulle deras verksamhet, med den föreslagna organisationen, begränsas
till att lämna befolkningen handledning hufvudsakligen vid det mekaniska
utförandet och handläggandet af de olika arbetena inom jordbruket och
ladugårdsskötsel samt vid omsättandet i praktiken af de förslag till
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 14
Västerbottens
läns
landstings
framställning.
106 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
reformer och förbättringar, till hvilka konsulenterna under sin verksamhet
gifvit anvisning. På sådant sätt skulle dessa senares verksamhet
också komma att snabbast och säkrast leda till ett gynnsamt resultat.
Af norrlandskommittén hade föreslagits, att inom Norrbottens
län skulle — förutom de vid växtbiologiska anstalten anställda assistenterna—
anställas ytterligare fem jordbrukskonsulenter. Om däremot
endast, två nya jordbrukskonsulenter anställdes — en svensktalande och
en finsktalande — och i stället anvisades ett belopp af 8- å 10,000
kronor om året till anställande af så kallade vandringsrättare, så skulle
med statens och landstingets medel kunna anställas ett afsevärdt antal
sonkenrättare, hvilkas verksamhet, väl ledd och öfvervakad, enligt förvaltningsutskottets
mening säkerligen skulle blifva af den allra största
betydelse för det norrbottniska jordbrukets utveckling. På grund af
länets stora areal, de långa afstånden mellan byarna och framför allt
på grund af befolkningens efterblifvenhet på jordbrukets område, måste
det nämligen anses önskvärdt, att åtminstone en vandringsrättare anställdes
inom hvarje socken och i vissa af de större socknarna till och
med flera i samma socken.
Slutligen har förvaltningsutskottet ansett sig böra, hvad Norrbottens
län beträffar, sätta i fråga, huruvida det icke, med hänsyn till
de i det föregående framhållna fördelarna af en samverkan mellan
försöks- och konsulentverksamheten och med hänsyn till önskvärdheten
af ett enigt samarbete mellan samtliga inom länet verksamma
jordbrukskonsulenter, vore lämpligast, att de föreslagna konsulenterna
anställdes vid kemisk-växtbiologiska anstalten, vid hvilken institution
de tre inom länet hittills verksamma jordbrukskonsulenterna hade anställning.
I sammanhang med hvad jag här ofvan anfört anhåller jag att för
Kungl. Maj:t få anmäla en af Västerbottens läns senast samlade landsting
gjord underdånig framställning i föreliggande fråga, hvilken framställning
ytterligare bekräftar önskvärdheten af att åtgärder vidtagas
i det af norrlandskommittén angifna, af mig i det föregående omnämnda
syfte. Under framhållande å ena sidan att länets allmoge börjat
komma till insikt om behofvet af ökade kunskaper i landthushållningens
olika grenar och å andra sidan att i samma måu, som denna insikt fått
spridning i allt vidare kretsar, de inom länet anställda undervisarna
befunnits otillräckliga, har landstinget ansett sig såsom sin mening böra
uttala, att frågan, huru här ifrågavarande undervisning för framtiden
borde ordnas, utan tidsutdräkt måste upptagas till behandling och afgörande.
Sedan landstinget därefter påpekat, hurusom sättet för en
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
107
förstärkning af lärarkrafterna vid den ambulatorisk a landtbruksundervisningen
i Norrland varit föremal för ej endast de respektive norrländska
länens hushållningssällskaps och landstings utan äfven norrlandskommitténs
uppmärksamhet, har landstinget — närmast med anledning
af hos landstinget väckt motion i ämnet och med stöd af vid
ärendets behandling gjorda uttalanden — beslutat att i underdånighet
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes på sätt, norrlandskommittén föreslagit,
snarast möjligt för Riksdagen framlägga förslag till den ambulatoriska
jordbruksundervisningens ordnande inom Västerbottens län.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i nämnda län har vid öfverlämnandet
af denna landstingets underdåniga framställning såsom eget
yttrande i ärendet åberopat, hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande
anfört i sin till mig aflåtna skrifvelse i ämnet, för hvars innehåll jag i
det föregående redogjort.
Den inblick, som man af min här lämnade redogörelse erhåller i
det inom Dalarna och Norrland nu pågående arbetet på att höja yrkesskickligheten
bland dessa landsdelars jordbrukare, lägger otvetydigt i
dagen, såväl att kraftiga ansträngningar af vederbörande hushållningssällskap
och landsting blifvit gjorda för att få särskildt den ambulatoriska
landtbruksundervisningen på verksamt sätt ordnad, som ock att
man bland åtgärder i dylikt syfte, hvilka synas äga förutsättningar att
leda till målets uppnående, i främsta rummet riktat sin uppmärksamhet
på anordnandet i orterna af kortare föreläsningskurser och anställandet
af kringresande undervisare.
Hvad föreläsningskurserna beträffar torde dessa här kunna lämnas
åsido, då hållandet af dylika kurser ingår bland de åtgärder för höjandet
af det mindre jordbruket, till hvilka Riksdagen på framställning af
Kungl. Maj:t beviljat anslag — senast på extra stat för år 1901 och
till frågan om hvilkas fortsatta understödjande med statsmedel jag
längre fram torde få återkomma.
Hvad åter den verksamhet angår, som utöfvas af kringresande
undervisare, anställda för en viss landsdel, hafva statsmakterna hittills
icke lämnat densamma något direkt understöd, försåvidt man icke
dit räknar den af 1903 års riksdag medgifna förhöjningen i statsanslaget
till kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå, hvarigenom nämnda
anstalt blef satt i tillfälle att anställa tva assistenter, hvilka, pa samma
u-åno- som de skulle leda och handhafva anstaltens omfattande försöksverksamhet
inom olika delar af Norrbottens län, äfven skulle inom
nämnda län tjänstgöra såsom kringresande jordbrukskonsulenter.
Departe
ments
chefens
yttrande.
108
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Innan jag går att underställa Kungl. Maj:ts pröfning, huruvida
särskild! statsanslag för befrämjande inom Norrland och Dalarna
af en dylik ambulatorisk landtbruksundervisning genom kringresande
undervisare kan befinnas önskvärdt och af behofvet påkalladt, ber jag
att något närmare få redogöra såväl för sättet för denna undervisnings
meddelande som för innebörden af densamma; och tillåter jag mig
därvid påpeka, hurusom det af de från Kungl. Maj:ts befallningshafvande
till mig inkomna yttrandena, för hvilka jag i det föregående
redogjort, framgår, att en undervisning, af den art, hvarom här
är fråga, redan nu inom här ifrågavarande landsdelar med framgång
bedrifves af två olika slags undervisare, nämligen dels af så kallade
länsagronomer eller jordbrukskonsulenter, hvilka stå på en högre bildningsgrad
och erhållit sin teoretiska fackutbildning vid något af våra
landtbruksinstitut, och dels af jordbruksförmän, så kallade vandringsrättare,
hvilka utgått ur folkets egna led och i regel torde hafva vid
en landtbruks- eller landtmannaskola förvärfvat sig nödiga insikter i
landthushållningens olika grenar. Samma yttranden lägga ock otvetydigt
i dagen, att man — oaktadt den erfarenhet, som föreligger om
de senares verksamhet, hvarken är långvarig eller synnerligen omfattande
— likväl anser sig hafva anledning knyta stora förhoppningar
vid densamma.
Att så skall vara fallet, finner jag helt naturligt. Inom stora
områden af Norrland står jordbruket på en jämförelsevis låg ståndpunkt.
Då undervisaren där på sin vandring från gård till gård först måste
bilda sig en uppfattning om det sätt, hvarpå jorden brukas, de olika
kulturväxterna skötas, djuren utfodras och vårdas o. s. v., och då
han sedan, för att de råd och anvisningar, han kan finna anledning
lämna, skola blifva följda, själ!'' måste lägga hand vid mången gång
kanske mycket enkla jordbruksarbeten, är det tvifvelsutan nödvändigt,
att han ej endast är väl förtrogen med allmogens lif, vanor och åskådningssätt
utan äfven äger största möjliga förutsättningar att kunna
vinna denna allmoges förtroende, hvarförutan han hvarken lär kunna få
inblick i gårdens skötsel eller erhålla medgifvande att deltaga i arbetet
på åkern eller i ladugården. Och såväl det ena som det andra torde
i regel säkrare kunna påräknas hos jordbruksförmannen — vandringsrättaren
— än hos jordbrukskonsulenten.
För att emellertid dessa jordbruksförmäns verksamhet såsom undervisare
skall kunna blifva af den nytta och det gagn, hvartill den obestridligen
äger de bästa förutsättningar, synes det mig nödvändigt, att
densamma ställes under en erfaren och sakkunnig ledning. Och torde
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
109
denna ledning, såsom ock framhålles i de från Västerbotten och Norrbotten
inkomna yttrandena, lämpligast och med bästa utsikt till framgång
kunna anförtros åt det andra slaget af ofvannämnda undervisare,
åt jordbrukskonsulenterna.
Ett dylikt åt dessa lämnadt uppdrag att, hvar och en inom sitt
distrikt, utöfva ledning och eu viss tillsjm öfver jordbruksförmännens
arbete synes mig icke i någon mån behöfva inkräkta på deras verksamhet
såsom kringresande undervisare, sådan som norrlandskommittén tänkt
sig densamma. I uppdraget torde tvärtom ligga en den kraftigaste
maning för dem att oombedda besöka jordbrukare i olika trakter, i det
att de endast genom dylika besök blifva satta i stånd att lämna förmännen
anvisning på de förbättringar i gårdarnas skötsel, som dessa i
främsta rummet böra söka få genomförda, såsom exempelvis en ändamålsenlig
afdikning efter af konsulenten uppgjord plan, odling af för
orten lämpliga varieteter af sädesslag, foderväxter och rotfrukter, användning
af artificiella gödselmedel, där dessa med säkerhet kunna påräknas
lämna full ersättning, o. s. v.
Om än således dessa jordbrukskonsulenters förnämsta uppgifter
böra vara att leda de ute i bygderna arbetande jordbruksförmännens
verksamhet och att själfva bedrifva en ifrig verksamhet som konsulenter,
anser jag likväl, att de vid sidan häraf hafva andra icke mindre
maktpåliggande uppgifter att såsom undervisare fullfölja.
Så kräfves t. ex. för det norrländska jordbrukets främjande, att
dess idkare i stor utsträckning blifva satta i tillfälle att från för dem
närbelägna, med klok urskillning utlagda uppvisningsfält hämta de
många göda lärdomar, som dessa fält — det yppersta undervisningsmaterial,
som kan erbjudas — visat sig i hög grad kunna lämna; och
för anordnandet af dylika efter de lokala förhållandena afpassade uppvisningsfält
fordras det med nödvändighet undervisare med högre fackutbildning
och rikare erfarenhet än jordbruksförmännen — vandringsrättarna
— kunna förutsättas besitta.
Jag tillåter mig äfven att i detta sammanhang särskildt framhålla,
af hvilken stor fördel det skulle vara, om de många norrländska
landtmän, som säkerligen komma att anlita den af sistlidna
års riksdag bildade, för Norrlands och Dalarnas mindre jordbrukare
afsedda nyodlingsfonden, blefve satta i tillfälle att åt intresserade och
i sitt fack skickliga och väl förfarna jordbrukskonsulenter uppdraga
att uppgöra plan och kostnadsförslag för eu ifrågasatt nyodling samt
afgifva de för låns erhållande föreskrifna yttranden angående markens
lämplighet till åker m. m. Att detta mycket väsentligt skulle bidraga
no
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
till eu utsträckt användning af fonden och därmed ock till uppnåendet
af det med densamma afsedda ändamålet, torde icke vara
tvifvel underkastande
Af den redogörelse, jag här lämnat öfver en af kringresande jordbruksförmän
och jordbrukskonsulenter lämnad landtbruksundervisning,
sådan den redan nu förekommer inom vissa delar af Norrland och
Dalarna och sådan den, enligt min uppfattning, bör anordnas och bedrifvas,
torde otvetydigt framgå, att det för densamma, om den skall
kunna få den utsträckning och vinna den tillslutning, som jag i det
föregående framhållit såsom i hög grad eftersträfvansvärd, kräfves, att
medel finnas tillgängliga till högre belopp, än vederbörande hushållningssällskap
och landsting gemensamt kunna offra på saken.
Såsom ytterligare skäl för, att staten här bör träda hjälpande
emellan, tillåter jag mig framhålla de svårigheter, under hvilka den
norrländske jordbrukaren kämpar för sin tillvaro, svårigheter, som äro
väsentligt större och delvis af annat slag än de inom andra landsdelar
förekommande, och om hvilkas räckvidd norrlandskommittén i sitt betänkande
flerstädes lämnar en klar och åskådlig föreställning. Ett icke
mindre tungt vägande skäl synes mig vara den djupt ingripande betydelse,
som ett lifskraftigt jordbruk, drifvet af en i yrket väl förfaren
befolkning, obestridligt äger för tillvaratagandet af Norrlands rika utvecklingsmöjligheter.
Tager man så därtill hänsyn till de stora afstånden
och de bristfälliga kommunikationerna däruppe, hvilka så väsentligt försvåra
och fördyra spridandet af större yrkesskicklighet bland dessa
trakters jordbruksidkande befolkning, samt till denna befolknings jämförelsevis
små insikter i landthushållningens olika grenar, delvis beroende
på dessa landsdelars aflägsna läge, så synes det mig om möjligt ännu
mera påtagligt, ej endast att arbetet — såsom jag ofvan framhållit — är så
omfattande och kräfver så stora kostnader, att de norrländska landstingen
och hushållningssällskapen med sina begränsade tillgångar icke
ensamma mäkta fullfölja detsamma, utan ock att ett ingripande af statsmakterna
för tillvaratagandet af stora allmängiltiga intressen här är af
behofvet påkalladt och sålunda väl låter försvara sig.
I det föregående har jag påpekat, hurusom den undervisningsverksamhet,
hvarom här är fråga, omfattar två med hänsyn till fordringarna på
undervisarnas fackkunskaper i viss mån skilda grenar: den afjordbruksförmän
och den af jordbrukskonsulenter utöfvade. Hvad den förra
af dessa grenar angår, har den visserligen icke ännu nått någon större
omfattning, men då densamma, såsom jag redan framhållit, enligt min
mening äger stora förutsättningar att kunna fylla sin uppgift, tviflar
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
111
jag icke på, att den så småningom kommer att ställa allt större och större
fordringar på hushållningssällskapens och landstingens offervillighet.
Då jag det oaktadt icke finner mig kunna föreslå, att statsbidrag lämnas
till täckandet af kostnaderna för densamma, beror detta därpå, att jag
anser, att den hjälp, hushållningssällskap och landsting här onekligen
behöfva, bör kunna erhållas från annat håll, i främsta rummet från de
kommuner eller hushållningsgillen, inom hvilka jordbruksförmännen skola
verka. Också tror jag, att det skulle vara till gagn, om de olika orterna
på detta sätt blefve satta i tillfälle att genom anslag för ändamålet lägga
i dagen sitt intresse för saken. Att ett dylikt stöd icke skall uteblifva,
tror jag mig kunna sluta af förut omförmälda till mig afgifna yttranden,
af hvilka framgår, att anslag i flera fall redan lämnats af kommuner
för ändamålet. I detta sammanhang tillåter jag mig ock framhålla,
hurusom anställandet af jordbruksförmän synes mig lämpligen kunna
och böra ingå äfven i landtmannaföreningarnas program, på samma sätt
som de numera i mellersta och södra delarna af landet allt talrikare
fruktodlarföreningarna — sammanslutningar af i regel endast mindre
jordbrukare — hos sig anställa och själfva aflöna s. k. trädskötare,
hvilka, efter att hafva genomgått en särskildt för ändamålet afsedd kurs,
ej endast lämna råd och anvisningar i trädgårdsskötsel utan äfven biträda
föreningsmedlemmarna vid nyplantering af fruktträd, vid trädens
beskärning och skötsel i öfrigt, vid fruktskördens tillvaratagande och
behandling o. s. v.
Väsentligt olika ställer sig saken, då fråga blir om det andra slaget
af kringresande undervisare, nämligen länsagronomer eller jordbrukskonsulenter.
Till bestridande af de med deras anställande förbundna
kostnaderna kunna hushållningssällskapen och landstingen, som nu i de
flesta fall gemensamt aflöna d.e för närvarande verksamma länsagronomerna,
icke påräkna annat bistånd och stöd än det, som från statsmakternas
sida kan beredas dem. Då därtill kommer, ej endast att det
större antal konsulenter, som här obestridligen är i hög grad behöflig!,
endast genom beviljande af statsanslag kan erhållas, utan ock att, om
statsmedel för ändamålet funnes tillgängliga, de nu för länsagronomernas
aflönande anvisade medlen åtminstone delvis skulle blifva frigjorda
och kunna användas till anställande af ett ökadt antal jordbruksförmän,
tvekar jag icke att hemställa om utverkande af statsanslag
till täckande af eu del af nämnda kostnader. Den del af dessa kostnader,
för hvilken dylikt anslag bör tagas i anspråk, synes mig — i
enlighet med hvad norrlandskommittén föreslagit — lämpligen kunna
inskränkas till endast konsulenternas aflöning, därvid statsbidraget torde
112
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
böra utgå med högst ett visst angifvet belopp och sålunda rätt vara
medgifven den, i hvilkens tjänst konsulenten är anställd, att, om så
skulle visa sig erforderligt, med egna eller från andra håll anvisade
medel höja lönen utöfver nämnda belopp. I anslutning till norrlanaskommitténs
framställning och på grund af de upplysningar, som i det
föregående lämnats om de i vissa af här ifrågavarande län för närvarande
anställda länsagronomernas löneförmåner, synes mig detta
belopp böra bestämmas till 2,500 kronor.
Såsom villkor för detta statsbidrags åtnjutande synes mig
böra föreskrifvas, att konsulent, till hvars aflöning bidrag af statsmedel
begäres, skall vara af landtbruksstyrelsen förklarad till platsen kompetent,
att konsulenten skall vara anställd i hushållningssällskapets eller,
hvad Norrbottens län angår, i kemisk-växtbiologiska anstaltens tjänst,
att för konsulenten af vederbörande utfärdas af landtbruksstyrelsen godkänd
instruktion, samt att konsulentens rese- och traktamentsersättning
bestrides genom anslag från länet.
Enligt norrlandskommitténs förslag skulle det för hvart och ett
af de sex här ifrågavarande länen bestämmas ett visst antal jordbrukskonsulenter,
till hvilkas aflöning statsmedel skulle finnas tillgängliga.
Då emellertid ett dylikt tillvägagångssätt åtminstone för närvarande, innan
man vunnit kännedom om de uppoffringar, vederböi-ande i de olika länen
kunna befinnas villiga att för ändamålet ikläda sig, lätt skulle kunna
medföra olägenheter, har det synts mig lämpligare, om ett visst belopp
af Riksdagen ställdes till Kungl. Maj:ts förfogande att användas i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med af mig nu angifna grunder, utan
att någon bestämmelse på förhand träffades, hur detta belopp skulle
fördelas mellan de särskilda länen.
Hvad angår beloppet af den utgift, statsverket för ändamålet
skulle behöfva vidkännas, förutsätter jag, att den i det föregående
af mig omförmälda undervisningen genom jordbruksförmän skall i
nära samband med konsulentverksamheten utvecklas och framdeles
komma att intaga en allt mera framskjuten plats. Blir detta, såsom
jag hoppas, fallet, torde det icke föreligga behof af fullt samma antal
konsulenter som det, hvarmed norrlandskommittén räknat. Dock
anser jag icke det sammanlagda antalet jordbrukskonsulenter, till
hvilkas aflöning staten på ofvan angifna sätt skulle bidraga, böra bestämmas
lägre än till 12. Under sådana förhållanden skulle det för
ändamålet erforderliga beloppet komma att uppgå till 30,000 kronor.»
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
113
Utskottet, som delar den af departementschefen uttalade uppfattning
såväl om vikten af att staten träder hjälpande emellan vid de
svårigheter, med hvilka den i Norrland och Dalarna bosatta jordbrukaren
ofta har att kämpa, som ock om den betydelse för tillvaratagande af
Norrlands rika utvecklingsmöjligheter som ligger i ett lifskraftigt jordbruk,
därstädes drifvet af i yrket väl förfaren befolkning, anser sig
böra biträda Kungl. Maj:ts föreliggande förslag, som enligt utskottets
mening bör blifva ett verksamt medel till höjande af jordbruket inom
nämnda landsdelar.
För åtnjutande af ifrågavarande statsbidrag har departementschefen
framställt vissa villkor, hvilka skulle komma att af Kungl. Maj:t
närmare bestämmas. Bland dessa villkor förekommer, att konsulentens
rese- och traktamentsersättning skall bestridas genom anslag från länet.
Denna bestämmelse har utskottet ansett vara af den vikt, att den bör
fästas som villkor vid anslagets beviljande, därvid, i enlighet med hvad
i liknande fall plägat iakttagas, åt bestämmelsen synts böra gifvas den
utsträckning, att ersättningen skall bekostas af landsting, hushållningssällskap
eller eljest.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må såsom bidrag till aflöning åt
tolf kringresande jordbrukskonsulenter i Dalarna och
Norrland — under villkor, att konsulenternas reseoch
traktamentsersättning bekostas af landsting, hushållningssällskap
eller eljest, samt på de villkor i öfrigt
Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva — på extra
stat för år 1908 anvisa ett anslag af 30,000 kronor
att af Kungl. Maj:t i mån af behof för ändamålet
användas.
Veterinärundervisningen.
17:o) Utskottet hemställer vidare på grund af Kungl. Maj:ts därom
framställda förslag,
att Riksdagen må på extra stat för år 1908
anvisa åt veterinärinrättningen i Skara ett anslag af
900 kronor, hvaraf 200 kronor till aflönande af vikarie
åt föreståndaren, 100 kronor till löneförbättring åt
Bih. till Riksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 15
Utskottets
yttrande.
Veterinärinrättningen
i Skara.
L16.]
114
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Allmänna
landtbruks
möten.
[17, 18.]
Redskaps
profnings
anstalter.
[19.]
två drängar samt återstoden såsom bidrag till bestridande
af utgifter för ved och lyse för elever och undervisningslokaler,
undervisningsmateriel och onera m. m.
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.
18:o) Med anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
hemställer utskottet
att Riksdagen må på extra stat för år 1908
anvisa
a) såsom bidrag till bestridande af kostnaderna
för allmänna landtbruksmöten 7,500 kronor; samt
b) till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten
12,500 kronor.
19:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till fortsatt uppehållande
af de vid landtbruksinstitutet vid Ultuna samt landtbruks- och
mejeriinstitutet vid Älnarp inrättade anstalter för profning af maskiner
och redskap för landtbrukets behof anvisa å extra stat för år 1908 ett
anslag af 10,000 kronor.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Under de senare åren hafva vid landtbruksinstitutet vid Ultuna
samt vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp varit inrättade anstalter
för profning af maskiner och redskap för landtbrukets behof.
Angående dessa anstalters tillkomst och hvad därmed äger sammanhang
torde det tillåtas mig att erinra om följande.
Vid landtbruksakademiens sammanträde den 25 april 1892 förekom
till öfverläggningsämne frågan om inrättande af anstalter för profning
af landtbruksredskap och maskiner. Innan denna öfverläggning
hölls, hade emellertid de i saken närmast intresserade, nämligen vårt
lands förnämsta redskapstillverkare, sammanträdt till ett talrikt besökt
möte i hufvudstaden för öfverläggning rörande samma fråga, därvid
beslöts att hos akademien begära åtgärders vidtagande i det ifrågavarande
syftet.
Med anledning häraf uppdrog landtbruksakademiens förvaltningskommitté,
till hvilken berörda fråga blifvit af akademien vid nämnda
sammanträde remitterad, åt särskilda kommitterade att efter vederbörlig
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
115
utredning afgifva utlåtande i ämnet. Sedan detta utlåtande med därvid
fogadt förslag till akademien inkommit, ingick akademien till Kungl.
Maj:t med underdånig skrifvelse af den 18 september 1893, hvari
akademien underställde Kungl. Maj:ts pröfning det inkomna förslaget.
Genom nådig remiss af den 11 oktober 1893 anbefallde Kungl.
Maj:t landtbruksstyrelsen att, efter hushållningssällskapens ombuds
hörande, inkomma med underdånigt utlåtande i ämnet. Sedan bemälda
ombud blifvit hörda samt jämväl styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut
äfvensom styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultuna sig yttrat,
afgaf landtbruksstyrelsen den 24 oktober 1894 underdånigt utlåtande,
hvari landtbruksstyrelsen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte, jämte
förklarande, att vid landtbruksinstitutet vid Ultuna skulle tills vidare
finnas inrättad en anstalt för profning af maskiner och redskap för
landtbrukets behof, dels angående anstaltens ändamål och förvaltning
meddela vissa af landtbruksstyrelsen föreslagna bestämmelser, dels ock
för gäldande af kostnaderna för anstalten ställa till styrelsens för
anstalten förfogande för år 1895 ett belopp af 2,500 kronor äfvensom
medgifva, att de för profningarnas utförande influtna afgifter finge för
ändamålet i mån af behof användas.
Med föranledande häraf aflät Kungl. Maj:t till 1895 års riksdag
nådig proposition, att Riksdagen måtte för år 1896 dels på
extra stat anvisa ett anslag af 2,500 kronor för att, till underhåll af
en vid landtbruksinstitutet vid Ultuna inrättad anstalt för profning af
maskiner och redskap för landtbrukets behof, användas utöfver de för
profningarna inflytande afgifter, dels ock medgifva, att det uti staten
för landtbruksinstitutet vid Ultuna till institutets öfriga utgifter upptagna
belopp finge användas till anskaffande och underhåll af för profningsanstalten
erforderliga apparater, instrument, maskiner och redskap.
Uti skrifvelse den 14 maj 1895, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens sjätte hufvudtitel, förklarade Riksdagen sig anse,
att en fast anstalt för profning af maskiner och redskap för landtbrukets
behof skulle vara till nytta och vida bättre än de dittills mera
tillfälligt anordnade profningar af detta slag tillgodose såväl landtbrukets
som redskapstillverkningens intressen. Med afseende härå och då genom
upprättande af en dylik fast anstalt särskilda anslag till redskapsprofningar
vid landtbruksmöten borde kunna, om ej helt och hållet undvaras,
åtminstone nedsättas till väsentligen lägre belopp än de dittills
för detta ändamål utgående, hade Riksdagen funnit Kungl. Maj:ts
framställning förtjäna uppmärksamhet. Såsom den till statsrådsprotokollet
förebragta utredningen gåfve vid handen, talade viktiga skäl för,
116
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
att en anstalt af ifrågavarande art blefve förenad med något af landtbruksinstituten.
Med afseende härå och då Riksdagen lika med departementschefen
ansåge, att Ultima landtbruksinstitut såsom plats för
profningsanstalt erbjöde vissa fördelar framför institutet vid Alnarp,
både Riksdagen icke tvekat att bifalla den föreslagna anstaltens förläggande
till förstnämnda landtbruksläroverk. Hvad anginge profningsanstaltens
organisation, erinrade Riksdagen, att olika meningar om denna
organisation uttalats, samt att den af landtbruksstyrelsen föreslagna
synts departementschefen i dess hufvuddrag kunna godkännas, ehuru
jämkningar däri kunde befinnas lämpliga. Med afseende härå hade
Riksdagen i frågans dåvarande läge icke ansett sig böra göra något
annat uttalande angående förevarande anstalts organisation, än att det
synts Riksdagen kunna ifrågasättas, huruvida icke i särskilda fall inskränkningar
i antalet af profningsnämndens ledamöter borde kunna
äga rum. Då Riksdagen ansåge, att de af nämndens ledamöter, som
vore vid Ultuna institut och egendom anställda och aflönade, borde
utan särskild godtgörelse utföra de med profningarna förenade göromål
och då sålunda endast till särskild! tillkallade medlemmar af nämnden
resekostnads- och traktamentsersättning komme att utgå vid de tillfällen,
då de anlitades, syntes nedsättning i den för profningsanstalten
beräknade kostnaden kunna åstadkommas. Huruvida äfven öfriga poster
i kostnadsberäkningen kunde minskas, vore i väsentlig mån beroende
af den utsträckning, i hvilken anstalten komme att anlitas. Då emellertid
de fabrikanter, som läte sina redskap och maskiner vid anstalten
afprofvas, därigenom kunde bereda sig ökad afsättning för sina tillverkningar
och sålunda ekonomisk vinst, syntes det Riksdagen billigt,
att profningsafgifterna bestämdes till belopp, som kunde vara tillräckliga
för bestridande af de direkta utgifterna för profningars verkställande
samt däröfver offentliggjorda meddelanden. Riksdagen, som icke
hade något att erinra emot det af Kungl. Maj:t äskade medgifvande!
angående användande jämväl för profningsanstaltens ändamål af det i
staten för landtbruksinstitutet vid Ultuna till »institutets öfriga utgifter»
upptagna belopp, ansåge, på grund af hvad ofvan blifvit anfördt, ett
särskildt anslag till anstaltens underhåll, åtminstone för det dåvarande
och innan erfarenhet rörande dess verksamhet vunnits, icke erforderligt,
så mycket hellre som Kungl. Maj:t ej torde sakna medel att
bestrida de kostnader, som kunde i förevarande hänseende erfordras
utöfver de afgifter, som från vederbörande fabrikanter inflöte. Riksdagen
anmälde alltså, att Kungl. Maj:ts förslag om anvisande å extra
stat för år 1896 af 2,500 kronor till underhåll af en vid landtbruks
-
117
Statsutskottets Utlåtande N:o JO.
institutet vid Ultuna inrättad anstalt för profning af maskiner och
redskap för landtbrukets behof icke af Riksdagen bifallits, samt att
Riksdagen för år 1896 medgifvit, att det uti staten för landtbruksinstitutet
vid Ultuna till »institutets öfriga utgifter» upptagna belopp
jämväl finge användas till anskaffande och underhåll af apparater, instrument,
maskiner och redskap, som erfordrades för en vid institutet
inrättad profningsanstalt.
Härefter inkom styrelsen för landtbruks- och mejeriinstitutet vid
Alnarp till Kungl. Maj:t med en underdånig skrifvelse af den 4
september 1895, däri styrelsen hemställde, att Kungl. Magt måtte hos
Riksdagen väcka förslag dels om anvisande af ett årligt anslag af
2,500 kronor af allmänna medel för att utöfver ingående afgifter användas
till uppehållande vid Alnarps landtbruksinstitut af en profningsanstalt
för landtbruksmaskiner och redskap, dels ock om anvisande af
allmänna medel för en gång af 5,000 kronor till bestridande af halfva
kostnaden för apparater, instrument och utställningsbyggnad i enlighet
med bifogadt förslag och ritning, under förutsättning att Malmöhus
läns hushållningssällskap funnes villigt att därtill bidraga med lika
stort belopp.
Landtbruksstyrelsen, häröfver hörd, anförde uti underdånigt utlåtande
den 19 november 1895, att landtbruksstyrelsen, som, på sätt
inhämtades af dess underdåniga utlåtande den 24 oktober 1894 rörande
la*ndtbruksakademiens förutnämnda förslag, ansåge det vara förenadt
med verkligt afsevärda fördelar, om sådana anstalter komme till stånd
vid rikets båda landtbruksinstitut, fortfarande fasthölle vid den i samma
utlåtande uttalade uppfattning, att, innan någon erfarenhet vunnits
rörande den omfattning, i hvilken en dylik anstalt komme att af
allmänheten anlitas, det syntes lämpligast, att åtminstone till en början
endast en anstalt af nämnda beskaffenhet upprättades, och att, då
val i detta hänseende sålunda måste göras mellan båda instituten,
företräde syntes böra gifvas åt landtbruksinstitutet vid Ultuna såsom
den i flera afseenden lämpligare platsen för en dylik anstalt. På
grund häraf och då, enligt hvad framginge af landtbruksstyrelsens
samma dag, den 19 november 1895, afgifna underdåniga utlåtande
rörande organisationen af en dylik profningsanstalt vid landtbruksinstitutet
vid Ultuna, åtgärder redan vidtagits i syfte att åvägabringa
en profningsanstalt af ifrågavarande slag vid sistnämnda landtbruksinstitut,
hemställde landtbruksstyrelsen, att den förevarande framställningen
icke måtte för det dåvarande till någon åtgärd föranleda.
118
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Samma dag sistberörda utlåtande afgafs, aflat landtbruksstyrelsen,
efter styrelsens vid landtbruksinstitutet vid Ultuna börande, infordradt
underdånigt utlåtande i anledning af hvad Riksdagen i dess förberörda
underdåniga skrifvelse den 14 maj 1895 i sammanhang med sina förutnämnda
beslut anfört beträffande organisationen af den ifrågasatta
profningsanstalten vid Ultuna.
Sistberörda två ärenden voro ännu beroende på Kungl. Maj:ts
pröfning, då aktiebolaget Separator uti en till landtbruksstyrelsen ställd
skrift, dagtecknad den 7 augusti 1896, med erinran, hurusom det länge
varit ett önskningsmål att få permanenta profningsanstalter för maskiner
och redskap inom landtbruket och dess binäringar anordnade vid landtbruksinstituten
vid Ultuna och Alnarp, förklarade sig villigt att till
landtbruksstyrelsen öfverlämna 100,000 kronor, att af landtbruksstyrelsen
förvaltas på det sätt, att ungefär 10,000 kronor om året användes
vid båda de nämnda instituten för upprättande och underhåll af
profningsanstalter för ifrågavarande redskap och maskiner, hvilka anstalters
framtid alltså därigenom blefve betryggad under en tid af minst
10 år; och fäste bolaget vid denna gåfva det villkor, att landtbruksstyrelsen
skulle förbinda sig tillse, att för framtiden och minst under
loppet af 10 år de redskap och maskiner af förenämnda slag, hvilka
täflade om pris vid allmänna svenska landtbruksmöten, såsom skett vid
det år 1896 hållna, underkastades grundlig profning vid endera af
nämnda profningsanstalter och att de genom dessa undersökningar
erhållna resultaten gjordes grundläggande för prisbedömningen.
Uti underdånig skrifvelse den 1 september 1896 anmälde landtbruksstyrelsen
hos Kungl. Maj:t den sålunda utlofvade gåfvan samt
anförde därvid, att kraftiga bemödanden redan gjorts för vinnande
af det ändamål, aktiebolaget Separators gåfva lämnade utsikt att kunna
vinna, och det i långt större utsträckning, än anledning funnits att vänta.
För användandet af samma gåfva erfordrades emellertid Kungl. Maj:ts
tillstånd därtill, att sådana anstalter, hvarom nu vore fråga, finge
vid rikets båda landtbruksinstitut i enlighet med gåfvobrefvets bestämmelser
upprättas. På grund af dessa syntes anstalterna böra stå under
inseende af landtbruksstyrelsen och denna äga för anstalterna fastställa
stater och reglementen, i hvilka sistnämnda gifvetvis borde inflyta
hufvudsakligen enahanda föreskrifter, som af landtbruksstyrelsen i dess
underdåniga utlåtanden af den 24 oktober 1894 och den 19 november
1895 föreslagits skola blifva i sådant afseende gällande.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställde landtbruksstyrelsen,
att Kungl. Maj:t vid föredragning i ett sammanhang af ej
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
119
mindre förevarande framställning än äfven de båda ärenden, hvari
landtbruksstyrelsen, enligt hvad ofvan sagts, den 19 november 1895
afgifvit särskilda underdåniga utlåtanden, måtte, jämte medgifvande att
ifrågavarande medel finge af statsverket emottagas för att användas till
upprätthållande tillsvidare vid hvartdera af rikets båda landtbruksinstitut
af eu anstalt för profning af maskiner och redskap för landtbrukets och
dess binäringars behof i enlighet med de i aktiebolaget Separators förenämnda
skrifvelse innehållna bestämmelser, dels uppdraga åt landtbruksstyrelsen
att för ifrågavarande anstalter utfärda erforderliga föreskrifter,
dels ock anbefalla styrelserna för landtbruksinstituten vid Ultuna och
Alnarp att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, landtbruksstyrelsen
för vinnandet af det med samma medel afsedda ändamål kunde finna
skäligt meddela.
Genom nådigt bref den 16 oktober 1896 fann Kungl. Maj:t
godt att, med uttalande af sitt nådiga välbehag öfver aktiebolaget
Separators offervillighet för befordrandet af ett samhällsnyttigt ändamål,
medgifva, att de sålunda af bolaget skänkta medlen finge af statsverket
emottagas för att användas till upprätthållande tillsvidare vid hvarje
af rikets båda landtbruksinstitut af en anstalt för profning af maskiner
och redskap för landtbruket och dess binäringar i enlighet med de af
bolaget gjorda bestämmelser, äfvensom uppdraga åt landtbruksstyrelsen
att för ifrågavarande anstalter utfärda erforderliga föreskrifter. Tillika
anbefallde Kungl. Maj:t ej mindre statskontoret att emottaga berörda
medel, bokföra dem under depositionstitel och rubrik: »Aktiebolaget
Separators gåfvomedel för anställande af profning af maskiner och
redskap för landtbruket och dess binäringar», göra dem fruktbärande i
enlighet med de i nådiga brefvet den 31 augusti 1877, angående förvaltning
af de under statskontorets vård ställda fonders och kassors
medel, stadgade bestämmelser, samt utbetala dem efter af landtbruksstyrelsen
lämnad anvisning, än äfven styrelserna för landtbruksinstituten
vid Ultima och Alnarp att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
landtbruksstyrelsen för vinnande af det med samma medel afsedda
ändamål kunde finna skäligt meddela.
Med stöd af föreskrifterna i förberörda nådiga bref af den 16
oktober 1896 utfärdade landtbruksstyrelsen den 30 april 1897 reglemente
för de vid landtbruksinstituten vid Ultuna och Alnarp tillsvidare inrättade
anstalter för profning af maskiner och redskap för landtbrukets behof,
hvilket reglemente sedermera ersatts af förnyade reglementen, af hvilka
det nu gällande är utfärdadt den 13 april 1904.
120
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Emellertid både, sedan styrelsen för landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp, i anledning af väckt fråga om upprättande vid institutet
af sagda profningsanstalt, hos Malmöhus läns hushållningssällskap
hemställt, att sällskapet, under förutsättning att Riksdagen till en sådan
profningsanstalt dels anvisade ett årligt anslag af 2,500 kronor och
dels för en gång till betäckande af kostnader för apparater, instrument
och utställningsbyggnad ansloge en summa af 5,000 kronor, för sin del
ville bidraga med halfva utställningskostnaden eller 5,000 kronor, hushållningssällskapet
den 16 december 1895 beslutat att till en redskapsprofningsanstalt
vid Alnarp, under förutsättning att statsanslag till dess
ordnande beviljades, anvisa ett belopp af 5,000 kronor att utgå efter år
1896. Sedan därefter styrelsen för institutet hos hushållningssällskapet
hemställt, att oberoende af den förutsättning, hvarunder sällskapet fattat
sitt beslut den 16 december 1895, sällskapet måtte under år 1896 till
profningsanstalten anvisa 5,000 kronor att användas till utställningsbyggnad,
lämnade hushållningssällskapet därtill sitt samtycke.
Vidare har till uppförande af byggnader vid Alnarp för ifrågavarande
profningar af enskild person donerats ett belopp af 10,000
kronor. Med användande af de sålunda erhållna medlen hafva vid
Alnarp utförts dels en redskapshall dels ock ett profningsmejeri.
Dessutom hafva med anlitande af aktiebolaget Separators gåfvomedel
uppförts vid Ultima ett redskapshus för 3,242 kronor och vid
Alnarp en materialbod för 800 kronor.
Under år 1897 vidtogos åtgärder till förberedande af profningarna,
hvilka under år 1898 togo sin början och sedermera fortgått. Redogörelser
för de åren 1898—1905 utförda profningar hafva afgifvits af
styrelsen för profningsanstalterna och finnas tryckta såsom »Meddelanden
från styrelsen för maskin- och redskapsprofningsanstalterna» n:is
1 —15, hvarjämte register öfver de i samma meddelanden omförmälda
profningar utarbetats och af trycket utgifvits.
Uti underdånig skrifvelse den 14 december nästlidna år har
landtbruksstyrelsen gjort framställning om åtgärder för upprätthållande
af ifrågavarande profningsanstalters verksamhet äfven efter den tid,
då de af aktiebolaget Separator skänkta medlen komme att hafva
fullständigt åtgått för ändamålet. Landtbruksstyrelsen har därvid anfört
följ ande.
Enligt landtbruksstyrelsen den 12 november 1906 från statskontoret
tillhandakommen uppgift utgjorde behållningen samma dag å
aktiebolaget Separators gåfvomedel, oberäknad! räntor för året, 17,311
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
121
kronor 26 öre, af hvilka omkring 4,000 kronor beräknats åtgå för
samma år.
Styrelsen för ifrågavarande profningsanstalter hade nu till landtbruksstyrelsen
ingifvit förslag till inkomst- och utgiftsstat för anstalterna
under år 1907, hvari anstalternas inkomster genom profningsafgifter
och försäljning af meddelanden upptagits tillhopa till 1,000 kronor och
utgifterna tillhopa till 14,050 kronor. På samma gång hade bemälda
styrelse uti en till landtbruksstyrelsen ingifven skrift anfört, att den af
aktiebolaget Separator för bedrifvande af maskin- och redskapsprofningar
donerade fonden nu så anlitats, att åtgärder måste vidtagas för möjliggörande
af en fortsatt verksamhet af profningsanstalterna, hvilka icke
utan stora olägenheter kunde upphöra, och på grund däraf hemställt,
det landtbruksstyrelsen måtte utverka statsanslag för fortsättande af
profningarna under år 1908 enligt samma grunder, som hittills varit
gällande. I sammanhang härmed hade styrelsen för anstalterna erinrat,
att utgifterna under åren 1901—1905 i medeltal utgjort 14,114 kronor
24 öre, hvarifrån dock borde afräknas anstalternas inkomster, omkring
500 kronor för år, hvarföre behofvet af statsmedel för år 1908 för
upprätthållande af profningsanstalterna enligt styrelsens åsikt utgjorde
13,500 kronor.
Då landtbruksstyrelsen ansåge sig böra hos Kung]. Maj:t anmäla
denna angelägenhet, tilläte sig styrelsen framhålla, hurusom det måste
anses vara af synnerlig vikt, att ifrågavarande profningsanstalter måtte
kunna fortgå äfven efter utgången af år 1907, hvarunder aktiebolaget
Separators gåfvomedel lämnade tillgång till profningarnas fortsättande.
Förslag hade visserligen väckts, att ifrågavarande profningar
skulle förenas med centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.
Denna fråga hade dock ännu icke hunnit så beredas, att någon
som helst utsikt förefunnes, att förslag om anstalternas omorganisation
på detta eller annat sätt, såvidt ett sådant förslag öfver hufvud skulle
anses böra framställas, kunde hinna utarbetas och slutbehandlas i så
god tid, att det skulle kunna sättas i verket förrän med ingången af
år 1909. Häraf följde, att medel borde beredas för anstalternas upprätthållande
under år 1908.
Såsom bevis på det förtroende, hvarmed redskapsprofningarna
omfattades från såväl fabrikanternas och försäljarnas som jordbrukarnas
sida, kunde framhållas det stora antal redskap, årligen uppgående till
80—90, hvilket. vid anstalterna profvats, äfvensom den mängd förfrågningar
angående profvade redskap, som till anstalterna ingått.
Bih. till Rilcsd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 16
122
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Såsom särdeles beaktansvärda fördelar af profningarna kunde med skäl
nämnas, att fabrikanterna på detta sätt blefve satta i tillfälle att få
sina redskap eller maskiner profvade, redan innan dessa komme i handeln,
hvarigenom möjlighet bereddes dem att rätta till äfventyra förefintliga
fel, hvilka sålunda icke behöfde blifva till olägenhet för afnämarna, att
vidare vid de med redskaperna eller maskinerna anställda jämförande
försöken kunde utrönas, under hvilka särskilda förhållanden det ena
profningsföremålet vore att föredraga framför det andra, samt slutligen
att landtmännen genom de meddelanden, hvilka utgåfves från profningsanstalterna,
blefve i tillfälle att lära känna de olika föremålens värde
och brukbarhet under olika förhållanden samt därigenom mången gång
undvika afsevärda förluster. Det borde på grund häraf icke ens kunna
sättas i fråga att nedlägga detta på så löftesrikt sätt började arbete.
Ej heller vore det lämpligt att, då, enligt hvad ofvan sagts, förslag
väckts om anstalternas omorganisation, vidtaga några genomgripande
förändringar för år 1908, utan borde verksamheten vid anstalterna
under detta år fortsättas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
för närvarande i sådant afseende funnes bestämdt.
För noggrannare beräknande af de härför erforderliga statsmedlen
hade landtbruksstyrelsen låtit verkställa en utredning angående
utgifterna för profningsanstalterna under åren 1901 —1905, och hade
dessa i medeltal utgjort: tryckningskostnader för meddelanden........................... |
kronor |
2,473 |
— |
post, telegraf och telefon................................................ |
11 |
318 |
— |
frakter................................................................................. |
V |
165 |
— |
annonsering........................................................... |
11 |
87 |
— |
aflöning till sekreterarna i profningsnämnderna samt |
11 |
2,359 |
_ |
reseersättning till styrelsens ledamöter ....................... |
11 |
279: — |
|
dagtraktamenten till vid profningarna tjänstgörande, på |
11 |
1,098 |
— |
reseersättning till ej på platsen bosatta ledamöter i |
11 |
2,038 |
— |
inköp och underhåll af instrument ............................... |
11 |
1,426 |
— |
förbrukningsartiklar vid profningarna........................... |
11 |
438 |
— |
Ultuna och Alnarps egendomar för dagsverken m. m. |
11 |
595 |
— |
legdt arbete vid montering och profningarna ............ |
11 |
567 |
— |
diverse utgifter ................................................................. |
11 |
607 |
— |
tillfälliga utgifter ................................................................ |
•1 |
1,454 |
— |
tillhopa |
kronor |
13,904 |
— |
123
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
— kronor 2,694: —
Härifrån borde afdragas inkomsterna vid anstalterna,
hvilka i medeltal för nämnda år utgjort
för försålda meddelanden kronor 764:
„ profningsafgifter.......................... n 1,757:
diverse inkomster ......... ...........:___________________________________________
hvadan det årliga utgiftsbeloppet kunde anses i
medeltal hafva utgjort........................................... kronor 11,-10:
Då emellertid fråga vore att bereda medel endast lör ett år ellei
år 1908, ansåge landtbruksstyrelsen, att utgifterna för profningarna
borde beräknas till något högre belopp eller till 12,000 kronor.
På o-rund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
hemställt,^ att Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition,
att Riksdagen måtte, till fortsatt upprätthållande åt de vid landtbruksinstitutet
vid Ultima samt landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp
tillsvidare inrättade anstalter för profning af maskiner . och redskap
för landtbrukets behof, på extra stat för år 1908 anvisa och stalla
till Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp af 12,000 kronor; och liar
landtbruksstyrelsen vidare förklarat sig anse, att, i händelse al bifall härtill
ifrågavarande medel borde ställas till landtbruksstyrelsens disposition
för att mot redovisningsskyldighet användas för anstalternas behof i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med de grunder, som för närvarande
o-ällde för anstalternas verksamhet.
o
I likhet med landtbruksstyrelsen anser jag det vara af stor betydelse,
att ifrågavarande anstalter, hvilka kunnat upprättas och under rande
icke mindre än åtta år underhållas genom de rikliga medel, som
enskild offervillighet ställt till förfogande för sådant ändamål, och hvilka
under nämnda tid varit till synnerligt gagn för såväl landtbrukets idkare
som tillverkarna af maskiner och redskap för landtbrukets behof, matte
1a tillsvidare fortsätta sin verksamhet, äfven efter det de. donerade
medlen till fullo förbrukats. Att det är staten, som bör sörja för anstalternas
fortsatta upprätthållande, synes mig själffallet. Da, såsom landtbruksstyrelsen
antydt, fråga uppstått om profningarnas förflyttning till
den nva centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, .hvarom
dock särskild utredning är nödvändig, lärer det, huru än profnmgen
af sistnämnda fråga må utfalla, icke nu vara lämpligt eller erforderligt
att bereda medel för fortsättande efter oförändrad plan längre an under
år 1908 af verksamheten vid anstalterna. Beträffande beloppet al det
''anslag: som för ändamålet skulle erfordras, torde detsamma kunna be01 -
1“4 Statsutskottets Utlåtande Ko 10.
räknas något lägre än landtbruksstyrelsen föreslagit. I anslutnino- till
Riksdagens förut återgifna uttalande synes det mig nämligen, att man
bor kunna i vidsträcktare män än som skett i landtbruksstyrelsens
förslag bygga pa okade afgifter för profningarna, Med hänsyn härtill
anser jag anslaget kunna begränsas till 10,000 kronor.;;
Ifrare Med f d<p uti ofvanintagna, genom land bruksstyrel sens
försorg verkställda beräkning af utgifterna för profningsanstalterna
upptagna post å 1,098 kronor för dagtraktamenten till vid profningaina
tjänstgörande, på platsen bosatta ledamöter i profningsnämnderna
bär utskottet velat erinra om Riksdagens vid fråga om anslag till
profningsanstalten vid Ultuna i skrifvelse den 14 maj 1895 gjorda, i statsrådsprotokollet
åberopade uttalande därom, att, då Riksdagen ansåge, att
de åt nämndens ledamöter, som vore vid Ultuna institut och egendom
anstalta och aflonade, borde utan särskild godtgörelse utföra de med
ni1infai’na „ nade göromål, och då sålunda endast till särskilt
tillkallade medlemmar af nämnden resekostnads- och traktamentsersattning
komme att utgå vid de tillfällen, då de anlitades, svntes
nedsättning i den för profningsanstalten beräknade kostnaden kunna
åstadkomma^. Utskottet har dock icke ansett sig böra af denna anledning
föreslå minskning i förevarande anslag, utan hemställer,
att Riksdagen, med bifall till Kungl. Majrts för_
uia till fortsatt uppehållande af de vid landtbruksinstitutet
i Ultuna samt landtbruks- och mejeriinstitutet
i Alnarp inrättade anstalter för profning
af maskiner och redskap för landtbrukets behof anvisa
å extra stat för År 1908 ett anslag af 10,000
kronor.
Agrikulturkemiska
stationer.
[20.]
20:o) Med anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställnine;
hemställer utskottet,
att Riksdagen må å extra stat för år 1908
anvisa såsom bidrag till underhåll af åtta kemiska
stationer för jordbrukets och näringarnas behof —
inom de orter, där landsting eller hushållningssällskap,
hvart för sig eller i förening, förbundit sig att upprätta
laboratorium och bekosta ej mindre lokal för
detta jämte bostad eller hyresmedel för kemist och
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
125
assistent än äfven aflöningen till dessa och laborator^ -tjänaren äfvensom de årliga utgifterna för laboratoriets
underhåll samt till inköp af böcker och inventarier
för stationens behof — 4,000 kronor för hvarje station
eller tillhopa 32,000 kronor.
21:o) Vidare och på grund af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
får utskottet hemställa,
att Riksdagen må såsom bidrag till underhåll
af en för öfre Norrland afsedd kemisk-våxtbiologislc
anstalt inom Norrbottens län — under villkor att från
länets landsting och hushållningssällskap eller eljest
bidrag lämnades till anstaltens underhåll med sammanlagdt
minst 6,750 kronor — på extra stat för år 1908
anvisa ett anslag af 11,250 kronor.
22:o) På grund af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning hemställer
utskottet,
att Riksdagen må på extra stat för år 1908 till
Kungl. Maj:ts förfogande anvisa ett anslag af 10,000
kronor för att, med högst 1,000 kronor för hvarje
anstalt, användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter,
som af landsting eller hushållningssällskap,
hvart för sig eller i förening, understödjas med minst
samma belopp som statsbidraget och hvilka anstalter
vilja underkasta sig de villkor och föreskrifter i afseende
på analysmetoder och öfriga förhållanden, som
af Kungl. Maj:t fastställas.
23:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till
åtgärder för befordrande af den inhemska klöfver- och gräsfröodlingen
på extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 15,000 kronor.
Beträffande denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»I underdånig skrifvelse den 15 januari 1906 har Skaraborgs
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, under åberopande af eu
skrifvelsen bilagd, hos utskottet i ämnet gjord framställning, i underdånighet
hemställt, att Kung]. Maj:t måtte vidtaga sådana åtgärder,
Kemisk -växt -biologisk anstalt
inom
Norrbottens
län.
[21.]
FrÖkon troll
anstalter.
[22.]
Åtgärder för
befordrande
af den
inhemska
klöfver- och
gräefröodlinurn.
[23.]
126
Statsutskottets Utlutande N:o 10.
att odlingen af och handeln med klöfver- och gräsfrö komme att bedrifvas
på ett för det svenska jordbruket nyttigt sätt.
I den åberopade framställningen har bland annat anförts, hurusom
det i vårt land producerade fröet af klöfver, timotej och andra grässlag
vore öfverlägset det, som erhölles från sydligare belägna länder, på
grund hvaraf det skulle vara till fördel för landet, om här uteslutande
begagnades svenskt frö till utsäde, hvar jämte helt säkert en lönande
export af frö kunde komma till stånd, om den svenska fröodlingen och
fröhandeln ordnades på lämpligt sätt. Importen af frö från sydligare
länder vore för närvarande högst betydlig, i det värdet åt densamma
under åren 1902, 1903 och 1904 utgjorde respektive 2,891,000, 4,032,000
och 3,655,000 kronor, under det att värdet af exporten för samma år
uppgått endast till respektive 292,000, 231,000 och 238,000 kronor,
allt i runda tal.
Såsom medel till afhjälpande af detta missförhållande framhållas
först och främst åtgärder för framtvingande af större ärlighet vid
handel med utsädesfrö, så att icke, såsom nu vore fallet särskilt med
klöfverfrö, utländskt frö kunde säljas såsom svenskt. Bristen på ordnade
förhållanden i detta hänseende hade haft, till följd, att nu i
handeln förekomme en myckenhet frö, som bevisligen vore produceradt
inom landet men härstammade från utländskt frö och således
icke vore verkligt svenskt frö. Påståendet, att vi icke själfva kunde
producera vårt behof åt frö och att importen al dylikt pa grund
häraf vore nödvändig, öfverensstämde icke med verkliga förhållandet;
där afkastningen af fröskördarna aftagit, berodde detta på, att icke
gammal svensk fröstam blifvit använd till utsäde. Fröodlingen vore
visserligen ingen svår konst, men det fordrades dock både erfarenhet
och noggrannhet att utvälja de delar af fältet, som vore lämpliga
till fröskörd, samt att bortrensa sådana ogräs, livilkas frön vore
af den beskaffenhet, att de icke kunde aflägsnas från den tröskade
varan. På grund häraf syntes fröodling särskild! lämpa sig för det
mindre jordbruket, till hvars höjande densamma, rätt handhafd, kunde
blifva en mäktig häfstång. Vidare borde fröodlingsföreningar bildas
för producerande af äkta och rent frö, hvaraf export skulle kunna ske,
sedan produktionen öfverstigit landets behof. Jämväl för utförseln vore
det emellertid af största vikt, att handeln med frö ordnades sa, att det
blefve omöjligt att försälja utländskt frö såsom svenskt.
Äfven Gäfleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har i underdånig skrifvelse, under åberopande af ofvanberörda hem
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
127
ställan, förklarat sig instämma i dess syfte samt anliållit, att Kungl.
Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande de enligt utskottets förmenande
för landets fröodling synnerligen beaktansvärda synpunkter,
hvilka i framställningen blifvit framhållna.
Efter det Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 20 februari
1906 anbefallt landtbruksstyrelsen att häröfver afgifva underdånigt
utlåtande, har landtbruksstyrelsen, som anmodat hushållningssällskapens
förvaltningsutskott — med undantag af Skaraborgs läns —
samt Sveriges utsädesförening att yttra sig i ämnet, med öfverlämnande
af de till styrelsen inkomna yttrandena, i underdånig skrifvelse den 17
oktober 1906 hemställt om vidtagande af åtgärder i här förevarande
hänseende.
Innan jag öfvergår till en närmare redogörelse för hvad landtbruksstyrelsen
sålunda föreslagit, tillåter jag mig omnämna, att hushållningssällskapens
förvaltningsutskott i sina förberörda yttranden förordat
flera olika åtgärder till befrämjande af den inhemska odlingen af frö, i
främsta rummet af klöfver (röd- och alsikeklöfver) samt af timotej.
De åtgärder, som sålunda förordats, synas kunna sammanfattas under
följande hufvudrubriker:
1) Spridande af upplysning bland den jordbruksidkande allmänheten,
särskildt bland de mindre jordbrukarna, dels genom föredrag
eller broschyrer rörande fröodling och sättet för dess utförande samt
om vikten af att använda utsäde endast af bästa och för orten mest
lämpliga beskaffenhet, dels ock genom anställande af särskilda, i förevarande
angelägenhet väl hemmastadda konsulenter.
2) Upprättande af fröodlingsföreningar under hushållningssällskapens
kontroll.
3) Beviljande af lån eller anslag till inrättande af frörenserier
samt till inköp af maskiner för frörensning.
4) Införande af garanti vid handeln med utsädesfrö på det sätt,
att genom lag blefve bestämdt, att''försäljare af utsäde vid bötesansvar
skulle vara skyldiga att vid försäljning af frö lämna uppgifter om varans
beskaffenhet, särskildt om dess härkomst.
5) Åstadkommande af strängare uppsikt öfver handeln med utsädesfrö
och föreskrift att, särskildt vid import af dylikt från utlandet,
ursprungsbevis skulle företes.
6) Märkning af säckar, uti hvilka utsädesfrö från utlandet importeras,
för att beteckna detta såsom utländskt.
7) Importeradt frös uppblandning med ett lätt igenkännligt sterili -
128
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Berådt frö eller tillsättande genom tullmyndigheternas försorg af en viss
procent färgadt frö af samma fröslag.
8) Åsättande af effektiv tull å utländska frövaror, på det att
importen af dylika måtte förhindras eller minskas, en åtgärd, som dock
vissa förvaltningsutskott lifligt afstyrkt, under framhållande af att den
skulle verka mera till skada än till gagn.
9) Höjandet af fröodlingen och fröhandeln genom särskilda åtgärder,
såsom premiering af för fröskörd afsedda fält, anordnande genom
statens försorg af årliga fröutställningar med pristäflan, årliga frömarknaders
anordnande med bidrag af allmänna medel, fröhandelns öfvertagande af
under hushållningssällskapens kontroll inrättade s. k. frökontor, fria
fröanalyser för jordbrukare, förbud mot enskild frökontrollverksamhet,
anskaffande af goda fröstammar och utdelande af frö efter dylika genom
hushållningssällskapens försorg, noggranna undersökningar rörande orsaken
till att klöfverväxterna i vissa delar af landet icke sätta grobart
frö samt utfärdande af förbud för tullmyndighet att till varuemottagare
utlämna underhaltig frövara.
Ett utförligt och för bedömandet af föreliggande fråga belysande
utlåtande är det, som Sveriges utsädesförening i ämnet afgifvit till
landtbruksstyrelsen; och tillåter jag mig att ur detsamma meddela några
uppgifter och af föreningen framhållna synpunkter, hvilka synts mig
särskildt vara förtjänta att uppmärksammas.
Utsädesföreningen har till en början med ledning af uppgifter,
hämtade från den officiella statistiken, lämnat följande öfversikt öfver
förhållandet mellan den inom landet använda mängden utsäde af
klöfver- och gräsfrö samt den inhemska produktionen af dessa fröslag
under tjuguårsperioden 1885—1904.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
129
År. |
| 1 Utsäde Det. |
Fröskörd i |
|
Det. |
proc. af sudderi. |
||
1885 |
60,386 |
62,323 |
1 103.2 |
1886 |
63,567 |
52,579 |
82.7 |
1887 |
68,879 |
41,365 |
60.1 |
1888 |
67,140 |
46,563 |
69.3 |
1889 |
72,026 |
56,092 |
77.8 |
Medeltal |
66,409 |
51,761 |
77.9 — |
1890 |
75,807 |
59,502 |
78.5 |
1891 |
77,281 |
58,443 |
75.6 |
1892 |
78,115 |
60.573 |
77.5 |
1893 |
77,818 |
57,547 |
74.0 |
1894 |
78,596 |
58,454 |
74.4 1 |
Medeltal |
77,523 |
58,904 |
76.1 |
1895 |
79,676 |
57,770 |
72.5 |
1896 |
81,055 |
60,029 |
74.1 |
1897 |
81,729 |
60,182 |
73.6 |
1898 |
82,485 |
57,727 |
69.9 |
1899 |
87,519 |
60,616 |
69.3 |
Medeltal |
82,493 |
59,265 |
71.8 i |
1900 |
90,226 |
60,499 , |
67.1 i |
1901 |
91,948 |
59,117 | |
64.3 |
1902 |
92,921 |
44,479 |
47.9 |
1903 |
91,308 |
55,094 |
60.3 |
1904 |
92,135 |
54,168 |
58.8 |
Medeltal |
91,707 |
54,671 ! |
59.6 |
Ökning i proc. |
39.6 |
5.6 |
i |
Bih. till Riksd. Prof. 1907.
4 Sami. 1 Afd. 10 Käft.
17
130
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Af denna öfversikt framgår, bland annat, att det årliga behoivet
af utsäde under här ifrågavarande tjuguårsperiod stigit från 66,400
deciton i medeltal för första femårsperioden till 91,700 deciton i medeltal
för den sista, eller med i rundt tal 40 procent. Samtidigt visar
jämväl kvantiteten skördadt frö en om också endast ringa stegring,
som dock med sina 5,6 procent icke på långt när kunnat hålla jämna
steg med det växande behofvet. I tabellens tredje kolumn, där den
årliga fröskörden finnes angifven i procent af använda utsädesmängden,
möter man likaledes en oafbrutet tilltagande brist på utsäde, från 22, i
procent under första femårsperioden till 40,4 procent under den sista.
Såsom en bidragande orsak till det sålunda påvisade missförhållandet
mellan den inhemska produktionen och behofvet åt fröutsäde
angifver utsädesföreningen den särskildt inom vårt lands sydligaste delar
tilltagande användningen af kortvariga vallar och på sina håll halfträda
med öfvervägande ettårig klöfvervall. I sammanhang härmed hade
nämligen uppstått ökadt behof af tidiga klöfversorter, hvilka kunde
skördas så tidigt på sommaren, att fältet hunne vederbörligen tillredas
före den för höstsäden gifna såningstiden. Sådan klöfver hade ej
funnits att tillgå inom landet, men kunde däremot lätt erhållas utifrån.
Denna omständighet syntes utsädesföreningen vara af synnerlig
vikt att beakta, då det gällde att bedöma de åtgärder, som i föreliggande
fråga kunde befinnas påkallade. Att, såsom så ofta skedde, beteckna
hela vår import af klöfverfrö såsom öfverflödig och direkt skadlig kunde
under här angifna förhållanden icke vara berättigadt. Fastmera finge
det väl anses skäligt, att äfven de landsdelar, som ansåge sig vara bäst
betjänta med denna tidiga, endast i utlandet tillgängliga klöfver, finge
påräkna vederbörlig hänsyn till sina intressen och framför allt icke brådstörtadt
utestängdes från en nödvändighetsvara, som det åtminstone tills
vidare ej syntes finnas utsikt att erhålla inom landet.
Såsom en bekräftelse härpå och för att på samma gång lämna en
fullständigare bild af produktionsförhållandena pa här ifrågavarande
område inom landet, har utsädesföreningen i nedanstående tabell sammanställt
medeltalen för år under tioårsperioden 1895—1904 af de för
hvarje särskildt län angifna utsädes- och skördemängderna af klöfveroch
gräsfrö.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
131
1 Län. |
Medeltal pr är |
Antal år [ | |
|||
Utsäde Det. |
Fröskörd i Det. j proc. af sådd. |
||||
Stockholms |
län |
4,623 |
3,745 |
81.0 |
1 |
Södermanlands |
» |
5,727 |
6,556 |
114.4 |
9 |
Östergötlands |
» |
7,626 |
7,802 |
102.3 |
7 |
j Jönköpings |
» |
3,492 |
1,770 |
50.7 |
— |
j Kronobergs |
1,486 |
1,030 |
69.3 |
— |
|
I Ålfsborgs norra |
» |
4,339 |
3,740 |
86.2 |
2 |
] Skaraborgs |
» |
9,676 |
9,104 |
94.1 |
3 |
| Värmlands |
5,354 |
3,951 |
73.8 |
||
i Örebro |
» |
5,012 |
5,092 |
101.5 |
6 |
1 Västmanlands |
» |
4,634 |
4,826 |
104.1 |
7 |
! Kopparbergs |
D |
2,799 |
1,304 |
46.7 |
— |
] Gäfleborgs |
2,504 |
2,185 |
87.3 |
— |
|
j S:a pr år |
57,272 |
51,105 |
89.9 |
— |
|
Medeltal pr år och län |
4,773 |
4,259 |
— |
— |
|
Kalmar läns södra |
2,129 |
350 |
16.4 |
— |
|
i Blekinge |
län |
1,164 |
599 |
51.5 |
— |
i Kristianstads |
» |
5,252 |
1,135 |
21.6 |
|
| Malmöhus |
» |
10,042 |
1,024 |
10.2 |
— |
i Hallands |
» |
3,553 |
1,431 |
40.3 |
— |
j Ålfsborgs södra |
» |
1,824 |
862 |
47.3 |
— |
S:a pr år |
23,964 |
5,401 |
22.5 |
— |
|
■ Medeltal pr år och län |
3,994 |
900 |
- |
— |
Beträffande denna tabell framhålles, hurusom af densamma framginge,
att de särskilda länen vore fördelade i två skarpt skilda grupper,
å ena sidan de södra kustlänen och å andra sidan de öfriga mellersta och
nordligare länen, inom hvilka klöfverodling i större utsträckning bedrefves.
I den senare gruppen kunde den egna produktionen täcka
ända till nio tiondedelar af behofvet, i den förra däremot icke ens en
fjärdedel. Det vore sålunda de södra, i öfrigt, bäst lottade landsdelarna,
som här blifvit efter, tydligtvis just på grund af öfvervägande odling
af den tidiga, utifrån kommande klöfvern.
132
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Efter att härpå hafva påvisat, å ena sidan att denna tidiga
rödklöfver på grund af sin hastiga och rikliga återväxt samt sin förmåga
att producera fodermassa, så länge väderleken det medgåfve,
verkligen förtjänade den uppmärksamhet, som man skänkt densamma i
landets sydliga delar, där det gällde att för massproduktion till det
yttersta begagna sig af växttiden i hela dess utsträckning, men att
det å andra sidan vore önskvärdt, att den svenska senklöfvern äfven
där komme mera till användning, i det att densamma å kallare och
fuktigare lägen, i mångåriga vallar och äfven i en del af de kortvarigare
utan tvifvel skulle lämna bättre resultat än det, som nu på många håll
erhölles, har föreningen till närmare pröfning upptagit frågan om möjligheterna
för dessa sydligare landsdelar att skälfva producera det för deras
eget behof nödiga utsädet särskildt af tidig klöfver och därvid bland
annat anfört, hurusom hittills vunnen erfarenhet icke syntes hafva
uppmuntrat till någon fröodling i större utsträckning inom dessa trakter,
särskildt icke inom kuststräckorna och slättbygderna. Möjligt vore
visserligen, att inga allvarliga försök i denna väg blifvit gjorda, alldenstund
den ordnade fröhandeln direkt tillhandahållit hvad man behöft,
men det läge också nära till hands att antaga, att ganska stora vanskligheter
för en lönande klöfverfröproduktion här skulle möta. Bekant
vore nämligen, att rödklöfverns blommor icke kunde befruktas utan
förmedling af honungssökande humlor. Dessa hölle till i jordvallar,
grässluttningar, skogsmarker, beteshagar och andra liknande ställen,
där de befruktade honorna, som ensamma lefde öfver vintern, funne
en tillflykt, och på våren grundläde nya kolonier. Ju mera dylika
lokaler försvunne — såsom de faktiskt gjort inom exempelvis stora
trakter af Skåne — desto mindre blefve alltså tillgången på dessa för
frösättningen oumbärliga hjälpare. Ganska sannolikt vore därför, att
klena resultat skulle uppnås vid här ifrågavarande fröodling, åtminstone
på det rena slättlandet. Särskildt skulle naturligtvis denna svårighet
göra sig gällande, då det, såsom just i detta fall, vore fråga om tidig
klöfver, som, lämnad åt sig själ!'', blommade, innan humlorna hunnit
tillräckligt föröka sig. Häremot sökte man dock, som bekant, hjälpa
sig genom toppning af klöfvern före blomningen, hvarigenom det
egentliga floret något fördröjdes.
Då det emellertid af en del lyckade försök, bland annat å utsädesföreningens
försöksfält vid Svalöf, framginge, att en god frösättning äfven
i Skåne kunde ernås till och med utan vidtagandet af sistnämnda åtgärd,
kunde hittills kända förhållanden icke sägas afgjordt tala emot möjligheten
af en lönande odling af klöfverfrö äfven i landets sydligare delar,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
133
hvadan ytterligare försök i nämnda hänseende borde företagas. Ett
dylikt arbete måste dock grundas, icke såsom hittills på tillfälligtvis
bekommet material af oviss härstamning och med opröfvade egenskaper,
utan på stammar, hvilkas lämplighet för våra förhållanden på förhand
fastslagits och som framför allt icke vore tidigare än oundgängligen
nödvändigt. Ett sorgligt faktum vore nämligen, att den tilltagande
importen af klöfverfrö tillfört oss det mest olikartade frö från vidt
skilda länder; och häri läge tvifvelsutan den största faran för hela vår
klöfverodling. Hänvisade, som vi nu länge varit, till ovillkorlig import
af närmare hälften af vårt årliga utsädesbehof, hade det ej kunnat
undvikas, att ursprunget af de varor, som tillförts oss, i vida högre
grad bestämts af det tillfälliga prisläget för de olika produktionsländernas
årsskörd än af själfva stammarnas lämplighet för våra förhållanden;
och, hvad värre vore, allt detta utländska frö kunde allt
efter omständigheterna utgifvas lika väl för tidig som för sen klöfver.
Ett begånget misstag komme visserligen förr eller senare i dagen,
oftast i form af kännbar förlust för odlaren, men på grund af den nästan
otroliga sorglöshet, hvarmed flertalet inköp af här ifrågavarande slag
af de svenska landtmännen gjordes, funnes i regel ingen rättelse eller
ersättning att vinna.
Resultatet af allt detta hade nu blifvit, att allmän osäkerhet rådde
inom hela vår klöfverfrömarknad. I såväl ena som andra landsdelen
visste man knappast längre, hvad för slags klöfver man hade på sina
fält; och vid hvarje inköp löpte man risken att åsamka sig kännbara
förluster. Det vore icke längre tillräckligt att förskaffa sig de säkraste
garantier för att varan vore producerad inom landet, ej ens hos viss
känd odlare. Denne kunde i sin tur oförskylldt hafva bekommit en
helt annan vara än den, han själf trodde sig innehafva. När dessa
missförhållanden nu hade nått en sådan utsträckning, att äkta stammar
af vår gamla utmärkta svenska senklöfver, åtminstone i oblandadt skick,
knappast längre stode att uppbringa inom den egentliga fröhandeln,
måste det erkännas, såväl att allvarlig fara vore för handen, som att
energiska åtgärder nu måste tillgripas både för att rädda hvad som
ännu funnes att rädda och för att på tillförlitlig grund återuppbygga
vår inhemska fröproduktion.
Äfven landtbruksstyrelsen har i sitt ofvan omförmälda underdåniga
utlåtande såsom sin mening uttalat, att åtgärder måste vidtagas
till höjande af odlingen utaf inhemskt frö af klöfver och timotej, i det
att det nämligen icke kunde bestridas, att för närvarande svårigheter
mötte för svenska landtbrukare att till utsäde erhålla godt svenskt frö.
Laudtbruks
styrelsens
utlåtande.
134
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
af ifrågavarande växter; och syntes det landtbruksstyrelsen, att staten
härvid borde ingripa för vinnande af sagda mål. Vikten häraf framginge
tydligt af den omständigheten, att mera än en tredjedel af vårt
lands åkerareal bure klöfver och gräs. Såsom regel för statens åtgärder
syntes i detta fall böra fastställas, att åtgärderna så vidt möjligt borde
framkalla och befordra landtmännens själfverksamhet och därför närmast
afse spridandet af upplysning bland dem ocli understödjande af
hushållningssällskapens verksamhet för ändamålet.
Önskligt vore visserligen, om äfven kontroll kunde införas däröfver,
att utländskt klöfver- och gräsfrö icke komme att säljas såsom svenskt.
Då emellertid härstamningen af till salu utbjudet dylikt frö numera ej
läte sig med tillförlitlighet utröna, sedan det utländska fröet med tillhjälp
af förträffliga frörensningsmaskiner i allmänhet före dess förande
i marknaden befriats från allt ogräsfrö, hvars förekomst i fröet förut
utgjort säkraste ledningen för frökontrollen vid bestämmande af ursprunget
af fröet, syntes det landtbruksstyrelsen, att någon åtgärd i
antydd riktning icke omedelbart kunde eller borde vidtagas, detta så
mycket mindre som landtbruksstyrelsen för närvarande vore sysselsatt
med utredningen af frågan om möjligheten att kunna genom föreskrift
om tillsättande af färgadt frö af samma slag som varan vinna ett medel
till åstadkommande af denna i så hög grad önskvärda kontroll.
Hvad åter anginge det ifrågasatta spridandet bland landtmännen
af upplysning i föreliggande viktiga fråga, ansåge sig landtbruksstyrelsen
böra föreslå, att särskiidt statsanslag måtte beviljas för åstadkommande
af en god, för allmänheten afpassad skrift rörande betydelsen af odling
af inhemskt frö af klöfver och timotej samt om sättet för denna odlings
rationella bedrifvande. I sådant syfte borde en pristäflan på vanligt
sätt utlysas, för hvilket ändamål två pris — ett första på 1.000 kronor
och ett andra på 500 kronor — borde utlastas för de bästa skrifterna,
om de ansåges däraf förtjänta. Inbjudning till täflan om dessa pris
borde införas i allmänna tidningarna, och bedömandet af de inkomna
skrifterna ske genom landtbruksstyrelsen. Kostnaderna för tryckning
af skriften eller bägge skrifterna ansåge landtbruksstyrelsen kunna bestridas
af de medel, som inflöte genom skrifternas försäljning, hvarvid
det vore att antaga, att hushållningssällskapen kunde tjäna såsom lämpliga
mellanhänder.
Beträffande frågan om understöd åt hushållningssällskapen till åtgärder
för här ifrågavarande ändamål, syntes det landtbruksstyrelsen, att
statsmedel äfven till sådant understöd borde beviljas, hvilket understöd
dock borde utgå endast såvidt Imshållningssällskapens verksamhet
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 135
till fröodlingens befrämjande afsåge åstadkommandet af fröodlingsföreningar
och andelsfrörenserier, premiering af fröodling och utsädesfrö,
aflönandet af undervisare eller konsulenter i fröodling, anskaffande
och utdelande till mindre jordbrukare af goda fröstammar, åtgärder för
uppköp, rensning och försäljning af inom orten odladt utsädesfrö samt
försök för utrönande af de för orten lämpliga klöfver- och gräsfrösorter.
För dessa ändamål hade landtbruksstyrelsen ansett ett anslag af statsmedel
af 15,000 kronor, för år räknadt, för närvarande vara tillfyllest,
hvarjämte styrelsen föreslagit, att såsom allmänt villkor för att hushållningssällskap
skulle erhålla del af anslaget måtte bestämmas, att
hushållningssällskap eller landsting, hvart för sig eller i förening, skulle
för ändamålet hafva tillskjutit minst lika stort belopp som statsunderstödet.
Såsom ytterligare villkor för erhållande af statsbidrag för nu
angifna ändamål bär landtbruksstyrelsen föreslagit:
a) om understödet afsåge bidrag till fröodlingsförening, att detsamma
måtte utgå till bestridande af kostnaderna för föreningens organisation,
inköp af rensningsmaskiner, anskaffande och utdelande af goda
fröstammar samt aflönande af sakkunnigt biträde, då sådant icke omedelbart
af sällskapet bekostades; att föreningens stadgar vore af hushållningssällskapets
förvaltningsutskott godkända; att föreningens fröodling
i främsta rummet afsåge klöfver och timotej; samt att fröodlingen bedrefves
i enlighet med de föreskrifter, som lämnades af hushållningssällskapets
förvaltningsutskott eller dess sakkunniga biträde eller af
genom föreningen antagen, af förvaltningsutskottet godkänd sakkunnig*
person;
b) om understödet afsåge andelsfrörenserier, att detsamma måtte
utgå för anskaffande af rensningsmaskiner; att stadgar för den förening,
som upprättat renseriet, blifvit af hushållningssällskapets förvaltningsutskott
godkända; och att föreningen förbundit sig att från fröodlare
mottaga frö till rensning enligt af förvaltningsutskottet fastställd taxa;
c) om understödet afsåge premiering af fröodling och utsädesfrö,
att detsamma särskildt borde utgå till dylik premiering af klöfver- och
timotejfrö samt till pris vid utställningar af dylikt frö;
d) om understödet afsåge aflönande af undervisare eller konsulent
i fröodling, att detsamma måtte utgå till arfvode åt sådan tjänsteman
eller till bekostande af hans resor;
e) om understödet afsåge anskaffande och utdelande af goda fröstammar,
att dessa företrädesvis utgjordes af rena klöfver- och timotejfröstammar;
-
136
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Departements■
chefens
yttrande.
f) om understödet afsåge uppköp, rensning och försäljning af inom
orten odladt utsädesfrö, att dessa åtgärder vidtoges i enlighet med af
hushållningssällskapets förvaltningsutskott fastställd plan; samt
g) om understödet afsåge försök för utrönande af de för viss ort
lämpliga klöfver- och gräsfrösorter, att dessa försök utfördes enligt hushållningssällskapets
förvaltningsutskotts föreskrifter.
På grund af hvad landtbruksstyrelsen sålunda anfört, har styrelsen
i underdånighet hemställt, att Kungl. Maj:t måtte dels anvisa och
ställa till landtbruksstyrelsens förfogande ett belopp af 1,500 kronor
att användas till två pris för åstadkommande, i enlighet med förut angifna
plan, af en skrifttäfling rörande fröodling, dels ock till Piksdagen
aflåta proposition om beviljande å extra stat för år 1908 af 15,000
kronor att användas till understöd åt hushållningssällskapen för vidtagande
af åtgärder för den inhemska fröodlingens befrämjande i enlighet
med de grunder, som i det föregående blifvit anförda.
Den fråga, på hvilken jag här tillåtit mig rikta uppmärksamheten,
synes mig vara af den betydelse för landets jordbruk, att åtgärder
för befordrandet af dess lösning måste framstå såsom i höggrad
önskvärda och af behofvet påkallade.
Vid det nu rundt om i vårt land med lifligt intresse omfattade
arbetet på att föra jordbruket framåt och höja denna viktiga närings
afkastningsförmåga har på grund af flera samverkande omständigheter
tjmgdpunkten med rätta kommit att läggas på ladugårdsskötselns främjande.
Och då såsom en följd häraf foderproduktionen fått sig inom
vårt svenska jordbruk anvisad en mycket framskjuten plats, måste gifvetvis
hvarje åtgärd, som — utan att ökning äger rum i den för foderväxtodling
afsedda arealen — kan åstadkomma en mera väsentlig stegring
i den producerade fodermassan, framstå såsom både välbetänkt
och eftersträfvansvärd. I sådant afseende skulle tvifvelsutan åstadkommande
af en väl planlagd och med klok urskillning ledd inhemsk
produktion af för våra förhållanden lämpligt fröutsäde vara af den
största betydelse.
Det inflytande, som det använda utsädets beskaffenhet utöfvar på
afkastningen, är ju numera allmänt erkändt, något som bäst torde
framgå af det energiska arbete, man under en följd af år i vårt land
nedlagt på att, då det gäller utsäde af de olika stråsädesslagen, bereda
tillgång till dylikt af yppersta kvalitet. Om möjligt ännu större betydelse
har utsädets beskaffenhet i fråga om den viktiga foderproduktionen,
i all synnerhet vid valläggning, enär det här icke gäller endast
Statsutskottets Utlåtande N:o JO.
137
eu enda gröda, utan verkningarna af ett dåligt utsäde göra sig gällande
alla de år, åkern ligger i vall.
Att följderna af en genom dåligt fröutsäde förorsakad brist på
det för en lönande ladugårdsskötsel nästan oundgängliga höet också
äro i ekonomiskt hänseende ytterst kännbara, ligger i öppen dag, enär
den uppkomna bristen måste, i den mån detta låter sig göra, fyllas
genom inköp af andra, dyrbara fodermedel.
De af landtbruksstvrelsen föreslagna åtgärderna för att råda bot
i detta hänseende och leda vår inhemska, allt för mycket försummade
odling af klöfver- och gräsfrö in på rätt väg anser jag förtjänta af att
med statsmedel understödjas.
Härvid bör jämväl erinras, att jämte de fördelar, som tillgång
till ett godt fröutsäde bereder landets jordbruk, en lönande export af
en öfverallt eftersökt vara möjligen skulle genom dessa åtgärder så
småningom kunna åstadkommas, en synpunkt, som, äfven den, är väl
värd att här beaktas.
Äfven en annan icke mindre beaktansvärd omständighet tillåter
jag mig i detta sammanhang framhålla, den nämligen att Sveriges utsädesförenings
nyss påbörjade, med statsmedel understödda arbete att
frambringa nya värdefulla, för våra vidt skilda lokala förhållanden
passande stammar äfven af här ifrågavarande foderväxter säkerligen
skulle erhålla ett synnerligen godt stöd i en rundt landet pågående verksamhet,
sådan den landtbruksstvrelsen genom sitt föreliggande förslag
vill söka få till stånd.
Att deuna verksamhet med intresse kommer att omfattas af landets
hushållningssällskap, har jag all anledning antaga. Och jag stödjer
detta mitt antagande icke endast på de af mig i det föregående omnämnda,
till landtbruksstvrelsen från sällskapen inkomna yttrandena i
ämnet. Äfven de mått och steg, ett och annat af dem redan i förevarande
hänseende vidtagit, tala härför.
Sålunda har Västernorrlands läns hushållningssällskap genom beviljande
af räntefria lån till med frörenserier förbundna fröodlarföreningar
verksamt sökt bidraga till bildandet af dylika föreningar, och
hafva dessa, där de redan kommit till stånd, visat sig på mycket kort
tid förmå gifva ett märkbart uppsving åt fröodlingen inom det verksamhetsområde,
hvar och en af dem åt sig utstakat.
1 Södermanlands län har hushållningssällskapet nyligen beslutat
tillsättandet af eu särskild utsädesnämnd med uppdrag att hos sällskapet
föreslå och, i enlighet med för nämnden utfärdad instruktion, sjelf vidBih.
till Kiksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. JO Höft. 18
138
Statsutskottets Utlåtande N:o JO.
taga åtgärder till växtodlingens i allmänhet befrämjande och planmässiga
bedrifvande inom länet.
Äfven inom Östergötland verkar en förening för inhemsk fröodling,
hvilken, bildad redan i slutet af 1870-talet, under en följd af år
haft sin uppmärksamhet i främsta rummet riktad på att uppmuntra
soldater, banvakter, torpare och andra småbrukare att odla hufvudsakligen
kålrotsfrö; och har föreningen genom denna sin verksamhet tydligt
lågt i dagen, af huru stor betydelse en efter lokala förhållanden
afpassad, under sakkunnig ledning ställd fröodling kan blifva för särskilt
det mindre jordbruket och dess idkare. Jag håller icke för
osannolikt, att det en gång kan komma att visa sig, att det är bland
dessa, som det verksammaste biståndet och stödet är att söka, då man
vill, så vidt möjligt, med inhemsk vara af yppersta beskaffenhet fylla
landets behof af klöfver- och gräsfrö.
Landtbruksstyrelsen har i sin föreliggande framställning föreslagit,
att bidrag af statsmedel till understödjande af hushållningssällskapens
verksamhet till fröodlingens främjande skulle utgå endast under förutsättning,
att denna verksamhet afsåge vissa af landtbruksstyrelsen
angifna åtgärder och att för erhållande af bidrag till dylika åtgärder
måtte föreskrifvas vissa likaledes af landtbruksstyrelsen närmare angifna
villkor. Då det synes mig, såväl att dessa åtgärder måste betraktas
såsom de mest verksamma som ock att de uppställda villkoren i mycket
hög grad skulle betrygga uppnåendet af det åsyftade målet, bär jag
icke något att erinra mot hvad landtbruksstyrelsen sålunda föreslagit.
Att landtbruksstyrelsen vid uppgörandet af detta sitt förslag lagt särskild
vikt på främjandet af odlingen af klöfver- och timotejfrö, finner
jag fullt befogadt, då dessa båda foderväxter tvifvelsutan för närvarande
äro de för vår vallkultur viktigaste och säkerligen ännu länge komma
att så förblifva.
Landtbruksstyrelsen har vidare föreslagit, att såsom allmänt villkor
för att hushållningssällskap skall kunna erhålla del af här ifrågavarande
statsanslag måtte bestämmas, att hushållningssällskap eller landsting,
hvart för sig eller i förening, skall hafva för ändamålet tillskjutit minst
lika stort belopp som statsunderstödet. Oaktadt detta villkor synes mig
vara betungande för hushållningssällskapen, hvilkas tillgångar äro hårdt
tågna i anspråk för olika åtgärder till jordbrukets främjande, har jag
likväl icke ansett mig kunna föreslå någon minskning i det sålunda
från orten fordrade tillskottet, enär i så fall motsvarande ändring synts
mig hafva bort vidtagas äfven i samma, vid andra anslag af ungefär
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 139
enahanda natur fästa villkor, något som emellertid icke kunnat ske
utan en föregående allsidig och omfattande utredning.
Landtbruksstyrelsens föreliggande framställning innefattar jämväl
en hemställan, att ett anslag af 1,500 kronor måtte ställas till landtbruksstyrelsens
förfogande att användas till två pris för åstadkommande
af täflingsskrifter rörande fröodling. Äfven denna af landtbruksstyrelseii
föreslagna åtgärd synes mig värd beaktande. Då emellertid ifrågavarande
belopp, för den händelse Kungl. Maj:t finner landtbruksstyrelsens
här gjorda hemställan böra bifallas, bör kunna anvisas från för
Kungl. Maj:t tillgängliga medel, torde förslaget i denna del icke behöfva
blifva föremål för framställning till Riksdagen.»
1 anslutning till hvad departementschefen i förenämnda ärende
anfört, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må såsom bidrag till åtgärder
för befordrande af den inhemska klöfver- och gräsfröodlingen
på extra stat för år 1908 anvisa ett belopp
af 15,000 kronor.
24:o) Kungl. Magt har föreslagit Riksdagen att, såsom bidrag Ull
uppehållande af Sveriges utsädes förenings praktiskt vetenskapliga verksamhet,
på extra stat för år 1908 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Såsom bidrag till uppehållande af Sveriges utsädesförenings praktiskt-vetenskapliga
verksamhet har Riksdagen på extra stat för hvart
och ett af åren 1905, 1906 och 1907 anvisat ett anslag af 25,000
kronor att^ utgå under de villkor, Kungl. Maj:t kunde finna godt bestämma.
År 1904, då anslaget beviljades på grund af inom Riksdagen
väckta motioner, förklarade Riksdagen sig anse, att föreningen borde
erhålla statsunderstöd till belopp af 40,000 kronor, men att, enär Kungl.
J\Iaj:t alltsedan år 1894 årligen tilldelat föreningen ett bidrag å 15,000
kronor från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar
och anledning syntes förefinnas till antagande, att sådant
bidrag äfven för den närmaste framtiden komme att med enahanda
belopp beviljas, det icke syntes vara erforderligt, att Riksdagen särskilt
anvisade mer än 25,000 kronor. Nämnda belopp af 15,000 kronor bar
också hittills fortfarande beviljats af Kungl. Maj:t.
Sveriges
utsädesförening.
[24.]
uo
Statsutskottets Utlåtande N:o JO.
Nu har föreningen gjort underdånig'' framställning om aflåtande
af proposition till Riksdagen om anvisande af statsunderstöd åt föreningen
jämväl för år 1908 till belopp af 25,000 kronor, hvilken framställning
blifvit till landtbruksstyreisen remitterad. Innan jag vidare
redogör för denna framställning och landtbruksstyrelsens yttrande öfver
densamma, anhåller jag få erinra om ett annat, nämnda förening berörande
ärende.
Närmast med anledning af anmärkningar, som under öfverläggningen
i Riksdagens Andra Kammare år 1905 angående anslag till föreningen
framställdes i fråga om vissa förhållanden vid föreningens verksamhet,
anbefallde Kungl. Maj:t den 25 maj 1905 landtbruksstyreisen
att inkomma med underdånigt yttrande, huruvida från synpunkten af,
att föreningen åtnjöte statsanslag, något syntes styrelsen vara att
erinra beträffande vare sig föreningens förhållande till allmänna svenska
utsädesaktiebolaget eller föreningens angelägenheter i öfrigt. Med anledning
häraf anmälde landtbruksstyreisen i underdånig skrifvelse den 6
december 1905, att föreningens större styrelse tillsatt en kommitté med
uppdrag att utarbeta förslag till förnyade bestämmelser angående elitstammars
förökande och tillhandahållande åt allmänheten samt andra i
samband därmed stående frågor äfvensom att kommittén afgifvit betänkande
och förslag i dessa ämnen. Innan föreningens större styrelse
fattat beslut med anledning af betänkandet, hade landtbruksstyreisen
ansett sig icke böra afgifva det anbefallda yttrandet.
Sedan därefter dels Kungl. Maj:t den 22 juni 1906 anbefallt landtbruksstyreisen
att afgifva förslag till de villkor, som borde uppställas
för åtnjutande af det utaf Riksdagen till föreningen för år 1907 beviljade
anslag å 25,000 kronor, och dels föreningen inkommit med underdånig
ansökning om anvisande af statsbidrag för sistnämnda år, hvilken
ansökning blifvit till landtbruksstyreisen remitterad, afgaf landtbruksstyreisen
den 27 november 1906 underdånigt utlåtande, innefattande
såväl de genom förberörda nådiga befallningar den 25 maj 1905 och
den 22 juni 1906 infordrade yttranden som ock utlåtande öfver föreningens
sistberörda ansökning. Vid detta utlåtande funnos fogade en från
utsädesföreningen till landtbruksstyreisen inkommen skrift jämte utdrag
af föreningens större styrelses protokoll den 31 juli 1906 med flera
handlingar, hvilka utvisade, bland annat, att sistnämnda styrelse beslutat,
dels att det ekonomiska och organisatoriska sambandet mellan föreningen
och allmänna svenska utsädesaktiebolaget skulle upplösas och de från
föreningen utgående nya stammarna öfverlåtas efter fri och öppen
Statsutskottets Utlåtande N:o JO.
141
tartan till deri mellanhand, som iklädde sig de i särskild! beslutade föreskrifter
angifna förpliktelser och därtill erbjöde föreningen de mest
betryggande och ekonomiskt fördelaktiga villkoren, därvid dock på
föreningens mindre styrelses pröfning skulle bero, huruvida särskilda
hufvudgrupper af föreningens elitstammar skulle kunna öfverlåtas på
en mellanhand eller flera, dels att ersättningen skulle utgå i en på
förhand bestämd summa för år, dels att den tid, för hvilken öfverlåtelse
för hvarje gång skulle aflåtas, skulle vara högst 10 år, dels ock att
kontrollen skulle inskränkas till endast de af föreningen öfverlåtna
stammarna. Därjämte hade större styrelsen fastställt vissa närmare
föreskrifter beträffande villkoren lör öfvertagande under viss tid af de
från utsädesföreningen utgående nya stammarna. Sedermera anmäldes,
att de sålunda af större styrelsen fattade besluten blifvit af föreningen
godkända. För egen del har landtbruksstyrelsen —jämte det styrelsen
tillstyrkt, att statsbidrag måtte tilldelas föreningen för år 1907 — hemställt,
att för tillgodonjutande af statsbidraget skulle gälla vissa af styrelsen
föreslagna villkor och bestämmelser; och liar landtbruksstyrelsen
därvid särskild! föreslagit, att nyssberörda, af föreningens större styrelse
antagna föreskrifter beträffande villkoren för öfvertagandet af nya
stammar måtte förklaras skola lända till efterrättelse med vissa af
landtbruksstyrelsen ifrågasatta jämkningar.
Vid underdånig föredragning den 21 december 1906 af dessa
ärenden bär Kungl. Maj:t, med förklarande att Kungl. Maj:t ansåge sig
icke hafva anledning att i vidare män meddela föreskrifter angående
förhållandet mellan föreningen och den eller dem, till hvilka från föreningen
utgående stammar öfverlätes, än som erfordrades för tryggande
af det med statsanslaget afsedda ändamål, bestämt, att för tillgodonjutande
af statsanslag till nämnda förening skola tillsvidare gälla
följande villkor och bestämmelser, nämligen:
att en af Kung). Maj:t för ett år i sänder utsedd person
skall vara ledamot i föreningens mindre styrelse med enahanda befogenhet
som öfriga ledamöter i nämnda styrelse, skolande kostnaderna
härför bestridas af föreningen med belopp, som i brist af godvillig
öfverenskommelse bestämmes af landtbruksstyrelsen;
att öfverlåtelse af de från föreningen utgående nya stammarna
icke må ske annorledes än efter fri och öppen täflan, på sätt här
nedan sägs;
* att ersättningen till föreningen för öfvertagande af nya stammar
skall bestämmas att utgå dels i form af ett årspris och dels med
142
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
en viss royalty å hela den årliga omsättningen af de öfvertagnä
stammarna;
att det procenttal, som skall ligga till grund för beräkningen af
nämnda royalty, skall bestämmas af en särskild kommission, bestående
af den åt Kungl. Maj:t utsedde ledamoten i föreningens mindre styrelse
såsom ordförande samt två ledamöter, utsedda, eu af föreningens mindre
styrelse och en af hushållningssällskapens ombud i föreningens större
styrelse;
att, sedan royaltyn sålunda bestämts, offentlig inbjudning till täflan
rörande årspriset skall utfärdas med tillkännagifvande af tiden, inom
hvilken anbud skola ingifvas, samt af de hufvudsakliga villkoren för
stammarnas öfvertagande;
att dessa villkor dessförinnan skola pröfvas och godkännas af
förutnämnda kommission, som äfven skall äga att pröfva de inkomna
anbuden och därvid bestämma, om något af dem må antagas och i
sådant fall hvilket;
att tiden, inom hvilken öfvertagandet af stammar skall ske, icke
må bestämmas kortare än ett år, från det kungörelse om anbudens infordrande
varit första gången införd i allmänna tidningarna;
att köparen i afseende å handhafvandet af förökningen och spridandet
af de öfverlåtna stammarna skall tillförbinda sig att underkasta
sig föreningens kontroll, men att å andra sidan föreningen ej må utsträcka
sin kontrollerande verksamhet till annan del af köparens rörelse,
än som afser de från föreningen bekomna stammarna;
att i kontrakt om öfvertagande af stammar från föreningen skall
intagas uttrycklig bestämmelse därom, att, därest det skulle befinnas,''
att köparen på otilllredställande sätt fullgör sina åtagna förbindelser
och därmed äfventyrar föreningens ställning och lugna utveckling,
föreningens mindre styrelse må äga att omedelbart upphäfva det ingångna
kontraktet och inställa allt vidare samarbete;
att föreningen skall för hvarje år, för hvilket statsbidrag åtu jutes,
dels före utgången af maj månad påföljande år till Kungl. Maj:t ingifva;
fullständig berättelse angående föreningens verksamhet, dels ock kostnadsfritt
tillställa hvartdera af rikets landtbruksinstitut två exemplar
samt en hvar af de med statsmedel understödda landtmanna- och landtbruksskolorna
ett exemplar af föreningens tidskrift för samma år;
att föreningen skall hvarje år i minst lika stor utsträckning som(
under år 190G till mindre jordbrukare utlämna goda utsäden såsom försträckning
samt af andra medel än statsanslag bestrida de häraf förorsakade
kostnader;
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
143
att ett ombud för statens räkning skall äga deltaga i revisionen
af föreningens förvaltning, skolande kostnaden härför bestridas af föreningen
med belopp, som i brist af godvillig öfverenskommelse skall bestämmas
af landtbruksstyrelsen; samt
att föreningen dessutom skall i afseende å sin verksamhet vara
underkastad särskild inspektion från statens sida. hvilken inspektion skall
utöfvas af landtbruksstyrelsen.
Därjämte fann Kung]. Maj:t godt att, under förbehåll att de sålunda
stadgade villkor och bestämmelser af föreningen godkändes, tilldela
Sveriges utsädesförening för år 1907, till upphållande af dess
praktiskt vetenskapliga verksamhet, utöfver det af Riksdagen för ändamålet
anvisade beloppet, 25,000 kronor, ett statsunderstöd af 15,000 kronor
från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar
samt anbefallde statskontoret att under vissa villkor till
föreningen utbetala sammanlagda understödsbeloppet, 40,000 kronor.
Uti sin berörda framställning om statsbidrag för år 1908 har
föreningen anfört, bland annat, följande.
Att de nya arbetsgrenar, förädlingen af gräs, klöfver och potatis,
för hvilkas fortsatta bedrifvande ett förnyande af Riksdagens anslag
ifrågasattes, allt jämt befunne sig i en naturlig och lofvande utveckling,
framginge af årsberättelsen för år 1905. Såsom i samma handling
Iramhölles, hade det också berott endast på utifrån tillstötande
hinder — en arbetskonflikt, som opåräknadt fördröjt fullbordandet af
den för utvidgningen nödiga nybyggnaden — att dessa arbeten ej
redan nu antagit än större omfång. Då emellertid de förskott, som
redan före bekommandet af det ökade statsunderstödet måst göras
för dessa samma arbetsgrenars igångsättande, på detta sätt till någon
del hunnit godtgöras, blefve förutsättningarna för arbetets fortsättande
med full kraft efter de lokala förhållandenas ordnande i själfva verket
så mycket bättre. I samband härmed ville föreningen framhålla, att
den sedan någon tid planlagda filialen i Luleå våren 1906 trädt i
verksamhet och därmed sålunda vunnits ett värdefullt stöd ej allenast
för föreningens egen foderväxtförädling utan, som man finge hoppas,
jämväl för de nordligaste länens sädes- och rotfruktsodling i allmänhet.
Därmed hade emellertid också omkostnaderna för föreningens
försöksverksamhet utanför Svalöf, som närmast afsåge att för olika
landsdelar praktiskt tillgodogöra de vid det rena förädlingsarbetet vunna
resultaten, stigit till nästan samma belopp, som de direkta utgifterna
för arbetena vid hufvudstationen.
144
Statsutskottets Utlåtande N:o JO.
Elev i boskapsskötsel
och
mejerihnshållnmg.
[25.]
Äfven med beräkning af det ökade statsanslaget orubbadt skulle
det icke blifva föreningen möjligt att bibehålla sin verksamhet vid nu
varande omfattning, med mindre än att inkomsten på de öfverlåtna
redan färdiga stammarna beräknades till ungefär det dubbla beloppet
mot hvad hittills bekommits, eller till 10,000 kronor. Dess bättre hade
föreningen grundad förhoppning att kunna påräkna en så ansenlig förhöjning
af denna inkomstpost, tack vare det beslut om förändrade bestämmelser
för förädlingsresultatens tillgodogörande, som den 3 augusti
1906 fastställts af föreningens större styrelse.
Landtbruksstyrelsen har förklarat sig anse förhållandena betinga
enahanda understöd åt föreningen för år 1908, som Riksdagen funnit
böra utgå till densamma för år 1907, och därför hemställt, att ett anslag
af 25,000 kronor måtte för ändamålet äskas af Riksdagen på extra stat
för år 1908.»
Då numera Sveriges utsädesförening beslutat upplösa det förut
existerande sambandet mellan föreningen och allmänna svenska utsädesaktiebolaget
samt Kungl. Maj:t på departementschefens tillstyrkan såsom
villkor för tillgodonjutandet af statsanslag till nämnda föreningfastställt
ofvan omförmälda föreskrifter och bestämmelser, Indika betryggade,
att statsanslaget komme det ändamål till del, för hvilket det
vore afsedt, samt det vore ådagalagdt, att föreningen äfven för år 1908
vore i behof af statsanslag till oförändradt belopp, hemställde departementschefen
om ofvannämnda framställnings aflåtande till Riksdagen.
Ehuru utskottet ej kunnat undgå att finna, att ett med statsanslagets
rätta bruk oförenligt samband ägt rum mellan Sveriges utsädesförening
och Allmänna Svenska utsädesaktiebolaget och att detta samband
medfört afsevärda missförhållanden, vill utskottet dock, under uttalande
af den förhoppning, att de nu af Kungl. Maj:t fastställda bestämmelserna
måtte för framtiden fullt upphäfva dessa missförhållanden, hemställa,
att Riksdagen må, såsom bidrag till uppehållande
af Sveriges utsädesförenings praktiskt vetenskapliga
verksamhet, på extra stat för år 1908 anvisa ett anslag
af 25,000 kronor.
25:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
hemställer utskottet,
att, i likhet med föregående år, Riksdagen må,
till utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejeri
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
145
hushållning, på extra stat för år 1908 anvisa 1,000
kronor.
26:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för anställande Anställande
af en förste och en andre torfingenjör samt tre torfassistenter, på extra
stat för år 1908 anvisa ett anslag af 27,000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att, för anställande från och med den 1 juli 1907 af en
tredje torfassistent, låta utaf nämnda belopp förskottsvis under samma
år af tillgängliga medel utanordna 2,000 kronor.
Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Sedan under en följd af år anslag utgått för anställande af en
torfingenjör och en torfassistent, beviljade med bifall till Kungl. Maj:ts
i ämnet gjorda framställning Riksdagen år 1904, för anställande af en
förste och en andre torfingenjör samt två torfassistenter, på extra stat
för år 1905 ett anslag af 25,000 kronor, med rätt för I£ungl. Maj;t att,
för anställande från och med den 1 maj 1904 af en andre torfingenjör
och ytterligare en torfassistent, låta utaf nämnda belopp förskottsvis
under samma år af tillgängliga medel utanordna 6,000 kronor.
Den 25 november 1904 behagade Kungl. Maj:t fastställa reglemente
för statens torfingenjörer.
För år 1906 utgick samma anslag som det för år 1905 beräknade,
19,000 kronor, men för år 1907 har Riksdagen, sedan det visat sig, att
med det för förste torfingenjören dittills beräknade arfvode någon med
erforderlig kompetens utrustad person icke kunnat erhållas för nämnda
befattning, med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning,
för anställande af förutnämnda antal torftjänstemän anvisat ett extra
anslag af 21,000 kronor.
Den 5 oktober 1906 har Kungl. Maj:t meddelat beslut rörande
anställande af torfingenjörer och torfassistenter för år 1907.
Enligt nämnda beslut äga ifrågavarande ingenjörer och assistenter
uppbära i arfvoden, förste torfingenjören 6,000 kronor, andre torfingenjören
3,000 kronor samt hvardera af assistenterna 2,000 kronor. På
samma gång har Kungl. IYfaj:t bestämt, att ett belopp af 2,000 kronor
iinge användas till bekostande af hvardera torfingenjörens och torfassist.
entens resor.
Uti underdånig skrifvelse den 8 november 1906 har landtbruksstyrelsen
gjort framställning om beredande af medel för ifrågavarande
ändamål äfven för år 1908.
Bih. till Riksd. Prof. 1907. i Sami. 1 Afd. 10 Höft.
af torfingenjörer
och torfassistenter.
[26.]
19
146
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Till en början har landtbruksstyrelsen därvid meddelat, att styrelsen
den 22 oktober 1906 ej mindre utfärdat förordnande för nuvarande
andre torfingenjören att fortfarande under år 1907 vara statens andre
torfingenjör, än äfven till torfassistenter för år 1907 antagit de förutvarande
bägge torfassistenterna, hvarjemte styrelsen den 23 i samma
månad i behörig ordning utfärdat kungörelse angående antagande af
en förste torfingenjör för år 1907.
Vidkommande behofvet af torftjänstemän för åren 1907 och 1908
har landtbruksstyrelsen anfört följande.
Landtbruksstyrelsen ansåge detta behof icke kunna fyllas med de
fyra tjänstemän, till hvilkas anställande medel för närvarande förefunnes.
Den förste förflugen] örens verksamhet komme att behöfva tagas i anspråk
för den närmaste ledningen af de öfriga torftjänstemännens arbeten,
uppgörande af förslag och afgifvande af yttranden till landtbruksstyrelsen
i alla torftekniska frågor samt för öfrigt för att tillhandagå allmänheten
med upplysningar och råd i torftekniska ämnen, hvarvid dock
syntes böra framhållas, att i sistnämnda afseende hans verksamhet icke
kunde i någon större omfattning utsträckas, enär hans tid i första hand
måste tagas i anspråk för de mera allmänna uppgifter, som i det föregående
funnes omförmälda. Under år 1906, då någon förste torfingenjör
icke kunnat anställas till följd af brist på sökande till befattningen,
utan, med anlitande af en del af de för anställande af en förste
torfingenjör anvisade medel, med Kungl. Maj:ts medgifvande ett torftekniskt
biträde åt landtbruksstyrelsen varit anställdt, hade åt denne
tjänsteman icke några som helst förrättningar, afseende biträde åt allmänheten,
kunnat uppdragas, utan hade hans tid uteslutande tagits i anspråk
af sådana arbeten, som påkallats af hans ställning såsom landtbruksstyrelsens
torftekniska biträde. Af de öfriga torftjänstemännen hade
andre torfingenjören under år 1906 utfört 33 förrättningar, upptagande
79 förrättningsdagar, den ene torfassistenten i egenskap af extra torfingenjör
handlagt 28 förrättningar, upptagande 72 förrättningsdagar,
samt den andre torfassistenten, likaledes i egenskap af extra torfingenjör,
22 förrättningar, hvartill åtgått tillhopa 68 förrättningsdagar. Deras
öfriga tid, såvidt den icke åtgått för resor, hade, oberäknadt sön- och
helgdagar, måst användas till inarbete för planers utarbetande in. m., hvartill
dock komme, att den ene torfassistenten tjänstgjort såsom sekreterare
vid de under 1906 års sommar med statsmedel utförda profningar af
vissa torfmaskiner och redskap. Oaktadt torftjänstemännen sålunda
varit under år 1906 fullt upptagna af dem åliggande arbeten, återstode
icke mindre än 33 hos landtbruksstyrelsen för året rekvirerade torf
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
147
tekniska förrättningar, upptagande enligt beräkning tillhopa 106 förrättningsdagar,
hvilka förrättningar under året icke kunnat ens påbörjas,
hvarvid vore att anmärka, att 16 af sagda förrättningar afsett biträde
af torftjänsteman för förberedande af ansökningar om lån ur fonden
för torfindustriens befrämjande.
Om dessa förrättningar, hvilka måst till innevarande år uppskjutas
och påkallade ett års arbete af en torftjänsteman, skulle kunna
jämte öfriga för åren 1907 och 1908 motsedda förrättningar beräknas
under dessa år komma till utförande, måste ytterligare en torfassistent
från den 1 juli 1907 anställas, hvarför och då anledning icke förefunnes
att göra ändring i de grunder, enligt hvilka torfrjänstemännens ersättningar
skulle enligt nådiga brefvet den 5 oktober 1906 utgå, anslaget
för år 1908 till anställande af torftjänstemän borde höjas med 6,000
kronor eller från 21,000 kronor till 27,000 kronor samt Kungl. Maj:t
erhålla rätt att för anställande från och med den 1 juli 1907 af en
tredje torfassistent af tillgängliga medel förskjuta 2,000 kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
i underdånighet hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen
aflåta proposition, att Riksdagen måtte, för anställande af en
förste och en andre torfingenjör samt tre torfassistenter, på extra stat
för år 1908 anvisa ett belopp af 27,000 kronor, med rätt för Knngl.
Maj:t att för anställande från och med den 1. juli 1907 af ytterligare
en torfassistent låta utaf nämnda belopp förskottsvis under år 1907
af tillgängliga medel utanordna 2,000 kronor.
I skrifvelse den 30 november 1906 har styrelsen därefter meddelat,
att styrelsen dåmera meddelat förordnande för viss person att under år
1907 vara statens förste torfingenjör.»
Då med hänsyn till de många ansökningarna om torftekniska
undersökningar det syntes vara af behofvet påkalladt, ej mindre att
för år 1908 de af landtbruksstyrelsen omförmälda tjänstemän kunde
anställas, än äfven att medel bereddes för anställande från och med den
1 juli 1907 af en tredje torfassistent, hemställde departementschefen
om ifrågavarande framställnings aflåtande till Riksdagen.
Utskottet hemställer,
att, Riksdagen må, för anställande af en förste och
en andre torfingenjör samt tre torfassistenter, på extra
stat för år 1908 anvisa ett anslag af 27,000 kronor,
148
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
med rätt för Kungl; Maj:t att, för anställande från och
med den 1 juli 1907 af eu tredje torfassistenR låta
utaf nämnda belopp förskottsvis under samma år af
tillgängliga medel utanordna 2,000 kronor.
Ang. en torfskola
samt
ang. åtgärder
för att
främja tillgodogörandet
af den i landets
torfmossar
befintliga
bränsletillgång.
[27.]
27:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till upprätthållande
af en torfskola under åren 1908—1912 bevilja ett anslag af 35,000
kronor och dåra! på extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 7,000
kronor samt att medgifva, att Kungl. Maj:t för vidtagande af sådana
åtgärder, som kunde finnas vara ägnade att främja lösningen af frågan
angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torfmossar
befintliga bränsletillgång, finge under år 1908 i mån af behof disponera
hvad vid utgången af år 1907 icke blifvit användt af de tidigare för
samma ändamål å extra stat beviljade medel.
I dötta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Med bifall till en af Kungl. Maj:t gjord framställning anvisade
1901 års riksdag på extra stat för år 1902 ett anslag af 100,000
kronor att af Kungl. Maj:t i mån af behof användas för vidtagande
af sådana åtgärder, som kunde finnas vara ägnade att främja lösningen
af frågan angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets
torfmossar befintliga bränsletillgång.
Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 5 juli 1901 anbefallt
kommerskollegium och landtbruksstyrelsen att taga i öfvervägande^
hvilka åtgärder lämpligen kunde från statens sida i angifna
syfte vidtagas, samt ämbetsverken, efter det hushållningssällskapens
i november 1901 församlade ombud på af landtbruksstyrelsen
gifven anledning afgifvit underdånigt yttrande i frågan, i utlåtande
den 1 maj 1902 funnit sig böra fästa uppmärksamheten å deh äfven
af hushållningssällskapens ombud förordade åtgärden^ att staten skulle
sörja för utbildande af instruktörer i torfindustriellt hänseende äfvensom
torfförmän, beviljade Kungl. Maj:t den 23 maj 1902 af de sålunda
anvisade medlen ingenjören A. Anrep dels till uppförande af erforderliga
byggnader och anskaffande af nödig undervisningsmateriell för en
torfskola i närheten af Markaryd i Kronobergs län ett bidrag af 2,500
kronor, dels ock till skolans upprätthållande i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med upprättadt program under fem år ett belopp af 15,000
kronor. Såsom villkor härför stadgades skyldighet att vid undervisningen
följa den plan, som landtbruksstyrelsen ägde fastställa, samt
att i öfrigt vara underkastad nämnda styrelses inseende öfver skolan.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
149
Uti underdånig skrifvelse den 15 december 1906 har landtbruksstyrelsen,
med erinran att tiden, för hvilken anslag till ifrågavarande
skola blifvit beviljadt, med samma år utginge, samt under framhållande
att det syntes vara oneklig!, att åtgärder vidtoges för att äfven framdeles
medel skulle finnas tillgängliga för upprätthållande af en folkskola,
i sådant syfte gjort underdånig framställning och därvid anfört följande.
Hvad först anginge en dylik skolas upprätthållande under år
1907, ville landtbruksstyrelsen, som ansåge någon väsentlig förändring
i skolans verksamhet icke böra för sagda år ifrågasättas, framdeles
härom göra framställning hos Kungl. Magt.
Beträffande åter tiden från och med år 1908 ansåge landtbruksstyrelsen,
enär anspråken på undervisning för blifvande torfmästare
och förvaltare under senare tid och i den mån, torfindustrien utvecklats,
blifvit större, att planen för torfskolan från och med sistnämnda år
borde utvidgas. Sålunda borde flera lärarkrafter anskaffas, större
lokaler beredas samt undervisningstiden förlängas från minst 4 månader,
såsom för nuvarande skolan stadgats, till minst 5 månader, från lämplig
tidpunkt i april räknadt. Dessutom borde, enligt landtbruksstyrelsens
åsikt, en af statens torftjänstemän vara såsom extra lärare anställd vid
skolan omkring halfva lärotiden mot åtnjutande af förmåner enligt
gällande arfvodestaxa samt för öfrigt lärarpersonalen utgöras af en
förste lärare och föreståndare, en andre lärare samt en särskilt för
de praktiska arbetena anställd biträdande lärare. Undervisningen borde
meddelas såsom hittills å två afdelningar, nämligen torfförvaltarafdelningen
och torfmästarafdelningen, och borde vid skolan finnas platser
för 40 elever, hvaraf hälften å hvardera afdelningen, dock att därutöfver
elever finge antagas till det antal, landtbruksstyrelsen på särskild af vederbörande
vid skolan gjord framställning medgåfve. Af eleverna borde
minst tio vara frielever, och borde torfmästareleverna i främsta rummet
härvid ifrågakomma. Frieleverna skulle åtnjuta kostnadsfri undervisning,
kost och logis. Betalande elever åter borde erlägga för undervisningskurs:
torfförvaltarelev för undervisning högst 150 kronor, för kosthåll,
om han begagnade sig däraf, högst 225 kronor och för logis, om sådant
användes vid skolan, högst 50 kronor, samt torfmästarelev, som ej Vore
frielev, för kosthåll högst 225 kronor samt för logis högst 25 kronor,
hvaremot för alla torfmästarelever, äfven om de icke vore frielever,
själfva undervisningen alltid borde vara afgiftsfri.
Det syntes böra falla af sig själft, att den öfverenskommelse, som
mellan vederbörande statsmyndighet och enskild person, förening eller
bolag, skulle träffas om skolans upprätthållande, måste omfatta, en tid af
150
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Departe
mentschefens
yttrande.
(lera år, då ju detta kunde anses ligga såväl i det allmännas intresse som i
den enskilda personens, föreningens eller bolagets, med livilket öfverenskommelsen
skulle ingås. Landtbruksstyrelsen hade tänkt sig, att en tid
af tio år skulle i sådant afseende vara efter omständigheterna väl afpassad.
Under förutsättning att sagda kufvudgrunder blefve för skolans
inrättande efter nämnda tid tillämpade, hade landtbruksstyrelsen, med
ledning af beräkningar, som blifvit af styrelsen i samråd med styrelsens
torftekniska biträde verkställda, kommit till det resultat, att det statsanslag,
som skulle för ändamålet erfordras, skulle utgöra 7,000 kronor
för år, hvilka medel borde ställas till landtbruksstyrelsens förfogande
för att mot redovisningsskyldighet användas till upprätthållande af en
dylik skola.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition, att
Riksdagen måtte till upprätthållande af en torfskola under åren 1908—
1917 bevilja ett anslag af 70,000 kronor och däraf på extra stat för
år 1908 anvisa ett belopp af 7,000 kronor.
Enligt en från landtbruksstyrelsen lämnad uppgift har torfskolan
vid Markaryd under hvart och ett af åren 1902—1906 besökts af
nedannämnda antal elever, nämligen:
Torfför valtare Torfmästare
elever elever
1902 .......................................................... 10 11
1903 ........................................................... 32 15
1904 .......................................................... 38 15
1905 ........................................................ 39 14
1906 ........................................................ 22 9
Det torde med hänsyn till det kraftiga uppsving, som torfindustrien
under senare tid vunnit i vårt land, vara uppenbart, att ett
synnerligen stort behof föreligger att för denna industris rätta bedrifvande
äga tillgång till fackmässigt utbildade instruktörer och förmän.
I detta hänseende torde ock den verksamhet för meddelande
af dylik utbildning, som utöfvats vid torfskolan vid Markaryd, hafva
visat sig fruktbärande. Det synes på grund häraf vara af stor vikt,
att dylik undervisning må fortfarande stå dem till buds, som ämna
ägna sig åt torfindustrien, och jag finner äfven det af landtbruksstyrelsen
nu framlagda förslaget ofri inrättande af en dylik skola efter
väsentligt utvidgad plan böra förverkligas. Mot de bestämmelser
rörande skolan, som landtbruksstyrelsen ifrågasatt, finner jag visserligen
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
151
för närvarande icke anledning till erinran, men torde de, därest för
ändamålet erforderligt anslag beviljas, framdeles böra närmare pröfvas.
Ehuru jag i likhet med landtbruksstyrelsen finner det vara nödvändigt,
att det aftal, som med enskild person, förening eller bolag afslutas
rörande skolans upprätthållande, skall gälla för en viss ej för kort
tid, håller jag dock före, att denna kan begränsas till fem år. Detta
så mycket mer som jag är öfvertygad om att, därest samma behof
efter de fem åren föreligger, hvilket ju är att antaga, Riksdagen icke
skall undandraga sig att då lämna behöfligt anslag. Mot det föreslagna
undersfödsbeloppet, 7,000 kronor om året, anser jag, i betraktande af
skolans betydelse och vikten af att den där meddelade undervisningen
blifver i alla hänseenden tillfredsställande, samt med hänsyn till skolans
afsedda utvidgade verksamhet och de föreslagna bestämmelserna om
frielever, att någon invändning icke skäligen kan göras. Då anslaget,
såsom ofvan nämnts, bör utgå under en följd af år, och beloppet är
ganska stort, synes det lämpligast, att särskilda medel härtill af Riksdagen
begäras, utan sammanblandning med de medel, som eljest kunna
afses till torfindustriens befrämjande.))
I detta ämne har departementschefen vidare anfört:
»Sedan Riksdagen, såsom jag förut omförmält, till Kungl. Maj:ts
förfogande för vidtagande af sådana åtgärder, som kunde finnas vara
ägnade att främja lösningen af frågan angående lämpligaste sättet
att tillgodogöra den i landets torfmossar befintliga bränsletillgång, anvisat
på extra stat för år 1902 ett anslag af 100,000 kronor, har Riksdagen
för år 1905 till samma ändamål anslagit 25,000 kronor. Därefter
har Riksdagen nästlidna år, med bifall till Kungl. Maj:ts därom
gjorda framställning, dels för samma ändamål beviljat ett ytterligare
anslag af 20,000 kronor å extra stat för år 1907 dels ock medgifvit,
att Kungl. Maj:t finge för enahanda ändamål under år 1907, i mån af
behof, disponera hvad vid utgången af år 1906 icke blifvit användt af
tidigare för samma ändamål å extra stat beviljade medel.
Nu har landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 7 december
1906 gjort framställning om beredande af medel för ifrågavarande
ändamål äfven för år 1908 och därvid hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte i sådant syfte af Riksdagen äska ett anslag af 10,000 kronor
jämte bemyndigande att använda eventuell återstod å äldre anslag.
Enligt mig från statskontoret tillhandakommen uppgift utgjorde
behållningen vid utgången af år 1906 å äldre anslag till ifrågavarande
ändamål 17,692 kronor 53 öre. Lägges härtill det belopp, som för innevarande
år ställts till Kungl. Maj:ts förfogande, eller 20,000 kronor, utgör
Svenska mösskulturföreningen.
[28.]
152 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
det för detta år tillgängliga beloppet i sin helhet 37,692 kronor 63 öre. Då
sistnämnda belopp väsentligt öfverstiger summan af de utgifter, som under
hvart och ett af senaste åren bestridts från detta anslag, och därtill kommer,
att vid bifall till det i nästföregående punkt framställda förslaget om särskilt
statsanslag till en torfskola, medel till dylik undervisning icke
framdeles behöfva, såsom hittills, utgå af nu ifrågavarande anslag,
anser jag det icke vara nödvändigt att af Riksdagen för år 1908
begära särskilt anslag för ändamålet, utan torde de för år 1907 tillgängliga
medel kunna förslå äfven för år 1908.»
Utskottet, som trött sig finna, att torfskolan å Emmaljunga vid
Markaryd väl fyllt sitt ändamål, och anser det vara af vikt, att från
det allmännas sida åtgärder vidtagas till främjande af torfindustriens
utveckling, ansluter sig till hvad Kungl. Maj: t i förevarande afseende
föreslagit och hemställer,
a) att Riksdagen må till upprätthållande af en
torfskola under åren 1908—1912 bevilja ett anslag
af 35,000 kronor och däraf på extra stat för år 1908 anvisa
ett belopp af 7,000 kronor, samt
b) att Riksdagen må medgifva, att Kungl. Maj:t
må, för vidtagande af sådana åtgärder, som kunna
finnas vara ägnade att främja lösningen af frågan
angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i
landets torfmossar befintliga bränsletillgång, under år
1908 i mån af behof disponera hvad vid utgången af
af år 1907 icke blifvit användt af de tidigare för
samma ändamål å extra stat beviljade medel.
28:o) Kungl. Maj:t bar föreslagit Riksdagen att, till understöd åt
svenska m ossku l lurfören i nye på extra stat för år 1908 anvisa ett
anslag af 20,000 kronor.
Departementschefen har under erinran om föregående Riksdagars
beslut angående anslag för nu ifrågavarande ändamål tillstyrkt aflåtande
af förevarande framställning och därvid tillika uttalat, att därest
densamma af Riksdagen bifölles, Kungl. Maj:t torde vilja, på sätt ock
af landtbruksstyrelsen hemställts, angående villkoran för anslagets åtnjutande
meddela enahanda bestämmelser, som stadgats i fråga om
det till föreningen för innevarande år beviljade anslag, och sålunda,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
153
bland annat, föreskrifva, att ett för statens räkning utsedt ombud,
för bvilket kostnaden skulle bestridas af föreningen, skulle deltaga i revisionen
af föreningens förvaltning, med skyldighet att om revisionen
afgifva yttrande till jordbruksdepartementet, samt att föreningen fortfarande
skulle i afseende å sin verksamhet vara underkastad särskild
inspektion från statens sida, hvilken inspektion framdeles, liksom för
innevarande år, borde tillkomma landtbruksstyrelsen.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må, till understöd åt svenska
mosskulturföreningen, på extra stat för år 1908 anvisa
ett anslag af 20,000 kronor.
29:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till
åtgärder för höjande af det mindre jordbruket på extra stat för år 1908
anvisa ett anslag af 100,000 kronor.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Det lifliga intresse, för hvilket det med statsmedel understödda
arbetet på höjandet af det mindre jordbruket under dessa senaste år
öfverallt i landet varit och fortfarande är föremål, kan icke annat än
väcka odelad tillfredsställelse.
Då 1901 års riksdag, på framställning af Kungl. Maj:t, för
första gången anvisade statsbidrag för här ifrågavarande ändamål,
uppgick det af Kungl. Maj:t på extra stat för 1902 begärda och af
Riksdagen beviljade beloppet till endast 25,000 kronor; och de åtgärder,
som därvid afsågos, inskränkte sig till premiering af mindre jordbruk
och anordnande af studieresor för mindre jordbrukare.
Samma belopp blef ock af 1902 års Riksdag för enahanda ändamål
på extra stat för år 1903 beviljadt.
Redan år 1903 visade sig emellertid nämnda bidrag otillräckligt, och
på framställning af Kungl. Maj:t höjde samma års riksdag det på extra
stat för år 1904 anvisade anslaget till 50,000 kronor, i samband hvarmed
till de dittills med statsmedel understödda åtgärderna lades såväl
beredande af understöd till kontrollföreningar, i hvilka mindre jordbrukare
kunde antagas vara upptagna såsom medlemmar, som ock utdelande vid
premieringarna af — förutom penningpris — s. k. premielån.
Då anslutningen rundt om i landet fortfarande visade sig allt
lifligare, medgaf, på framställning af Kungl. Maj:t, 1904 års RiksBih.
till Riksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 20
Åtgärder för
höjande af
det mindre
jordbruket.
[29.]
154
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
dag, att 1905 års anslag skulle få utgå med ett till 70,000 kronor förhöjdt
belopp, därvid Riksdagen, vid meddelandet af detta sitt beslut,
särskild! framhöll, hurusom de ändamål, för Indika ifrågavarande anslagvore
afsedt, syntes Riksdagen väl ägnade att främja det mindre jordbrukets
utveckling och sålunda befordra ett viktigt statsintresse.
Vid aflåtande till 1905 års Riksdag af framställning angående det
belopp, som för år 1906 erfordrades, framträdde såsom ett efterstäfvansvärdt
önskemål, väl förtjänt af statsmakternas uppmärksamhet, att låta
äfven anordnandet af för mindre jordbrukare afsedda kurser i landthushållning
ingå bland de dittills med statsmedel understödda åtgärderna. Och då
Kungl. Magt med anledning däraf hos Riksdagen begärde en ytterligare
förhöjning i här ifrågavarande anslag med 15,000 kronor eller
från 70,000 kronor till 85.000 kronor, blef äfven denna Kungl. Maj:ts
framställning af Riksdagen bifallen.
Samma framgång rönte ock Kungl. Maj ds hos nästlidna års riksdag
gjorda hemställan att på extra stat för år 1907 för här ifrågavarande
ändamål anvisa ett från 85,000 kronor till 100,000 kronor förliöjdt belopp,
hvilken förhöjning närmast föranleddes af önskvärdheten att i villkoren
för erhållande af det till förenämnda kontrollföreningar utgående statsunderstödet
kunna vidtaga sådana förändringar, att landets mindre jordbrukare
mera allmänt komme att begagna sig af det verksamma bistånd
till höjandet af nettoafkastningen vid deras ladugårdsskötsel, som dessa
föreningar visat sig i så hög grad kunna erbjuda sina ledamöter.
På grund af hvad nästlidna års riksdag på framställning af
Kungl. Maj:t sålunda beslutat, utfärdade Kungl. Maj:t, efter landtbruksstvrelsens
hörande, den 5 oktober 1906 förnyadt nådigt reglemente
för med statsmedel understödda åtgärder till höjande af det mindre^
jordbruket samt kungörelse angående statsanslag till dylika åtgärder.
Uti underdånig skrifvelse den 15 december 1906 har nu landtbruksstyrelsen
hemställt om beredande af medel för här omordade
ändamål jämväl för år 1908. Landtbruksstyrelsen har därvid till en
början anfört, hurusom det enligt § 21 i Kungl. Maj:ts förnyade
reglemente den 17 november 1905 för med statsmedel understödda åtgärder
till höjande af det mindre jordbruket ålåge hushållningssällskapens
förvaltningsutskott att hvarje år till landtbruksstyrelsen insända
särskilda berättelser dels före oktober månads utgång öfver de dittills
under året verkställda premieringar och med anledning af förut beviljade
premielån vidtagna åtgärder, öfver utdelade understöd åt kontrollföreningar
samt angående studieresor och undervisning för mindre jordbrukare,
dels ock före januari månads utgång påföljande år öfver de
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 155
åtgärder af ifrågavarande slag, Indika icke blifvit i den förut ingifna
berättelsen upptagna.
Till följd af detta stadgande både från samtliga hushållningssällskapens
förvaltningsutskott, med undantag af Kronobergs läns, till
landtbruksstyrelsen inkommit berättelser af förstnämnda slag för år 1906,
och äfven om icke alla de inkomna berättelserna vore fullständiga, så
kunde dock af desamma, i hvad de innehölle uppgifter om kostnaderna
för vidtagna åtgärder för höjande af det mindre jordbruket, redan nu
dragas den slutsats, att med inberäknande af det högsta statsbidrag,
som kunde tillgodokomma Kronobergs läns hushållningssällskap för
ändamålet, det största belopp, som kunde beräknas komma att af
statsmedel för nu ifrågavarande ändamål under år 1906 tagas i anspråk,
utgjorde 80,369 kronor 43 öre, däri inberäknade de af Kungl. Maj:t
särskildt beviljade anslagen till As folkhögskola 500 kronor och till
ladugårdskurser vid Boden 1,000 kronor. Om härtill lades det belopp
af 537 kronor, som Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 16 november
1906 anvisat landtbruksstyrelsen till gäldande af kostnader
för tryckning af beskrifningar öfver premierade mindre jordbruk, komme
utgifterna från 1906 års statsanslag till åtgärder för höjande af det
mindre jordbruket icke att behöfva öfverstiga 80,906 kronor 43 öre.
Då hushållningssällskapens uppgifter beträffande användningen af
egna medel för ifrågavarande ändamål under år 1906 icke vore i detta
afseende fullständiga, kunde beträffande sagda utgifter icke någon säker
utredning härutinnan för närvarande af landtbruksstyrelsen lämnas.
Af de berättelser, som hushållningssällskapen enligt det föregående
ingifvit, syntes emellertid med säkerhet framgå, att ifrågavarande angelägenhet
inom de särskilda orterna fortfarande omfattades med det största
intresse. Såsom bevis härför kunde anföras, att premiering af mindre
jordbruk redan påginge inom alla hushållningssällskapens områden utom
Kalmar läns norra, att till studieresor anslagits medel af alla hushållningssällskapen
med undantag af Malmöhus läns och Alfsborgs läns
norra, samt att undervisningskurser för mindre jordbrukare, hvartill
statsmedel anslagits först för nästlidna år, redan anordnats af Södermanlands,
Östergötlands, Kalmar läns södra, Kristianstads, Malmöhus,
Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gäfleborgs, Jämtlands
och Norrbottens läns hushållningssällskap.
De för år 1906 anslagna medlen hade enligt det föregående visat
sig för ändamålet tillräckliga, och då kostnaderna för de genom nådiga
reglementet den 5 oktober 1906 tillkomna ytterligare åtgärderna för
höjande af det mindre jordbruket tagits i beräkning vid bestäm
-
156
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
D ep ar te meni sehefens
yttrande.
mandat af anslaget för år 1907 samt någon erfarenhet angående tillräckligheten
af detta anslag naturligtvis ännu icke kunnat vinnas, ansåge
sig landtbruksstyrelsen sakna anledning att för år 1908 ifrågasätta
någon höjning i det för år 1907 beviljade anslaget, 100,000 kronor.
Därest detta anslag komme att beviljas, skulle däraf äfven med
lätthet kunna bestridas en mindre utgift, som landtbruksstyrelsen ansåge
kunna vara till fördel för den i nådiga reglementet den 5 oktober 1906
upptagna åtgärd till höjande af det mindre jordbruket, hvilken afsåge
undervisning för mindre jordbrukare. Bland de undervisningsmedel,
som för närvarande syntes vara ägnade att bäst befordra undervisningen,
intoge undervisningsmateriellen ett synnerligen viktigt rum. Det kunde
emellertid icke bestridas, att det mötte svårighet för de särskilda hushållningssällskapen
att utan vidare ledning anskaffa dylik undervisningsmateriel^
och landtbruksstyrelsen hade därföre tänkt sig, att till undanrödjande
af denna svårighet en modellsamling af dylik materiell borde
anskaffas och uppställas i landtbruksstyrelsens lokal för att hållas tillgänglig
för allmänheten, på samma gång förteckning öfver samlingen
med anvisning, hvar de särskilda föremålen kunde erhållas, och uppgift
å prisen för desamma, borde tryckas och likaledes hållas tillgänglig
samt på anhållan tillsändas hushållningssällskapen. Kostnaden för anskaffande
af en dylik samling, som borde bland annat innehålla lämpliga
skioptikonbilder, ansåge landtbruksstyrelsen icke behöfva öfverstiga
1,000 kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
i underdånighet hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen
aflåta proposition, att Riksdagen måtte såsom bidrag till åtgärder för
höjande af det mindre jordbruket på extra stat för år 1908 bevilja
och ställa till Kungl. Majrts förfogande ett anslag af 100,000 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att af samma anslag till anskaffande af en
modellsamling för undervisningsmateriell vid undervisning för mindre
jordbrukare använda högst 1,000 kronor.
Enligt en inom departementet verkställd utredning skulle af 1906
års statsanslag ett belopp af 80,933 kronor 47 öre under nämnda år
vara taget i anspråk.
Landtbruksstyrelsen har i sin här föreliggande framställning riktat
uppmärksamheten på vidtagandet af en, enligt min mening, synnerligen
välbetänkt ytterligare åtgärd till det mindre jordbrukets främjande —
anskaffande af en modellsamling af undervisningsmateriell — hvilken
synes mig ägnad att bidraga till att de kurser, till hvilkas hållande
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
157
1905 års Riksdag, på framställning af Kungl. Maj:t, anvisade bidrag,
komma att blifva af ännu större nytta. Den undervisning, som vid
dem meddelas, måste nämligen göras i hög grad lättfattlig och åskådlig,
om den skall leda till åsyftadt resultat. Fördelen af att vid dessa
kurser äga tillgång till fotografier och skioptikonbilder. från landthushållningens
olika verksamhetsområden, modeller af olika slag, grafiska
framställningar öfver utförda försök, profsamlingar af foder- och gödselmedel
och annat med urskillning valdt, lärorikt undervisningsmateriell
af här omordadt slag ligger i öppen dag.
Särskild! tillåter jag mig att i detta sammanhang framhålla, hurusom
ett synnerligen godt tillfälle här erbjuder sig att i vida kretsar
på åskådligt och lättfattligt sätt sprida kunskap om resultaten af de
många olika försök, som inom växtkultur, husdjursskötsel, mejerihandtering
och andra grenar af landthushållning numera utföras af olika
institutioner äfven inom vårt land.
En gifven fördel vore, att, såsom landtbruksstyrelsen tänkt sig,
uppgörandet af plan öfver behöflig sådan materiell kunde öfverlåtas åt
en myndighet, som härvid ägde erfarenhet och sakkunskap samt kunde
jämförelsevis lätt anskaffa densamma. Detta skulle för ledarna af här
ifrågavarande kurser gifvetvis betydligt underlätta och möjliggöra ett
lämpligt och godt urval.
Beträffande kostnaden för hushållningssällskapen att med ledning
af såväl en dylik modellsamling som de anvisningar, hvilka landtbruksstyrelsen
skulle komma att lämna angående anskaffande m. m. af hvad
som för olika orter befunnes lämpligast och mest passande, synes denna
kostnad icke behöfva för dessa blifva synnerligen betungande, då hälften
af den summa, hvartill kostnaden för undervisningen uppgår och däri
anskaffandet af undervisningsmateriell gifvetvis kan inberäknas, enligt
nu gällande bestämmelser bestrides med statsmedel.
Jag finner mig sålunda odeladt kunna biträda hvad landtbruksstyrelsen
i här förevarande afseende föreslagit.
För en hvar, som varit i tillfälle att deltaga i de premieringar af
mindre jordbruk, hvartill statsbidrag utgår, torde det stå klart, att
då ett dylikt mindre jordbruk befinnes premievärdigt, är det icke alltid
endast småbrukaren själf, som kan tillräkna sig förtjänsten häraf; i
många, jag vågar till och med säga i de flesta fall delar han denna
förtjänst med en vaken, dugande och arbetsam hustru. I de beskrifningar
öfver premierade mindre jordbruk, som landtbruksstyrelsen
årligen utgifver, möter man gång på gång uttalanden angående husmoderns
stora andel i det gemensamma arbetet.
158
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Då man ser och måste erkänna detta och därtill tager hänsyn till
att det i många fall är modern, som i främsta rummet leder barnens
uppfostran och utöfvar det kanske största inflytandet på deras utbildning
till dugande samhällsmedlemmar, synes det mig, som om man i nu
pågående arbete på främjandet af landets mindre jordbruk allt för
litet haft sin uppmärksamhet fäst vid hustruns andel i det gemensamma
arbetet för att skapa ett trefvet och välbärgadt jsmåbrukarhem.
Hennes betydelse måste vinna det erkännande den förtjänar, och hennes
sträfvanden måste, enligt mitt förmenande, verksamt stödjas och uppmuntras.
Ett steg i af mig här antydd riktning har visserligen redan blifvit
taget, i det att i de för förenämnda undervisningskurser utfärdade
bestämmelser särskild! framhålles, att äfven sådan undervisning, som
anordnas för kvinnors utbildande i yrkesskicklighet för det mindre jordbruket,
kan komma i åtnjutande af statsunderstöd; och jag hoppas
lifligt, att landets hushållningssällskap skola i stor utsträckning begagna
sig af det här gjorda erbjudandet. Men hur välbetänkt detta redan
tagna steg än är, synes det mig likväl icke tillräckligt, då det gäller
att tillvarataga så stora intressen, som här är fallet.
Bland de åtgärder till det mindre jordbrukets höjande, till hvilka
bidrag af statsmedel nu utgår, intaga, enligt min mening, de för ägare
och brukare af mindre jordbruk anordnade studieresorna en mycket
framskjuten plats. Genom dem beredes den mindre jordbrukaren ej
endast tillfälle att se och lära åtskilligt, hvaraf lian sedermera kan draga
fördel vid skötseln af sitt eget jordbruk. Min öfvertygelse är, att dessa
resor äfven från den synpunkten sedt äro af stor betydelse, att de utöfva
ett uppfostrande inflytande på deltagarna, vidga deras synkrets,
väcka nya intressen till lif hos dem och därmed ock göra det dagliga
arbetet i hemmet lättare och mera tilldragande. Och är denna min
uppfattning om studieresornas betydelse såsom ett viktigt led i arbetet
på det mindre jordbrukets höjande riktig, något hvarom en redan vunnen
rik erfarenhet torde kunna lämna de bästa vittnesbörd, då synes det
mig oek, som om tillräckligt talande skäl förelåge för att anordna
dylika studieresor äfven för kvinnor, hvilka i något afseende taga del
i det mindre jordbruket eller hvad därmed står i samband. Vid uppgörandet
af plan för dessa studieresor borde man särskild! taga med sådana
platser, där man vet, att trädgårdsskötsel, fjäderfäafvel och andra
grenar af hushållningen, hvilka närmast falla inom hustruns verksamhetsområde,
stå högt och omfattas med intresse, och där det sålunda särskildt
för henne bör finnas något af värde att se och taga vara på. Jag anser
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
159
således, att studieresor med bidrag af statsmedel böra anordnas äfven
för kvinnliga deltagare.
Enligt nu gällande bestämmelser utgår bidrag af statsmedel till
studieresor för mindre jordbrukare endast till bestridande af kostnaderna
för ledares och deltagares järnvägsbiljett inom Sverige i tredje klass;
och anledning synes mig icke föreligga att härutinnan vidtaga någon förändring
beträffande nu af mig ifrågasatta resor. Då emellertid under sådana
förhållanden hushållningssällskapens utgifter äfven för dessa resor i regel
torde komma att öfverstiga statsbidraget, anser jag, att det bör kunna
öfverlämnas åt hushållningssällskapen att helt och hållet själfva afgöra,
hvilka närmare bestämmelser de anse böra träffas rörande deltagandet
i resorna. Jag finner detta vara så mycket lämpligare, som det ofta
kan finnas fördelaktigt att ställa eu dylik resa i ett visst samband
med en längre eller kortare tid förut hållen, för kvinnor afsedd undervisningskurs
i visst eller vissa ämnen.
På grund af hvad landtbruksstyrelsen i sin omförmälda framställning
anfört angående det belopp, som under år 1906 användts af det för
sagda år anvisade statsanslaget, synes mig någon höjning för år 1908 i
det för innevarande år beviljade beloppet 100,000 kronor, icke vara af
behofvet påkallad vare sig för anskaffande af modellsamling till undervisningsmateriell
eller för anordnande af för kvinnliga deltagare afsedda
studieresor. Hvad särskilt dessa senare angår, torde de till en början
endast mera undantagsvis komma till stånd och under alla förhållanden
icke komma att sträcka sig så långt som i allmänhet varit fallet med
de för manliga deltagare anordnade.»
Utskottet, som ansluter sig till hvad departementschefen i detta
ärende anfört och finner förslaget om, att ofvannämnda studieresor med
bidrag af statsmedel skola anordnas äfven för kvinnliga deltagare, välbetänkt,
hemställer,
att Riksdagen må såsom bidrag till åtgärder för
höjande af det mindre jordbruket på extra stat för
år 1908 anvisa ett anslag af 100,000 kronor.
30:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 109) har
herr C. J. Öberg föreslagit, att Riksdagen måtte ställa till Kungl.
Maj:ts förfogande för år 1908 ett anslag af 50,000 kronor, att på de
villkor, som Kungl. Maj:t kunde finna erforderliga, användas till under
-
Any. understöd
af mindre
odlingsföretag.
160
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Ang. understöd
till P. J
RÖ81Ö.
Utskottets
yttrande.
stödjande och premiering af sådana mindre odlingsföretag, hvilka icke
på annat sätt kunde komma i åtanke af statsbidrag.
I fråga om de skäl, som motionären åberopat till stöd för sitt
förslag, tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.
Då utredning saknas angående sättet för användandet af det föreslagna
anslaget, finner sig utskottet icke kunna tillstyrka detsammas
beviljande, helst ifrågasättas kan, huruvida icke den i motionen antydda
premiering af mindre odlingsföretag må vara en angelägenhet,
som ligger inom hushållningssällskapens verksamhetsområde.
Utskottet hemställer alltså,
%
att herr Öbergs ifrågavarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.
31:o) Uti hufvudsakligen likalydande motioner hafva herr F. A.
Boström i Första Kammaren (motion n:o 31) och herr J. M. Juhlin,
med hvilken flera af kammarens ledamöter instämt, i Andra Kammaren
(motion n:o 137) föreslagit, att Riksdagen måtte till understöd af P. J.
Bösiös undervisningsverksamhet i jordbruk och landtmannanäringer på
extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 5,000 kronor att af Kungl.
Maj:t i mån af behof för ändamålet användas.
Till de skäl, som till stöd för motionerna åberopas, tillåter sig
utskottet att hänvisa.
Såsom motionärerne jämväl erinrat föreslog Kungl. Maj:t vid förra
årets riksdag, att Riksdagen måtte till understödjande af P. Jönson
Rösiös undervisningsverksamhet i jordbruk och landtmannanäringar, att
af Kungl. Maj:t i mån af behof för ändamålet användas, på extra stat
för år 1907 anvisa ett belopp af 5,000 kronor. Men blef detta förslag
af Riksdagen afslaget.
Statsutskottet, som afstyrkte bifall till Kungl. Maj:ts förslag, anförde
såsom skäl härtill, att utskottet icke funne det vara tillrådligt att med
statsmedel understödja en verksamhet af så enskild natur, som den af
Jönson-Rösiö bedrifna.
Utskottet, som vidhåller sin vid senaste riksdagen uttalade mening
om att särskild t anslag icke bör till ifrågavarande understöd beviljas,
har velat erinra, att bland de ändamål, som med det såsom bidrag till
åtgärder för höjande af det mindre jordbruket afsedda, under punkt
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
161
29 här ofvan omförmälda anslag kunna tillgodoses, förekommer undervisning,
hvarför af anslaget kan utgå högst hälften af den summa,
hvartill kostnaden för undervisningen uppgått; och därest Kungl. Maj:t
skulle finna bidrag från detta anslag böra utsträckas äfven till den
undervisningsverksamhet, som af Rösiö utöfvas, lärer Kungl. Maj:t icke
underlåta att därom meddela bestämmelser, därvid äfven andra föreläsare
af samma kategori som Rösiö skulle kunna blifva tillgodosedda.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,
att herrar F. A. Boströms och J. M. Juhlins
ifrågavarande motioner icke må af Riksdagen bifallas.
32:o) Kungl. Magt har föreslagit Riksdagen att till beredande
af medel till ökadt statsbidrag för år 1908 till fortgående smör pr of ning ar,
att af Kungl. Magt i män af behof för ändamålet användas, på
extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 10,000 kronor.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Sedan under en följd af år Kungl. Maj:t till smörprofningar i
Malmö och Göteborg anvisat medel från anslaget till befrämjande i
allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar, slutligen till belopp af
15,000 kronor årligen, befanns för år 1905 detta belopp vara otillräckligt
med anledning af de ökade kostnader, som föranleddes af införandet
af ett särskilt smörmärke, och anvisade Kungl. Maj:t därför
för sistnämnda år, utöfver berörda belopp af 15,000 kronor, jämväl
ett anslag af 5,000 kronor under förskottstitel mot framtida ersättande.
I enlighet med Kungl. Majits förslag beviljade därefter Riksdagen på
extra stat för år 1906 dels ett belopp af 5,000 kronor till ersättande
af nämnda förskott och dels ett anslag af 10,000 kronor för beredande
af ökadt statsbidrag till smörprofningarna, att i mån af behof användas.
Kungl. Maj:t anvisade sedermera till smörprofningarna för år 1906
dels sistberörda belopp och dels, liksom förut, 15,000 kronor från
anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.
Jämväl för innevarande år har Riksdagen å extra stat be
viljat 10,000 kronor att i mån af behof användas till ökadt statsbidragåt
smörprofningarna. Vid föredragning den 14 december 1906 af
framställning rörande anvisande af statsbidrag till detta ändamål för
Bih. till Rilcsd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 21
Fortgående
smörprof
ningar.
[30.]
162
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
innevarande år fann Klingl. Magt, i öfverensstämmelse med landtbruksstvrelsens
hemställan, godt anvisa till uppehållande af smörprofningarnaa
verksamhet år 1907 dels från anslaget till befrämjande af jordbruk
och landtmannanäringar 15,000 kronor och dels utaf de af Riksdagen
särskildt beviljade medel ett belopp af 7,000 kronor, eller tillhopa 22,000
kronor. Såsom skäl till, att sålunda icke hela det disponibla beloppet
borde tagas i anspråk för år 1907, hade landtbruksstyrelsen anfört, att
åtskilliga i statförslaget för profningarna år 1907 upptagna utgiftsposter,
nämligen de till reseersättningar, afsättning för smörutställniugoch
för svenska smörmärkets bekantgörande i utlandet samt smörexpertens
i sammanhang därmed företagna resor, syntes väl högt upptagna
och borde utan olägenhet kunna nedsättas med tillhopa 3,000
kronor. Därjämte framhöll landtbruksstyrelsen, att för år 1906 beräknades
uppstå ett öfverskott å 5,000 kronor af de för smörprofningarna
och smörmärket tillgängliga medel. Enligt förslagsstaten för år 1907
skulle dock denna behållning fullständigt åtgå under sistnämnda år.
Innan sistberörda beslut af Kung!. Maj:t fattades, hade styrelsen
för svenska smörprofningarna gjort framställning om beredande af
medel till smörprofningarna för år 1908 och därvid, under hänvisning''
till förberörda förslagsstat för år 1907, anfört, bland annat, följande.
För år 1908 skulle antagligen intet öfverskott från år 1907 vara att
påräkna, men däremot skulle möjligen dels en ökning, i utgifter för
rätten till svenska runmärkets användande kunna beräknas, dels ock
en nedsättning i vissa utgiftsposter kunna äga rum. Då emellertid
såsom anslag från hushållningssällskapen för år 1908 icke syntes kunna
beräknas högre belopp, än som upptagits i inkomstberäkningen för år
1907, funne styrelsen bibehållandet jämväl för år 1908 af samma bidrag
utaf statsmedel, som tilldelats svenska smörprofningarna för år 1906
och sökts för år 1907, vara en nödvändig förutsättning för, att smörprofningarnas
arbete till gagn för svenska mejerihandteringen och
särskildt för främjandet af svenskt exportsmörs ställning å utlandets
marknader skulle kunna fortgå i samma omfattning som dittills. På
grund häraf och då någon minskning eller större begränsning af smörprofningarnas
arbete enligt styrelsens för smörprofningarna mening
icke utan skada för landets mejerihandtering och smörexport kunde
ske, har styrelsen anhållit, att Kungl. Maj:t måtte för år 1908 bereda
svenska smörprofningarna ett anslag af statsmedel å 25,000 kronor på
de villkor, Kungl. Maj:t kunde finna godt bestämma.
Efter det Kungl. Maj:t anbefallt landtbruksstyrelsen att häröfver
afgifva yttrande, har landtbruksstyrelsen i underdånigt utlåtande den
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
163
27 november 1906 erinrat, hurusom styrelsen i fråga om anslag för
1907 till fortgående smörprofningar hemställt, att Kungl. Maj:t måtte
till fortgående smörprofningar i Malmö och Göteborg under innevarande
år anvisa ett belopp af endast 22,000 kronor, samt vidare
anfört, att landtbruksstyrelsen på de af styrelsen för svenska smörprofningarna
i dess nu förevarande skrifvelse anförda skäl likväl ansåge,
att smörprofningarna för år 1908 borde kunna komma i åtnjutande
af enahanda understöd som för år 1906, eller 25,000 kronor.
För uppehållande af smörprofningarnas verksamhet under år 1908
torde liksom under de senare åren ökade medel vara erforderliga utöfver
det belopp af 15,000 kronor, som synes fortfarande kunna utgå från
de till Kungl. Maj:ts disposition stående medel under anslaget till befrämjande
i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar. Att det
belopp, som för år 1907 af Kungl. Maj:t anvisats för ifrågavarande
ändamål, kunnat begränsas till sammanlagdt 22,000 kronor, berodde,
såsom förut framhållits, på att ett öfverskott från år 1906 till belopp
af 5,000 kronor funnits tillgängligt såsom bidrag till bestridande af
de med smörprofningarna och smörmärkets handhafvande förenade
utgifter iinder år 1907. Hade icke dylikt öfverskott funnits, skulle
icke ens efter de af landtbruksstyrelsen förordade utgiftsminskningarna
verksamheten kunnat upprätthållas under år 1907 i enlighet med den
framlagda staten. Om ock, såsom smörprofningarnas styrelse nu ställt
i utsikt, afgifterna för smörmärkets begagnande kunna komma att lämna
ökade inkomster och äfven några utgiftsminskningar kunna ske utöfver
de af landtbruksstyrelsen redan för år 1907 beräknade, torde dock med
hänsyn därtill, att det icke nu låter sig beräkna, huruvida för innevarande
år kommer att uppstå något öfverskott, hvilket skulle kunna användas
år 1908, det vara önskvärdt, att möjlighet beredes att åt smörprofningarna
anvisa för sistnämnda år statsanslag af tillhopa 25,000 kronor
genom att af Riksdagen härtill äskas ett anslag å 10,000 kronor. Därest
Kungl. Maj:t vid pröfning af behofvet skulle finna mindre statsbidrag
än 25,000 kronor erforderligt, lärer, liksom för innevarande år,
det anslag, som Riksdagen kan komma att anvisa, endast i mån af
behof komma att tagas i anspråk.»
Utskottet, som icke haft något att mot framställningen erinra,
hemställer,
Departement
chefens
yttrande.
164
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
att Riksdagen må, till beredande af medel till
ökadt statsbidrag för år 1908 till fortgående smörprofningar,
på extra stat för år 1908 anvisa ett belopp
af 10,000 kronor att af Kungl. Maj:t i mån af
behof för ändamålet användas.
statskonst 33:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda förslag hemställer
UnskLT'' utskottet,
[31.]
att Riksdagen må, till anställande af eu statskonsulent
i svinskötsel, på extra stat för år 1908 anvisa
ett anslag af 5,000 kronor.
Fjäderfä- 34:o) I enlighet med hvad Kungl. Maj:t föreslagit hemställer
Ä utskottet,
[32.]
Afvelscentra
för nötboskap.
[33.]
att Riksdagen må, till fjäderfäafvelns befrämjande,
anvisa å extra stat för år 1908 ett anslag
af 10,000 kronor.
35:o) I anslutning till Kungl. Maj:ts framställning hemställer utskottet,
att Riksdagen må, såsom bidrag till bildande
och upprätthållande af afvelscentra för nötboskap, på
extra stat för år 1908 anvisa ett anslag af 9,000
kronor.
Allslag m 36:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till främjande af
främjande af nötboskapsafvein inom Norrbottens län, på extra stat för år 1908 anvisa
nötboskapsafveln
inom
Norrbottens
län.
[34.]
ett anslag af 5,000 kronor.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Med anledning af framställningar af Norrbottens läns hushållningssällskap
och i enlighet med landtbruksstyrelsens hemställan äskade
Kungl. Maj:t nästlidna år af Riksdagen ett anslag å extra stat för innevarande
år till belopp af 5,000 kronor till främjande af nötboskapsafveln
inom Norrbottens län. I det statsrådsprotokoll öfver jordbruksärenden,
som åtföljde statsverkspropositionen till nämnda Riksdag, redogjordes
för en af hushållningssällskapet uppgjord plan för nötkreatursafvelns
upphjälpande inom länet, till hvilken plans förverkligande det
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
165
begärda statsanslaget skulle bidraga. Dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
förklarade sig anse de vidtagna åtgärderna vara väl
planlagda och efter de lokala förhållandena klokt afvägda.
Kungl. Maj:ts berörda framställning blef af Riksdagen bifallen,
och anbefallde därefter Kungl. Maj:t den 22 juni 1906 landtbruksstyrelsen
att inkomma med yttrande och förslag rörande användningen af
det sålunda anvisade anslaget.
Med underdånig skrifvelse den 14 december 1906 har landtbruksstyrelsen
öfverlänmat en till Kungl. Maj:t ställd skrifvelse från Norrbottens
läns hushållningssällskap, däri sällskapet, enär den uppgjorda
planens genomförande kräfde ett öfver många år utsträckt arbete och
detta arbete icke kunde fortgå utan fortsatt understöd från statens sida,
anhållit om utverkande äfven för år 1908 af ett anslag å 5,000 kronor
för samma ändamål.
Landtbruksstyrelsen bär för egen del meddelat, att till följd af
ännu pågående utredningar inom Norrbottens län förberörda, af Kungl.
Maj:t från styrelsen infordrade yttrande och förslag ännu icke kunnat
af styrelsen afgifvas. Då emellertid de skäl, som anförts för beviljande
af innevarande års anslag, fortfarande vore gällande, har landtbruksstyrelsen
tillstyrkt hushållningssällskapets nu ifrågavarande framställning.»
På de sålunda anförda skälen och då det synnerligen betydelsefulla
arbetet på nötboskapsafvelns i Norrbottens län upphjälpande uppenbarligen
måste, för att medföra något verkligt gagnande resultat, under
en följd af år fortsättas, hemställde departementschefen om att Kungl.
Maj:t måtte till Riksdagen afgifva förenämnda förslag.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må, till främjande af nötboskapsafveln
inom Norrbottens län, på extra stat för år 1908
anvisa ett anslag af 5,000 kronor.
Hästafvelns förbättrande.
37:o) På grund af Kungl. Maj:ts därom framställda förslag hemställer
utskottet,
Extra
personal vid
Flyinge
hingst dep A.
[35.]
Andre instruktör
i
husslöjd.
[36.]
Byggande af
ett fartyg för
fiskeriadministrationens
behof.
[37.]
166 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
att Riksdagen må, för bestridande af kostnad
för extra personal vid Flyinge hmgstdepå, på extra
stat för år 1908 bevilja ett anslag af 3,790 kronor.
Befrämjande af husslöjden.
38:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1908 på
extra stat anvisa, till anställande af en andre instruktör i husslöjd,
2,000 kronor och, såsom personligt ålderstillägg till andre instruktören
Jonas Wallander, därest han fortfarande i denna egenskap med godt
vitsord tjänstgör, 1,500 kronor, eller tillhopa 3,500 kronor.
Utskottet, som icke haft något att emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning erinra, hemställer alltså,
att Riksdagen må på extra stat för år 1908 anvisa,
a) till anställande af en andre instruktör i husslöjd
2,000 kronor samt
b) såsom personligt ålderstillägg till andre instruktören
Jonas Wallander, därest han fortfarande i
denna egenskap med godt vitsord tjänstgör, 1,500
kronor,
eller tillhopa 3,500 kronor.
Fiskerinäringens understöd.
39:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen ätt för anskaffande
af ett fartyg för fiskeriadministrationens behof ä extra stat för år 1908
anvisa ett belopp af 29,000 kronor.
Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Frågan om anskaffande för fiskeriadministrationens behof af ett
särskildt fartyg har upprepade gånger varit föremål för Kungl. Maj:ts
pröfning.
Statsutskottets Utlåtande N:o JO.
167
Vid underdånig föredragning den 12 januari 1904 af fråga om
reglerandet för år 1905 af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel
lämnades af dåvarande chefen för jordbruksdepartementet för hvad
som därförut uti ifrågavarande hänseende förekommit en utförlig redogörelse,
till hvilken jag anhåller att i allmänhet få hänvisa. Emellertid
torde det tillåtas mig att här erinra om följande.
Den 17 december 1900 hade landtbruksstyrelsen hemställt om
aflåtande af proposition till Riksdagen om, bland annat, beviljande af
ett belopp af 57,000 kronor till anskaffande af en ångbåt för fiskeriadministrationens
behof. De båda ändamål, för hvilka ifrågavarande
ångbåt skulle användas, angåfvos af landtbruksstyrelsen vara, dels att
med densamma fiskeritjänstemännen skulle blifva i tillfälle att tid efter
annan besöka fisklägena utmed de kuster, som hörde under landtbruksstyrelsens
förvaltning — ärenden angående hafsfisket vid rikets västra
kust voro då ännu undantagna från styrelsens ämbetsbefattning —
äfvensom fiskeställena vid de vattendrag inom landet, som kunde med
ångbåten befaras, för att landtbruksstyrelsen genom nämnda tjänstemän
skulle blifva förtrogen med fiskarbefolkningens behof och vanor samt
inhämta kännedom om medlen och sättet för afhjälpandet af de brister
vid fiskes utöfvande, som kunde förefinnas, samt för beredande af
afsättning för den fångade fisken, dels ock att fiskeriadministrationen
skulle blifva satt i tillfälle att genom sina tjänstemän låta planmässigt
utföra sådana vetenskapliga undersökningar angående fisket äfvensom
fiskeförsök, hvilka hade direkt inflytande på åtgärderna för fiskets förkofran.
Medan denna framställning ännu vai på Kungl. Maj:ts pröfning
beroende, inkom landtbruksstyrelsen med en ny underdånig skrifvelse
i ämnet den 13 november 1903. I denna framhöll styrelsen, bland
annat, att, sedan styrelsen afgifvit sin förra framställning, motorer,
drifna med fotogen, alltmer kommit i bruk å fiskefartyg och befunnits
synnerligen lämpliga för ändamålet. Om i stället för den af styrelsen
i dess skrifvelse den 17 december 1900 föreslagna ångbåten ett sådant
för framdrifvande med motorkraft och segel anordnadt fartyg anskaffades,
skulle det med styrelsens framställning åsyftade ändamålet
att skaffa fiskeriadministrationen en lämplig tjänstebåt kunna vinnas
för väsentligt minskade kostnader. Fartyget borde förses med en likaledes
med motor utrustad julle. En af ingeniören .Joh. Johnsson i
Göteborg uppgjord ritning till ett dylikt fartyg bifogades äfvensom
168
Statsutskottets Utlåtande N:o JO.
kostnadsförslag, enligt Indika sammanlagda kostnaden för anskaffande af
fartyget med tillbehör beräknades till 25,000 kronor.
På hemställan af departementschefen föreslog ock Kungl. Maj:t i
statsverkspropositionen till 1904 års Riksdag, att Riksdagen skulle till
byggande af ett tjänstefartyg för fiskeriadministrationens behof på extra
stat för år 1905 anvisa ett belopp af 25,000 kronor.
Denna proposition vann emellertid icke Riksdagens bifall. Uti
skrifvelse till Kungl. Maj:t den 13 april 1904, i anledning af Kungl.
Maj:ts i statsverkspropositionen under nionde hufvudtitöln gjorda framställningar
angående åtgärder till fiskerinäringens befrämjande, anförde
nämligen Riksdagen, att Riksdagen hyste den uppfattning, att under
fiskeriadministrationens första ordnande ett tjänstefartyg för densamma
icke vore erforderligt; att, såsom upplysts, från början blott två fiskeriintendentbefattningar
kunde tillsättas och att vid sådant förhållande
distrikten komme att provisoriskt erhålla vida större utsträckning än
den för framtiden afsedda; att till följd däraf fiskeritjänstemännen syntes
vid förflyttning mellan olika platser inom distrikten nödgas anlita förefintliga
snabbare befordringssätt än det, som ett sådant fartyg kunde
erbjuda; samt att i hvarje fall en närmare erfarenhet rörande den nya
administrationens fungerande vore önsklig före anordnande af ifrågavarande
hjälpmedel för dess verksamhet.
I underdånig skrifvelse den 1 december 1906 har nu landtbruksstyrelsen
förnyat sin framställning och därvid hufvudsakligen anfört
följande.
Af den utaf Kungl. Maj:t beslutade nya fiskeriadministrationen,
hvars stat upptoge 6 fiskeriintendenter, 1 fiskeriassistent, 2 fiskeristipendiater
och 1 fiskeriingenjör, hade visserligen hittills endast kunnat
tillsättas 3 fiskeriintendenter, af hvilka 1 på förordnande, jämte fiskeriassistenten,
fiskeristipendiaterna och fiskeriingenjören, och hade alltså
knappast ännu någon närmare erfarenhet rörande den nya administrationens
fungerande kunnat vinnas.
Om det oaktadt landtbruksstyrelsen ansåge sig böra hos Kungl.
Maj:t redan nu göra förnyad framställning om beredande af medel till
byggande af ett fartyg för fiskeriadministrationens behof, skedde detta
af den bestämda öfvertygelse, att ett sådant fartyg vore af största
behof för sagda administration, såvidt den skulle kunna på ett verkligt
effektivt och fruktbärande sätt fullgöra sina åligganden, och att
detta behof alltså borde, så fort omständigheterna medgåfve, fyllas.
De skäl, som landtbruksstyrelsen i samtliga föregående fram -
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
169
ställningar rörande sagda fartyg anfört, hade afsett hufvudsakligen
dels behofvet för fiskeriadministrationen af ett fartyg, icke för att
tjänstemännen skulle kunna förflytta sig från ort till annan vid sina
förrättningar, hvarför onekligen de vanliga kommunikationsmedlen
kunde vara tillfyllest, utan för att fiskeritjänstemännen skulle kunna
oftare besöka de särskilda fiskelägena såväl vid östra kusten som vid
de stora insjöarna och på detta sätt komma i lifligare beröring med
den egentliga fiskarbefolkningen, lära känna dess behof och vinna
dess förtroende, dels ock angelägenheten för fiskeriadministrationen att
liga tillgång till ett lämpligt fartyg för utförande af fiskeförsök och
fiskeriundersökningar, hvilka utgjorde nödvändiga förutsättningar och
grundvalen för, att fiskeritjänstemännen skulle kunna lämna de upplysningar
och råd rörande fiskets bedrifvande och hushållningen med fisket,
som det ålåge dessa tjänstemän att meddela allmänheten.
Det vore själffallet, att dessa ändamål omöjligen kunde uppnås
med användande af det för svenska hydrografi sk-biologiska kommissionens
arbeten och bevakning byggda större fartyg, hvilket vore för
lösandet af dessa uppgifter fullt upptaget och för öfrigt droge alldeles
för höga driftkostnader för att kunna lämpligen användas för fyllandet
af fiskeriadministrationens behof i berörda afseenden, liksom det därför
aldrig varit ämnadt eller ens på något sätt lämpade sig, då det vore
byggd! för ett helt annat ändamål. Det kunde sålunda icke ens sättas
i fråga, att sistberörda fartyg skulle användas för det nu ifrågavarande
ändamålet, utan, därest ett fartyg öfver hufvud taget skulle kunna
komma till användning för ifrågavarande ändamål, måste ett sådant
fartyg särskild! byggas.
För sin del ansåge sig landtbruksstyrelseu icke vidare behöfva
beröra den af styrelsen fyrfaldiga gånger framhållna vikten för fiskeritjänstemännen
att kunna uppsöka fiskarena i deras hemvist och under
deras arbete vid fisklägena, då denna omständighet torde af sig själ!’
lätt kunna till sin vikt uppskattas och bedömas. Däremot ansåge sig
styrelsen böra framhålla den ännu större och mera direkta betydelsen
för östersjöfisket och fisket i de stora sjöarna af planlagda och till
vissa bestämda mål syftande fiskeförsök, hvilka tillhörde fiskeriadministrationen
och hade, förutom sitt vetenskapliga värde, stor ekonomisk
vikt. Såsom exempel på dylika fiskeförsök ville landtbruksstyrelsen
framhålla uppsökandet af nya platser för lönande torskfiske, försök,
afseende hvilka redskap borde lämpligast användas på de särskilda
fiskeplatserna, såsom de vidsträckta bankarna norr om Gottland och
Bill. till Jliksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 22
170
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
utanför Sveriges sydligare östersjökuster, på Finngrunden och bankarna
utanför Gäflebukten m. fl. ställen, samt dessutom å de djupare vattnen,
allt försök, hvilka årligen borde ske. Resultaten af dylika undersökningar
skulle gifvetvis komma fiskarena till godo genom ökade fångster
af flundra, piggvar, torsk, hvassbuk m. fl. andra fiskarter. Motsvarande
fiskeförsök borde äfven ske uti skärgårdarna samt i de större insjöarna.
Jämte dessa egentliga praktiska fiskeförsök skulle äfven med
fartyget utföras betydelsefulla undersökningar inom fiskeriernas område,
såsom hvar unglaxen uppehölle sig under tiden från utvandringen ur
sötvattnen, tills han uppnådde omkring 50 centimeters längd, m. fl.
frågor, som hade stor, om också endast indirekt betydelse.
För att det afsedda fartyget skulle kunna motsvara samtliga dessa
anspråk, borde det vara fullt passande för öppna sjön, ej ensamt beroende
af segel, utan kunna dem förutan framdrifvas med omkring 7 knops
fart, ej vara för stort, men dock så rymligt, att förutom besättningen
åtminstone två fiskeritjänstemän samt några fiskare, de senare dock
mera tillfälligt, skulle kunna uppehålla sig å detsamma, hvarvid landtbruksstyrelsen
ansett sig böra anmärka, att det syntes ganska lämpligt,
att fiskare bereddes tillfälle att medfölja fartyget, då de kunde lära
känna nyare fiskemetoder och nj^a fiskeplatser samt under samtal med
fiskeri tjänstemännen inhämta många nyttiga lärdomar rörande fiskarnas
lefnadsförhållanden m. m. och i sin tur lämna bemälda tjänstemän del
af sina erfarenheter. För sin utbildnings skull syntes en af fiskeristipendiaterna
nästan ständigt böra medfölja fartyget.
Det fartyg, som sålunda afsåges att byggas, skulle, om 1907 års
Riksdag därtill beviljade medel, kunna hinna vara färdigt till år 1909,
då samtliga 6 fiskeriintendentsplatserna ansåges kunna vara besatta.
Beträffande konstruktionen af fartyget syntes den af ingenjören
Johnsson uppgjorda, vid landtbruksstyrelsens förberörda underdåniga
skrifvelse den 13 november 1903 fogade ritning fortfarande vara för
ändamålet fullt lämplig endast med några mindre afvikelser, hvarför
landtbruksstyrelsen ej ansett nödvändigt att låta uppgöra någon ny
ritning. Sagda afvikelser afsåge hufvudsakligen beredande af ökadt
utrymme för motorn, med anledning hvaraf aktern å fartyget borde
undergå en förändring, så att densamma finge en form närmast liknande
kosterbåtarnas, och hade ingenjören Johnsson i bref af den 12
och 13 november 1906 förklarat, att en sådan ändring läte sig utan
olägenhet genomföra och att densamma icke komme att nämnvärdt inverka
å kostnaden för fartyget.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
171
Hvad anginge sagda kostnad, så syntes densamma nu komma att
ställa sig något dyrare än år 1903, då landtbruksstyrelsen gjorde sin
förra framställning i ämnet, hvarvid kostnaden upptagits till 25,000
kronor. För sjkifva fartyget upptoges kostnaden i kostnadsförslag, som
nu afgifvits från A. R. Gustafsson i Landskrona och Ljunggrens verkstads
aktiebolag i Kristianstad, till 14,200 kronor i det förra förslaget och
16.000 kronor i det senare, hvartill dock borde läggas i bägge fallen kostnaden
för såväl plåtbeklädnad som förstärkning af motorbädden, hvilken
kostnad enligt gjord förfrågan uppginge till omkring 800 kronor, samt
dessutom särskildt till A. R. Gustafssons förslag kostnaden för madrassering,
beräknad till 200 kronor. Kostnaden för fartyget skulle alltså
ställa sig enligt A. R. Gustafssons förslag till 15,200 kronor och enligt
Ljunggrens verkstads aktiebolags förslag till 16,800 kronor.
Härtill skulle komma kostnaden för motorn med insättning samt
fiskespel (winch) och tillbehör, uppgående enligt infordrade kostnadsförslag
från J. W. Svenssons automobilfabrik i Stockholm till 7,900
kronor och från J. & C. G. Bolinders mekaniska verkstads aktiebolagtill
8,800 kronor, samt kostnaden för motor till fartygets julle, 1,150
kronor, då kostnaden för fartyget med sagda motorer skulle ställa sig
enligt de lägre förslagen till 24,250 kronor och enligt de högre förslagen
till 26,750 kronor. Om härtill lades dels oförutsedda kostnader
i bägge fallen 1,000 kronor, dels ock kostnader för reservdelar till
motor samt för fotogenbehållare, wire, bronslinor, meterhjul och fiskeredskap,
tillhopa 3,000 kronor, skulle sammanlagda kostnaden för fartyget
med utrustning kunna antagas icke behöfva öfverstiga 29,000
kronor.
För fartygets underhåll och drift syntes, i likhet med hvad fallet
varit i landtbruksstyrelsens förberörda underdåniga skrifvelse den 13
november 1903, kunna beräknas åtgå 2,000 kronor samt till besättningen
3.000 kronor eller tillhopa 5,000 kronor, livilket belopp syntes på
särskilda framställningar af landtbruksstyrelsen årligen kunna af Kungl.
Magt anvisas från anslaget till fiskerinäringens understöd.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
— med förmälan att styrelsen vore betänkt att framdeles inkomma
med förslag om beredande af medel till höjning af anslaget till fiskerinäringens
understöd, för att kostnaderna för ifrågavarande fartygs
underhåll och drift samt aflöningarna till besättningen skulle kunna af
samma anslag bestridas — hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen
aflåta proposition, att Riksdagen måtte till byggande af ett fartyg
172
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Departements chefens yttrande -
för fiskeriadministrationens behof i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
förenämnda ritning och af landtbruksstyrelsen uppgjorda kostnadsberäkningar
anvisa ett belopp af 29,000 kronor.
Sedan frågan om anskaffande af ett tjänstefartyg lör tiskeriadministrationens
behof senast var föremål för Kungl Maj:ts pröfning,
har densamma i viss mån kommit i annat läge.
Genom de undersökningar, som under de senare åren utförts
särskildt af finska statens fiskeri fartyg, äfvensom vid ett tillfälle från
ett af svenska liydrografisk-biologiska kommissionen förhyrdt fartyg,
har det vunnits bekräftelse på, att östersjöfisket å vissa platser längre
ifrån land bör kunna erbjuda rika fångstmöjligheter. Några systematiska
fiskeförsök å dessa platser hafva emellertid ännu ej företagits Irån svensk
sida. Behofvet af att kunna anställa dylika försök i olika delar åt
Östersjön är emellertid stort, helst våra fiskare med de små båtar,
som för närvarande stå dem till buds, icke kunna våga sig ut till dessa
fångstplatser; och innan desamma hunnit grundligare undersökas, är det
ingen utsikt, att denna fattiga fiskarbefolkning skall finnas villig att göra
de uppoffringar, som erfordras för att den skall kunna skaffa sig de
mera dyrbara båtar och redskap, fiske på öppna sjön klöfver. Det är
emellertid icke obetydliga ekonomiska intressen det här gäller att tillvarataga.
Förutnämnda redan anställda försök hafva, såsom det blifvit
mig upplyst, gifvit grundad anledning antaga detta. Sålunda kan jag
nämna, att icke obetydliga mängder färsk torsk, infångade på dylika
fiskeplatser af finska fartyg, införts till Stockholm. Det är således utsikt,
att, därest vid fortsatta undersökningar de redan vunna erfarenheterna
ytterligare bekräftas, ett icke oväsentligt uppsving skulle
kunna beredas det svenska östersjöfisket. Ett oeftergiflig^ villkor för,
att dylika undersökningar skola kunna företagas, är emellertid, att fiskeriadministrationen
förfogar öfver ett därför lämpadt fartyg, något som,
på sätt landtbruksstyrelsen utvecklat, för närvarande icke är fallet.
En annan omständighet, som äfven den talar för behofvet af det
föreslagna fartyget, är, att genom detsammas anskaffande tillfälle skulle
kunna beredas fiskare att genom personliga besök vid ifrågavarande
fiskeplatser vinna kännedom om desamma och att genom deltagande i
de af fiskeritjänstemännen anställda fiskeförsöken lära känna och handtera
för fisket i öppna sjön lämpliga redskap.
Ej heller lär den vetenskapliga betydelsen af, att fiskeritjänstemännen,
genom att det föreslagna fartyget ställdes till deras förfogande,
173
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
skulle sättas i tillfälle att grundligare, än som hittills kunnat ske, undersöka
Östersjöns hydrografisk-biologiska förhållanden, få helt och hållet
underskattas. De af svenska hydrografisk-biologiska kommissionen ledda
undersökningarna hafva nämligen hittills icke i deu omfattning,, som
önskvärdt varit, kunnat utsträckas till Östersjön, då det för kommissionens
räkning anskaffade fartyget varit allt för strängt upptaget af bevakningstjänst
och undersökningar vid rikets västra kust för att medhinna
arbeten äfven vid den östra. Ej heller torde det, såsom laudtbruksstyrelsen
framhållit, vara fullt lämpligt att använda sistnämnda
fartyg för undersökningar i de norra delarna af Östersjön, då det
drager högre driftkostnader, än som strängt taget, borde erfordras för
dylika undersökningar. En följd häraf är emellertid, att förhållandena i
Östersjön lämnats jämförelsevis outforskade. Denna brist skulle emellertid
i viss män kunna afhjälpas, därest fiskeri^änstemännen genom anskaffande
af det föreslagna fartyget bereddes tillfälle att på sitt område
af de hydrografisk-biologiska vetenskaperna verkställa försök och undersökningar
i sistnämnda haf. Hvad nu yttrats om beliofvet af undersökningar
i Östersjön äger motsvarande tillämpning i fråga om dem af
våra större insjöar, som skulle blifva tillgängliga för det nya fartyget.
Vid dessa förhållanden och på de i öfrig! af landtbruksstyrelsen
anförda skäl, anser jag mig böra ansluta mig till styrelsens uppfattning,
att tiden är inne att ånyo till bepröfvande upptaga frågan om anskaffande
af ett fartyg för fiskeriadministrationens behof.
Mot den därför af styrelsen uppgjorda kostnadsberäkningen har
jag, på grund af hvad styrelsen anfört till stöd för densamma,
icke någon erinran att göra. Då, som nämndt, fartyget beräknats
vara färdigbyggdt först med början af år 1909, behöfva medel för
underhålls- och driftkostnader anvisas först från och med sistnämnda år.»
Då det föreslagna fartyget är afsedt att främja för östersjöfisket
synnerligen viktiga ändamål och detsamma med tillhörande redskap
kan beräknas blifva färdigt att tagas i bruk vid den tid, då den beslutade
organisationen af fiskeriadmiuistrationen blifver genomförd, anser
sig utskottet böra biträda Kungl. Maj:ts föreliggande förslag och hemställer,
Utskottets
yttrande.
att Riksdagen må lör anskaffande af ett fartyg
för fiskeriadministrationens behof å extra stat för år
1908 anvisa ett belopp af 29,000 kronor.
174
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Underhållsoch
driftkostnad
för
ett fartyg för
hydrografiskbiologiska
ha/sundersök ■
ningar m. m.
[38.]
40:o) Kungl. Maj:t liar föreslagit Riksdagen
att till underhålls- och driftkostnad för ett fartyg för hydrografiskbiologiska
undersökningar af de Sverige omgifvande hafven samt för tillsyn
och bevakning vid Sveriges hafsfisken under annan tid af året än
vintermånaderna, på extra stat för år 1908 anvisa ett anslag af 31,000
kronor.
Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Riksdagen har på extra stat för hvart och ett af åren 1905,
1906 och 1907 beviljat ett anslag af 25,000 kronor till underhålls- och
driftkostnad för ett fartyg för hydrografisk-biologiska undersökningar
af de Sverige omgifvande hafven samt för tillsyn och bevakning vid
Sveriges hafsfisken under annan tid af året än vintermånaderna. Till
anskaffandet af fartyget hade Riksdagen år 1904 anvisat nödiga medel,
och fartyget, som erhöll namnet Skagerak, började sin verksamhet våren
1905. Förberörda belopp af 25,000 kronor till underhålls- och driftkostnad
grundade sig på en beräkning, hvilken finnes intagen i de
statsrådsprotokoll öfver jordbruksärenden, som åtföljde statsverkspropositionerna
till 1904 och 1905 års Riksdagar, och som var uppgjord
under förutsättning, att fartygets tjänstetid skulle räcka under 8 månader
årligen, af hvilka 6 månader skulle upptagas hufvudsakligen af bevakning
och tillsyn under sommarfisket samt 2 månader uteslutande
användas till försöksfiske för svenska hydrografisk-biologiska kommissionens
räkning. Enligt nämnda beräkning skulle, bland annat, af
berörda 25,000 kronor ett belopp af 5,620 kronor erfordras till kostnad
för underhåll af fartyget med mera. Under bevakningstiden skulle
besättningen utgöras till hufvudsaklig del af manskap från flottan, hvilket,
under de två öfriga månaderna skulle ersättas af förhyrdt manskap.
Befälhafvaren och förste maskinisten skulle anställas för helt år.
Redan då fråga var om anslag till fartygets underhålls- och driftkostnad
för år 1907, framhölls af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs
och Bohus län efter samråd med bemälda kommission, att erfarenheten
syntes gifva vid handen, att eu utsträckning af tjänstgöringstiden
skulle vara till synnerlig nytta. Då emellertid ytterligare erfarenhet
erfordrades för beräkning af de ökade kostnaderna m. m., ansågs
icke lämpligt att redan för år 1907 göra framställning om utsträckt
tjänstgöringstid för fartyget.
Nu har svenska hydrografisk-biologiska kommissionen i en till
Kungl. Maj:t den 13 november 1906 inkommen skrifvelse i underdånig
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
175
het hemställt om beredande af medel till underhålls- och driftkostnad för
fartyget under år 1908 och därvid förklarat sig, på grund af numera
vunnen ökad erfarenhet, anse, att det skulle vara af största fördel för
vinnande af det ändamål, hvarför fartyget byggts och utrustats, om
anslag kunde beredas för att hålla detsamma i verksamhet under 11
månader af året i stället för 8, med fast anställd besättning. Skälen
för denna åsikt vore följande. De vetenskapliga arbetena och särskilt
studiet af de förhållanden, som inverkade på trålfisket och sillfisket,
erfordrade undersökning under alla årstider. Särskildt hade det visat
sig olämpligt, att kommissionen icke varit i stånd att fullfölja undersökningen
af sillfisket under de egentliga vintermånaderna, januari och
februari, då fiske med snörpvad bedrefves i öppen sjö utanför Bohusläns
kust. Vid detta fiske inverkade strömförhållandena i högsta grad
gynnande eller störande. Dessa strömförhållanden hade under flera år
utgjort föremål för kommissionens undersökningar, hvarunder metoderna
för strömmätning på alla djup utvecklats. Det vore kommissionens afsikt
att, ifall möjlighet därtill bereddes, under fiskeperioden med sina
undersökningar följa ström sättningen på alla djup i hafvet, en uppgift
hvartill den nu hade alla medel i sin hand. Samtidigt med de fysiska
och kemiska metoderna för hafvets undersökning hade äfven fångstredskapen
utvecklats af den internationella hafsundersökningens specialister,
så att det numera vore möjligt att följa de nyttiga hafsdjurens
utveckling och vandringar under alla stadier af deras tillväxt. Hvilka
resultat man på denna väg uppnått, framginge af den tryckta redogörelse
för den internationella hafsundersökningens resultat och Sveriges
andel däri, hvilken utgifvits såsom meddelande n:o XIV från jordbruksdepartementet.
Men användningen af dessa nyare exakta apparater och redskap
erfordrade eu hög grad af öfning och skicklighet både hos befäl och
manskap, hvilken icke hunne förvärfvas på några månaders tid, och det
hade inverkat i hög grad ofördelaktigt att, såsom hittills skett, ombyta
manskap och delvis äfven befälet efter 6 månaders tjänst. För att den
vetenskapliga undersökningen af de nyttiga hafsdjurens lif skulle hålla
jämna steg med den svenska fiskerinäringens raska tillväxt och kunna
lända densamma till nytta erfordrades, att undersökningsfartyget oaflåtligt
och under alla årstider kunde följa fiskeflottan på dess fiskeplatser
ute på hafvet och verkställa sina undersökningar med lika öfvadt manskap
som yrkesfiskarena själfva.
Kommissionen hade med stöd af den vunna erfarenheten gjort
176
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
noggranna beräkningar öfver kostnaden för hållande af undersökningsoch
bevakningsfartyget Skagerak i verksamhet under 11 månader af
året, med fast anställdt befäl och besättning, hvarvid beräknats, att
fartyget under en månad af året skulle vara upplagdt för eftersyn och
reparation. Enligt denna beräkning skulle kostnaden för år uppgå till
36,000 kronor. Härtill ville kommissionen ytterligare erinra, att fartyget
vore assureradt för helt år, samt att kaptenens och maskinistens lön
utginge för helt år, hvarför alltså ingen ökning uti driftkostnaden i
dessa afseenden skulle uppstå, ifall fartyget hölles i verksamhet under
11 månader. På grund af hvad sålunda anförts, och med hänsyn till
den omständigheten, att fartyget, om det vore i verksamhet under hela
året, skulle kunna tjänstgöra såsom reservfartyg vid den tjänstgöring,
som kanonbåten Svensksund under vintermånaderna hade att utföra vid
Sveriges västkust, hemställde kommissionen, att Kungl. Maj:t måtte aflåta
proposition till Riksdagen om förhöjning af det nu utgående anslaget
till undersöknings- och bevakningsfartyget Skageraks underhåll
och drift från 25,000 kronor till 36,000 kronor för året 1908.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län,
häröfver hörd, har i underdånigt utlåtande den 19 november 1906 på
de af kommissionen anförda skäl förordat, att Skageraks verksamhet
måtte utsträckas till 11 månader af året samt att befälet i dess helhet
och besättningen blefve fast anställda. Kostnaderna härför syntes skola
mer än väl uppvägas af fördelarna.
Departemcnts
chefens
yttrande.
Äfven jag anser, att väsentliga fördelar skulle kunna vinnas genom
utsträckning af fartyget Skageraks årliga verksamhetstid. De resultat,
som uppnåtts genom svenska hydrografisk-biologiska kommissionens arbeten,
hafva redan visat sig vara af stor betydelse för en rationell utveckling
af fiskerinäringen, särskild! på västkusten. Genom de verkställda
vetenskapliga undersökningarna har en mera säker grundval
beredts för denna näring och ett ekonomiskt fördelaktigt resultat af
densamma har därigenom blifvit mer än förr betryggadt. Att ännu
mer ökade fördelar i dessa hänseenden skulle Gunås, därest kommissionen
Unge tillfälle att äfven under det egentliga vintersillfisket
bedrifva sina undersökningar med anlitande af fartyget Skagerak, synes
mig uppenbart. Jag tvekar därför icke att förorda, att nödiga medel
beredas för dylikt ändamål.
Hvad beträffar det ifrågasatta anställandet för hela året vid fartyget
af särskilt befäl, utöfver de redan nu för helt år anställda kap
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
177
tenen och förste maskinisten, samt särskild besättning, finner jag visserligen
de skäl, som anförts till stöd för en sådan anordning, icke sakna
fog. Då emellertid denna anordning skulle föranleda icke obetydliga
kostnader, samt de olägenheter, som förmenats uppstå genom användande
af kommenderad personal från flottan under fartygets bevakningstid,
icke torde få anses vara af så stor betydelse, att de böra
redan nu föranleda en ändring i det hittills tillämpade systemet, och
därtill kommer, att dessa olägenheter måhända kunna genom vissa
åtgärder minskas, anser jag mig icke höra förorda kommissionens förslag
i denna del.
För beräkning af den kostnad, som skulle uppstå, därest undersökningsfärderna
med särskildt förhyrd personal utsträcktes från 2 till
5 månader, torde den i statsrådsprotokollen öfver jordbruksärenden den
12 januari 1904 och 14 januari 1905 intagna beräkning böra läggas
till grund, allenast med den skillnad att förste maskinistens aflöning
synes böra beräknas höjd till 150 kronor i månaden, hvilket redan
måst ske i den af Kungl. Maj:t fastställda staten för fartyget under
innevarande år. De årliga utgifterna för sammanlagdt 11 månaders
tjänstgöring med fartyget skulle då ställa sig sålunda:
A) för hela året:
1. Kaptenens lön, 300 kronor i månaden.....
2. Förste maskinistens lön, 150 kronor i månaden
B) under bevakningstiden, sex månader:
3. Uppbördsstyrman, sjöafiöning, 1 krona för dag
4. Andre maskinist, lön, 100 kronor i månaden
5. Två eldare samt 10 man, sjöafiöning 33 öre
för dag i medeltal...............
6. Mathållning å 22 kronor för dag........
7. Kol för 10 timmars gång å 3 kronor för timme
under 150 dagar................
G) under undersökningstiden, fem månader:
Styrmans lön, 150 kronor i månaden......
Andre maskinistens lön, 120 kronor i månaden
Två eldare, lön efter 90 kronor i månaden . .
Sex man, lön efter 75 kronor i månaden . . .
8.
9.
10.
11.
kronor |
3,600: —k |
11 |
1,800: — |
''1 |
180: — |
11 |
600: — |
11 11 |
720: — |
3,960: — |
|
11 |
4,500: — |
11 |
750: — |
11 |
600: — |
11 |
900: — |
11 |
2,250: — |
liih. till Riksd. Prat. 1907. 1 Sami.
Transport kronor 19,860
1 Afd. 10 Höft. 23
178
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Utskottets
yttrande.
Försäkring
af fartyget
Skaqerak.
[39.]
Hydrografiskbiologiska
"
undersökningar
af de
Sverige omgifvande
hafven.
[40.]
Transport kronor 19,860: —
12. Mathållning å 18 kronor för dag........ „ 2,700: —
13. Kol för 10 timmars gång å 3 kronor för timme
under 125 dagar................ „ 3,750: —
Summa kronor 26,310: —
Kostnad för underhåll och diverse samt extra bemanning.
.................... „ 4,690: —
Summa kronor 31,000: —
Såsom af denna beräkning framgår, har jag ansett utgiftsposten
till kostnader för underhåll m. m. kunna något sänkas i jämförelse
med beräkningen år 1904. Redan för innevarande år har denna post
minskats under 1904 års siffra för beredande af den ökade aflöningen
till förste maskinisten. Den behöfliga anslagsökningen skulle utgöra
6,000 kronor.»
Då den utsträckning i fartyget Skageraks årliga verksamhetstid,
som föranleder den föreslagna ökningen i fartygets underhålls- och
driftkostnad, synes vara af omständigheterna påkallad och särskild! för
vintersillfisket af stor betydelse, anser utskottet sig böra förorda hvad
Kungl. Maj:t i förevarande hänseende föreslagit och hemställer,
att Riksdagen må, till underhålls- och driftkostnad
för ett fartyg för hydrografisk-biologiska undersökningar
af de Sverige omgifvande hafven samt för
tillsyn och bevakning vid Sveriges hafsfisken under
annan tid af året än vintermånaderna, på extra stat
för år 1908 anvisa ett anslag af 31,000 kronor.
41:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag
hemställer utskottet,
att Riksdagen må, till bestridande af kostnader
för försäkring af fartyget Skagerak, på extra stat för
år 1908 anvisa 5,200 kronor.
42:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till utförande
af hydrografisk-biologiska undersökningar af de Sverige omgifvande hafven,
på extra stat för år 1908 bevilja
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
179
dels till omkostnader för tiden från och med den 1 maj 1908 till
och med den 30 april 1909 ............................................ kronor 21,000: —
dels ock till täckande af Sveriges andel i kostnaderna
för en internationell hydrografisk-biologisk
centralanstalt med laboratorium för tiden från och
med den 22 juli 1908 till och med den 21 juli 1909 „ 5,100: —
tillhopa kronor 26,100: —.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Till utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar af de
Sverige omgifvande hafven har Riksdagen, på framställning af Kungl.
Maj:t, anvisat medel å extra stat för hvart och ett af åren 1901—1907.
Dessa anslag hafva, oberäknadt ett för år 1901 till kostnader för en
gång afsedt belopp, utgått under hvarje af de fyra första åren med
24,000 kronor, hvaraf 19,200 kronor till omkostnader för de undersökningsarbeten,
som det tillkommer Sverige att låta utföra, och 5,100
kronor till täckande af Sveriges andel i kostnaderna för en internationell
hydrografisk-biologisk centralanstalt med laboratorium. För hvart och
ett af åren 1905, 1906 och 1907 beviliade Riksdagen på framställning
af Kungl. Maj:t — förutom enahanda belopp, 5,100 kronor, till omförmälda
centralanstalt — till omkostnader för berörda undersökningsarbeten 21,000
kronor eller tillhopa 26,100 kronor. Den höjning af anslaget till undersökningsarbetena,
som sålunda för de senaste åren medgifvits, har
afsett att bereda medel för anställande hos svenska hydrografiskbiologiska
kommissionen af eu särskild fiskeriassistent. Med de å
innevarande års stat för ifrågavarande ändamål anvisade anslag skola
bestridas omkostnader för de svenska undersökningarna för tiden från
och med den 1 maj innevarande år till och med den 30 april 1908
samt Sveriges andel i kostnaderna för centralanstalten med laboratorium
från och med den 22 juli 1907 till och med den 21 juli 1908.
Ifrågavarande undersökningar planlades ursprungligen för eu tid
af fem år med början den 1 maj 1901. Därefter träffades mellan
regeringarna uti de i undersökningen deltagande länderna öfverenskommelse
om förlängdt samarbete på förutvarande villkor intill den
21 juli 1907. Något aftal om ytterligare förlängdt samarbete har
visserligen ännu icke kommit till stånd, men det torde finnas anledningantaga,
att ett sådant aftal skall kunna träffas. Vid det möte af den
internationella hafsforskningens råd, som hölls i Amsterdam under
180
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
februari—mars år 1906, och hvarvid Sverige var representeradt, fattades
nämligen enhälligt en resolution af samtliga länders delegerade, att de
för sin del ansåge de internationella arbetenas fortsättande äfven efter
den 21 juli 1907 vara synnerligen önskvärd!. Särskild! de tyska delegerade
kunde förklara, att tyska, regeringen betraktade fortsättningen
af den internationella hafsforskningens arbete som en viktig uppgift,
ehuruväl den förbehölle sig att senare bestämma, huruvida Tyskland
skulle fördragsmässigt binda sig vid dylikt samarbete för en kommande
tidsperiod; Tyskland vore dock villigt, att deltaga i förhandlingar härom
mellan de intresserade makterna. Enligt hvad jag inhämtat, har den
norska regeringen förklarat sig vara af den mening, att de internationella
hafsundersökningarna borde äfven efter den 21 juli 1907
fortsättas, under förutsättning att flertalet af de i samarbetet deltagande
länderna vore villiga därtill. Den engelska »marine biological association))
har vid möte den 25 juli 1906 beslutat uttala, att fortsättandet
af undersökningar och fiskeförsök vid fiskebankarna i hafvet vore af
trängande nödvändighet och att fördelarna af internationellt samarbete
vid undersökningarnas utsträckande öfver stora hafsområden vore så
stora, att det skulle vara en afgjordt ofördelaktig åtgärd, om ett dylikt
samarbete skulle öfvergifvas.
Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen har nu i eu till
Kungl. Maj:t den 13 november 1906 inkommen skrifvelse anhållit om
utverkande af anslag till ifrågavarande ändamål under ytterligare ett
år till samma belopp som för innevarande år beviljats.
Hvad det internationella samarbetet angår, anser jag det vara
särdeles önskvärdt, att det må kunna fortsättas äfven efter den tidpunkt,
intill hvilken Sveriges deltagande redan är, på grund af Riksdagens
beslut nästlidna år, ekonomiskt tryggadt. Äfven om full visshet
därom icke ännu föreligger, anser jag fördelarna af dessa internationella
hafsundersökningar vara så påtagliga, att Sverige, som tagit initiativet
i denna sak, väl icke bör undandraga sig fortsatt samarbete i dylikt
syfte, därest sådant kan beslutas af flertalet af de nu samverkande
länderna. Anslag härtill torde alltså böra begäras af Riksdagen. I fråga
om den ställning, öfriga i samarbetet deltagande länders regeringar intaga
beträffande samarbetets fortsättande, har jag sökt erhålla upplysningar,
hvilka dock ännu ej hunnit inkomma, men torde de böra, i mån som
de kunna inlöpa, meddelas Riksdagens vederbörande utskott.
Då någon ökning af personalen inom statens fiskeriadministration
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
181
icke är ifrågasatt för år 1908, kan någon statens fiskeritjänsteman lika
litet sistnämnda år som hittills afses att tjänstgöra såsom fiskeriassistent
hos svenska hydrografiska kommissionen, och torde därför beloppet
af anslaget till undersökningarna böra blifva detsamma som för
innevarande år.»
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må, till utförande af hydrografiskbiologiska
undersökningar af de Sverige omgifvande
hafven, på extra stat för år 1908 bevilja
a) till omkostnader för tiden från och med den
1 maj 1908 till och med den 30 april 1909 21,000
kronor samt
b) till täckande af Sveriges andel i kostnaderna
för en internationell hydrografisk-biologisk centralanstalt
med laboratorium för tiden från och med den
22 juli 1908 till och med den 21 juli 1909 5,100
kronor,
eller tillsammans 26,100 kronor.
43:o) Kung]. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, såsom bidrag till
anordnande af undervisningskurser i navigation för bohuslänska fiskare,
under förutsättning att Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap
och landsting för ändamålet bidroge med tillsammans 2,000 kronor,
på extra stat för år 1908 anvisa ett anslag af 2,250 kronor, med rätt
för Kungl. Maj:t att låta utaf nämnda belopp förskottsvis under innevarande
år af tillgängliga medel utanordna 1,125 kronor.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Med anledning af Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställningar
liar Riksdagen för hvart och ett af åren 1903—1907 på extra stat
anvisat ett anslag af 2,250 kronor såsom bidrag till anordnande af
undervisningskurser i navigation för bohuslänska fiskare, under förutsättning
att Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap och
landsting för ändamålet bidroge med tillsammans 2,000 kronor. Med
hänsyn därtill att Kungl. Magt för att möjliggöra, att kurserna
redan under hösten år 1902 kunde träda i verksamhet, måst under
•samma år låta förskottera halfva beloppet, 1,125 kronor, af det för år
Undervisningskurser
i
navigation för
bohuslänska
fiskare.
[4U]
182
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
1903 beviljade anslaget, och då enligt den för kurserna antagna plan
desammas verksamhet skulle taga sin början hvarje år på hösten,
begärde Kungi. Maj:t af 1903 års Riksdag rätt för Kungl. Maj:t att af
det belopp, som för år 1904 äskades, låta under år 1903 af tillgängliga
medel förskottera hälften eller 1,125 kronor, och bifölls detta jämväl
af Riksdagen. Liknande medgifvande lämnades äfven, på Kungl. Maj:ts
därom gjorda framställningar, af 1904, 1905 och 1906 års riksdagar.
Jämlikt de angående dessa kurser af Kungl. Maj:t den 6 juni
1902 gifna föreskrifter hafva redogörelser inkommit angående de kurser,
som ägde rum under hösten år 1905 och i början af år 1906; och
inhämtas af dessa redogörelser hufvudsakligen följande.
De under hösten 1905 hållna kurserna pågingo från och med den
1 oktober till och med den 20 december. I den ena kursen, som för
tiden till och med den 9 november var förlagd å ön Astol samt för
tiden efter sistnämnda dag å St. Dyrön, deltogo å Åstol 19 och å
St. Dyrön 16 elever, hvilka i medeltal bevistade undervisningen å
Åstol 15 Va dagar samt å St. Dyrön 22 dagar. Den andra kursen,
som hölls å fiskläget Stocken, bevistades af 12 elever med ett medeltal
af 34 dagar för hvarje elev. Efter afslutandet af sistnämnda kurs examinerades
på egen begäran 8 elever, och erhöllo dessa afgångsbetyg.
Undervisningskurserna våren 1906 liöllos å fiskläget Skärhamn
och å Grdlholmen samt började den 15 januari och slutade den 10
april. I kursen å Skärhamn deltogo 44 elever under i medeltal 25
dagar hvar och en. Kursen å Gullholmen var besökt af 18 elever,
hvilka i medeltal bevistade densamma under 45 dagar. Tre af de äldre
eleverna vid Gullholmen undergingo efter egen begäran examen och
erhöllo afgångsbetyg.
Såsom bidrag till kostnaderna för undervisning i navigation åt
bohuslänska fiskare under åren 1907 —1911 hafva länets hushållningssällskap
och landsting beviljat hvartdera ett årligt anslag af 1,000
kronor, och hafva dessa bidrag lämnats på samma villkor som under
föregående år.
Uti underdånig skrifvelse den 22 oktober 1906 har landtbruksstyrelsen
förklarat såsom sin öfvertygelse, att ifrågavarande kurser fortfarande
kunde lända det bohuslänska fisket till stor nytta, samt hemställt
om åtgärder för beredande af statsanslag till dylika kurser under
hösten 1907 och våren 1908.
I likhet med landtbruksstyrelsen anser jag det vara särdeles önskvärd!,
att kurser af ifrågavarande slag äga rum äfven under inne
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
183
varande års höst och nästa års vinter, och att statsanslag därtill
beredes till lika belopp som föregående år samt under enahanda villkor
och med motsvarande rätt för Kungl. Maj:t att låta under innevarande
år af tillgängliga medel förskottera hälften af statsanslaget.»
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran emot Kungl.
Maj:ts ifrågavarande framställning, hemställer alltså,
att Riksdagen må, såsom bidrag till anordnande
af undervisningskurser i navigation för bohuslänska
fiskare, under förutsättning att Göteborgs och Bohus
läns hushållningssällskap och landsting lör ändamålet
bidraga med tillsammans 2,000 kronor, på extra stat
för år 1908 anvisa ett anslag af 2,250 kronor, med
rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf nämnda belopp
förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel
utanordna 1,125 kronor.
44:o) Kungl. Maj:ts har föreslagit Riksdagen att, till understöd åt Södra Svesödra
Sveriges fiskeriförening, på extra stat för år 1908 anvisa ett anslag bening
af 13,500 kronor, däraf till upprätthållande af föreningens fiskeriskola [42.]
ett belopp af 8,500 kronor och såsom bidrag till föreningens försöksverksamhet
ett belopp af 5,000 kronor.
Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Vid möte i Alfvesta under februari månad sistlidna år med representanter
för de södra länens hushållningssällskap och andra för vårt
fiskes främjande intresserade personer konstituerades en förening —
södra Sveriges fiskeriförening — hvilken, enligt vid mötet antagna
stadgar, såsom mål för sin verksamhet uppställt:
1) att genom anställande af planmässiga fiske- och fiskodlingsförsök
i arrenderade eller egna vattendrag och dammar utbilda rationella
brukningsmetoder för insjö- och dammkultur;
2) att frambringa och sprida för södra Sveriges naturförhållanden
lämpade, snabbväxande fiskraser;
3) att inrätta och underhålla en skola för utbildande af insjöfiskare
och fiskodlare;
4) att genom skrifter och instruktörer på allt sätt befordra sötvattenfiskets
utveckling inom föreningens område; samt
184
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
5) att på sätt ske kunde underlätta fiskens afsättning.
Föreningens verksamhetsområde omfattar landets södra fiskeridistrikt,
d. v. s. Malmöhus’, Kristianstads, Blekinge, Kalmar, Kronobergs
och Jönköpings län.
Sedan under vårens och sommarens lopp en del förberedande åtgärder
vidtagits för att sätta föreningen i stånd att på ett från början
betryggande sätt upptaga sitt för vårt fiskes främjande betydelsefulla
arbete, har föreningens styrelse i underdånig skrifvelse den 10 november
nästlidna år vändt sig till Kungl. Maj:t med hemställan om statsanslag
för fullföljande af de uppgifter, föreningen för sig uppställt.
Innan jag öfvergår till en närmare redogörelse för innehållet i
föreliggande framställning, tillåter jag mig erinra, hurusom den å föreningens
program upptagna frågan om utbildande af fiskare och fiskodlare
under de senast förflutna åren varit föremål för såväl Riksdagens
som Kungl. Maj:ts särskilda uppmärksamhet.
Sålunda har Riksdagen, med anledning af en hos densamma
väckt motion om vidtagande af åtgärder för åstadkommande af en bättre
fiskevård i östersjö- och sötvattensfisket, i skrifvelse den 20 maj
1902 — samtidigt med att Riksdagen riktat Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
på ett flertal åtgärder af olika slag, Indika syntes Riksdagen
väl ägnade att höja fiskerinäringen — bland annat särskilt, framhållit
önskvärdheten af åtgärders vidtagande för främjande af dels ökad yrkesskicklighet
hos fiskare och dels större sakkunskap och insikter hos dem,
hvilka såsom fiskeriinstruktörer eller tillsyningsmän närmast skulle vaka
öfver efterlefnaden af fiskeri stadgarna och öfver fiskets bedrifvande samt
biträda allmänheten med råd och upplysningar däri. Bristen på sakkunskap
i detta afseende vore ett ofta öfverklagadt förhållande, men
syntes naturligast kunna af hjälpas genom lämpligen anordnade undervisningskurser.
Fiskeriskolor hade visserligen tidtals anordnats, men
efter en tid upphört till följd af brist på elever, hvilket till stor del
syntes hafva sin förklaringsgrund däruti, att undervisningsanstalterna
en längre tid varit förlagda på ett ställe. Skulle dylika anstalter medföra
önskvärdt gagn, syntes det Riksdagen, med hänsyn till vårt lands
vidsträckta beskaffenhet, våra kusters långsträckthet samt mängden af
älfvar och vattendrag, vara nödvändigt att göra skolorna ambulatoriska,
hvarigenom de olika orternas behof skulle bäst tillgodoses. Understöd
af allmänna medel åt fiskare, som ville genomgå dylika skolor, och anställande
af flera fiskeristipendiater syntes skola verksamt befordra samma
mål. Hushållningssällskapen, hvilka det tillkomme att taga initiativ i
frågor, som rörde fiskevården och afsåge fiskerinäringens höjande inom
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 185
olika orter, syntes därvid böra påräkna ett mera verksamt stöd från
statens sida såväl i statsanslag till fiskerinäringens främjande som genom
statens fiskeriadministration.
Pa grund af hvad Riksdagen sålunda och i öfrigt anfört, anhöll
Riksdagen, det Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida
och i hvad man åtgärder i det syfte, som i skrifvelsen angåfves, lämpligen
kunde vidtagas för främjande och upphjälpande af östersjö- och
sötvattensfisket, samt därefter till Riksdagen inkomma med förslag i
detta afseende.
Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 12 januari 1904 af
proposition angående fiskeriadministrationens ordnande m. m., hvilken
proposition biet åt Kungl. Maj:t beslutad och af Riksdagen i hufvudsak
bifallen, redogjorde dåvarande departementschefen, bland annat,
ät ven för de af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hushållningssällskap
och landsting med anledning af Riksdagens nyssnämnda
skrifvelse afgifna yttranden, därvid departementschefen beträffande
frågan om fiskeriundervisningen framhöll, hurusom denna fråga med
rätta i mycket hög grad beaktats af de myndigheter och korporationer,
som blifvit i ärendet hörda. Hvad anginge lämpligaste sättet
för denna undervisnings ordnande, hade emellertid skiljaktiga åsikter
uttalats, i det trån åtskilliga orter, i anslutning till hvad Riksdagen
yttrat, förordats inrättandet af ambulatoriska skolor, hvaremot
uti andra delar af landet ansetts, att fasta fiskeriskolor skulle på mera
tillfredsställande sätt fylla behofvet. Den åsikt hade till och med uttalats,
att en enda fast fiskeriskola, förlagd till fiskodlingsanstalt, skulle
kunna vara tillräcklig för hela riket.
^ Vidare påpekade departementschefen i sammanhang med sin
redogörelse för nämnda yttranden, hurusom den af Riksdagen ifrågasatta
. undervisningen afsage endast två skilda ändamål, nämligen å
ena sidan att bibringa fiskare ökad yrkesskicklighet och å andra sidan
att utdana instruktörer eller tillsyningsmän. Härtill komme emellertid
ytterligare en gren af undervisning, som icke finge försummas, men
icke blifvit berörd i Riksdagens skrifvelse, nämligen den, som afsåge
utbildande af föreståndare för fiskodlingsanstalter för höstlekande fisk
(lax- och sikartad fisk).
Uti det från landtbruksstyrelsen infordrade underdåniga utlåtandet
öfver Riksdagens berörda skrifvelse hade nämnda styrelse, hvad anginge
undervisningsfrågan, såsom sin mening uttalat, att de af Riksdagen
omförmälda ambulatoriska skolorna icke kunde meddela erforderBih.
till Riksd. Prot. 1907. 4 Sand. 1 Afd. 10 Höft. 24
186
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
lig undervisning- för vare sig fiskeriinstruktörer eller fiskeritillsyningsmän
eller för sådana personer, hvilka. ville söka anställning såsom föreståndare
för större fiskodlingsanstalter, afsedda för odling af höstlekande
fisk eller fiskodling i dammar. För båda dessa slag af elever erfordrades
enligt landtbruksstyrelsens åsikt undervisning vid någon fast undervisningsanstalt,
helst belägen vid fiskodlingsanstalt. Särskilt syntes
de hos hushållningssällskapen anställda fiskeriinstruktörerna behöfva
genomgå en mera allsidig och omfattande, med rikhaltigare undervisningsmateriel!
utrustad undervisning än den, som kunde erbjudas vid
ambulatoriska skolor, hvilka bättre lämpade sig för fiskare. De förra
borde nämligen icke blott kunna tillhandagå hushållningssällskapen med
råd och upplysningar inom området för fiskerinäringen, utan äfven i
viss mån handleda fiskarena.
Sedan föredragande departementschefen därefter närmare redogjort
för, hur landtbruksstvrelsen tänkt sig, att en fullständig fiskeriundervisning,
som på önskvärdt sätt tillgodosåge de olika kraf, hvilka
måste ställas på densamma, lämpligen kunde tänkas ordnad, därvid
landtbruksstyrelsen särskild!, anfört, att staten icke ägde någon för
fiskeriskola fullt lämplig fiskodlingsanstalt, sedan anstalten vid Finspång
visat sig icke motsvara de förväntningar, som hysts angående
densamma, framhöll departementschefen, hurusom landtbruksstyrelsen
såsom sin mening uttalat, att ordnandet af här ifrågavarande angelägenhet
icke syntes kunna definitivt afgöras, förrän frågan om fiskeriadministrationens
ordnande blifvit löst, hvarför landtbruksstyrelsen förbehölle
sig att framdeles, sedan sagda fråga förevarit, i den mån förhållandena
sådant påkallade, hos Kungl. Maj:t göra framställning i förevarande
ämne.
Äfven departementschefen delade denna landtbruksstyrelsens uppfattning.
Omedelbart efter det Riksdagen bifallit, hvad Kungl. Maj:t
i omförmälda proposition föreslagit i fråga om ordnandet af nämnda
administration m. m., anbefallde Kungl. Maj:t genom nådigt bref den
17 juni 1904 landtbruksstyrelsen att, bland annat, snarast möjligt till
Kungl. Maj:t inkomma med fullständigt förslag till ordnandet af fiskeriundervisningen
inom landet.
Inom landtbruksstyrelsen har med anledning häraf uppgjorts plan
för nämnda undervisnings ordnande, afseende hufvudsakligen att inom
särskilda orter af landet upprätta fiskeriskolor, afpassade efter hvarje
landsdels behof. Till följd af brist på tillgängliga lokaler och särskild!
utbildade ledare eller lärare har emellertid sagda plan hittills icke
kunnat föreläggas Kungl. Maj:t. Mera tillfälligt har emellertid behofvet
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
187
af fiskeriundervisning i ett enstaka fall blifvit fylldt, i det att för närvarande
och allt sedan år 1903 ett årligt statsbidrag af 1,000 kronor
utgått för anordnande af en fiskeriskola vid Ångelsberg i Västmanlands
län, med ändamål att lämna undervisning åt minst o elever, däraf 1
frielev, afsedda att utbildas till fiskare eller fiskeriinstruktörer.
I detta sammanhang tillåter jag mig ock omnämna, hurusom någon
egentlig eller med fast anstalt förbunden försöksverksamhet af nu
ifrågavarande slag hitintills icke här i landet utöfvats, om därifrån undantages
den med nämnda fiskodlingsanstalt vid Finspång förenade uppgiften
att anställa vetenskapliga undersökningar med praktiskt syfte rörande
villkoren för och utvecklingen af fiskarnas lif under olika förhållanden.
Då landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 29 mars 1890
väckte förslag om inrättandet af denna, enligt nådigt bref den 5 september
samma år upprättade och ännu i verksamhet varande anstalt,
anförde landtbruksstyrelsen, att det vore så långt ifrån, att dylika undersökningar
skulle för fiskerinäringen hafva mindre vikt och praktiskt
värde än för öfriga näringar, att de tvärtom, hvad fiskerinäringen
anginge, syntes snarare vara af behofvet mera påkallade, enär den
vetenskapliga behandlingen af dithörande spörsmål icke ännu erhållit
den omfattning eller drefves med det intresse, som önskligt vore, hvarför
äfven mycket dunkel ännu rådde på detta område till stor olägenhet
för fiskerinäringen och dess idkare.
Till följd af, bland annat, bristande arbetskraft hafva emellertid de
tilltänkta undersökningarna vid nämnda anstalt endast i ringa omfattning
kunnat komma till stånd.
Redan af hvad jag i det föregående anfört angående södra
Sveriges fiskeriförenings verksamhet framgår, att nämnda förening har för
afsikt att icke endast anordna en för våra förhållanden väl afpassad fiskeriundervisning
utan ock anställa omfattande försök och undersökningar,
delvis af samma beskaffenhet som dem man tänkt sig skulle utföras vid
fiskodlingsanstalten vid Finspång. Denna föreningens afsikt framträder
ännu tydligare i förenämnda underdåniga framställning från föreningens
styrelse, för hvars innehåll jag nu ber att närmare få redogöra.
Under hänvisning till de föreningen förelagda uppgifter, sådana
de i enlighet med föreningens stadgar af mig i det föregående angifvits,
har föreningens styrelse i föreliggande framställning till en början
framhållit dessa uppgifters praktiska innebörd, på grund hvaraf deras
lösning måste framstå såsom framför allt af vikt för utvecklingen af
landets sötvattensfiske.
188
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Främst bland dem både föreningen, såsom den vågade tro, med
rätta ställt försöksverksamheten. Att afvinna vårt lands talrika sjöar,
hvilka upptoge en areal af cirka 3,600,000 hektar, eller ungefär lika
mycket som dess åkerjord, en större afkastning än hittills, syntes föreningen
ovillkorligen vara en bland de i nationalekonomiskt afseende
för vårt land viktigaste frågor. Visserligen saknades hos oss statistiska
uppgifter, som möjliggjorde en beräkning af sötvattensfiskets nuvarande
afkastning, men enligt de spridda uppgifter, som funnes, kunde denna
afkastning i medeltal knappast sättas högre än till 3 kg. per hektar,
hyilket för landets hela sötvattensareal skulle gifva eu årlig produktion
af 10,800,000 kg. fisk. Att denna produktion vore ytterst otillfredsställande,
visade eu jämförelse med förhållandena i Tyskland, där en
medelgod sjö ansåges böra gifva en årlig afkastning af 15—30 kg.
fisk per hektar, medan eu del välskötta mindre sjöar årligen gåfve
ända till 60 kg. per hektar. Denna stora skillnad ''mellan de svenska
och de tyska sjöarnas afkastning vore visserligen delvis beroende på
klimatiska förhållanden och därpå, att sjöarna här i landet i allmänhet
vore större och djupare än de tyska — äfven i mellersta Europa
vore dylika sjöar mindre fiskrika än små och grunda sjöar. Hufvudorsaken
till våra sjöars ringa afkastning läge dock utan tvifvel i
oändamålsenlig skötsel.
Det hade varit på grund häraf, som södra Sveriges fiskeriförening i
främsta rummet föresatt sig att genom anställande af planmässiga fiskeoch
fiskodlingsförsök utbilda rationella brukningsmetoder för insjökultur.
Jämsides med försöken beträffande denna kultur hade föreningen
ställt försöksverksamhet rörande dammkultur. Erfarenheten i andra
länder hade nämligen visat, att i många fall insjöars afkastning kunnat
i ^ hög grad ökas genom att i dammar odlats värdefulla Åskslag till
sådan storlek, att roffisk icke kunnat i nämnvärd grad skada dem,
hvarefter de utplanterats i sjöar af sådan beskaffenhet, att de efter
någon tid kunnat där återfångas. Dammhushållningen, sålunda bedrifven,
kunde alltså blifva ett verksamt medel för höjande af särskildt mindre
sjöars afkastning.
Men, oberoende af den betydelse dammhushållningen kunde hafva
för vårt insjöfiskes utveckling, måste den, åtminstone för södra Sverige,
äfven i och för sig själf blifva af stor vikt, isynnerhet genom tillgodogörandet
af de talrika kärr- och mossmarker, hvilka alls icke eller endast
med dryga kostnader kunde blifva användbara för jordbruksändamål.
Redan nu funnes i norra Skåne och i Småland icke så få dammanläggningar
för odling af karp och sutare, af hvilka anläggningar de största
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
189
upptoge hvar och en respektive cirka 400, 90 och 73 hektars areal
och som, oaktadt en i allmänhet mycket primitiv skötsel ägnades dem,
gåfve en rätt afsevärd inkomst, hvilken i en del kända fall uppginge
till cirka 100 kronor brutto per hektar. Då kostnaderna för dammarnas
anläggning och skötsel i allmänhet icke vore stora, måste detta betraktas
såsom ett mycket godt resultat, i synnerhet då man toge i betraktande,
att den mark, på hvilken dammarna anlagts, förut vanligen varit så
godt som värdelös.
Såsom ett ytterligare skäl för uppmuntrande af dammhushållningen
ville föreningens stjvrelse påpeka, att af en del Åskslag, såsom
sutare och laxöring, vissa bestämda storlekar vore de i handeln —
särskild!, vid export till utlandet — mest efterfrågade och högst betalda.
Sålunda hade sutare af -J—{- kilograms vikt sistlidna höst i Tyskland
betalats med ända till 2,8 0 mark, medan för större sutare endast betalts
1,5 0 mark per kilogram. Att leverera större partier sutare eller laxöring
af eu viss storlek vore emellertid möjligt endast genom dammhushållning.
Äfven den andra punkten i föreningens program »att frambringa
och sprida för södra Sveriges naturförhållanden lämpade, snabbväxande
fiskraser» vore af stor praktisk betydelse. Då det bland fiskar — liksom
bland andra djur — inom samma art funnes raser med olika grad af
snabbvuxenhet och härdighet, vore det af vikt att vid inplantering af
nya Åskslag i ett vatten välja sådana raser, som för ifrågavarande
vatten gåfve de bästa ekonomiska resultat. I många sjöar funnes
exempelvis förkrympta och alltid magra former af braxen, hvilka borde
så vidt möjligt utrotas och ersättas af mera storvuxna och köttiga
raser. En af föreningens uppgifter vore därför att anställa jämförande
odlings- och uppfödningsförsök med fisk från olika sjöar, och att sedan
söka sprida de bästa formerna. På samma sätt skulle föreningen förfara
med dammfisk, särskildt karp, af olika raser, för att utröna, hvilka
raser vore de för vårt klimat lämpligaste. Genom att kunna tillhandahålla
allmänheten 1- och 2-årig karp och sutare af god ras i större
och mindre partier kommc föreningen att kraftigt bidraga till uppkomsten
af smärre dammhushållningar och göra det möjligt äfven för
det mindre jordbruket att genom fiskodling utnyttja hittills så godt
som värdelösa sänka marker.
För att kunna utföra dessa planer hade föreningen arrenderat
omkring 74 hektar till största delen kärrmark och mosse i Aneboda
socken af Kronobergs län med rätt för föreningen såväl att, om den så
önskade, inom fem år till i kontrakten fastställda priser köpa dessa
190
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
områden som ock att, om så visade sig behöflig!, förvärfva äfven angränsande
marker af liknande beskaffenhet.
Platsen för försöksstationen, som vore belägen omkring 200 meter
öfver hafvet, hade med afsikt valts så högt, att klimatet vid densamma
icke skulle vara mildare utan snarare strängare än i de flesta delar af
södra Sverige, enär under sådana förhållanden de resultat, som vid
stationen erhölles, borde kunna vinna tillämpning i hela södra och
äfven i en stor del af mellersta delen af landet.
På det arrenderade området hade föreningen redan anlagt sex lekdammar
och fem större dammar på tillsammans omkring 11 hektars areal,
hvilka instundande vår komme att besättas med fisk. Den sålunda gjorda
början till en fiskeriförsöksstation vore det föreningens afsikt att småningom
utvidga genom att anlägga nya dammar för olika ändamål
samt ett för undersökningarna nödigt laboratorium. För att uppföra
dammarna och sköta fiskodlingen hade föreningen anställt en erfaren
praktisk fiskodlare från Tyskland.
Till försöksstationen hörde vidare tre mindre af föreningen arrenderade
sjöar, belägna i närheten af Lamhults järnvägsstation. Fisket i
dessa sjöar sköttes af en af föreningen anställd fiskare. Föreningen
hade dessutom för afsikt att genom öfverenskommelse med jordägare
söka åt sig bereda tillfälle att anställa särskilda försök och undersökningar
i sjöar, belägna i olika delar af landet.
Kunskap om de vid försöksverksamheten och eljest vunna erfarenheter
hade föreningen tänkt sprida dels genom skrifter och instruktörer
och dels genom att vid fiskeriförsöksstationen inrätta en fiskeriskola,
vid hvilken eleverna skulle erhålla såväl praktisk som teoretisk utbildning
i yrket. Behofvet af en dylik skola för utvecklingen af vårt
sötvattensfiske syntes föreningens styrelse icke behöfva någon närmare
motivering. Våra fiskare hade hittills vanligen varit i afsaknad af all
annan undervisning i sitt yrke än den praktiska, de kunnat erhålla af
äldre yrkeskamrater på orten. Men att äfven fiskaren behöfde såväl
praktisk som teoretisk utbildning och måste förvärfva de nödiga förutsättningarna
för att kunna följa med sitt yrkes utveckling, kunde icke
bestridas. Ett synnerligen lämpligt tillfälle att inrätta en skola för sötvattensfiskare
erbjöde gifvetvis en försöksstation, i det att eleverna
blefve i tillfälle att vid densamma icke allenast få se och taga kännedom
om fiskodlingens och fiskerilärans nyaste metoder och resultat utan äfven
praktiskt deltaga i dammbyggnad, dammfiskens skötsel och insjöfiske.
Styrelsen ville slutligen påpeka betydelsen af den sista punkten i
föreningens program, nämligen »att på sätt ske kunde underlätta fiskens
Statsutskottets Utlåtande N:o It).
191
afsättning». Detta borde kunna ske dels genom tiskens ändamålsenliga
behandling och beredning och dels genom att organisera ekonomiska
föreningar för fiskens försäljning och export. På grund af sin förmåga
att leverera större partier kunde dylika föreningar sätta sig i direkt förbindelse
med större afnämare i utlandet och sålunda betinga sig högre
pris, än enskilda fiskare kunde erhålla af småhandlare. Äfven på detta
område vore det södra Sveriges fiskeriförenings uppgift att bistå såväl
fiskevattensägaren som fiskaren.
Föreningens verksamhetsområde omfattade visserligen för närvarande
endast landets södra fiskeridistrikt, men dess arbete måste dock
blifva till största nytta för hela Sverige.
Hittills hade föreningens tillgångar varit inskränkta till ett anslag
å 2,500 kronor, som Kronobergs läns hushållningssällskap beviljat, och till
ett å 700 kronor från Blekinge läns hushållningssällskap, hvarjämte
Malmöhus’ läns hushållningssällskap beviljat ett räntefritt lån å 5,000
kronor och Kronobergs läns hushållningssällskap ett dylikt lån å 3,000
kronor, livartdera lånet mot styrelsens personliga borgen. Hos öfriga
hushållningssällskap hade styrelsen icke begärt understöd för år 1906.
För att blifva i tillfälle att på ett effektivt sätt bedrifva försöksverksamheten
och underhålla nämnda fiskeriskola har föreningens
styrelse, med stöd af hvad i denna dess framställning blifvit anfördt, i
underdånighet hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes åt södra Sveriges
fiskeriförening lämna ett årligt anslag af 10,000 kronor för fiskeriskolan
och 5,000 kronor för försöksverksamheten, att utgå från och
med år 1908 tillsvidare.
Vid denna sfn framställning har styrelsen fogat, förutom föreningens
stadgar, plan för fiskeriskolan samt inkomst- och utgiftsstat
för år 1908 för såväl fiskeriskolan som försöksverksamheten. Af omförmälda
plan framgår, bland annat, att skolkursen skulle komma
att fortgå under nio månader med början i senare hälften af januari
samt omfatta såväl teoretisk som praktisk utbildning, hvarvid liufvudvikten
dock skulle läggas på den senare, att den teoretiska undervisningen
komme att förläggas till vintern och omfatta följande läroämnen,
nämligen sötvatten sfiskarnas och sötvattnens naturlära, fiskerihushållning,
fiskeribokföring, svensk fiskerilagstiftning, uppmätning, lodning och
annan undersökning samt beskrifning af sjöar, afvägning och uppmätning
af fiskdammar, teckning och kartritning samt skriföfningar, uppsättning
af affärsbref, rapporter m. m.; att den praktiska undervisningen
skulle komma att omfatta fiske, tillverkning och reparation af fiskredskap,
anläggning och reparation af fiskdammar, enklare båtbyggnad, till
-
192
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
verkning- af fisksumpar m. fl. träarbeten, upprensning af notvarp och af
hela sjöar för notdragning, inrättande af konstgjorda lekplatser, plantering
af vattenväxter, artificiell befruktning af fiskrom, skötsel af fiskdammar
och dammfisk, fisktransport, fiskplantering samt fiskrökning; att lärlingarna
skulle vara skyldiga att utföra, förutom hvad till deltagandet i
undervisningen hörde, alla vid fiskeriförsöksstationen och skolan förekommande
arbeten, som blefve dem ålagda; att de af föreningen skulle
erhålla fri bostad, lyse, eldbrand och kost; samt att lärarpersonalen
skulle utgöras af föreståndaren, som tillika vore fiskeriförsöksstationens
föreståndare och som tillsvidare skulle meddela den teoretiska undervisningen,
af fiskmästaren, som skulle leda det praktiska undervisningsarbetet,
i hvad det rörde anläggning och reparation af fiskdammar,
dammhushållning ocli annan fiskodling samt fisktransport, af fiskeriförmannen,
som skulle leda de praktiska arbetena i insjöfiske, fiskevård,
tillverkning, skötsel och reparation af fiskredskap äfvensom i fiskrökning,
samt — under en tid af tre månader hvarje vinter — af en båtbyggare,
som skulle meddela undervisning i enklare båtbyggeri och andra träarbeten.
Enligt det uppgjorda förslaget till inkomst- och utgiftsstat för
skolan påräknas ingå andra inkomster än statsbidraget, som skulle
användas till organisationskostnader, arfvoden åt lärarna, hyra, undervisningsmateriel!
m. m. samt till kosthållning för 10 lärlingar under
nio månader, därvid kosthållningen för hvarje lärling beräknats till 300
kronor.
Inkomst- och utgiftsstaten för försöksverksamheten upptager såsom
inkomster, förutom statsbidrag, anslag från hushållningssällskapen
inom södra fiskeridistriktet, 8,500 kronor, och för försåld fisk och fiskyngel,
500 kronor, medan bland utgifterna ingå, förutom arrende afgifter,
arfvoden, rese- och tryckningskostnader, redskap och afvelsfisk m. m.,
5,000 kronor till dammanläggningar och sjöarnas upprensning.
Öfver föreliggande framställning har landtbruksstyrelsen på grund
af nådig remiss afgifvit underdånigt utlåtande den 27 november
nästlidna år och därvid, bland annat, anfört, hurusom den stora vikt,
som fiskerinäringen ägde för vårt land och som i förevarande framställning
framhållits genom påvisande af det förhållandet, att arealen
af endast våra insjöar uppginge till samma storlek som landets åkerjord,
måste mana statsförvaltningen att, i hvad på densamma ankomme,
verka för tillgodogörandet af de tillgångar, som genom fisket, särskildt
insjöfisket, kunde beredas landets inbyggare. Så småningom hade också
insikten härom blifvit spridd bland allmänheten, hvarå bildandet af
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
193
södra Sveriges fiskeriförening kunde tjäna såsom bevis. Tiden kunde
alltså anses kommen för vidtagande af kraftigare åtgärder i syfte att
än vidare genom statsförvaltningen söka möjliggöra fiskerinäringens
utveckling inom vårt land. Båda de hufvudsakliga riktningar, i hvilka
nämnda förening sökte verka för uppnåendet af detta mål, eller dels
genom upprättandet af en fiskeriskola och dels genom försöksverksamhet,
syntes landtbruksstyrelsen vara särskildt förtjänta af uppmärksamhet.
Oaktadt landtbruksstyrelsen icke ännu varit i tillfälle att framlägga
något fullständigt förslag till ordnande af fiskeriundervisningen
inom landet, ansåge likväl styrelsen hinder icke möta för ett partiellt
lösande af denna viktiga fråga genom anlitande af den utväg, som
föreningen i sådant afseende anvisat och hvilken motsvarade behofvet
för den ort, inom hvilken den föreslagna skolan vore afsedd
att anlitas. Mot den plan, som föreningen uppgjort för sin verksamhet
i dess helhet, funne landtbruksstyrelsen intet att erinra, och ansåge
styrelsen den plats, föreningen valt till upprättandet af eu fiskeriskola
och anordnande af försöksverksamhet, fullt lämplig. Vid besök i Aneboda
under hösten 1906 hade fiskeriinspektören haft tillfälle iakttaga,
att det af föreningen på 49 års tid arrenderade området vore för sitt
ändamål väl beläget, i synnerhet som tillfälle erbjöde sig för föreningen
att vid eventuellt behof utvidga sin verksamhet till angränsande marker
och till sjöar af annan natur.
Såväl för undervisningens ändamål som för försöks utförande vore
det en stor fördel, att möjlighet vore beredd att därstädes rationellt
bedrifva dammkultur, hvilken enligt landtbruksstyrelsens åsikt komme
att få stor betydelse, särskildt för de sydligare delarna af vårt land. Om
också marknaden för dammkulturens förnämsta föremål — karp och
sutare — icke inom den närmaste tiden kunde inom Sverige blifva
särdeles afsevärd, så vore likväl möjligheterna för export af dessa Åskslag
till Tyskland under nuvarande förhållanden ganska goda, ett förhållande,
som utan tvifvel komme att fortfara. Det kunde icke heller
antagas, att produktionens storlek på mycket länge kunde öfverskrida
afsättningsmöjligheterna. Äfven andra fiskarter än de nu sagda kunde
emellertid odlas i dammar och exporteras, om också icke i samma
omfattning som de nyss nämnda. Härtill komme, att fiskyngel,
exempelvis gösyngel, som det i vårt land hittills varit så svårt att erhålla
i tillräckligt antal, framdeles borde kunna uppdragas vid och spridas
från Aneboda.
Bih. till Riksd. Prot. 1907. 4 Sand. 1 Afd. 10 Höft.
25
194
Statsutskottets Utlåtande N:o 10-
På sätt föreningen framhållit, funnes inom Småland och norra
Skåne mycket vidsträckta, för närvarande nästan värdelösa områden,
hvilka kunde förvandlas till fiskdammar; och hade det inom Kronobergs
län visat sig, att mindre jordbrukare efter erhållen undervisning
lätt nog kunde afväga platserna, där dammar lämpligen kunde anläggas.
Där sådana anläggningar skett, hade underhållskostnaderna visat sig
blifva jämförelsevis billiga. Det borde också framhållas, att för export
eller försäljning ägare af mindre dammar framdeles kunde slå sig tillsammans
i syfte att få afsättningen på tillfredsställande sätt ordnad.
Inom andra delar af vårt land än de nyss omnämnda, såsom inom
västra, mellersta och östra fiskeridistrikten, borde en dammkultur åt nu
omnämndt slag äfven kunna med fördel drifvas. I de båda nordliga
distrikten däremot syntes andra fiskarter, såsom forell och bäckröding,
bättre lämpa sig för dammkulturen. För Stockholms förseende med
fisk borde anläggande af fiskdammar i hufvudstadens närhet vara åt
icke ringa betydelse.
För att emellertid dammkulturen skulle kunna komma till användning
på därför lämpliga platser inom vårt land, erfordrades såväl
undervisning som försök; och i bägge dessa hänseenden vore det därför
af ganska stor betydelse, att ifrågavarande förening upptagit dessa
verksamhetsgrenar bland sina uppgifter.
Den fiskeriskola, som södra Sveriges fiskeriförening ämnade upprätta,
hade till uppgift att utbilda sådana yrkesmän, som kunde finnas
skickliga att bedrifva dammkulturen, men äfven att i allmänhet utdana
yrkesfiskare, af hvilka vårt land för närvarande hade stort behof, såväl
hvad hafsfiske! som sötvattensfisket och fisket i landets östra skärgårdar
anginge. I många af dessa afseenden lämpade sig Aneboda särdeles väl.
Hvad beloppet af det till fiskeriskolan begärda anslaget, 10,000
kronor för år, anginge, hade landtbruksstyrelsen icke något att däremot
erinra, under förutsättning likväl, dels att af anslaget ett belopp al
7,000 kronor bestämdes såsom fast anslag och återstoden finge utgå
med 300 kronor för en hvar af högst 10 elever, åt hvilka det borde
åligga föreningen att kostnadsfritt lämna undervisning samt kost och
husrum, dels ock att vid anslagets slutliga beviljande landtbruksstyrelsen
blefve i tillfälle att granska och fastställa undervisningsplanen för
skolan och att för öfrigt vanliga villkor för dylikt auslags åtnjutande
komme att fastställas.
Beträffande försöksverksamheten, så ägde densamma fullt ut lika
stor betydelse för fisket som för andra verksamhetsområden, såsom landtbruket
och dess binäringar. Med fullt skäl kunde därför påstås, att
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
195
iisket, ej minst sötvattensfisket, för sin utveckling vore i hög grad
beroende af en sådan försöksverksamhet, som den södra Sveriges fiskeriförening
vore betänkt att bedrifva.
Enligt landtbruksstyrelsens åsikt borde försöksverksamheten å
fiskets område bedrifvas med stadig hänsyn till ortliga förhållanden
och därför i likhet med fiskeriundervisningen lokaliseras. I detta afseende
syntes föreningens plan väl motsvara behofvet inom den sydligare
delen af vårt land, och åt framtiden borde förbehållas utvidgandet
af verksamheten inom andra orter.
Ej heller mot det af föreningen för försöksverksamheten begärda
anslaget, 5,000 kronor, syntes skäl förefinnas till anmärkning, i all
synnerhet som det icke vore tänkbart, att dessa praktiska försök kunde
till nytta bedrifvas, utan att staten härför anvisade nödigt anslag.
Däremot ansåge landtbruksstyrelsen, att, i likhet med hvad fallet
vore beträffande anslagen till svenska mosskulturföreningen och Sveriges
utsädesförening, medel icke borde beredas för fiskeriskolan eller försöksverksamheten
vid Aneboda mer än för ett år i sänder eller närmast
för år 1908.
På grund af hvad landtbruksstyrelsen sålunda anfört, har styrelsen
i underdånighet hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes bereda södra
Sveriges fiskeriförening för år 1908 dels ett anslag af 10,000 kronor
till upprätthållande af en fiskeriskola vid Aneboda att utgå enligt förut
angifna grunder, dels ock ett anslag af 5,000 kronor att användas
såsom bidrag till föreningens därstädes anordnade försöksverksamhet.
I händelse af bifall härtill har landtbruksstyrelsen förklarat sig
anse, att såsom villkor för anslagets åtnjutande borde stadgas, att föreningen
skulle vara skyldig att före den 1 april 1909 till landtbruksstyrelsen
afgifva berättelse rörande anslagets användande och redogörelse
för föreningens verksamhet i öfrigt, att föreningen skulle i
afseende å sin verksamhet vara underkastad särskild inspektion från
statens sida, att, om vid skolan skulle lämnas undervisning åt flera
elever än 10, hvilka samtliga skulle vara frielever, afgiften för undervisning,
kost och husrum för hvarje sådan elev icke finge bestämmas
till högre belopp än sammanlagdt 300 kronor, att undervisningen vid
skolan skulle pågå under en tid af minst 8 månader, samt att landtbruksstyrelsen
skulle äga att fastställa undervisningsplan för skolan
och utöfva inseendet öfver densamma äfvensom i öfrigt meddela de
föreskrifter angående skolan, som kunde för vinnandet åt det med
densamma alsedda ändamål vara erforderliga.
196
Statsutskottets Utlåtande N:o 10-
Departements
chefens
yttrande.
Slutligen liar jag att anmäla, att föreningen i en den 3 innevarande
januari ingifven skrifvelse i viss mån förändrat sin förut gjorda framställning.
Med hänsyn till den sena tidpunkt, på hvilken nämnda skrifvelse
inkommit, har densamma icke hunnit undergå sådan behandling,
att den kunnat af mig läggas till grund för någon hemställan till
Kungl. Maj:t. Den torde emellertid få fogas till öfriga handlingar i
ärendet.
Sedan lång tid tillbaka bär det öfverallt i vårt land förnummits
en allmän klagan öfver, att fisket i våra många insjöar icke på långt
när ger den afkastning, man på grund af naturliga förutsättningar kunde
förvänta af detsamma; och att denna klagan varit och ännu alltjämt är
befogad, därom lämnar, bland annat, den jämförelse, som här förut uppdrag^
mellan fiskbeståndet i våra och i Tysklands insjöar, påtagligt
vittnesbörd. Här kräfves sålunda ett kraftigare och mera målmedvetet
arbete än hittills, och framför allt gäller det att vinna ökade insikter
om ett rätt bedrifvande af denna för oss så naturliga näring.
1 detta afseende tillåter jag mig att, bland annat, framhålla,
hurusom en mera ingående kännedom såväl om de olika fiskslagens
naturliga lifsbetingelser som ock om skilda vattendrags större eller mindre
lämplighet för matnyttiga fiskar af olika slag måste förvärfvas, för att
eu rationell fiskvård skall kunna genomföras. Större erfarenhet behöfver
vinnas om möjligheten af och förutsättningarna för den i vårt land
säkerligen allt för litet beaktade dammkulturens bedrifvande i större
utsträckning än nu är fallet. Frågan om den för olika fiskslag lämpligaste
föda och beredande af tillgång därtill i sjöar af olika naturbeskaffenhet
behöfver fullständigare utredas, därvid hänsyn måste tagas till de skiftande
förhållandena i olika delar af vårt långsträckta land. Fångstmetoderna
måste fullkomnas, så att möjlighet erbjudes att behärska och med stöd
af vunnen erfarenhet efter de lokala förhållandena afpassa och reglera
fiskbeståndets fördelaktigaste sammansättning.
Då nu södra Sveriges fiskeriförening på sitt program uppställt,
icke endast att verka för åstadkommande af större klarhet och vinnande
af rikare erfarenhet i dessa och andra därmed i samband stående hänseenden,
utan ock att genom väl planlagd praktisk och teoretisk undervisning
höj a yrkesskickligheten bland fiskerinäringens utöfvare och vårdare,
synes mig denna förening verksamt kunna bidraga till att gifva välbehöflig
lyftning åt här ifrågavarande näring. Jag har så mycket större
anledning att härutinnan hysa goda förhoppningar, som platsen såväl
Statsutskottets Utlåtande N:o 10-
197
för försöksstation som för skola förefaller val vald och företaget synes
komma under god ledning.
Att, på sätt här föreslagits, förena skola och försöksanstalt synes
mig lämpligt och fördelaktigt. För sj kifva skolan måste det vara en
afsevärd fördel att vid undervisningen äga stödet af en anstalt med ,
stora resurser att drifva såväl insjöfiske som fiskodling och inom båda
dessa områden utöfva omfattande försöksverksamhet, utsträckt äfven
utom de vid anstalten anlagda dammarna och de arrenderade vattendragen.
Endast en skola, vid hvilken ett dylikt mångsidigt undervisningsmaterial
finnes att tillgå, torde med utsikt till framgång kunna fylla
de fordringar, Indika ställas på densamma.
En icke ringa vikt tillägger jag äfven den uppgift, föreningen
förelagt sig, att underlätta fiskens afsättning. För närvarande ser man
alltför ofta, särskilt vid skärgårdsfisket, hurusom det är mellanhänder —
ej sällan utländska sådana — som göra största vinsten på den af fiskarena
infångade fisken. Ett sådant förhållande är ägnadt att i hög grad slappa
intresset och verka hämmande på arbetet att draga ytterligare fördelar
af vårt fiskes rika utvecklingsmöjligheter.
Då här ifrågavarande förenings verksamhet utan statsbidrag säkerligen
icke kan komma till stånd i den omfattning eller blifva af den betydelse
för fiskerinäringens främjande, hvartill den eljest synes mig
äga de bästa förutsättningar, tvekar jag icke att tillstyrka lorslaget om
dylikt understöd. Att, såsom Riksdagen i sin ofvan omförmälda skrifvelse
framhållit, bereda hushållningssällskapen ett mera verksamt stöd
från statens sida till höjande af fiskerinäringen torde visserligen vara
både lämpligt och i vissa fall af behofvet påkalladt, men det synes
mig likväl, som om utsikten att af ett beviljadt statsbidrag erhålla största
möjliga nytta vore större och säkrare, om detsamma — såsom i detta
fall — lämnades åt eu under särskilt sakkunnig ledning ställd förening,
hvilken helt och odeladt ägnar sina krafter åt att göra det i rikaste
mått fruktbärande.
Hvad angår det begärda beloppet för försöksverksamhetens bedrifvande
har jag intet att erinra mot detsamma. Ej heller har jag
någon anmärkning att göra mot hvad landtbruksstyrelsen föreslagit i
fråga om uppdelningen af anslaget till fiskeriskolan eller mot storleken
af det utaf landtbruksstyrelsen för organisationskostnader, arfvoden åt
lärarna, hyra och undervisningsmateriel] m. in. föreslagna beloppet,
7,000 kronor. Hvad åter angår landtbruksstyrelsens förslag om ett
bidrag af 300 kronor för en hvar af högst tio elever, åt hvilka det
198
Statsutskottets Utlåtande N:o 10-
Utskottets
yttrande.
borde åligga föreningen att kostnadsfritt lämna undervisning samt kost
och husrum, anser jag mig ej kunna i allo biträda detsamma, önskligt
vore, att skolan besöktes af elever från skilda trakter af landet. Man
torde också kunna förutsätta, att respektive hushållningssällskap eller
landsting — inseende betydelsen af att personer från deras områden,
exempelvis för utbildning till fiskeritillsyningsmän, sattes i tillfälle att inhämta
kunskap om ett mera rationellt bedrifvande af fisket — skulle
finnas villiga att lämna något mindre anslag för underhåll vid skolan
af ett begränsadt antal elever från orten. Vid sådant förhållande anser
jag emellertid, att till grund för beräkningen af statsanslaget kan läggas
en något lägre beräkning af antalet af de elever, till kostnaderna
för hvilkas underhåll staten skulle lämna bidrag, och att till följd däraf
anslagsbeloppet kan minskas till 1,500 kronor. Hela det för fiskeriskolan
afsedda beloppet skulle då blifva tillhopa 8,500 kronor. Mot
åtnjutande af detta bidrag skulle det åligga föreningen att afgiftsfritt
lämna kost och husrum åt minst fem elever.
Hvad angår de af landtbruksstyrelsen föreslagna villkoren för
utfåendet af sistnämnda belopp, har jag icke annat att erinra, än att,
då staten ju skulle komma att betala alla kostnader för undervisningen,
denna synes böra vara fri. Sistnämnda omständighet torde emellertid
så till vida icke böra verka ändring i det af landtbruksstyrelsen föreslagna
beloppet för elevafgifterna, som föreningen skäligen torde böra
vara berättigad att ändå uppbära nämnda belopp i ersättning för kost
och husrum, där dessa förmåner begagnas.
Intetdera af de båda anslagen torde böra beviljas för längre tid
än ett år, i synnerhet som i de förslag till stater, hvilka ligga till grund
för de gjorda anslagsberäkningarna, vissa utgiftsposter äro af den
natur, att de icke lära återkomma ett annat år, hvad de till försöksverksamheten
angår, åtminstone icke med samma belopp som nu.
Bifalles af Riksdagen en framställning uti ifrågavarande afseende,
lär Kungl. Maj:t, på sätt landtbruksstyrelsen hemställt, meddela närmare
bestämmelser angående villkoren för anslagens åtnjutande.»
Då ifrågavarande fiskeriförening synes väl ägnad att främja fiskevården
och höja fiskerinäringen inom vårt land, anser sig utskottet,
som velat framhålla vikten af att kraftiga åtgärder vidtagas i nämnda
syften, böra biträda Kungl. Maj:ts föreliggande förslag om anslags
beviljande till föreningen; och har utskottet icke haft anledning till
anmärkning mot de föreslagna beloppen. Ej heller i öfrigt har departementschefens
framställning gifvit anledning till annan erinran än att,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
199
då undervisningen vid fiskeriskolau icke synes böra bedrifvas så ensidigt,
att ej elever äfven från andra delar af riket må kunna draga
nytta af de lärdomar och rön, som där framföras, det af departementschefen
angifna antalet frielever synes böra ökas till tio, såsom landtbruksstyrelsen
föreslagit. För dessa anser utskottet, att hälften af den till
300 kronor beräknade afgiften bör bekostas af statsmedel under villkor,
att andra hälften betalas af vederbörande hushållningssällskap eller
annorledes. Härigenom skulle det för detta ändamål afsedda anslaget
bibehållas med det af departementschefen upptagna beloppet, 1,500
kronor. Utskottet, som tillika förutsätter, att bidrag till föreningen
må såsom hittills utgå från vissa hushållningssällskap, hemställer alltså,
*
att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts
förslag, må, till understöd åt södra Sveriges fiskeriförening,
på extra stat för år 1908 anvisa ett anslag
af 13,500 kronor, däraf till upprätthållande af föreningens
fiskeriskola ett belopp af 8,500 kronor och
såsom bidrag till föreningens försöksverksamhet ett
belopp af 5,000 kronor.
Hydrografiska undersökningar af Sveriges färskvatten.
45:o) I särskild proposition den 21 december nästlidna år har Kungl.
Maj:t föreslagit Riksdagen dels att besluta, att i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de af statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
till statsrådsprotokollet för nämnda dag angifna grunder en hydrografisk
undersökning af Sveriges färskvatten skall företagas under ledning af
en särskild för ändamålet bildad hydrografisk byrå, samt dels att för
ifrågavarande ändamål för år 1908 anvisa ett extra anslag af 40,800
kronor.
Öfver denna proposition kommer utskottet att framdeles under
riksdagen afgifva utlåtande; hvilket utskottet skolat härmed för Riksdagen
-
Hydrografiska
undersökningar
af
Sveriges
färskvatten.
[43.]
anmäla.
200
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Inrättande af
en vattenfallskommissiou.
[44.]
Vattenfalls
kommitténs
betänkande.
Åtgärder för tillgodogörandet af svenska statens vattenfall.
46:o) Kungl. Maj:t liar föreslagit Riksdagen
dels att besluta:
att från och med år 1908 skall inrättas en permanent vattenfallskommission
för afgifvande af utlåtanden i ärenden angående dispositionen
af staten tillhöriga vattenfall, med en särskild af Kungl. Maj:t
förordnad vattenfallsingenjör såsom föredragande,
att i vattenfallskommissionen — förutom vattenfallsingenjören —
byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för tekniska ärenden
utom dem, som röra järnvägar, äfvensom fiskeriinspektören och öfveringenjören
i landtbruksstyrelsen skola vara själfskrifna såsom ledamöter,
och att öfriga ledamöter i kommissionen, livilka skola förordnas af
Kungl. Maj:t för en tid af tre år i sänder, skola utgöras af en ledamot
af kammarkollegium, en byråchef i domänstyrelsen, en öfverdirektör
och ledamot i järnvägsstyrelsen, en representant för järnkontoret samt
en representant för de grenar af industrien och näringarna, hvilka icke
företrädas af järnkontoret,
samt att det skall åligga vattenfallsingenjören att, utom föredragningen
inom kommissionen, jämväl enligt förut angifna grunder handhafva
den hufvudsakliga förvaltningen af statens vattenfall,
dels ock att, vid bifall till hvad sålunda föreslagits, å extra stat
för år 1908 till genomförande af den sålunda föreslagna organisationen
bevilja ett anslag å tillhopa 13,000 kronor.
Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet
anfört följande:
''I skrifvelse till Kungl. Maj:t den 2 maj 1898 anhöll Riksdagen.
att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa i skrifvelsen närmare
angifven utredning såväl beträffande de mera betydande vattenfall, hvilka
helt och hållet eller delvis ansåges vara i statens ägo, som ock
om och hvilka åtgärder borde från statens sida vidtagas, för att dessa
naturtillgångar måtte komma landet i dess helhet till godo, samt därefter
för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill en sådan utredning
kunde gifva anledning. Sedan kammarkollegium och domänstyrelsen
öfver denna framställning den 17 april 1899 afgifvit gemensamt underdånigt
utlåtande, uppdrog Kungl. Maj:t åt en kommitté att verkställa
den af Riksdagen sålunda begärda utredningen.
Statsutskottets Utlåtande K:o 10.
20]
Efter fullgjordt uppdrag afgaf denna kommitté, den s. k. vattenfallskommittén,
den 17 mars 1903 till Kungl. Maj:t betänkande i
ämnet, innefattande redogörelse för kommitténs utredningar beträffande
staten tillhöriga vattenfall jämte förslag till åtgärder, som borde från
statens sida vidtagas för att dessa naturtillgångar måtte komma landet
i dess helhet till godo. Detta betänkande åtföljdes af
l:o) förteckning öfver statens mera betydande vattenfall jämte tillhörande
bilagor (vattenområdeskartor, afrinningskurvor, vattenmängdsplanscher,
vattenståndsplanscher m. m.);
2:o) förteckning öfver statens mindre betydande vattenfall jämte
tillhörande bilagor;
3:o) öfversiktskarta öfver statens mera betydande vattenfall; samt
4:o) berättelser öfver en resa, som under år 1900 företagits af
professorn Svante Arrhenius och kommitténs sekreterare, docenten Adolf
Åström samt af dåvarande distriktschefen, majoren O. Z. Ekdahl och
ingenjören Axel Lundberg, de två förstnämnda på uppdrag af vattenfallskommittén,
till Schweiz, Tyskland, Österrike-Ungern, Italien och Frankrike
för att studera ej mindre gällande vattenlagar och deras tillämpning
än äfven frågor rörande tillgodogörande af krafttillgången i vattenfall
in. m.
Uti sitt betänkande med därtill hörande förteckningar kar
kommittén lämnat en redogörelse för de vattenfall, som helt eller delvis
äro i statens ägo, därvid angifvits såväl de grunder, hvarpå staten i
hvarje särskildt fall stöder sina äganderättsanspråk, som ock vattenfallens
läge, fallhöjd, antal hästkrafter vid olika vattenstånd, nuvarande
disposition m. in. Af denna redogörelse framgår, bland annat, att af de
staten helt eller delvis tillhöriga 271 vattenfall, som kommittén betecknar
såsom mera betydande, d. v. s. öfverhufvudtaget sådana som vid industriellt
medelvattenstånd hafva ett energiförråd af i Norrland och Dalarna minst
100 och i det öfriga Sverige minst 50 effektiva hästkrafter, endast 68 äro
tagna i anspråk för alstrande af kraft, och att af dessa 68 de flesta ej på
långt när äro till fullo utnyttjade. Äfven af de 105 fall, som upptagas i
kommitténs förteckning öfver statens mindre betydande vattenfall, synas
en stor del ligga obegagnade eller vara endast ofullständigt utnyttjade.
Kommittén har sökt lämna förslag till en allmän hushållningsplan
för svenska statens mera betydande vattenfall och i sådant hänseende
till en början framhållit, hurusom man beträffande statens icke
tillgodogjorda och icke disponerade vattenfall borde skilja mellan
sådana vattenfall, som för statens egna behof borde reserveras, och
sådana, som kunde upplåtas åt enskilda.
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.
26
202
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Till den förra gruppen har kommittén hänfört dels sådana vattenfall.
hvilkas vattentillgångar kunde komma att tagas i anspråk för att förse
statens egna verk och inrättningar med ljus och kraft, samt dels sådana,
som inom en öfverskådlig tid kunde komma till användning för kommunikationsväsendets
förbättring och tidsenliga användning, i hvilket
sistnämnda hänseende kommittén särskildt framhållit, att man borde
taga hänsyn ej blott till statsjärnvägarnas behof utan äfven därtill att
enskilda järnvägar, som önskade använda elektrisk drifkraft, möjligen
borde tillerkännas företrädesrätt framför andra enskilda till sådan staten
tillhörig vattenkraft, som vore för dem särdeles välbelägen och lämplig.
Beträffande den senare gruppen anför kommittén därefter följande.
Därest sålunda viss vattenkraft reserverades för statens verk och
inrättningar äfvensom för landets kommunikationsväsende, uppstode
frågan, huru staten lämpligast borde använda den vattenkraft, som
därefter återstode disponibel. Borde densamma till enskilda försäljas
eller utarrenderas? I flera af sina förut afgifna utlåtanden hade kommittén
uttalat sig mot försäljning af statens vattenfall, och kommittén hade
icke heller senare funnit skäl att frångå denna sin uppfattning. För
ett bibehållande af vattenkraften i statens ägo talade först och främst
den omständigheten, att med den allt större omfattning, som statsverksamheten
tenderade att erhålla, det icke med någon som helst grad af
visshet kunde öfverskådas, hvilken vattenkraft staten i en mer eller
mindre aflägsen framtid kunde behöfva taga i anspråk vare sig för
egen räkning eller för tillfredsställande af det allmännas behof. Därest
staten nu afhände sig vattenkraft, skulle det till äfventyra kunna inträffa,
att staten nödgades återköpa hvad den förut ägt till ett pris, som måhända
icke stode i rimligt förhållande till den vid försäljningen erhållna
köpeskillingen. Härmed sammanhängde den andra omständigheten,
som talade mot vattenkraftens försäljning. Den hydroelektriska industrien
hade för icke länge sedan gjort sitt inträde i vårt land.
Den erfarenhet, som från densamma kunde hämtas beträffande det nutida
värdet af vattenkraft, vore redan i och för sig alltför ringa och
osäker, för att man med ledning däraf skulle kunna åsätta vattenkraften
ett väl afpassadt försäljningspris. Ännu omöjligare blefve
detta, om man, såsom här vore fallet, måste och borde taga hänsyn
till vattenkraftens framtida värde för staten, ett värde, som kunde
komma att påverkas af så många faktorer, att de för närvarande på
intet sätt kunde beräknas. Men ytterligare en omständighet förtjänade att
framhållas. Från allmän ekonomisk synpunkt sedt kunde det vara fördelaktigt,
att staten ägde vattenkraft. För den händelse att all vattenkraft
vore i enskild ägo, skulle det kunna inträffa, att, såsom redan
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
203
antydts, de enskilda kraftproducenterna åsatte kraften ett sådant pris,
att landets fördel af att äga rik tillgång på vattenkraft komme att
väsentligt förringas. Den fara, som härutinnan förefunnes, skulle
otvifvelaktigt i många fall kunna motverkas, därest staten själf ägde
vattenkraft, som den tid efter annan kunde upplåta åt enskilda under
nyttjanderätt för måttligt pris. På grund af det anförda ansåge sig
kommittén böra såsom sin åsikt uttala, att statens disponibla vattenkraft
icke borde för evärdlig tid föryttras, utan åt enskilda för begränsad
tid utarrenderas.
Med denna utgångspunkt har kommittén sökt lämna en utredning,
hvarför staten tillhörig vattenkraft hittills så föga kommit till
användning, därvid kommittén funnit, att det för närvarande vore
förenadt med svårigheter för enskilda att på angifvet sätt komma i
besittning af sådan vattenkraft. Dessa svårigheter berodde enligt kommitténs
förmenande dels därpå, att statens vattenfall stode under vård
och inseende af två eller flera ämbetsverk, dels därpå, att tidsenliga
bestämmelser beträffande utarrendering af statens vattenfall saknades,
så att Riksdagens samtycke måste inhämtas för hvarje särskildt
ärende angående utarrendering af vattenkraft, såvidt icke den ifrågavarande
kraftkällan vore belägen å eller vid jordbruksdomän och arrendetiden
utgjorde högst 20 år, samt dels därpå, att med nuvarande sätt för
handläggning af dylika frågor det dröjde en afsevärd tid, innan en
sådan frågas förberedande behandling hunne afslutas och frågan blefve
klar för slutlig pröfning.
I dessa hänseenden har kommittén anfört hufvudsakligen följande.
De kronans fasta egendomar jämte »laxfisken och andra kronans
fisken samt kronans öfriga lägenheter», som Kungl. Maj:t icke
utan Riksdagens samtycke ägde afhända kronan, skulle enligt §77
regeringsformen förvaltas efter de grunder, Riksdagen därom föreskrefve.
Men enär förvaltningen af de kronan helt eller delvis tillhörande
vattenfallen icke hittills spelat den roll i nationalhushållningen, att Riksdagen
haft anledning att därom meddela särskilda föreskrifter, kunde
denna gren af statsförvaltningen icke heller anses motsvara de kraf,
som den nya hydrotekniska industrien ställde på densamma.
Först och främst vore att anmärka, att en del af statens odisponerade
vattenfall stode under domänstyrelsens vård och inseende, medan
förvaltningen af en annan del däraf ålåge kammarkollegium. Jämlikt
nådiga kungörelsen den 10 november 1882 angående förändrade grunder
för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner skulle all kronans
fasta egendom, som ej med stadgad åborätt innehades eller vore till
visst statsändamål anslagen och till följd deraf antingen till omedelbart
204
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
begagnande upplåten eller ställd under särskild ämbetsmyndighets vård,
stå under inseende af domänstyrelsen. Däremot ålåge kammarkollegium,
jämlikt förnyade nådiga instruktionen för detta ämbetsverk den 14
november 1879, att bland annat kafva inseende ock vård öfver den
statens fasta egendom, i afseende liv arå icke vore annorlunda stadgadt,
så ock, med närmare angifna undantag, öfver den till civila ock kyrkliga
bekof anslagna jord. Om man endast kade att rätta sig efter den
otydliga formuleringen af den först åberopade författningens ordalydelse,
skulle det icke vara så lätt att afgöra, hvilken egendom skulle köra
under det ena eller det andra ämbetsverkets vård ock inseende. Men
vid det förkållandet, att kammarkollegium ursprungligen käft sig anförtrodd
förvaltningen af så godt som all kronans fasta egendom äfvensom
att domänstyrelsen, som i senare tider inrättats, icke kunde anses äga
förvaltningsrätt öfver annan egendom än den, som faktiskt blifvit åt
styrelsen öfverlämnad, kunde man afgöra, hvilken egendom de särskilda
ämbetsverken kade att förvalta. Den egendom, öfver hvilken domänstyrelsen
sålunda ägde förvaltningsrätt, bestode dels af den jord samt
de kvarnar och fiskevatten, hvilka funnes upptagna i de förteckningar,
som domänstyrelsen hvart tredje år, närmast efter det omval till Riksdagens
Andra Kammare ägt rum, läte upprätta öfver de för statens
räkning utarrenderade egendomarna samt öfver arrendeinkomsterna
däraf, dels ock af de kronoparker, livilka funnes upptagna i domänstyrelsens
årliga underdåniga berättelser rörande skogsväsendet, hvilka
infördes i bidragen till Sveriges officiella statistik. A andra sidan måste
vården ock inseendet öfver all annan kronans egendom fortfarande
anses åligga kammarkollegium, i följd hvaraf detta ämbetsverk skulle
äga förvaltningsrätt öfver, bland annat, kronans öfverloppsmarker och
oafvittrade marker samt under åborätt upplåtna kronohemman ock
nybyggen.
Under förutsättning att vården ock inseendet öfver statens vattenfall
ålåge den ämbetsmyndighet, som ägde förvalta den fastighet, å eller
vid hvilken vattenfallen vore belägna, följde häraf omedelbart, huru
förvaltningen af statens vattenfall kunde anses vara mellan berörda
ämbetsverk fördelad. Det återstode endast någon tvekan beträffande
förvaltningen af sådana vattenfall, som icke läge vid strandfastigheter
af angifna slag utan vid t. ex. skatte- eller frälsehemmans stränder.
Men med ledning af nyssberörda grundsatser beträffande de båda
ämbetsverkens ömsesidiga kompetens syntes framgå, att förvaltningen
af ifrågavarande vattenfall ålåge kammarkollegium, så att detta ämbetsverk
skulle äga vård och inseende öfver vattenfallen vid t. ex. Troll
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
205
hättan i Göta älf, Killingilinka i Kajtum älf, Purkijaureforsen i Lilla
Lule älf och Grundforsen i Vindelälfven.
Undantagsvis stode statens vattenfall under vård och inseende af
ännu ett tredje ämbetsverk, nämligen arméförvaltningen. Så vore förhållandet
med Strömsholmsfallet i Kolbäcksån och Götaströmsfallet i
Lagan med flera.
Redan den omständighet, att statens vattenfall sålunda stode under
skilda ämbetsverks vård och inseende, måste betraktas såsom olämplig.
Men ännu mer framträdde denna olägenhet vid det förhållandet,
att beträffande vattenfall, som vore under domänstyrelsens vård och
inseende, icke andra föreskrifter funnes än de, som meddelats i åberopade
nådiga kungörelse den 10 november 18S2, samt att beträffande
vattenfall, som lydde under kammarkollegii förvaltning, icke några som
helst föreskrifter gifvits. Men då härtill komme, att först omförmälda
bestämmelser vore meddelade med hufvudsaklig hänsyn till jordbruksdomänernas
förvaltning och utarrendering, samt att icke några andra
föreskrifter uti nu förevarande afseende, direkt gällande vattenfall,
kvarnverk och fisken, funnes här i landet, än att ifrågavarande lägenheter
kunde vid utarrendering af den egendom, hvartill de hörde, jämte
nödigt utmål undantagas och på särskildt arrende upplåtas, torde det
vara tydligt, att de lagstadgade normerna för vattenfallens förvaltning
vore ofullständiga och olämpliga. Särskildt folie detta i ögonen i fråga om
tiden för ett eventuellt arrendeaftals bestånd. Äfven om det i punkt 4
af nådiga kungörelsen den 10 november 1882 medgåfves domänstyrelsen
att för arrende af annan kronans fastighet än jordegendom bestämma
tiden i hvarje fall efter för handen varande förhållanden, syntes det
dock vara med grunderna för denna författnings tillkomst öfverensstämmande,
att arrendetiden icke af styrelsen utsträcktes utöfver en
tidrymd af 20 år. Men då en så kort arrendetid för vattenfall måste
anses vara alldeles omöjlig att numera såsom regel uppställa, följde,
att icke ens nämnda väsentliga bestämmelse uti nådiga kungörelsen
den 10 november 1882 vore beträffande mera betydande vattenfalls
utarrenderande tillfredsställande.
Af anledning alltså att kammarkollegium icke vore behörigt att
utan vidare utarrendera statens under dess värd och inseende varande
vattenfall, äfvensom att enskilda endast sällan kunde antagas vara
villiga att arrendera vattenkraft för en så kort arrendetid som 20 år,
vore spekulanter å sådan kraft hänvisade att, på sätt § 77 regeringsformen
bestämde, till Kung]. Maj: t ingifva sina ansökningar om
rätt att få arrendera viss, staten tillhörig vattenkraft. Då nu Kungl.
Maj:t icke kunde antagas afgöra ett dylikt ärende utan att höra
206
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
den centrala ämbetsmyndighet — kammarkollegium eller domänstyrelsen
eller möjligen bådadera — hvarunder den ifrågavarande vattenkraften
i administrativt hänseende lydde, äfvensom Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i det län, hvarest vattenfallet vore beläget, följde
däraf, att den formella behandlingen af en dylik ansökan icke kunde
ske med erforderlig snabbhet. Men därjämte måste hvarje sådan ansökning
antagas komma att remitteras till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för utlåtandes afgifvande, alldenstund denna myndighets ämbetsbefattning
omfattade handläggning af tekniska och administrativa
ärenden, som anginge, bland annat, sjöars och vattendrags tillgodogörande
för sjöfart, flottning eller andra industriella behof och i samband därmed
nödiga anläggningar. v Vidare kunde antagas, att en dylik ansökning
lämpligen behöfde remitteras exempelvis till landtbruksstyrelsen, därest
ansökningen afsåge ett sådant vattenfall, som vid afvittringen disponerats
för framtida uttappning af sjö eller för ofvanför fallet belägna ägors
fredande för öfversvämningar, eller till järnvägsstyrelsen, därest ansökningen
gällde ett vattenfall, hvithet ansetts böra reserveras för elektrisk
drift af någon del af statens järnvägar. Då slutligen en dylik ansökning,
jämlikt § 77 regeringsformen, icke kunde af Kungl. Maj:t bifallas
utan Riksdagens samtycke, torde vara lätt insedt, att behandlingen af
ansökningen från dess ingifvande till dess afgörande merendels måste
komma att taga så lång tid i anspråk, att endast denna omständighet
helt säkert afskräckte mången till och med från försök att förvärfva
nyttjanderätt till staten tillhörig vattenkraft, allra helst sökanden, äfven
sedan hans ansökning blifvit af Kungl. Maj:t bifallen, måste enligt
nådiga förordningen om jordägares rätt öfver vattnet å hans grund den
30 december 1880 hos allmän domstol söka tillstånd till anläggningens
utförande och därvid tilläfventyrs låta ärendet gå genom tre instanser
samt ändock, därest kongsådra i vattendraget funnes, i administrativ
ordning hos Kungl. Maj:t utverka tillstånd att bygga i ådran.
I ändamål dels att vinna enhet i förvaltningen af statens vattenfall
dels ock att om möjligt söka nedbringa tiden för den formella
behandlingen af frågor rörande utarrenderande af sådana vattenfall
har kommittén föreslagit:
l:o) att Riksdagen borde öfverlämna åt Kungl. Maj:t att i öfverensstämmelse
med därför särskildt stiftad lag utarrendera staten tillhöriga
vattenfall;
2:o) att för utredning af frågor rörande utarrendering af statens
vattenfall skulle inrättas ett stadigvarande centralorgan — eu permanent
vattenfallskommission; samt
Statsutskottets Utlåtande N:o 10-
207
3: o) att alla efter förut angifna grunder utarrenderade vattenfall
med tillhörande strandområden skulle ställas under domänstyrelsens
vård och inseende.
Kommittén har härutinnan hufvudsakligen anfört följande.
Då Riksdagen genom ofta åberopade nådiga kungörelse den 10
november 1882 åt domänstyrelsen anförtrott förvaltningen af statens
jordbruksdomäner, föreställde sig kommittén, att Riksdagen ock skulle
vara benägen att åt Kungl. Maj:t uppdraga omsorgen om utarrenderandet
af staten tillhöriga vattenfall, isynnerhet om Kungl. Maj:t
bereddes tillfälle att för hvarje särskildt ärende erhålla nödig utredning
från ett för sådant ändamål inrättad t centralorgan.
Ett dylikt centralorgan borde enligt kommitténs mening erhålla
sådan sammansättning och sakkunskap, att en af detsamma verkställd
utredning vore till fyllest för ärendets slutliga afgörande, d. v. s. utredningen
borde vara lika fullständig och allsidig, som om ärendet
remitterats till alla de ämbetsmyndiglieter, som nu i dylika ärenden
hördes.
Med hänsyn därtill att hvarken statens tillgång på vattenkraft
vore så stor eller efterfrågan af dylik kraft så betydande, att inrättandet
af ett nytt ämbetsverk däraf betingades, hade kommittén tänkt sig,
att ett centralorgan för ifrågavarande statsuppgift borde sammansättas
företrädesvis af ämbetsmän från redan bestående statsinstitutioner,
hvilka ämbetsmän endast vid behof och efter särskild kallelse skulle
sammanträda för att behandla hithörande ärenden.
Uppslag till införandet af en så beskaffad centralmyndighet hade
kommittén funnit uti den italienska permanenta centralkommissionen
(»commissione centrale permanente») och den i franska förslaget till
vattenlag af den G juli 1900 omförmälda s. k. blandade vattenverkskommissionen
(»la commission mixte des usines hydrauliques»).
Båda dessa kommissioner skulle hafva till uppgift att afgifva
utlåtanden öfver inkomna ansökningar om koncession å vattenkraftsanläggningar
särskildt med hänsyn till statens och det allmännas intressen,
på grund hvaraf kommissionerna också skulle erhålla en därefter
lämpad sammansättning.
Sålunda skulle den italienska kommissionen enligt dekret den 11
juni 1899 vara sammansatt af generaldirektören i den italienska vattenbyggnadsstyrelsen
såsom president, två ledamöter i samma styrelse, en
ledamot i den italienska järnvägsöfverstyrelsen, en öfverinspektor vid
järnvägarna, en högre ämbetsman från den kungl. skattkammaren,
208
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
eu industriidkare, förordnad af ministern för jordbruk, industri ocli
handel, tre ämbetsmän af minst byråchefs rang, utsedda en af ministern
för de offentliga arbetena, eu af ministern för finanserna och en af
ministern för jordbruk, industri och handel, två officerare af minst
öfverstelöjtnants rang, utsedda en af krigs- och en af sjöministern, i
fråga om ansökningar, som direkt eller indirekt kunde anses beröra
företag, lydande under sistnämnda ministrars departement, samt slutligen
chefen för generalstabens kommunikationsafdelning, när det vore
fråga om vattenafledningar, som anginge järnvägarna, hvarjämte kommissionen
biträddes af en teknisk och en juridisk sekreterare, båda af
byråchefs rang.
Enligt lagförslaget den 6 juli 1900 skulle den franska kommissionen
bestå af en ledamot af Conseil d’Etat, som skulle fungera såsom
president, fem själfskrifna ledamöter, nämligen direktören för afdelningen
för vägar, navigation och grufvor samt direktören för järnvägarna,
båda inom departementet för de offentliga arbetena, direktören för
jordbruket och direktören för det agrara vattenafledningsväsendet, båda
inom jordbruksdepartementet, samt direktören för den departementala
och kommunala förvaltningen inom inrikesdepartementet, två medlemmar
r Conseil general des ponts et chaussées (generalrådet för väg- och
vattenbyggnader), två »maitres des requétes» vid Conseil d:Etat, två
elektroingenjörer eller järnvägsingenjörer samt en öfveringenjör för
väg- och vattenbyggnader, hvilken tillika skulle vara sekreterare.
Med ledning af här meddelade upplysningar och på grund af
förut angifna skäl ansåge kommittén, att behandlingen af frågor
rörande tillgodogörande af statens mera betydande vattenfall borde
öfverlämnas till en permanent vattenfallskommission. som kommittén
tänkt sig lämpligen kunna erhålla följande sammansättning:
l:o) chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen såsom ordförande;
2:o) en byråchef i samma styrelse såsom föredragande;
3:o) ett kammarråd;
4:o) en byråchef i domänstyrelsen;
5: o) fiskeriinspektören;
6:o) en öfverdirektör och ledamot i järnvägsstyrelsen; samt
7:o) en fullmäktig i järnkontoret.
Genom sådan sammansättning skulle, enligt kommitténs förmenande,
alla eller åtminstone de viktigaste af de intressen, som kunde
tänkas bero af ansökningar att få arrendera vattenkraft, blifva representerade.
Att ledningen af den föreslagna kommissionen skulle öfverlämnas
åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens chef och att en byråchef
i denna styrelse skulle vara föredragande, syntes få anses till fullo
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
209
motiveradt därmed, att behandlingen af ifrågavarande ansökningar i
första hand kräfde sådan teknisk kompetens, som företrädesvis inom
denna styrelse kunde vara att påräkna. Att kammarkollegium och
domänstyrelsen måste vara i kommissionen representerade läge i öppen
dag, alldenstund den mark, å eller invid hvilken statens vattenfall vore
belägna, stode under ettdera eller bäggedera af dessa ämbetsverks vård
och inseende. Likaledes syntes det vara välbetänkt, att fiskeriinspektören
komme i tillfälle att i kommissionen tillvarataga fiskerinäringens
intressen, att en ledamot i järnvägsstyrelsen bereddes möjlighet bevaka,
att något för elektrisk järnvägsdrift lämpligt vattenfall icke komme
att för annat ändamål disponeras, äfvensom att industri och näringar
blefve uti kommissionen genom en fullmäktig i järnkontoret på bästa
möjliga sätt representerade.
För vinnande af enhet i förvaltningen af statens vattenfall borde
slutligen alla sådana vattenfall, i den mån de blefve utarrenderade,
ställas under domänstyrelsens vård och inseende, så att berörda styrelse
skulle äga upprätta arrendekontrakt, föranstalta om att erforderliga
besiktningar blefve utförda samt i öfrigt öfvervaka, att arrendekontraktens
bestämmelser blefve under arrendetiden i behörig ordning iakttagna.
Kommittén föreställde sig, att domänstyrelsen skulle vara för
detta ändamål mest lämplig, så mycket hellre som styrelsen icke allenast
redan hade under sin förvaltning en stor del af ifrågavarande
egendom, utan också i orterna hade tjänstemän, som kunde öfva tillsyn
å den på angifvet sätt utarrenderade egendomen.
Därest frågan om utarrendering och förvaltning af statens vattenfall
sålunda ordnades, skulle detta enligt kommitténs uppfattning i hög
grad underlätta, att dessa vattenfall komme till inkomstbringande användning.
Särskilt syntes detta vara af stor betydelse för tillgodogörande
af statens vattenfall i mellersta och södra Sverige. Statens
vattenfall söder om Ångermanälfven vore, med några få undantag, af ringa
storlek. Då de dessutom vore till antalet få, torde det kunna antagas,
att staten tillhörig vattenkraft i dessa delar af landet vore vida mindre
än den, som enskilda ägde rätt att tillgodogöra sig. Men vid sådant
förhållande förelåge den faran, att statens vattenfall, därest arrenderätt
till desamma först efter årslånga förhandlingar kunde erhållas, icke
skulle komma till någon som helst användning, förr än större delen
af enskilda tillhörig vattenkraft redan tagits i anspråk. Denna olägenhet
syntes så mycket hellre böra undvikas, som statens vattenfall söder
om Ångermanälfven, oaktadt deras ringa storlek, dock flerstädes hade
Bih. till Riksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. JO Häft. 27
210
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
en sådan belägenhet, att de, om nyttjanderätt till desamma under
enkla former och utan afsevärd tidsutdräkt kunde utverkas, helt säkert
skulle blifva eftersökta och åtminstone för den närmaste framtiden
gifva staten större afkomst än de visserligen till sitt energiförråd rikare,
men med hänsyn till sin belägenhet mindre värdefulla kraftkällorna i
Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker.
Hvad i öfrigt anginge frågan om ordningen för utarrendering af
statens vattenfall ansåge kommittén för sin del, att ansökan om arrende
af vattenkraft borde göras hos Kungl. Maj:t.
Sedan en sådan ansökan inkommit, borde enligt kommitténs
mening ansökningen remitteras till den permanenta vattenfallskommissionen,
hvilkens ordförande omedelbart skulle vara pliktig låta i allmänna
tidningarna kungöra, att en så beskaffad ansökning blifvit gjord,
äfvensom att andra hugade spekulanter å samma vattenkraft ägde att
inom viss tid från kungörandet, hvilken tid icke syntes böra bestämmas
längre än till 60 dagar, inkomma med underdånig ansökning att
få arrendera ifrågavarande vattenkraft.
Vid beviljandet af arrenderätt till staten tillhöriga vattenfall borde
företrädet mellan flera sökande afgöras med hänsyn till vattenkraftens
rationella tillgodogörande, beredandet af den största möjliga inkomst
för staten, tryggheten för arrendekontraktets behöriga fullgörande samt
slutligen äfven till ändamålet med vattenkraftens tillgodogörande, så
att den arrendator borde föredragas, hvilkens anläggning kunde antagas
komma att bereda största båtnad för det allmänna.
Beträffande formerna för den permanenta vattenfallskommissionens
verksamhet hade kommittén tänkt sig, att, sedan ett ärende
till kommissionen inkommit, densamma skulle på ordförandens kallelse
snarast möjligt sammanträda, därvid ärendet skulle föredragas och
beslut fattas om arten och sättet för verkställandet af till äfventyrs
erforderlig utredning, att en vid föredragningen till riktigheten vitsordad
framställning eller promemoria af ärendets hufvudsakliga innehåll
skulle vid samma tillfälle genom ordförandens försorg tillhandahållas
kommissionens samtliga ledamöter, att kommissionen skulle
åligga att, om så befunnes nödigt, kommunicera berörda framställning
med den eller de myndigheter, hvilkas yttranden erfordrades, samt att,
sedan såväl samtliga yttranden som ock till äfventyrs beslutade utredningar
inkommit, kommissionen skulle ånyo på ordförandens kallelse
sammanträda för att företaga ärendet till afgörande.
Slutligen har kommittén angifvit vissa synpunkter, hvilka synts
kommittén böra läggas till grund för en blifvande författning om
utarrendering af statens vattenfall.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
211
Genom särskilda nådiga remisser den 23 oktober 1903 an- Remisser.
befallde Kungl. Maj:t kammarkollegium, kommerskollegium, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, domänstyrelsen och landtbruksstyrelsen
att afgifva underdåniga utlåtanden i anledning af vattenfallskommitténs
berömda förslag om inrättande af ett centralorgan
för utredning af frågor rörande utarrendering af statens vattenfall.
Kommerskollegium anbefalldes därvid, att jämväl lämna fullmäktige i
järnkontoret samt svenska teknologföreningen tillfälle att i ämnet
sig yttra.
Kammarkollegium har med anledning af den nådiga remissen i ,o^ar^^rden
underdånigt utlåtande den 11 december 1903 förmält sig ej hafva något °n december
att erinra mot bifall till kommitténs förslag i omförmälda hänseende. 1903-
Äfven öfriga i ärendet hörda ämbetsverk och korporationer hafva
i allmänhet tillstyrkt inrättandet af en permanent vattenfallskommission
för handhafvande af frågor rörande statens vattenfall, ehuru olika
meningar gjort sig gällande beträffande en dylik kommissions lämpligaste
sammansättning.
Uti sitt den 16 december 1903 afgifna underdåniga utlåtande Fullmäktige *
hafva sålunda fullmäktige i järnkontoret anfört följande. j?™i(Tdcum
Att inrättandet af ett centralorgan för verkställandet af ut- ber 1903.
redningar i frågor rörande utarrendering af statens vattenfall skulle
innebära beaktansvärda fördelar, syntes otvifvelaktigt. Den nuvarande
ordningen för dylika frågors utredning, då ämbetsmyndigheterna
hvar efter annan finge den föreliggande frågan till sig remitterad för
yttrande inom sitt ämbetsområde, medförde nämligen en tidsutdräkt,
som vore till men icke mindre för staten än för industrien. Skulle
staten för sin vattenkraft kunna påräkna industrien såsom kund —
och vikten däraf vore påtaglig såväl i statens privatekonomiska intresse
som ur nationalekonomisk synpunkt — vore utan tvifvel nödvändigt,
att ett snabbare afgörande af hithörande frågor kunde ernås. Till
vinnande däraf skulle det af kommittén föreslagna centralorganet, som
skulle ersätta de vederbörande myndigheter, hvilka eljest måste i saken
höras, säkerligen bidraga, då det väl måste antagas, att genom detsamma
den för frågornas utredning erforderliga tid skulle kunna
väsentligt förkortas, i det att utredningen komme att försiggå samtidigt
ur alla de synpunkter, som ansåges böra vinna beaktande.
Af obestridlig vikt vore då, att detta centralorgan finge en så
sakkunnig och fyllig sammansättning som möjligt. Med den af kom
-
212
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
mittén föreslagna sammansättningen syntes visserligen samtliga de centrala
myndigheter, till hvilka frågor af hithörande beskaffenhet eljest remitterades,
vara representerade, men ifrågasättas kunde, huruvida detta
skedde på lämpligaste sätt, likasom ock huruvida industri och näringar
skulle blifva tillräckligt företrädda.
Hvad först den förra frågan anginge, sammanhängde den delvis
med frågan om centralorganets organisation i dess helhet. Af kommittén
hade för detsamma användts benämningen »permanent vattenfallskommission».
Om i denna benämning, såsom fullmäktige för sin del
ansåge önskvärdt, finge läggas betydelsen af att det ifrågasatta centralorganet
skulle vara en fortvarande institution och icke blott existera
vid de tillfällen, då det sammanträdde, syntes lämpligt, att kommissionen
ägde åtminstone en medlem, som mera odeladt ägnade sin tid och sitt
intresse åt kommissionens verksamhet. Detta vore äfven af vikt med
hänsyn till allmänhetens beröring med kommissionen, i det att en
sådan ledamot kunde med råd och upplysningar tillhandagå dem, som
reflekterade på arrendering af staten tillhöriga vattenfall, hvarigenom
ärendena säkerligen skulle i lämpligare skick än eljest inkomma till
kommissionen. Omförmälda ledamot, som syntes böra inom kommissionen
föredraga där förekommande ärenden, borde gifvetvis vara sakkunnig
i vattentekniska frågor. I händelse af anställandet af en dylik person
syntes en af de föreslagna representanterna för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
böra uteslutas, och syntes då höra lämnas öppet, huruvida
styrelsen skulle representeras af sin chef eller af en byråchef i styrelsen.
Jämväl hvad beträffade öfriga i kommissionen företrädda ämbetsverk
syntes kunna förekomma, att verkets chef befunnes vara den lämpligaste,
dock att fiskeriinspektören syntes böra för sitt område vara själfskrifven.
En följd af den nu föreslagna förändringen i kommitténs
förslag torde blifva, att Kungl. Maj:t särskildt nämnde ordförande
bland kommissionens ledamöter.
Beträffande därefter frågan om representationen för industriens
och näringslifvets intressen, syntes kommitténs förslag därutinnan icke
inrymma nog inflytande åt desamma. Dessa intressen skulle representeras
af en person. Man kunde dock icke hos någon förutsätta
sakkunskap på mer än en del af näringslifvets skiftande områden, och
då den föreslagne representanten gifvetvis skulle komma att stå järnhandteringen
och hvad därmed sammanhängde närmast, skulle öfriga
delar af industrien sakna en målsman för sina speciella intressen.
Dessa vore dock af den betydenhet, att de syntes böra vara representerade.
En svårighet kunde då visserligen möta att bestämma,
hvar denne ledamot skulle tagas. Men man torde kunna säga, att
Statsutskottets Utlåtande No 10.
213
dessa intressen, i synnerhet då det, såsom i förevarande fall, gällde
en angelägenhet af hufvudsakligen teknisk art, ägde en god målsman
i svenska teknologföreningen, genom hvilkens medverkan därför en
lämplig representant för den af järnkontoret ej företrädda industrien
borde kunna erhållas.
En annan betydelse, som syntes böra inläggas i kommissionens
egenskap af att vara permanent, vore den, att hvarje ledamot i kommissionen
skulle så vidt möjligt vara fäst vid densamma för någon
längre tid. Ledamöterna borde, vare sig de komme att utses af
Kungl. Maj:t eller af vederbörande ämbetsverk eller korporationer, tillsättas
för någon bestämd icke alltför kort tid eller tills vidare. Endast
därigenom torde kontinuitet i kommissionens verksamhet vinnas. En
lämplig åtgärd i samma syfte vore jämväl, att för hvarje ledamot
utsåges en suppleant, som vid förfall för ledamoten kunde rycka in i
dennes ställe.
Af den i kommitténs utlåtande lämnade redogörelsen för föreslagna
eller beslutade centralorgan af liknande art i Frankrike och
Italien framginge, att vederbörande regeringsdepartement vid deras
sammansättning blifvit starkt tillgodosedda. Med hänsyn till olikheten
i de hos oss varande förhållandena syntes visserligen detta exempel
icke böra vinna direkt efterföljd, men ifrågasättas kunde, huruvida
icke beredningen hos Kungl. Maj:t af förekommande frågor skulle
underlättas, därest departementet uppehölle samband med kommissionen
genom vederbörande byråchefs närvaro vid frågornas behandling därstädes.
Med åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, ville fullmäktige
i underdånighet tillstyrka inrättandet af en permanent vattenfallskommission
för utredning af frågor rörande utarrendering af statens
vattenfall, äfvensom hemställa,
a) att denna kommission måtte sammansättas af:
dels en representant för hvarje af följande myndigheter och
korporationer:
l:o) väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
2:o) kammarkollegium,
3:o) domänstyrelsen,
4:o) järnvägsstyrelsen, ■ |
5:o) fullmäktige i järnkontoret och
6:o) svenska teknologföreningen;
dels ock
7:o) fiskeriinspektören samt
8:o) en särskildt af Kungl. Maj:t förordnad sakkunnig såsom
föredragande;
214
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Svenska teknologföreningen
den £
mars 1904.
b) att ledamöterna i kommissionen jämte suppleanter för dem
måtte utses för viss tid eller tills vidare, och att, om representanterna
för järnkontoret och för svenska teknologföreningen utsåges af Kungl.
Maj:t, vederbörandes förslag måtte inhämtas; samt
c) att kommissionens ordförande måtte utses särskildt af Kungl.
Maj:t bland kommissionens ledamöter.
Slutligen hafva fullmäktige uttalat sig för lämpligheten af att
vården och inseendet öfver staten tillhöriga, till enskilda utarrenderade
vattenfall skulle öfverlämnas åt domänstyrelsen.
Svenska teknologföreningens styrelse har med skrifvelse den 9
mars 1904 till kommerskollegium öfverlämnat föreningens yttrande i den
föreliggande frågan. Föreningen har på det kraftigaste vitsordat behöfligheten
och lämpligheten af ett sådant förenkladt tillvägagående
vid utarrendering af statens vattenfall, som den af vattenfallskommittén
föreslagna kommissionen enligt föreningens mening säkerligen skulle
medföra. För vinnande af nödig kontinuitet i kommissionens verksamhet
har emellertid föreningen i likhet med fullmäktige i järnkontoret
föreslagit, att ledamöterna i kommissionen skulle utses för längre tid.
I fråga om kommissionens sammansättning äfvensom utseende af dess
ordförande hyllar föreningen samma mening som fullmäktige i järnkontoret,
dock med uttryckligt framhållande af att den särskildt sakkunnige
föredraganden borde kunna utses såväl utom som inom vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen. Föreningen föreslår emellertid, att jämväl
kommerskollegium skulle vara representeradt i kommissionen genom sin
chef eller ett kommerseråd. Detta ämbetsverk, som företrädde industri
och näringar, syntes nämligen svenska teknologföreningen vara det ämbetsverk,
som bäst kände industriens och världsmarknadens ställning,
och således hafva en viktig uppgift att fylla vid frågor om vattenkraftens
rationella tillgodogörande. Beträffande den inom vattenkraftstekniken
speciellt sakkunnige ingenjören erinrar föreningen, att då han, bland
annat, skulle hafva till uppgift att vid anfordran meddela arrendesökande
nödiga upplysningar, denna hans ganska tidsödande uppgift framdeles
möjligen skulle komma att nödvändiggöra, att han erhölle fast
anställning. Då enligt svenska teknologföreningens jämväl af vattenfallskommittén
hyllade mening kommissionens sammanträden endast
vid behof borde utlysas — åtminstone till en början, innan man erhållit
kännedom om den blifvande omfattningen af kommissionens arbete —
har föreningen ansett, att tills vidare blott tillfälliga arfvoden, men
icke fasta löner behöfde anvisas till kommissionens ledamöter.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
215
Den 28 november 1905 har kommerskollegium afgifvit utlåtande
i ämnet och därvid i alla punkter biträdt fullmäktiges i järnkontoret
förslag, dock med det tillägg att i likhet med svenska teknologföreningen
kommerskollegium framhållit önskvärdheten däraf, att jämväl detta ämbetsverk
blefve representeradt i kommissionen. Till stöd därför har
kollegium anfört, att vid bedömande af frågor om tillgodogörande af
staten tillhörig vattenkraft den nationalekonomiska synpunkten borde
tillerkännas större betydelse än statens fiskaliska, och att industriens
intresse sålunda därvid borde företrädesvis beaktas, äfvensom att kommerskollegium,
som jämlikt 1 § i sin instruktion hade till åliggande att
med uppmärksamhet följa tillståndet inom bergshandteringen och andra
industriella näringar inom landet, därför ock måste förutsättas äga en
allmän och opartisk öfverblick öfver industriens kraf.
Uti underdånigt utlåtande den 16 januari 1904 har domänstyrelsen
icke haft annat att erinra emot den af vattenfallskommittén föreslagna
sammansättningen af kommissionen än att domänstyrelsen, hufvudsakligen
på af fullmäktige i järnkontoret anförda skäl, ansett, att jämväl
svenska teknologföreningen skulle äga utse eller afgifva förslag till
utseende af en ledamot i kommissionen.
Beträffande förslaget, att staten tillhöriga, till enskilda utarrenderade
vattenfall skulle ställas under styrelsens vård och inseende, har
styrelsen anfört, att hvarken inom styrelsen eller bland den styrelsen
underlydande personal förefunnes sakkunskap i vattentekniska frågor,
samt att det syntes styrelsen som om den myndighet, väg och vattenbyggnadsstyrelsen,
hvilken företrädesvis representerade sakkunskapen
på detta område, vore mest kvalificerad att öfvertaga den befattning
med de utarrenderade vattenfallen, som enligt kommitténs förslag skulle
tillkomma domänstyrelsen.
Järnvägsstyrelsen har uti sitt utlåtande den 20 september 1904
hufvudsakligen ställt sig på vattenfallskommitténs sida i den föreliggande
frågan. Dock har det synts järnvägsstyrelsen, som om en ledamot från
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen borde vara tillräckligt för att den
sakkunskap, som nämnda styrelse skulle besitta, skulle komma kommissionens
arbeten till godo, och att vid sådant förhållande ordföranden
borde utses af Kungl. Maj:t. Vidare har järnvägsstyrelsen
framhållit önskvärdheten af att för hvar och en af de ordinarie medlemmarna
af vederbörande ämbetsverk en suppleant tillsattes, hvilken
ej nödvändigt måste innehafva den af kommittén för ordinarie ledamot
föreslagna tjänstegraden. Äfven har järnvägsstyrelsen hållit för lämpligt,
Kommerskollegium
den
28 nov. 1905.
Domänstyrelsen
den
16 jan. 1904.
Järnvägsstyrelsen
den
20 sept. 1904.
216
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen
den 27 dec.
1905.
att kommissionen skulle äga att inom sig utse en vice ordförande att
tjänstgöra vid förfall för den ordinarie ordföranden. På detta sätt
skulle enligt järnvägsstyrelsens mening kommissionen för sina sammanträden
vara absolut beroende endast af en medlem, nämligen föredraganden,
hvilken i alla fall syntes vara den, som närmast borde
hafva hand om ärendenas utredning och behandling och i hvilkens
frånvaro följaktligen något sammanträde lämpligen icke borde äga
rum. Då det vore att förutsätta, att mellan ordinarie ledamot och
suppleant, hvilka tillhörde samma ämbetsverk och af hvilka den senare
i många fall torde komma att stå i subordinationsförhållande till den
förre, ett nära samarbete komme att äga rum, ansåge styrelsen, att
genom denna anordning någon afsevärd olägenhet icke kunde uppkomma,
utan att tvärtom den fördelen skulle vinnas, att sammanträden
af beslutmässig kommission vida lättare skulle kunna åstadkommas,
än om man vore beroende af att på en gång kunna sammanföra alla
dessa ämbetsmän, af hvilka flera ej sällan kunde äga laga förfall för
inställelse och af hvilka under sommaren kanske alltid minst ett par
åtnjöte semester.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har uti sitt den 27 december 1905
afgulna utlåtande uttalat sig i den föreliggande frågan på hufvudsakligen
följande sätt.
Det hufvudsyftemål, som varit bestämmande för Riksdagen vid
dess framställning till Kungl. Maj:t om utredning angående statens
vattenfall, hade varit, att dessa naturtillgångar måtte komma landet
i dess helhet till godo. Det syntes därför få anses gifvet, att de förslag
till åtgärder, som för sådant ändamål borde från statens sida vidtagas
och hvilka Riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t måtte för
dess pröfning framlägga, borde i första hand hafva till ändamål och
ögonmärke att befordra landets allmänna välfärd, hvarför ock de åtgärder
syntes vara att framför andra föredraga, hvilka vore bäst ägnade
att nyttiggöra de i statens ägo varande vattenfallen på ett sådant sätt,
att deras kraftförråd komme i allra vidsträcktaste mån den stora allmänheten
till godo under former, som vore på bästa och billigaste sätt
anpassade efter denna allmänhets till art och omfattning skilda behof.
Den allmänna nyttans befrämjande torde utan tvifvel vara statens uppgift
i fråga om förvaltningen och utnyttjandet af den egendom, som
ansåges vara statens, just därför att den vore allmän och icke enskild,
hvarför ock de staten tillhöriga vattenfallen, enligt väg- och vatten
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
217
byggnadsstyrelsens åsikt, borde tillgodogöras under sådana former, som
bäst öfverensstämde med den allmänna nyttans princip.
Sedan man numera genom vattenkraftens transformering till elektrisk
energi ägde medel att ekonomiskt och med lätthet transportera
vattenfallens kraft på vida afstånd, medel att med lätthet fördela och
utminutera denna kraft till talrika konsumenter allt efter den enskilde
konsumentens behof, ägde man ock härigenom möjlighet att ställa
statens vattenfall till det allmännas tjänst på ett vida mera omfattande
och för landet i dess helhet gagneligt sätt än genom att endast utarrendera
dem till enskilda. Om nämligen staten skulle inskränka sig
till att endast genom utarrendering af själfva vattenfallen göra dessa
tillgängliga för de enskilda intressena, blefve följden säkerligen den,
att den enskilda spekulationen komme att slå under sig all vattenkraft
i vårt land, ej blott den enskilda tillhöriga utan ock statens, hvilket —
då sålunda all vattenkraft genom köp från enskilde och utarrendering
från staten kommit i mellanhändernas och den enskilda spekulationens
ägo — utan tvifvel skulle leda därhän, att de af dessa bildade
kraftbolagen utan hänsyn till det allmännas fördel och med tillgodoseende
allenast af sin egen, komme att åsätta den distribuerade elektriska
energien ett så högt pris, att det endast obetydligt understege
det pris, hvartill ångkraft å platsen kunde erhållas, hvarigenom sålunda
den stora fördelen att vårt land ägde rik tillgång på vattenkraft
ginge för vårt folk i dess helhet förlorad. Om staten genom att till
enskilda utarrendera sina vattenfall endast tillförsäkrade sig en viss
större eller mindre arrendeafgift, kunde staten nämligen därvid svårligen
öfva något tvång på den enskilde arrendator^ fria rätt att, blott
arrendet vederbörligen erlades, göra sig så stor inkomst som möjligt
vid tillhandahållandet åt andra af den i vattenfallen befintliga kraften,
som ej af honom förbrukades för egen industri, utan endast genom
arrendet tagits om hand för att förtjäna stora vinster allenast genom
att distribuera densamma omsatt till elektrisk energi. Den enskilda
affärsspekulationen hade nämligen redan kommit på det klara med,
att det kunde förtjänas goda vinster genom dylika företag, som endast
afsåge att tillhandahålla och försälja elektrisk energi under alla former,
för belysning och drifkraft i stort som smått, ty den råa naturprodukten,
vattenfallens kraft, erliölle genom transformeringen till elektrisk energi
och genom dennas förmåga af en lätt fördelning i alla riktningar och
till alla slags kunder ett vida större värde och lämnade därför ock de
stora utdelningarna åt den, som verkställde transformeringen och distribueringen.
Man Båge ock dagliga bevis på den enskilda spekulationens
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 28
218
Statsutskottets Utlåtande Ko 10.
ifver att i tid försäkra sig om vattenkraften i vårt land för att kunna
föra den i marknaden igen under den mera lukrativa formen af elektrisk
kraft.
Utan tvifvel vore det bäst för staten och bäst för vårt folk i dess
helhet, om staten själf förvandlade sina vattenfalls betydande kraft i
elektrisk energi och tillhandahölle denna åt den stora allmänheten;
bäst för staten, då staten själf finge skörda vinsten af den stora värdeökningen
genom vattenkraftens transformering i den lätt delbara och
transportabla elektriska energien, och bäst för vårt folk i dess helhet,
då staten — nöjande sig med en vida lägre direkt vinst å kraftdistribueringen,
i betraktande af den för staten än värdefullare indirekta
vinsten genom den allmänna nyttans och det allmänna framåtskridandets
befrämjande — kunde tillhandahålla den elektriska energien för lägsta
möjliga pris till den stora allmänheten i stad och på landet, ej blott
till storindustrien och den vidtomfattande elektrokemiska industrien,
utan ock till de många små industrierna, handtverkerierna äfven på
landsbygderna, till tegelbruk, bryggerier, mekaniska reparationsverkstäder,
snickerier, vagnmakerier, garfverier, brännerier, bagerier, kvarnar,
sågar med mera, samt icke minst för landtbrukets alla behof af belysning
och af kraft för drifvande af mejerier, tröskverk och för vattenuppfordring
med mera, äfvensom till järnvägarnas drifvande medelst elektrisk kraft.
Den elektriska järnvägsdriften syntes i de flesta fall svårligen i och för
sig kunna blifva mer ekonomisk än ångdriften, utan syntes fördelarna af
järnvägarnas elektrificering i allmänhet få vinnas genom att den elektriska
drifkraften kunde fås så att säga på köpet från de vidsträckta fördelningsnäten
till de i industriens, landtbrukets och näringarnas intressen
åstadkomna stora hydroelektriska anläggningskomplexer, som
borde gifvas sådan omfattning, att de finge sin ekonomiska bärkraft genom
kraftleveransen till den industriella verksamheten och sagda näringar.
Med ett ord, statens vattenfall borde så exploateras, att de blefve till
välsignelse för hela nationen: från statens vattenfall skulle ledas ut
öfver bygderna nät af kraft- och ljusledningar, tillgängliga för hvarje
behof, vare sig storindustriens, den elektrokemiska industriens och järnvägarnas,
eller jordbrukets och smånäringarnas.
I denna anda syntes väl ock staten komma att handla vid tillgodogörandet
af de rika kraftkällorna i Trollhätte strömmar. Från de
blifvande kraftstationerna vid Trollhättan torde väl komma att emanera
ledningar för distribuering af ljus och kraft till såväl industriella behof
och järnvägsdrift som till landtbrukets, handtverkeriernas och smånäringarnas
många små afnämare.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
219
Kunde det icke förutsättas, att staten skulle göra sammaledes
med alla sina öfriga vattenfall, så borde staten dock i hvarje fall vid
deras tillhandahållande åt enskilda sörja för att de blefve tillgodogjorda
efter djlika principer och sålunda välja en sådan form för det tillstånd,
som staten kunde böra lämna åt enskilda att utnyttja vattenfallen, att
staten kunde göra gällande en reglerande och medbestämmande rätt.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vore därför för sin del af den
åsikten, att staten ingalunda borde åtnöja sig att endast utarrendera
sina vattenfall, utan att staten borde genom att meddela koncessioner
å tillgodogörande af desamma och genom att därvid samtidigt ingå
som delägare i de för exploaterandet bildade bolagen åstadkomma, att
statens rika vattenkraftstillgångar komme till utnyttjande under sådan
form, att det lände det allmänna och nationen i dess helhet till största
möjliga gagn. Svenska staten borde därför, enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
åsikt, följa exemplet från de länder, där staten redan
funnit nödvändigt att reglerande ingripa för att förhindra att den enskilda
spekulationen sloge under sig kraftkällorna i de publika vattendragen.
Så hade exempelvis kantonen Yaud i Schweiz år 1901 meddelat
koncession till »La Cie vaudoise des forces motrices des lacs de
Jaux et de l’Orbe» för reglering af dessa sjöar och utnyttjande af vattenkraften
ur dem genom transformering till elektrisk kraft och dess
distribuering inom hela kantonen Yaud.
I denna koncession hade staten medgifvit kraftbolaget rätt att
genom expropriation enligt lag förvärfva all behöflig mark, rätt till
ledningars framdragande, äfvensom alla öfriga rättigheter, som erfordrades
för reglering af sjöarna och genomförande af alla för vattenkraftens
tillgodogörande och den elektriska energiens distribuering erforderliga
arbeten. Vidare hade staten upplåtit vattenkraften till kraftbolaget
utan vattenränta endast mot meddelägarrätt i bolagets vinst
å distribueringen af den elektriska energien. Af bolagets aktiekapital,
uppgående till 2,000,000 francs, hade staten tecknat en del samt kantonens
kommuner tillförsäkrats företrädesrätt vid den öfriga teckningen
enligt af staten bestämda grunder, hvarjämte staten garanterat
räntan med lägst 4 % å ett obligationslån å 2,000,000 francs. Till betäckande
af statens risk i följd af denna räntegaranti, hade staten
hypotek i bolagets fasta egendom och tillsatte 4 af styrelsens 7 ledamöter
och 1 af de två särskilda revisorerna. Sedan underhålls-,
rånte- och amorteringskostnaderna samt afsättningar till reservfonder
frånräknats, utdelades 5 % å aktierna, hvarefter den öfriga vinsten så
fördelades, att 40 % däraf utdelades som ytterligare aktiedividend och
220
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
40 % ginge till staten som ersättning för de åt bolaget medgifna
koncessionsrättigheterna samt de återstående 20 % afsattes för ändamål,
som särskildt bestämdes af bolagets styrelse. Efter koncessionens erhållande
hade bolaget på den korta tiden af 3 74 år hunnit omspinna
en stor del af kantonen Vaud med sina ljus- och kraftledningar, så att
vid 1904 års utgång den elektriska energien gjorts tillgänglig för en
befolkning af 92,000 personer å en areal af 1,300 kvadratkilometer
eller för ungefär tredjedelen af hela kantonen, hvars areal utgjorde 3,223
kvadratkilometer med en folkmängd, som den 1 december 1900 varit omkring
281,400 personer. Med tillhjälp af 2 kraftstationer, ett stamledningsnät
af 325,6 kilometer, ett sekundär-och fördelningsnät af omkring 2 7 0
kilometer, sålunda med en total utsträckning för ledningsnätet af nära
600 kilometer samt 235 transformatorstationer hade 212 schweiziska förutom
ett mindretal angränsande franska kommuner satts i tillfälle att
gemensamt utnyttja vattenkraften från sjöarna Jaux och Orbe.
Med dylika exempel för ögonen, visande huru statens vattenkraft
kunde till båtnad för staten och till största allmänna nytta göras tillgänglig
för landet i dess helhet, funne väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för sin del, att staten icke borde genom att inskränka sig till en blott
och bar utarrendering af sina vattenfall utlämna dessa på nåd och onåd
till den enskilda spekulationen, som med ifver trådde efter att slå
under sig all vattenkraft i vårt land för att ensam exploatera den,
såsom man redan vore i färd med att göra med de i privat ägo varande
vattenfallen, utan att staten fastmera borde efter schweiziska småstaternas
exempel själf taga del i sina vattenfalls omsättning i elektrisk
energi och dennas distribuering.
I öfverensstämmelse med denna uppfattning vore väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
af samma åsikt som vattenfallskommittén beträffande
de störa fördelar, som skulle följa af ett inrättande af en permanent
vattenfallskommission. Endast med afseende å detta centralorgans
uppdrag och sammansättning hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
delvis en annan åsikt än den, som blifvit framlagd af vattenfallskommittén
i dess förberörda underdåniga betänkande den 17 mars 1903.
Enligt vattenfallskommitténs summariska utredningar ägde svenska
staten under nuvarande förhållanden en krafttillgång af omkring 396,000
hästkrafter vid lågvatten, fördelad å 32 skilda flod- och sjösystem, och
detta kraftbelopp skulle betydligt ökas genom reglering af vattendragen,
därvid sjöarna medelst nödiga regleringsdammar förvandlades till värdefulla
magasin, som möjliggjorde en rationell hushållning med vattnet.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10-
221
Om emellertid detta väldiga kraftförråd icke skulle planlöst bortplottras
genom meddelande af koncessioner åt enskilde, innan det blifvit
utredt, kura de olika flod- och sjösystemens kraftförråd i sin helhet
och kombinerade med hvarandra kunde på rationellaste sätt utnyttjas
till största möjliga gagn för landet i dess helhet, så måste en allmän
plan utarbetas, hvarigenom klargjordes, hvilka flodsystems eller områdens
kraftkällor kunde och borde kombineras med hvarandra för att
gifva ström åt sammanhängande fördelningsnät af största möjliga omfattning.
Åstadkommandet af en dylik genomgående plan för landets
indelning i kraftfördelningsområden borde enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
åsikt utgöra den första och mest trängande uppgiften
för den permanenta vattenfallskommissionen. Denna allmänna plan
kunde utan tidspillan till sina stora hufvudgrunder lämpligen bringas
till stånd, därigenom att den permanenta vattenfallskommissionen af
Kungl. Maj:t bemyndigades att, under utfästande af täflingspris till
lämpliga belopp, inbjuda in- och utländska firmor, som ägnade sig
åt utarbetandet af projekt för hydroelektriska kraftanläggningar i stort,
till täflan om framläggande af en dylik generell plan. Sedan den permanenta
vattenfallskommissionen med ledning af resultaten af en dylik
täflan mellan in- och utländska fackfirmor kunnat fixera det generella
program, inom hvilket det kunde tillåtas den enskilda företagsamheten
att under statens meddelägarskap ombesörja exploateringen af de särskilda
kraftfördelningsområdena, så kunde därpå af Kungl. Maj:t
meddelas sökta koncessioner, efter det utlåtande blifvit af den permanenta
vattenfallskommissionen till Kungl. Maj:t afgifvet.
Efter dessa korta antydningar om de funktioner, som enligt vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens åsikt borde åligga en permanent vattenfallskommission,
ville styrelsen öfvergå till frågan om kommissionens
sammansättning.
Uti motiveringen af sitt förslag om inrättande af en permanent vattenfallskommission
hade vattenfallskommittén med hänsyn till önskemålet
att söka nedbringa tiden för den formella behandlingen af frågor
rörande utarrenderande af statens vattenfall, med rätta framhållit, att
»ett dylikt centralorgan borde erhålla sådan sammansättning och sakkunskap,
att en af detsamma verkställd utredning vore till fyllest för
ärendets slutliga afgörande, det vill säga utredningen borde vara lika
fullständig och allsidig som om ärendet remitterats till alla de ämbetsmyndigheter,
som nu i dylika ärenden höras». En sådan sammansättning
af kommissionen vore utan tvifvel alldeles oafvislig. Men skulle
kommissionens utredning blifva till fyllest och skulle det kunna und
-
222
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
vikas, att ärendet remitterades till alla de ämbetsmyndigheter, som nu
i dylika ärenden kördes — kvilket uppenbarligen vore ett af de mest
talande skälen för behofvet af en permanent vattenfallskommission —
så syntes det ock vara lika oafvisligt, att sagda ämbetsmyndigheter
blefve representerade i kommissionen genom ämbetsverkets chef ock
den tjänsteman, som inom ämbetsverket vore föredragande för de ärenden,
som berördes af ock kade samband med de frågor, som den permanenta
vattenfallskommissionen skulle fullständigt och allsidigt utreda.
Med hänsyn därtill finge väg- ock vattenbyggnadsstyrelsen erinra därom,
att enligt den af Ivungl. Maj:t den 8 december 1899 förnyade nådiga
instruktionen för styrelsen det ålåge väg- ock vattenbyggnadsstyrelsen
att handlägga tekniska ock administrativa ärenden, som anginge,
bland annat, anläggning af kanaler och farleder samt sjöars ock
vattendrags tillgodogörande för sjöfart, flottning eller andra industriella
behof ock i samband härmed nödiga anläggningar, äfvensom arbeten
för beredande af större odlingsföretag, skydd mot öfversvämning med mera.
Såsom väg- ock vattenbyggnadsstyrelsen redan i det föregående
framhållit, kunde den staten tillhöriga vattenkraften betydligt ökas
genom vattendragens ändamålsenliga reglering, och syntes fördenskull
ett rationellt tillgodogörande af densamma till största möjliga gagn
för landet i dess kelhet med nödvändighet kräfva, att de planer, som
skulle komma under den permanenta vattenfallskommissionens pröfning,
förutsatte omfattande sjö- ock flodregleringar. Skulle vid sådant förhållande
den permanenta kommissionens utredning kunna blifva fullständig
ock allsidig ock ärendenas remiss till väg- ock vattenbyggnadsstyrelsen
kunna undvikas, syntes det ock vara oundgängligt, att vägock
vattenbyggnadsstyrelsen vore representerad i kommissionen genom
de båda ledamöter i styrelsen, chefen och vederbörande byråchef, kvilka
inom styrelsen afgåfve utlåtanden i dylika frågor — hvarom icke, syntes
remiss till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke kunna undvikas.
Enahanda torde ock vara förhållandet beträffande landtbruksstyrelsen,
som ägde att bevaka landtbrukets och fiskets intressen, och syntes det
gälla alldeles detsamma om samtliga öfriga ämbetsverk, hvilka enligt
vattenfallskommitténs förslag skulle representeras i den permanenta
kommissionen.
Då vattenfallskommittén ansett, att industri och näringar blefve
uti kommissionen genom en fullmäktig i järnkontoret på bästa möjliga
sätt representerade, kunde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för sin del
icke dela denna uppfattning. Då järnkontoret representerade hufvudsakligast
bergshandteringen, syntes vårt lands industri i öfrigt icke kunna
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
223
anses vara på bästa möjliga sätt representerad genom bergshandteringens
representant. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vore därför för
sin del af den åsikten, att industrien borde representeras af en fullmäktig
i järnkontoret och en ytterligare representant, som kunde utses
genom svenska teknologföreningen, som inom sig hyste representanter
för landets industri och näringar, äfvensom att kommerskollegium borde
i kommissionen företrädas på sätt kollegium i underdånigt utlåtande
påyrkat.
Enligt hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade sig bekant,
hade svenska teknologföreningen föreslagit, att, jämte det föreningen
skulle erhålla sin särskilda representant, skulle i kommissionen insättas
»en inom vattenkraftstekniken speciellt sakkunnig ingenjör», som enligt
föreningens kommitterades i skrifvelse till föreningens II sektion uttalade
mening »gifvetvis bör vara föredragande». Denne inom vattenkraftstekniken
fullständigt förfarne ingenjör skulle erhålla säte och stämma
i kommissionen, enär det, enligt teknologföreningens kommitterades
åsikt, framginge af vattenfallskommitténs utredning, att den föreslagna
kommissionen »vid åtskilliga tillfällen måste taga befattning med
vattenkraftsanläggningens planläggning, drift och underhåll», samt det
»icke kunde förutsättas, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med sina
mångskiftande uppgifter alltid kunde ställa till kommissionens förfogande
en på detta område speciellt sakkunnig person» och dessutom
»denne sakkunnige vid anfordran borde meddela arrendesökande nödiga
upplysningar».
Då det af Riksdagen afsedda ändamålet, att den rika krafttillgången
i statens vattenfall skulle så tillgodogöras, att den medförde största
möjliga gagn för landet i dess helhet, enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
åsikt skulle säkrast och bäst vinnas därigenom, att staten
afstode från vattenfallens bortplottrande genom utarrendering och i
stället genom en permanent vattenfallskommission utfärdade en inbjudan
till in- och utländska vattenbyggnadsfirmor att för af staten utfästa
täflingspris ingifva förslag till en allmän plan för ett rationellt tillgodogörande
al statens samtliga vattenfall enligt de af styrelsen i det föregående
angifna principer, för att det, efter projektens pröfning af den
permanenta vattenfallskommissionen och den sålunda till grunddragen
bestämda planens offentliggörande, måtte kunna öfverlämnas åt den
privata företagsamheten att på grundvalen af den generella planen
utarbeta och ansöka om koncession å genomförande af de särskilda
anläggningar och fördelningsnät för distribuering af den elektriska
224
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
energien inom de områden, som enligt den rationella allmänna planen
kunde exploateras som särskilda fristående komplexer — så skulle
den permanenta vattenfallskommissionen därvid icke kafva att befatta
sig med själfva utarbetandet eller planläggningen af de särskilda hydroelektriska
anläggningarna eller med deras drift och underbåll. Kommissionen
skulle endast hafva att pröfva den allmänna planen och koncessionsansökningarna
med de därtill af sökandena fogade detalj projekten
samt att föreslå de villkor för koncessionens erhållande, bvilka
staten såsom blifvande meddelägare i företaget måste uppställa för att
bevaka statens och det allmännas intressen. Själfva utförandet, driften
och underhållet skulle efter koncessionens meddelande öfverlämnas åt
det bolag, som därför blefve bildadt, och både staten endast att såsom
meddelägare genom statens ledamöter i bolagsstyrelsen och genom dess
revisorer och särskilda kontrollanter utöfva den medbestämmanderätt
och kontroll i afseende å utförande samt i afseende å affärsledning,
drift och underhåll samt bestämmandet af taxan, som erfordrades i
det allmännas intresse.
Den tekniska sakkunskap i vattenbyggnads- och vattenkraftstekniska
frågor, som med sådana funktioner för den permanenta kommissionen
erfordrades, torde städse förefinnas bos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som jämlikt Kungl. Maj:ts förenämnda instruktion
måste handlägga alla dylika vattentekniska frågor beträffande vattendrags
och sjöars reglering, kanaler och farleder, dammbyggnader och
andra anläggningar, som vore nödiga för sjöars och vattendrags reglering
för sjöfart, flottning eller andra industriella behof. Endast i
afseende å de rent elektriska anordningarna och den rationella planläggningen
af själfva det elektriska fördelningsnätet, kunde det vara
erforderligt att utanför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen söka en häri
speciellt sakkunnig. För tillgodoseende häraf kunde, enligt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens förmenande, såsom särskild sakkunnig i bedömande
af den rent elektriska delen af den generella planen och af
de för erhållande af koncession ingifna anläggningsförslagen ingå i
kommissionen föreståndaren för fackafdelningen för elektroteknik vid
tekniska högskolan, hvilken kunde i kommissionen vara föredragande
i de rent elektriska detaljfrågorna, under det att ärendenas föredragning
i kommissionen, i hvad rörde de vattenbyggnadstekniska delarna, borde
ske genom byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Då uppenbarligen hvarje anordning borde sorgfälligt undvikas,
hvilken kunde gifva anledning till misstro att icke städse statens och
det allmännas bästa blefve bestämmande vid den pröfning, som af den
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
225
permanenta kommissionen verkställdes, så vore väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
af den bestämda uppfattningen, att, därest det utöfver den
sakkunskap, som städse borde vara att påräkna inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
af Kungl. Maj:t, oaktadt hvad styrelsen nu anfört,
skulle anses erforderligt, att enligt svenska teknologföreningens förslag,
förutom de två representanterna för bergshandteringen och öfrig
industri, en utom ämbetsverken stående inom vattenkraftstekniken
fullt förfaren ingenjör erhölle säte och stämma i kommissionen, det
måste uppställas som en oeftergiflig fordran, att denne icke finge vara
vare sig ägare, delägare eller anställd i sådan ingenjörs- eller annan
affär, hvars verksamhet omfattade planläggande eller utförande af hydroelektriska
anläggningar eller som drefve affärer med elektriska maskinerier
eller materiell, enär till och med blotta skenet af privatintresse
vid kommissionens handläggning af koncessionsansökning måste vara
aflägsnadt.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ville sålunda för sin del på grund
af hvad styrelsen anfört i underdånighet förorda,
att en permanent vattenfallskommission måtte inrättas med följande
sammansättning, nämligen:
l:o) öfverdirektören samt byråchefen och föredraganden i vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen för tekniska ärenden utom järnvägsärenden,
2:o) presidenten och ett kammarråd i kammarkollegium,
3:o) generaldirektören och en byråchef i domänstyrelsen,
4:o) generaldirektören och ett kommerseråd i kommerskollegium,
5:o) generaldirektören och en öfverdirektör i järnvägsstyrelsen,
6:o) öfverdirektören och en ledamot i landtbruksstyrelsen,
7:o) en fullmäktig i järnkontoret,
8:o) en delegerad för svenska teknologföreningen,
med bemyndigande för denna permanenta kommission
att vidtaga nödiga åtgärder för åstadkommande af en allmän plan
för vårt lands indelning i kraftfördelningsområden för utnyttjande på
rationellt sätt af statens vattenfall genom kombinering af kraftkällorna
för vattenkraftens omsättning i elektrisk energi och dennas distribuering
genom fördelningsnät af största möjliga omfattning,
att för åstadkommande fortast möjligt af denna allmänna plan
utfärda inbjudning till in- och utländska ingenjörsfirmor, som ägnade
sig åt utarbetande af hydrotekniska kraftanläggningar, till täflan om
framläggande af en dylik generell plan, efter det att Kungl. Maj:t
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 4 Afd. 10 Häft. 29
226
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
på förslag från kommissionen i nåder bestämt de erforderliga täflingsprisens
belopp,
att, sedan den generella planen blifvit genom nådig fastställelse
fixerad och genom kommissionens försorg offentliggjord, pröfva och
till Kungl. Maj:t afgifva utlåtande öfver från enskilda inkommande ansökningar
om koncession å utförande och drift af de hydroelektriska
anläggningarna för visst fördelningsområde, samt
att pröfva och till Kungl. Maj:t afgifva utlåtande öfver af kommuner
ingifna ansökningar om statslån för förvärfvande af inom kommunen
belägna vattenfall för möjliggörande af deras tillgodogörande
till största möjliga gagn för det allmänna.
Landtiruks- . Landtbruksstyrelsen har den 12 januari 1906 afgifvit utlåtande
styrelsen de» i ärendet. Styrelsen, som till en början meddelat, att styrelsen under
jern. 1906. ärendets handläggning haft tillfälle att taga del af väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
berörda utlåtande, har emellertid ansett sig
icke hafva anledning att ingå på frågan om företrädet mellan de
olika planer för tillgodogörandet af landets vattenkraft, som funnes
framställda i vattenfallskommitténs betänkande och i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
utlåtande, eller att ingå i närmare bedömande af
den på de olika förslagens särskilda karaktär beroende frågan om
sammansättningen af den i båda förslagen upptagna centrala vattenfallskommissionen,
nämligen försåvidt icke dessa frågor på det närmaste
berörde landtbrukets och fiskets intressen, hvilka näringar vore
föremål för landtbruksstyrelsens ämbetsförvaltning.
Landtbruksstyrelsen anför vidare följande.
Det vore visserligen sant, att det måste anses äfven för landtbruket
vara af största vikt, att den energi, som funnes i landets vattenfall,
på det fördelaktigaste sätt komme särskilt landtbruket till godo,
men bedömandet af frågan om bästa sättet därför syntes icke påkalla
någon utredning från landtbruksstyrelsens sida.
Däremot ansåge landtbruksstyrelsen det vara af allra största vikt,
att i den vattenfallskommission, som enligt båda förslagen skulle inrättas,
landtbrukets och fiskerinäringens intressen blefve behörigen tillgodosedda
med hänsyn såväl till möjligheten för landtbruket att komma
i åtnjutande af fördelarna utaf den energi, som förefunnes i landets
vattenfall, som ock till angelägenheten däraf, att landtbrukets och
fiskerinäringens intressen icke skadades eller lede intrång genom det
sätt, hvarpå vattenfallen utnyttjades.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
227
I dessa hänseenden ansåge landtbruksstyrelsen i likhet med såväl
kommittén som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att fiskeriinspektören
i landtbruksstyrelsen borde vara ledamot af kommissionen, men i olikhet
med både kommittén och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen funne landtbruksstyrelsen
det ovillkorligen nödvändigt, att äfven styrelsens agrikulturtekniskt
utbildade ledamot eller öfveringenjören inginge såsom
ledamot i vattenfallskommissionen. Det vore visserligen sant, att, såsom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, denna styrelse enligt
sin instruktion hade att handlägga frågor rörande beredande af större
odlingsföretag eller minskning af frostländigheten, men det borde icke
förbises, att dylika frågor numera enligt landtbruksstyrelsens instruktion
bereddes och sedermera vid gemensamt sammanträde mellan vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen föredroges af
öfveringenjören i landtbruksstyrelsen och att ensamt hos denne tjänsteman
af såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsens som landtbruksstyrelsens
chefer och ledamöter kunde förutsättas den sakkunskap och erfarenhet,
som erfordrades för ett säkert bedömande af den för dylika ärendens
afgörande viktiga frågan, om och i hvad mån en vattenverksanläggning
kunde orsaka för jorden skadlig uppdämning eller försvåra vattenaflednings-
och odlingsföretag af större omfattning. Det torde ej kunna
bestridas, att vid ''byggandet i kungsådra för närvarande vore genom
lagstiftningen sörj dt därför, att landtbrukets intressen icke på antydda
sätt skadades, och hvarken vattenfallskommittén eller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hade ifrågasatt, att garantierna i detta hänseende
skulle minskas, men då de frågor, som vattenfallskommissionen kunde
komma att handlägga, naturligtvis icke inskränkte sig till sådana fall,
då kungsådra förefunnes i vattendraget, utan det tvärtom torde komma
att höra till vanligheten, att de företag, som kommissionen skulle få
att bedöma, vore af annan beskaffenhet, syntes det vara från landtbrukets
sida oeftergifligt, att öfveringenjören i landtbruksstyrelsen inginge
såsom ledamot i vattenfallskommissionen, helst på detta sätt
skulle vinnas äfven den fördelen, att jordbruksintresset blefve i förhållande
till industrien inom kommissionen kraftigare representeradt,
samt erfarenheten visat, att öfveringenjörens medverkan vid sådana
ärendens utredning, då frågan gällt vattendrag, där kungsådra funnits,
varit af gagn och betydelse.
Hvad för öfrigt denna komndssions sammansättning beträffade,
funne sig landtbruksstyrelsen kunna inskränka sig till det yttrandet
att, såvidt det skulle finnas eljest lämpligt, att cheferna för de
ämbetsverk, som borde representeras i vattenfallskommissionen, med
228
Departements
chefens
yttrande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10-
undantag af chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som ansetts
böra vara kommissionens ordförande, skulle ingå såsom ledamöter i
samma kommission, äfven landtbruksstyrelsens chef borde beredas plats
i kommissionen.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
i underdånighet hemställt, att vid genomförandet af ifrågavarande förslag
landtbrukets och fiskerinäringens intressen måtte behörigen tillgodoses,
på sätt landtbruksstyrelsen sålunda föreslagit.
Vattentallskommitténs förslag om inrättande af en särskild vattenfallskommission,
som skulle hafva att afgifva utlåtanden i frågor rörande
tillgodogörandet af statens vattenfall, synes mig icke längre böra skjutas
å sido. Det är en icke oväsentlig del af Sveriges naturtillgångar,
som ligger obegagnad i dessa vattenfall, och det synes mig vara en
angelägenhet af största vikt att åtgärder från statens sida vidtagas för
att främja ett bättre tillvaratagande af dessa värden. I detta afseende
anser jag kommitténs nu ifrågavarande förslag vara ett steg i den rätta
riktningen.
Hvilken åsikt man än har om de vägar, på hvilka staten bör
inslå, då det gäller att bringa dess vattenfall till användning, måste
det nämligen vara af synnerlig betydelse, att handläggningen af dylika
ärenden påskyndas. För den industriidkare, som vill arrendera ett
staten tillhörigt vattenfall, är det af största vikt att så fort som möjligt
vinna klarhet i fråga om upplåtelsen, och äfven i de fall då, på
sätt jag längre fram skall visa, statens och allmänhetens intressen
kräfva, att staten på något af de utaf väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
antydda sätt framträder såsom företagare, är det af synnerlig vikt,
att initiativen framkomma i rätt tid. Bland de förhållanden, som
för närvarande mest af allt bidraga till att försena handläggningen af
frågor af nu förevarande art, intager, såsom den af kommittén förebragta
utredningen visar, nödvändigheten att före den slutliga pröfningen
höra samtliga de myndigheter, hvilka representera de statsintressen,
som kunna tänkas berörda af det blifvande beslutet i frågan, ett af de
främsta rummen. En angelägen uppgift är det därför att skapa en
myndighet, som kan anses hos sig förena alla dessa statsintressen och
genom hvars hörande öfriga myndigheters utlåtanden blifva öfverflödiga.
En sådan myndighet är den föreslagna vattenfallskommissionen afsedd
att vara.
Angående lämpligheten af denna kommissions inrättande hafva
också alla i ärendet hörda ämbetsverk och institutioner varit ense.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10-
229
Annorlunda har förhållandet varit i fråga om den sammansättning
kommissionen lämpligast bör erhålla.
Först och främst har det sålunda yrkats, att, då afsikten med
kommissionens inrättande vore, att därigenom i koncentrerad form skulle
beredas tillfälle till en lika allsidig och grundlig utredning som den, hvilken
skulle vara att vinna genom särskilda remisser till de olika ämbetsverken,
dessa borde i kommissionen företrädas af respektive chefer och de
ämbetsmän, som inom verken vore föredragande för sådana ärenden, som
berördes af och hade samband med de frågor, kommissionen skulle
hafva att utreda. Fn dylik anordning synes mig dock icke vara
vare sig af omständigheterna betingad eller ens lämplig. Om man sörjer
för att från hvarje i kommissionen representeradt ämbetsverk den ledamot,
som kan antagas besitta den största sakkunskapen på det ifrågavarande
området, får säte och stämma i kommissionen, torde det därigenom
vara på ett fullt betryggande sätt sörjdt för utredningens fullständighet;
och att utöfver hvad som härför erfordras öka antalet ledamöter
i kommissionen jämväl med ämbetsverkens chefer, synes mig icke
böra ifrågakomma.
I detta sammanhang anser jag mig äfven böra framhålla, att för
den händelse fullmäktige i järnkontoret, hvilket äfven enligt min mening
bör hafva en representant inom kommissionen, icke skulle anse
sig inom sin egen krets hafva att tillgå någon för detta uppdrag
lämplig person, järnkontorets representant bör kunna få utses äfven
utom fullmäktiges krets.
Vidare har det från flera håll framhållits, att industri och näringar
behöfde på ett mångsidigare sätt företrädas inom kommissionen än
allenast genom representanten för järnkontoret. I sådant hänseende har
hemställts, att i kommissionen måtte beredas plats äfven för en ledamot
i kommerskollegium och eu representant för svenska teknologföreningen.
I princip gillar jag de skäl, som ligga till grund för dessa framställningar.
Däremot synes det mig föranleda till eu onödig vidlyftighet
att i den mån som föreslagits öka antalet ledamöter i kommissionen.
Om i kommissionen insättes, utom representanten för järnkontoret, ännu
en representant för näringarna, tagen direkt från det praktiska lifvet,
torde förslaget, att äfven kommerskollegium skulle vara representeradt
i densamma, kunna lämnas åsido. I fråga om sistnämnde representant
för industrien och näringarna, som alltså äfven jag anser behöflig, finner
jag det emellertid mindre lämpligt att binda sig vid vare sig svenska
teknologföreningen eller någon annan dylik privat sammanslutning.
Hvarje sådan kan ju upplösas eller förändra karakter, utan att statsmakterna
därvid hafva något att säga. Jag anser alltså denne repre
-
230
Statsutskottets Utlåtande N:o 10-
sentant böra utses af Kungl. Maj:t efter förslag af den eller de korporationer
eller sammanslutningar, hvilkas yttrande Kungl. Maj:t kan finna
lämpligt inhämta.
Landtbruksstyrelsens hemställan, att förutom fiskeriinspektören
äfven öfver ingenjör en i styrelsen måtte erhålla säte och stämma i
kommissionen, anser jag mig böra biträda.
Slutligen hafva från åtskilliga håll framställts erinringar mot kommitténs
förslag, att den till själfskrifven ledamot i kommissionen föreslagne
byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle vara föredragande
i alla till kommissionen hänskjutna frågor, och har i stället
föreslagits, att en särskild föredragande, som tillika skulle hafva att
tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar, måtte af Kungl.
Maj:t utses. Jag anser denna tanke af många skäl och äfven andra
än dem, som framburits af förslagsställarna, vara värd beaktande.
Utan tvifvel torde nämligen den meningen allt mera göra sig
gällande, att staten i vissa fall, äfven då det icke gäller tillgodoseendet
åt ett direkt statsändamål, bör taga initiativ och aktivt uppträda som
bryggare af vattenfall. Såsom det framgår af den af vattenfallskommittén
förebragta utredningen, äro statens vattenfall af mycket växlande storlek.
Så äger staten eu del vattenfall, som äro så obetydliga, att de icke synas
böra skiljas från de kronoegendomar, till hvilka de höra. Till denna
kategori höra åtskilliga mindre kvarnfall och andra dylika fall, hvilka för
respektive domäners egna behof äro erforderliga och kunna fullt tillgodogöras.
Andra vattenfall äro sådana, som väl förslå att lämna drifkraft åt
ett eller ett mindretal industriella företag, men som dock ej äro af den
storlek, att staten själf bör befatta sig med deras utnyttjande. Dylika
fall synas därför lämpligast böra utarrenderas åt enskilda. En tredje
kategori äro sådana, som till följd af sitt läge och sin storlek lämpa
sig att förse en eller annan tätare bebyggd ort med dess behof af ljus
och kraft. Dessa torde måhända i regel böra upplåtas på arrende till
vederbörande kommuner och samhällen. De nu nämnda fallen utgöra
det stora antalet af statens vattenfall. Det finnes emellertid ännu en
kategori, de stora vattenfallen, hvilkas vattentillgångar äro tillräckliga
att, förse ett större område med dess behof af kraft. Beträffande dem
måste, synes det mig, såväl statens eget som de blifvande afnämarnas
intressen bjuda, att staten icke lämnar ifrån sig rätten att utöfva inflytande
vid bestämmande af sättet och villkoren för utnyttjandet af
dessa viktiga kraftkällor. Här bör alltså den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framkastade tanken, att staten bör uppträda som företagare
antingen så, att den själf öfverbygger det ena eller det andra
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 231
fallet och därifrån uthyr kraft, eller så, att den ingår som störste
delägare i företag, afseende att sålunda tillgodogöra sig vattenkraften,
hafva sin fulla giltighet. Detsamma synes gälla, därest till följd af
särskilda omständigheter det skulle låta sig göra att på ett eller annat
ställe efter en gemensam plan bebygga en större komplex af vattenfall,
något som emellertid till följd af åtskilliga förhållanden synes för
närvarande icke låta sig göra i större utsträckning. Skall emellertid
en dylik statsverksamhet komma till stånd och blifva till största möjliga
gagn, fordras det, att det statsorgan, som skall handhafva den närmaste
ledningen af densamma, äger förmåga både af blick för de föreliggande
förhållandena och af vaket initiativ.
Ridare kräfva en stor del af statens vattenfall omfattande regleringar
af de vattendrag, i hvilka de äro belägna, om de skola kunna
fullt tillgodogöras. I detta hänseende kan jag erinra, att de arbeten på
revision af vattenrätten, som för närvarande pågå, bland annat afse
åstadkommandet af en sådan lagstiftning, att dylika regleringsarbeten
skulle komma att betydligt underlättas. Äfven på detta område torde
således frågor uppstå om initiativ från statens sida.
I båda nu angifna hänseenden synes en ledande ställning böra
intagas af kommissionen. Emellertid torde, för att kommissionen skall
kunna fylla denna uppgift, den fordran böra ställas på föredraganden
i densamma, att han genom besök på platsen och en noggrann kännedom
om industriens och näringarnas kraf är väl kvalificerad för att
gifva första impulsen till de förslag, det skulle tillkomma kommissionen
att framlägga. Äfven för beredande till föredragning af frågor om
upplåtelse af vattenkraft, synas för öfrigt i många fall vidlyftiga utredningar
skola komma att erfordras. Vid sådana förhållanden torde
emellertid kunna ifrågasättas, om byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
äfven med bästa vilja och förmåga skulle kunna på ett
nöjaktigt sätt fylla, jämte de mångfaldiga öfriga kraf, som hans ordinarie
tjänst ställer på honom, äfven alla de anspråk, som skulle komma
att ställas på honom såsom föredragande i vattenfallskommissionen.
Jag ansluter mig således härutinnan till dem, som påyrkat, att föredragningen
inom kommissionen måtte uppdragas åt en särskild föredragande.
Denne föredragande borde benämnas statens vattenfallsingenjör
och synes böra utses bland våra i vattenbyggnadskonst mera framstående
yngre ingenjörer inom eller utom väg- och vattenbyggnadskåren.
lian skulle vara ledamot i kommissionen och på samma gång vara den
som, i enlighet med hvad fullmäktige i järnkontoret funnit önskligt,
232
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
till det yttre representerade det permanenta hos kommissionen. Finge
vattenfallsingenjören vid sin sida en amanuens, hvilken, utom det att
han naturligtvis i allmänhet skulle gå chefen till hända, ombestyrde den
säkerligen icke vidlyftiga registreringen af inkommande handlingar samt
protokollsföringen hos kommissionen äfvensom, då ingenjören af ämbetsresor
eller annat förfall vore förhindrad att emottaga besökande, i hans
ställe skötte mottagningen, synas ytterligare fasta arbetskrafter icke för
närvarande skola blifva behöfliga för den nu ifrågasatta organisationens
genomförande. Skulle i något fall en vidlyftigare juridisk utredning, t. ex.
angående den kronan tillkommande dämningsrätten vid visst vattenfall,
erfordras, kunde ju erforderlig hjälp beredas ingenjören genom tillkallande
af särskild sakkunnig, och för verkställande af en del tekniska
utredningar bör ingenjören kunna erhålla god hjälp från den hydrografiska
byrå, Kungl. Maj:t i särskild proposition föreslagit Riksdagen att inrätta.
Vid bifall till hvad jag sålunda föreslagit skulle vattenfallskomissionen
komma att bestå af:
1) vattenfallsingenjören,
2) byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för tekniska
ärenden utom dem, som röra järnvägar,
3) öfveringenjören i landtbruksstyrelsen,
4) fiskeriinspektören,
5) en ledamot i kammarkollegium,
6) en byråchef i domänstyrelsen,
7) en öfverdirektör och ledamot af järnvägsstyrelsen,
8) en representant för järnkontoret, och
9) en representant för de grenar af industrien och näringarna,
hvilka icke företrädas af järnkontoret.
Af dessa skulle de fyra förstnämnda uppenbarligen vara själfskrifna.
Öfriga ledamöter åter synas böra förordnas af Kungl. Maj:t,
de, som skola representera ämbetsverk, efter förslag af dessas chefer
samt af de öfriga representanten för järnkontoret efter förslag af
styrelsen för detta och representanten för de grenar af industrien
och näringarna, hvilka icke företrädas af järnkontoret, på sätt jag förut
angifvit.
En följd af denna sammansättning af kommissionen torde böra
blifva, att Kungl. Maj:t inom densamma utser ordförande.
Förordnanden för ordförande och ledamöter i kommissionen synas
mig, såsom ock från flera håll framhållits, icke böra afse allt för kort
tid. En tidrymd af tre år torde i detta hänseende kunna anses lämplig
*
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 233
Det har äfven ifrågasatts, att för ledamöterna i kommissionen
borde ntses suppleanter. Mig synes detta förslag mindre tilltalande.
Först och främst hotas därigenom kontinuiteten i arbetet. Vidare möter
det ju störa svårigheter att få lämpliga suppleanter för en del af kommissionens
ledamöter såsom särskilt fiskeriinspektören och öfveringenjören.
Slutligen torde en sådan anordning vara tämligen onödig.
Kommissionens uppgift skulle ju endast vara att afgifva utlåtanden
och förslag. Har således någon kommissionens ledamot af laga förfall
varit hindrad att närvara vid ett af dess sammanträden och skulle till
följd däraf utredningen anses mindre fullständig, kan ju denna brist
lätt afhjälpas t. ex. därigenom, att vederbörande får sig förelagdt
att efter tagen del af handlingarna inkomma med särskild! yttrande
i ärendet.
Tillsättes, på sätt jag förut föreslagit, en särskild vattenfallsingenjör
torde därigenom öppnas en lämplig utväg att tillmötesgå äfven ett
annat af de af vattenfallskommittén framhållna önskemålen, nämligen
sammanförandet af den hufvudsakliga förvaltningen af statens vattenfall
på en hand. Till öfvertagande af denna förvaltning synes mig vattenfallsingenjör
en synnerligen väl lämpad, under det att man däremot måste
gifva domänstyrelsen rätt däruti, att dess ledamöter och underlydande
näppeligen äro ägnade att öfvertaga en sådan förvaltning. Visserligen
är det knappt tänkbart, att, därest staten skulle finna sig föranlåten att
själf montera ett eller annat fall och därifrån uthyra kraft, den närmaste
ledningen af ett dylikt företag skulle kunna öfverlämnas åt någon
central ämbetsmyndighet. Ej heller synes det mig kunna undgås,
att staten, där den inginge som intressent i ett dylikt företag,
nödgades anförtro åt någon i orten bosatt person att i styrelsen
för företaget bevaka statens intressen. Bortsedt från dessa fall skulle
emellertid åtskilliga förvaltningsgöromål återstå, som skulle komma
att fordra särskild sakkunskap på vattenteknikens område, t. ex. inledandet
och fullföljandet af erforderliga underhandlingar med spekulanter
på vattenkraft, upprättande af kontrakt med statens vattenfallsarrendatorer,
öfvervakandet af att dessa vid fallens bebyggande iakttoge
kontraktens föreskrifter, öfveruppsikten öfver de verk, staten tilläfventyrs
drefve för egen räkning, och öfver skötseln af de företag, i hvilka staten
ingått som delägare, o. s. v. Den förvaltning, hvarom här är fråga, och som
väl endast skulle omfatta sådana vattenfall, hvilka hvarken blifvit till vissa
statsändamål disponerade eller ansetts böra fortfarande tillhöra respekBih.
till Riksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Raft. 30
234
Statsutskottets Utlåtande N:o JO -
tive domäner, bör, synes det mig, med fördel kunna öfverlämnas åt
vattenfallsingenjören. Utom nu angifna uppgifter skulle det vidare
åligga denne såsom statens organ vid förvaltningen af dess vattenfall,
bland annat, att förvara de med vattenfallsarrendatorerna afslutade kontrakten,
att vid inträffande arrendeledigheter göra framställning om afskiljande
från de utarrenderade domänerna af sådana till dem hörande
vattenfall, som kunde anses vara af den betydenhet, att de borde göras
till föremål för särskild disposition, samt om dylika vattenfalls ställande
under vattenfallsingenjörens vård och inseende, samt att enligt de
föreskrifter, Kungl. Maj:t kan finna anledning meddela, föra noggrann
förteckning öfver alla staten tillhöriga vattenfall. Ofvertagandet af
dessa uppgifter synes emellertid tillsvidare icke böra vålla större ökning
i arbetet än att ingenjören med tillhjälp af amanuensen och förutnämnda
tillfälliga arbetshjälp mycket väl bör kunna hinna ensam bestrida samtliga
de göromål, som sålunda skulle komma att åligga honom.
Med den af mig nu föreslagna organisationen synes det mig,
som om man både skulle väl tillgodose det närvarandes kraf och öppna
möjlighet för en utveckling i jämnbredd med de fordringar, framtiden
kan komma att uppställa, såvidt desamma nu äro öfverskådliga.
Hvad kostnaderna för den ifrågasatta organisationen angår, synas
de åtminstone till eu början ej skola blifva stora.
Ledamöterna i kommissionen torde nämligen med undantag af
vattenfallsingenjören böra vara oaflönade och endast i den mån deras
ledamotskap icke beror på deras ställning af ämbets- eller tjänstemän
berättigade till dagtraktamente för sitt deltagande i sammanträdena.
Beloppet af detta traktamente synes skäligen böra sättas till tio kronor
om dagen. Dessutom synas samtliga ledamöter böra tillerkännas rätt
till reseersättning enligt resereglementet för inställelse vid sammanträde
med kommissionen å annan ort än den, där de äro bosatta eller
där de till följd af särskildt tjänsteärende eller under semester uppehålla
sig. De af kommissionens ledamöter, som icke äro ämbetsmän, torde
härvid böra likställas med öfriga ledamöter af densamma.
Den reseersättning till vattenfallskommissionens ledamöter, som
sålunda i vissa fall borde tillkomma dem, äfvensom dagarfvodet till
de ledamöter af densamma, hvilka skulle vara berättigade till sådant,
synes mig böra utgå af nionde hufvudtitelns ordinarie anslag till reseoch
traktamentspenningar.
Hvad därefter angår vattenfallsingenjören, så synes mig, att han
till en början bör anställas endast på förordnande och att hans aflöning så
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 235
ledes bör utgå i form af arfvode. Om någon på förhand garanterad
rätt till ålderstillägg kan alltså ej blifva fråga. För ett arfvode af 7,000
kronor torde för den första tiden en för befattningen fullt kompetent
person höra kunna erhållas. I den mån åter i framtiden statens
vattenfall komma till ökad användning och därmed krafven på ingenjören
växa, bör äfven hans aflöning ökas, men då bör också staten kunna påräkna
väsentliga inkomster af sina vattenfall. Utom arfvode! till vattenfallsingenjören
påkallar den föreslagna organisationen icke andra anslag
än till arfvoden åt en amanuens och en vaktmästare, hvilken sistnämnde
synes kunna likställas med vaktmästare vid de centrala ämbetsverken,
samt till expenser och, därest ämbetslokal åt ingenjören icke skulle
kunna beredas i något statens hus, till hyra. Härlör torde kunna beräknas
ett sammanlagdt belopp af 6,000 kronor.
Hvad angår arfvode! åt vattenfallsingenjören, torde af detsamma
5.000 kronor böra anses motsvara lön och 2,000 kronor höra betraktas
såsom tjänstgöringspenningar; och bör, på sätt särskildt väg- och
vattenbvggnadsstyrelsen framhållit, för åtnjutande af berörda arfvode
uppställas det villkor, att vederbörande ej befattar sig med någon som
helst enskild ingenjörsverksamhet.
Det för organisationens genomförande erforderliga anslaget, tillhopa
13.000 kronor, synes tillsvidare böra uppföras å extra stat,.»
Utskottet har velat gifva sitt erkännande åt det omfattande arbete,
som ägnats utredningen af föreliggande ärende, och tillika uttala
sin tillfredsställelse öfver, att denna fråga nu blifvit bragt under Riksdagens
pröfning. Det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget till frågans
lösning har utskottet emellertid icke ansett sig kunna biträda. Dtskottet
fiuner nämligen den föreslagna vattenfallskommissionens sammansättning
otillfredsställande och icke ägnad att bereda institutionen den
stadga, som erfordras för att den må kunna på ett nöjaktigt sätt
fungera. Emot denna sammansättning är att anmärka bland annat
att, genom insättande i kommissionen af ledamöter i flera ämbetsverk,
dessa verks arbete skulle komma att på ett betänkligt sätt förryckas.
Därtill kommer, att befaras kan, att den föreslagna kommissionen
skulle blifva i saknad af den affärsmässighet, utan hvilken dess uppdrag
icke kan på nöjaktigt sätt fullgöras. Vid sådant förhållande har
utskottet velat ifrågasätta, huruvida icke åt en redan nu befintlig institution
skulle kunna öfverlämnas att taga initiativ och ledning i förevarande
angelägenhet, exempelvis styrelsen för Trollhätte kanal- och
Utskottets
yttrande.
236
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
vattenverk, vare sig denna institution för ifrågavarande uppdrags fullgörande
måste beredas någon förstärkning eller styrelsen endast må
lämnas rätt att i mån af behof anlita tekniskt kunniga personer för
nödiga undersökningar och eventuella planers uppgörande. Kostnaderna
för den af utskottet nu antydda anordning synas ej böra öfverskrida
dem, som beräknats för den af Kungl. Maj:t föreslagna kommissionen,
äfven om, såsom sig bör, särskild hänsyn tages till att teknisk kunskap
och affärsmässighet må i vidsträckt mån tagas i anspråk för fullföljande
af de värf, som ifrågavarande angelägenhets tidsenliga anordnande
betingar.
Med afseende å hvad sålunda förekommit och under uttalande af
önskvärdheten af, att förenämnda viktiga fråga må snarligen vinna en
lycklig lösning, får utskottet, som emotser att densamma utan dröjsmål
åter komme att bringas under Riksdagens pröfning, hemställa,
att Kungl. Maj:ts föreliggande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.
Domänstyrelsen.
Arfvodcn åt
tre tjänstemän
i första graden
å domän styrelsens
skogsafdelning.
[45.]
47 :o)
hemställer
I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
utskottet,
att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande
år ägt rum, till arfvoden åt tre tjänstemän i
första graden (notarier) å domänstyrelsens skogsuf delning
med 3,000 kronor för dem hvar, på extra stat för år
1908 anvisa ett belopp af 9,000 kronor.
Angående anslag
till vifeariatsersättning,
arfvoden
för byggnadsplaners
granskning,
åt amanuenser
och extra
biträden,
m. m.
[46.]
48:o) Vidare och likaledes med anledning af Kungl. Maj:ts framställning
hemställer utskottet,
att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande
år ägt rum till vikariatsersättning, arfvoden
för byggnadsplaners granskning, åt amanuenser och
extra biträden, renskrifnings- och tryckningskostnader
hos domänstyrelsen, på extra stat för år 1908 bevilja
ett anslag af 8,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande JST:o 10.
237
Deri lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.
49:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att å extra stat för Ang. aflöning
år 1908 anvisa till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande
afl domäng öromålen hos länsstyrelserna 42,800 kronor, samt till resekost- m. m.
nader vid domän/Örv ältning en såsom förslagsanslag 45.000 kronor. resekostnader
Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet vid domänföranfört
följande:
»För bestridande af hithörande utgifter äro i nu gällande riksstat
såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter och för
uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200 kronor, dels
ock till resekostnader vid domänförvaltningen förslagsvis 45,000 kronor.
Efter erinran att Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 26 oktober
1906 af förstnämnda belopp till aflöning åt domänintendenter och till
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes disposition för beredande af biträde
vid domänärendenas handläggning å landskontoren anvisat tillhopa
42,800 kronor, har nu domänstyrelsen uti underdånig skrifvelse den
23 november 1906, då anslag för nämnda ändamål fortfarande vore
behöfliga, hemställt om framställning till Riksdagen om anvisande
på extra stat för år 1908 af 42,800 kronor till aflöningar åt domänintendenter
och för uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna
samt af 45,000 kronor såsom förslagsanslag till resekostnader vid domänförvaltningen.
»
Utskottet har icke halt något att emot denna framställning erinra
och hemställer alltså,
att Riksdagen må på extra stat för år 1908 bevilja:
a) till aflöning åt domänintendenter och för
uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna
42,800 kronor; samt
b) till resekostnader vid domänförvaltningen,
såsom förslagsanslag 45,000 kronor.
238
Statsutskottets Utlåtande N:o JO.
Extra lurarkrafter
vid
skogsinstitutet.
[49.]
Skogsinstitutet.
50:o) Kung].. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till anställande
af extra lär arkrafter vid skogsinstitutet, på extra stat för år 1908 anvisa
ett belopp af 7,000 kronor.
Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»För hvart och ett af åren 1902—1907 har Riksdagen beviljat
anslag på extra stat till beredande af ökade extra lärarkrafter vid skogsinstitutet.
Detta anslag, som under 1902—1906 utgick med 5,000
kronor årligen, har på därom af Kungl. Maj:t gjord framställning för
innevarande år höjts till 7,000 kronor.
Uti sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 9 oktober 1906
angående anslagsbehofvet för skogsväsendet för år 1908 har nu domänstyrelsen,
under förutsättning att frågan om skogsinstitutets omreglering
icke hunne blifva slutbehandlad, föreslagit, att ifrågavarande extra anslag
måtte för år 1908 utgå med lika belopp som för innevarande år.
Frågan om skogsinstitutets omreglering föreligger icke i det
skick, att något förslag i ämnet nu kan föreläggas Riksdagen. Den
2 mars 1906 har Kungl. Maj:t förordnat, att kommittén för afgifvande
af utlåtande och förslag rörande reglering af statens ämbetsverks
och myndigheters löneförhållanden m. m. skidle öfvergå till
behandling af frågan om reglering af löneförhållandena in. m. vid skogsstaten
och de allmänna skogsläroverken. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 7 april 1906 tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
den 12 i samma månad fem sakkunniga personer
att inom departementet biträda vid behandling af fråga om, bland annat,
ändamålsenligt ordnande af skogsundervisningen i riket, hvarefter bemälda
sakkunniga på därom af dem gjord framställning den 16 november
1906 af Kungl. Maj:t. bemyndigades att i samband med de förslag i
fråga om ordnandet af skogsundervisningen, hvilka de kunde komma
att framställa, afgifva yttrande jämväl i afseende å regleringen af löneförhållandena
vid de allmänna skogsläroverken. Omförmälda kommitté
har ännu icke afgifvit sitt utlåtande och förslag rörande regleringen af
löneförhållandena m. m. vid skogsstaten och de allmänna skogsläroverken.
Ej heller hafva förenämnda sakkunniga ännu hunnit afsluta
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 239
sina förberedande arbeten för fullgörande af det dem lämnade uppdrag.
Vid sådant förhållande kan den pågående utredningen af förevarande
fråga icke afslutas i så god tid, att något förslag i ämnet kan blifva
framlagdt till 1907 års Riksdag.»
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må, till anställande af extra lärarkrafter
vid skogsinstitutet, på extra stat för år 1908
anvisa ett belopp af 7,000 kronor.
Landtmäteristaten.
51:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till arfvode åt
en extra föredragande i landtmäteristyrelsen å extra stat för år 1908
bevilja ett anslag af 4,500 kronor.
Departementschefen har i detta ärende till statsrådprotokollet
anfört följande:
»Enligt 1 § i landtmäteriinstruktionen enligt dess nuvarande lydelse
utgöres landtmäteristyrelsen af en landtmäteridirektör, hvilken biträdes
af en sekreterare. Enligt 3 § i samma instruktion har landtmäteridirektören,
hvilken i främsta rummet är Kungl. Maj:t ansvarig för
göromålens behöriga gång, beslutanderätt i alla mål och ärenden, som
på styrelsens afgörande ankomma, dock med skyldighet att inhämta
sekreterarens mening.
Enligt 4 § åligger det sekreteraren
att föredraga alla de mål och ärenden, som på landtmäteristyrelsens
afgörande bero, föreslå det beslut, som må fattas, eller den åtgärd,
som bör vidtagas, och skälen därtill angifva samt föra protokoll, då
sådant vid ärendenas föredragning eller eljest finnes nödigt, uti hvilket
protokoll landtmäterisekreteraren har att, därest hans mening icke af
landtmäteridirektören godkännes, densamma anteckna;
att uppsätta konceptexpeditioner i förekommande mål, bestyra
om renskrifning af utgående expeditioner, desamma kontrasignera, ombesörja
sådana expeditioners afsändande till vederbörande samt efter
Till förstärkning
af arbetskrafterna
inom landtmäteristyrelsen.
[50.]
240
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
hvarje ärendes handläggning därom göra erforderliga anteckningar i
styrelsens diarium;
att utöfva närmaste tillsyn däröfver, att de arbeten, som åligga
aktuarien och ingenjörerna, med noggrannhet och skyndsamhet utföras;
att å behöriga tider upprätta förslag till rekvisition å landtmäteristyrelsens
aflöningsmedel samt tillställa aktuarien uträkning å de hvarje
löntagare tillkommande aflöningsbelopp;
att föra förteckning öfver styrelsens protokoll och konceptexpeditioner
samt saköreslängd öfver de af styrelsen ådömda böter
och viten äfvensom de anteckningar i öfrigt, hvilka anbefallas för öfvervakande
af ärendenas gång; samt
att föra matrikel och för hvarje år upprätta särskild befordringsoch
afgångsförteckning öfver generallandtmäterikontorets ämbets- och
tjänstemän äfvensom landtmätarna i länen, landtmäteriauskultanter och
landtmäterielever.
Såsom af denna redogörelse framgår, är det en mängd göromål,
som lagts å landtmäterisekreteraren. Han har att fullgöra såväl de
åligganden, som i de centrala verken i allmänhet åligga föredragande
ledamöter, som dem, hvilka eljest åligga notarier.
Landtmäteristyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 12
december nästlidna år anhållit, att, som sekreteraren icke medhunne att
utföra allt det arbete, som enligt instruktionen ålåge honom, medel
måtte beredas för förordnande af en extra föredragande i styrelsen
under år 1908; och har styrelsen till stöd för denna hemställan anfört
i hufvudsak följande.
Väl hade landtmäterisekreteraren till sitt biträde för de mindre
maktpåliggande af de honom enligt instruktionen åliggande tjänstegöromål
en amanuens med daglig tjänstgöringsskyldighet. Men till
följd däraf, att antalet mål och ärenden, som landtmäteristyrelsen hade
att afgöra, under de senare åren ökats i mycket betydlig grad, kräfde
redan de enklare göromål, hvilka knnde anförtros åt amanuensen, större
del af hans arbetstid än hvad i något annat ämbetsverk vore fallet
eller Tingefär samma arbetstid, under hvilken de ordinarie tjänstemännen
enligt gällande arbetsordning skulle vara å tjänsterummen tillstädes.
Därför utgjorde i hvarje fall de tjänstegöromål, som ålåge landtmäterisekreteraren
till följd af ärendenas mängd och beskaffenhet, en sådan
arbetsbörda, att densamma icke längre kunde utan men för ärendenas
noggranna och allsidiga pröfning hvila å allenast en föredragande.
Ehuru styrelsen vore förvissad om, att behofvet af ytterligare
en föredragande vore att anse såsom konstant, afsåge styrelsen med
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
241
denna underdåniga framställning dock icke vidtagande af åtgärd för
erhållande af lön på ordinarie stat åt en andre föredragande, utan
hölle styrelsen före, att enär två på Kung!. Maj:ts nådiga pröfning
för närvarande beroende frågor, nämligen landtmäteristyrelsens underdåniga
förslag till omorganisation af landtmäterikåren samt ett af utsedda
kommitterade afgifvet betänkande och förslag till förordning om
jordregister möjligen kunde gifva anledning till framställningar angående
förändringar af landtmäteristyrelsens organisation, styrelsens behof af
ökad arbetskraft lämpligen borde tillgodoses medelst förordnande af
en extra föredragande, för hvilken arfvode sjmtes böra beredas genom
utverkande bos Riksdagen af anslag på extra stat för ett år i sänder.
Till utredning angående göromålens ökning i styrelsen under de
senaste åren finge styrelsen i underdånighet åberopa följande, rhed
ledning af styrelsens till Kungl. Maj:t afgifna årsberättelser och styrelsens
diarier upprättade tabell. 1 denna inginge icke de ärenden,
som afgjorts af landtmäterifiskalen, ej heller de, som handlagts af
aktuarien, såsom mottagande och granskning af landtmätarnas kartrenovationer
samt ombesörjande af begärda kopior af i styrelsens arkiv
förvarade kartor, utan upptoges endast de af styrelsen på sekreterarens
föredragning under åren 1886—1905 afgjorda mål och ärenden.
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Käft.
31
242
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Afgjorda må) och ärenden: |
|||||||
År. |
Antal. |
I hvilka utredning eller utlåtande begärts: |
Antal utgångna expedi- tioner. |
||||
Åt Kungl. Maj:t i |
Åt Kungl. |
Af Kam-markol-legium. |
Af andra ämbetsverk |
Summa. |
|||
1 |
2 |
3 |
1 4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
1886 |
585 |
24 |
9 |
16 |
12 |
61 |
961 |
1887 |
586 |
23 |
7 |
12 |
21 |
63 |
992 |
1888 |
541 |
28 |
6 |
7 |
25 |
66 |
996 |
1889 |
514 |
23 |
14 |
10 |
14 |
61 |
921 |
1890 |
602 |
28 |
21 |
9 |
28 |
86 |
1,001 |
1891 |
616 |
21 |
16 |
15 |
35 |
87 |
996 |
1892 |
597 |
24 |
11 |
21 |
27 |
83 |
1.027 |
1893 |
535 |
17 |
10 |
20 |
23 |
70 |
948 |
1894 |
528 |
17 |
6 |
13 |
31 |
67 |
880 |
1895 |
544 |
23 |
16 |
17 |
30 |
86 |
966 |
1896 |
524 |
15 |
17 |
19 |
47 |
98 |
959 |
1897 |
555 |
19 |
15 |
21 |
43 |
98 |
913 |
1898 |
514 |
25 |
15 |
10 |
50 |
100 |
871 |
1899 |
611 |
24 |
15 |
17 |
39 |
95 |
1,090 |
1900 |
882 |
22 |
16 |
20 |
38 |
96 |
1,154 |
1901 |
953 |
22 |
16 |
22 |
24 |
84 |
1,192 |
1902 |
951 |
27 |
19 |
22 |
33 |
101 |
1,253 |
1903 |
994 |
40 |
18 |
18 |
31 |
107 |
1,327 |
1904 |
1,129 |
33 |
23 |
31 |
39 |
126 |
1,571 |
1905 |
1,048 |
31 |
19 |
34 |
60 |
144 |
1,571 |
Medeltal. |
|||||||
1886—1890 |
559 |
25 |
11 |
11 |
20 |
67 |
974 |
1891—1895 |
564 |
20 |
12 |
17 |
29 |
78 |
963 |
1896—1900 |
617 |
21 |
16 |
17 |
43 |
97 |
997 |
1901—1905 |
1,015 |
31 |
19 |
25 |
37 |
112 |
1,383 |
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
243
Af denna medeltalstabell framginge sålunda, bland annat, att antalet
afgjorda mål och ärenden, ökats med omkring 82 procent, att antalet
utgångna expeditioner ökats med 42 procent, att antalet af de mål och
ärenden, i hvilka utredning eller utlåtande begärts, varit beträffande
hvarje kategori för sig i stigande, och att dessa mål och ärenden sammanlagdt
ökats med omkring 67 procent.
De mål och ärenden, som enligt landtmäteriinstrnktionen och
andra författningar ålåge landtmäteristyrelsen, kunde uppdelas i två
hufvudgrupper. Den första omfattade de mål och ärenden, som
föranleddes af landtmäteristyrelsens allmänna åliggande att handhafva
tillsynen öfver landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken. Till
denna grupp hörde flertalet mål och ärenden. Den andra gruppen
utgjordes af de mål och ärenden, som på grund af styrelsens åliggande
attT meddela utlåtande i frågor rörande landtmäteri- samt skiftes- och
afvittringsverken, då sådant af offentlig myndighet begärdes, i sådant
syfte remitterades till styrelsen. Flertalet af de i kolumnerna 3—6 uti
den upprättade tabellen upptagna mål och ärenden hörde till sistnämnda
grupp eller samtliga med undantag af sådana i kolumn 3 förekommande
remisser, som afsåge ärenden, hvilka hörde till första gruppens mål.
I öfrigt utgjordes de remitterade målen af: ärenden angående förslag
till nya eller ändring af gällande lagar och författningar inom skifteslagstiftningen
eller denna närstående lagstiftningsområden, skiftesmål
samt rågångsmål och tvister angående äganderätt till fast egendom,
hvilka från högsta domstolen remitterades till styrelsen, mål, i hvilka
fråga vore om boställens samt andra kronoegendomars rätt till ägor,
vatten, holmar, uppgrundningar med mera, hvilka mål komme till
styrelsen såväl från Kungl. Maj:t i stat sdepartementen som från kammarkollegium
samt andra verk och myndigheter, åtskilliga från kammarkollegium
öfverlämnade ärenden angående frågor, huruvida i jordeboken
upptagna fastigheter vore att anse såsom för sig bestående eller såsom ej
vidare befintliga, angående oregelbundenheter i rikets administrativa
indelning och angående i städers, köpingars och municipalsamhällens
områden ingående delar af angränsande byar och hemman med mera
samt ärenden, som uppstått till följd af tillkomsten af 1896 års lag om
hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring med däri sedermera
gjord ändring, nämligen angående fastställelse å jordafsöndringar och
från administrativa myndigheter, särskildt domänstyrelsen, öfverlämnade
ärenden angående ägostyckning.
Det vore således mål och ärenden af mångahanda slag och af
viktig beskaffenhet, som öfverlämnades till landtmäteristyrelsen för ut
-
244
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
redning och utlåtandes afgifvande. De flesta af dessa mål och ärenden
vore äfven mycket vidlyftiga, så att det icke vore ovanligt, att ett
måls utredning kräfde flera veckor, ja till och med månader.
Väl ålåge det de hos styrelsen anställda två ingenjörer att
verkställa erforderliga uträkningar i de skiftesmål, i hvilka styrelsens
utlåtande begärts, äfvensom att göra de arkivundersökningar, som för
remitterade ärendens utredning erfordrades. Men sekreteraren hade
dock skyldighet att bearbeta, ordna och bedöma det hopsamlade materialet
och uppsätta de i regeln vidlyftiga konceptexpeditionerna.
Såsom af den nu gjorda framställningen framginge, hade landtmäterisekreteraren
sålunda att handlägga ej allenast en synnerligen stor
mängd af mål och ärenden utan äfven många vidlyftiga och invecklade
sådana.
Till följd däraf att antalet mål och ärenden under de senare
åren i hög grad ökats, hade göromålen inom styrelsen ökats i en grad,
som enligt styrelsens mening med nödvändighet påkallade åtgärder för
ökning äfven af styrelsens arbetskrafter.
Till ytterligare utredning om behofvet af sådan ökning tilläte sig
styrelsen i underdånighet anföra följande.
Göromålens mängd hade ökats ej allenast till följd däraf, att
antalet mål och ärenden ökats i den grad, som framginge af den statistiska
tabellen. Äfven målens art och beskaffenhet hade nämligen i
och för sig i väsentlig grad ökat styrelsens arbetsbörda.
Hvad sålunda anginge de till styrelsen från högsta domstolen
remitterade skiftesmål, hade väl dessa på den tid, då laga skifte ännu
tämligen allmänt verkställts inom de större skifteslagen, emellanåt varit
ganska vidlyftiga. Men emedan de delar, som utgjort föremål för
klagan, i regel till väsentlig del utgjorts af frågor rörande skiftesläggningen,
hade det besvärligaste arbetet för afgifvande af utlåtande
i sådana mål eller de många tidsödande arealuträkningarna kunnat
verkställas af styrelsens ingenjörer. Under de senare åren hade däremot
de till styrelsen remitterade skiftesmålen i allmänhet angått invecklade
och svårlösta spörsmål, mindre af teknisk än rättslig natur, hvilka
kräft vidlyftiga forskningar och utredningar, som måst af sekreteraren
själf eller under hans ledning verkställas.
I ännu högre grad än beträffande skiftesmålen hade förhållandena
under senare år förändrats på ett sätt, som medfört göromålens ökande,
i fråga om de från kammarkollegium remitterade mål och ärenden.
Under de tre första i den statistiska tabellen upptagna femårsperioderna
hade hos styrelsen i regel endast begärts uppgift å de upplysningar i
Statsutskottets Utlåtande N:o JO.
245
respektive mål, som kunde vinnas af de i styrelsens arkiv förvarade
kartor och handlingar. Och som de härför erforderliga arkivforskningar
enligt landtmäteriinstruktionen ålegat ingenjörerna, hade styrelsen
i allmänhet endast haft att i dessa mål till kammarkollegium öfversända
det af dessa tjänstemän vid arkivforskningen uppsatta memorial.
Under de sista sex, sju åren hade däremot i allmänhet infordrats styrelsens
utlåtande i målen, och ofta hade äfven af kammarkollegium
påkallats till Kungl. Maj:t ställda utlåtanden af styrelsen. Till följd
däraf hade handlingarna till de ofta mycket vidlyftiga målen måst noga
genomläsas, de i styrelsens arkiv befintliga kartor, protokoll och beskrifningar
i många fall kompletteras medelst infordrande från vederbörande
läns landtmäterikontor af där förvarade såväl kartor som framför
allt konceptprotokoll, livilka landtmätarna på de sista femtio åren
ej haft skyldighet att till styrelsen renovera, samt den af styrelsens
ingenjörer verkställda arkivutredning justeras genom jämförelse med
arkivhandlingarna och det sålunda vunna materialet ordnas äfvensom
bedömas från de olika synpunkter, som bort komma under pröfning.
Till dessa anledningar till göromålens ökning, oafsedt målens
ökade antal, vore att lägga den omständigheten, att under den sista
femårsperioden affordrats styrelsen utlåtanden i jämförelsevis ej få lagärenden.
Såsom exempel härpå tilläte sig styrelsen nämna: vissa af
skogskommittén afgifna förslag, frågor om vissa ändringar i väglagen
och om förändrade grunder för afvittringen ofvan odlingsgränsen, åtskilliga
af norrlandskommittén afgifna lagförslag, af hvilka förslaget
om ändrad ägostyckningslag för vissa delar af riket föranledt mycket
betydande arbete och ett vidlyftigt utlåtande, förslag till stadsplanelag,
fråga om ändrade föreskrifter angående understöd af statsmedel till
utflyttningar i följd af laga skiften samt förslag om särskilda föreskrifter
beträffande laga skiften med understöd af statsmedel i Juckasjärvi
och Enontekis socknar af Norrbottens län, hvilket förslag vållat
styrelsen mycket tidsödande arbete. Härtill komme dels flera vidlyftiga
ärenden, i livilka styrelsen själf tagit initiativ, såsom angående omorganisation
af landtmäterikåren och förslag till förändrad taxa på
arfvode för landtmäteriförrättningar, dels ock åtskilliga, i styrelsens
diarium ej synliga ärenden, innefattande muntliga framställningar från
byråer inom statsdepartementen om utredningar i ärenden af särskild
brådskande art.
Vid pröfning af förslag till åtgärder för minskande af landtmäterisekreterarens
arbetsbörda skulle möjligen kunna väckas fråga, om icke
en de! af de landtmäterisekreteraren åliggande göromål kunde öfver
-
246
Statsutskottets Utlåtande N;o 10.
flyttas på annan tjänsteman i verket. Detta kunde dock icke ske,
emedan alla styrelsens ämbets- och tjänstemän hvar i sin stad vore
fullt sysselsatta med dem åliggande tjänstegöromål. Hvad särskildt
anginge styrelsens chef, som med afseende å ärendenas beskaffenhet
väl närmast kunde ifrågasättas att öfvertaga en del af sekreterarens
arbeten, så hade detta i verkligheten redan ägt rum och det i en utsträckning,
som syntes styrelsen icke särdeles lämplig.
Landtmäteridirektören, som enligt instruktionen i främsta rummet
vore Kungl. Maj:t ansvarig för göromålens behöriga gång, hade
redan i de honom på grund däraf åliggande göromål till följd af ärendenas
mängd och beskaffenhet ett maktpåliggande och mycket tidsödande
arbete. Han skulle sålunda efter ärendenas föredragning fatta
sitt beslut i de många svåra frågor, som framför allt genom remisser
från offentliga myndigheter hänskötes till styrelsen. Han måste af
denna anledning och i hvarje fall i syfte att tillse, det några vid föredragningen
obesvarade frågor eller obeaktade synpunkter ej förekomme,
med uppmärksamhet genomläsa handlingarna i alla föredragna mer eller
mindre vidlyftiga mål och ärenden. Han hade vidare att antingen
muntligen eller skriftligen anföra de omständigheter, som, där han hade
annan mening än sekreteraren beträffande beslutet eller dess motivering,
borde i konceptexpeditionen åberopas. Han skulle sedermera justera
dessa expeditioner, hvarå af olika anledningar måste nedläggas ett
betydande arbete, samt genomläsa alla utgående expeditioner. Härtill
komme, att åtminstone under de sista sju åren landtmäteridirektören
utan sekreterarens biträde beredt och utarbetat alla underdåniga framställningar
i fråga om styrelsens och landtmäterikårens organisation
samt anslag till styrelsens verksamhet. Visserligen kunde sättas i fråga,
såsom af löneregleringskommitten gjorts beträffande andra verk, att alla
ärenden angående förordnanden och befordran äfven handlades af landtmäteridirektören
ensam. Men emot en sådan anordning hade allvarsamma
anmärkningar gjorts. Och då för öfrigt dessa ärenden i landtm
äter i styrelsen för år ej kräfde längre tid i beredning och föredragning
än utredning och författande af utlåtande i ett enda af de större, ej
de största, bland de till styrelsen remitterade målen, skulle eu sådan
anordning verka föga minskning i landtmäterisekreterarens göromål.
Under de sista sju åren hade emellertid styrelsens chef på andra,
mera verksamma sätt sökt lätta sekreterarens arbetsbörda och därmed
också befordra ärendenas skyndsamma afgörande. Sålunda hade utredningar
och utlåtanden i många till styrelsen remitterade mål, särskildt
sådana, där spörsmålen varit väsentligen af rättslig eller kameral natur,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
247
blifvit afgifna, utan att sekreteraren, där han icke själf så velat och förandra
ämbetsgöromål det kunnat, behöft taga annan befattning därmed
än att ombesörja renskrifning af den utgående expeditionen och kontrasignera
denna. I andra mål hade landtmäteridirektören, efter verkställd
utredning och upprättande af konceptexpedition, i de delar han varit
tveksam refererat målets innehåll för sekreteraren och inhämtat hans
mening däri. Och i vissa andra fall hade sekreteraren, efter det han
genomläst handlingarna till ett mål och bildat sig en mening däri,
blifvit befriad från föredragning däraf samt, sedan äfven landtmäteridirektören
studerat målet, fått besked, huruvida den af sekreteraren
uttalade mening gillades eller ej.
Nu anförda förhållanden — jämte anlitande under vissa tider af
extra biträden, hvartill dock på grund af tillgängliga medels knapphet
och bristande utsikter till befordran inom en styrelse med fåtalig personal
ej kunnat fås andra än mycket oerfarna unga tjänstemän — utgjorde
visserligen förklaringen till, att styrelsen trots otillräckliga arbetskrafter
hittills icke behöft från ett till annat år balansera något större
antal mål och ärenden, hvilket dock icke vid 1906 års slut kunde
blifva händelsen. Men sagda förhållanden syntes emellertid styrelsen
innebära en sådan afvikelse från ett ändamålsenligt ordnande af arbetet
i styrelsen, att de borde anses såsom ett kraftigt stöd för styrelsens
åsikt om behofvet af ytterligare en föredragande. I landtmäteriinstruktionen
vore föreskrifvet, att landtmäteridirektören hade beslutanderätt
i alla mål och ärenden, som på styrelsens afgörande ankomme; att han
dock borde inhämta sekreterarens mening; att därest denna ej godkändes,
sekreteraren skulle anteckna densamma i protokollet; samt att,
därest vid upprättande af underdånigt förslag rörande tillsättning af
tjänst eller vid handläggning af annat ärende, hvari utlåtande skulle
till Kungl. Maj:t afgifvas, sekreteraren yttrat särskild mening, utdrag
af protokollet i denna del borde åtfölja den till Kungl. Maj:t
afgående expeditionen. Dessa föreskrifter, som innebure, att ej allenast
landtmäteridirektörens utan äfven sekreterarens mening skulle
komma till synes vid besluten, vore uppenbarligen tillkomna i afsikt
att åt målen bereda en såvidt möjligt uttömmande och grundlig pröfning.
Två personer, som ägnade sig åt pröfning af en fråga,, såge den
nämligen ej alltid från samma synpunkt och kunde därför med sitt
samarbete antagas med större sannolikhet än blott en person komma till
ett riktigt resultat.
Slutligen och då landtmäteristyrelsen, som hade till åliggande att
öfva tillsyn .öfver landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken,
248
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
enligt instruktionen jämväl borde öfvervaka, att dessa förvaltningsgrenar
uppfyllde därmed afsedda ändamål, vore det af synnerligen stor vikt,
att landtmäteridirektören och sekreteraren icke af löpande göromål
hindrades att såväl hvar för sig som ock gemensamt ägna tid och arbete
åt sistnämnda åliggande och sålunda blefve urståndsätta att följa företeelserna
inom området för styrelsens förvaltning, iakttaga behofvet af
reformer därå och taga initiativ till nyttiga reformers genomförande.
Härförutom vore det naturligen af största betydelse, att arbetsbördan
icke för någondera af dem blefve så stor, att icke erforderlig noggrannhet
kunde ägnas åt hvarje ärende.
Utom den utredning, som sålunda lämnats till ådagaläggande af
styrelsens behof af ytterligare en föredragande, tilläte sig styrelsen, i
syfte att påvisa hvilken stor arbetsbörda verkligen ålåge landtmäterisekreteraren,
att i underdånighet hänvisa till nedannämnda uppgifter
angående den arbetsprodukt, som på föredragning af de två revisionssekreterare,
livilka i högsta domstolen föredroge skiftesmål, åstadkommits
under åren 1901 —1905. Anledningen till att styrelsen till jämförelse
valt dessa två föredragande vore den, att icke någon byråchef eller annan
föredragande hos centralt ämbetsverk hade att handlägga ärenden, hvilka
vore så likartade med dem landtmäterisekreteraren föredroge, som de
af dessa revisionssekreterare föredragna mål. Enligt officiella statistiska
uppgifter hade under åren 1901—1905 föredragits å den ena skiftesroteln
i medeltal 17 revisionssaker, 35 skiftesmål samt 43 ansökningsoch
besvärsmål, eller sammanlagdt 95 mål och ärenden, samt å den
andra roteln i medeltal 13 revisionssaker, 43 skiftesmål samt 47 ansöknings-
och besvärsmål, summa 103 mål och ärenden. Medeltalet för
hvardera roteln blefve således 15 revisionssaker, 39 skiftesmål samt 45
ansöknings- och besvärsmål eller tillhopa 99 mål och ärenden. Då af
målen på en skiftesrotel ansöknings- och besvärsmål kunde likställas
med ärenden, som i landtmäteristyrelsen tillhörde förenämnda första
grupp, samt revisionssaker och skiftesmål med flertalet af de i tabellen
i kolumnerna 3 — 6 upptagna mål och ärenden, samt därtill komme,
att, ehuru revisionssekreterarna måste nedlägga mera arbete än landtmäterisekreteraren
å målens föredragning, de vidlyftiga och tidsödande
utredningarna dock vore verkställda af underordnade domstolar
eller myndigheter, då revisionssekreteraren började bereda sina
mål till föredragning, och att revisionssekreterarna, hvilka ej hade några
förvaltningsgöromål, således vore befriade från de många tidsödande
besök i tjänsteangelägenheter, som landtmäterisekreteraren måste mottaga,
till följd hvaraf de ostörda kunde ägna sin tid åt arbetet, så
Statsutskottets Utlåtande N:o JO.
249
syntes häraf med tydlighet framgå, att en alltför stor arbetsbörda hvilade
å landtmäterisekreteraren.
På grund af hvad sålunda anförts och då landtmäteristyrelsen
icke ägde medel till arfvode åt en extra föredragande, har styrelsen i
underdånighet hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
till arfvode åt en extra föredragande i styrelsen på extra stat för
år 1908 bevilja ett anslag å 4,500 kronor, motsvarande beloppet af
landtmäterisekreterarens lön och tjänstgörilöspenningar.
Hvad landtmäteristyrelsen sålunda anfört synes mig vara värdt Departements.
beaktande. Särskildt torde det af styrelsen upplysta förhållandet, att
till lindring i sekreterarens göromål styrelsens chef måst i en del fall
och äfven sådana, där det gällt andra än verkets egna förvaltningsfrågor,
i strid mot instruktionens föreskrifter själf bereda och på egen
hand afgöra inkomna mål och ärenden, innebära ett missförhållande,
som tarfvar att afhjälpas. Det ligger allt för stor vikt uppå, att de
ärenden, som blifva föremål för styrelsens behandling, erhålla en allsidig
pröfning, för att ett förhållande sådant som det nyss berörda skulle
anses böra få fortfara. Mot beloppet af det af styrelsen föreslagna
arfvodet torde någon giltig anmärkning icke kunna göras.»
Utskottet, som icke kan till alla delar gilla de skäl, som af departe- yttrande*
mentschefen andragits för behofvet af förstärkning i arbetskrafterna
inom landtmäteristyrelsen, finner det dock vara ådagalagdt, att detta behof
förefinnes och bör afhjälpas. Men att, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit,
arfvode åt en extra föredragande i styrelsen skulle beviljas, kan utskottet
däremot icke förorda. Tv härigenom skulle möjligen anställandet af
ytterligare en föredragande inom verket kunna anses vara fastslaget,
hvilket icke torde vara lämpligt, då ju löneregleringskommittén, till
hvars handläggning frågan om lönereglering för landtmäteri styrelsens
ämbets- ocli tjänstemän blifvit öfverlämnad, torde böra lämnas så fria
händer som möjligt vid uppgörande af förslag till denna reglering.
Utskottet anser därföre, att angående det af Kungl. Maj:t äskade anslaget,
mot hvars belopp utskottet icke haft något att erinra, icke hor lämnas
närmare bestämmelser, än att det ställes till Kungl. Maj:ts förfogande
till förstärkning af arbetskrafterna inom styrelsen, och hemställer alltså,
att Riksdagen må, till förstärkning af arbetskrafterna
inom landtmäteristyrelsen, på extra stat för
år 1908 bevilja ett anslag al'' 4,500 kronor.
Bih. till Rikta. Prat. 1907. 4 Sami. 1 Afl JO Höft.
32
250
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Kostnader jer 52:6) 1 enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
kopiering af hemställer utskottet,
t lanatmätenxtyrelsens
ar>de
kartor”'' att Riksdagen må, i likhet med hvad för inne
m.
m. varande år ägt rum till bestridande af ökade kostnader
[51 .] för kopiering af i landtmäteristyrelsens arkiv förvarade
kartor med därtill hörande handlingar, som för det
allmännas räkning erfordras eller af enskilda begäras,
på extra stat för år 1908 anvisa ett anslag af 3,000
kronor.
Undervisning 53 :o) Kungl. Magt har föreslagit Riksdagen att för anordnande vid
i högre generallandtmäterikontoret af en kurs i triangelmätning å extra stat för
152**] ;u'' * 908 anvisa ett belopp af 5,000 kronor.
1 detta ärende bär departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Uti underdånig skrifvelse den 6 juli 1904 hemställde landtmäteristyrelsen
om anvisande af medel för anordnande vid generallandtmäterikontoret
af en kurs i den s. k. trigonometriska mätningsmetoden eller
triangelmätningssystemet till den omfattning, att den kunde tjäna såsom
underlag för praktiska själfstudier.
Till stöd för denna anhållan anförde styrelsen, bland annat,
följande.
För vinnande af ett fullt exakt resultat vid ägors mätning erfordrades
en omständligare och noggrannare mätning än de här i landet tillämpade
så kallade grafiska mätningsmetoderna. I sådant hänseende hade under
senare tid det på vetenskapliga grunder byggda triangelmätningssystemet
i utlandet utvecklats och allt mer kommit i bruk. Särskildt vid mätning
af en del stadssamhällen hade man äfven i Sverige börjat anlita sistnämnda
metod, men då hvarken rikets landtmätare eller andra tekniskt
bildade personer i landet haft kännedom om densamma, hade man
måst anlita utländska sakkunniga vid berörda mätningar. Den ifrågasatta
kursen afsåge att bereda åtminstone några af tjänstemännen vid
landtmäteristaten tillfälle att förskaffa sig kunskap om triangelmätningssystemet.
Enligt beslut den 22 juli 1904 anvisade Kungl. Maj:t för ändamålet
600 kronor.
Den 6 mars 1905 inkom styrelsen med en ny hemställan, däri
styrelsen — under förmälan att för de, på sätt nyss nämnts, anvisade
medlen från och med den 17 oktober till och med den 15 november 1904
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
251
en kurs i triangelmätning varit anordnad — vidare anförde, bland
annat, att till följd af de jämförelsevis vidlyftiga matematiska förstudier,
som tarfvades för trigonometriska mätningars utförande och kontrollerande,
undervisningen under nämnda tid ej kunnat blifva annat än
hufvudsakligen teoretisk, samt att det med kursen afsedda ändamålet
att för deltagarna utgöra underlag för praktiska själfstudier ej kunde
anses fullständigt vunnet, förrän äfven praktisk undervisning meddelats.
Styrelsen anhölle därför om anvisning af medel för anordnande äfven
af en praktisk kurs.
Enligt beslut den 17 mars 1905 anvisade Kung! Maj:t för anordnande
af en dylik praktisk kurs ett belopp af 1,200 kronor.
Genom nådigt bref den 20 oktober 1905 anvisade Kungl. Maj:t
på landtmäteristyrelsens hemställan ytterligare 1,000 kronor för att
därigenom bereda styrelsen tillfälle att under samma års höst anordna
en teoretisk och praktisk undervisningskurs i triangelmätning.
Den 8 augusti 1906 inkom styrelsen med en förnyad underdånig
hemställan om anslag för anordnande under tiden från midten
af oktober månad nästlidna år till midten af nästkommande maj månad
af ytterligare en kurs för landtmätares utbildning i den trigonometriska
mätningsmetoden. Vid denna kurs, som enligt styrelsens förmenande
lämpligen borde afslutas med offentlig examen inför en eller två af
styrelsen tillkallade censorer, afsåges att meddela undervisning uti såväl
lägre geodesi, omfattande triangelmätningars praktiska verkställande
med åtminstone ett genom mätning å marken fullständigt genomfördt
exempel, instrumentlära, basmätning och nivelering m. m., som ock
högre geodesi, omfattande kartprojektioner, sfärisk triangelmätning
m. in. samt astronomi med orts- och azimutbestämningar med mera.
Enligt beslut den 31 augusti 1906 anvisade Kungl. Maj:t för
ändamålet ett belopp af 3,000 kronor.
I skrifvelse till Kungl. Maj:t den 10 november 1904 hade emellertid
styrelsen väckt fråga om vidtagande af åtgärder för att bereda
bättre utbildning i allmänhet åt landtmätare. Till stöd för denna framställning
anförde styrelsen, bland annat, hurusom den utbildning, som
för närvarande bereddes nämnda tjänstemän, allt mer visat sig otillfredsställande,
så att, under det att det svenska landtmäteriet i äldre tider
stått högt i jämförelse med landtmäteri- och skiftesväsendet i andra
länder, detsamma nu blifvit efter i utveckling. Missnöje hade försports
ej mindre med landtmätarnas bristande förmåga att rätt uppfatta de vid
landtmäteriförrättningar ofta uppkommande invecklade frågor af rättslig
eller kameral natur och att i sina förrättningshandlingar klart och riktigt
252
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
affatta, livad af jordägare vid landtmäteriförrättningar anfördes eller
yrkades, än äfven med deras mindre goda tekniska utbildning. Särskild!
syntes det styrelsen angeläget, att landtmätarna erhölle undervisning
i de moderna mätningsmetoder, som numera allmänt användes i utlandet.
Enligt styrelsens förslag skulle landtmätarnas teoretiska utbildning,
med undantag för vissa slag af landtmätare, fördelas på två kurser,
en kulturteknisk vid något af rikets landtbruksinstitut — styrelsen bär
i detta hänseende förordat landtbruksinstitutet vid Ultima — samt en
kurs i vissa ämnen vid generallandtmäterikontoret. Den kulturtekniska
kursen skulle afse undervisning i jordbrakslära, husbyggnads- och fältbyggnadslära,
kemi, mineralogi och geologi, mekanik, botanik och
meteorologi. Kursen vid generallandtmäterikontoret åter borde omfatta
vissa ämnen, uti Indika med nuvarande organisation af landtbruksinstituten
erforderliga lärarkrafter icke funnes vid desamma och ej
heller utan väsentliga kostnader kunde vid dem beredas. Dessa ämnen
vore: högre geodesi, högre matematik och instrumentlära, lägre geodesi
eller praktiskt landtmäteri samt rättsvetenskap.
Genom nådig remiss den 16 november 1904 anbefalldes landtbruksstyrelsen
att efter styrelsens för landtbruksinstitutet vid Ultima hörande
öfver landtmäteristyrelsens ifrågavarande förslag afgifva underdånigt
utlåtande.
Sådant utlåtande har af åtskilliga anledningar ännu icke kunnat
af landtbruksstyrelsen afgifvas.
Emellertid har nu landtmäteristyrelsen inkommit med ny underdånig
skrifvelse af den 1 december 1906, i hvilken styrelsen hufvudsakligen
anfört följande.
Landtmäteristyrelsen hade hittills ansett det vara lämpligast att
afbida Kungl. Maj:ts beslut i den genom styrelsens skrifvelse den 10
november 1904 väckta frågan, innan styrelsen gjorde någon ytterligare
framställning angående landtmäterielevernas undervisning. Men då,
enligt hvad styrelsen numera förnummit, förläggandet af eu del af
undervisningen för landtmäterieleverna till landtbruksinstitutet vid Ultima
förutsatte ökadt utrymme därstädes och följaktligen anslag af statsmedel
till uppförande af nya eller utvidgande af redan befintliga byggnader,
kunde styrelsens framställning, i fall, såsom styrelsen vågade hoppas,
densamma skulle vinna Kungl. Maj:ts gillande, ej leda till undervisningens
öfverflyttande till Ultima, förr än, efter det Riksdagen anvisat medel
till erforderliga byggnader, dessa blifvit uppförda och inredda. Då
emellertid synnerligen trängande behof förelåge att utan dröjsmål på
mera tidsenligt sätt bedrifva undervisningen i de ämnen, som icke
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
253
skulle tillhöra deu kulturtekniska kursen, samt undervisningen i dessa
ämnen kunde åtminstone tillsvidare ordnas oberoende af, huruvida
omförmälda del af landtmäterielevernas undervisning vore förlagd till
Ultuna eller ej, hade det synts landtmäteristyrelsen nödigt att redan
nu hos Kungl. Maj:t göra underdånig hemställan angående framställning
till Riksdagen om anslag å extra stat för att sätta landtmäteristyrelsen
i tillfälle att anordna mera omfattande undervisning åt landtmäterieleverna
i de ämnen, i hvilka undervisning enligt styrelsens mening
fortfarande borde vid styrelsen meddelas.
I fråga om behofvet af mera omfattande och grundlig utbildning
för landtmätarna tilläte sig styrelsen dels åberopa hvad styrelsen därutinnan
yttrat i sin berörda skrifvelse af den 10 november 1904 dels
ock ytterligare framhålla följande.
Enligt 17 § 1 mom. i landtmäteriinstruktionen ålåge det den,
som åstundade att vinna inträde såsom elev vid landtmäteristaten, att
hos landtmäteristyrelsen förete bevis, bland annat, om åtagande af behörig
landtmätare att meddela sökanden praktisk undervisning i allt hvad till
landtmäteriet hörde. Och enligt 18 § 1 mom. i landtmäteriinstruktionen
ålåge det landtmäterielev att, innan han Unge anmäla sig till
undergående af landtmäteriexamen, i minst två år hafva oafbrutet arbetat
hos någon skicklig landtmätare och med dennes bevis kunna styrka
sig hafva förvärfvat säker och tillförlitlig kännedom om allt hvad till
landtmäteriets praktiska utöfning hörde. Emellertid vore både viljan
och förmågan hos landtmätarna att meddela landtmäterieleverna dylik
praktisk undervisning mycket olika, hvartill komme, dels att de flesta
landtmätare helt naturligt helst använde landtmäterieleverna till sådana
göromål, af hvilka principalerna själfva kunde hafva den största inkomst,
oberoende af huruvida eleverna därigenom förkofrade sig i kunskaper
eller icke, och dels att eleverna ej alltid erhölle den tillsyn vid sina
göromål af principalen eller hos honom anställd äldre tjänstemedhjälpare,
som i landtmäteriinstruktionen föreskrefves. Dessa omständigheter
hade verkat, att elevernas kännedom om det praktiska landtmäteriet
vid tiden, då de inställde sig i landtmäteristyrelsen för att begagna sig
af undervisningen till landtmäteriexamen, vore synnerligen ojämn och
hos många till och med ganska otillfredsställande.
Kör att råda bot häremot och för att tillika bibringa de blifvande
landtmätarna eu mera likartad praktisk utbildning i hithörande ämnen,
syntes det styrelsen vara nödvändigt att — med inskränkande af elevtiden
hos landtmätarna, exempelvis till femton månader — vid kursen
för landtmäteriexamen utvidga undervisningen i ämnet tillämpad mate
-
254
Statsutskottets Utlåtande Ko 10.
rnatik, så att det komme att omfatta alla de tekniska göromål, som
hufvudsakligen tillhörde det praktiska landtmäteriet, sådant det i allmänhet
borde komma att utöfvas i riket. Undervisningen borde sålunda
omfatta ej allenast föreläsningar och räkneöfningar samt beskrifning af
landtmäteriinstrumentens konstruktion, teori och användning jämte några
få öfningar å fältet med mätningsinstrument, utan borde därtill höra
fältölningar i fullt erforderlig mängd i såväl mätnings- som afvägningsoch
stakningsgöromål, hvarvid bland mätningsgöromålen borde ingå
horisontal- och vertikalmätning med distanstub, basmätning, triangulering
med den precision, som fordrades för 3:dje och 4:de ordningens
triangelnät, samt polygon- och detaljmätning; hvarjämte eleverna borde
i större omfattning, än nu kunde ske, öfvas i mätningsresultatens affattande,
kartritning samt uppgörande af profil- och kurvkartor med tillhörande
beräkningar äfvensom i upprättande af ägo-, häfde- och delningsbeskrifningar
med flera samt kontroll vid upprättandet af dylika
handlingar.
För att kunna tillgodogöra sig den mera omfattande undervisning,
styrelsen sålunda tänkt sig i denna del af landtmäteriet, hvilken del
kunde benämnas lägre geodesi och dess praktiska tillämpning, fordrades,
att eleverna erhölle mera omfattande undervisning äfven i ren
matematik, så att föreläsningar hölles jämväl i de delar af den högre
matematiken, som måste vara grundläggande för undervisningen i alla
nyssnämnda, till den lägre geodesin och dess tillämpning hörande
kunskapsgrenar.
Det vore emellertid ej endast i lägre geodesi och dess praktiska
tillämpning, hvari rikets landtmätare enligt styrelsens mening borde
undfå utbildning. Vid flera tillfällen hade landtmäteristyrelsen framhållit,
att rikets landtmätare vore i behof af utbildning äfven i högre
geodesi för att kunna verkställa de moderna, på vetenskapliga grunder
byggda mätningar, som gemenligen kallades triangelmätningar och
livilka allt mera blefve af behofvet påkallade i riket. Icke någon af
de mätningsmetodei-, som allmänt tillämpades af rikets landtmätare,
gåfve nämligen ett fullt exakt mätningsresnltat. För att vinna sådant
resultat vid ägors mätning fordrades mera omständlig och noggrann
mätning, än som kunde åstadkommas medelst de här i riket ända tills
på senaste år uteslutande begagnade grafiska mätningsmetoderna. Af
sådan orsak hade triangelmätningssystemet under senare tider utvecklats
samt i utlandet kommit allt mer i bruk och äfven blifvit genom
lag påbjudet. Detta mätningssystems företräden bestode hufvudsakligen
däri, att mätningsresultaten blefve uttryckta i siffror, att mätningarnas
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
affattande på karta af sådan orsak kunde verkställas, när sådant befunnes
lämpligast och i hvilken skala som helst, att förrättningsmannen ägde
möjlighet att, allt efter som mätningsarbetet fortskrede, kontrollera de
vunna resultaten samt utjämna och fördela de fel, som alltid kunde
uppstå, samt att — under det mätningsresultatet vid de grafiska mätningsmetoderna
erhölles omedelbart vid själfva förrättningen såsom en grafisk
bild å kartpapperet af det vid tillfället uppmätta jordområdet, till följd
hvaraf resultatet blefve i viss män beroende af väderleksförhållanden,
krympning af papperet med flera tillfälliga omständigheter — triangelmätningsmetoden,
såsom oberoende af dylika tillfälligheter, ansåges
vara den mest tillförlitliga af hittills använda mätningsmetoder och
ägnad att tillfredsställa de högre anspråk på en exakt ägomätning,
som med nödvändighet framstode vid mätning af ägor, hvilka till följd
af läge eller andra orsaker hade större värde än jord i allmänhet.
Då det vore all anledning antaga, att en mängd städer i riket
äfvensom villasamhällen, köpingar, municipalsamhällen och andra tätt
bebyggda samhällen på landsbygden inom en nära framtid önskade fä
sina områden åtminstone till vissa delar uppmätta enligt triangelmätningsmetoden,
samt det för öfrigt syntes uppenbart, att denna mätningsmetod,
likaväl i vårt land som i våra grannländer, skulle på grund af
dess många väsentliga företräden framför den grafiska mätningsmetoden
vinna allt mer och mer insteg, ansåge landtmäteristyrelsen, om det
svenska landtmäteriväsendet skulle kunna sägas på ett tillfredsställande
sätt uppfylla sitt ändamål, det synnerligen angeläget, att landtmäterieleverna
eller åtminstone de, som sådant önskade, erhölle teoretisk och
praktisk undervisning i de kunskapsgrenar, som vore erforderliga för
triangelmätningars verkställande.
Väl borde, då den nu pågående mera omfattande kursen i triangelmätning,
i hvilken åtskilliga deltagare i de tidigare, kortare kurserna jämväl
erhölle undervisning, under innevarande års vår afslutats, ett antal
af omkring femton landtmätare finnas i riket med erforderlig utbildning
i triangelmätningars teori och praktik. Men då behofvet af landtmätare,
som kunde verkställa triangelmätningar, allt jämt syntes växa, kunde
ett antal af femton landtmätare, spridda öfver hela riket, icke anses
fylla behofvet, särskildt med hänsyn därtill, att vid hvarje större mätning
vanligen användes flera än en landtmätare. Då härtill komme,
att det växande behofvet af i triangelmätningar kunniga landtmätare
enligt styrelsens mening borde tillgodoses på ett mera stadigvarande
sätt än genom tillfälliga mer eller mindre omfattande kurser, som af
styrelsen anordnades med penningmedel, hvilka tilläfventyrs kunde hos
256
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Kungl. Maj:t utverkas, ansåge styrelsen det vara af vikt, att det till
styrelsens förfogande ställda anslag ökades så, att styrelsen kunde hvarje
år anordna en fortsättningskurs för de landtmätare, som önskade förvärfva
sig kompetens att verkställa trigonometriska mätningar.
I denna fortsättningskurs måste ingå dels föreläsningar i högre
matematik, omfattande sfärisk trigonometri, analytisk geometri, differential-
och integralräkning med mera, i högre geodesi, omfattande
de vetenskapliga grunderna för trigonometriska mätningar, i astronomi,
omfattande grunderna för azimutbestämningar och geografiska ortbestämningar
med mera, och i instrumentlära med afseende å de vid den
högre geodesins tillämpning använda precisionsinstrument, dels ock
praktiska öfningar i uppgörande af förslag till trigonometriska hufvudnät
och polygonnät, därtill hörande mätningars verkställande på fältet
samt upprättande af de till dylika mätningar hörande handlingar och
kartor.
Slutligen ansåge landtmäteristyrelsen, att behof äfven förelåge att
utvidga undervisningen i ämnesgruppen kameral- och ekonomilagfarenhet
samt författningskunskap. Med det belopp, som stått till styrelsens
förfogande att utdela såsom arfvode till läraren i dessa ämnen eller 800
kronor, hade styrelsen icke kunnat och kunde ännu mindre med nuvarande
penningvärde fordra, att läraren skulle vara villig att ägna all
den tid, som erfordrades, åt undervisningen i dessa omfattande och
viktiga ämnen. Landtmätarnas utbildning i denna del vore därför ganska
otillfredsställande. Och på grund af landtmätarnas däraf härflytande
bristfälliga förmåga att rätt tolka och tillämpa gällande lagar och författningar
samt deras otillräckliga kännedom om rådande rättspraxis,
återspeglad i en stor mängd skifteslagstiftningen förtydligande prejudikat,
beginges ofta vid landtmäteriförrättningars handläggning såväl formella
som materiella fel af den beskaffenhet, att, äfven om desamma till följd
af besvär öfver förrättningarna och dessas återförvisande blefve rättade,
jordägarna dock förorsakades både direkta kostnader, som kunnat undvikas,
och andra olägenheter, framför allt genom att förrättningarna blefve
onödigt långvariga. Det vore emellertid enligt styrelsens mening ej
no g, att kurserna uti ifrågavarande ämnen utvidgades. Medelst lämpligt
affattade föreläsningar borde nämligen landtmäterieleverna, såsom
i våra grannländer vore fallet, också erhålla en kort öfverblick öfver
statsförfattningen, kommunalförfattningen, civilprocessen och grunddragen
af de viktigaste delar af privaträtten, så att de exempelvis
förvärfvade erforderlig kunskap om de olika slagen af fång till fast
egendom, betydelsen af servitutsrätt och nyttjanderätt, grunddragen af
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
257
vattenrätten, hufvudreglerna för fullmakt med mera. Till sist, men icke
minst vore det af stor vikt, att landtmäterieleverna flitigt öfvades att
redigt och fullständigt författa protokoll och utlåtanden rörande skiftesoch
andra landtmäteriförrättningar.
Hvad anginge frågan om beloppet af det anslag, styrelsen ansåge
sig behöfva för att i öfverensstämmelse med förestående framställning
utvidga undervisningen för landtmäterieleverna, tilläte sig styrelsen i
underdånighet anföra följande.
De pensa, styrelsen tänkt sig böra ingå i den egentliga landtmäteri
examen, sedan en kulturteknisk kurs för landtmäterielever anordnats
Aud Ultima, ansåge styrelsen böra, med den bildningsgrad eleverna
numera ägde, kunna genomgås på ungefär ett år eller något mera.
Af denna tid borde omkring åtta månader upptagas af föreläsningar
och öfningar å lärorummen samt återstående tiden användas till praktiska
öfningar på fältet. Under föreläsningstiden borde föreläsningar
eller öfningar hållas i hvarje ämnesgrupp i regel alla dagar minst en
timme, och under sommarmånaderna borde eleverna hela dagarna sysselsättas
med mätningar och andra fältöfningar.
Lärarna i ren matematik och i författningskunskap skulle således
blifva sysselsatta omkring åtta månader dels med föreläsningar och
öfningar å lärorummen och dels med rättande i hemmen af elevernas
skriftliga uppsatser. Läraren i ren matematik borde äga den Äktenskapliga
utbildning, att han kunde meddela undervisning i den del af
den högre matematiken, som vore grundläggande för mätningar efter
triangelmätningsmetoderi. Och läraren i författningskunskap borde vara
juridiskt bildad och hafva förskaffat sig specialkunskap uti ifrågavarande
del af den positiva rätten. Att erhålla lärare i dessa två ämnen med
dylika kvalifikationer och med förut antydda skyldigheter för lägre
arfvode än 2,000 kronor till hvardera, syntes näppeligen kunna ifrågasättas.
Läraren i lägre geodesi och dess praktiska tillämpning borde vara
eu både teoretiskt och praktiskt skicklig landtmätare. Han skulle hela
tiden, hvarunder elevkursen komité att pågå, blifva sysselsatt med föreläsningar,
praktiska öfningar och rättande af skriftliga uppsatser och
uträkningar. Då han alltså skulle blifva upptagen af undervisningen
hela året och således icke kunde utöfva någon landtmäteriverksamhet för
egen räkning, syntes det. vara uppenbart, att hans arfvode borde sättas
så högt, att han med familj kunde lefva därpå, och för öfrigt ej lägre, än
att någon skicklig och eljest lämplig landtmätare kunde befinnas villig
att blifva lärare för landtmäterieleverna och bosätta sig i hufvudstaden.
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 33
258
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Härför erfordrades enligt styrelsens åsikt ett belopp af minst 4,000
kronor.
Efter att hafva inhämtat vetenskapligt och praktiskt utbildade
geodeters mening angående den tid, som skulle erfordras för den af
landtmäteristyrelsen enligt nu anförda läroplan tänkta fortsättningskurs,
hade styrelsen fått den uppfattning, att en sådan kurs borde
kunna genomgås på sex å sju månader. Den i kursen ingående undervisningen
syntes lämpligen kunna uppdelas å tre lärare, af hvilka lärarna
i högre matematik och i högre geodesi kunde hålla föreläsningar jämväl,
den ene i astronomi och den andre i instrumentlära. Den tredje
läraren skulle leda de praktiska öfningarna samt Tätta de därvid verkställda
arbetena. I hvarje ämne erfordrades föreläsningar eller öfningar
alla dagar under kursen, liksom eleverna under hela tiden för kursen
behöfde svsselsättas med praktiska öfningar.
Till en hvar af nu nämnda tre lärare, af hvilka ämneslärarna
måste vara vetenskapsmän och öfningsläraren besitta framstående skicklighet
i det praktiska utförandet af triangelmätningar och tillika vara
kunnig i de vetenskapliga teorierna därför, erfordrades ett arfvode af
minst 2,000 kronor.
Slutligen vore styrelsen i behof af medel dels till arfvode åt
någon tekniskt bildad vetenskapsman, som kunde befinnas villig tjänstgöra
såsom censor vid bedömandet af elevernas kunskapsprof i högre
och lägre geodesi, dels ock för bestridande af vissa utgifter, som, ehuru
icke afseende arfvode åt lärare, dock vore nödiga för att undervisningen
i vissa praktiska delar skulle kunna bedrifvas på ett tillfredsställande
sätt, nämligen för elevernas och vederbörande lärares resor till lämpliga
öfningsfält och för en del handtlangningsgöromål vid mätningar
och utstakning^'' med mera.
Att anställandet af eu censor med skyldighet att till styrelsen
afgifva utlåtande öfver kunskapsprof ven i högre och lägre geodesi
skulle bereda ökad säkerhet för att undervisningen bedrefves på det
sätt, att den ledde till bästa möjliga resultat, syntes icke kräfva någon
särskild utredning.
Beträffande frågan om medel till bestridande af kostnaden för
elevers och lärares resor till lämpliga öfningsfält, hade under den tillfälliga
kurs i triangelmätning, som för närvarande påginge, fullt lämpligt
fält för utförande af sådana mätningar icke kunnat erhållas på
närmare håll än vid Saltsjöbadens villastad. Då det för kursen beviljade
anslag icke varit tillräckligt att därmed bestrida kostnaden för elevernas
och lärarnas många resor till Saltsjöbaden, hade de nödgats själfva
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
259
vidkännas denna kostnad, eu utgift, som kunnat blifva ganska kännbar,
om ej ägaren till järnvägen Stockholm—Saltsjön beviljat en väsentlig
nedsättning i det gällande biljettpriset. Då det således icke vore
visst, att lämpliga fält för särskilda slag af mätningar och i olika slags
terräng stode till buds i hufvudstadens omedelbara närhet, utan resor
följaktligen måste göras till öfningsfält på skilda ställen i stadens omgifningar,
samt det icke torde kunna ifrågasättas, att elever och lärare
skulle själfva bekosta dessa resor, hade styrelsen alltså behof af någon
rund summa till ifrågavarande ändamål, likasom till bekostande af en
del gröfre handtlangningsgörornål, som icke kunde åläggas eleverna.
Till arfvode åt en censor syntes erfordras minst 200 kronor.
Det belopp åter, som styrelsen skulle behöfva för bestridande af kostnader
för resor och handtlangning, kunde gifvetvis icke till siffran
bestämmas, men syntes styrelsen icke böra sättas lägre än 800 kronor.
Summan af de belopp, styrelsen enligt förestående utredning
behöfde för anordnande vid styrelsen af mera omfattande undervisning
för de blifvande tjänstemännen vid landtmäteristaten, uppginge således
till 15,000 kronor. Härtill borde, innan den ifrågasatta kulturtekniska
kursen vid Ultima kommit till stånd, läggas arfvoden till lärarna i kemi,
mineralogi och geologi samt i agronomi, botanik och skogshushållning
med de belopp, som sedan många år tillbaka utgått till dem, eller sammanlagd!
1,000 kronor, då hela summan blefve 16,000 kronor. Enär
på styrelsens Stat vore uppfördt ett anslag till arfvoden åt lärare för
landtmäterielevers undervisning å 3,000 kronor, uppginge således det
belopp, styrelsen utöfver det ordinarie anslaget behöfde för ifrågavarande
ändamål, till 13,000 kronor.
Sedan den ifrågasatta delen af undervisningen öfverflyttats till
Ultima, skulle med tillämpning af omförmälda beräkningsgrunder
styrelsens hela behof af statsmedel för landtmätarnas utbildning sluta
på eu summa af 15,000 kronor om året. Detta belopp med tillägg af
statsverkets kostnad för den kulturtekniska kursen vid landtbruksinstitutet
vid Ultima — hvilken af institutets rektor beräknats till 11,500 kronor
om året — eller sammanlagdt 26,500 kronor skulle alltså komma att
blifva statsverkets hela årliga kostnad för utbildning af en så pass stor
tjänstemannakår som landtmätarna. Kostnaden för utbildning af tjänstemännen
vid skogsstaten uppginge till mer än dubbelt högre belopp.
Därest hos Riksdagen utverkades ett anslag till styrelsen för år
1908 å 13,000 kronor, skulle, vid det förhållande att arfvoden till lärare
icke borde utbetalas i förskott, styrelsen redan från och med hösten
1907 kunna anordna undervisningen för landtmäteri ex am eu enligt nu
260
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Departementschefen*
yttrande.
angifna planen äfvensom en fortsättningskurs i triangelmätning för
landtmäteriauskultanter och andra redan examinerade landtmätare.
På grund af hvad sålunda anförts, har styrelsen hemställt, att
Kungl. Magt täcktes föreslå Riksdagen att för omförmälda ändamål på
extra stat för år 1908 bevilja ett anslag å 13,000 kronor.
Lika med landtmäteristyrelsen är jag lifligt öfvertygad om behofvet
af att landtmäteriutbildningen snarast möjligt omorganiseras i
sådan riktning, att de högre kraf på densamma, som numera måste
ställas, varda tillgodosedda. Frågan härom är, som nämndt, under utredning
af vederbörande ämbetsverk. Det förefaller mig icke omöjligt,
att under denna utredning äfven andra organisationsförslag kunna framkomma
än det af landtmäteristyrelsen framlagda. Under dylika förhållanden
synes det mig emellertid mindre lämpligt att redan nu, utan
att afbida resultaten af den pågående utredningen, på sätt landtmäteristyrelsen
i sin sista framställning föreslagit, i viss män binda sig vid
detta förslag. Framför allt gäller detta frågan om utvidgning redan
nu af den lägre utbildningen. Jag anser mig således i hvarje fall icke
kunna biträda nämnda framställning i oförändrad! skick.
Det finnes emellertid en omständighet, som gör, att man synes
mig icke böra helt och hållet lämna ifrågavarande hemställan å sido.
Såsom af den föregående redogörelsen framgår, har på senare tiden
yppats ett behof att hafva tillgång till ett icke alltför obetydligt antal
personer med förfarenhet i den s. k. triangelmätningsmetoden. Bristen
på tillgång till sådana personer har redan i eu del fall föranleda att
man måst för densammas fyllande vända sig till utlandet. Ett sådant
förhållande bör icke i längden få fortfara; och, såsom landtmäteristyrelsen,
efter hvad det synes mig på goda grunder, framhållit, torde
behofvet af att äga tillgång till personer, som fullt behärska det nya
mätningssystemet, komma att allt mer göra sig gällande. Ej heller
finnes någon anledning antaga, att det bär gäller ett allenast öfvergående
behof. Tvärtom kommer säkerligen med det åtminstone i de
tätare befolkade delarna af riket alltjämt stigande jordvärdet äfven
fordringarna på tillförlitlighet och noggrannhet vid jordmätningar att
växa. Att under sådana förhållanden tillfälle fortfarande bör beredas landtmätare,
som önska begagna sig däraf, att utbilda sig till triangelmätare,
synes mig icke kunna dragas i tvifvelsmål. Äfven för nästa år torde
således oberoende af frågan om landtmäteriundervisningens slutliga ordnande
möjlighet böra beredas landtmäteristyrelsen att, såsom under de
senare åren ägt rum, vid generallandtmäterikontoret anordna eu kurs i
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
261
triangelmätning; och. då behofvet af dylik undervisning visat sig konstant,
torde det vara nödvändigt, att det för ändamålet erforderliga
beloppet äskas af Riksdagen.
Landtmäteristyrelsen har beräknat kostnaderna för den af styrelsen
ifrågasatta fortsättningskursen i högre geodesi till 6,000 kronor, hvartill
skulle komma arfvode åt en censor och resekostnader.
Då det synes mig, att, till dess frågan om ordnandet af landtmäteriundervisningen
i dess helhet hinner blifva slutligen löst, de kurser
i triangelmätning, som äfven jag anser erforderliga, böra, såsom hittills
skett, anordnas endast i mera tillfällig form, torde äfven kostnaderna
kunna beräknas lägre än styrelsen antagit. Det kan emellertid icke
förutsättas, att det skall lyckas att erhålla lärarkrafter med erforderlig
kompetens för den obetydliga ersättning, som vid nu pågående kurs
kunnat beredas dem. Jag anser på grund häraf, att beloppet lämpligen
bör sättas till 5,000 kronor.»
Utskottet, som icke haft något att erinra emot hvad Kungl. Magt
i förevarande hänseende föreslagit, hemställer,
att Riksdagen må, för anordnande vid generallandtmäterikontoret
af en kurs i triangelmätning, å
extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 5,000
kronor.
Rikets allmänna kartverk.
54) Kung!. Maj:t har föreslagit Riksdagen dels att, för anställande Rikets au.
af ökad civil personal vid rikets allmänna kartverk, namngranskning m. m., "lännfr£art~
på extra stat för år 1908 anvisa ett anslag af 18,400 kronor, dels ock ^53^ 54 j
att, för höjning af arfvodena åt de vid det ekonomiska kartverket anställda
kvinnliga ritare och biträden, på extra stat för år 1908 anvisa ett anslag
af 1,000 kronor, att enligt Kungl. Mapts bestämmande för ändamålet
användas.
Under åberopande af hvad under punkt 9 härofvan finnes i
detta ärende meddeladt får utskottet hemställa,
att Riksdagen må
a) för anställande af ökad civil personal vid rikets
262
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
allmänna kartverk, namngranskning in. in., på extra
stat för år 1908 anvisa ett anslag af 18,400 kronor; samt
b) för höjning af arfvodena åt de vid det ekonomiska
kartverket anställda kvinnliga ritare och biträden,
på extra stat för år 1908 anvisa ett anslag af 1,000
kronor, att enligt Kungl. Majrts bestämmande för
ändamålet användas.
Sveriges geologiska undersökning.
.itderSknin- Kung! Maj:t bär föreslagit Riksdagen att för fortsättande af
""garn™1'' de geologiska undersökningarna under år 1908 och för utgifvande af
[55.] därpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser samt beredande åt
undersökningens tjänstemän och förste vaktmästare af tillfälliga löneförbättningar
å extra stat för samma år bevilja ett anslag af 107,300
kronor.
Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Då jag nu har att hemställa om äskande hos Riksdagen af medel
till fortsättande under år 1908 af de geologiska undersökningarna, därtill
Riksdagen alltsedan år 1858 beviljat anslag å extra stat, finner jag
mig, i anledning af inkomna framställningar om löneförbättring för
Sveriges geologiska undersöknings personal, böra till en början i korthet
redogöra för organisationen af detta ämbetsverk samt för personalens
lönevillkor.
Jämlikt nådigt bref den 27 april 1858 och sedermera tid efter
annan meddelade bestämmelser utgöres personalen vid Sveriges geologiska
undersökning af en utaf Kungl. Maj.-t på förordnande utsedd
chef samt elfva tjänstemän. Dessa anställas till en början såsom
biträdande geologer vid undersökningen och antagas då af undersökningens
chef men erhålla, efter vunnen nödig erfarenhet och skicklighet
uti de vid undersökningen förefallande göromål, på förslag af bemälde
chef, vederbörande departementschefs, från och med jordbruksdepartementets
inrättande chefens för detta departement, förordnande
att tillsvidare vara tjänstemän vid undersökningen. Dessutom äro vid
undersökningen anställda en förste och en andre vaktmästare.
De för denna personal gällande lönevillkor äro ännu i hufvudsak
desamma, som fastslogos vid en på framställning af Kungl. Maj:t
vid 1875 års riksdag företagen lönereglering för samma personal,
därvid bestämdes att chefens aflöning skulle utgöra 7,000 kronor, att
»
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
263
afiöningen för biträdande tjänsteman skulle utgå med belopp från och
med 1,000 kronor till och med 2,400 kronor, beroende på chefens bestämmande,
att afiöningen för tjänsteman vid undersökningen skulle
utgöra 2,500 kronor, hvilken aflöning finge efter innehafvares af sådan
beställning väl vitsordade tjänstgöring under en tid af fem år, räknade
från och med året näst efter det, då han antagits, ökas med 500 kronor
och således årligen utgå med 3,000 kronor, vidare efter fem års enahanda
tjänstgöring höjas till 3,500 kronor, ytterligare efter fem års
sådan tjänstgöring höjas till 4,000 kronor och slutligen efter* fem års
enahanda tjänstgöring ökas med 500 kronor samt således från och med
tjuguförsta tjänståret utgå med 4,500 kronor årligen; samt att den vid
undersökningen anställde vaktmästarens (nuvarande förste vaktmästarens)
aflöning skulle utgå med 750 kronor. På sätt framgår af det vid
Kungl. Majrts proposition i ämnet till 1875 års Riksdag fogade protokollet
öfver civilärenden den 9 januari samma år, föreslog Kungl.
Maj:t de sålunda för undersökningens chef och tjänstemän bestämda
lönebeloppen med hänsyn till, att innehafvarna af nämnda befattningar
skulle i aflöningshänseende blifva jämställda, undersökningens
chef med chefen i styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
(numera väg- och vattenbyggnadsstyrelsen) samt undersökningens fast
anställda tjänstemän med lektorerna vid rikets elementarläroverk. Hvad
andre vaktmästarens vid undersökningen aflöning beträffar, upptogs
densamma, första gången uti den för år 1S78 fastställda staten för
undersökningen och då med dess nuvarande belopp, (100 kronor.
Uti nu omförmälda afiöningsvillkor för undersökningens personal
bär sedermera icke företagits annan ändring, än att Riksdagen år 1900
på framställning af Kung]. Maj:t rnedgaf, att för tjänsteman vid Sveriges
geologiska undersökning, som därefter antoges eller redan vore anställd
vid undersökningen med aflöning i lägsta lönegraden, afiöningen finge
bestämmas till 3,000 kronor med bibehållande af tre ålderstillägg,
hvardera å 500 kronor, så att slutaflöningen, 4,500 kronor, uppnåddes
från och med sextonde tjänståret eller fem år tidigare än
förut. Kungl. Majrts framställning till Riksdagen i denna del stödde
sig på det uti chefens för civildepartementet anförande till statsrådsprotokollet
i detta ärende anmärkta förhållande, att lektorerna vid de
allmänna läroverken, hvilkas aflöning i den lägsta lönegraden visserligen
dä fortfarande utginge med 2,500 kronor, emellertid allt sedan
år 1883 fått sig årligen tillex-känd tillfällig löneförbättring med 500
kronor.
264
Statsutskottets Utlåtande N:o JO.
För innevarande år är för Sveriges geologiska undersökning fastställd
följande aflöningsstat.
Undersökningens chef ......................................................... kronor
5 geologer å 4,500 ............................................................ ,,
2 „ å 3,500 ............................................................. .,
3 „ å 3,000 ............................................................ „
1 aktuarie och kemist......................................................... ,,
l:ste vaktmästaren ............................................................. ,,
2:dre _ „ „
arfvode till amanuensen ..................................................... ,,
arfvode till bibliotekarien ................................................. ,,
extra arfvode till geologerna för öfvertidsarbete, förslagsvis
................................................................................ „
ersättning till extra geologer och andra tillfälliga
biträden, förslagsvis ................................................... „
Summa kronor
7,000
22,500
7.000
9.000
4,500
750
600
500
500
1,500: —
4,600: —
58,450: —
Hvad rätt till pension beträffar, åtnjuter geologiska undersökningens
personal icke dylik förmån vare sig å allmänna indragningsstaten
eller i civilstatens pensionsinrättning. Vid upprepade tillfällen har
emellertid ifrågasatts att bereda nämnda personal rätt till pension, och
anhåller jag att i fråga om hvad i sådant afseende åtgjorts få erinra om
följande. Redan år 1884 väckte dåvarande chefen för Sveriges geologiska
undersökning fråga om beredande af pensionsrätt å allmänna indragningsstaten
åt undersökningens chef och tjänstemän. Han anförde i detta
afseende, att de kartläggningsarbeten, som undersökningens personal,
jämlikt nådiga instruktionen den 2 juni 1882, hade att under en tredjedel
af året utföra, vore af den ansträngande art, att obrutna kroppskrafter
oundgängligen kräfdes för arbetenas behöriga fullgörande, och
att, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, äfven en ursprungligen
stark hälsa undergräfdes i följd af dessa fältarbeten; att det till följd
af geologernas med tjänstetiden stigande aflöningsförmåner och häraf
föranledd ökning i totalkostnaderna för hvarje geologiskt undersökt
kvadratmil skulle leda till misshushållning med statens medel, om
tjänstemännen utöfver en viss åldersgräns kvarhölles vid sina befattningar
; samt att det ingalunda kunde vara med billighet förenligt, att
dessa tjänstemän efter att hafva blifvit otjänstbara nödgades lämna
sin tjänst utan att komma i åtnjutande af någon pension. I det utlåtande,
som statskontoret afgaf öfver denna framställning, yttrade detta
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
265
ämbetsverk, att den omständigheten, att aflöningen till personalen vid
geologiska undersökningen bestredes af extra statsmedel, icke borde utgöra
hinder för beviljande af pensionsrätt åt denna personal, en förmån,
som syntes vara med rättvisa och billighet förenlig. Ifrågavarande
framställning föranledde emellertid icke till någon åtgärd.
Sedermera gjorde undersökningens chef i skrifvelse till Kungl. Maj:t
den 29 november 1887 ånyo framställning i antydda sjette, med anledning
hvaraf Kungl. Maj:t för 1888 års Riksdag framlade proposition
om rätt för chefen för Sveriges geologiska undersökning och de vid
undersökningen anställda geologer att efter erhållet afsked komma i
åtnjutande af pension å allmänna indragningsstaten enligt i propositionen
angifna grunder. Riksdagen afslog emellertid denna framställning,
enär ifrågavarande personals verksamhet i statens tjänst vore
beroende af årligt beviljande af det till dess aflöning anvisade extra
anslag samt den omständigheten att anslaget från början uppförts å extra
stat syntes utvisa, att anslagsbehofvet ansetts vara af mera tillfällig
beskaffenhet.
Uti underdånig skrifvelse den 17 december 1898, i samband med
afgifvande af förslag till förändrad organisation af Sveriges geologiska
undersökning, gjorde härpå undersökningens chef förnyad framställning
om beredande af pensionsrätt för den vid undersökningen fast
anställda personalen. Denna framställning öfverlämnades till den af
Kungl. Maj:t den 9 juni 1899 tillsatta s. k. pensionskommittén, som
äfven sedermera fick mottaga en till chefen för civildepartementet ställd
promemoria af den 20 november sistnämnda år, innefattande en af
geologerna E. Erdmann och H. Santesson, på uppdrag af öfriga vid
Sveriges geologiska undersökning anställda geologer, gjord framställning
i ämnet.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande den 7 november 1902
anförde pensionskommittén, att kommittén, som ansett, att pensionsrätt
enligt den af kommittén föreslagna lagen angående civile tjänstinnehafvares
rätt till pension borde tillkomma endast »ordinarie innehafvare
af civil tjänst med lön å stat, som blifvit fastställd af Konungen och
Riksdagen», af sådan anledning icke kunnat inrymma under pensionslagens
bestämmelser ifrågavarande personal, som åtnjöte sina aflöningsförmåner
endast å extra stat, men ansåge sig kommittén kunna antaga
att, därest sådan tjänstinnehafvare befunnes hafva uppfyllt de villkor,
som med hänsyn till tjänstens beskaffenhet ansåges motsvara hvad som
i allmänhet erfordrades för tillgodonjutande af pension, dylik förmån
Bih. till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. i Afd. 10 Höft. '' 34
266
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
komme att på särskild därom gjord framställning honom af Riksdagen
beviljas, dock att vid pensionsbeloppets bestämmande borde komma i
betraktande, att med befattningen icke varit förenad skyldighet att för
beredande, af pension erlägga afgift. Jämlikt beslut den 5 december
1902 fann Kungl. Maj:t chefens för undersökningen ifrågavarande
framställning icke till någon vidare åtgärd föranleda.
Särskilda under åren 1882 och 1887 af bemälde chef gjordt
framställningar om delaktighet i civilstatens pensionsinrättning för chefen
och tjänstemännen vid undersökningen hafva jämväl af Kungl. Magt
förklarats icke kunna föranleda till någon åtgärd.
I fråga om nu till Kungl. Maj:ts pröfning föreliggande framställningar
om förbättring af de för geologiska undersökningens personal
gällande aflöningsförhållandena har jag att först anmäla en af
undersökningens chef den 29 maj 1902, med föranledande af det i
sammanhang med tillsättande af den s. k. löneregleringskommittén utfärdade
nådiga cirkuläret af den 25 oktober 1901, ingifven utredningbeträffande
behofvet af ändrad lönestat för ifrågavarande ämbetsverk.
I denna framställning erinrar bemälde chef, hurusom uti Kungl. Maj:ts
till 1875 års riksdag aflåtna nådiga proposition, på hvilken den nu
gällande lönestaten för undersökningens personal i allt väsentligt
grundas, framhållits, att hos tjänstemännen vid undersökningen måste
fordras en vetenskaplig ståndpunkt, fullt jämförlig med den, som lektorerna
vid rikets elementarläroverk i allmänhet innehade, att anställning
såsom tjänsteman vid undersökningen icke i allmänhet vunnes
tidigare än befordran till lektor och att tjänstgöringen vid undersökningen
måste anses både trägnare och mera hälsoförstörande än lektorernas,
samt hurusom på dessa skäl föreslagits, att första gradens aflöning
skulle bestämmas till 2,500 kronor, så att tjänstemännens vid undersökningen
aflöningsvillkor blefve lika med lektorernas vid rikets elementarläroverk.
Genom Riksdagens godkännande af detta förslag, framhåller
chefen vidare, hade undersökningens tjänstemän blifvit både i princip
och realitet likställda med lektorer i fråga om löneförmåner. Den sålunda
godkända principen om tjänstemännens likställighet med lektorerna,
hvilken princip gjordes gällande jämväl vid 1900 års reglering
af de lägre lönegraderna å undersökningens stat, borde blifva bestämmande
äfven vid den nu ifrågasatta löneregleringen. Beträffande de
vaktmästarna vid institutionen tillkommande lönebelopp funne chefen
dem onekligen vara under nuvarande förhållanden alltför knappt tillmätta
och böra höjas med respektive 20 och 25 procent. Under åbe
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
267
ropande af hvad sålunda anförts, föreslår chefen, att samma förbättrade
löneförmåner, som kunde blifva lektorerna tillerkända, äfven måtte
komma de vid undersökningen anställda tjänstemännen till del, samt
att aflöningen för vaktbetjänte vid undersökningen måtte bestämmas
till 900 kronor årligen jämte fri bostad för förste vaktmästaren och
till 750 kronor årligen för andre vaktmästaren. Rörande chefens för
undersökningen lön föreslås i berörda framställning, att densamma
måtte regleras i likhet med andra med nämnde ämbetsman likställda
chefers löner.
Ifrågavarande framställning har öfverlämnats till löneregleringskommittén
och kommer, därest ej kommitténs uppdrag återkallas, inom
den närmaste tiden i sammanhang med frågan om reglering i allmänhet
af lönerna för tjänstemännen i de under jordbruksdepartementet
hädande verken under behandling inom kommittén.
Med skrifvelse den 9 november 1905 har emellertid undersökningens
chef till Kungl. Maj:t öfverlämnat en af honom lifligt förordad ansökan
från de vid undersökningen anställda tjänstemännen, däruti dessa
anhålla, att Kungl. Magt täcktes, oberoende af andra löneregleringsfrågor,
taga under ompröfning frågan om förbättring i dessa tjänstemäns
lönevillkor. Det syntes sökandena som om en separat behandling
af ny aflöningsstat för Sveriges geologiska undersökning borde
i högst väsentlig mån underlättas därigenom, att denna institution bland
öfriga centrala ämbetsverk intoge en isolerad ställning, hvarförutom de
löneförmåner, som syntes böra tillkomma institutionens tjänstemän, kunde
sägas redan vara "af Kungl. Maj:t och Riksdagen principiellt fastslagna.
Under åberopande af att i samband med den år 1904 genomförda
omorganisationen af de allmänna läroverken lektorernas vid dessa
läroverk löneförmåner ytterligare förbättrats, i det att lägsta lönegraden
fastställts till 4,000 kronor och den högsta efter fyra ålderstillägg,
hvardera å 500 kronor hvart femte år, till 6,000 kronor, under det
att högsta lönegraden i undersökningens stat fortfarande icke uppgår
till mer än 4,500 kronor, hemställa undersökningens tjänstemän om
nådig proposition till Riksdagen, att dem tillkommande löneförmåner
måtte likställas med dem, som genom 1904 års Riksdags beslut tillförsäkrats
lektorerna vid de allmänna läroverken.
Uti en till chefen för jordbruksdepartementet ingifven, af undersökningens
chef förordad ansökning af den 17 november 1905 har
vidare den vid undersökningen anställde förste vaktmästaren — med
framhållande af, att vaktmästartjänsterna vid undersökningen gåfve sina
innehafvare full sysselsättning och följaktligen borde inbringa full för
-
268
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
eörjning, samt under erinran, att förste vaktmästare vid öfriga centrala
ämbetsverk uppbure en lön af 1,100 kronor med 150 kronors afdrag
för bostad, därest sådan innehades på stat, och att andre vaktmästare
vid dylika verk hade en lön af 800 kronor med ett ålderstillägg å 100
kronor efter fem års tjänstgöring — anhållit, att åtgärder måtte vidtagas
för att vaktmästarnas vid undersökningen löner måtte höjas till
de belopp, som af löneregleringskommittén föreslagits för vaktmästarna
vid andra centrala ämbetsverk.
Slutligen har uti en med underdånig skrifvelse den 16 november
nästlidna år till Ivungl. Maj:t ingifven förslagsberäkning rörande
Sveriges geologiska undersöknings utgifter under år 1908 — jämte
underdånig hemställan om det för dessa utgifters bestridande erforderliga
anslagsbeloppet under samma år — undersökningens nuvarande
chef anfört hufvudsakligen följande.
Då den af undersökningens samtliga tjänstemän aflåtna, med dåvarande
chefens skrifvelse den 9 november 1905 till Kungl. Maj: t
ingifna framställning i fråga om deras löneförmåners likställande med dem,
som vid 1904 års lönereglering tillförsäkrats lektorerna vid de allmänna
läroverken, icke föranledt någon proposition till nästlidna års Riksdag, hade
vid nämnda riksdag inom dess båda kamrar väckts lika lydande motioner
med samma motivering och syfte som af tjänstemännen inför Kung!.
Maj:t andragits. Statsutskottet hade visserligen förklarat sig dela
motionärernas åsikt om behofvet, af en lönereglering för geologerna,
men det oaktadt hemställt om afslag hufvudsakligen af det principiella
skäl, att ändring i löneförhållandena vid statens ämbetsverk ej borde
på enskild motionärs framställning åvägabringas. Så hade och blifvit
båda kamrarnas beslut. Att döma af de förda öfverläggningarna hade
motionerna rönt ett i stort sedt välvilligt emottagande inom Riksdagen,
men det hade varit dels den af utskottet betonade principfrågan och
dels åtskilliga muntligen antydda betänkligheter, som afgjort utgången.
Det förstnämnda hindret skulle emellertid blifva undanröjdt, om
Kungl. Maj:t nu täcktes taga ärendet om händer, och hvad beträffade
de sakliga invändningarna ville chefen söka närmare belysa desamma
och anvisa utvägar att förebygga desammas återupprepande.
Att nu gällande lönestat för Sveriges geologiska undersöknings
tjänstemän vore i hög grad otillfredsställande samt att eu väsentlig
förbättring i densamma vore nödvändig, om dessa tjänstemän skulle
förblifva i stånd att med behörig kraft ägna sig åt fyllandet af de ur
såväl praktisk som vetenskaplig synpunkt betydelsefulla uppgifter, som
institutionen fått sig förelagda, vore säkerligen en så allmänt erkänd
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
269
sak, att något ytterligare bevismaterial i detta hänseende knappast behöfde
framdragas.
Utöfver sin fasta lön åtnjöte tjänstemännen visserligen en till
beloppet växlande andel i det på undersökningens stat regelbundet
uppförda arfvodesbeloppet för extra arbeten (d. v. s. arbete på öfvertid),
men denna andel hade under de senaste 10 åren i medeltal för hvarje
tjänsteman icke ens uppgått till 100 kronor om året och utgjorde
förty en ytterst blygsamt tillmätt extra inkomstkälla.
Under sina sommarresor åtnjöte geologerna rese- och traktamentsersättning
efter resereglementets 4:de klass, men den nettobehållning,
som häraf kunde tillföras dem, blefve i betraktande af de äfven å landsbygden
numera ansenligt ökade lefnadskostnaderna, samt i följd af flera
olikartade extra omkostnader, för hvilka godtgörelse ej kunde ifrågakomma,
jämförelsevis ringa.
Med hänsyn till den intima beröring, som borde finnas mellan
geologernas vetenskapliga verksamhet och tillgodogörandet af dennas
vetenskapliga frukter för det praktiska lifvets kraf, kunde det förefalla,
som om en sådan ämbetsman genom emottagande af enskilda uppdrag
lätt nog skulle kunna göra sig oberoende af sin fasta löneinkomsts otillräcklighet.
Så vore dock ingalunda fallet, ty under tiden mellan den
15 maj och den 30 september vore han hvarje år fullt upptagen med
rekognosceringar inom ett åt honom på förhand anvisad t arbetsdistrikt
och finge alltså ingen tid öfrig för några privata förrättningar. Under
återstoden af året hade han trägen sysselsättning med bearbetandet af
sommariakttagelserna och vore enligt gällande instruktion pliktig att
finnas tillstädes på ämbetslokalen hvarje söckendag från klockan 10 f. in.
till klockan 3 e. m. Författandet af beskrifningar till kartbladen m. m.
måste i regeln ske på annan tid. Visserligen hade han rätt till 6 veckors
semester årligen, om göromålens ostörda gång så medgåfve, men från
sådan förmån vore i instruktionen undantagen den tid, fältarbetena påginge,
och återstoden af året, då tillfällig ledighet kunde i tur och
ordning beredas personalen, vore föga ägnad för geologiska undersökningar,
i ty att snötäcket i flertalet fall lade oöfverkomliga hinder i
vägen härför. Denna förvärfskälla vore följaktligen helt obetydlig och
skänkte blott i enstaka undantagsfall personalen någon inkomst; för de
flesta vore denna reducerad till noll.
Den grund, hvarpå en löneförbättring åt Sveriges geologiska
undersöknings tjänstemän borde byggas, vore af Kungl. Maj:t tydligt
utpekad i statsverkspropositionen till 1875 års Riksdag, där likställigheten
med lektorerna vid de allmänna läroverken närmare moti
-
270
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
verades, samt i motsvarande hänvändelse till 1900 års Riksdag, där
samma ståndpunkt intoges, och hade vid intetdera tillfället blifvit af
Riksdagen jäfvad. En naturlig konsekvens häraf syntes därför vara,
att de ekonomiska förmåner, som genom 1904 års Riksdags beslut förunnades
bemälda lärare, ej längre undanhölles geologerna. Det hade
invändts, att bifall till ett sådant förslag skulle ställa de senare i ett
gynnsammare läge än lektorerna, enär dessa själfva måste bidraga till
sin pensionering, hvithet icke vore fallet med geologerna, som saknade
pensionsrätt. Den oegentligheten, att undersökningens tjänstemän ej
bidroge till sin egen pensionering, syntes emellertid kunna på det sätt
undanröjas, att dessa tjänstemän vid eventuellt genomförande af föreslagen
lönereglering förpliktades att, intill dess delaktighet i allmän
pensionskassa kunde dem beredas och i följd däraf andra bestämmelser
möjligen komme att gälla, för sagda ändamål vidkännas lika stort afdrag
å sin lön som lektorerna i motsvarande lönegrader, nämligen 100 kronor
årligen i den lista, 115 kronor i 2:dra, 130 kronor i 3:dje, 145 kronor
i 4:de och 160 kronor i 5:te lönegraden, hvilka afdrag, så länge föreliggande
fråga ännu vore sväfvande, borde åt statsverket besparas.
Då det åt Sveriges geologiska undersökning utgående statsanslaget
vore uppfördt på extra stat, hade visserligen en uppdelning af personalens
löneförmåner i lön och tjänstgöringspenningar ej kunnat ske, men borde
dock den brist på öfverensstämmelse med lektorernas villkor, som i
denna del förelåge och äfven i andra fall än det nyssberörda kunde
äga praktisk bärvidd, utan svårighet kunna bortelimineras. Så vore
förhållandet med dels den inknappning i aflöningsförmåner, hvilken
tjänstemännen i händelse af annan ledighet än semester borde vara
pliktiga att underkasta sig, dels storleken af det pensionsbelopp, som
borde tillförsäkras dem vid entledigande och hvilket lämpligen borde i
sammanhang med en lönereglering preliminärt bestämmas, tidpunkten
för entledigandet dock tills vidare beroende på Kungl. Maj:ts
och Riksdagens pröfning af hvarje särskildt fall. Genom nu uppgjordt
förslag till stadganden syntes den förstnämnda frågan kunna vinna
en nöjaktig lösning. Vid längre ledighet på grund af sjukdom än
den, som chefen för undersökningen ägde bevilja0), skulle göras ett afdrag
å lönen af 1,400 kronor för år räknadt i lista lönegraden, 1,550 kronor
i 2:dra, 1,700 kronor i 3:dje, 1,850 kronor i 4:de och 2,000 kronor
i 5:te, hvilka belopp efter Kungl. Maj:ts ompröfning i hvarje
särskildt fall finge användas såsom bidrag till aflönande af vikarie,
om denne ej tillhörde verkets fasta personal, men eljest besparas åt
statsverket. Då sådan ledighet omfattade kortare tid än ett år, blefve
* Fjorton dagar två gånger årligen.
Statsutskottets Utlåtande N:o JO.
271
antagligen det senare förhållandet regel, enär det geologiska vinterarbetets
säregna beskaffenhet endast undantagsvis medgåfve ett omedelbart
öfverflyttande på utomstående sakkunnig.
Då tjänsteman åtnjöte ledighet af annan anledning, exempelvis
för svag hälsas vårdande, för utförande af särskilda uppdrag, enskilda
angelägenheters tillvaratagande och dylikt, borde på Kungl. Maj:ts
pröfning af hvarje särskildt fall ankomma, vid huru stor del af
lönen han skulle varda bibehållen och huru med öfverskottet borde
förfaras.
Hvad anginge storleken af tjänstemännens eventuella pensionsbelopp
skulle genom detsammas fastställande till 4,000 kronor för högsta
lönegraden likställighet med lektorerna äfven i detta fall blifva uppnådd.
Såsom villkor för uppflyttning i högre lönegrad syntes utöfver
de nu gällande böra stadgas, att tjänsteman, frånsedt semester, ej i den
lönegrad han tillhörde åtnjutit så lång ledighet, att denna sammanlagdt
uppginge till ett år, i hvithet fall ålderstillägget först senare skulle få
uppbäras.
På det att Sveriges geologiska undersökning måtte kunna i hela
den utsträckning, som omsorgen om institutionens bästa påkallade och
med billighet vore förenligt, draga gagn af tjänstemännens arbetskraft,
ansåge sig chefen pliktig tillstyrka föreskrift därom, att personalen
ej finge med sin befattning vid undersökningen förena annan tjänst å
rikets, Riksdagens eller kommunens stat, ej heller emottaga enskilda
uppdrag, som pröfvades i afsevärd mån inkräkta på dess arbetsduglighet
i tjänsten. Likaledes borde stadgas, att personalen skulle vara skyldig
underkasta sig den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden, som kunde varda en följd af undersökningens eventuella
omorganisation i framtiden.
Därest Kungl. Maj:t och Riksdagen med behjärtande af Sveriges
geologiska undersöknings tjänstemäns välgrundade kraf på löneförbättring,
hvilka gång på gång, men hittills fruktlöst, blifvit framställda
och icke utan allvarliga vådor kunde längre undanskjutas, och
med vidhållande af den principiella ståndpunkt i denna aflöningsfråga,
som för snart 32 år sedan häfdades och vid 1900 års riksdag blifvit
yttermera hägnad, skulle finna det sålunda framlagda underdåniga förslaget
antagligt, vore därmed sent omsider uppnådd all den likställighet
med lektorerna vid de allmänna läroverken, hvilken med utsikt till
framgång kunde billigtvis påyrkas. Å andra sidan finge emellertid ej
lämnas oanmärkt, att lektorernas årliga tjänstgöringstid vore ej oväsentligt
kortare än geologernas och att skolmännen af kommunerna flerstädes
272
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
åtnjöte hyresbidrag, som exempelvis i Stockholm för en lektor utginge
med 700 kronor om året och hvilkas ytterligare förhöjning nyligen
föreslagits.
Hvad chefens för undersökningen aflöning beträffade, hvilken år
1858 bestämts till 6,000 kronor och sedan år 1875 utgått med 7,000
kronor, syntes visserligen en höjning af densamma för närvarande ej
vara af något oafvisligt behof påkallad; men om Kungl. Maj:t
skulle finna skäl påbjuda, att äfven chefen, i likhet med hvad för
den under honom lydande personalen i underdånighet föreslagits,
skulle bidraga till sin egen pensionering, ville chefen erinra, att det
näppeligen vore med billighet öfverensstämmande, att det nuvarande
lönebeloppet sålunda minskades, samt att i statsverkspropositionen till
1875 års Riksdag undersökningens chef förklarats vara närmast jämförlig
med chefen i styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, hvilken
numera åtnjöte 8,000 kronor, hvaraf 2,000 kronor vore tjänstgöringspenningar.
Därest denna likställighet vidhölles, kunde storleken af
pensionsbidraget anslås till 240 kronor årligen, som skulle åt statsverket
besparas.
Beträffande de löneförmåner, som för närvarande tillkomme de vid
undersökningen anställda vaktmästarna, funne chefen det visserligen
vara oomtvistligt, att dessas belopp numera vore alldeles otillräckliga
för en anständig bärgning, men då en kraftig lönerörelse för närvarande
påginge, med syfte att åvägabringa väsentlig förbättring i existensvillkoren
för ifrågavarande grupp af löntagare, och undersökningens
vaktmästare syntes böra i aflöningshänseende likställas med de inom
de centrala ämbetsverken tjänstgörande, ansåge sig chefen, i afvaktan
på den nådiga proposition härom, hvilken inom en närliggande framtid
kunde vara att motse, nu böra hemställa endast om en tillfällig höjning
härutinnan. Den nuvarande l:ste vaktmästaren, hvilken i 29 år varit
anställd vid undersökningen, däraf 2 år såsom extra, 12 år såsom 2:dre
och 15 år såsom l:ste vaktmästare samt med synnerligt nit skött sina
åligganden och visat en ovanligt mångsidig duglighet, syntes vara väl
förtjänt att, intill dess en definitiv reglering hunne genomföras, erhålla
ett tillfälligt lönetillskott af 350 kronor. Hvad däremot anginge 2:dre
vaktmästarbefattningen sköttes denna sedan omkring IV2 år tillbaka
endast på förordnande, ett förhållande som komme att fortfara, tills
vikarien visat sig platsen fullt vuxen, och funne chefen sig därför nu
sakna skäl att hemställa om tillfällig löneförbättring äfven åt honom.
På grund af hvad sålunda anförts, har chefen för undersökningen
hemställt, att tjänstemännens vid densamma löneförhållanden måtte
för framtiden så ordnas:
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 273
hemställt, att tjänstemännens vid densamma löneförhållanden måtte för
framtiden så ordnas:
att tjänstemännen skulle äga att, med nedan omförmälda reduktion,
från början af kalenderåret närmast efter det, under hvilket förordnande
för dem af vederbörande departementschef utfärdats, åtnjuta en aflöning
af 4,000 kronor, med rätt till fyra ålderstillägg, hvartdera å 500
kronor, att åtnjutas efter respektive 5, 10, 15 och 20 års tjänstgöring,
därest de för hvarje gång under mer än 4/s af tjänstgöringstiden
med nit och skicklighet bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,
annan statens tjänst, eller ock fullgjort annat offentligt uppdrag,
från hvilka belopp dock, intill dess delaktighet i allmän pensionskassa
kunde dem beredas, borde afgå och åt statsverket besparas följande
årliga vederlag för eventuell framtida pensionering, nämligen 100 kronor
för lista lönegraden, 115 kronor för 2:dra, 130 kronor för 3:dje, 145
kronor för 4:de och 160 kronor för 5:te;
att de nuvarande tjänstemännen, vid bestämmandet af deras lönegrad,
finge räkna sig till godo den tid, de redan tjänstgjort vid undersökningen
;
aW, frånsedt semestertiden och den ledighet, som chefen för undersökningen
enligt instruktionens 14 § ägde bevilja, full aflöning finge
uppbäras endast för den tid, verklig tjänstgöring ägt rum, och att vid
ledighet på grund af styrkt sjukdom följande löneafdrag skulle göras och
utom i de fall, då vikariat uppdragits åt sakkunnig, som ej redan förut
tillhörde verkets personal, åt statsverket besparas, nämligen, för år räknadt,
1,400 kronor för lista, 1,500 kronor för 2:dra, 1,700 kronor för 3:dje,
1,850 kronor för 4:de och 2,000 kronor för 5:te lönegraden, men att vid
ledighet betingad af andra orsaker afdragets storlek för hvarje särskild!
fall skulle af Kungl. Maj it bestämmas;
att, då tjänsteman på grund af Kungl. Majits framställning till
Riksdagen förklarades berättigad till pension, denna skulle bestämmas
att utgå med ett belopp beräknadt efter 4,000 kronor för högsta lönegraden
;
att tjänsteman skulle vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, hvilken vid en möjligen
framdeles skeende förändring i undersökningens organisation kunde
varda stadgad;
att med tjänstemannabefattning vid undersökningen ej finge förenas
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommunens stat och ej heller
mera tillfälliga enskilda uppdrag, som af chefen för undersökningen
pröfvades verka hinderlig! för behörigt fullgörande af tjänsteåliggandena;
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 35
274
Statsutskottets Utlåtande N:o 10-
att chefen för undersökningen, för det fall att Kungl. Maj:t
funne honom böra i likhet med tjänstemännen bidraga till sin egen
pensionering och särskild! af sådan anledning billigtvis böra tillgodonjuta
högre aflöningsförmåner än de nuvarande, måtte berättigas uppbära
8,000 kronor årligen, dock, intill dess delaktighet i allmän pensionskassa
kunde i nåder beredas, med afdrag af 240 kronor, som skulle åt statsverket
besparas, samt att det pensionsbelopp, som vid nådigt afskeds meddelande
under nyss antagna förutsättning skulle få af honom tillgodonjutas,
måtte bestämmas till 6,000 kronor, så vidt han vid tidpunkten för
afskedet uppfyllt de villkor, som Kungl. Maj :t efter Riksdagens hörande
kunde finna skäligt föreskrifva; samt
att Sveriges geologiska undersöknings vaktmästare vid en
blifvande lönereglering för de centrala ämbetsverkens vaktbetjänte
blefve med dem likställda, men att, intill dess denna angelägenhet
slutgiltigt ordnats, den nuvarande l:ste vaktmästaren måtte erhålla ett
tillfälligt lönetillskott af 350 kronor årligen.
Vid godkännande af sålunda föreslagna grunder för ny lönestat
vid Sveriges geologiska undersökning, skulle, anföres det vidare i framställningen,
det i staten för innevarande år uppförda aflöningskontot för
år 1908 behöfva ökas med 12,800 kronor, om ingen förändring vidtoges
med chefslönen, eller med 13,500 kronor, om densamma höjdes med
angifvet belopp, en ökning som dock för statsverket i verkligheten
representerade allenast 11,300 kronor, respektive 12,000 kronor, enär
vissa af tjänstemännen åtnjöte dyrtidstillägg, som för år 1906 utgått
med tillhopa 1,500 kronor. För år 1908 skulle alltså lönestaten
te sig på följande sätt, sedan en mindre jämkning skett i det enligt
förslaget till 1907 års stat såsom ersättning åt extra geologer och andra
tillfälliga biträden upptagna beloppet, för att därigenom för årsanslaget
1 dess helhet vinna en afrundad slutsumma:
chefen .................................................................. 7,000 kr., resp. 7,760 kr.
6 geologer å 5,840 kronor 35,040 kronor
2 » å 4,385 » 8,770 »
3 » å 3,900 » 11,700 »
l:ste vaktmästaren ............... 1,100 »
2:dre » 600 »
Arfvoden åt amanuens och
bibliotekarie ..................... 1,000 »
extra arfvoden åt geologer 1,500 » 59,710 » » 59,710 »
ersättning åt extra geologer och andra
tillfälliga biträden .......................... 4,540 » » 4,480 »
Summa 71,250 kr., resp. 71,950 kr.
275
Statsutskottets Utlåtande N:o 10-
Vidare framhåller chefen för undersökningen, hurusom han funnit
sig böra äfven i ett par andra punkter tillstyrka afvikelser från den
stat för år 1907, hvilken samtidigt med förevarande underdåniga framställning
blifvit förslagsvis Kungl. Maj:t förelagd. Flerårig erfarenhet
hade nämligen gifvit vid handen, att anslaget för biblioteket
och samlingarna måst afsevärdt öfverskridas, hvarför denna anslagspost
tycktes höra höjas med 500 kronor, eller till 2,200 kronor, hvilket
utgjorde ungefäriiga medeltalet af de 5 senaste årens utgifter på detta
konto. Nådigt bifall till vidtagandet af en sådan åtgärd skulle emellertid
ej behöfva medföra ökning med nämnda belopp i det erforderliga
årsanslaget, enär från och med år 1908 och tills vidare en ganska
betydande sänkning utan olägenhet kunde göras å utgiftstiteln kartoch
boktrycket, eller till 12,500 kronor från 15,000 kronor, hvartill
det i staten för år 1903 för första gången upptagits. Med bifall till
dåvarande chefens för undersökningen den 20 november 1901 härutinnan
gjorda hemställan hade nämligen Kungl. Maj:t efter Riksdagens
hörande medgifvit höjning med 3,000 kronor i det för
trycket afsedda anslagsbeloppet, i ändamål att påskynda utgifvandet af
det stora kartmaterial, som hopat sig under de 14 år, som frågan om
lämpligaste skalan för det geologiska kartverkets fortsatta bearbetande
varit sväfvande. Tillgång till häraf betingade ansenliga stegring i
tryckningskostnader hade bland annat beredts genom att med 2,000
kronor sänka fältarbetenas konto. Inom utgången af innevarande år
kunde emellertid med visshet motses, att lull jämnvikt åter inträdt
mellan nyrekognosceringar och offentliggörandet af därpå grundade
kartor. Välgrundade skäl syntes därför föreligga att höja förslagsanslaget
för fältarbetena till samma belopp, 19,000 kronor, hvarmed
det före år 1903 utgått, desto hellre som vissa förarbeten å fältet för
den internationella geologkongressen i Stockholm år 1910 under närmast
föregående somrar måste beräknas medföra ej obetydliga utgifter utöfver
de under de senare åren normala.
De rubbningar i årsanslagets fördelning på skilda konti, som
chefen sålunda funnit sig böra föreslå, skulle alltså medföra en höjning
af 2,000 kronor för fältarbetena och 500 kronor för biblioteket och
samlingarna men en sänkning med motsvarande belopp för kart- och
boktrycket. 1
Med stöd af ofvan förebragta motivering skulle beräknade utgifter
för Sveriges geologiska undersökning under år 1908 blifva följande:
276
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Aflöning en:
Löner och arfvoden samt ersätt-ning åt extra geologer och |
71,250 |
resp., kronor |
71,950 |
Fältarbetena: Rese- och traktamentsersätt- ningar m. m............................... kronor |
19,000 |
||
By råafdelningen: Inventarier, ritmateriel, kemi-kalier m. m............................... kronor |
2,000 |
||
Biblioteket och samlingarna: |
2,200 |
||
Kart- och boktrycket: Tryckning af kartor, beskrif- ningar och uppsatser............... kronor |
12,500 |
||
Diverse utgifter: |
2,350 |
11 |
38,050 |
Summa kronor |
109,300 |
resp. kronor |
110,000 |
Med tillkännagifvande att de för Sveriges geologiska undersökning
disponibla medel, som inflyta genom försäljning af dess publikationer,
kunna antagas uppgå till 500 kronor, har undersökningens chef till
slut hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande
Riksdag aflåta nådig proposition om ett anslag af antingen 108,800
kronor eller, om Kungl. Maj:t funne jämväl chefen för undersökningen
böra komma i åtnjutande af löneförbättring, 109,500 kronor
för fortsättande under år 1908 af de geologiska undersökningarna och
utgifvande af på dem grundade kartor samt andra publikationer.
Kommissionen för de allmänna kartarbetena, som författningsenligt
haft att yttra sig öfver sistnämnda framställning, har i skrifvelse den
13 november 1906 funnit sig böra tillstyrka bifall till densamma, dock
med tillägg, att enligt kommissionens förmenande aflöningen till undersökningens
chef borde bestämmas till det högre af de båda alternativt
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Til
föreslagna beloppen; att kommissionen ansåge, att, därest undersökningens
tjänstemän i en framtid komme att ingå i pensionskassa,
vid beräkningen af möjligen ifrågakommande retroaktivafgifter hänsyn
borde tagas till de avgifter tjänstemännen, för den händelse chefens
för undersökningen förslag om löneafdrag bifölles, genom dessa afdrag
fått vidkännas; samt att undersökningens vaktmästare syntes böra
snarast möjligt komma i åtnjutande af samma löneförmåner, som löneregleringskommittén
komme att föreslå för vaktmästarna vid öfriga
centrala ämbetsverk.
Såsom af den föregående redogörelsen framgår, hafva chefen för
Sveriges geologiska undersökning och tjänstemännen vid densamma
sedan längre tid tillbaka af Kungl. Maj:t och Riksdagen ansetts böra i
löneafseende vara likställda, den förre med den klass af ämbetsmän, som
— med den af löneregleringskommittén antagna terminologien — kan betecknas
med öfverdirektörer och andra därmed jämförliga chefer, samt
tjänstemännen med lektorer vid rikets allmänna läroverk; och de skäl,
som härför anförts, synas mig alltjämt bibehålla sin fulla giltighet.
Från denna synpunkt är således icke något att anmärka mot chefens
för undersökningen nu ifrågavarande framställning. Ej heller torde
det kunna bestridas, att de nuvarande aflöningarna, särskildt hvad
tjänstemännen angår, i förhållande till rådande lefnadskostnader äro
synnerligen låga. Detta förhållande erkändes också af 1906 års
Riksdag, ehuru Riksdagen förnämligast af formella skäl ansåg sig icke
böra bifalla förutnämnda motioner om löneförbättring åt ifrågavarande
tjänstemän.
Oaktadt jag således i princip är ense med chefen för undersökningen
därom, att en allmän reglering af löneförhållandena vid undersökningen
är erforderlig, synes mig emellertid förevarande framställning,
såvidt den angår undersökningens chef och tjänstemän, icke vara af
beskaffenhet att utan en grundligare utredning än den, som nu kunnat
medhinnas inom departementet, kunna läggas till grund för ett förslag
till Riksdagen om definitivt ordnande af löneförhållandena vid undersökningen.
En sådan slutlig reglering af såväl chefens som tjänstemännens
löner synes mig nämligen på det närmaste sammanhänga med frågan
om deras pensionsrätt. Denna fråga i sin ordning torde icke kunna
lösas utan en ingående ompröfning af organisationen af ämbetsverket
i dess helhet, därvid äfven synes böra tagas i öfvervägande, huruvida
Departe
mentschefens
yttrande.
278
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
icke förhållandena äro sådana, att en större eller mindre del af dess
personal numera bör öfverföras till ordinarie stat.
Vid dessa förhållanden synes det mig emellertid som om man i
förevarande hänseende icke borde gå den inom löneregleringskommittén
pågående utredningen i förväg.
Hvad chefslönen angår har undersökningens chef själf i sin skrifvelse
framhållit, att en höjning af densamma ej är af något omedelbart
behof påkallad. I denna del synes mig alltså hinder icke möta för att
låta med vidare åtgärder bero i afbidan på det förslag, som är att
förvänta från kommittén.
Detsamma kan emellertid ej sägas om aflöningarna till tjänstemännen.
Såsom jag förut framhållit, äro dessa synnerligen låga
ej blott i förhållande till de löner, som för närvarande utgå till de
ämbets- och tjänstemän, med hvilka de i afseende å kompetensfordringar
och utbildningskostnader böra anses närmast jämförbara, utan äfven
i förhållande till lefnadskostnaderna. Jag kan i detta afseende hänvisa
till, bland annat, den utredning, som förebragts i läroverkskommitténs
betänkande af den 8 december 1902.
Att äfven vidkommande nu ifrågavarande personal invänta löneregleringskommitténs
förslag, innan någon som helst åtgärd vidtages
till förbättrande af dess ställning, synes mig under sådana förhållanden
icke möjligt. Också har ju redan 1906 års Riksdag på Kungl.
Maj:ts förslag medgifvit en tillfällig löneförbättring åt åtskilliga grupper
af tjänstemän, hvilkas ställning liksom tjänstemännens vid den geologiska
undersökningen är närmare jämförlig med lärarnas vid de allmänna
läroverken än med tjänstemännens i de förvaltande ämbetsverken,
men beträffande hvilka förslag till en definitiv lönereglering af ett
eller annat skäl icke kunnat framläggas. Jag syftar här närmast på
den löneförbättring, som sålunda redan för innevarande år beredts
lektorerna vid tekniska högskolan och vid Chalmers tekniska läroanstalt
m. fl.
Ehuru jag af förut angifna skäl anser mig icke för närvarande kunna
biträda det af chefen för Sveriges geologiska undersökning framlagda
förslaget till lönereglering för undersökningens tjänstemän, finner jag mig
alltså icke böra underlåta att fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
på behofvet af, att åtgärder vidtagas för att beträffande ifrågavarande
tjänstemän afhjälpa de mest trängande behofven; och anser jag därvid
samma tillvägagångssätt vara att förorda, som det, hvilket, på sätt jag
redan antydt, ifråga om en del under ecklesiastikdepartementet lydande
ämbets- och tjänstemän, vann 1906 års Riksdags tillslutning. I enlighet
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
279
med livad som i allmänhet skedde i fråga om nyssnämnda ämbets- och
tjänstemän, torde beloppet af den tillfälliga löneförbättring, som sålunda
skulle beredas tjänstemännen vid undersökningen, böra för en hvar af
dem bestämmas till 1,000 kronor.
Beträffande därefter chefens för undersökningen förslag om en
tillfällig löneförbättring å 350 kronor åt nämnda ämbetsverks förste
vaktmästare, har jag icke något att erinra mot framställningen i denna
del. Förste vaktmästarens vid undersökningen befattning torde nämligen
vara fullt ut så kräfvande som någon motsvarande vaktmästarebefattning
vid de centrala ämbetsverken i öfrigt. Då förslag föreligger om beredande
för år 1908 af tillfällig löneförbättring åt samtliga ordinarie
förste vaktmästare vid statsdepartementen äfvensom vid dem underlydande
verk synes mig alltså skäl förefinnas att äfven söka bereda förste vaktmästaren
vid undersökningen en liknande förmån.
Jag anser mig alltså böra föreslå, att i enlighet med chefens
hemställan förste vaktmästaren vid undersökningen för år 1908 tillerkännes
en tillfällig löneförbättring å 350 kronor.
Sammanlagda beloppet af de tillfälliga löneförbättringar, jag således
anser mig böra föreslå för undersökningens tjänstemän och förste
vaktmästare, uppgår under förutsättning af personalens fulltalighet till
11,350 kronor.
Mot hvad chefen för undersökningen beträffande vissa andra utgiftsposter
hemställt har jag icke någon erinran att göra.
De medel, som för år 1908 skulle erfordras för fullföljande af
de geologiska undersökningarna, torde alltså, med en mindre jämkning
af det för ersättning åt extra geologer och andra tillfälliga biträden
afsedda beloppet till 4,550 kronor, böra beräknas tillhopa till 107,800
kronor, däraf för:
Aflöning ar:
Löner och arfvoden samt ersättning åt extra geologer
och andra tillfälliga biträden ............................................ kronor 69,750
Fältarbetena:
Rese- och traktamentsersättningar m. m....................... ,, 19,000
Byråaf delning en:
Inventarier, ritmateriell, kemikalier m. m.......................... „ 2,000
transport kronor 90,750
280
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Utskottets
yttrande.
transport kronor 90,750
Biblioteket och samlingarna:
Böcker, kartor ocli samlingar ............................................. „ 2,200
Kart- och boktrycket:
Tryckning af kartor, beskrifningar och uppsatser............ ,, 12,500
Diverse utgifter:
Värme, lyse, renhållning m. m.......................................... „ 2,350
Summa kronor 107,800
Denna förslagsberäkning öfverskjuter med 11,300 kronor den, som
för detta år framlades för 1906 års Riksdag, men därvid är att märka,
att, såsom chefen för undersökningen framhållit, en del af tjänstemännen
enligt hittills gällande grunder varit berättigade till dyrtidstillägg, en
förmån, som, vid bifall till hvad jag nu föreslagit, tydligtvis icke vidare
bör åtnjutas från och med ingången af år 1908.
Till betäckande af de beräknade kostnaderna anser chefen kunna
antagas inflyta ett belopp af 500 kronor genom försäljning af undersökningens
publikationer. Det utgiftsbelopp, som det med iakttagande
häraf skulle återstå att täcka medelst anslag, uppgår således till
107,300 kronor.»
Emot hvad Kungl. Maj:t i förevarande afseende föreslagit har
utskottet icke haft annat att erinra än, att den tillfälliga löneförbättring
å 1,000 kronor, som enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle beredas de elfva
tjänstemännen vid Sveriges geologiska undersökning, synes böra beträffande
beloppet i någon mån jämkas. Därest vid definitiv lönereglering
begynnelselönen för dessa tjänstemän i enlighet med chefens för
undersökningen förslag skulle komma att bestämmas till 4,000 kronor,
med afdrag af 100 kronor såsom vederlag för pensioneringen, skulle
nämligen denna lön komma att med sistnämnda belopp understiga den
nu föreslagna tillfälliga löneförbättringen, hvilken utskottet därför anser
böra för hvar och en af dessa tjänstemän utgå med 900 kronor. Sammanlagda
beloppet af de tillfälliga löneförbättringarna skulle i enlighet
härmed minskas med 1,100 kronor till 10,250 kronor och anslaget i sin
helhet nedsättas till 106,200 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10-
281
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må, för fortsättande af de geologiska
undersökningarna under år 1908 och för utgifvande
af därpå grundade kartor, afhandlingar och
uppsatser samt beredande åt undersökningens tjänstemän
och förste vaktmästare af tillfälliga löneförbättringar,
å extra stat för samma år bevilja ett anslag af
106,200 kronor.
Vägunderhållet på landet.
56:o) På grund af Kungi. Maj:ts därom gjorda framställning hemställer
utskottet, [56.]
att Riksdagen må på extra stat för år 1908
anvisa, för bestridande af statsverkets andel i kostnaden
för vågdelningar, såsom förslagsanslag 50,000 kronor.
57:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att, till understöd uJ%tfddttiU
åt synnerligt betungade väghållning sdistrikt, på extra stat för år 1908 synnerligt be.
■ 1 fn''r\r\n 1 tungade väg
anvisa
150,000 kronor. . .. håiinmgsd*-
Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet strikt.
anfört följande: [57-i
Uti'' 60 § väglagen, sådan denna paragraf lyder från och med
ingången af innevarande år, stadgas, att af uppskattade kostnaden för
underhållet af allmän väg, bro och färja lämnas tre tjugondelar af
statsmedel samt att väghållningsdistrikt, som äro med väghållning synnerligt
betungade, därutöfver må kunna efter Kungl. Maj:ts pröfning
af staten erhålla särskildt understöd, i den. mån medel, som för sådant
ändamål må vara anslagna, därtill lämna tillgång.
Med anledning af sistnämnda bestämmelse hemställde Kungl. Maj .t
till nästlidna års Riksdag, att Riksdagen måtte till understöd åt synnerligt
betungade väghållningsdistrikt på extra stat för år 1907 anvisa
150,000 kronor, att utgå efter vissa angifna hufvudgrunder. Såsom
sådana hufvudgrunder hade af Kungl. Maj:t föreslagits, att understöd
finge bestämmas till högst hälften af distrikts hela väghållningskostnad
enligt af vägstyrelsen uppgjordt förslag till inkomst- och utgiftsstat
för vägkassan för nästföljande år samt den af vederbörande särskilda
Bih. till med. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 56
282
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Departements
chefens
yttrande.
nämnd verkställda uppskattning'' af vägunderhållet den tid, mark är bar.
allt med afdrag af det ordinarie statsbidraget till detta vägunderhåll eller
andra distriktet tillkommande bidrag eller särskilda inkomster, samt att
understöd, som kunde varda beviljadt, skulle utbetalas till vägstvrelsen
för att ingå i distriktets vägkassa.
Mot det af Kungl. Maj:t föreslagna anslagets belopp förklarade
sig Riksdagen icke hafva något att erinra. Beträffande däremot de för
bidragens bestämmande och utbetalning af Kungl. Maj :t föreslagna hufvudgrunder
kunde Riksdagen icke gilla bestämmelsen, att understöd skulle
få lämnas till högst hälften af väghållningsdistriktets hela väghållningskostnad,
hvilket innebure, att understöd från detta anslag skulle kunna
erhållas ej allenast för underhållskostnaden af redan befintliga vägar,
utan äfven för anläggning af nya. Riksdagen ansåge nämligen, att
understödet inom den föreskrifna gränsen borde utgå såsom bidrag
endast till den väghållningskostnad, som föranleddes af vägars underhåll.
Riksdagen vidtog på grund häraf den förändring i afseende å nyssnämnda
liufvudgrunder för understöds utgående, att understöd finge
bestämmas till högst hälften af distrikts kostnad för vägunderhåll.
Med godkännande af Riksdagens berörda beslut i hvad detsamma
skilde sig från hvad Kungl. Maj: t i ämnet föreslagit, utfärdade Kungl.
Maj:t den 22 juni 1906 nådig kungörelse angående dispositionen af
ifrågavarande anslag, hvars bestämmelser skulle lända till efterrättelse
tills vidare, så länge anslag för ändamålet fortfarande anvisades. 1
denna kungörelse upptogos de af Kungl. Maj:t och Riksdagen sålunda
beslutade hufvudgrunder för bidragens bestämmande och utbetalning,
hvarjämte föreskrefs, bland annat, att vägliållningsdistrikt, som önskade
komma i åtnjutande af understöd från anslaget, skulle därom genom
vägstyrelsen göra ansökning, hvilken borde till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i länet ingifvas senast den 1 augusti året näst före det, för
hvilket understödet skulle utgå, samt att det ålåge Kungl. Maj:ts befallningshafvande
att före den 15 augusti med eget utlåtande till Kungl. Maj:t
insända de inkomna ansökningshandlingarna.
Ansökningar om erhållande af understöd från det för år 1907
anvisade anslaget inkommo från tjugutre särskilda vägliållningsdistrikt:
och Kungl. Maj:t tilldelade genom nådigt bref den 5 oktober 1906
femton af dessa vägliållningsdistrikt understöd till ett sammanlagdt
belopp af 121,000 kronor, att utbetalas efter ingången af år 1907.
Det för berörda ändamål för innevarande år tillgängliga anslagsbeloppet,
150,000 kronor, anser jag vara behöflig! jämväl för år 1908.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
283
Visserligen har, såsom af det föregående synes, an slagsbeloppet för år
1907 icke i sin helhet tagits i anspråk, men detta förhållande har sin
grund däri, att en viss varsamhet till en början ansetts böra iakttagas
vid beviljande af understöd från anslaget i fråga. En sådan varsamhet
var så mycket mer af behofvet påkallad, som möjlighet förelåg, att en
del väghållningsdistrikt på grund af den jämförelsevis korta tidrymden
mellan kungörelsens utfärdande och dagen, å hvilken ansökningshandlingarna
senast skulle till Kungl. Maj:ts befallningshafvande ingifvas,
försummat att behörigen tillvarataga sina intressen uti förevarande
afseende. Å andra sidan saknar jag anledning att, innan tillräcklig
erfarenhet om anslagsbehofvet vunnits, föreslå ökning af beloppet.»
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må, till understöd åt synnerligt
betungade väghållningsdistrikt, på extra stat för år
1908 anvisa 150,000 kronor.
Förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos
nötkreaturen.
58:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels på extra Förekomstat
för år 1908 till Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 70,000
kronor, att användas till förekommande och hämmande af tuberkelsjuk- luberkeiijukdomar
hos nötkreaturen, med rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf sagda
belopp under år 1907 af tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet
använda 5,000 kronor, dels ock medgifva, att hvad vid utgången af år
1907 möjligen icke blifvit användt af tidigare för ändamålet beviljade
anslag finge under år 1908 för enahanda ändamål användas.
Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Riksdagen har för hvarje år från och med år 1898 anvisat anslag
å extra stat till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar
hos " nötkreaturen. Anslagens belopp hafva växlat allt efter behofven
för året och tillgången på besparade medel för ändamålet. För innevarande
år har Riksdagen härtill anvisat ett anslag af 60,000 kronor
och därjämte medgifvit, att hvad vid utgången af år 1906 icke blifvit
284
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
användt af tidigare för ändamålet beviljade anslag finge under år 1907
användas för enahanda ändamål.
Landtbruksstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 26 oktober
1906 gjort framställning angående anslagsbehofvet för detta ändamål
under år 1908. Styrelsen har därvid framlagt följande tabell rörande
tuberkulinundersökningarna för tiden från dessa undersökningars början
den 15 oktober 1897 till den 1 september 1906.
År. |
1 Samman-lagda an- |
För första gången pröfvade |
Antal be-sättningar |
Ompröfvade besättningar. t |
||||
talet under-sökta djur. |
Antal. |
1 Antal djur |
% reage-rande af |
första un-dersök-ningen. |
Antal. |
Antal diuri* leage''i inom dessa. | djulen j |
||
15/ 1897—1898 |
63,374 |
1,651 |
48,677 |
31,7 |
570 |
130 |
6,970 |
i < 9,3 |
1899 |
55,601 |
1,325 |
37,994 |
27,5 |
532 |
246 |
13,150 |
7,1 |
1900 |
68,615 |
1,528 |
43,988 |
31,4 |
574 |
479 |
22,113 |
5,8 |
1901 |
65,682 |
1,391 |
34,595 |
35,4 |
537 |
602 |
27,016 |
5,8 i |
1902 |
56,613 |
997 |
23,259 |
30,o |
445 |
665 |
29,451 |
4,8 |
1903 |
58,768 |
895 |
19,253 |
29,4 |
387 |
740 |
34,473 |
5,4 | |
1904 |
61,801 |
914 |
19,049 |
27.o'' |
417 |
812 |
36,197 |
4,7 |
1905 |
70,051 |
1,143 |
23,360 |
28,7 |
565 |
896 |
40,033 |
4,9 |
1906 till V, |
42,669 |
601 |
11,041 |
29,4 |
317 |
633 |
27,007 |
4.2 ■ |
Summa |
541,174 |
10,445 |
261,216 |
— |
4,344 |
— |
_ |
— |
Denna tabell utvisar, att arbetet mot tuberkulosen inom ladugårdarna
alltjämt skridit framåt, hvilket framgår äfven af den omständigheten,
att af de besättningar, som under år 1905 ompröfvats
med tuberkulin och sålunda varit föremål för skyddande åtgärder mot
tuberkulos, ej mindre än 465 besättningar om tillhopa 13,794 djur visat
sig vid ompröfningen reaktionsfria, under det att år 1904 detta varit
förhållandet med endast 410 besättningar om tillhopa 12,538 djur.
Vidkommande storleken af det belopp, som borde af Riksdagen
äskas till bestridande af kostnaderna för tuberkulosens bekämpande inom
ladugårdarna år 1908, har landtbruksstyrelsen erinrat, hurusom styrelsen
i sin underdåniga framställning den 30 november 1905 rörande
detta ämne på anförda skäl beräknat anslagsbehofvet för år 1907 till
70,000 kronor, hvilket belopp dock af Kungl. Maj:t och Riksdagen nedsatts
till 60,000 kronor. Enligt den utredning, som funnes intagen uti
landtbruksstyrelsens förslag till användning af 1907 års anslag för ändamålet,
skulle ett sammanlagdt belopp af 22,100 kronor åtgå till sär
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
285
skilda, i skrifvelsen med bestämda belopp angifna utgifter, medan återstående
37,900 kronor skulle användas till betalande af veterinärernas
räkningar för utförda undersökningar. Sistberörda kostnad hade emellertid
år 1905 uppgått till något öfver 40,500 kronor, hvadan och då
antalet med tuberkulin undersökta djur, såsom af ofvan meddelade tabell
framginge, sedan år 1902 befunne sig i stadigt stigande, det icke kunde
anses omöjligt, att 1907 års anslag komme att visa sig otillräckligt.
Det anslag, som komme att af Riksdagen för år 1908 äskas för tuberkulosens
bekämpande, syntes därför böra beräknas så stort, att därmed
äfven kunde betäckas möjligen under år 1907 af nämnda anledning
uppkommande brist, och syntes sålunda icke böra bestämmas lägre än
till 70,000 kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till nästinstundande Riksdag aflåta
nådig proposition, att Riksdagen måtte till förekommande och hämmande
af tuber kelsjukdomar hos nötkreaturen på extra stat för år 1908
bevilja samt ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag af 70,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf sagda belopp för år
1907 af tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet använda 5,000
kronor.
Enligt från statskontoret meddelad uppgift förefanns vid slutet af år Departements1906
å tidigare anslag till ifrågavarande ändamål en behållning å 12,004
kronor 77 öre. Tillsammans med det för innevarande år beviljade anslaget,
60,000 kronor, utgöra alltså de för år 1907 disponibla medlen ett
sammanlagdt belopp af 72,004 kronor 77 öre. På grund af de föreskrifter
om användningen af dessa medel, som af Kungl. Maj:t den 16 november
1906 fastställdes, skall ett belopp af 22,100 kronor afses till vissa särskilda
ändamål, bland annat, arfvode åt föredragande af tuberkulinärenden
hos landtbruksstyrelsen, arfvode och reseersättning till konsulent, gäldande
af kostnader för tuberkulinberedning, understöd vid bemödanden till tuberkulosens
bekämpande inom ladugårdsbesättningar m. m., hvarefter återstoden
är tillgänglig för betalande af veterinärers räkningar för utförda
undersökningar. Beträffande nyssnämnda understöd föreskref Kungl.
Maj:t, bland annat, att de skulle för år 1907 kunna tilldelas djurägare,
hvilkas odlade jord icke öfverstege sammanlagdt 50 hektar och som
idkade jordbruk såsom hufvudsaklig näring eller väsentlig binäring
samt visade sig underhålla sin kreatursbesättning hufvudsakligen genom
eo-et pålägg. Då dylikt understöd förut icke kunnat erhållas af andra
än ägare af högst 15 nötkreatur, innebära de nya bestämmelserna en
286
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
väsentlig utvidgning af deras krets, som kunna täfla om dylikt understöd.
Om än hittills sådana understöd kunnat endast i helt ringa omfattning
utdelas, torde det därför finnas anledning antaga, att de framdeles,
därest de nya bestämmelserna bibehållas, skola alltmera vinna
användning och att det kanske befinnes nödvändigt att därtill afse
större belopp af anslaget än hittills skett.
Då redan under närvarande förhållanden antalet undersökta djur
på senare tid årligen ökats, synes det, på sätt landtbruksstyrelsen
framhållit, möjligen kunna inträffa, att de för innevarande år tillgängliga
medlen befinnas otillräckliga. Samma fara föreligger uppenbarligen
äfven för år 1908, därest icke anslaget höjes. Då det enligt
min mening skulle för det nu pågående systematiska arbetet på nötkreaturstuberkulosens
bekämpande vara synnerligen ofördelaktigt, om
undersökningarna på statens bekostnad skulle behöfva till följd af brist
på medel för någon tid inställas, synes mig ett förhöjdt anslag böra
äskas för år 1908, livarjämte medgifvande torde böra af Riksdagen
begäras till att redan under år 1907 använda exempelvis 5,000 kronor
af detta anslag. Af alla dessa anledningar anser jag det af landtbruksstyrelsen
för år 1908 begärda anslagsbeloppet af 70,000 kronor
icke vara för högt beräknadt. För den händelse, mot förmodan, något
öfverskott skulle uppstå å innevarande års medel, torde liksom förut,
bemyndigande böra begäras till dessa medels användning under följande
år.»
Utskottet, som icke haft något att emot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning erinra, hemställer,
att Riksdagen må
a) på extra stat för år 1908 till Kungl. Maj:ts
förfogande ställa ett anslag af 70,000 kronor, att användas
till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar
hc$s nötkreaturen, med rätt för Kungl. Maj:t
att låta utaf sagda belopp under år 1907 af tillgängliga
medel förskottsvis för ändamålet använda 5,000
kronor, samt
b) medgifva, att hvad vid utgången af år 1907
möjligen icke blifvit användt af tidigare för ändamålet
beviljade anslag, må under år 1908 för enahanda
ändamål användas.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
287
Allmänna arbeten af beskaffenhet att deras utförande kontrolleras
af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
59:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen
dels att på extra stat för år 1908 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande,
under benämning norrländska afdikningsanslaget, till understödjande,
medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, af myrutdikningar
och vattenaftappningar inom Yästernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, vare sig ändamålet med arbetsföretaget
vore uppodling af till åker eller äng lämplig jord eller minskning
af frostländighet för närliggande bygd, ett belopp af 700,000 kronor;
äfvensom besluta, att i afseende å erhållande och tillgodonjutande
af statsbidrag från ifrågavarande anslag skulle tillämpas nu gällande
allmänna villkor och bestämmelser i sådant, afseende;
dels ock att på extra stat för år 1908 ställa till Kungl. Maj:ts
förfogande, under benämning allmänna fr ostminskning samlag et, till understödjande,
medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, af sådana
myrutdikningar och vattenaftappningar inom öfriga delen af riket, hvilkas
ändamål vore att minska frostländigheten för närliggande bygd, ett belopp
af 200,000 kronor;
äfvensom godkänna de allmänna villkor och bestämmelser för erhållande
och tillgodonjutande af statsbidrag från sistnämnda anslag, som
i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 12 januari 1907 föreslagits.
•
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört, följande:
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beviljade Riksdagen
nästlidna år, i stället för det förut vanligen årligen beviljade anslaget
till »understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af
sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål vore
att minska frostländigheten för närliggande bygd», två särskilda anslag,
det ena å 500,000 kronor under benämning »norrländska afdikningsanslaget))
och det andra å 200,000 kronor under benämning »allmänna
trostminskningsanslaget». Det förra af dessa bägge anslag afser understödjande,
medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, af myrutdikningar
och vattenaftappningar inom Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, vare sig ändamålet med företaget
är uppodling af till åker eller äng lämplig jord eller minskning af
frostländighet. Det sistnämnda anslaget däremot afser understödjande,
Norrländska
afdiknings
anslaget.
Allmänna
frostminsk
ninqsanslaqct.
[59, 60.]
288 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, af sådana myrutdikningar
och vattenaftappningar inom öfriga delen af riket, hvilkas ändamål
är att minska frostländigheten. Därjämte godkände Riksdagen
vissa af Kungl. Maj:t föreslagna allmänna villkor och bestämmelser
för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag från det norrländska
afdikningsanslaget och beslöt tillika, i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag,
att för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag från allmänna
frostminskningsanslaget skulle tillämpas då gällande allmänna
villkor och bestämmelser angående statsbidrag till frostminskningsföretag.
Kungörelser härom hafva af Kungl. Maj:t utfärdats den 22
juni 1906.
De bägge år 1906 anvisade anslagens sammanlagda summa,
700,000 kronor, var densamma, hvartill det förra frostminskningsanslaget
för år 1906 beviljats. Någon anslagssökning ägde alltså icke
rum utan endast en fördelning af beloppet i förening med i vissa hänseenden
ändrade användningsföreskrifter.
Nu hafva väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen
i underdånig skrifvelse den 15 oktober 1906 gjort framställning
om anslag för ifrågavarande ändamål för 1908 och i sådant afseende
anfört följande.
De stora fördelar, som frostafdikningar medförde, vört; numera
så beaktade, att anspråken på statens bidrag för dylika afdikningars
utförande ständigt ökades. Då styrelserna i underdånig skrifvelse den
29 oktober 1904 senast framhållit behofvet af höjning i anslaget till
frostafdikningars understödjande, hade de tillika meddelat, att vid samma
tid förelegat granskade ansökningar, för hvilka planerna efter beräkning
af vanligt bidrag tagit i anspråk en anslagssumma af 219,800
kronor, hvarförutom endast under tiden till den 1 oktober samma år
inkommit ännu icke granskade framställningar om bidrag till sammanlagdt
belopp af 1,047,200 kronor. Ehuruväl med visshet kunde antagas,
att anspråken på statsbidrag för frostafdikningar årligen skulle
komma att ökas, hade styrelserna likväl ansett, att en så stark stegring
som den, hvilken inträffat under år 1904, vore af mer tillfällig
natur och därför ej påkallade en ökning i anslaget af så stor omfattning,
som skulle behöfvas för att på eu gång tillgodose alla berättigade
ansökningar och omedelbart undanrödja den brist i anslaget, som under
de närmaste åren vore att emotse, samt att en begränsning i anslagets
förhöjning måste äga rum, hvarför en ökning af 200,000 kronor ansetts
vara nog för att så småningom afhjälpa nämnda brist. Antagandet, att
anspråken på statsbidrag för frostafdikningars verkställande årligen skulle
i
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 289
komma att ökas, hade äfven under senaste två år bekräftat sig, och den
vid 1905 års riksdag beviljade förhöjningen, 200,000 kronor, i anslaget,
hvarigenom detsamma uppgått till 700,000 kronor, hade visat sig otillräcklig
för att täcka den redan år 1904 befintliga anslagsbristen. Af en
verkställd utredning hade nämligen framgått, att ansökningar om understöd
från ifrågavarande anslag i högst väsentlig grad ökats, hvilket ock
framginge af följande tablå, omfattande ansökningar, som den 15 oktober
1906 vore på pröfning beroende.
Antal frostaf- diknings- företag |
Begärda anslag Kr. |
|||
Bör de fyra nordligaste länen. |
28 |
55,800 |
||
Jämtlands |
45 |
482,800 |
||
Västerbottens |
239 |
1,046,500 |
||
Norrbottens |
85 |
508,600 |
||
Summa |
397 |
2,093,700 |
||
Kronobergs Ålfsborgs Östergötlands Jönköpings Skaraborgs Kalmar |
För rikets öfriga län. |
13 |
31,100 |
|
15 |
64,700 |
|||
1 |
14,100'' |
|||
2 |
23,600 |
|||
1 |
2,400 |
|||
2 |
5,200 |
|||
Stockholms |
2 |
37,500 |
||
Södermanlands |
1 |
6*200 |
||
Uppsala Örebro |
1 |
3,200! |
||
1 |
3,700 |
|||
Gäfieborgs Kopparbergs |
8 |
73,200 |
||
6 |
9,900 j |
|||
Summa |
53 |
274,800! |
Styrelserna hafva vidare erinrat om den uti statsverkspropositionen
till 1906 års riksdag meddelade tablå angående frostminskningsanslagets
användning under femårsperioden 1901—1905, hvarefter styrelserna
i denna del slutligen anfört följande.
Bih. till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.
37
2S0
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Departe
mentschefens
yttrande.
Eu jämförelse mellan de sålunda lämnade uppgifterna visade med
tydlighet icke allenast den väsentliga ökningen uti antalet afdikningsföretag
öfver hufvud utan ock den ej obetydliga höjningen i antalet
dylika företag äfven inom de sydligare delarna af landet, häntydande
på vidgad insikt om dessa dikningsföretags stora nytta och betydelse.
Vid sådant förhållande ansåge sig styrelserna ej böra underlåta att
hemställa om en ökning uti de för frostafdikningars befrämjande afsedda
anslag. Att på en gång tillgodose alla anspråk syntes ej kunna
ifrågasättas, då på statsverket hvilade många andra stora kraf å bidrag
för främjande af viktiga allmänna ändamål, och anslagsfordringarna
måste begränsas med hänsyn härtill. Med ledning af den lämnade utredningen
rörande inkomna ansökningar om statsbidrag ansåge styrelserna
därför, att tillökningen uti det för bidrag till afdikningar inom de
nordligaste länen afsedda anslaget borde kunna begränsas till 250,000
kronor och ökningen uti allmänna frostminskningsanslaget bestämmas
till 50,000 kronor.
Styrelserna hafva vidare förklarat sig anse, att förändrade bestämmelser
borde meddelas angående villkoren för bidrag ur allmänna frostminskningsanslaget,
och i sådant hänseende andragit, att bland de föreskrifter,
som meddelats i kungörelsen den 22 juni 1906 om villkoren för
bidrag från norrländska afdikningsanslaget, i mom. 10 förekomme bestämmelse,
innefattande bemyndigande för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att medgifva anstånd med utförande af ett afdikningsföretag, att en dylik
till lättnad i ärendens behandling ledande föreskrift jämväl vore önsk- »
värd beträffande arbetsföretag, som understöddes från allmänna frostminskningsanslaget,
samt att det i öfrigt syntes vara lämpligt, att föreskrifterna
för erhållande och tillgodonjutande af bidrag från sistnämnda
anslag öfverensstämde med dem, som gällde för statsbidrag från norrländska
afdikningsanslaget, och att de sammanfördes i särskild författning.
I anslutning härtill hafva styrelserna afgifvit förslag till bestämmelser
om de villkor, som skulle gälla för erhållande af statsbidrag
från allmänna frostminskningsanslaget, lika lydande med dem i förenämnda
kungörelse den 22 juni 1906 om villkoren för bidrag från
norrländska afdikningsanslaget, med undantag däraf att i mom. 3 bestämmelsen,
att bidrag icke finge lämnas till utdikning af redan odlad
jord uteslutits, hvarjämte undersöknings- och förrättningskostnad icke
skulle få inräknas i det belopp, hvarefter statsbidrag skulle få beräknas.
Af den sålunda lämnade utredningen framgår, att de företag,
hvilka äro afsedda att understödjas med ifrågavarande båda anslag,
af allmänheten omfattas med ett ständigt stigande intresse. Såväl det
Statsutskottets Utlåtande N:o 10-
291
växande antalet ansökningar som den ökade omfattningen af de företag,
för hvilka anslag äskas, bära vittne därom. Från denna synpunkt
torde således icke vara något att invända mot styrelsernas hemställan.
Emellertid anser jag mig af hänsyn till andra viktiga anslagskraf
förhindrad att fullt tillmötesgå densamma, utan anser mig för
närvarande böra inskränka mig till att föreslå allenast en viss förhöjning
af det norrländska afdikningsanslaget. Af naturliga skäl är det
nämligen förnämligast detta anslag som visat sig otillräckligt. Den
af styrelserna uppgjorda tabellen visar, att de ansökningar om bidrag
ur norrländska afdikningsanslaget, som förelågo till pröfning den 15
oktober 1906, afsågo bidrag till något mer än fyra gånger anslagets
årliga belopp under det att summan af anspråken på bidrag ur allmänna
frostminskningsanslaget med endast något mer än V4 öfversköt
detta anslags årsbelopp.
Ej ens i fråga om det norrländska afdikningsanslaget anser jag
mig emellertid kunna fullt tillmötesgå styrelsernas önskningar. Af förut
antydda hänsyn till andra utgifter anser jag mig nämligen böra stanna
vid att hemställa om en förhöjning af anslaget från 500,000 till 700,000
kronor eller med 200,000 kronor. Med nämnda förhöjning kommer ju
ändock detta anslag ensamt att uppgå till samma belopp som statsmakterna
år 1905 ansågo staten böra i förevarande hänseenden offra för
landet i dess helhet.
I likhet med styrelserna anser jag vidare det vara önskligt, att
de för bidrag från allmänna frostminskningsanslaget gällande bestämmelser,
hvilka nu innehållas uti de i kungörelsen den 22 juni 1906
åberopade kungörelserna den 29 mars 1897 och den 6 juni 1902,
bringas till öfverensstämmelse med hvad som gäller i fråga om bidrag
ur norrländska afdikningsanslaget; och jag går därvid så till vida längre
än styrelserna, att jag anser någon skillnad ej ens böra göras ifråga
om rätten att erhålla bidrag äfven för undersöknings- och förrättningskostnader.
Likaledes är jag ense med styrelserna i fråga om önskvärdheten
af att bestämmelserna om villkoren för bidrag från förstnämnda
anslag varda i en författning sammanförda, och detta så mycket mer
som kungörelsen den 29 mars 1899 äfven innehåller villkoren för erhållande
af understöd till väganläggningar, vägförbättringar, bro- och
hamnbyggnader samt uppränsning af åar och farleder, hvilka ärenden
icke tillhöra jordbruksdepartementets handläggning. I anslutning till
hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig föreslå, att följande allmänna
villkor och bestämmelser måtte stadgas för erhållande och tillgodonjutande
af statsbidrag från allmänna frostminskningsanslaget:
292
Statsutskottets Utlåtande N;o 10.
Mom. 1. För hvarje företag måste plan till arbetets utförande
jämte beräkning öfver därmed förenade kostnader vara uppgjord och
hafva vunnit Kungl. Maj:ts nådiga fastställelse; och skall menighet,
bolag eller annan vederbörande, som erhållit statsunderstöd till arbetets
utförande, vara underkastad alla de villkor och kontroller, som af Kungl.
Maj:t pröfvas lämpliga och nödiga.
Mom. 2. Innan statsbidrag beviljas, bör efter offentligen utfärdad ''
kungörelse vederbörande menighet hafva afgifvit vttrande om företagets
lämplighet och nytta.
Mom.'' 3. Statsbidrag må af Kungl. Maj:t bestämmas till högst
hällten af såväl den enligt den fastställda arbetsplanen beräknade kostnaden
för vattenafledningen och afdikningen som ock den af landtbruksstyrelsen
efter vederbörlig granskning godkända undersöknings- och förrättningskostnad,
sökande fått vidkännas i anledning af arbetsplanens upprättande,
dock att anslag icke må beviljas till afdikning af redan odlad
jord;
skolande menighet, bolag eller andra vederbörande, hvilka antagas
komma att af ett genom statsbidrag understödt företag hafva nytta,
genom kontant tillskott, materialier, arbete eller andra bidrag bestrida
den återstående, icke af statsmedel anvisade andelen af kostnaderna
för företagets fullbordande, hvarvid bestämmelsen i mom. 4 skall iakttagas.
Mom. 4. Vid meddelande af statsbidrag skall, där Kungl. Maj:t
icke finner undantag böra äga rum, iakttagas, att, om verkliga kostnaden
för arbetets utförande skulle befinnas understiga den beräknade,
af vederbörande myndighet granskade och godkända kostnaden, det
beviljade statsbidraget minskas med så stor del af den ifrågavarande
besparingen, som det beviljade statsbidraget utgjort af den beräknade
kostnadssumman.
Mom. 5. Då ett arbetes utförande öfverlämnas till menighet,
bolag eller enskilde, bör kontrakt därom vara i vederbörlig ordning
afslutadt samt af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkändt.
Kontraktet skall innefatta förbindelse för menighet, bolag eller
enskilde dels att i noggrann öfverensstämmelse med den fastställda
arbetsplanen och under skyldighet att därvid vara underkastade vederbörandes
kontroll påbörja och fullborda arbetet inom viss bestämd tid,
utan att vidare väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna medel,
och dels att, genom egna tillskott, utgöra hvad som utöfver statsbidraget
kan erfordras, äfvensom de öfriga åtaganden, som enligt dessa
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
293
allmänna villkor och bestämmelser vederbörande åligga; ägande vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, att, där den pröfvar lämpligt, uti kontraktet
intaga det förbehåll att, innan sista delen af statsbidraget utbetalas,
bör styrkas, att till styrelsen blifvit aflämnade fullständiga ritningar,
utvisande huru arbetet blifvit utfördt.
Mom. 6. För fullgörandet af sådant kontrakt, äfvensom för de
lyftade statsmedlens återbäring, ifall mot kontraktet brytes, skall ställas
sådan säkerhet, som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännes;
varande dock städer och sådana menigheter, hvilka Kungl. Maj:t anser
därifrån böra befrias, från dylik skyldighet frikallade.
Mom. 7. Beviljadt statsbidrag kan i allmänhet icke utbekommas,
förrän arbetsföretaget blifvit börjadt, hvarefter anslagna medel få successivt
och i mån af arbetets fortgång lyftas vid de terminer, som i
kontraktet finnas utsatta eller särskild! blifvit bestämda af väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen; börande, såvida icke Kungl. Maj:t, med afseende
å särskilda förhållanden, pröfvar skäligt annorlunda förordna,
någon del af statsbidraget i statskontoret innestå, intill dess arbetet är
vederbörligen afsynadt och godkändt.
Mom. 8. Alla statsbidrag, som blifvit uti ifrågavarande afseende
beviljade, skola från statskontoret utbetalas antingen omedelbart eller ock
genom Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande eller den myndighet,
som fått sig uppdraget att medlen rekvirera och uttaga; hörande,
innan större eller mindre del af beviljade statsbidrag utbetalas, hos
statskontoret företes:
a) om arbetets utförande afslutadt och godkändt kontrakt;
b) af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkänd säkerhetshandling
för samma kontrakts fullgörande eller medlens återbäring i de fall,
där sådan säkerhet enligt mom. 6 erfordras;
c) behörigt intyg att arbetet är börjadt.
Kungl. Maj:t äger dock att, i de fall där sådant anses vara al
behofvet påkalladt, medgifva, att någon del af anslaget må förskottsvis
till vederbörande utbetalas.
Mom. 9. De säkerhetshandlingar, som för statsbidrags utbekommande
till statskontoret aflämnats, förblifva uti statskontorets vård; dock
skola sådana handlingar, som vederbörande ämbetsmyndigheter kunna
blifva i behof att begagna, till dem på behörig rekvisition utlämnas.
Mom. 10. I händelse afvikelse, utan därtill erhållen vederbörlig
tillåtelse, skett från den fastställda arbetsplanen eller arbetet, utan af
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen medgifvet anstånd med detsamma»
utförande, icke blifvit fullbordadt inom därför bestämd tid, ankommer
Motioner.
294 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
på Kungl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetalning af statsbidraget
samt återfordra hvad däraf uppburits att på en gång eller successivt
till statskontoret inbetalas inom den tid, som bestämmes af Kungl.
Maj:t eller af Riksdagen, till hvars pröfning frågan om uppburna medels
återbäring öfverlämnas, därest längre anstånd därmed än till nästa
riksdag anses erforderligt. Statskontoret bör tillse, att sådan inbetalning
ingår i vederbörlig ordning; och skall det åligga vederbörande
att a sålunda lyftade och aterburna medel jämväl erlägga fem procent
årlig ränta från lyftniugsdagen, till dess återbetalning sker.
Mom. 11. De arbetsföretag, för hvilkas utförande statsbidrag beviljats,
böra vara påbörjade inom tid, som i det om företagets utförande
upprättade kontrakt eller af Kungl. Maj:t särskildt blifvit bestämd;
kommande, da arbetet icke påbörjats inom den sålunda bestämda tidens
förlopp, det beviljade beloppet att reserveras till Riksdagens disposition.
Mom. 12. Alla med statsbidrag utförda arbeten skola af den eller
dem, som sådant understöd bekommit, underhållas, intill dess sådan
underhållsskyldighet kan varda andra i laga ordning ålagd eller vederbörande
från underhållsskyldigheten befriats.
Mom. 13. Alla kostnader, af hvad namn de vara må, som i följd
af erhallna statsbidrag föranledts för statskontoret, skola utan undantag
bestridas eller godtgöras utaf den eller dem, som statsbidragen erhållit.
ö
Hvad slutligen vidkommer den synnerligen viktiga frågan om
åstadkommande af tillfyllestgörande bestämmelser till betryggande af
underhållet utaf de med statsbidragen utförda arbetena, tillåter jag mig
nämna, att jag, med närmaste anledning af Riksdagens uttalande härom
nästlidna år, uti skrifvelse den 22 juni 1906 till chefen för justitiedepartementet
gjort framställning om vidtagande af åtgärder för, att förslag
till mera betryggande garantier i berörda hänseende måtte kunna, om
möjligt, framläggas för innevarande års Riksdag. Enligt hvad bemälde
departementschef meddelat mig, har det emellertid icke låtit sig göra
att inom den sålunda tillmätta tiden utarbeta något förslag i ämnet,
och måste på^ grund häraf denna fråga för närvarande undanskjutas.»
I sammanhang med Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har utskottet
till behandling förehaft två inom Andra Kammaren väckta motioner,
nämligen
motionen n:o 36 af herrar J. Ström och I). Persson i Tällberg,
livilka föreslagit, att Riksdagen för sin del måtte besluta att på de
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
295
villkor, som af Kungl. Maj:t föreslagits, dels på extra stat för år 1908
ställa till Kungl. Maj:ts förfogande, under benämning Norrlands- och
Dala-afdikning samlag et, till understödjande medelst statsbidrag utan
återbetalningsskyldighet af myrutdikningar och vattenaftappningar inom
Kopparbergs, Gäfleborgs, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och
Norrbottens län, vare sig ändamålet med arbetsföretaget är uppodling
af till åker eller äng lämplig jord eller minskning af frostländigheten
för närliggande bygd, ett’ belopp af 700,000 kronor, dels ock att på
extra stat för år 1908 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande under benämning
allmänna frostminskning sanslaget — —--(lika med Kungl.
Maj:ts förslag); samt
motion n:o 139, däri af herr J. Andersson i Baggböle, med hvilken,
hvad motionens syfte beträffar, flera af kammarens ledamöter instämt,
föreslagits att Riksdagen måtte på extra stat för år 1908 ställa till
Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp af 1,000,000 kronor, utgörande det
norrländska afdikningsanslaget till understödjande medelst statsbidrag
utan återbetalningsskyldighet af myrutdikningar och vattenaftappningar
inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,
vare sig ändamålet med arbetsföretaget är uppodling af till åker eller
äng lämplig jord eller minskning af frostländighet för närliggande bygd.
Hvad först beträffar herrar Ströms och Perssons motion, så
anser utskottet, vid det förhållande att hvarken den s. k. norrlaudskommittén
eller landtbruksstyrelsen föreslagit, att afdikningsanslaget
skulle omfatta Gäfleborgs och Kopparbergs län och sålunda utredning
saknas om behofvet i dessa län af statsbidrag för ifrågavarande ändamål,
sig icke kunna, såsom frågan nu föreligger, förorda bifall till
motionen. Härtill kommer äfven, att, därest, såsom motionärerna föreslagit,
understöd från anslaget skulle beredas företag inom nämnda
två län, motsvarande minskning måste göras i hvad som kunde vara
att tillgå för de norrländska länen, hvilket med hänsyn till omfattningen
af de redan ingifna ansökningarna om understöd från fonden
icke svnes tillrådligt.
Ej heller herr Anderssons ofvannämnda motion anser sig utskottet
böra tillstyrka, då uti ifrågavarande anslag, som första gången beviljades
vid nästlidet års riksdag med 500,000 kronor, redan af Kungl.
Maj:t föreslagits eu förhöjning med 200,000 kronor till 700,000 kronor,
och hänsyn till viktiga anslagsbehof synes kräfva varsamhet vid bestämmande
af denna så nyligen å hufvudtiteln uppförda utgift.
Då utskottet alltså finner sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag
Utskottets
yttrande.
296
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
i fråga om norrländska afdikningsförslaget, har utskottet därvid velat
uttala önskvärdheten af, att den af nästlidet års Riksdag upptagna frågan
om åstadkommande af tillfyllestgörande bestämmelser till betryggande
af framtida underhållet af de med statsbidragen utförda arbetena måtte
snart vinna sin lösning, så att betryggande garantier i detta hänseende
må kunna erhållas.
Emot Kungl. Maj:ts förslag om medel till allmänna frostminskningsanslaget
och till allmänna villkor och bestämmelser för erhållande
af bidrag från detta anslag har utskottet icke haft något att erinra.
Utskottet hemställer alltså,
a) att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts
förslag och med afslag å herrar Ströms och Perssons
förenämnda motioner, må ställa ett anslag till Kungl.
Maj:ts förfogande, under benämning norrländska afdikningsanslaget,
till understödjande medelst statsbidrag
utan återbetalningsskyldighet af myrutdikningar
och vattenaftappningar inom Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, vare sig
ändamålet med arbetsföretaget är uppodling af till
åker eller äng lämplig jord eller minskning af frostländighet
för närliggande bygd;
b) att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts
förslag och afslag å herr Anderssons ofvanberörda motion,
må besluta att på extra stat för år 1908 uppföra
det i mom. a) omförmälda anslag med ett belopp af
700.000 kronor; och
c) att Riksdagen må besluta, att i afseende å
erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag från
ifrågavarande anslag skola tillämpas nu gällande allmänna
villkor och bestämmelser i sådant afseende;
äfvensom
d) att Riksdagen må på extra stat för år 1908
ställa till Kung], Maj:ts förfogande, under benämning
allmänna frostminskningsanslaget, till understödjande
medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet af
sådana myrutdikningar och vattenaftappningar inom
öfriga delen af riket, hvilkas ändamål är att minska
frostländigheten för närliggande bygd, ett belopp af
200.000 kronor; samt
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
297
e) att Riksdagen må godkänna följande allmänna
villkor och bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande
af statsbidrag från sistnämnda anslag nämligen
:
Mom. 1. För hvarje företag måste plan till
arbetets utförande jämte beräkning öfver därmed förenade
kostnader vara uppgjord och hafva vunnit Kungl.
Maj:ts nådiga fastställelse; och skall menighet, bolag
eller annan vederbörande, som erhållit statsunderstöd
till arbetets utförande, vara underkastad alla de villkor
och kontroller, som af Kungl. Maj:t pröfvas lämpliga
och nödiga.
Mom. 2. Innan statsbidrag beviljas, bör efter
offentligen utfärdad kungörelse vederbörande menighet
hafva afgifvit yttrande om företagets lämplighet och
nytta.
Mom 3. Statsbidrag må af Kungl. Maj:t bestämmas
till högst hälften af såväl den enligt den
fastställda arbetsplanen beräknade kostnaden för vattenafledningen
och afdikningen som ock den af landtbruksstyrelsen
efter vederbörlig granskning godkända
undersöknings- och förrättningskostnad, sökande fått
vidkännas i anledning af arbetsplanens upprättande,
dock att anslag icke må beviljas till afdikning af
redan odlad jord;
skolande menighet, bolag eller andra vederbörande,
hvilka antagas komma att af ett genom statsbidrag
understödt företag hafva nytta, genom kontant
tillskott, materialer, arbete eller andra bidrag bestrida
den återstående, icke af statsmedel anvisade andelen
af kostnaderna för företagets fullbordande, hvarvid
bestämmelsen i mom. 4 skall iakttagas.
Mom. 4. Vid meddelande af statsbidrag skall,
där Kungl. Maj:t icke finner undantag böra äga rum,
iakttagas, att, om verkliga kostnaden för arbetets
utförande skulle befinnas understiga den beräknade,
af vederbörande myndighet granskade och godkända
kostnaden, det beviljade statsbidraget minskas med
så stor del af den ifrågavarande besparingen, som
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Samt. 1 Afd. 10 Höft. 38
298
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
det beviljade statsbidraget utgjort af den beräknade
kostnadssumman.
Mom. 5. Då ett arbetes utförande öfverlämnas
till menighet, bolag eller enskilde, bör kontrakt därom
vara i vederbörlig ordning afslutadt samt af väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen godkändt.
Kontraktet skall innefatta förbindelse för menighet,
bolag eller enskilde dels att i noggrann öfverensstämmelse
med den fastställda arbetsplanen och under
skyldighet att därvid vara underkastade vederbörandes
kontroll påbörja och fullborda arbetet inom viss bestämd
tid, utan att vidare väcka anspråk på ytterligare
bidrag af allmänna medel, och dels att, genom egna
tillskott, utgöra hvad som utöfver statsbidraget kan
erfordras, äfvensom de öfriga åtaganden, som enligt
dessa allmänna villkor och bestämmelser vederbörande
åligga; ägande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att,
där den pröfvar lämpligt, uti kontraktet intaga det
förbehåll att, innan sista delen af statsbidraget utbetalas,
bör styrkas, att till styrelsen blifvit aflämnade
fullständiga ritningar, utvisande huru arbetet blifvit
utfördt.
Mom. 6. För fullgörandet af sådant kontrakt,
äfvensom för de lyftade statsmedlens återbäring, ifall
mot kontraktet brytes, skall ställas sådan säkerhet,
som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännes;
varande dock städer och sådana menigheter, hvilka
Kungl. Maj:t anser därifrån böra befrias, från dylik
skyldighet frikallade.
Mom 7. Beviljadt statsbidrag kan i allmänhet
icke utbekommas, förrän arbetsföretaget blifvit börjadt,
hvarefter anslagna medel få successivt och i män af
arbetets fortgång lyftas vid de terminer, som i kontraktet
finnas utsatta eller särskild! blifvit bestämda
af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen; börande, såvida
icke Kungl. Maj:t, med afseende å särskilda förhållanden,
pröfvar skäligt annorlunda förordna, någon
del af statsbidraget i statskontoret innestå, intill dess
arbetet är vederbörligen afsynadt och godkändt.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
299
Mom. 8. Alla statsbidrag, som blifvit uti ifrågavarande
afseende beviljade, skola från statskontoret
utbetalas antingen omedelbart eller ock genom Kungl.
Maj:ts vederbörande befallningshafvande eller den myndighet,
som fått sig uppdraget att medlen rekvirera
och uttaga; börande, innan större eller mindre del
af beviljade statsbidrag utbetalas, hos statskontoret
företes:
a) om arbetets utförande afslutadt och godkändt
kontrakt;
b) af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkänd
säkerhetskandling för samma kontrakts fullgörande
eller medlens återbäring i de fall, där sådan säkerhet
enligt mom. 6 erfordras;
c) behörigt intyg att arbetet är börjadt.
Kungl. Maj:t äger dock att, i de fall där sådant
anses vara af behofvet påkalladt, medgifva, att någon
del af anslaget må förskottsvis till vederbörande utbetalas.
Mom. 9. De säkerhetshandlingar, som för statsbidrags
utbekommande till statskontoret aflämnats,
förblifva uti statskontorets vård; dock skola sådana
handlingar, som vederbörande ämbetsmyndigheter
kunna blifva i behof att begagna, till dem på behörig
rekvisition utlämnas.
Mom. 10. I händelse afvikelse, utan därtill erhållen
vederbörlig tillåtelse, skett från den fastställda
arbetsplanen eller arbetet, utan af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
medgifvet anstånd med detsammas
utförande, icke blifvit fullbordadt inom därför bestämd
tid, ankommer på Kungl. Maj:t att låta inställa all
vidare utbetalning af statsbidraget samt återfordra
hvad däraf uppburits att på eu gång eller successivt
till statskontoret inbetalas inom den tid, som bestämmes
af Kungl. Maj:t eller af Riksdagen, till hvars
pröfning frågan om uppburna medels återbäring öfverlämnas,
därest längre anstånd därmed än till nästa
riksdag anses erforderligt. Statskontoret bör tillse,
att sådan inbetalning ingår i vederbörlig ordning;
och skall det åligga vederbörande att å sålunda lyf
-
300
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
O äling slånefonden.
[61-]
Afdikning ar å
kronans skogar
i de norrländska
länen
och i Kopparbergs
län.
[62.]
tade och återburna medel jämväl erlägga fem procent
årlig ränta från lyftningsdagen, till dess återbetalning
sker.
Mom. 11. De arbetsföretag, för hvilkas utförande
statsbidrag beviljats, böra vara påbörjade inom tid,
som i det om företagets utförande upprättade kontrakt
eller af Kungl. Maj:t särskildt blifvit bestämd; kommande,
då arbetet icke påbörjats inom den sålunda
bestämda tidens förlopp, det beviljade beloppet att
reserveras till Riksdagens disposition.
Mom. 12. Alla med statsbidrag utförda arbeten
skola af den eller dem, som sådant understöd bekommit,
underhållas, intill dess sådan underhållsskyldighet
kan varda andra i laga ordning ålagd eller vederbörande
från underhållsskyldigheten befriats.
Mom. 13. Alla kostnader, af hvad namn de vara
må, som i följd af erhållna statsbidrag föranledts för
statskontoret, skola utan undantag bestridas eller godtgöras
utaf den eller dem, som statsbidragen erhållit.
60:o) Under punkt 61 i statsrådsprotokollet har departementschefen
erinrat om att enligt 1903 års Riksdags beslut skulle till odlingslånef onden
under hvart och ett af åren 1904—1908 ej mindre ingå de till statskontoret
inflytande annuiteter å odlingslån, än äfven af riksgäldskontor^^
i mån af behof, öfverlämnas medel till så stort belopp, som jämte de till
fonden ingående annuiteter kunde erfordras till fyllande af högst 1,000,000
kronor; hvilket utskottet velat härmed för Riksdagen
anmäla.
Afdikningar å kronan tillhörig mark.
61:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag får
utskottet hemställa,
att Riksdagen må, i likhet med hvad näst föregående
år ägt rum till bestridande af kostnader för
afdikningar å kronans skogar i de norrländska lånen
och i Kopparbergs län, på extra stat för år 1908 anvisa
ett anslag å 150,000 kronor.
301
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
62:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att af det till afdikning Afafk™g"
af sänka marker, tillhörande västra delen af Alträsks kronopark jämte marker, allen
del af Svanå kronopark och af f. d. Selets stock fångstskog i Öfver
Luleå socken af Norrbottens län, beviljade anslag af 77,000 kronor park m m. i
på extra stat för år 1908 anvisa återstoden, 25,000 kronor. Norrbotten.
Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet [63.1
anfört följande:
»Till afdikning af sänka marker, tillhörande västra delen af Alträsks
kronopark jämte en del af Svanå kronopark och af f. d. Selets stock -fångstskog i Öfver Luleå socken af Norrbottens län, beviljade Riksdagen
år 1905, i enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning,
ett anslag af 77,000 kronor samt anvisade däraf å extra stat
för år 1906 40,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta
utaf sistnämnda belopp förskottsvis under år 1905 af tillgängliga medel
utanordna 20,000 kronor. Därefter anvisade Riksdagen år 1906 i enlighet
med af Kungl. Maj:t därom framställdt förslag af förberörda
anslag å 77,000 kronor på extra stat för år 1907 ett belopp
af 12,000 kronor.
Kungl. Maj:t har åt landtbruksstyrelsen uppdragit att under
närmaste ledning af eu utaf styrelsen därtill utsedd sakkunnig person
låta utföra ifrågavarande arbete i enlighet med af dåvarande extra
landtbruksingenjören Ernst Gustaf Berggren i sådant afseende upprättad
plan, och hafva de för ändamålet anvisade medlen ställts till landtbruksstvrelsens
förfogande.
Uti underdåning skrifvelse den 11 december 1906 har nu landtbruksstyrelsen
anmält, att, sedan styrelsen uppdragit åt landtbruksingenjören
i Norrbottens län Johannes Emil Berggren att gå i författning
om arbetets utförande i enlighet med berörda plan, styrelsen dittills
ställt ett belopp af 35,500 kronor till förfogande af Berggren, samt
att denne med anlitande af sagda medel fullföljt arbetet under de delar
af åren 1905 och 1906, som därtill funnits lämpliga. Då anledning icke
funnes att antaga, att icke hela det af Riksdagen för ifrågavarande
ändamål beviljade anslag af 7 7,000 kronor skulle behöfva tagas i anspråk
för samma ändamål och att icke återstoden af den beviljade summan,
25,000 kronor, skulle behöfva finnas tillgänglig under år 1908, har
landtbruksstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen
aflåta nådig proposition om anvisande för år 1908 af återstoden af det
beviljade anslaget, eller 25,000 kronor.»
302
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må af det till afdikning afsänka
marker, tillhörande västra delen af Alträsks kronopark
jämte en del af Svanå kronopark och af f. d. Selets
stockfångstskog i Öfver-Luleå socken af Norrbottens
län, beviljade anslag af 77,000 kronor på extra stat
för år 1908 anvisa återstoden, 25,000 kronor.
Reglering af flottleder i de norrländska länen äfvensom
i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län.
aui€din9 aJ 63:°) Kun£L Mai:fc liar föreslagit Riksdagen att för bestidande åt
norriZdska kostnader för reglering af flottleder i de norrländska länen äfvensom i
länen äfven- Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län anvisa ett extra anslag för
TerylKOrebro år 19?8 å 100i000 kronor äfvensom medgifva, att de afgifter, som
•ek Västmän- lades å flottningen, Hd ge för enahanda ändamål disponeras.
Under erinran, att dels enahanda belopp som det nn äskade blifvit
•- af Riksdagen för innevarande år beviljadt, dels ock liknande medgifvande
som det nn begärda för samma år lämnats, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må
a) till bestridande af kostnader för reglering af
flottleder i de norrländska länen äfvensom i Kopparbergs,
Örebro och Västmanlands län, anvisa å extra
stat ett anslag för år 1908 å 100,000 kronor samt
b) medgifva, att de afgifter, som läggas å flottningen,
må för enahanda ändamål disponeras.
Uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet.
Uppehållande 64:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda för,slån hem
‘Ät*’
ställer
verksamhet.
[65.] att Riksdagen må, i likhet med hvad för inne
varande
år ägt rum, såsom bidrag till bestridande af
kostnaderna för uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet, på extra stat för år 1908 bevilja ett
anslag af 60,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
303
Skogsodlingens befrämjande.
65:o) Vidare har Kung].. Maj:t föreslagit att Riksdagen måtte för
skogsodlingens befrämjande för år 1908 bevilja ett extra anslag af 100,000
kronor, att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att i mån af tillgång
tilldelas antingen skogsvårdsstyrelser, till hvilka landsting eller
hushållningssällskap för ändamålet lämnat bidrag, eller i landstingsområde,
där sådan styrelse icke funnes, landslag och hushållningssällskap,
under iakttagande att i intetdera fallet statsbidrag finge till
något landstingsområde utgå med högre belopp än det, hvarmed landsting
och hushållningssällskap tillsammans eller ettdera af dem till ändamålet
bidragit, samt att landsting eller hushållningssällskap, som undfått
dylikt bidrag, skulle vara skyldigt att efter årets utgång till Kungl.
Maj:ts vederbörande befallningshafvande afgifva redogörelse öfver användningen
af de utaf staten samt af landsting eller hushållningssällskap
lämnade bidrag.
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en
inom Andra Kammaren af herr C. A. Lindhagen väckt motion (n:o 174),
däri föreslagits, att Riksdagen måtte beträffande enskilda skogsmarkers
förvandling till allmänna skogsmarker besluta att det extra anslaget för
skogsvårdens befrämjande må kunna i lämpliga fall disponeras äfven
till förvärf af den mark, hvarå det allmänna ämnar nedlägga kostnader
för skogskultur, äfvensom höja nämnda anslag från nu föreslagna 100,000
kronor till 200,000 kronor.
De skäl, motionären åberopat till stöd för sitt förslag, finnas anförda
i den af samma motionär väckta motionen n:o 163, till hvilken
utskottet tillåter sig i denna del hänvisa.
Med anledning af den af motionären framställda mening att ifrågavarande
anslag borde höjas för att användas till inköp af den mark,
som skall skogsodlas, har utskottet velat erinra om Riksdagens uttalande
i skrifvelse don 19 maj nästlidet år om att det kan ifrågasättas, huruvida
skogsvårdsstyrelse må kunna beredas rätt att förvärfva fast egendom.
I allt fall synes så ringa erfarenhet om skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet hittills hafva vunnits, att någon höjning i det för dem afsedda
anslaget icke skäligen synes böra äga rum; och anser sig utskottet
följaktligen böra afstyrka herr Lindhagens föreliggande motion.
Skogsodlingens
befrämjande.
T66.1
Motion.
Utskottet»
yttrande.
Motion.
Motioner.
304 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Utskottet, som emot Kungl. Maj:ts omförmälda framställning icke
haft något att erinra, hemställer alltså,
att Riksdagen, med afslag å herr Lindhagens
förenämnda motion, må, med bifall till hvad Kungl.
Maj:t föreslagit, för skogsodlingens befrämjande för år
1908 bevilja ett extra anslag af 100,000 kronor, att
ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att i mån af tillgång
tilldelas antingen skogsvårdsstyrelser, till hvilka
landsting eller hushållningssällskap för ändamålet lämnat
bidrag, eller i landstingsområde, där sådan styrelse
icke finnes, landsting och hushållningssällskap, under
iakttagande att i intetdera fallet statsbidrag må till
något landstingsområde utgå med högre belopp än
det, hvarmed landsting och hushållningssällskap tillsammans
eller ettdera af dem till ändamålet bidragit,
samt att landsting eller hushållningssällskap, som
undfått dylikt bidrag, skall vara skyldigt att efter
årets utgång till Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande
afgifva redogörelse öfver användningen
af de utaf staten samt af landsting eller hushållningssällskap
lämnade bidrag.
66:o) I eu inom Andra Kammaren väckt motion n:o 163 har herr
C. A. Lindhagen föreslagit, att Riksdagen måtte besluta att för år 1907
af skogsudde! anvisa på extra stat ett belopp af 1,500,000 kronor för
inköp af skogbärande eller till skogsbörd duglig mark.
öfver denna motion kommer utskottet att framdeles under riksdagen
afgifva yttrande; hvilket utskottet härigenom skolat för Riksdagen
anmäla.
Utredning angående malmförekomster m. m.
67:o) I förenämnda ämne hafva under Riksdagen väckts motioner
dels i Första Kammaren
af grefve L. Douglas, som i motion n:o 17 hemställt, att Riksdagen
måtte ställa till Kungl. Maj:ts disposition en summa af 200,000
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
305
kronor till påbörjande af en omfattande, i siffror uttryckt och där så
nödigt befinnes äfven genom djupborrningar verkställd utredning angående
mängden af i Sverige förekommande malmer, samt angående
befintligheten af stenkol och andra nyttiga mineralier; samt
af herr V. E. Montgomery, som i motion n:o 27 föreslagit, att
Riksdagen måtte ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag af 25,000
kronor för att verkställa utredning af, huru stora malmkvantiteterna
kunde vara vid de för närvarande inmutade järnmalmsfvndie-heterna i
Lappland;
dels ock i Andra Kammaren
af herr G. J. Berggren, som i motion n:o 120 hemställt, att Riksdagen
måtte ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag af 25,000
kronor för verkställande af utredning, huru stora malmkvantiteterna kunna
vara vid de för närvarande inmutade järnmalmsfyndigheterna i Lappland.
Öfver dessa motioner kommer utskottet att framdeles under Riksdagen
afgifva yttrande; hvilket utskottet ansett sig här böra
anmäla.
Restitution af fraktafgifter för kalk.
68:o) I särskild till Riksdagen den 12 februari innevarande år afbiten Restitution «/
proposition har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för restitution af fra^rafy^r
fraktafgifter för kalk å extra stat för år 1908 anvisa ett förslagsanslag 167.1
å 200,000 kronor.
Öfver denna proposition kommer utskottet att framdeles under riksdagen
afgifva utlåtande; hvilket utskottet härigenom skola för Riksdagen
anmäla.
internationella landtbruksinstitutet i Rom.
69:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till bestridande intemati»-af kostnaden för Sveriges deltagande uti internationella landtbruksinstitutet Cuksinstitutet
i Bom, på extra stat för år 1908 anvisa 5,000 kronor. i Rom.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet [68.j
anfört följande:
Bih. till lliksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.
39
306
Statsutskottets Utlutande N:o 10.
»Sedan på initiativ af Hans Maj:t Konungen af Italien en internationell
konferens, till hvilken äfven Sverige sände ombud, hållits i
Rom under våren 1905 för vidtagande af förberedande åtgärder till
upprättande af ett internationellt landtbruksinstitut i nämnda stad, samt
ombuden vid denna konferens, under förbehåll af godkännande af de
särskilda vid konferensen representerade makternas regeringar, undertecknat
en slutakt, innefattande förslag till konvention om upprättande
af ett dylikt landtbruksinstitut, behagade Kungl. Maj:t, efter inhämtande
af yttranden utaf landtbruksakademiens förvaltningskommitté och landtbruksstyrelsen,
den 5 januari 1906 bemyndiga svenske ministern i Rom
att å Sveriges vägnar underteckna berörda konvention, dock under förbehåll
att Kungl. Maj:ts ratifikation vore beroende af, huruvida Riksdagen
beviljade nödigt anslag för bestridande af Sveriges andel i kostnaderna
för landtbruksinstitutet. I statsverkspropositionen till 1906 års
Riksdag föreslog därefter Kungl. Maj:t beviljandet för detta ändamål
af ett anslag till belopp af 5,000 kronor å extra stat för innevarande
år, och blef denna framställning af Riksdagen bifallen.
Den 22 juni 1906 täcktes därefter Kungl. Maj:t besluta, att Sverige
skulle tillsvidare, så länge anslag af Riksdagen för ändamålet fortfarande
anvisades, till institutet erlägga ett årsbidrag af 5,000 francs
samt att Sverige skulle ingå uti institutets fjärde klass. Konventionen
har därefter af Kungl. Maj:t ratificerats och ratifikationen deponerats
i italienska utrikesministeriet.»
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må, till bestridande af kostnaden
för Sveriges deltagande uti internationella landtbruksinstitutet
i Rom, på extra stat för år 1908 anvisa
5,000 kronor.
Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.
Ersättning för 70:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till betäckande
Ti rengjorda åtskilliga, af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, anvisa å extra
förskott, stat för år 1908 ett anslag af 90,810 kronor.
[69.] I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
307
Enligt hvad statskontoret anmält, har nämnda ämbetsverk förskjutit
följande belopp, hvilka torde höra anmälas till ersättande af
Riksdagen under nionde hufvudtiteln, nämligen:
till godtgörande af kostnader för landtmäteriförrätt
ningar
å åtskilliga kronans domäner........................ kronor 10,590: l o
„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars
deltagande i Hjälmarens och Kvismarens
sänkning................................................................................ n 6,137:96
„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars
deltagande i andra vattenaflednings
-
1?
i?
r>
företag
ersättning för bergning af statens bevaknings
och
undersökningsfartyg Skagerak ...................•••• n
gäldande af kostnad för den af Kungl. Maj:t
den 7 juni 1901 tillsatta kommitté för utredande
af frågan om vidmakthållande af jordbruksnäringen
inom skogsbygderna i Norrland och
Dalarne ................................................................................ n
gäldande af vägskatt för år 1905 för regala laxfisket
i Torne älf ............................................................ -n
gäldande af vägskatt för år 1905 för till statsverket
indragna frälseräntan af hemmanet s/8
mantal Sundersbol n:o 1 i Uppsala län ................ „
gäldande af kronan för år 1904 påförda kommunalutskylder
för vissa från indragna länsmansbostället
Fintorp n:o 1 och indragna militiebobostället
Hunnebo n:o 1 i Göteborgs och Bohus
län afsöndrade områden ................................................ „
gäldande af kostnader för värdering af kronolägenheten
Halmstads slottsjord i Hallands län
ersättning åt förre arrendatorn af indragna militiebostället
5/8 mantal Gränbyn n:o 2 i Uppsala län „
ersättning åt arrendatorn af Roma klosters
kungsgård för från nämnda kungsgård bortfördt
stängsel m. m..................................................................... „
gäldande af viss del af arrendatorn af förra
majorsbostället 2 mantal Haga Stora Hälleby i
Stockholms län tillkommande husröteersättning „
15,100: 31
7,310: —
727: 47
112: 74
1: 28
113:52
164:80
581: 8 3
165: io
242: 15
transport kronor 41,247: 2 6
308
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
transport kronor 41,247: 2 6
till gäldande af viss del af arrendatorn af indragna
länsmansbostället Toffel* n:o 1 i Göteborgs och
„ Bohus län tillkommande husröteersättning............ „ 8,095: 2 3
„ ersättning för husröta å förra sergeantsbostället
*/* mantal Jäder n:o 1 i Ålfsborgs län.................... „ 726: —
„ ersättning för öfverbyggnad in. m. å förra kompanichefsbostället
V4 mantal Rånbyn n:o 10 eller
Andholmen i Norrbottens län .................................... „ 1,858: 8 3
„ ersättning för ny- och ombyggnad vid indragna
häradsskrifvarbostället 5/s mantal Berg Södra
n:o 1 i Ålfsborgs län........................................................ 2,088: —
„ till byggnadsersättning, enligt nådiga brefven
den 29 maj 1891 och den 27 maj 1904, åt torpare
å kronoparker inom Norrbottens län............ „ 10,000: —
„ ersättning till vissa kronoarrendatorer och boställshafvare
för mistad afkomst af exproprierad jord
m: m..................................................................................... „ 1,208: 7 2
„ gäldande af kostnader för biträde inom jordbruksdepartementet
af sakkunnige personer vid behandling
af fråga om byggande och underhåll af
utfarts- och byvägar........................................................ „ 251: 36
„ gäldande af kostnader för biträde inom jordbruksdepartementet
af sakkunniga personer vid behandling
af fråga om ändamålsenligt ordnande
af skogsundervisningen m. m..................................... „ 6,177: 51
„ utbetalande enligt nådigt bref den 22 juni 1904
af expensmedel för vissa skogsvård sstyrelser........ „ 17,466: 2 0
ersättande af kostnader för bestämmande af
arrendeafgift för kronans jordägarandel i en del
grufvor inom Norrbottens län .................................... „ 13: 6 0
„ gäldande af försvarsafgift för två kronan tillhöriga
utmål å kronomark inom Norrbottens län ,, 100: —
„ gäldande af kostnader för försvarsarbeten å vissa
kopparmalmsfyndigheter i Norrbottens län............ „ 1,630: 6 7
eller tillhopa kronor 90,863: 3 8»
Med iakttagande åt grundsatsen om anslags bestämmande till
jämnt tal af kronor samt för jämnande af hufvudtitelns slutsumma
hemställde departementschefen om anslagets upptagande till förenämnda
belopp.
■Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
309
Utskottet, som under punkt 10 här ofvan hemställt om rätt att
för jämnande af hufvudtitelns slutsumma få jämka där upptagna anslagsbelopp,
får, med anledning af Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag
och under iakttagande af regeln om anslags utförande i jämnt krontal,
hemställa,
att Riksdagen må till betäckande af ofvan omförmälda,
af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter,
anvisa å extra stat för år 1908 ett anslag af
90,864 kronor.
Dyrtidstillägg.
71:o) Kungl. Maj:t har ytterligare föreslagit Riksdagen att, till Oyrtidtr
beredande,
i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden r7ffl*
denna dag angifna grunder, af dyrtidstillägg för innevarande år åt
en del tjänstemän och betjänte i jordbruksdepartementets afdelning af
Kungl. Maj:ts kansli samt till jordbruksdepartementet hörande ämbetsverk
och kårer, å extra stat för år 1908 anvisa, såsom förslagsanslag,
ett belopp af 67,900 kronor.
Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under
riksdagen afgifva utlåtande; hvilket Riksdagen skolat härgenom för
Riksdagen
anmäla.
Extra lönetillägg åt ordinarie vaktmästare i jordbruksdepartementets
afdelning af Kungl. Majsts kansli samt till jordbruksdepartementet
hörande ämbetsverk.
72:o) Kungl. Maj:t har slutligen föreslagit Riksdagen att, till Extra löneberedande,
i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden \
denna dag angifna grunder, af extra lönetillägg för innevarande år åt r71.1
vissa betjänte i jordbrukdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli
samt till jordbruksdepartementet hörande ämbetsverk, å extra stat för år
1908 anvisa, såsom förslagsanslag, ett belopp af 800 kronor.
310
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva
utlåtande; livilket utskottet skolat för Riksdagen
anmäla.
Stockholm den 1 mars 1907.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
311
Reservationer:
vid punkt 7 (angående anslaget till skogsväsendet):
af herrar II. P. P. Tamm, A. A. W. Ericsson, I). Persson, L. Eriksson
och A. Wiklund,
som ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande
ly delse:
»Då Riksdagen så nyligen som år 1900 afslagit framlagdt förslag
om Vadsbo revirs delning, anser utskottet betänkligt att redan nu
föreslå frångående af detta beslut, helst efter nämnda tid revirets skogsareal,
som visserligen i fråga om kronoparkerna ökats med 2,553 hektar
53 ar, minskats beträffande de under skogsstatens kontroll ställda
skogar med 3,712 hektar 54 ar och sålunda i sin helhet en minskning
i de allmänna skogarnes inom reviret ytvidd ägt rum med 1,158 hektar
86 ar; och då härtill kommer, att för närvarande, innan föreliggande
frågor om reglering af statens ämbete- och tjänstemäns löne- och
pensionsförhållanden funnit sin lösning, nya tjänsters tillsättande bör, så
vidt möjligt är, undvikas, anser utskottet, att med ifrågavarande revirs
delning och det däraf föranledda uppförandet i vederbörande stat af
ytterligare en jägmästare bör tills vidare anstå.
Emot hvad — — — erinra.
Utskottet hemställer alltså,
a) att Kungl. JVIapts förslag om uppförande i den
för skogsstaten gällande stat af ytterligare en jägmästare
med de af domänstyrelsen för honom föreslagna
aflöningsförmåner icke må af Riksdagen bifallas;
samt
b) att Riksdagen må höja reservationsanslaget
till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet från dess nuvarande belopp,
312
Statsutskottets Utlåtande N;o 10.
1,824,792 kronor, med 440,000 kronor, till 2,264,792
kronor,
så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla
följande uppställning:
bestämdt anslag:
för skogsstaten ... kr. 677,208: — %
„ statens skogs
läroverk.
....... „________58,800: — kr. 736,008: —
förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten och
skogsinstitutets lärarpersonal ...... „ 100,000: —
reservationsanslag:
till enskilda skogsunder
visningen.
..... kr. 5,600: —
„ kronoskogarnas
förvaltning
och befrämjande
af
skogsväsendet
i allmänhet... „ 2,264,792:— n 2,270,392: —
Summa kr. 3,106,400: —
hvarigenom det nuvarande anslaget till skogs•
väsendet i dess helhet ökas med 440,000 kronor.»
vid punkt 29 (angående åtgärder för höjande af det mindre jordbruket)
:
af herr E. Hammarlund, som ansett, att utskottets yttrande i
denna punkt bort hafva följande lydelse:
»Enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, hade under år 1906
af ifrågavarande anslag å 100,000 kronor endast ett belopp af 80,933
kronor 47 öre tagits i anspråk. Att sålunda en ganska stor de! af
anslaget icke blifvit för det därmed afsedda ändamål användt, är
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
313
antagligen beroende på att de för åtnjutande af bidrag från anslaget fastställda
villkor ofta icke kunnat uppfyllas. Utskottet anser därför att
i dessa villkor, särskildt hvad beträffar det från det därför afsedda anslaget
å 15,000 kronor utgående bidraget till anordnande af för mindre
jordbrukare afsedda kurser i landthushållning, borde göras sådan ändring,
att en vidsträcktare användning af anslaget kunde möjliggöras. Under
uttalande häraf får utskottet, som — — välbetänkt, hemställa, etc.»
vid punkt 30 (angående motion af herr C. J. Oberg om understöd
till mindre odlingsföretag):
af herr D. Persson;
vid punkt 31 (angående understöd åt P. Jönsson-Rösiö):
af herrar 1). Persson, L. Eriksson och K. Starbäck vid punkt 46
(angående inrättande af en vattenfallskommission):
af herrar I. Wijk, friherre N. A. H. Palmstierna, P. Paulson,
grefve P. O. L. Kling spor, J. IT. Berggren, G. Odqvist, D. Persson,
A. Wiklund och J. Ström, hvilka ansett, att utskottets yttrande och
förslag bort hafva följande lydelse:
»Under framhållande af vikten af att statens vattenfall snarligen
varda för det allmännas räkning tillgodogjorda och under uttalande att
dispositionen af Trollhättans vattenfall, hvilka redan ställts under en
särskild styrelse, icke må falla inom vattenfall skommissionens verksamhetsområde,
får utskottet, som emot Kungl. Maj:ts förslag icke haft
annat att erinra än att, med hänsyn till den ringa erfarenhet som i
föreliggande ämne förefinnes, det icke synes böra särskildt bestämmas,
att den ifrågasatta kommissionen skall vara permanent, hemställa,
a) att Riksdagen må besluta
att från och med år 1908 skall inrättas en vattenfallskommission
för afgifvande af utlåtanden i ärenden
angående dispositionen af staten tillhöriga vattenfall,
undantagandes de vid Trollhättan, med en särskild af
Kungl. Maj:t förordnad vattenfallsingenjör såsom föredragande,
att i vattenfallskommissionen — förutom vattenfallsingenjören
— byråchefen i väg- och vattenby ggBih.
till Biksd. Prof,. 1907. 4 Sami. ) Afd. 10 Höft. 40
3 14
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
nadsstyrelsen för tekniska ärenden utom dem, som
röra järnvägar, äfvensom fiskeriinspektören och öfveringenjören
i landtbruksstyrelsen skola vara själfskrifna
såsom ledamöter, och att öfriga ledamöter i kommissionen,
hvilka skola förordnas af Kungl. Maj:t för en
tid af tre år i sänder, skola utgöras af en ledamot af
kammarkollegium, en byråchef i domänstyrelsen, en
öfverdirektör och ledamot i järnvägsstyrelsen, en representant
för järnkontoret samt en representant för
de grenar af industrien och näringarna, hvilka icke
företrädas af järnkontoret,
samt att det skall åligga vattenfallsingenjören att,
utom föredragningen inom kommissionen, jämväl enligt
förut angifna grunder handhafva den hufvudsakliga
förvaltningen af statens vattenfall; och
b) att, vid bifall härtill, Riksdagen må å extra
stat för år 1908 till genomförande af den sålunda
föreslagna organisationen bevilja ett anslag å tillhopa
13,000 kronor:
vid punkt 59, mom. a) och b) (angående norrländska afdikningsanslaget):
af
herrar D. Persson, K. Starbäck, A. Wiklund, J. Ström, P. O.
Lundell och F. W. Thorsson, hvilka ansett att utskottet bort hemställa,
a) att Riksdagen med anledning af Kungl. Maj:ts
förslag och herrar Ströms och Perssons fören ämnda
motioner, må ställa ett anslag till Kungl. Maj:ts förfogande,
under benämning, Norrlands- och Dalaafdikningsanslaget,
till understödjande medelst statsbidrag
utan återbetalningsskyldighet af myrutdikningar och
vattenaftappningar inom Kopparbergs, Gäfleborgs,
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län, vare sig ändamålet med arbetsföretaget
är uppodling af till åker eller äng lämplig jord eller
minskning af frostländighet för närliggande bygd;
b) att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts
förslag och herr Anderssons ofvanberörda motion, må
besluta att på extra stat för år 1908 uppföra det i
mom. a) omförmälda anslag med ett belopp af 1,000,000
kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10
315
Det skulle här antecknas att herr H. Andersson icke deltagit i
förestående hufvudtitels behandling inom utskottet äfvensom afföljande
ledamöter icke öfvervarit den slutliga handläggningen af nedannämnda
punkter, nämligen herr E. Fränekel punkterna 1—31, herr E. Hammarlund
punkterna 46 och 59 samt herr S. O. Nyländer punkterna 1—31.
J
316
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Tabell öfver ordinarie anslagen un
1907 års riksstat anslår:
1 Anvisning |
Indelning och därmed jämförlig |
Summa. |
||
Friheter. |
Ersättningar. |
|||
Kronor, j ö. |
Kronor. ö. |
Kronor. : ö. |
Kronor. |
ö. |
j 17,000 - |
i |
17,000 |
||
46,200 — |
- - ''- |
46,200 |
||
34,800 — |
_ 1_ |
- - - |
34.800 |
—! |
320,100 — |
_ _ _ |
320,100 |
||
58,500 — |
_ _ ,_ |
1 |
58,500 |
— |
4,500 — |
1 |
4,500 |
||
49,500 — |
[ |
49,500 |
— |
|
270,800 — |
270,800 |
|||
59,700 — |
59,700 |
_ |
||
213,200 — |
1,070 — i |
214,270 |
||
30,000 — |
30,000 |
|||
25,000 — |
i — — — |
_ _ _ |
25,000 |
— |
68,000 — |
— — i— |
- - ]- |
68,000 |
— |
94,000 — |
— — 1— |
- - ''- |
94,000 |
— |
! 2,666,400 — |
___ |
- - j- |
2,666,400 |
Jordb
Departementschefen .......................................................
Departementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli ...
Landtbruksstyrelsen .......................................................
Undervisningsanstalter för jordbruk och land
till understöd åt landtmannaskolor) ......................
Veterinärundervisningen. Nuvarande belopp ...........
Ökas med ..................................................................
Odlingshjälp åt krononybyggare, förslagsanslag ......
Landtbruksingenjörer och deras biträden. Nuv
Ökas med ...................................................................
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och land
Länsveterinärer och veterinärstipendiater..................
Hästafvelns förbättrande, reservationsanslag (
Nuvarande belopp.......................................................
Ökas å anslaget till prisbelöningar för hästar m
Till förekommande och hämmande af smitto
Befrämjande af husslöjden ...........................................
Fiskerinäringens understöd ..........................................
Domänstyrelsen...............................................................
Skogsväsendet:
Bestämdt anslag:
För skogsstaten. Nuvarande belopp..................
Ökas med ..........................................................
För statens skogs] äro verk ..................................
förslagsanslag:
Till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinsti
Reservationsanslag:
Till enskilda skogsundervisningen ......................
» kronoskogamas förvaltning och befrämj
mänhet. Nuvarande belopp ......................
Ökas med ..........................................................
Tpt 3,957,700— 1,070 *)
3,958,770]
*) Af Kungl. Maja föreslaget belopp, hvaröfver utsk
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
317
Litt. A.
riks statens Nionde hufvudtitel.
Förslag till blifvande riksstat:
Indelning och därmed jämförlig |
|||
An visning i |
anvisning, på förslag. . Summa_ 1 |
||
Friheter. |
Ersättningar. | |
||
departementet. |
Kronor, j ö. |
Kronor. 1 ö. |
Kronor. 1 ö. i Kronor. 1 ö. | |
näringar (däraf ett för slag samlag å 50,000 kronor
................................. 58,500: —
.................................................................... 24,700: —*)
belopp ....
näringar
49,500: — j
3,000: —
särskildt 100,000 kronor till prisbelöningar för hästar).
....................................... 214,270: —1
.................................................................... 60,000: —!
sjukdomar bland husdjuren, förslagsanslag ................
.................... 677,208: —
.................... 2,900: — 680,108:
............................".T............. 58,800:
tutets personal ....................................
............................................ 5,600:
af skogsväsendet i all
.
................... 1,824,792: —
.................... 440,000: — 2,264,792:
738,908: —
100,000: —
2,270,392: — j
Transport''
17,000—:
46,200 —
34,800— j
320,100
!
83,200— i
4,500 —
52,500—,
270,800—!
59,700 —
273,200
30.000
25.000
68.000
94,000
i
1,070
3.109.300 —
4.488.300 —
17,000—:
46,200 —
34,800 —
320,100 —
j
83,200—;
4,500 —
52,500 —
270,800 —;
59,700 —
274,270
30.000
25.000
68.000
94,000
1,070—|
■ 3,109,300
---- 4,489,370-
trumdeleB kominer att afgifva särskildt yttrande.
318
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Tpt
1907 års riksstat anslår:
S:a
Anvisning i |
Indelning och därmed jämförlig . . ... . |
Summa. |
||
Friheter. |
Ersättningar. |
|||
Kronor, j ö. |
Kronor. |
6. |
Kronor. | ö. |
Kronor. | 5. |
3,957,700- |
1,070 |
_ |
_ _ j _ |
! 3,958,770 — |
12,000 — |
- |
12,000’ -i |
||
89,200 — |
_ _ |
- - |- |
89,200 — |
|
63,000 — |
— |
- - ''- |
63,000 _! |
|
50,000 — |
i |
50,000 — |
||
198,800 - |
- - |
_ |
198,800—'' |
|
10,665 — |
6,635 |
_ |
1,664 — |
18,964! —! |
215,000 — |
215,000 - i |
|||
354 — |
25 |
— |
--- :- |
379-! |
1,000,000 — |
1,000,000 -! |
|||
9,564 — |
- - |
— |
--- !- |
9,564! —! |
175,000 — |
175,000-! |
|||
47,500 - |
47,500 - |
|||
70,000 — |
- - |
— |
_ _ j_ ■ |
70,000 —! |
40,033 — |
- - |
| |
40,033 — ! ! |
|
10,000 — |
— |
10,000 — |
||
5,948,816 — |
7,730 |
1,664 — |
5,958,210 —! |
Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag
■ Landtmäteristaten............................................................
Skiften och afvittringar, reservationsanslag................
Rikets allmänna kartverk, reservationsanslag. NuÖkas
med ....................................................................
Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag............
Färjor och färjekarlar....................................................
-ag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag
Fattigvården i Stockholm och landsorten ................
Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag ....................
Ålderstillägg, förslagsanslag ........................................
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag........
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslags
Ökas
med ....................................................................
Extra utgifter, reservationsanslag ................................
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
319
Transport
varande belopp
198,800: —
18,000: —
anslag. Nuvarande belopp
Förslag till blifvande riksstat:
Indelning och darmed jämförlig
Anvisning i ] anvisning, på furdag.
kontant. |---j
| Friheter. Ersättningar.
Summa.
Kronor.
ö. Kronor. ö. i Kronor.
40,033: — 1
490: —
4,488,300 —
12,000 —
89,200 —
63.000 —
50.000
216,800
10,665
215,000
354
1,000,000
9,564 -175,00g—1
47,500 —
70.000 —
I !
40,523 —
10.000 -
B. !
1,070-;
i !
6,635
—| 1,664
25 —
Kronor.
4,489,370 —
12,000 —
89,200;—
63,000i —
50,000 -
216.800-18.964 —
215,000 —
_i
i I
379
1,000,000
9,564
175.000
47,500
70,000
! s
i—I 40,523
10.000 —
Summa 6,497,906
7,730
1,664 — 6,507,300
320
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Bil. lätt. B.
Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Nionde hufvudtitel. * i
Kronor. : ö.
Jordbruksdepartementet.
Jordbruksdepartementets afdelning af Ktmgl. Maj.ts kansli:
iTill aflöning åt ytterligare en kanslisekreterare..............................
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar:
Till rörelsekapital för Ultima egendom............................ 30,000: —
„ undervisningsmateriel! för landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp .................................................... 3,000: — i
För nybyggnad och förändringar i hufvudbyggnaden vid
landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp ............ 14,200: —
(Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana
landtmannaskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel 10,000: —
i „ förhöjda understöd åt landtbruksskolorna i Väster
norrlands,
Västerbottens och Norrbottens län ........ 6,000: — :
jBidrag till aflöning åt tolf kringresande jordbrukskonsulenter
i Dalarna och Norrland................................ 30,000: — j
Veterinärundervisningen:
iTill veterinärinrättningen i Skara......................................................
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:
Bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landt
bruksmöten
................................................................... 7,500: —
Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten ........ 12,500: —
j „ fortsatt uppehållande af de vid landtbruksinstitutet
vid Ultuna samt landtbruks- och mejeriinstitutet vid
Alnarp inrättade anstalter för profning af maskiner
och redskap för landtbrukets behof........................... 10,000: —
Transport 30,000: —
4,000 —
93,200'' —
98,100''—
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
321
Kronor. I ö.
Transport 30,000: — 1
Bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof.................................... 32,000: — i
Bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd
kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län 11,250: — j
Till understöd åt frökontrollanstalter................................ 10,000: — !
„ åtgärder för befordrande af den inhemska klöfver
och
gräsfröodlingen .................................................... 15,000:
Bidrag till uppehållande af Sveriges utsädesförenings
praktiskt vetenskapliga verksamhet ........................ 25.000: — I
Till utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning
.................................................................... 1,000: — j
För anställande af en förste och en andre torfingenjör
samt tre torfassistenter................................................ 27,000: — |
Till upprätthållande af en folkskola ................................ 7,000: — I
„ understöd åt svenska mosskulturföreningen ............ 20,000: — !
Bidrag till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket 100,000: — j
Till ökadt statsbidrag för fortgående smörprofningar .... 10,000: — j
„ anställande af en statskonsulent i svinskötsel ....... 5,000: — !
„ fjäderfäafvelns befrämjande ........................................ 10,000: —
Bidrag till bildande och upprätthållande af afvelseentra
för nötboskap ................................................................ 9,000: —
Till främjande af nötboskapsafveln inom Norrbottens län 5,000: — j
Hästafvelns förbättrande:
Till bestridande af kostnad för extra personal vid Flyinge hingstdepå
98.100 —
317,2501—
3.790''--
Befrämjande af husslöjden:
Till anställande af en andre instruktör i husslöjd och personligt
ålderstillägg till andre instruktören Jonas Wallander ............... 3,500j—
Fiskerinäringens understöd:
Till anskaffande åt ett fartyg för fiskeriadministrationens
behof............................................................................ 29.000: —
„ underhålls- och driftkostnad för ett fartyg för hydrografisk-biologiska
undersökningar af de Sverige omgifvande
hafven samt för tillsyn och bevakning vid
Sveriges hafsfiske!!........................................................ 31,000: —
För försäkring af fartyget Skagerak............................... 5,200: —
Transport 65,200: —
Bih. till Rihsd. Prof. 1907. 4 Samt. 1 Afd. JO Höft.
i
422.640!—
41
322
Statsutskottets Utlåtande N:o JO -
Transport
Till utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar
af de Sverige omgifvande hafven ............................
Bidrag till anordnande af undervisningskurser i navigation
för bohuslänska fiskare.......................................
Till understöd åt södra Sveriges fiskeriförening ............
Kronor. ö. |
|
65,200: — |
i 422,640 — |
26,100: - |
|
2,250: — |
107,0501- |
Hydrografiska undersökningar af Sveriges färskvatten:
För en hydrografisk undersökning af Sveriges färskvatten ....
*) 40,800 -
jDomänstyrelsen:
Till arfvoden åt tre tjänstemän i första graden å domän
styrelsens
skogsafdelning ............................................ 9,000: —
„ vikariatsersättning, arfvoden för byggnadsplan^
granskning, åt amanuenser och extra biträden, renskrifnings-
och tryckningskostnader hos domänstvrelsen
........................................................................ 8,000: —
Den lokala förvaltningen af statens jor dbrak sdomäner:
Till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande
af domängöromålen hos länsstyrelserna.................... 42,800: —
resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag 45,000: — 87.800 —
Skogsinstitutet:
Till anställande af extra lärarkrafter vid skogsinstitutet.................... 7,000 —
Landtmäteristatm:
Till förstärkning af arbetskrafterna inom landtmäteri
styrelsen
....................................................................... 4,500: —
j „ bestridande af ökade kostnader för kopiering af i
landtmäteristyrelsens arkiv förvarade kartor m. m. 3,000: —
För anordnande vid generallandtmäterikontoret af en
kurs i triangelmätning ................................................ 5,000: — i 12,500;—
Transport 694,790 —
_______ ____________________ •
*) Af Kungl. Maj:t föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva särskilt
yttrande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
328
Kronor. |
ö. |
|
Transport |
694,790 |
. |
Rikets allmänna kartverk: |
||
För anställande af ökad civil personal vid rikets all-männa kartverk, namngranskning m. m................. 18,400: — „ höjning af arfvodena åt de vid det ekonomiska kart-verket anställda kvinnliga ritare och biträden 1,000: — |
19,400 |
1 1 |
Sveriges geologiska undersökning: |
||
För fortsättande af de geologiska undersökningarna och för utgifvande |
106,200 |
_ |
Vägunderhållet på landet: |
||
För bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar, förslagsanslag ....................................... 50,000: — Till understöd åt synnerligt betungade väghållnings- distrikt............................................................................ 150,000: — |
200,000 |
|
Diverse anslag: |
Till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar
hos nötkreaturen............................................................ 70,000: -
,, understödjande af myrutdikningar och vattenaftappningar
inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län (norrländska afdiknings
anslaget)
........................................................................ 700,000: — !
„ understödjande af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar
inom öfriga delen af riket, hvilkas
ändamål är att minska frostländigheten för närliggande
bygd (allmänna frostminskningsanslaget) 200,000: —
„ afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen
och i Kopparbergs län ...............................................■ 150,000: —
„ afdikning af sänka marker å vissa kronopark^- i
Öfver Luleå socken af Norrbottens län.................... 25,000: —
För reglering af flot.tledcr J de norrländska länen äfvensom
i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län 100,000: —•
Bidrag till bestridande af kostnaderna för uppehållande
af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet....................... 60,000: — ______^___i
Transport 1,806,000: — 1,020,390 —
324
Statsutskottets Utlåtande N‘o 10.
Kronor.
- *)
Transport 1,305,000
För skogsodlingens befrämjande.................................... 100,000
,, restitution af fraktafgifter för kalk, förslagsanslag 200,000
„ Sveriges deltagande uti internationella landtbruks
institutet
i Rom....................................................... 5,000: —
Till betäckande af åtskilliga af statskontoret förskottsvis
bestridda utgifter ............................................ 90.864: —
„ beredande af dyrtidstillägg för år 1907 åt en del
tjänstemän och betjänte i jordbruksdepartementet
samt därtill hörande ämbetsverk och kårer, förslagsanslag
................................................................ 67,900: — *)
„ beredande af extra lönetillägg för år 1907 åt vissa
betjänte i jordbruksdepartementet samt därtill hörande
ämbetsverk, förslagsanslag ........................
1,020,390
800:
) 1,769,564
Summa 2,789,954 -
*) Af Kung!. Maj:t föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva särskildt
yttrande.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1907.